Jag råkade läsa en dikt av Esaias Tegnér (1782-1846) från 1810-talet. Den är mindre känd än storverk som Frithiofs Saga och Mjältsjukan. När man väl har fått den i huvudet är det dock nästan omöjligt att få bort den.
Fosforister
Pling, Plingeli, Plang!
Kling, Klingeli, Klang!
Stämmor af silfver, hufvu’n af bly,
svaga hjärnor, bleknad hy.
Dikten behöver nog kommenteras. Fosforister var de svenska romantikerna. De fanns mest i Uppsala. De gav ut en tidning som hette Phosphoros. Därför kallades de Fosforister. Namnet syftar på morgonrodnaden. Man såg sig som stora kulturrevoltörer som skulle få en ny dag att gry över den förstockade svenska kulturen. Fosforisternas store ledare var Per Daniel Amadeus Atterbom (1790-1855). Han var känd hypokondriker. Det är säkert han som åsyftas med bleknad hy (och förvisso med svaga hjärnor). Som romantiker skulle man må litet dåligt. Man skulle gärna ha TBC och dö ung. Det hörde till.
Tegnér var Lundensare och gav inte mycket för romantiker från Uppsala. Han och Atterbom smädade varandra friskt.
Vad kan vi lära av den store Tegnér?
Experimentera med språket. Tänk och skriv på nya sätt. Språket tål att utforskas. Läs högt. Tegnérs dikt blir riktigt bra först när man läser den högt. Då känner man rytmen. Numera läser vi nästan alltid tyst. Vi har förlorat en dimension i språket. Det vackra kommer ofta fram först då man läser högt.
Utnyttjar man språket kan en smädedikt slå an ännu efter tvåhundra år!

#1 by Leif on 10 mars 2010 - 11:17
Quote
Där har kanske den gode Tegnér en annan, och enligt min mening, ännu större skald och hans verk i bakhuvudet, nämligen Carl Mikael Bellman och hans Fredmans epistel nr 45, ”Till fader Mollberg rörande hans harpa, och tillika ett slags ad notitiam, att Mollberg led oskyldigt på krogen Rostock”, som börjar ”Tjänare, Mollberg, hur är fatt?”
Bellman bör man dock avnjuta till musik. Ofattbart bra!
#2 by Påvel on 10 mars 2010 - 14:30
Quote
Naturligtvis kände Tegnér till Bellman.
Även flera av Tegnérs dikter ska sjungas. Det finns till och med noter till dem.
Vad som kanske inte är så känt är att Selma Lagerlöf (som var släkt med Tegnér), under en period arbetade på att omarbeta Frithiofs Saga till operalibretto. Det var nog tur att det aldrig blev klart. Det hade blivit en fruktansvärd Wagnerpastisch…