Maj 042015
 

Flattr this!

Efter en dryg vecka gav jag upp Kubuntu 15.04. Det finns för många buggar och funktioner som inte är på plats eller har brister. Jag har rapporterat eller kommenterat ett dussin buggar så jag tycker jag har gjort min plikt och hoppas att utvecklarna har nytta av min frustration.

Problemet är att Plasma 5 inte är färdigt. Jag måste arbeta på mina maskiner och när långa stunder försvinner på buggrapporter, hitta sätt att komma runt buggar och finna arbetsflöden då invanda sätt att göra saker inte längre fungerar, går inte.

Plasma 5 är snyggt och kommer säkert att vara tjänstdugligt om något halvår. Fram till dess kör jag Kubuntu 15.04 i Virtualbox för att följa utvecklingen och hänga med i buggrapporter.

Nu snurrar Ubuntu Gnome på mina båda bruksdatorer. Ett tag funderade jag på att installera något annat och det kanske blir så om jag upptäcker att jag inte är en Gnome. Litet ledsamt är det att ta adjö av KDE.

Jag är fascinerad av vilken skillnad det är mellan Gnome och KDE och skriver kanske en liten analys.

Apr 282015
 

Flattr this!

Ett problem i nya Kubuntu 15.04 och Plasma 5 är att man moderniserat systembrickan. Det innebär att program som använder äldre indikatorer inte visas. En bakgrund finns att läsa här. Dropbox är ett sådant program. Dropbox fungerar förvisso precis som det ska i Kubuntu 15.04, men man får ingen grafisk bekräftelse i systembrickan. Jag vill gärna se att Dropbox är igång och att filer laddas upp och ner.

Problemet kommer säkert att lösas, men det kan ta tid. Stora spelare som Dropbox tar ofta tid på sig att uppdatera.

Fram till dess får man använda fulhack som att använda en fristående systembricka. Stalonetray är en sådan. Det blir inte snyggt, men fungerar. Har man fler program med gamla indikatorer förutom Dropbox får de också ett hem.

 

Gör så här:

Börja med att installera Stalonetray. I en terminal:

sudo apt-get install stalonetray

Ange lösenord och installera.

Därefter öppnar man en texteditor som Kate. Om man vill ha Stalonetray längst ner till höger, som på bilden längst ner, klistrar man in dessa rader:

background black
geometry 1x1-1-1
skip_taskbar true
sticky true
transparent true
window_type normal
window_strut none

Spara dokumentet i hemmappen under namnet .stalonetrayrc Filen innehåller inställningarna för Stalonetray.

Notera punkten i början. Det indikerar att det är en dold fil.

För att få Stalonetray att starta automatiskt går man till Systeminställningar -> Start och avslutning. Klicka på Lägg till program och skriv in stalonetray. Klicka på OK.

 

1

 

OK också i nästa fönster.

 

2

 

Logga ut och logga in. Nu finns en extra systembricka med Dropbox längst ner till höger på skrivbordet, ett riktigt fulhack! Man kan öppna Dropbox från ikonen och den indikerar när filer laddas upp eller ned.

 

Nu snurrar Dropbox i en egen liten systembricka!

Nu snurrar Dropbox i en egen liten systembricka!

 

Stalonetray är mycket anpassningsbart och om man inte vill ha den extra systembrickan som jag, läser man manualen (RTFM) här och ändrar inställningsfilen.

Fulhack av den här typen visar hur nytt Plasma 5 är och att den som kör Kubuntu 15.04 får acceptera att allt inte är klart. Jag vill än en gång poängtera att detta är en nödlösning och ett fulhack. Det är absolut inte snyggt, men fyller sin funktion i avvaktan på att program och inställningsfiler uppdateras.

Apr 272015
 

Flattr this!

Oj vad jag har pillat i helgen! Förra veckan släpptes nya version 15.04 av Ubuntu med avknoppningar och givetvis ville jag installera så fort som möjligt. Det blev dock inte riktigt som jag tänkt mig.

Jag brukar köra Kubuntu med skrivbordsmiljön KDE. Kubuntu 15.04 är den första versionen med nya versionen av KDE, Plasma 5. Plasma 5 är förvisso bra och snyggt som bara den…

…men den är inte färdig. Jag sprang in i buggar och krascher, skärmen låste sig och viktiga saker som inte fungerar. Kubuntu 15.04 är mest en betaversion.

Därför bestämde jag mig för att passa på att förnya mig. Det blev test av Ubuntu Gnome. Även här sprang jag in i buggar som gör Gnome omöjligt på en dator.

Efter alla buggar och misslyckanden var jag ett tag till och med inne på att gå tillbaka och installera Kubuntu 14.04 för att få ett stabilt system. Jag har dock aldrig fallit bakåt utan alltid framåt och vill ha det senaste. 15.04 är dessutom bara en mellanversion som kommer att snurra i ett halvår. Några buggar och ofärdiga saker överlever man (oftast).

Efter flera ominstallationer, pillande och tester blev det en kompromiss. Det blir Kubuntu 15.04 på min stationära. Jag saknar dock mängder av de funktioner som jag lagt in i gamla KDE. Blir det för tungrott och tråkigt blir det något annat, kanske inte ens något Ubuntubaserat system. Det blir kanske fler installationshelger.

På min bärbara snurrar nu Ubuntu Gnome. Det är en helt annan upplevelse än KDE och jag återkommer kanske med en jämförelse mellan de två största Linuxskrivborden. Jag har knappt testat Gnome Shell tidigare och det är häftigt, särskilt på en bärbar.

På en gammal bärbar snurrar alltjämt Kubuntu 14.04. Det är min reserv som måste fungera om allt annat brinner upp.

Jag har alltså blivit till hälften Gnome, det trodde jag inte för en vecka sedan!

 

Varför Mörkgrått?

Man kan tycka att det låter hemskt att tillbringa större delen av en helg med att installera operativsystem och att Linux är erbarmligt krångligt och tidskrävande. Jag håller med om att jag lade ner onödigt mycket tid. Jag hade kunnat hålla fast vid Långtidsversionen, 14.04 och inte fått några problem. När jag väl hade börjat testa kunde jag emellertid inte sluta. Om man jämför med Windows, som ofta kommer ”förinstallerat”, går det mycket snabbare att installera Linux. På samma tid jag lagt ner på att få två datorer funktionsdugliga med alla program, skulle jag inte hunnit fixa till en enda dator med ”förinstallerat” Windows.

En annan fördel med att lägga ner tid på att fippla med Linux är att man lär sig om hur datorer fungerar och om trilskande program. Det gör man inte i Windows där man maximalt förväntas klicka på knappen ”Omstart” med jämna mellanrum.

De många Linuxversionerna och de ändlösa diskussionerna om vilken som är bäst visar ett en mörkgrå kostym storlek M (läs Windows) inte passar alla. Linux ger glädjen tillbaka att pyssla med datorer och mina arbetsredskap anpassar sig till mig och inte tvärtom.

 

Mer pyssel

Andra versioner av *Buntu är:

Xubuntu för gamla datorer

Lubuntu för ännu äldre datorer

Ubuntu Mate för gamla användare som älskade Gnome 2

Överlag tycker jag att 15.04 är den buggigaste Ubuntuversionen på länge. Oavsett skrivbordsmiljö har jag råkat ut för saker som inte fungerar. Sådant kan bero på otur och det blir så ibland när det är mycket som ska fungera tillsammans. Det har blivit några buggrapporter och kommentarer. Det är mitt sätt som användare att ge tillbaka för allt det fina jag får gratis!

Mitt råd är dock att köra stabila 14.04 eller vänta några veckor med 15.04 tills de värsta buggarna är fixade. Kubuntu kan man gott avvakta med en eller två versioner till det finns fler finesser och buggar rättats till. 15.10 blir superbra!

Apr 012015
 

Flattr this!

jag bläddrade igenom den engelske geologen William Bucklands (1784–1856) Bridgewater Treatises från 1836 såg jag plötsligt att Buckland på en av sina tidslinjer har placerat in en visserligen otydlig, men fullt igenkänlig pingvin, snarlik Tux, maskoten för Linux. Han har placerat den Tuxliknande varelsen i kritperioden, det vill säga samtidigt med sköldpaddor, krokodiler och dinosaurier.

 

En del av en tidslinje i William Bucklands Bridgewater Treatises från 1836. Det går med litet god vilja att urskilja en pingvin, Tux, symbolen för Linux(?!) bland dinosaurier och andra urtidsjur

 

Man ska inte ta Bucklands kronologi alltför bokstavligt. Geologi var ett nytt ämne och man hade få dinosauriefossil att tillgå och inga egentliga begrepp om jordens ålder. Trots det är pingvinen intressant.

Pingvinen i sig behöver ju inte kopplas till Linux. En mycket intressant omständighet är dock att Ada Lovelace, Lord Byrons dotter (1815–1852), bara några veckor tidigare hade besökt Gideon Mantells (1790–1852) fossilmuseum i Brighton. Ada Lovelace var en framstående matematiker och en av de viktigaste tidiga pionjärerna inom datorkunskap. Mantell, dåtidens främste dinosaurforskare, var god vän med Buckland och det kan vara han som är länken mellan Ada Lovelace, datorer, pingviner, Tux och kritaperioden.

Frågan är komplex och berör både geologi och teknikhistoria. Kanske har vi förstått delar av jordens historia, datorforskningen under 1800-talet och Linux fel?

Mar 292015
 

Flattr this!

Jag råkade läsa en artikel i Full Circle Magazine om LaTeX. Författaren var positiv, men länkade till en artikel som jämför LaTeX och MS Word. De tyska artikelförfattarna och psykologerna kommer fram till att Word är överlägset LaTeX. Enda undantaget är om man skriver mycket matematiska formler. Försökspersoner skriver snabbare och gör färre stavfel och misstag i Word. Människor blir mer produktiva då de använder ordbehandlingsprogram jämfört med LaTeX. Författarna går minst ett steg längre och drar slutsatsen att LaTeX bör förbjudas vid universitet eftersom det tar lång tid att lära sig och är mindre effektivt än Word. Skattebetalare ska inte belastas med att akademiker använder sämre produkter som fördyrar deras arbete.

Man kan tycka mycket om artikeln. En genomgång finns här (läs även kommentarerna!) och en annan här.

Jag håller med kritikerna och tycker att artikelförfattarna brister i vetenskaplighet. De uppgifter de gav försökspersonerna var simpla och har föga gemensamt med hur jag och andra akademiker arbetar. Uppgifterna liknar förmodligen mer hur en sekreterare arbetar eller kanske uppgifter gymnasieelever eller unga studenter förväntas lösa. Sådana enkla uppgifter gynnar givetvis det enkla programmet, Word.

Att skriva in så mycket text som möjligt på 30 minuter med så få stav- och språkfel som möjligt är inget jag sysslar med. Inte heller ”klippa/klistra” metoden för uppsatsskrivande. Om man arbetar med sådana saker, skriver enstaka brev, kanske en uppsats på 20 sidor då och då, är Word eller vilket ordbehandlingsprogram som helst, bättre än LaTeX. Hade man bett försökspersonerna skriva ett manus på 200 sidor med massor med korsreferenser, litteraturlista, index och snyggt placerade bilder som ständigt refereras till i texten och då allt var klart bett dem ändra sidformat, hade LaTeX sopat mattan med Word.

Jag tycker att artikeln brister i ännu ett avseende och att även kritikerna missar detta. Man måste analysera hela arbetsflödet. Både Word och LaTeX används tillsammans med andra program för särskilda syften. Detta har fått mig att fundera över varför jag gått över från ordbehandlingsprogram till LaTeX.

Mitt skrivande

De texter jag skriver arbetar jag på i åratal. Det är som regel bokmanus på flera hundra sidor med bilder, tabeller, index, listor, appendix, litteraturlistor och innehållsförteckningar. Skrivhastighet är underordnat då tiden för tankemöda vida överträffar tiden jag knackar in text. Förr använde jag ordbehandlingsprogram, först Word och senare OpenOffice Writer som visserligen var ett steg framåt, men som brister även det. Den största bristen är att texten inte blir typsatt, det vill säga ett Word- eller Writer-dokument duger inte att skicka till ett tryckeri som tryckoriginal. Då ett manus börjar bli färdigt måste det stuvas om i ett typsättningsprogram. Detta kan vara LaTeX, men oftast InDesign. Där görs all formatering med bilder, tabeller, index, listor, appendix, litteraturlistor och innehållsförteckningar etc om. Gjorde jag dem i Word/Writer var det bortkastat arbete.

Arbetsflödet med Word omfattar alltså i realiteten minst två program Word+InDesign.

Jag är verksam inom humaniora. Naturvetare och matematiker har förvisso ännu större nytta av LaTeX än jag då de arbetar med formler. Inom humaniora är pengar en bristvara och ofta redigerar man böcker eller tidskrifter själv. Det är kanske ingen arbetsgång jag rekommenderar, men den har sina fördelar. Man kan ändra i texter till sista minuten och har full kontroll på layout och innehåll. Att peta i InDesign är inte det lättaste. En ändrad mening kan leda till att man får sätta om ett helt kapitel. Att göra det natten innan ens avhandling måste lämnas till tryckeriet kan leda till hjärtinfarkt.

Jag har kollegor som skriver hela böcker i InDesign utan omvägen via Word. Det man tappar är användbara ordbehandlingsfunktioner samt risken att man alltför tidigt ser sin text som bildobjekt. Det är i praktiken ogörligt att samarbeta i eller skicka InDesign-filer för genomläsning och korrigering till kollegor.

Sedan tillkommer alla de vanliga nackdelarna: InDesign är dyrt, för dyrt för de flesta privatpersoner. Det är ett proprietärt program som sparar dokument i ett proprietärt filformat. Har du inte InDesign kan du inte komma åt ditt eget arbete. Du kommer sannolikt inte att kunna öppna filerna om några år då Adobe ändrat i filformat. Linux, som jag använder, är uteslutet som operativsystem. Word har samma nackdelar, men kanske i något mindre omfattning.

LyX

Jag använder oftast inte LaTeX utan LyX. På gott och ont kommer man längre från LaTeX-koden. Programmet är ett slags kompromiss mellan ordbehandlare och LaTeX som fungerar väldigt bra.

Jag använder LyX från första anteckningen till jag lämnar det tryckfärdiga bokmanuset till tryckeriet. Enda undantaget är att tryckeriet kan kräva att jag kör PDF:en genom Adobe Distiller för att det ska få deras prepress-inställningar. Det tar fem minuter. LyX har underlättat mitt arbete enormt och att använda ett enda program är en stor rationalisering och effektivisering. Jag har inte tappat något av det jag kunde göra i Word+InDesign och jag slipper göra om saker och slipper onödiga funktioner som tynger ordbehandlingsprogram.

Den största fördelen är att bilder, tabeller, index, listor, appendix, litteraturlistor och innehållsförteckningar blir rätt under hela resans gång. Texten blir automatiskt typsatt och en utskrift av ett utkast ser ut som en tryckt bok. Jag kan ändra sidformat, lägga till eller ta bort text i specialversioner utan att formateringen flippar ut. Innan jag lämnar ett manus till tryck behövs bara en finputs med manuella justeringar av det LaTeX inte klarar.

Om jag ska vara ärlig är InDesign bättre än LaTeX för att sätta text. Ett InDesign-proffs med lång utbildning och praktik kan skapa snyggare dokument än vad som förmodligen är möjligt i LaTeX. I LaTeX når en amatör upp till runt 90% av InDesign-proffsets skicklighet. Ett LaTeX-proffs når kanske upp i 95 eller 98%. Detta är oväsentligt för mig. Akademiska texter är tämligen standardiserade och LaTeX är utformat för att skapa just sådana och ett InDesign-proffs får jobba hårt för att prestera bättre än en LaTeX-amatör. LaTeX har dessutom funktioner för sådant skrivande InDesign saknar. Skulle jag skriva bilderböcker eller praktverk skulle jag föredra InDesign, eller ännu hellre, betala ett InDesign-proffs för att sätta boken.

Samarbetar jag i ett projekt kan jag skicka min LyX-fil eller konvertera den till LaTeX och min kollega kan ladda ner ett gratis program (eller använda en vanlig texteditor) och fixa till eller markera det som behöver fixas utan egentliga kunskaper i LaTeX. Mer avancerade samarbeten med LaTeX-kunniga kan lätt arrangeras med versionskontroll.

En annan fördel är att man kan köra LyX/LaTeX på riktigt gamla datorer med låg prestanda. Min stationära dator hade knappt klarat senaste InDesign, men fungerar utmärkt med LyX/LaTeX och kommer så att göra till sin dödsdag.

Jag använder numera nästan aldrig ordbehandlingsprogram. Brev och ansökningar skriver jag i LyX. Jag gör även presentationer och har alltså också rationaliserat bort PowerPoint/Impress.

Den enda gången jag använder ordbehandlingsprogram för arbete är för artiklar. De flesta tidskrifter inom humaniora förväntar sig en ordbehandlingsfil och tar inte emot LaTeX-filer. Jag använder dock inte längre Word/Writer utan det enkla FocusWriter. Jag har inget behov av tusentals funktioner och en enkel editor gör det jag vill snabbare och enklare än ett tungt proffsprogram. Ibland för jag över texten till Writer innan jag skickar den och formaterar rubriker, referenser och litteraturlista enligt önskemål. Sådana småsaker är lättare att fixa i ett wysiwyg-program. Egentligen är det sorgligt att använda stora proffsprogram för att markera fetstil på några ställen. Det visar hur inkompetenta och motsägelsefulla ordbehandlingsprogram är.

Ett Exempel

För en författare eller akademisk skribent är LaTeX överlägset Word. Jag kan ge ett exempel från min egen verksamhet. För några år sedan var jag tillsammans med en kollega redaktör för en artikelsamling med drygt tjugo artiklar. Jag fick in text och bilder av författarna och satte dem i LyX. Ordbehandlingsfilerna anlände i olika filformat, med olika typsnitt och formateringar. Ibland fick jag använda timmar på att konvertera knöliga filformat eller förstå vilken teckenuppsättning eller språkinställning en författare använt. Detta är ytterligare nackdelar med ordbehandlingsprogram. Även om något fungerar för den enskilde användaren finns det inget som garanterar att filer ens är läsbara hos någon annan. Filkonvertering och filfixning är ännu ett argument mot att använda ordbehandlingsdokument för akademiskt skrivande.

Då jag fått in texten i LyX och gjort grundläggande formateringar kunde jag skicka en PDF som såg ut som den färdiga boken. Det tog ibland bara några minuter och imponerade enormt på min kollega och författarna.

Författarna fick PDF-filer för ändringar. Det hade varit en mardröm att bolla ordbehandlingsdokument i olika filformat fram och tillbaka. Det hade underlättat enormt om författarna använt LyX/LaTeX. I så fall hade de fått ett malldokument och själva kunnat se sina alster växa fram. Boken hade knappt tagit någon tid att sätta. Ordbehandlingsprogram och ordbehandlingsfiler tillförde ingenting utan var i realiteten ett hinder.

Fler fördelar

LyX och LaTeX-filer är egentligen vanliga textfiler och jag eller någon annan kommer sannolikt att kunna öppna mina dokument så länge det finns datorer. Om LyX och LaTeX skulle försvinna (mycket osannolikt) skulle jag inte kunna typsätta dokument, men forskningsresultat skulle gå att få fram ur filerna. Detta är en stor fördel i den akademiska världen. Att öppna 20 år gamla ordbehandlingsdokument är ett elände. Ännu värre är det med gamla InDesign/PageMaker filer. 20 år gamla LaTeX-filer fungerar.

Frågan är om inte universiteten borde förbjuda ordbehandlingsprogram och styra studenter från och med magisternivå och lärare att använda LaTeX. Detta för att rationalisera arbete, förbättra arbetsflöde och säkerställa att forskningsresultat kan långtidslagras. Man skulle lära studenter att skilja mellan innehåll och layout då de skriver. LaTeX är gratis och fri programvara vilket skulle sänka universitetens kostnader.

Mar 172015
 

Flattr this!

Jag råkade nyligen hitta en funktion i ordbehandlingsprogrammet FocusWriter som jag tidigare inte uppmärksammat. Den finns under Verktyg -> Dagliga framsteg. Man får upp ett fönster i vilket man kan studera hur man fyllt sin dagskvot av skrivande. Man får information om vilka dagar man fyllt kvoten och hur många dagar i streck man varit flitig.

I FocusWriter kan man studera hur pass flitig man är. Ens föreställningar motsvarar sällan statistiken...

I FocusWriter kan man studera hur flitig man är. Ens föreställningar motsvarar sällan statistiken…

Det blir omöjligt att lata sig som skribent! Mätningen går i mitt fall tillbaka till juni 2014 och det är periodvis få dagar jag fyllt kvoten (det syns ju inte att jag slitit i andra skrivprogram som LyX eller Writer).

Den som känner att pressen blir för stor kan ställa in egna mål under Inställningar -> Inställningar -> Dagligt mål. Där kan man ställa in tiden man ska sitta för att känna sig nöjd och hur många tecken man måste prestera.

Man kan själv ställa in hur mycket man måste prestera för att bli nöjd

Man kan själv ställa in hur mycket man måste prestera för att bli nöjd

Naturligtvis ska man ta en sådan här funktion med en glimt i ögat. Givetvis är kvalitet bättre än kvantitet. Det kan dock vara en rolig mätare på flit!

Feb 162015
 

Flattr this!

Datortillverkare och Windowsförespråkare brukar hävda att Windows som följer med nyköpta datorer står för en försumbar del av kostnaden eller att en dator med Windows förinstallerat till och med är billigare än samma dator utan Windows eftersom tillverkare kan ta betalt av programvaruföretag för att skicka med diverse crapware. Det är alltså i konsumenternas intresse att köpa datorer med förinstallerat Windows.

Det är i allmänhet omöjligt att kontrollera sådana påståenden eftersom samma dator som regel inte finns med och utan Windows.

Naturligtvis är det en lögn att Microsoft skänker bort Windows.

Jag har börjat leta efter en ny stationär dator och är intresserad av någon form av minidator.

Eftersom jag inte använder Windows utan kommer att installera Linux på datorn vill jag inte betala för något jag inte vill ha och inte kommer att använda.

Komplett hittade jag en Intel NUC som nog skulle passa i pris och prestanda:

NUC

Om man rullar nedför sidan med specifikationer och extrautrustning ser man att priset 6249 kronor gäller för en grundutrustad maskin. En grundutrustad maskin har Windows 8.1 som operativsystem.

 

Grundpriset för datorn inkluderar Windows 8

Grundpriset för datorn inkluderar Windows 8

 

Som tur är kan man välja bort Windows. Priset blir då 4798 kronor. Skillnaden är 1451 kronor. Det vill säga drygt 23% av priset. Det är ingen försumbar del.

 

Utan Windows blir datorn betydligt billigare och bättre

Utan Windows blir datorn betydligt billigare och bättre

 

Man får förutsätta att priset på Windows är ungefär detsamma på andra datorer med förinstallerat operativsystem, runt 1500 kronor. Det är stora pengar. Varför ska man tvingas betala mer för att få sin dator stympad av Windows 8?

Feb 102015
 

Flattr this!

Det stora ämnet på många datorbloggar och forum är nuförtiden att Microsoft avser att släppa sin tionde version av operativsystemet Windows. Den som bäst sammanfattar Windows 10 är engelska psalmboken.

Det har som vanligt skrivits åtskilligt om alla fantastiska funktioner, att Microsoft ”lyssnat på sina användare” och hur bättre världen kommer att bli med Windows 10.

Som vanligt är kejsaren naken och Windows 10  kan bäst beskrivas som en reträtt från det totalhavererade Windows 8. Användargränssnittet är ett fördummat Windows 7 med några påklistrade finesser som redan finns i andra operativsystem. Det borde inte överraska någon att Microsoft med jämna mellanrum släpper nya versioner av sitt operativsystem för att få betalt en gång till.

Det är märkligt att datorskribenter och datorintresserade med sådan glädje ser fram mot att än en gång betala för Windows.

Nästa gång jag köper en dator kommer jag att tvingas jag köpa ett operativsystem, Windows 10, som jag inte vill ha, inte behöver och inte kommer att använda. Detta system har inbyggda funktioner som kartlägger hur jag använder min dator. Det ger mig ingen insikt i hur datorn fungerar under ytan och förnekar mig mina rättigheter som datoranvändare. Jag tvingas använda och på ett eller annat sätt betala för Microsofts tjänster och program som jag inte inte vill ha och inte behöver.

 

Windows: En framgångssaga

Om jag ser tillbaka på mina senaste datorer har Windows varit ett totalt fiasko:

Bärbar dator 1

Inköpt för cirka sju år sedan, numera lyckligen avsomnad. Windows Vista följde med och gjorde datorn oanvändbar. Ständiga omstarter, ändlösa uppdateringar, sirapsseg grafik och User Acces Control var tortyr. För att kunna använda maskinen var jag tvungen att installera Linux. Efter det tuffade den på till för cirka ett halvår sedan. För en budgetmaskin fungerade den fantastiskt bra. Det är märkligt att man levererar datorer med ett förinstallerat system som gör datorn oanvändbar. Kan man tänka sig ett större fiasko än att kunden är tvungen att installera ett konkurrerande operativsystem för att få produkten att fungera?

Bärbar dator 2

Inköpt för cirka fyra år sedan. Tjänstgör alltjämt som multimediamaskin. Windows 7 följde med. Eftersom förra datorn tvingat över mig till Linux installerade jag Linux i dualboot. Efter ett par månader insåg jag att det enda jag gjorde i Windows var att uppdatera antivirusprogrammet, tanka systemuppdateringar och uppdatera program ett och ett. Ett fruktansvärt slöseri med tid. Jag tog bort Windows och nu tuffar bara Linux. Windows 7 var sämre, segare och mindre användarvänligt än Linux. Genom att använda Linux upptäckte jag vilket jätteprojekt det är att hålla Windows med program uppdaterade.

Bärbar dator 3

Inköpt för cirka ett år sedan. Windows 8 medföljde och togs bort efter några dygns intensivt lidande. Det var det mest idiotiska jag sett. Det är skamligt att tvinga folk att betala för sådant skräp. Linux snurrar på datorn och den fungerar superbt.

Den enda dator jag har Windows installerat på är min stationära, cirka sex år gamla maskin. Där dualbootar jag Windows 7 och Linux. Det enda jag gör i Windows är att spela spel. Allt arbete gör jag i Linux. Jag skulle otvivelaktigt klara mig utan Windows även om jag får det litet tråkigare…

Jag kör även Windows i Virtualbox. Skälet är att Windows XP är drivrutin till en urgammal scanner i Linux. Så länge scannern fungerar blir XP kvar.

Som synes har jag tvingats göda Microsoft med åtskilliga tusenlappar och fått mycket litet tillbaka. De har levererat oanvändbara, idiotiska eller i bästa fall tekniskt underlägsna system.

 

”Gratis”

Vän av ordning påpekar att det går rykten att Windows 10 kommer att bli gratis om man uppdaterar från äldre Windowsversioner.

Den enda dator som möjligen hade varit intressant att uppgradera är min stationära. Det kommer inte att bli så. För det första är hårdvaran alldeles för gammal för att tåla Windows 10. För det andra kommer sannolikt inte mina gamla spel (de flesta minst tio år gamla) inte att fungera i nyare Windows. Uppdateringen blir därför både omöjlig och meningslös.

”Gratis” betyder inte gratis på nysvenska. Det betyder absolut inte fritt som i fri programvara. ”Gratis” innebär att man binds till Microsofts ekosystem med molnlagring och tjänster. Förr eller senare blir man tvungen att betala för att komma åt filer eller för att få datorn att starta. Fram till det kompenserar sig Microsoft genom att spionera på ens agerande, scanna ens filer och sälja användaruppgifter till annonsörer och andra intressenter.

 

Inlåsning

Windows är en metod att låsa in användare och tvinga dem att betala för att använda sin dator. I och med teknikens transformationer är det mer effektivt och lönsamt att låsa in användare med multipla hårdvaru- och mjukvarulås än med en engångslicens. Apple och Google insåg detta snabbare än Microsoft, men Microsoft gör sitt bästa att hinna ifatt.

Hårdvarulås finns redan i Windows 8 där systemet endast går att installera på en unik dator. På min senaste dator går det bara att uppdatera BIOS i Windows, ett annat hårdvarulås. Jag måste med jämna mellanrum installera Windows 8 och sedan ta bort skräpet, en sann förnedring. Detta är mer datortillverkarens fel (HP) än Microsofts. Dock föds sådana här idiotier i monopolliknande situationer där tillverkare tvingas samarbeta med den dominerande leverantören av operativsystem.

Givetvis kommer hårdvarulås att bli ännu effektivare i Windows 10. Rätten att använda valfritt system blir ännu mer kringskuren och risken att behöva betala flera gånger för Windows ökar.

Dokument i Windows skapas i Microsofts eget bedrövliga OOXML-format och om man ska arbeta med dem måste man förr eller senare betala för Office. De så kallade gratisversionerna saknar basala funktioner och är otillräckliga. De är ett knep för att sprida Microsofts i realiteten proprietära filformat, tvinga användare att använda det och gå över till MS Office.

Office är inte längre ett programpaket utan en prenumeration eller tjänst. Det är bedrägligt eftersom man tappar översikten över hur mycket man betalar och om man avbryter sin prenumeration blir det problem med att öppna de filer man själv skapat. Eftersom MS Office inte finns för Linux är man  dessutom inlåst i Windows. Filformatet gör att filerna inte fungerar i andra kontorsprogram.

Molnet tvingar användare att använda nedbantade versioner av Microsofts program samt Microsofts söktjänst som genererar annonsintäkter. Man överlämnar sina filer på nåd och onåd till Microsoft och blir inlåst i ett system man inte behöver och inte kan ta sig ur eftersom de är inbyggda i ”gratis”-Windows. Det är du som är gratis och inte Windows.

 

Sammanfattning

Microsoft har de sista tio åren inte levererat ett enda operativsystem som fungerat eller som jag varit nöjd med. Jag har trots det tvingats att betala för saker som jag inte velat ha då jag köpt nya datorer. Hur många ytterligare chanser måste jag ge Microsoft? Hur länge måste vi konsumenter betala en avgift till ett amerikanskt storföretag för att få lov att köpa och använda en dator?

Jag har ingen åstundan att låsas in med dubbla mjukvaru- och hårdvarulås i tjänster och program jag inte behöver och inte vill ha och som kränker mina rättigheter och integritet. Därför ser jag inte fram mot Windows 10 och kommer inte att installera det på mina datorer.

Av dessa skäl har jag bestämt att aldrig mer att betala för Windows. Jag kommer till och med att betala mer för nästa dator, utan Windows, än om den levererats med om det blir nödvändigt. Jag vägrar att tvingas in i ett system med dolda kostnader, inlåsning och övervakning.

Okt 242014
 

Flattr this!

Igår släpptes version 14.10 av Ubuntu med förbättrade derivat som Kubuntu, Xubuntu, Lubuntu och Ubuntu Gnome. Frågan är om man ska uppdatera om man kör 14.04.

Nyheterna är nämligen få. Många program, drivrutiner och kärnor backportas dessutom till 14.04 och man kan installera extraförråd eller bygga från källkod om det är någon ny programversion man måste ha. Visst, har man någon ny exotisk hårdvara är chansen litet större att den fungerar i 14.10 än i 14.04.

Derivaten kan ha fler nyheter. Jag har inte kollat upp allt. I Kubuntu är det en nyare version av KDE än i 14.04, men den kan man installera via ppa i 14.04 och köra samma uppdaterade grundprogram.

Min slutsats är att man gott kan stå över Ubuntu 14.10. Versionen har stöd bara under nio månader och sitter man på 14.04 får man uppdateringar under flera år.

Men…

Två av mina datorer behövde ses över så jag körde in 14.10, litet nyfiken är jag trots allt och jag brukar köra den senaste *Buntuversionen.

På min bärbara ville jag passa på att uppdatera BIOS. Detta har HP ställt till så fint att det bara kan göras i Windows. Därför var jag tvungen att först köra in Windows 8, uppdatera BIOS och därefter installera 14.10.

Det är spöklikt att sätta sig med Windows 8 och de 5(!) DVD-skivorna för återställning. Det blev ett hiskeligt tugg. Mycket ”Vänta”, Snart färdigt” osv. Efter 3(!) timmar hade jag ett startbart system. Jag uppdaterade BIOS och fick efter en stund meddelanden om att det fanns drygt hundra uppdateringar. Sedan ska man ju uppdatera till Windows 8.1… Därefter kan man installera program ett och ett… Därefter kan man börja anpassa Windows… Allt detta ackompanjerat med ständiga omstarter, långa uppdateringsuppstarter osv.

Sitter verkligen folk på det här sättet och kastar bort dagar på att installera, uppdatera och anpassa ruinhögen Windows? Det enda jag kunde hitta som faktiskt är bättre i Windows är att starttiden var betydligt kortare än i Kubuntu. I Kubuntu har jag dock krypterat systemet, vilket gör uppstarten segare. Detta är inte ens möjligt då man installerar Windows! På en bärbar dator som är lätt att tappa bort är kryptering en sista försvarslinje vilket borde vara standard.

Windows 8 är verkligen en hit. Designaporna har lyckats klura ut hur idioter handskas med datorer. Som alltid misslyckas intelligenta människor att tänka som idioter och resultatet är en riktig sörja. Peka-klicka-dregla i sin prydno. Hur kan man vara produktiv i denna dysfunktionella soppa? På ett sätt tror jag dock att Microsoft lyckats eftersom man förutsatt att den genomsnittlige Windowsanvändaren är en hjärndöd zombie och Windows 8 är zombieanpassat! Icke-zombier kan inte sitta med munnen halvöppen och dregla i två till tre dygn innan system och program är på plats. Icke-zombier tillåter inte spionfunktionerna i Windows 8 kartlägga deras torftiga liv och icke-zombier skulle inte tycka att det var OK att betala för sådana idiotier.

Ut med skräpet! Det känns verkligen hur förlegat Windows är. Det är 1980-tals teknologi man lagat och lappat och tar betalt för gång på gång. Operativsystem har devalverats. Chromedatorer har ett gratis system i en webbläsare. Steam arbetar på ett system för spel och underhållning, men som även kan köra vanliga program. Det är baserat på Linux och gratis. Linux är oändligt mycket bättre än Windows och gratis att misshandla. Det är orimligt att Microsoft ska kunna ta betalt för en sämre produkt. Konkurrensverket får väl som vanligt skrida in för att stötta sin kompis!

14.10

In med 14.10. Under några minuter funderade jag på att köra Ubuntu. Det värkte snabbt över. Ubuntu har samma användarförakt som Microsoft och skrivbordsmiljön Unity lika hjärndöd som Windows 8. Det är samma designapor som ställt till det. Dessa självutnämnda genier har aldrig behövt jobba för sitt levebröd och skrivit mer än en halv A4-sida text. Hur ska sådan finkar kunna styra och bestämma hur jag ska jobba? Det enda de åstadkommit är att zombieanpassa datoranvändning.

In med Kubuntu! En inte ens halvfull DVD-skiva för systemet, snacka om att Windows med sina fem skivor innehåller enorma mängder skräp! Efter en kvart har jag ett startbart system och kan börja jobba. Efter ytterligare trekvart har jag alla program på plats och jag kan fortsätta skriva på min artikel om arkeologerna Sven Nilssons och Christian Thomsens möte i Lund den 13:e juni 1859, en vattendelare i bronsåldersforskningen som bara jag har uppmärksammat. Detta, om något, bevisar att jag inte är en zombie. Programinstallationer sker samlat och i bakgrunden. Inte en enda omstart! Allt detta till det facila priset av 0 kronor (vilket kan fördyras genom en frivillig pekuniär donation till det tappra Kubuntugänget). Slå det Microsoft!

Men som sagt, såvida du inte måste ha det senaste, dina datorer behöver ses över eller du är undersysselsatt så sitt kvar i 14.04. 14.10 är inte värt besväret. Om du sitter i Windows ska du självklart uppdatera och kräva dina rättigheter tillbaka!

Okt 202014
 

Flattr this!

Jag läste denna artikel om hur man delar upp kolumner i Microsofts kalkylprogram Excel i PC För Alla. Denna typ av skriverier är en märklig blandning mellan reklam och tips och det skulle inte förvåna om artikeln är sponsrad av Microsoft. Notera att man betonar att det är ”Enkelt”.

Det jag reagerade på är hur svårt det verkar vara att få till saker i Excel. En enkel manöver är inte alls enkel utan kräver flera steg. I OpenOffice/LibreOffice Calc är det mycket enklare.

Uppgiften är att separera för- och efternamn i separata kolumner:

För- och efternamn står i samma kolumn men ska separeras i två olika kolumner. En röra i Excel men enkelt i Calc

För- och efternamn står i samma kolumn men ska separeras i olika kolumner. En röra i Excel men enkelt i Calc!

I Calc markerar man kolumnen, väljer Data -> Text till kolumner.

En dialogruta öppnas med olika alternativ. För den aktuella uppgiften bockar man för ”Delningsalternativ” -> ”Blanksteg” och klickar på OK.

Man har flera alternativ för hur man vill separera kolumner. I det här fallet är Delningsalternativet Blanksteg. Nederst i dialogrutan finns en förhandsgranskning som visar hur resultatet blir

Man har flera alternativ för hur man vill separera kolumner. I det här fallet är Delningsalternativet Blanksteg. Nederst i dialogrutan finns en förhandsgranskning som visar hur resultatet blir

Färdigt! Nu är för- och efternamn separerade i två kolumner. Manövern är mycket enklare i Calc jämfört med Excel.

Färdigt!

Färdigt!

Jag vet inte om jag ska tycka synd om Excelanvändare som betalar för ett krångligt program eller får värdelösa tips/reklam för att kunna använda sitt program. Jag har inte Excel, men det borde finnas enklare sätt att göra saker på, till och med i ett dyrt program från Microsoft. Märkligt att skribenter kan livnära sig på att ge krångliga tips som visar att programmet de gör reklam för är sämre än gratisalternativ!