maj 012020
 

Flattr this!

Sista veckan har jag uppdaterat mina datorer till senaste Kubuntu 20.04. Linux är skojigt för att det finns så många varianter. Jag har dock nästan slutat att testa runt. Jag har hittat hem i skrivbordsmiljön KDE. KDE är avancerad och går att modifiera nästan hur mycket som helst. Jag har lagt upp mitt arbete på ett sätt som passar mig men säkert ingen annan. Många program som följer med är dessutom Linuxvärldens mest avancerade och bästa inom respektive område. Jag föredrar stabila Linuxdistributioner framför rullande. Ett tag använde jag Manjaro, men det var ständiga småproblem. Det mesta gick att lösa, men jag lade mer tid på att få datorn att fungera än jag ville. Med det sagt är Manjaro ett jättebra projekt. Visst har jag stött på några småbuggar i nya Kubuntu och till och med postat en buggrapport, men allt har gått att fixa.

Det är otroligt hur mycket Linux gått framåt sedan jag började använda systemet för drygt tio år sedan. Även om det allra mesta fungerade redan på den tiden var det mer bekymmer med hårdvara och program. Dessutom hade varje utgåva av *buntu sina egenheter. Det som fungerat fungerade plötsligt inte längre. Nu flyter allt betydligt bättre.

Jag passade på att uppdatera BIOS på en av mina datorer. För att göra det var jag tvungen att först installera Windows 10, därefter uppdatera BIOS och sedan installera Kubuntu. Det är bedrövligt att man måste ta sådana omvägar.

Det positiva jag kan säga om Windows 10 var att det var ”enkelt” och snabbt att installera. Snokandet började emellertid direkt med 20 frågor om hur mycket information jag frivilligt skickar till Microsoft. Resten snor de. Obegripliga licensavtal och att jag var tvungen att logga in på ett Microsftkonto var grädde på moset. Att systemet gick snabbt att installera är dessutom en sanning med modifikation. Då Windows 10 är på plats måste man jaga reda på program, ladda ner ett efter ett och installera. Det tar dagar. Kubuntu med alla program tar max en timme att få plats.

Tonen i Linuxvärlden har ändrats. För tio år sedan var stämningen militant och Linux skulle ersätta Windows på skrivbordet. Flera skrivbordsdistributioner som Ubuntu, Mint med flera ”dummade ner” sina användargränssnitt för att locka Windowskonvertiter. Man glömde avancerade användare och kreatörer. Jag tror detta var ett stort misstag. Linuxrevolutionen på skrivbordet uteblev och nu verkar många Linuxforum föra en tynande tillvaro.

Jag är en avancerad datoranvändare. Jag skriver, bildhanterar och skapar professionellt. Det är därför jag använder Linux. Det är enkelt och pålitligt. Jag kan komma åt mina filer och mitt arbete utan att betala programuppdateringar eller tvingas använda ett och samma program. Jag kan modifiera min arbetsplats och byta ut den då jag ledsnar på den. Allt detta kostar 0 kr. Jag ger tillbaka genom att översätta program och donera till projekt jag uppskattar. Detta är mer etiskt än att bli mjölkko åt ett amerikanskt storföretag.

Nåväl! Alla blir lyckliga på sitt sätt. Nu är mina datorer som de ska vara de närmaste två åren!

mar 192018
 

Flattr this!

Nyss damp det ner en ny version av LyX. Det var länge sedan sist, men nu har mitt favoritprogram fått flera nya funktioner!

LyX är en dokumenthanterare. Det är till för oss som är lite för smarta för ett ordbehandlingsprogram men lite för dumma för att skriva i ren LaTeX. LyX ser nästan ut som ett ordbehandlingsprogram. Under ytan arbetar man dock i LaTeX. Det är ett utmärkt program om man arbetar med avancerad ordbehandling, skriver böcker eller vill ha ut snygga PDF-filer. Man fokuserar på innehåll och låter LyX ta hand om formatering.

I version 2.3 är den största nyheten (enligt mig) inbyggt stöd för BibLaTex. Tidigare fick man trixa för att få till det. Nu behöver man bara kryssa i några rutor. BibLaTeX är ett modernare sätt att göra referenslistor än gamla BibTeX.

Biblatex är ett modernt sätt att skapa referenslistor. I nya LyX är Biblatex inbyggt och man slipper trixa med LaTeX-kod.

Alla nya funktioner finns beskrivna här.

nov 062017
 

Flattr this!

Tyvärr finns det författare som vill snitsa genom att använda kursiv stil i artikel- eller boktitlar. Det är ett sätt att betona ord eller referera till andra texter. Det ställer till problem att formatera titlarna i referenshanterare.

Detta är en av de bästa artiklar som någonsin skrivits. Hur formaterar man den delvis kursiverade titeln i Zotero?

Hur formaterar man sådana titlar i Zotero? Det finns inga knappar för kursiv stil eller andra formateringar.

Man får använda en mark-up sträng. kursiv stil inleds med <i> och avslutas med </i>.

Genom att märka upp ord kan man formatera ord i Zotero

När man markerat texten förs den kursiva stilen över till ordbehandlingsprogram, urklipp eller export till BiBTeX.

Titeln i LibreOffice. Överst refererad på vanligt sätt med Zotero. Därunder som titel i litteraturlista genererad av Zotero.Underst exporterat som urklipp. De kursiva formateringarna finns kvar.

Fetstil och andra stilar formateras med samma metod. Mer information finns här.

okt 292017
 

Flattr this!

Jag har sorgen att meddela att min gamle vän och livskamrat HP är död. Han avled hastigt för någon vecka sedan. Dödsorsaken var bränt moderkort. Min bärbara dator och jag kom varandra nära och saknaden är stor.

Efter en sorgeperiod har jag nu skaffat en ny livskamrat, Lenovo, min nya bärbara dator. HP var en bra budgetdator. Den här gången satsade jag lite mer och köpte en maskin med aluminiumchassi, senaste generationen Intelprocessor och snabb SSD. Datorn går som en oljad blixt. Den är betydligt mindre och behändigare än gamle HP (som dock var smal och lätt jämfört med andra i sin generation).

Det är många kärnor och trådar att hålla reda på! Allt tuffar på som tusan i Linux

Bärbar med Linux?

Jag undersökte möjligheten att köpa en bärbar dator med Linux förinstallerat eller en bärbar utan operativsystem. Hur jag än räknade hade jag fått betala mer för en dator med motsvarande prestanda jämfört med datorn jag köpte från en hemelektronikkedja. Ett tag funderade jag på att beställa en maskin från Spanien. Antal modeller med Linux är litet och jag hade fått kompromissa med tillval och konfiguration. Det beror på volymer, konkurrens och rabatter för bloatware tillverkarna lägger med på Windowsdatorer. Jag kunde välja mellan hundratals modeller. Trots att den inte är skräddarsydd motsvarar min nya dator tämligen exakt mina behov och önskemål.

Alla har en ekonomisk smärtgräns och jag bet en än gång i det sura äpplet och köpte en dator med ”förinstallerat” Windows. Det är synd och skam att en dator med ett gratis förstklassigt operativsystem ska vara dyrare och krångligare att köpa än en med ett sekunda system.

Windows 10

Eftersom jag ännu en gång betalat för Windows tänkte jag ännu en gång sätta upp en dualboot med Windows 10 Failed Creator Edition och Linux.

Windows är en mycket märklig upplevelse när man kommer från Linux. Det ”förinstallerade” operativsystemet behövde mer än en halvtimme att hosta igång. Redan då började Microsoft snoka och krävde namn, födelsedata och telefonnummer. Jag hittade på något som Storebror godkände.

Efter bara några minuter hade jag fått massor med reklam. Jag kunde:

  • Köpa en prenumeration av McAfees säkerhetsprogram
  • Köpa en prenumeration av Microsoft Office med hot om att jag annars snart inte kommer att kunna arbeta i mina filer
  • Köpa mer utrymme på Onedrive
  • Eftersom Microsoft genast upptäckte att jag hade en reklamblockerare i webbläsaren erbjöds jag att köpa en reklamfri version av Outlook
  • osv

Detta är sjukt!

Menyn var full med mer reklam och krims-krams. En del gick som tur var att ta bort. Efter omstart var den dock tillbaka (mina färdigheter i Windows är sannolikt för dåliga för att jag ska kunna ta bort saker permanent, var är terminalen? sudo nano /etc/modprobe.d/blacklist-ads.conf).

Droppen kom då jag lyckats starta Microsofts webbläsarnedladdningsverktyg och installerat Firefox. En barsk uppmaning blippade upp om att jag förväntas använda Microsofts skräp och inga riktiga program. Microsofts webbläsare skickar alla sökningar och webbläsarhistorik till storebror.

Varför måste jag godkänna att Microsoft kartlägger allt jag gör? De anser sig ha rätt till personuppgifter, mitt arbete, filer, surfvanor och kontaktmönster. Windows 10 är en spioncentral. Jag vill inte ha reklam och tillrättavisningar då jag arbetar.

Lenovo ville ha nästan lika långtgående befogenheter för att jag ska kunna påräkna support.

Jag fick nog. Jag insåg att jag inte har köpt en dator utan att jag har sålt mig till Microsoft. Efter en natts funderande insåg jag att jag inte kommer att kunna arbeta i Windows. Jag kommer bara att bli arg. De eventuella program och spel jag går miste om saknar jag inte. Extra hårddiskutrymme är mer värt än Windows.

Tillbaka till Linux

Jag brände senaste Kubuntu till ett USB-minne, blåste disken, skapade en ny partitionstabell och installerade. Förhoppningsvis är Windows borta för evigt. Efter en kvart var Kubuntu igång. En ovetenskaplig undersökning visar att det fungerar bättre än Windows. Fläkten är tystare vilket rimligen måste betyda mindre belastning. Windows startade dock några sekunder snabbare. Kubuntu är dock fullkomligt överlägset som skrivbordsmiljö.

Nu har jag ett riktigt operativsystem, alla program jag behöver och fler därtill samt viktigast av allt: en dator som inte spionerar. Kostnad: 0 kr.

0 kr är inte riktigt sant. Jag ger tillbaka genom att översätta program och ibland donerar jag mindre summor till projekt jag uppskattar. Det finns en etisk skillnad mellan Windows och Linux som borde diskuteras mer. I Windows tvingas man acceptera allt som ett amerikanskt storföretag serverar. I Linux väljer man. Om man väljer att bidra blir system och program bättre.

Allt är dock inte frid och fröjd i Linuxvärlden. Den nya processorn har inte fullt stöd än. Jag måste ladda kärnan med en extra parameter. Drivrutinen till nätverkskortet bråkar vid avstängning. Det löste jag genom att installera senaste kärnan manuellt.

Sådana här ”fadäser” är vanliga då man installerar Linux på den allra senaste hårdvaran. Som erfaren Linuxanvändare löser jag det mesta snabbt. Nya användare kan bli skrämda. Det finns dock massor av information och hjälpsamma människor på Nätet. Poängen som man glömmer då man sitter och svär över buggar är att det i slutänden jag som ansvarar och styr datorn, inte tvärtom. När man benat ut problemen har man dessutom lärt sig en del och förstår lite mer om hur en dator fungerar.

Det största problemet som återstår är att få bort en erbarmlig klisterlapp med Windowsloggan. Det är dessutom estetiskt otilltalande att ha en felmärkt Supertangent.

Så nu sitter jag här, en olycklig Microsoftskattebetalare utan Windows men med en utmärkt dator med utmärkt Linux!

sep 212017
 

Flattr this!

Mitt senaste teknikköp är en mp3-spelare. Många har ersatt denna manick med mobiltelefoner. Mp3-spelare har dock många fördelar:

  • Det är ingen telefon (man blir inte störd)
  • Om man glömmer den på gymmet eller tappar den har man inte förlorat halva sitt liv
  • Lång batteritid

Ett vanligt problem är att låtar inte kommer i rätt ordning då man kopierar över dem från sin dator till spelaren eller dess minneskort. Jag tillhör den äldre generation som lyssnar på album. Det blir dessutom omöjligt att lyssna på ljudböcker om kapitlen kommer slumpmässigt. Det händer även om man numrerat låtar med 01, 02 osv.

Det beror på svagheter i det gamla filsystemet FAT som används av de flesta musikspelare. Förenklat sorteras filer efter den ordning de är kopierade till disken istället för i bokstavs- eller nummerordning. De flesta mp3-spelare har för dåligt inbyggt system för att kompensera för detta.

Man kan lösa detta med spellistor eller med att lägga samman filer. Det innebär merarbete.

I Linux fixar man det snabbast med programmet fatsort. I *buntubaserade program installerar man det med:

sudo apt-get install fatsort

Man ansluter mp3-spelare med USB. Därefter tar man reda på spelarens partitionsbeteckning. Det kan man bland annat göra med kommandot:

cat /proc/partitions

 

Min mp3-spelare har partitionsbeteckningen sdf. Spelarens minneskort är sdg och partitionen sdg1. De kan ha andra beteckningar på andra system.

 

Om man inte förstår resultatet kan man koppla bort musikspelaren och ge kommandot igen. Då ser man vilken enhet som saknas.

Därefter kör man fatsort på spelarens inbyggda minneskort. Det enklaste sättet är:

sudo fatsort -f /dev/sdg1

 

Eftersom man kör fatsort med sudo måste man ange sitt lösenord

 

sdg1 är mitt minneskort.

Färdigt! Nu ligger alla filer i nummer- och bokstavsordning på min spelare. Fatsort är ett mycket snabbt sätt att få ordning och reda på FAT-partitioner.

Om man lägger in nya filer måste man köra om fatsort.

Fatsort har vissa svagheter och man bör läsa manualen. Är ens filsystem skadat kan det skadas ytterligare. I manualen finns ytterligare sätt man kan använda fatsort.

maj 112017
 

Flattr this!

Jag arbetar mycket i referenshanteraren Zotero. Förutom referenshanterare har det blivit mitt viktigaste anteckningsprogram. Man kan anteckna och bifoga filer till varje huvudpost. Huvudposterna är böcker, artiklar eller dokument man läst som forskare. Allt är sökbart och går att bokmärka på olika sätt. Det är smidigare att använda Zotero än ett fristående anteckningsprogram.

Jag upptäckte att jag gått för långt. Min referenslista har blivit svårläst och mycket lång att rulla igenom på grund av att massor med poster har underposter.

Det blir med åren många, många anteckningar i Zotero… Det är de gula underposterna. Anteckningarna innehåller citat, tankar och avskrifter av litteratur och dokument. Referenslistan har blivit oöverskådlig och svårnavigerad

Givetvis går det att stänga anteckningarna en och en manuellt. Det tar tid om man som jag har flera tusen poster.

Som tur är finns det en genväg – tangenten stänger alla underposter och + öppnar dem.

Nu är mina anteckningar dolda och referenslistan är mer överblickbar!

maj 012017
 

Flattr this!

Jag har precis satt ihop en liten vit dator åt en kompis. Det är en mini-ITX. En låda stor som en skokartong döljer rejäla muskler.

En lista med alla komponenter

Det är första gången jag byggt en mini-ITX dator och jag trodde det skulle vara betydligt svårare jämfört med större maskiner.

Komponenterna på operationsbordet innan montering. Finns det något glassigare än komponentkartonger?

Visst var det lite pilligare, men inte mycket. På sätt och vis var bygget ibland till och med enklare eftersom det är lättare att ha överblick i en liten låda och lättare att vrida och vända. Ett knep är att jag monterade i stort sett allt på moderkortet innan jag satte det på plats.

Allt passade perfekt. Jag fick några funderingar under bygget:

++ Fractal Design. Gör fantastiska chassin. Node 304 är stort som en skokartong men rymmer allt man behöver.

Fractal Design Node 304. En riktigt bra liten datorlåda!

Designen är mycket genomtänkt. Det enda problemet var att hårddiskvaggorna var fruktansvärt hårt fastskruvade då jag fick lådan. Eftersom dessa ändå måste monteras bort är det onödigt att knöckadra skruvarna. Jag fick slita för att få bort dem och det var det moment som tog onödigt längst tid under monteringen. För övrigt absolut inget att klaga på.

+ EVGA grafikkort. Det underlättade rejält med ett litet grafikkort. Eftersom det inte är en speldator behövs bara ett enkelt kort. EVGA kanske inte är bättre än andra märken men för den som bygger smått är korten suveräna.

+/- Jag valde Be Quiets nätadapter för att jag sett recensioner av chassit där det var svårt att få plats att koppla sladdar till en modulär adapter bakom grafikkortet. Be Quiets adapter är icke-modulärt, det vill säga alla sladdar sitter fast monterade. Eftersom EVGA-kortet är så litet skulle det inte ha varit några problem med en modulär adapter. Nu fick jag istället trycka in flera extrasladdar i lådan. De får plats, men det är inte snyggt och om man skulle sätta in alla hårddiskvaggor blir det nog problem. Be Quiets adapter är säkert bra och nu finns allt på plats om man skulle vilja bygga ut, men jag borde kanske ha valt ett modulärt.

++/- M.2 disk. En 500 GB SSD finns gömd under moderkortet. Mycket bra lösning i ett litet chassi. Nackdelen jag förutser är om man måste byta disk. Då får man ta ur moderkortet och i princip göra om bygget.

+/- 32 GB RAM-minne är väldigt mycket. Jag tror att 16GB hade räckt men min kompis propsade på 32.

Som helhet är inte maskinen helt ljudlös. Lådan är inte ljuddämpad och innehåller sex fläktar och en mekanisk disk. Om man har den på golvet är den dock knappt hörbar.

Den färdiga burken! Eftersom Moderkortet är av modell Gaming kan man få det att blinka i alla möjliga färger. Det är inte konstigt att alla ungdomar har epilepsi.

Min kompis ska använda datorn för avancerat Photoshoppande och Linux är tyvärr inte aktuellt. Därför blev jag tvungen förnedra mig och installera Windows 10 för första gången i mitt liv. Det positiva var att pinan blev kort eftersom installationen gick fantastiskt snabbt. Att installera Windows brukar annars ta dagar. Därefter var det sida på sida med sekretessinställningar att bocka av. Även om man bockar av allt skickas det mesta man gör till Microsoft (och NSA, CIA, FBI osv) för analys. För att bekosta spionaget tvingas man se reklam i meny och i meddelanden på skrivbordet. Väl inne i Windows verkar det vara samma skräp med nytt skrivbordstema man har tvingats betala för i alla år. Bedrövligt att folk inte vänder Microsoft ryggen!

Det är roligt att bygga datorer och man får en helt annan kvalitet än om man köper färdigt i en elektroniklada. Man lär sig också hur saker fungerar vilket en gammaldags människa som jag uppskattar. Om jag fått installera Linux hade jag varit avundsjuk på den vita skokartongen…

apr 162016
 

Flattr this!

I Linux kan man snabbt kolla upp kalendern i terminalen med kommandot cal. Man får fram aktuell månad med dagens datum markerat.

 

Kommandot cal visar aktuell månad med dagens datum markerat

Kommandot cal visar aktuell månad med dagens datum markerat

 

Man kan utveckla kommandot med flaggor till exempel cal -3 som kalendern för tre månader runt aktuellt datum.

 

Terminal 2

 

En ovanligt nyttig funktion för någon som lever i det förgångna är att man kan visa kalendern för länge sedan. cal 1836 visar till exempel kalendern för år 1836.

 

cal 1836 visar kalendern för år 1836

cal 1836 visar kalendern för år 1836

 

Detta är en utmärkt hjälp för min forskning om Sven Nilssons besök i London sommaren 1836. Kalendern visar veckodagar och i kombination med Nilssons dagböcker kan man se hur veckodagar påverkade hans studier. Nilsson besökte British Museum lördagen den 30 juli.

 

cal juli

cal juli 1836 visar kalendern över juli månad 1836

 

Nilsson fick ingen hjälp eftersom alla tjänstemän var lediga. Han förstod inte att andra skulle vilja tillbringa sina lördagar med annat än vetenskapliga efterforskningar. I sin dagbok varnade han andra besökare:

Observeras: Gå aldrig till Brit. Museum någon lördag; där träffas ingen embetsman der; blott skärande käringar och snäsiga vaktmästare

cal är ett nyttigt kommando för en arkeologihistoriker!

apr 062016
 

Flattr this!

Jag håller på att bearbeta professor Sven Nilssons (1787–1883) dagböcker från hans stora resa till England och Frankrike 1836. Det är en fantastisk reseskildring och studier vid utländska samlingar tillförde svensk naturforskning mängder med nya impulser. Nilsson kom bland annat att revolutionera arkeologin genom att jämföra stenåldersredskap med föremål som kapten Cook hade fört till London från Söderhavet.

Jag använder dokumenthanteraren LyX för den här typen av stora projekt. LyX går att använda från en första anteckning till tryckfärdigt manus.

Eftersom det är en bearbetning av dagböcker är det viktigt att strukturera Nilssons ofta kaotiska anteckningar för att utröna vad han såg, vem han träffade och när han råkade ut för vad. Nilsson var hemifrån i över tre månader och varje dag kan inte bli ett kapitel med egen rubrik.

En elegant lösning jag för närvarande fastnat för är marginalnoter. Det skapar en not i marginalen som på bilden. De blir en slags extra rubriknivå utan att synas i Innehållsförteckning eller dokumentstruktur. Samtidigt kan man både som författare och läsare (om jag hade några) snabbt bläddra fram till en viss dag.

 

En sida med marginalnoter. Ett sätt att strukturera text utan att förvirra med extra rubriknivåer

En sida med marginalnoter. Ett sätt att strukturera text utan att förvirra med extra rubriknivåer

 

Hur får man till detta?

Jag använder KOMA-skript som har funktionen aktiverad. Annars kan man behöva ange:

\usepackage{marginnote}

i LaTeX-ingressen.

Därefter är det bara att infoga en kodruta, ERT, vid det stycke jag vill ha anteckningen.

\marginpar{Texten i marginalnoten}

 

Med ERT-rutor för man in LaTeX-kod i LyX

Med ERT-rutor för man in LaTeX-kod i LyX

 

Resultatet blir som på den första bilden.

Det går givetvis att ändra typsnitt, textstorlek med mera i noterna precis som i huvudtexten.

Jag får se om marginalnoterna hänger med hela vägen till färdig bok eller om det bara är jag som författare som har nytta av dem! Det är just sådana här finesser som jag gått över till LyX då jag arbetar med stora projekt.

apr 012016
 

Flattr this!

Ett skäl till att jag helt gått över till Linux och Xubuntu var den pinsamma reklamen i Windows 7 att uppdatera till Windows 10. Filer laddas ner och uppdatering påbörjas när som helst utan medgivande. Det finns inget sätt att säga Nej Tack!

Jag vägrar Windows 10 på grund av övervakning, reklam och att man reduceras till ett urblåst reklam-ID. Det spelar ingen roll att Windows 10 är det ”bästa” Microsoft åstadkommit eller att det är ”gratis”. Den som har den minsta gnutta förstånd vägrar godkänna Microsofts drakoniska användarvillkor.

Döm om min förvåning då jag skulle installera ett program i Xubuntu och uppmanades att uppdatera till Windows 10!

 

Överst bland "Våra bästa program" uppmanas man att uppdatera till Windows 10 i Linux Xubuntu!

Överst bland ”Våra bästa program” uppmanas man att uppdatera till Windows 10 i Linux Xubuntu!

 

Nu förstår jag varför jag den sista veckan haft en märklig ikon i meddelandefältet. Det är helt enkelt Windows 10 som pockar på godkännande för att uppdatera datorn!

 

Windows 10 som pockar på att uppdatera Xubuntu

Windows 10 som pockar på att uppdatera Xubuntu

 

Hur Microsoft har lyckats med denna bedrift är oklart. Jag tror inte att man har lagt in funktionen i Linuxkärnan. Kanske är tjänsten knuten till Ubuntus Programcentral, där kan man köpa mer eller mindre användbara proprietära program. Kanske är detta priset Canonical, företaget bakom Ubuntu, måste betala för att man ska kunna köra Ubuntu i Windows, som det rapporterats de senaste dagarna. Ubuntuanvändare ska på motsvarande sätt erbjudas att köra Windows. Förmodligen får Canonical en summa av Microsoft för varje användare som uppdaterar till Windows. Canonical har tidigare sålt ut sina användare till Amazon. Det här är ännu ett steg på ett sluttande plan.

Faust slöt ett mer förmånligt avtal med samma motpart som Canonical.

För egen del vet jag inte vad jag ska ta mig till. Jag vågar inte stänga av eller starta om datorn eftersom Windows 10 uppdateringen kan köra igång automatiskt och skriva över mitt system. Jag vill inte fastna som en fluga på Microsofts flugpapper. Jag måste emigrera till ett operativsystem som inte går i Microsofts ledband. Suck!!