Jan 022010
 

Flattr this!

Eftersom jag var bortrest under jul/nyårshelgerna, hade jag inte tillgång till min dator. Eftersom jag arbetar på en spännande text om den tyske filosofen Friedrich Schellings inflytande på svensk fornforskning under 1810-talet, tog jag med mig filen på en USB-sticka. Det är skönt att sätta sig och skriva när andra får presenter och umgås. Jag fick låna en Windowsdator med MS Office 2007. Villkoret var att jag inte installerade ”Fulbuntu, BrokenOffice eller andra skräpprogram.” Därför har jag under en dryg vecka arbetat några timmar per dag med Word. Det var spännande. Jag har tidigare knappt använt Word 2007. Det här några reflektioner jag gjorde.

Först fanns det problem:

Konvertering. Mitt dokument hade 98 sidor. I Word blev det 76! Word förvandlade brödtexten från 12pts till 10,5pts. Varför??? All layout saboterades. Word saknar i praktiken stöd för .odt format.

Sidvy. Det är ett helsike att ställa in Word på bred skärm! Arbetsytan hamnar till vänster. Jag föredrar 100% storlek, centrerat. Till sist fick jag till det. Jag har ingen aning om hur. Det finns stora tomma ytor man hade kunnat fylla med flytande menyer.

Varför så ödsligt?

Zotero. Utan speciella inställningar (som ej är att rekommendera) går det inte att föra över referenser till Word. I mitt dokument finns cirka 300 referenser. Det är otänkbart att göra om dem. Zotero är ett lika stort hinder att växla mellan Word och Writer, som programmen själva. Det finns ingen standard för hur referenser hanteras. Det är urdåligt för akademiska skribenter. Drömmen vore att alla referenshanterare: Zotero, EndNote, JabRef, Writers, Words mfl, hade ett gemensam format. Då hade man kunnat föra över filer på ett helt annat sätt.

Zotero integreras inte alls lika bra som i Writer. Det hamnar ensamt under fliken Tillägg.

Det tar något extra musklick att hitta Zotero. Det är i sådan lägen som ribbongränssnittet inte är så bra.

Formatmallar. De konverteras inte från .odt dokument, en stor brist. Rubriker är i fetstil, men registreras inte som rubriker. Grundinställningarna i Word är horribla. Man förväntas använda MS typsnitt, Cambria, Calibri osv. De är inte kompatibla med något, inte ens äldre versioner av Windows och Word. De gjordes för att tvinga användare att uppgradera till Vista/Office 2007. Löptexten (Normal) är i ett direkt olämpligt typsnitt i för liten storlek.

Brödtexten är för liten och av sans serif typ. Försök läs en text på 98 sidor så förstår du att Word är fel ute!

Rubrikerna sätts i babyblått. Vilken akademisk text ser ut så?

Rubriknivå 1 enligt Word 2007. Undrar vad min redaktör sagt om jag skickar ett manus med babyblå rubriker...

Min vecka med Word kom att bestå mer av att försöka förstå hanteringen av formatmallar, än att skriva. Ytligt är det inga problem att ändra text. Att använda formatmallar vettigt är svårt. Hanteringen verkar vara designad utifrån: 1. Att de flesta ändå använder direktformatering, inte formatamallar. Därför behöver inte hanteringen vara bra. För mig, med stora avancerade dokument, innebär det att jag arbetar mot programmet, inte med det. 2. Att marknadsföra de nya typsnitten. Därför ska formatmallar vara besvärliga att ändra. Det leder till kullerbyttor. Man kan till exempel enkelt välja formatmallar från Word 2003. Problemet är att de använder de nya typsnitten. Dokument blir därför annorlunda det som skrivs i Word 2003.

Det går kanske att lära sig använda Words formatmallar. Jag insåg att för att komma dit måste jag ändra alla inställningar och tänka om vad det är jag förväntar mig av en formatmall. Det skulle kräva en stor arbetsinsats. Det fanns det inte tillfälle till. Words formatmallar är en katastrofzon.

Words formatmallar var det jag tyckte sämst om. Mycket glass men låg funktionalitet

Writers verktyg för hantering av formatmallar är inte glassiga. Å andra sidan fungerar de. Ändringar är logiska, överblickbara och strukturerade. Många Wordanvändare har svårt för Writers formatmallar. Bakgrunden är att de kommer från ett ohanterligt kaos.

Stora dokument. Jag saknar Samlingsdokument och Navigatorn. Writer sparar den position jag arbetar i då dokumentet stängs. Om jag arbetar längst ner på sidan 32, öppnas dokumentet där nästa gång jag öppnar filen. I Word öppnas dokument på sidan 1. Writers lösning är bättre. Jag har för mig att det finns ett snabbkommando som jag inte hittar för att komma rätt i Word. Det leder till nästa problem.

”Hjälpsystemet” Words Hjälp fungerar inte. Söker man får man hundratals svar. Om man har tur är något relaterat till det man behöver hjälp med. Till sist gav jag upp och sökte på Internet när jag fick problem. Det gick snabbare.

Words hjälp fungerar inte. Hur ska man hitta något i röran?

Nog med problem. Det finns bra saker!

Utseende och design. Word har bättre finish än Writer. Designen gjorde att jag kom igång snabbt. För att lyckas, ens med enkla saker i Writer, bör man läsa hjälp och manual. Då jag gick över till Writer tog det några veckor innan jag kände att jag behärskade programmet. I Word behärskar jag programmet efter någon timme, i alla fall ytligt.

Funktioner. Word har en uppsjö av funktioner. Writer ligger efter. Words alla funktioner fungerar och är välintegrerade. I Writer finns ibland buggar, som gör att man måste hantera vissa funktioner varsamt. Baksidan är att Word sväller ut. Många funktioner är svåra att hitta. Jag tror att det är få som använder mer än en bråkdel. Många av Words funktioner tar fasta på annat än ordbehandling. Word är ett enkelt ritprogram, dåligt dtp-program och referenshanterare. Personligen vill jag ha ett renodlat ordbehandlingsprogram med avancerade funktioner. Här ligger Writer före.

Dispositionsvy. Wow! Man kan flytta stycken och kapitel väldigt smidigt.

Dispositionsvyn är väldigt bra. Jag vill ha den i Writer...

Bättre sökfunktion. Sök och ersätt är enklare än i Writer.

Sök och ersätt är föredömligt. Under knappen Special finns avancerade alternativ som är svåra att få till i Writer.

Räkna ord. Word räknar ord bättre och smidigare än Writer.

Man har alltid en liten räknare längst ner till vänster. Den uppdateras i realtid.

Då man klickar på räknaren får man upp mer statistisk.

Bättre språkstöd. Writers svenska språkstöd är bra. Words är bättre. Word är bättre översatt. Kommandon i Writer är ibland förbryllande på grund av dålig översättning. Tillägg är ofta utan översättning.

Det som inte finns i Words ordlista borde inte finnas i verkligheten...

Ribbongränssnittet. Det fungerar, sett i sitt sammanhang. Det är en del av en genomtänkt design. Principen är att nästan allt man behöver finns på fliken Start.

En lyckad design. För enkel ordbehandling finns nästan alla kommandon man behöver på några kvadratcentimeter.

Med vettigt utformade formatmallar, hade man kunnat ta bort dem från fliken Start. Programmet hade blivit ännu enklare.

Problemen börjar då man behöver något på andra flikar. De är inte särskilt intuitiva. Ännu mer problem får man då man vill åt något under huvudalternativen. Ett exempel jag sprang in i var att sätta ut en fotnot.

Varför infogar man en fotnot under Referenser och inte under fliken Infoga?

Vem ska använda Word? Å ena sidan riktar man sig till de som vill ha en enkel ordbehandlare. Å andra sidan vill man vara världsmästare. Det går inte ihop. För den som behöver ett enkelt program finns bättre alternativ. För den som behöver ett proffsprogram saknas nyckelfunktioner för tung ordbehandling jämfört med Writer: Navigatorn, Samlingsdokument, fungerande formatmallar hjälpsystem.

Word har starka sidor. Design och finish är suveräna. Ovana skribenter, de som arbetar med enkla texter, de som snabbt vill ha resultat och de som vill att det ska se snyggt ut på skärmen, kan nog uppskatta Word.

Writer är dock bättre för avancerad ordbehandling. Jag fick inte alls samma stöd i Word. Jag saknar överblick och kontroll. Det dokument jag arbetade med var 98 sidor från ett samlingsdokument på drygt 500 sidor. Redan bland de 98 sidorna tappade jag bort mig.

Word har en låg tröskel. Att skriva enkla dokument är lätt. Avancerade saker är svåra. Mina bekanta, som använt Word i åratal, är fortfarande nybörjare. Efter någon dags experimenterande med Word, kunde jag visa dem funktioner de inte hade en aning om. Om jag ska vara negativ, är detta en del av Microsofts infantilisering av datoranvändning. Istället för att lära ut hur saker fungerar, lägger man ett filter mellan användare och dator. Saker blir enkla på ytan. Då man försöker göra något avancerat, arbetar man mot systemet. Man förblir nybörjare även efter flera års datoranvändning.

Writer har en hög tröskel. Enkla saker är inte lättare att göra än svåra. Då man kommit över tröskeln kan man få programmet att göra nästan vad som helst. Genom att svåra saker inte är svårare än enkla, uppmuntras man att använda dem. Man blir skickligare på ordbehandling.

För att återknyta till texten jag arbetar med. Word är yta, enkelhet, finish. Vad Platon kallade fenomenvärlden. Writer är djup, struktur, ordning. Platons idévärld. Schelling, som funderade över tillvarons grundvalar, hade valt Writer!

Kommentera

%d bloggare gillar detta: