Jun 232010
 

Flattr this!

I forna Östtyskland, DDR, kunde man köpa vilken bil som helst, bara det var en Trabant. Restaurangerna serverade all världens delikatesser, så länge det var kålsoppa. Valfriheten var obegränsad, bara man valde det enda alternativet. Kommunismens nackdel är att en styrd ekonomi inte innehåller något sätt att kvalitetskontrollera arbete eller produkter. Du kan sitta och sova på jobbet och lyfta samma lön som om du anstränger dig. Lönen kan i sin tur bara användas för att köpa icke-konkurrensutsatta produkter av tveksam kvalitet. Sådant sporrar inte framåtanda eller innovation.

På samma sätt fungerar en stor del av den svenska datormarknaden. Man kan välja mellan Windows 7, Windows 7 och Windows 7 som operativsystem. Genom att Microsoft har en nästan totalt dominerande ställning och är garanterat att sälja sina system oavsett hur de fungerar, har man slagit av på tempot. Resultatet har blivit att vi konsumenter är tvungna att betala för ett dåligt operativsystem som vi kanske inte ens vill ha då vi köper ny dator.

En bekant till mig köpte nyligen en bärbar HP-Compaqdator av standardmodell på Siba. Jag ställde upp för att fixa till den, installera program och se till så att allt fungerade. Som bekant finns Windows 7 förinstallerat på nya datorer. Min vän ville testa Linux Ubuntu i en dualboot. Arbetet med datorn var mer frustrerande och svårare än jag trodde. Det har fått mig att fundera över varför elektronikkedjor säljer datorer med förinstallerat Windows.

Jag kan förstå argument för att en dator säljs med ett förinstallerat system. Det minskar (förmodligen) piratkopiering. Det innebär (i teorin) att supportbehovet minskar eftersom kunden får en fungerande(?) apparat med sig hem.

Jag har ännu mer förståelse för argumenten mot att man bara kan köpa datorer med förinstallerat system enligt DDR-modellen. Alla vill inte använda Windows. Man kanske redan har en licens och vill inte lägga pengar på en licens man inte behöver. Efter flera dagars arbete med att få ordning på datorn ifrågasätter jag dessutom varför man just valt Windows som förinstallerat system. Windows 7 är dåligt och svårarbetat.

Windows och jag

Jag är ganska fingerfärdig med datorer. Jag kunde en hel del om Windows XP. Därefter köpte jag tyvärr en dator med Windows Vista. Det var rena katastrofen, DDR strax innan muren föll. Det fick mig att överge Windows. Numera använder jag Linux. Jag har en dator med en liten Windows 7 partition. Den startas kanske en gång var fjortonde dag för spel. Ska man spela spel är Windows överlägset Linux. För allt annat använder jag Linux.

Jag har tappat en del kunskaper om Windows. Det gör att jag är bättre än en ren nybörjare, men långt ifrån en Windowsspecialist. Att en dator med förinstallerat system ska vara enkel att få igång passar mig. Eftersom jag arbetar i andra system än Windows gör att jag har sett andra lösningar och kan värdera olika hur pass bra de fungerar. Så här gick datorfixandet:

Att fixa en dator…

Första starten. Allt gick bra. Uppdateringar/omstart/uppdateringar/omstart/uppdateringar osv i gammal god Windowstradition, inget nytt sedan XP. Jag passade på att bränna ut Recoveryskivor. Därefter började jag installera min väns program. Installation/omstart/installation/omstart osv i gammal god Windowstradition.

Plötsligt började saker gå fel, riktigt fel. Varje gång jag startade om Förbereddes skrivbordet. Då datorn tuggat igång hade en ny användarmapp skapats. Detta har jag aldrig varit med om. Aha! Tänkte jag. Lika bra att avsluta och testa Recoveryfunktionen. Det kan ändå vara bra att göra så att den fungerar.

Sagt och gjort. Efter två timmar var det åter dags för uppdateringar/omstart/uppdateringar/omstart/installation/omstart/installation/omstart osv i gammal god Windowstradition.

En halv dag senare var Windows fixat. Nu var det dags att fixa dualbooten med Ubuntu. Installationen vägrade att hosta igång. Jag kollade hårddisken. Stort problem. Hårddisken på 500GB hade 4 primära partitioner. System (Win 7 boot), Windows 7 (C:), Recoverypartition (den jag nyss använt), samt HP Tools (innehåller verktyg för BIOS). Med fyra primära partitioner går det inte att skapa en utökad partition med logiska enheter för Ubuntu. Det skulle gå att ta bort Recoverypartitionen. Även med utbrända skivor är det bättre att ha en extra möjlighet om saker går fel. Jag ville inte riskera min väns dator. Därför sökte jag andra lösningar. Dumt…

Jag hittade något i Windows diskverktyg att man kan förvandla disken till en sk dynamisk enhet som kan hålla fler än fyra partitioner. Dumt nog gjorde jag detta. Informationen var kort och undermålig. Allt gick bra tills dess jag skulle börja installera Ubuntu. Linux kan inte läsa dynamiska enheter korrekt.

Nu ville jag ha tillbaka disken till standardenhet. Det går inte att göra i Windows! En ny återställning? Recoveryn på disken död pga att den var en dynamisk enhet. Fick göra den med skivorna.

Två timmar senare var datorn återställd. Som tur var hade disken formaterats och disken var åter en standardenhet. Puh! Nu blev det åter uppdateringar/omstart/uppdateringar/omstart/installation/omstart/installation/omstart osv i gammal god Windowstradition. en halv dag senare var Windows fixat.

Nja, det var ett 64-bitars system. Ett av min väns 32-bitars program gick inte att installera. Det är ett program hon använder för sitt arbete. Frågade artigt på tillverkarens hemsida om hur man gör. Fick svaret att enda lösningen är att uppdatera till en ny 64-bitars licens för x tusen kronor. Så f-n heller! Surfade på diverse mer eller mindre skumma sidor för datorentusiaster för att hitta en lösning. Efter några timmar hittade jag ett hack som fungerade. Hacket är lagligt och tillverkaren måste ha känt till det, ville man bara lura på mig en ny licens och sno mina pengar?

Ubuntu

Efter att ha sovit på saken (berättelsen har hittills utspelat sig under två dagar som i huvudsak tillbringades med den nyinköpta datorn och dess förinstallerade system.) bestämde jag mig för att ge upp vanlig installation och istället köra Wubi, Ubuntu inne i Windows. Inte det bästa, men bättre än inget.

Nu bröt solen fram. Efter tjugo minuter var Ubuntu installerat. Tjugo minuter senare var alla program och uppdateringar installerade. Efter ytterligare tjugo minuter var allt (Compiz, kuben, tillägg i OpenOffice, Plugins i Firefox och Gimp etc) fixat. Sammanlagt en timme och en omstart för att få igång grafikdrivisar och uppdaterad kärna. Jämför med två dagar för att få det förinstallerade Windows 7 att fungera!

Nu kan man jämföra Windows 7 med Ubuntu på datorn. Ubuntu tar 25 sekunder att starta från listan över operativsystem till inloggningsskärm. Efter inknackning av lösenord tar det ytterligare cirka 10 sekunder innan allt är igång. Windows är installerat så att inget lösenord ges. Efter 1 minut 35 sekunder är det grafiska igång. efter ytterligare cirka 30 sekunder går det att börja jobba. Hade villkoren varit lika hade Windows tagit upp mot 2,5 minuter på sig.

Ubuntu installerar man från 1 CD-skiva. Då ingår de viktigaste programmen. Man kan börja jobba direkt medan man installerar mer program i bakgrunden. Recoveryskivorna för Windows 7 behövde 4 DVD-skivor(!). Efter installation finns få program. De som finns är demoversioner samt skräpprogram HP skickar med. Man får mer ut av en Ubuntu CD än 4 Windows DVD skivor.

Användarvänlighet

Är inte Linux för datornördar? Windows är enkelt nog för vanlige Svensson. Nja, så är det inte. Windows 7 har ett uselt gränssnitt. Om man vill göra något med systemet ska man hitta Kontrollpanelen (ett fönster). Kontrollpanelen är gömd i i den överlastade Windowsmenyn (ett fönster) och inget man hittar intuitivt. Där finns flera huvudkategorier och mängder med underkategorier (nya fönster). Etiketterna är skrivna på av datornördar på babyspråk för att få idioter att fatta att de ska ge f-n i att röra något. De är otekniska, svårbegripliga och intetsägande. Man får gissa vad som döljs under valen. Efter att ha öppnat en fem sex fönster kanske man hittar det man letade efter. Annars får man börja om. Varje fönster har max en eller ett par funktioner. Det blir många fönster…

Om man lyckas hitta Kontrollpanelen i Windowsmenyn kommer man hit. Var ändrar man skärmsläckare? Att göra det är inte nördigt utan något som de flesta "vanliga" datoranvändare någon gång vill. Finns inställningarna under Utseende anpassing, Ändra tema eller kanske under Byt skrivbordsbakgrund?

Aha! Här är det. Man måste gå in under Huvudrubriken Anpassning (Som av någon anledning byter namn från Utseende och anpassning från Kontrollpanelen). Därunder hittar man inställningarna för skärmsläckare. Det tog bara ett tiotal felklick för att komma hit.

I val av skärmsläckare frångår Microsoft sin östtyska filosofi. Man har hela 4-5 skärmsläckare att välja bland. För vana Windowsanvändare blir ett sådant överflöd av valmöjligheter lätt förvirrande och borde tas bort.

Ubuntu administreras från tre menyer. Dessa har logiska namn som ”Program” (Program) ”Platser” (Genvägar till diskar, mappar etc). System (allt som har med systemet att göra). Varje post har ett enda fönster. Fönstren har vid behov flikar. Man kan ställa in allt som rör en viss sak i ett enda fönster.

Menysystemet i Ubuntu. Alla Program, genvägar och inställningar är lätt åtkomliga från tre menyer. Inställningarna för skärmsläckaren hittar man på någon sekund

Inställningarna för skärmsläckaren är inte nördiga. Med några enkla grepp har man flera hundra skärmsläckare att välja bland. Jämför detta med de magra möjligheterna i Windows

Ytterligare en sak som talar emot Windows för hemanvändning är att det är osäkert. Man rekommenderas omgående att installera antivirusprogram. Man måste ha brandvägg. Man bör installera ett, helst flera antimalwareprogram. I Linux är risken att få in illasinnad kod nästan obefintlig. Du behöver varken antivirusprogram eller brandvägg vid normal användning.

Slutsatsen är att Windows är ett svårinstallerat (till och med när det är förinstallerat) underpresterande, och riskabelt system. Dessutom är det dyrt. En Windows 7 licens kostar upp mot 1000 kronor, i detta fall cirka 20% av datorns pris. Ubuntu och alla medföljande program är gratis. Windows är olämpligt för hemanvändare.

Att Microsofts produkter inte håller måttet framgår av hur det gått för Microsofts webbläsare Internet Explorer. Efter att med osunda metoder i stort sett dödat konkurrensen och bundlat IE med Windows, hade IE 2003 95% av marknaden för webbläsare. Då slog man i östtysk anda av på tempot. IE blev allt sämre. Den som testar en annan webbläsare inser efter 30 sekunder att alternativen är överlägsna. Numera har IE rasat till en 50%-ig marknadsandel. Även detta är en alldeles för stor andel i förhållande IE:s kvalitet. Har man som konsument möjlighet att göra riktiga val skulle användningen både av Windows och Internet Explorer sjunka som stenar.

Support

Support då? Windows är ju ett så enkelt system som det är lätt att få support på.

Jag ringde HP för att fråga om HP-Tools, partitonering, om hur jag sätter upp en dualboot med Linux, detaljer om hur Recoveryfunktionen fungerar och om jag kunde få köpa en extra uppsättning installationsskivor. Det blev ett surrealistiskt samtal. Jag kopplades mellan två HP-människor. Det enda de var överens om var att jag inte kunde köpa extra installationsskivor. Ingen av dem visste hur deras dator var partitionerad. Den ene ifrågasatte varför man partitionerar en dator på ett så dumt sätt. Jag höll med och sa att det var för att få svar på det jag ringt. Ingen av dem visste vad HP-Tools var. HP-människorna sprang och frågade andra HP-människor i HP-huset om vad HP-Tools var. De återkom med flera fantasifulla förslag som alla var fel.

Linux var ett rött skynke. När jag sa att jag ville installera Linux i dualboot, blev de arga och anklagade mig för att vara datorspecialist (Det är visst ett skällsord i HP-huset…). Deras datorer är inte avsedda för datorspecialister. Jag frågade om de inte vill ha mig som kund och om jag kunde lämna tillbaka datorn. Då lugnade sig HP-människorna något.

Efter en timme ledsnade jag. Jag frågade HP-människorna om de kunde ringa upp mig då de tagit reda på hur deras datorer fungerar. De lovade att höra av sig omgående. Efter några dagar ringde de upp och bekräftade i stort de saker jag själv redan sett. Nästa gång HP söker folk till supporten ska jag söka. Jag har mycket att tillföra (trots att jag inte är datorspecialist)!

Slutsatser

Elektronikkedjorna borde ta konsekvensen av detta. Att tvinga på kunder ett dyrt, underpresterande och krångligt operativsystem i DDR-anda är förkastligt.

Istället borde man göra något av detta:

1. Sluta sälja datorer med förinstallerade system.

2. Om dator med förinstallerat system efterfrågas av kunder, ska man erbjuda datorer med bättre system än Windows. Ubuntu, LinuxMint och OpenSuse är tre exempel på fullgoda Linuxalternativ utvecklade för skrivbordsdatorer. Enkel information om systemen ska finnas i butikerna. Med Linux kommer priset på datorn att sjunka med upp mot 1000 kronor och man får en mer lättarbetad, snabbare och säkrare maskin. Eftersom HP inte kan ge support på Windows, blir supporten på Linux i alla fall inte sämre.

3. Om man säljer en dator med Windows förinstallerat, sluta sälj den med skräpprogram! Windows får plats på en DVD-skiva. Resten är saker som kunden inte efterfrågar och i de flesta fall inte vill ha. Man kan enkelt lägga ut länkar på skrivbordet till demoversioner och gratisprogram så att användaren själv kan välja vad han/hon behöver.

Konkurrensverket och andra myndigheter som säger sig måna om konsumenternas bästa, borde granska det sunda i att man säljer datorer med förinstallerade dåliga och dyra operativsystem. Genom osunda affärsmetoder har en stor del av den svenska datormarknaden hamnat i en östtysk situation med bristande kvalitet som följd. Bara genom att konkurrensutsätta marknaden och upphäva DDR-systemet, kan vi få tillgång till bättre och billigare datorer. Även Microsoft skulle vinna på det. Man skulle åter bli tvungen att börja tänka och utveckla sina produkter, inte bara låsa in användare och sabotera för konkurrenter.