Jun 072015
 

Flattr this!

Nu har jag kört Ubuntu Gnome en dryg månad och har hittat både bra och dåliga saker. Jag kör Gnome på en hyfsat kraftfull bärbar dator med Intel i5 processor och 8 GB minne och en något äldre stationär dator med 4GB minne, gammal AMD processor och gammal Nvidia-grafik. Jag har under de senaste åren kört Kubuntu med KDE och det är min referens och jag jämför mitt liv före och efter jag gick över till Gnome.

Gnome har som filosofi att förenkla medan KDE sätter valmöjligheter först. De olika filosofierna har för- och nackdelar och att gå från det ena skrivbordet till det andra innebär anpassning. Även om detta kan vara svårt, tycker jag det framför allt har varit roligt och lärorikt. Det är så jag tycker man ska se duster mellan skrivbordsmiljöer!

Under månaden som gått har jag insett att jag delat upp upp Gnome i två delar: skrivbord och program.

 

Skrivbord

Gnome är snabbare att hosta igång än KDE. Man kan börja ge kommandon direkt efter inloggning medan KDE behövde några tiotal sekunder för att starta alla tjänster.

Gnome Shell är ett nytt sätt att arbeta. Den gamla skrivbordsmetaforen är borta. Menyer och ikoner på paneler och skrivbord är försvunna. Istället trycker man på Super och skriver de första bokstäverna på det man vill öppna: fil, program eller mapp. Det känns avigt i början, men fungerar riktigt, riktigt bra. KDE och andra system har liknande funktionalitet som komplement till menyer, men Gnome är bättre och mer helgjutet. Eftersom jag snabbt kommer in i detta sätt att jobba installerar jag inte många extra tillägg som ger en tillbaka menyer, genvägar och annat i menyerna.

Gnome har lyckats bättre med denna typ av menyersätning och att döda skrivbordmetaforen än andra system som Ubuntu och Windows 8 jag testat. Man har uppsikt över sin arbetsyta och slipper idiotiska sökresultat och reklam. Trots att skrivbordet är enkelt och barskrapat är det inga problem att uträtta det man vill. Gnome är enklare än KDE, där jag använde starkt modifierade skrivbord och paneler.

Gnome är tämligen resurskrävande, särskilt vad gäller grafiken. Det var dock inga problem på någon av mina datorer och allt flöt på bra. Jag noterade emellertid att resursanvändningen var högre än i KDE. Till detta hör att KDE har betydligt mer avancerade visuella effekter och fler funktioner. Jag skulle inte rekommendera att Gnome på äldre datorer.

Vinnare: Gnome. Gnome är enklare och snabbare än KDE. Att starta och växla mellan program fungerar underbart bra och för den dom vill döda skrivbordsmetaforen är Gnome underbart att använda!

 

Program

Jag använder i huvudsak samma nyttoprogram i Gnome som i KDE: LyX, LibreOffice, FocusWriter. Dessa är inte strikt bundna till en viss skrivbordsmiljö även om de kan se olika ut i olika miljöer.

De program som skiljer är skrivbordsmiljöernas specialprogram. Gnomes program brister tyvärr nästan samtliga på ett eller annat sätt. De kan vara så nerdummade att funktionaliteten är begränsad och man måste installera flera program för att göra det man gjorde i ett enda program i KDE.

De brister även i prestanda. Evince klarar små PDF-filer, men blir stillastående om man arbetar med PDF:er på hundratals sidor eller med mycket grafik. KDE:s Okular är mycket bättre.

Bildvisaren EoG och Evince har en mycket störande inställning att alltid öppnas i ett litet fönster, aldrig maximerat. Detta är kanske OK om man tittar på bilder då och då eller bläddrar i en PDF-fil om dagen. Om man använder programmen ofta är det mycket irriterande.

Varför öppnas Evince och Eye of Gnome i små fönster oavsett hur man trixar med inställningarna? Det innebär att man måste maximera fönstren varje gång programmen startar. Det är onödigt och frustrerande.

Varför öppnas Evince och Eye of Gnome i små fönster oavsett hur man trixar med inställningarna? Det innebär att man måste maximera fönstren varje gång programmen startar. Det är onödigt och frustrerande. Bilden visar också Gnomeskrivbordet.

Den största katastrofen är filhanteraren Nautilus. Gnome har istället för att utveckla funktioner tagit bort dem som fanns. Man menar att detta gör programmet mer lättanvänt och att genomsnittsanvändaren inte gör några avancerade saker i en filhanterare. Tanken är väl att sökfunktionen i Gmomenyn ska ersätta filhantering och användaren ska bara dumpa sina filer i en hög.Detta fungerar dock inte, se mer nedan!

 

Nautilus sorterar filer och mappar huller om buller. Det är svårt att hitta saker och svårt att ändra inställningar

Nautilus sorterar filer och mappar huller om buller. Det är svårt att hitta saker och svårt att ändra inställningar

 

Jag försökte anpassa Nautilus i d-conf och visst, det går att få tillbaka en viss funktionalitet. Här blir feltänkandet uppenbart. Man har skalat av så hårt så att ändra en enkel inställning kräver terminalkommandokunnande eller pillande i d-conf. Absolut inte användarvänligt!

 

Brödsmulorna fungerar så dåligt att man villar bort sig och inte begriper vilken mapp man befinner sig i

Brödsmulorna fungerar så dåligt att man villar bort sig och inte begriper vilken mapp man befinner sig i

 

Nautilus är helt oanvändbart. Som tur är kan man installera Cinnamons filhanterare Nemo via denna guide. Nemo är bättre än Nautilus, men saknar dock flera av KDE:s Dolphins finesser och är långtifrån perfekt.

Gnomes program är gjorda för enkla uppgifter, inte för tungt arbete. Filosofin om enkelhet för skrivbordet har olyckligt fått färga programmen. Bara för att man vill ha ett enkelt skrivbord betyder inte det att man inte vill jobba eller avstå från allt som är svårt. Efter en månad är Nautilus, Evince, Eye of Gnome, Brasero och Rhythmbox borttagna och ersatta av bättre program. Jag har i princip inte kvar ett enda Gnomeprogram utöver GIMP och några små systemverktyg.

Jag ska kanske ta upp någon brist i Ubuntu Gnome, som jag för övrigt fungerar alldeles utmärkt. Ubuntu Gnome använder som grund Ubuntus programvarucentral (som man snabbt ersätter med Synaptic). Färgskalan man använder gör dock att texten i Programcentralen inte går att läsa.

 

Det är nästan omöjligt att läsa texten i Programcentralen. Ubuntu Gnome borde justera färgskalan efter mina trötta gamla ögon!

Det är nästan omöjligt att läsa texten i Programcentralen. Ubuntu Gnome borde justera färgskalan efter mina trötta gamla ögon!

 

Vinnare: KDE. Gnomes program får underbetyg (utom GIMP!)

 

Saker som stör

Gnome känns utformat för bärbara datorer där man vill styra datorn med snabbtangenter och utan mus. Därför blev jag överraskad första gången jag körde på batteri och inga strömsparfunktioner trädde i kraft. Man får dämpa skärmbelysning och korta ner tiden innan den slocknar manuellt.

 

Varför finns inga automatiska skript för strömsparfunktioner? Gnome passar bäst på bärbart och sådana hade varit guld värda!

Varför finns inga automatiska strömsparfunktioner? Gnome passar bäst på bärbart och sådana hade varit guld värda!

 

KDE känns inte alls lika specialiserat för bärbart, men har utmärkta strömsparfunktioner som träder i kraft automatiskt.

En liknande sak var att pekplattan på den bärbara inte var aktiverad från start. Först trodde jag att den krävde extra pill men sedan hittade jag den inaktiverad under Inställningar och då jag aktiverat den fungerade den. Märkligt!

 

Varför måste man aktivera pekplattan manuellt i Gnome? Det hade varit särskilt svårt om jag inte hade haft en mus inkopplad på den bärbara, hur hade jag annars kunnat styra pekaren?

Varför måste man aktivera pekplattan manuellt i Gnome? Det hade varit särskilt svårt om jag inte hade haft en mus inkopplad på den bärbara, hur hade jag annars kunnat styra pekaren? Korkat!

 

Tracker

Gnomes Tracker är det program som indexerar filer efter vad som visas i Gnomemenyn och är ett totalt fiasko. I KDE förnyades samma tjänst till Baloo efter stora klagomål på föregångaren Nepomuk för att vara långsam, hopplös och resurskrävande. Vad jag förstår har Gnomegänget tagit över Nepomuk och degat ner det ytterligare. Jag har tusentals bild- och textfiler. Indexering tar alla resurser timme efter timme, arbetspass efter arbetspass och gör det omöjligt att använda datorn.

Inte nog med att indexeringen gör att man inte kan arbeta på datorn. Varje gång datorn startar läser Gnome in den (i mitt fall) enorma databasen. Det gör att datorn tar väldigt lång tid att starta.

 

Indexeringen tog det mesta av processorkraften och minst 80% av minnet på en fyrkärnig processor. En sådan maskin är omöjlig att arbeta på!

Indexeringen tog det mesta av processorkraften och minst 80% av minnet på en fyrkärnig processor. En sådan maskin är omöjlig att arbeta på!

 

Efter ett arbetspass på drygt 3 timmar hade Tracker indexerat 7% av mina filer. Datorn var oanvändbar under denna tid och processen verkar börja från början varje gång man startar datorn.

Efter ett arbetspass på drygt 3 timmar hade Tracker indexerat 1% av mina filsystem och max 8% av mina filer. Datorn var oanvändbar under denna tid och processen verkar börja från början varje gång man startar datorn. Går det att skriva sämre program?

 

Till sist fick jag stänga av Tracker. Det innebär att jag inte kan söka på filer eller innehåll i Gnomemenyn, vilket gör denna betydligt sämre än avsett. Egentligen blir den i vissa lägen oanvändbar. Jag måste leta reda på filer och mappar manuellt i Nemo, vilket absolut inte kan vara tanken då man vill döda skrivbordsmetaforer och sin filhanterare. Det fungerar inte alls bra. Uselt!

Återigen har man tänkt fel. Bara för man vill ha ett enkelt skrivbord betyder det inte att man bara har tio filer. I så fall behövs inte ett program som Tracker alls för att hålla reda på ens samlade verk! Går det att tänka mer fel och skriva ett sämre program för att förstöra användarupplevelsen än Tracker?

 

Gnome 3.16?

Gnome och Ubuntu går inte i takt och i Ubuntu Gnome snurrar Gnome 3.14 medan version 3.16 funnits ett bra tag. Man kan uppgradera via en ppa. Man ska docktänka sig för! Jag fick problem med båda mina datorer. Det mesta gick att fixa, men det var mer pill än det var värt och jag nedgraderade till Gnome 3.14.

 

Sammanfattning

Jag är riktigt imponerad av Gnomes skrivbordsmiljö!

Det gäller främst på min min bärbara dator. Den fungerar smidigare än med KDE. Jag har funderat över detta och kommit fram till att det hänger ihop med att jag oftast inte gör lika avancerade saker på den bärbara som på den stationära. Jag har färre program öppna och öppnar och stänger färre saker under ett arbetspass. Slösurf, e-postande och snabbtittar i program är vanligt och fungerar mycket bra.

På den stationära saknar jag KDE. Alla finesser och inställningar uppvägs inte av det snabbare och enklare skrivbordet och att det går snabbt att öppna program och komma igång. Att kunna placera genvägar, plasmoider och widgets på skrivbord och paneler är till stor hjälp och att anpassa sin arbetsmiljö är mycket värdefullt. Dolphin är så mycket mer än en filhanterare och ersätter ett halvdussin program i Gnome.

Gnome är ett mycket bra val på bärbara datorer och om man inte har tunga arbetsuppgifter med multitasking, filhantering och behov av speciella funktioner och program. Därför är det märkligt och obegripligt att Gnome inte har avancerade automatiska strömsparfunktioner och inte aktiverar pekplattor från början!

Mot Gnome talar att det har en usel programuppsättning.

 

Men…

Frågan är om Gnome på bärbart är lösningen för mig. Det är resurskrävande och allt fungerar inte, exempelvis Nautilus och Tracker. Sådana fiaskon underminerar arbetsflödet. Jag roade mig med att sätta upp en OpenBox-session i en Virtualbox med mål att få så snarlik funktionalitet som Gnome. Med några extraprogram som Gnome-Do, paneler och genvägar är detta ett minst lika bra alternativ. Det är ännu rappare än Gnome och mycket mer anpassningsbart. Det kräver mindre resurser och med Thunar som filhanterare har man bättre koll på sitt arbete än i Gnome. OpenBox kan gott och väl ersätta Gnome för mig. För mindre vana användare och dem som inte vill bygga sitt skrivbord är detta inget alternativ. Det säger dock en del om hur Gnome skalat av funktioner tills man blir förbisprungen av Box!

På den stationära fungerar Gnome dåligt. Det har för många begränsningar, för dåliga program och för få anpassningsmöjligheter. Jag längtar tillbaka till KDE, men Plasma 5 måste bli färdigt först. Jag kommer att utforska alternativ och Gnome ligger redan på stupstocken!

Detta är det fina med Linux, det finns alltid något annat att prova och man kan ändra tills man är nöjd!

Jun 022015
 

Flattr this!

Under det trojanska kriget lurade grekerna trojanerna genom att snickra ihop en trähäst full med gömda krigare och låtsades dra sig tillbaka från det belägrade Troja. Trojanerna var dumma nog att ta emot gåvan, men för att få in den i staden var de tvungna att riva en del av stadsmuren. På natten hoppade grekerna ur hästen och deras landsmän återvände och strömmade in genom hålet i stadsmuren. Troja brändes och plundrades. Härifrån kommer talesättet att man ska frukta grekerna även när de kommer med gåvor.

Idag hände något liknande när jag för första gången på en månad drog igång min Windows 7 installation. Jag möttes av en ny ful ikon i meddelandefältet.

 

Jag ahr fått malware i min Windowsinstallation

Jag har fått malware i Windows

 

Eftersom den inte är något jag installerat själv måste den vara malware.

När jag klickade på den öppnades ett fönster med ett erbjudande att kostnadsfritt teckna mig för en uppdatering till Windows 10, inget jag efterfrågar eller har bett om att få reklam för.

 

Gratis?

 

Detta låter för bra för att vara sant, Microsoft skänker bort sitt operativsystem! Naturligtvis är det inte sant. Då något sägs vara gratis är det man själv som är handelsvaran.

Jag förstår inte vad jag ska med Windows 10 till på min gamla burk. Windows 10 är en avskalad Windows 8 ananas med en startknapp(!) som största nyhet.

Eftersom jag dualbootar Windows 7 med Linux kommer Windows 10 i bästa fall att ställa till grub och göra Linux omöjligt att starta. I värsta fall måste hela hårddisken formateras och Linux försvinner. Eftersom Windows 10 kommer med UEFI och Secure boot elände kommer det att bli problem med min gamla hårdvara och förvisso med Linux. Microsoft har ansträngt sig till det yttersta för att försvåra att man använder andra, bättre, operativsystem än Windows.

Att uppgradera Windows betyder att installera om alla program och börja om från början. Det blir att ladda ner program ett och ett, installera, starta om, om och om igen. Detta tar flera dagar och jag har ingen lust att tillbringa denna tid i Windows, ett system jag inte använder till mer än spel.

Det blir allt mer otidsenligt att behålla Windows för att kunna spela några tio år gamla spel då Linux blir allt bättre på spelfronten. Det är stor skillnad bara jämfört med några år sedan. Nu kommer flera nya spel till Linux och Windowspel fungerar ofta med (icke)emulatorn Wine. Nu är det två eller tre spel som inte fungerar i Linux som jag kör i Windows. Är det värt att ha ett ofritt och krångligt extra operativsystem på datorn för dem? Det tar 150GB av hårddisken som hade kunnat användas bättre.

Jag har ingen lust att skapa det användarkonto hos Microsoft som krävs för Windows 10. Det gör att Microsoft kan spåra mig på Internet, knyta min installation till mig personligen och givetvis scanna mina filer om jag är dum nog att ladda upp något. Jag vill inte att denna information ska bli handelsvara. Jag har ingen lust att få reklam för MS Office och antivirusprogram så fort datorn startar. Jag kommer aldrig att använda MS Office och det bästa antivirusprogrammet är att använda ett annat operativsystem än Windows.

Windows 10 kommer att vara späckat med spyware. Eftersom det är ”gratis” kommer Microsoft att ta igen detta genom att kartlägga användare och sälja reklam. Ett operativsystem är inte längre till för att bläddra och öppna filer och program utan för att övervaka användaren och mata honom med reklam. Windows 10 är förvisso inte färdigt men betaversionen visar hur Microsoft resonerar.

Microsoft vill styra hur vi ska uppfatta operativsystem. Förr köpte man en licens som tillät att man installerade och använde Windows. Licensen blev med åren allt mer begränsad och gäller numera i många fall endast på datorn man köpte systemet med och då med exakt samma hårdvara den hade då man köpte den. Nästa steg är att licensen blir en prenumeration, eller tjänst, som man måste betala för att datorn ska fungera. Sannolikt kommer man även att vara tvungen att betala för funktioner i Windows utöver basala ting som att öppna och stänga program. Eftersom framtidens operativsystem blir en prenumerationstjänst är det viktigt att få med gamla användare på tåget. Man kan ju inte tjäna mer pengar på mitt gamla Windows 7.  Det är därför Microsoft erbjuder en trojansk häst med ”gratis” uppdatering till Windows 10.

Det blir fortsatt Windows 7 för mig. När det kraschar eller när supporten tar slut kommer jag att ta bort det eller köra utan Internetanslutning. I värsta fall får jag sluta spela mina gamla spel eller ge Wine-projektet en gåva som motsvarar kostnaden för en Windowslicens för att de ska få fler gamla spel att fungera.

Jag tar inte emot den trojanska hästen!

Maj 092015
 

Flattr this!

Nättidningen Full Circle Magazine som bevakar Ubuntu och Ubuntubaserade Linuxdistributioner har gett ut temanummer om kontorspaketet LibreOffice. Tidningarna är gratis men är på engelska. Eftersom LibreOffice finns till andra operativsystem än Ubuntu har alla som använder programmet nytta av dem. Hittills finns sex temannummer att ladda ner.

Numren innehåller mängder med mer eller mindre avancerade tips på hur man gör saker i LibreOffice och hur man grundligt lär känna programmet.

Numren är tematiskt upplagda där varje nummer behandlar ett delprogram. Texten är upplagd i kapitel som handlar om en funktion eller förklarar hur man gör en viss sak. Kapitlen kan användas som självstudiematerial.

Om man ska klaga på något är det det litet svårt att hitta i häftena. Det hade behövts en innehållsförteckning och helst ett index. Förutom det innehåller tidningarna mängder med användbara tips och förklaringar!

Maj 042015
 

Flattr this!

Efter en dryg vecka gav jag upp Kubuntu 15.04. Det finns för många buggar och funktioner som inte är på plats eller har brister. Jag har rapporterat eller kommenterat ett dussin buggar så jag tycker jag har gjort min plikt och hoppas att utvecklarna har nytta av min frustration.

Problemet är att Plasma 5 inte är färdigt. Jag måste arbeta på mina maskiner och när långa stunder försvinner på buggrapporter, hitta sätt att komma runt buggar och finna arbetsflöden då invanda sätt att göra saker inte längre fungerar, går inte.

Plasma 5 är snyggt och kommer säkert att vara tjänstdugligt om något halvår. Fram till dess kör jag Kubuntu 15.04 i Virtualbox för att följa utvecklingen och hänga med i buggrapporter.

Nu snurrar Ubuntu Gnome på mina båda bruksdatorer. Ett tag funderade jag på att installera något annat och det kanske blir så om jag upptäcker att jag inte är en Gnome. Litet ledsamt är det att ta adjö av KDE.

Jag är fascinerad av vilken skillnad det är mellan Gnome och KDE och skriver kanske en liten analys.

Apr 282015
 

Flattr this!

Ett problem i nya Kubuntu 15.04 och Plasma 5 är att man moderniserat systembrickan. Det innebär att program som använder äldre indikatorer inte visas. En bakgrund finns att läsa här. Dropbox är ett sådant program. Dropbox fungerar förvisso precis som det ska i Kubuntu 15.04, men man får ingen grafisk bekräftelse i systembrickan. Jag vill gärna se att Dropbox är igång och att filer laddas upp och ner.

Problemet kommer säkert att lösas, men det kan ta tid. Stora spelare som Dropbox tar ofta tid på sig att uppdatera.

Fram till dess får man använda fulhack som att använda en fristående systembricka. Stalonetray är en sådan. Det blir inte snyggt, men fungerar. Har man fler program med gamla indikatorer förutom Dropbox får de också ett hem.

 

Gör så här:

Börja med att installera Stalonetray. I en terminal:

sudo apt-get install stalonetray

Ange lösenord och installera.

Därefter öppnar man en texteditor som Kate. Om man vill ha Stalonetray längst ner till höger, som på bilden längst ner, klistrar man in dessa rader:

background black
geometry 1x1-1-1
skip_taskbar true
sticky true
transparent true
window_type normal
window_strut none

Spara dokumentet i hemmappen under namnet .stalonetrayrc Filen innehåller inställningarna för Stalonetray.

Notera punkten i början. Det indikerar att det är en dold fil.

För att få Stalonetray att starta automatiskt går man till Systeminställningar -> Start och avslutning. Klicka på Lägg till program och skriv in stalonetray. Klicka på OK.

 

1

 

OK också i nästa fönster.

 

2

 

Logga ut och logga in. Nu finns en extra systembricka med Dropbox längst ner till höger på skrivbordet, ett riktigt fulhack! Man kan öppna Dropbox från ikonen och den indikerar när filer laddas upp eller ned.

 

Nu snurrar Dropbox i en egen liten systembricka!

Nu snurrar Dropbox i en egen liten systembricka!

 

Stalonetray är mycket anpassningsbart och om man inte vill ha den extra systembrickan som jag, läser man manualen (RTFM) här och ändrar inställningsfilen.

Fulhack av den här typen visar hur nytt Plasma 5 är och att den som kör Kubuntu 15.04 får acceptera att allt inte är klart. Jag vill än en gång poängtera att detta är en nödlösning och ett fulhack. Det är absolut inte snyggt, men fyller sin funktion i avvaktan på att program och inställningsfiler uppdateras.

Apr 272015
 

Flattr this!

Oj vad jag har pillat i helgen! Förra veckan släpptes nya version 15.04 av Ubuntu med avknoppningar och givetvis ville jag installera så fort som möjligt. Det blev dock inte riktigt som jag tänkt mig.

Jag brukar köra Kubuntu med skrivbordsmiljön KDE. Kubuntu 15.04 är den första versionen med nya versionen av KDE, Plasma 5. Plasma 5 är förvisso bra och snyggt som bara den…

…men den är inte färdig. Jag sprang in i buggar och krascher, skärmen låste sig och viktiga saker som inte fungerar. Kubuntu 15.04 är mest en betaversion.

Därför bestämde jag mig för att passa på att förnya mig. Det blev test av Ubuntu Gnome. Även här sprang jag in i buggar som gör Gnome omöjligt på en dator.

Efter alla buggar och misslyckanden var jag ett tag till och med inne på att gå tillbaka och installera Kubuntu 14.04 för att få ett stabilt system. Jag har dock aldrig fallit bakåt utan alltid framåt och vill ha det senaste. 15.04 är dessutom bara en mellanversion som kommer att snurra i ett halvår. Några buggar och ofärdiga saker överlever man (oftast).

Efter flera ominstallationer, pillande och tester blev det en kompromiss. Det blir Kubuntu 15.04 på min stationära. Jag saknar dock mängder av de funktioner som jag lagt in i gamla KDE. Blir det för tungrott och tråkigt blir det något annat, kanske inte ens något Ubuntubaserat system. Det blir kanske fler installationshelger.

På min bärbara snurrar nu Ubuntu Gnome. Det är en helt annan upplevelse än KDE och jag återkommer kanske med en jämförelse mellan de två största Linuxskrivborden. Jag har knappt testat Gnome Shell tidigare och det är häftigt, särskilt på en bärbar.

På en gammal bärbar snurrar alltjämt Kubuntu 14.04. Det är min reserv som måste fungera om allt annat brinner upp.

Jag har alltså blivit till hälften Gnome, det trodde jag inte för en vecka sedan!

 

Varför Mörkgrått?

Man kan tycka att det låter hemskt att tillbringa större delen av en helg med att installera operativsystem och att Linux är erbarmligt krångligt och tidskrävande. Jag håller med om att jag lade ner onödigt mycket tid. Jag hade kunnat hålla fast vid Långtidsversionen, 14.04 och inte fått några problem. När jag väl hade börjat testa kunde jag emellertid inte sluta. Om man jämför med Windows, som ofta kommer ”förinstallerat”, går det mycket snabbare att installera Linux. På samma tid jag lagt ner på att få två datorer funktionsdugliga med alla program, skulle jag inte hunnit fixa till en enda dator med ”förinstallerat” Windows.

En annan fördel med att lägga ner tid på att fippla med Linux är att man lär sig om hur datorer fungerar och om trilskande program. Det gör man inte i Windows där man maximalt förväntas klicka på knappen ”Omstart” med jämna mellanrum.

De många Linuxversionerna och de ändlösa diskussionerna om vilken som är bäst visar ett en mörkgrå kostym storlek M (läs Windows) inte passar alla. Linux ger glädjen tillbaka att pyssla med datorer och mina arbetsredskap anpassar sig till mig och inte tvärtom.

 

Mer pyssel

Andra versioner av *Buntu är:

Xubuntu för gamla datorer

Lubuntu för ännu äldre datorer

Ubuntu Mate för gamla användare som älskade Gnome 2

Överlag tycker jag att 15.04 är den buggigaste Ubuntuversionen på länge. Oavsett skrivbordsmiljö har jag råkat ut för saker som inte fungerar. Sådant kan bero på otur och det blir så ibland när det är mycket som ska fungera tillsammans. Det har blivit några buggrapporter och kommentarer. Det är mitt sätt som användare att ge tillbaka för allt det fina jag får gratis!

Mitt råd är dock att köra stabila 14.04 eller vänta några veckor med 15.04 tills de värsta buggarna är fixade. Kubuntu kan man gott avvakta med en eller två versioner till det finns fler finesser och buggar rättats till. 15.10 blir superbra!

Apr 012015
 

Flattr this!

jag bläddrade igenom den engelske geologen William Bucklands (1784–1856) Bridgewater Treatises från 1836 såg jag plötsligt att Buckland på en av sina tidslinjer har placerat in en visserligen otydlig, men fullt igenkänlig pingvin, snarlik Tux, maskoten för Linux. Han har placerat den Tuxliknande varelsen i kritperioden, det vill säga samtidigt med sköldpaddor, krokodiler och dinosaurier.

 

En del av en tidslinje i William Bucklands Bridgewater Treatises från 1836. Det går med litet god vilja att urskilja en pingvin, Tux, symbolen för Linux(?!) bland dinosaurier och andra urtidsjur

 

Man ska inte ta Bucklands kronologi alltför bokstavligt. Geologi var ett nytt ämne och man hade få dinosauriefossil att tillgå och inga egentliga begrepp om jordens ålder. Trots det är pingvinen intressant.

Pingvinen i sig behöver ju inte kopplas till Linux. En mycket intressant omständighet är dock att Ada Lovelace, Lord Byrons dotter (1815–1852), bara några veckor tidigare hade besökt Gideon Mantells (1790–1852) fossilmuseum i Brighton. Ada Lovelace var en framstående matematiker och en av de viktigaste tidiga pionjärerna inom datorkunskap. Mantell, dåtidens främste dinosaurforskare, var god vän med Buckland och det kan vara han som är länken mellan Ada Lovelace, datorer, pingviner, Tux och kritaperioden.

Frågan är komplex och berör både geologi och teknikhistoria. Kanske har vi förstått delar av jordens historia, datorforskningen under 1800-talet och Linux fel?

Mar 292015
 

Flattr this!

Jag råkade läsa en artikel i Full Circle Magazine om LaTeX. Författaren var positiv, men länkade till en artikel som jämför LaTeX och MS Word. De tyska artikelförfattarna och psykologerna kommer fram till att Word är överlägset LaTeX. Enda undantaget är om man skriver mycket matematiska formler. Försökspersoner skriver snabbare och gör färre stavfel och misstag i Word. Människor blir mer produktiva då de använder ordbehandlingsprogram jämfört med LaTeX. Författarna går minst ett steg längre och drar slutsatsen att LaTeX bör förbjudas vid universitet eftersom det tar lång tid att lära sig och är mindre effektivt än Word. Skattebetalare ska inte belastas med att akademiker använder sämre produkter som fördyrar deras arbete.

Man kan tycka mycket om artikeln. En genomgång finns här (läs även kommentarerna!) och en annan här.

Jag håller med kritikerna och tycker att artikelförfattarna brister i vetenskaplighet. De uppgifter de gav försökspersonerna var simpla och har föga gemensamt med hur jag och andra akademiker arbetar. Uppgifterna liknar förmodligen mer hur en sekreterare arbetar eller kanske uppgifter gymnasieelever eller unga studenter förväntas lösa. Sådana enkla uppgifter gynnar givetvis det enkla programmet, Word.

Att skriva in så mycket text som möjligt på 30 minuter med så få stav- och språkfel som möjligt är inget jag sysslar med. Inte heller ”klippa/klistra” metoden för uppsatsskrivande. Om man arbetar med sådana saker, skriver enstaka brev, kanske en uppsats på 20 sidor då och då, är Word eller vilket ordbehandlingsprogram som helst, bättre än LaTeX. Hade man bett försökspersonerna skriva ett manus på 200 sidor med massor med korsreferenser, litteraturlista, index och snyggt placerade bilder som ständigt refereras till i texten och då allt var klart bett dem ändra sidformat, hade LaTeX sopat mattan med Word.

Jag tycker att artikeln brister i ännu ett avseende och att även kritikerna missar detta. Man måste analysera hela arbetsflödet. Både Word och LaTeX används tillsammans med andra program för särskilda syften. Detta har fått mig att fundera över varför jag gått över från ordbehandlingsprogram till LaTeX.

Mitt skrivande

De texter jag skriver arbetar jag på i åratal. Det är som regel bokmanus på flera hundra sidor med bilder, tabeller, index, listor, appendix, litteraturlistor och innehållsförteckningar. Skrivhastighet är underordnat då tiden för tankemöda vida överträffar tiden jag knackar in text. Förr använde jag ordbehandlingsprogram, först Word och senare OpenOffice Writer som visserligen var ett steg framåt, men som brister även det. Den största bristen är att texten inte blir typsatt, det vill säga ett Word- eller Writer-dokument duger inte att skicka till ett tryckeri som tryckoriginal. Då ett manus börjar bli färdigt måste det stuvas om i ett typsättningsprogram. Detta kan vara LaTeX, men oftast InDesign. Där görs all formatering med bilder, tabeller, index, listor, appendix, litteraturlistor och innehållsförteckningar etc om. Gjorde jag dem i Word/Writer var det bortkastat arbete.

Arbetsflödet med Word omfattar alltså i realiteten minst två program Word+InDesign.

Jag är verksam inom humaniora. Naturvetare och matematiker har förvisso ännu större nytta av LaTeX än jag då de arbetar med formler. Inom humaniora är pengar en bristvara och ofta redigerar man böcker eller tidskrifter själv. Det är kanske ingen arbetsgång jag rekommenderar, men den har sina fördelar. Man kan ändra i texter till sista minuten och har full kontroll på layout och innehåll. Att peta i InDesign är inte det lättaste. En ändrad mening kan leda till att man får sätta om ett helt kapitel. Att göra det natten innan ens avhandling måste lämnas till tryckeriet kan leda till hjärtinfarkt.

Jag har kollegor som skriver hela böcker i InDesign utan omvägen via Word. Det man tappar är användbara ordbehandlingsfunktioner samt risken att man alltför tidigt ser sin text som bildobjekt. Det är i praktiken ogörligt att samarbeta i eller skicka InDesign-filer för genomläsning och korrigering till kollegor.

Sedan tillkommer alla de vanliga nackdelarna: InDesign är dyrt, för dyrt för de flesta privatpersoner. Det är ett proprietärt program som sparar dokument i ett proprietärt filformat. Har du inte InDesign kan du inte komma åt ditt eget arbete. Du kommer sannolikt inte att kunna öppna filerna om några år då Adobe ändrat i filformat. Linux, som jag använder, är uteslutet som operativsystem. Word har samma nackdelar, men kanske i något mindre omfattning.

LyX

Jag använder oftast inte LaTeX utan LyX. På gott och ont kommer man längre från LaTeX-koden. Programmet är ett slags kompromiss mellan ordbehandlare och LaTeX som fungerar väldigt bra.

Jag använder LyX från första anteckningen till jag lämnar det tryckfärdiga bokmanuset till tryckeriet. Enda undantaget är att tryckeriet kan kräva att jag kör PDF:en genom Adobe Distiller för att det ska få deras prepress-inställningar. Det tar fem minuter. LyX har underlättat mitt arbete enormt och att använda ett enda program är en stor rationalisering och effektivisering. Jag har inte tappat något av det jag kunde göra i Word+InDesign och jag slipper göra om saker och slipper onödiga funktioner som tynger ordbehandlingsprogram.

Den största fördelen är att bilder, tabeller, index, listor, appendix, litteraturlistor och innehållsförteckningar blir rätt under hela resans gång. Texten blir automatiskt typsatt och en utskrift av ett utkast ser ut som en tryckt bok. Jag kan ändra sidformat, lägga till eller ta bort text i specialversioner utan att formateringen flippar ut. Innan jag lämnar ett manus till tryck behövs bara en finputs med manuella justeringar av det LaTeX inte klarar.

Om jag ska vara ärlig är InDesign bättre än LaTeX för att sätta text. Ett InDesign-proffs med lång utbildning och praktik kan skapa snyggare dokument än vad som förmodligen är möjligt i LaTeX. I LaTeX når en amatör upp till runt 90% av InDesign-proffsets skicklighet. Ett LaTeX-proffs når kanske upp i 95 eller 98%. Detta är oväsentligt för mig. Akademiska texter är tämligen standardiserade och LaTeX är utformat för att skapa just sådana och ett InDesign-proffs får jobba hårt för att prestera bättre än en LaTeX-amatör. LaTeX har dessutom funktioner för sådant skrivande InDesign saknar. Skulle jag skriva bilderböcker eller praktverk skulle jag föredra InDesign, eller ännu hellre, betala ett InDesign-proffs för att sätta boken.

Samarbetar jag i ett projekt kan jag skicka min LyX-fil eller konvertera den till LaTeX och min kollega kan ladda ner ett gratis program (eller använda en vanlig texteditor) och fixa till eller markera det som behöver fixas utan egentliga kunskaper i LaTeX. Mer avancerade samarbeten med LaTeX-kunniga kan lätt arrangeras med versionskontroll.

En annan fördel är att man kan köra LyX/LaTeX på riktigt gamla datorer med låg prestanda. Min stationära dator hade knappt klarat senaste InDesign, men fungerar utmärkt med LyX/LaTeX och kommer så att göra till sin dödsdag.

Jag använder numera nästan aldrig ordbehandlingsprogram. Brev och ansökningar skriver jag i LyX. Jag gör även presentationer och har alltså också rationaliserat bort PowerPoint/Impress.

Den enda gången jag använder ordbehandlingsprogram för arbete är för artiklar. De flesta tidskrifter inom humaniora förväntar sig en ordbehandlingsfil och tar inte emot LaTeX-filer. Jag använder dock inte längre Word/Writer utan det enkla FocusWriter. Jag har inget behov av tusentals funktioner och en enkel editor gör det jag vill snabbare och enklare än ett tungt proffsprogram. Ibland för jag över texten till Writer innan jag skickar den och formaterar rubriker, referenser och litteraturlista enligt önskemål. Sådana småsaker är lättare att fixa i ett wysiwyg-program. Egentligen är det sorgligt att använda stora proffsprogram för att markera fetstil på några ställen. Det visar hur inkompetenta och motsägelsefulla ordbehandlingsprogram är.

Ett Exempel

För en författare eller akademisk skribent är LaTeX överlägset Word. Jag kan ge ett exempel från min egen verksamhet. För några år sedan var jag tillsammans med en kollega redaktör för en artikelsamling med drygt tjugo artiklar. Jag fick in text och bilder av författarna och satte dem i LyX. Ordbehandlingsfilerna anlände i olika filformat, med olika typsnitt och formateringar. Ibland fick jag använda timmar på att konvertera knöliga filformat eller förstå vilken teckenuppsättning eller språkinställning en författare använt. Detta är ytterligare nackdelar med ordbehandlingsprogram. Även om något fungerar för den enskilde användaren finns det inget som garanterar att filer ens är läsbara hos någon annan. Filkonvertering och filfixning är ännu ett argument mot att använda ordbehandlingsdokument för akademiskt skrivande.

Då jag fått in texten i LyX och gjort grundläggande formateringar kunde jag skicka en PDF som såg ut som den färdiga boken. Det tog ibland bara några minuter och imponerade enormt på min kollega och författarna.

Författarna fick PDF-filer för ändringar. Det hade varit en mardröm att bolla ordbehandlingsdokument i olika filformat fram och tillbaka. Det hade underlättat enormt om författarna använt LyX/LaTeX. I så fall hade de fått ett malldokument och själva kunnat se sina alster växa fram. Boken hade knappt tagit någon tid att sätta. Ordbehandlingsprogram och ordbehandlingsfiler tillförde ingenting utan var i realiteten ett hinder.

Fler fördelar

LyX och LaTeX-filer är egentligen vanliga textfiler och jag eller någon annan kommer sannolikt att kunna öppna mina dokument så länge det finns datorer. Om LyX och LaTeX skulle försvinna (mycket osannolikt) skulle jag inte kunna typsätta dokument, men forskningsresultat skulle gå att få fram ur filerna. Detta är en stor fördel i den akademiska världen. Att öppna 20 år gamla ordbehandlingsdokument är ett elände. Ännu värre är det med gamla InDesign/PageMaker filer. 20 år gamla LaTeX-filer fungerar.

Frågan är om inte universiteten borde förbjuda ordbehandlingsprogram och styra studenter från och med magisternivå och lärare att använda LaTeX. Detta för att rationalisera arbete, förbättra arbetsflöde och säkerställa att forskningsresultat kan långtidslagras. Man skulle lära studenter att skilja mellan innehåll och layout då de skriver. LaTeX är gratis och fri programvara vilket skulle sänka universitetens kostnader.

Mar 172015
 

Flattr this!

Jag råkade nyligen hitta en funktion i ordbehandlingsprogrammet FocusWriter som jag tidigare inte uppmärksammat. Den finns under Verktyg -> Dagliga framsteg. Man får upp ett fönster i vilket man kan studera hur man fyllt sin dagskvot av skrivande. Man får information om vilka dagar man fyllt kvoten och hur många dagar i streck man varit flitig.

I FocusWriter kan man studera hur pass flitig man är. Ens föreställningar motsvarar sällan statistiken...

I FocusWriter kan man studera hur flitig man är. Ens föreställningar motsvarar sällan statistiken…

Det blir omöjligt att lata sig som skribent! Mätningen går i mitt fall tillbaka till juni 2014 och det är periodvis få dagar jag fyllt kvoten (det syns ju inte att jag slitit i andra skrivprogram som LyX eller Writer).

Den som känner att pressen blir för stor kan ställa in egna mål under Inställningar -> Inställningar -> Dagligt mål. Där kan man ställa in tiden man ska sitta för att känna sig nöjd och hur många tecken man måste prestera.

Man kan själv ställa in hur mycket man måste prestera för att bli nöjd

Man kan själv ställa in hur mycket man måste prestera för att bli nöjd

Naturligtvis ska man ta en sådan här funktion med en glimt i ögat. Givetvis är kvalitet bättre än kvantitet. Det kan dock vara en rolig mätare på flit!

Feb 162015
 

Flattr this!

Datortillverkare och Windowsförespråkare brukar hävda att Windows som följer med nyköpta datorer står för en försumbar del av kostnaden eller att en dator med Windows förinstallerat till och med är billigare än samma dator utan Windows eftersom tillverkare kan ta betalt av programvaruföretag för att skicka med diverse crapware. Det är alltså i konsumenternas intresse att köpa datorer med förinstallerat Windows.

Det är i allmänhet omöjligt att kontrollera sådana påståenden eftersom samma dator som regel inte finns med och utan Windows.

Naturligtvis är det en lögn att Microsoft skänker bort Windows.

Jag har börjat leta efter en ny stationär dator och är intresserad av någon form av minidator.

Eftersom jag inte använder Windows utan kommer att installera Linux på datorn vill jag inte betala för något jag inte vill ha och inte kommer att använda.

Komplett hittade jag en Intel NUC som nog skulle passa i pris och prestanda:

NUC

Om man rullar nedför sidan med specifikationer och extrautrustning ser man att priset 6249 kronor gäller för en grundutrustad maskin. En grundutrustad maskin har Windows 8.1 som operativsystem.

 

Grundpriset för datorn inkluderar Windows 8

Grundpriset för datorn inkluderar Windows 8

 

Som tur är kan man välja bort Windows. Priset blir då 4798 kronor. Skillnaden är 1451 kronor. Det vill säga drygt 23% av priset. Det är ingen försumbar del.

 

Utan Windows blir datorn betydligt billigare och bättre

Utan Windows blir datorn betydligt billigare och bättre

 

Man får förutsätta att priset på Windows är ungefär detsamma på andra datorer med förinstallerat operativsystem, runt 1500 kronor. Det är stora pengar. Varför ska man tvingas betala mer för att få sin dator stympad av Windows 8?