Jun 192010
 

Flattr this!

Vi funderar sällan på vilket värde en text har. Vi är vana att köpa böcker för en spottstyver, antingen som pocket, på bokrea eller i antikvariat. Massor med texter finns att ladda ner från Internet. Vi har numera svårt att uppskatta vilken kunskap och vilket värde som finns i texter.

För att belysa vad jag menar vill jag berätta en episod i den färgstarke Alexander Setons liv. Seton (1768-1828) var skotte. Hans anhöriga hade där satt honom på dårhus. Seton rymde och flydde till Sverige och Stockholm. Här uppslukades han totalt av fornforskning och arkeologi. Bland annat genomförde han utgrävningar på Birka. Litet tokig var han nog. Hur kallt det än blev sprang Seton runt i bara skjortärmarna. För att ha råd med sin forskning levde han på mjölk och bröd.

Vintern 1826 fick Seton nys om att ett medeltida påvebrev, ställt till den svenske kungen, skulle finnas i Åbo i Finland. Brevet höll på att förfaras. Han ville naturligtvis rädda dokumentet. Mitt i vintern trafikerade inga båtar den tillfrusna Östersjön. Seton fick därför ordna transport på egen hand. Han gav sig av i en liten roddbåt för att på så sätt korsa Östersjön. I ett samtida brev beskrivs resan: ”Setton dels rodde, dels vadade till fots på is och vatten flere mil, för att komma till Åbo och få en där förvarad Påfvebulla, som tillhörde oss.” Till saken hör att Seton var närmare 60 år gammal.

Alla trodde att Seton gått under i vinterkylan på havet. Några veckor senare kom han i triumf roende tillbaka till Stockholm med ”påfvebullan” i tryggt förvar.

Utflykten fick rättsligt efterspel. Setons betjänt hade vägrat att följa med sin herre på den livsfarliga utflykten. Därför vägrade Seton att betala ut hans lön. Betjänten stämde Seton på pengarna och tvisten avgjordes av domstol. Att det var två hetlevrade herrar framgår av att båda dömdes till 5 Riksdaler i böter för att ha smädat varandra inför sittande rätt.

Seton var som synes en riktig frisksportare. Detta fick dessvärre vådliga konsekvenser. Han köpte ett ruckel vid Brandholmssund. För att bättra på sitt boende rodde han brädor och byggmaterial över sjön. Under en storm led han skeppsbrott och fick tillbringa natten under bar himmel, strandsatt långt från bebyggelse. Av detta ådrog han sig lunginflammation och avled kort därefter.

Seton värderade medeltida handskrifter högre än sitt eget väl och ve. Det är tack vare sådana personer som förstått det skrivna ordet värde en stor del av vårt kulturarv har bevarats. Jämfört med medeltiden och Setons 1800-tal, har det skrivna ordet idag blivit nedklassat närmast till en slit- och slängprodukt.

  3 Responses to “Det skrivna ordets värde”

  1. En alldeles fantastisk berättelse om hur viktig en skrift var.
    Tack för den här upplysning.
    Tyvärr så bryr sig inte dagens ungdomar så mycket om böcker eller att läsa numer.
    Har en dotter som för några år sedan slukade bok efter bok, men nu så sitter hon där vid något som hon kallar BDB.

  2. Ja, Vad kan man lära sig av den här historien? Blir man tokig i den nedtecknade skriften så kan det sluta illa 😉 Men Påvel jag tycker att du skriver helt fantastiskt. Det är trist att du inte skriver historieböcker, gjorde du det skulle jag köpa den.
    Mvh Lasse

  3. Tack för den historian!

Kommentera

%d bloggare gillar detta: