Jun 132010
 

Flattr this!

Nu har jag snart förbrukat min sextio dagars provperiod av MSO. Jag har mest testat Word och jämfört med OOo Writer. De andra komponenterna i MSO har jag inte alls testat lika mycket.

Installation och licensiering

MS Office får totalt underkänt. Det har en lång och omständlig krånglig installations- och uppdateringsprocess. Det tar många timmar och flera omstarter innan allt är på plats. Jämför det med några minuter för OOo. Licenserna är obegripliga. MSO fungerar bara problemfritt i Windows. Värst av allt tycker jag är att MSO installerar trojanen Office Genuine Advantage. Det är surrealistiskt att hantera MSO när man är van vid OOo.

Kompatibilitet

Att föra över textfiler mellan .doc, .docx och .odt fungerar utan större problem. Formatering får man göra om. Att samarbeta mellan programmen fungerar därför dåligt.

MSO har otrevliga inlåsningseffekter som också nästan låste mig ute.

ODF formatet är ett öppet format som gör att det är jag som kontrollerar vad det är jag skrivit. Jag tror på det sättet att se på arbete och på vad jag producerat. Formaten MSO använder är inte öppna.

MSO får åter underkänt.

Funktionalitet

Jag är imponerad över smidigheten i Word. Det är enkelt att lära sig och enkelt att göra avancerade saker som nybörjare. Vissa finesser och funktioner är mycket bra.

Funktionaliteten är jag inte lika imponerad över. Word tillför ingenting jämfört med Writer. Vissa saker är sämre, ibland mycket sämre. Writer har sina brister och skönhetsfel. På det stora hela är det ett bättre program än Word.

Word fokuserar ofta på fel saker. Ett exempel är att då man håller musmarkören över en formatmall ändras dokumentet direkt. Formatmallarna är färggranna och det ser jättesnyggt ut på skärmen. Ta nu ut en bok ur din bokhylla. I vilken färg är rubrikerna satta? I 99,9% av böckerna i svart. Ändrar de färg när du drar med fingret över dem? Effekterna i Word är onödiga och stjäl fokus från vad man gör som skribent. Naturligtvis kan du byta färg på rubriker även i Writer. Som sig bör finns funktionen i en dialogruta, inte som det första man stöter på då programmet öppnas.

Avgörande för mig är att Word handskas dåligt med långa och komplicerade akademiska texter. Om jag bara skrev enkla korta texter, som denna, tävlar Word med AbiWord istället. Givetvis har Word många funktioner som Abiword saknar. Dessa använder man sällan i enkla texter. Jag uppfattar Word som ett motsägelsefullt program. Det har massor med avancerade funktioner men kan inte handskas med avancerade dokument.

Word får knappt godkänt. För enkla uppgifter är Word bättre än Writer. För avancerade uppgifter fallerar det. Man kan fråga sig varför man behöver ett så avancerat program för att producera enkla texter.

Sammanfattning

Som nog många redan gissat kommer jag inte att byta kontorspaket. På det hela taget är jag besviken på Word. Jag trodde det skulle vara bättre än vad det var. Produkten är våldsamt upphaussad i reklam och skriverier, men presterar sämre än vad man har rätt att begära. Särskilt för en så dyr produkt. I sin reklam säger Microsoft ”Det är dags att ta steget till proffs”. Det har fått mig att fundera på vad man menar med proffs.

1. Man kan mena att professionalitet är lika med ekonomisk framgång. Det innebär att de få skribenter som blir rika på sitt skrivande är proffs. De skulle kunna lämna in manus till sina förlag skrivna med blyertspenna och få dem antagna. Sådana skribenter får all upptänklig redaktionell hjälp för att få ett manus färdigt. De behöver knappast MSO.

2. Man kan mena att professionalitet är lika med att man uppnått en hög grad av skicklighet inom sitt gebit. Det finns inga genvägar till att bli en sådan skribent. Det enda är att skriva, läsa, öva. Det är ett hantverk. Vilken programvara man använder är oväsentligt. Inte heller då behöver man MSO.

3. Periodvis lever jag på mitt skrivande. Det innebär kanske att jag är halvprofessionell. Jag behärskar någorlunda en viss typ av skrivande. Under åren har jag märkt att jag väljer allt enklare redskap. Både Word och Writer stör skrivprocessen. Jag arbetar hellre i till exempel AbiWord, Zotero, Tomboy eller Kabikaboo under kreativa stadier. Anledningen att jag använder avancerade ordbehandlingsprogram är att Writer har stöd till exempel för referenshantering, rättstavning, formatering och att strukturera långa och avancerade texter. Dessa saker behövs för att få en text färdig.

Man ska inte tro att det var ordbehandlingsprogram för datorer som möjliggjort skrivande. Hade det inte funnits avancerade ordbehandlingsprogram, eller ens datorer, hade jag skrivit samma texter som idag. Jag är inte alls säker på att det hade gått sämre eller långsammare. Den tid det tar och mata in text i datorn är en liten del av arbetsprocessen.

4. Menar man med professionalitet att man ska betala för att arbeta, ligger MSO i topp. För en stor penning kan man nästan göra samma saker man kan göra gratis i OOo. Proffsigt?

Min slutsats är att MS Word inte är ett proffsprogram. Det är ett program med vars hjälp icke-proffs med hjälp av Words effekter och ögongodis kan få en text att se ut som om den vore skriven av ett proffs. Detta behöver inte vara ett minus. Problemet är att man luras. Man tar bort fokus från skrivprocessen och hur en text växer fram genom att fokusera på fel saker. Man lär ut att en skribent ska ägna sig åt meningslösheter. Om man skrapar på ytan på en text märker man snabbt vilken nivå författaren håller. När man väl når proffsnivå saknar Word relevanta redskap.

På det hela taget har det inte alltid varit roligt att testa MSO. Jag har stött på många problem och märkligheter. Det har emellertid varit både lärorikt och intressant. Det har fått mig att inse hur bra Writer är.

Jag vill sluta med att tacka Microsoft för erbjudandet att testa MSO!

Kommentera

%d bloggare gillar detta: