Sep 302010
 

Flattr this!

Ibland är det mycket viktigt att kunna ha språkstöd på flera språk i ett ordbehandlingsprogram. Man kan behöva skriva brev eller uppsatser på ett annat språk. Man kan vara tvåspråkig och vill kunna byta språk i olika sammanhang. En dator kan användas av flera personer med olika modersmål. Jag har stöd för ett halvdussin språk installerade i OpenOffice.

Det varierar hur pass bra språkstödet i OOo är mellan olika språk. För större språk är stödet i toppklass. För andra språk finns det bara en påbörjad rättstavningsordlista. En stor fördel är att OOo har stöd för ett mycket stort antal språk. Liksom allt annat i OpenOffice är det gratis att installera extra språk.

Det är enkelt att lägga till stöd för flera språk. Det finns två sätt. Antingen installerar man en rättstavningsordlista och andra språkhjälpmedel för att kunna skriva på ett annat språk. Alternativt installerar man ett komplett språkpaket. Då kan man också ändra menyer och användargränssnitt till ett annat språk.

Lägga till ordlistor

Välj Verktyg – språk – Fler ordlistor online. Din webbläsare öppnas på OpenOffices sida för ordböcker som tillägg.

Välj den rättstavningsordlista du vill ladda ner. Spara den på din dator. Därefter installerar du den som ett tillägg i OOo. Efter omstart av OOo är ordlistan installerad.

Man installerar ordlistor som tillägg. De syns under Verktyg - Tillägg...

Under Verktyg – Alternativ – Språkinställningar – Språk ställer in rättstavning på det språk du installerat ordlista för.

Ibland finns separata tillägg som synonymordbok och avstavningsregler för språk. Det är bra att hämta dessa också. De finns i så fall på OpenOffice sida för tillägg.

Ändra användargränssnittet

Som standard installeras OOo på svenska (eller annat språk om man valt det). Då har du menyer kommandon och hjälpfiler på svenska.

Normalt sett skriver jag mest på svenska...

Om man vill ha dessa tillgängliga på ett annat språk gör man så här:

Ladda ner det språkpaket för språket du vill installera härifrån. Välj rätt språkpaket för ditt operativsystem och arkitektur.

Sedan installera du språkpaketet som du brukar installera program.

Nu kan du byta användargränssnitt i OOo under Verktyg – Alternativ – Språkinställningar – Språk

Välj ett annat språk i rullmenyn Användargränssnitt.

Klicka OK och starta om OOo. Efteråt har allt i OOo bytt språk.

...Men ibland skriver jag på engelska. Man kan justera om man vill ha menyer och hjälpsystem, rättstavning och enheter på ett annat språk.

Med språkpaket får man även med ordlista. Man kan alltså nöja sig med att ändra språk för rättstavningen.

Obs! Denna guide gäller bara för vanliga OOo, Oracles:s version, inte för Go-oo eller OOo installerat genom pakethanteraren i Linux. Go-oo, som är den version av OOo som finns i de flesta Linuxdistributioner, hanterar språk på ett litet annat sätt. Man kan installera extra rättstavningsordlistor enligt punkt 1. För Go-oo i Windows laddar man hem extra språkpaket från Go-oo:s förråd. I Linux installerar man extra språk via sin pakethanterare.

Sep 262010
 

Flattr this!

Som jag skrev i det här inlägget är det inte att rekommendera att skicka filer fram och tillbaka mellan OpenOffice och LYX. Programmen arbetar på olika sätt. De kommer inte särskilt bra överens.

Om man skrivit en text i Writer kan man vilja föra över den till LYX. Det fungerar ungefär på samma sätt som då man för över .doc filer till InDesign då den är färdig för redigering.

Man kan också ha behov av att föra över LyX-filer till OpenOffice för att skicka iväg dem eller konvertera vidare till .doc-format.

För att konvertera och behålla så mycket som möjligt av formateringar gör man så här:

Från OpenOffice till LYX

Installera tillägget Writer2LaTeX för Writer och för Calc2LaTeX för Calc. Det finns andra tillägg/makron som sägs göra ungefär samma sak. Jag har inte provat dem.

Då tilläggen är installerade exporterar man filen under Arkiv – Exportera… Man väljer LaTeX-formatet LaTex 2e (.tex). Det kan importeras av LYX.

Välj först LaTex 2e () vid 1. Klicka sedan på Spara vid 2

I nästa dialogruta kan man göra ytterligare val. Ju renare fil desto mindre problem brukar det bli. Standardinställningarna brukar fungera, men kan behöva justeras beroende på hur du ställt in LyX och hur ditt dokument är formaterat. Man kan skicka några testfiler och se vad som fungerar bäst.

En konverterad fil öppnar man därefter i LyX med: File – Import – LaTeX (plain).

Från LYX till OpenOffice

I LYX väljer man File – Export och väljer OpenDocument. Då sparas en .odt fil av dokumentet i samma mapp man har .lyx filen. Exporten är inte helt problemfri. En del saker fungerar inte. Hyperref paketet får inte vara aktiverat. Man kan därför inte ha hyperlänkar i dokumentet. Jag upptäckte att dokument med fotnoter inte går att exportera. Man kan alltså behöva se över sitt dokument i LyX innan man exporterar det. För övrigt fungerar det bra. De exporterade .odt-filerna filerna öppnas direkt i OOo.

Som alltid då man konverterar filer får man räkna med att göra om en del formateringar. Hur mycket beror på hur mycket formateringar man har och hur de är gjorda. En del får man göra om från början. Att bolla dokument mellan LyX och OpenOffice är därför inget att rekommendera.

Sep 242010
 

Flattr this!

Ibland har man behov av att lägga två tabeller bredvid varandra i OpenOffice Writer. Det finns inget självklart sätt att göra det på. Med litet trixande går det att få till på minst tre olika sätt, vart och ett med sina för- och nackdelar.

1. Lägg två tabeller inuti en annan tabell

2. Skapa ett område med två kolumner

Man kan sedan återgå till vanlig löptext utan kolumner.

3. Lägg tabeller i ramar

Ramar är ett smart sätt att placera bilder och tabeller fritt. Writer hanterar ramen som en bild. Med litet pill kan man placera den nästan hur som helst. Jag skriver mer om tabeller i ramar här.

Sep 222010
 

Flattr this!

I mitt första inlägg om LyX fick jag i kommentarerna kritik för att jag skrev att LyX är nördigt och svårt. Därför ska jag nu beskriva hur enkelt det är att komma igång. Det finns många sätt att bekanta sig med ett datorprogram. I LyX finns det en snitslad bana. Under Help finns manualerna.

Under Help finns all dokumentation och manualerna till LyX.

En del kan tycka att manualer är omodernt och att man ska kunna lära sig ett datorprogram genom att peka och klicka. Det kanske man kan även i LyX, men jag lovar att manualerna är snabbare.

Nackdelen är att manualerna, liksom hela LyX, är på engelska.

Man behöver absolut inte sätta sig och plöja alla manualer från början till slut.

• Börja med den första, Introduction. I den sägs i stort sett det jag skrev om i mitt första inlägg om LyX, men mer pedagogiskt och omfattande. Den är kort och man är klar på några minuter.

• Därefter börjar det roliga! Manualen Tutorial är interaktiva övningar där man lär sig grunderna i LyX. Den är välskriven och förklarar väldigt väl hur man kommer igång. Den tar kanske en timme att komma igenom

Det är vad du behöver för att komma igång med LyX. Du är ingen mästare och mer avancerade funktioner och kommandon kommer du inte att klara. Det du klarar är att använda de färdiga formatmallarna för att snabbt och enkelt skriva snyggare dokument än vad du kan i något ordbehandlingsprogram, oavsett hur lång tid du lägger ner, inte så illa för en dryg timmes arbete! Att komma igång med LyX är snabbt och enkelt.

Efter hand man blir mer van eller vill göra mer avancerade saker hittar man hjälp i de andra manualerna. Manualen User’s Guide är den grundläggande. I den förklaras funktioner mer utförligt. Additional Features innehåller mer information om avancerade kommandon.

När man kommit så här långt är man en van användare och kan välja och vraka bland den övriga dokumentationen under Help

En väldigt smart finess i LyX är kopplingen till pdf-formatet. Om man Klickar på knappen View PDF öppnas dokumentet man läser som en pdf-fil. Pdf-filen kan man skriva ut eller spara på datorn. Då kan man plöja manualerna när man får tid och lust.

Knappen View PDF är markerad med en lila ring. Med den förvandlas ens dokument till en pdf-fil färdig att skrivas ut eller skickas till tryckeri.

Man kan få intrycket att LyX består av att läsa manualer. Det är det absolut inte! Man kommer otroligt snabbt igång att arbeta och göra avancerade saker. Det är då man vill göra nya saker, eller stöter på problem man uppskattar den utmärkta dokumentationen.

Manualerna kan ses som belägg för att LyX är ett program av och för nördar. Det är tvärtom. Det är ett sätt för vanliga användare att snabbt lära sig att utföra väldigt avancerade saker!

För den som inte tror mig finns mitt inlägg som nedladdning som pdf-fil: Komma igång med LyX. Layouten tog under minuten att göra. (Jag hoppas att nedladdningslänken fungerar. Att fixa layout och funktioner i bloggen är pilligare än LyX!)

Sep 202010
 

Flattr this!

Ibland vet man inte om man ska skratta eller gråta när datorskribenter slår knut på sig för lyckan att få göra reklam för Microsoft Office.

På IDG kommer en begåvad skribent fram till att man sparar 35% tid om man uppgraderar till MS Office 2010. Artikeln eller reklaminlagan finns här. Det låter fantastiskt, vem vill inte spara 35% tid!

Vad det är för tid man sparar framgår först om man läser artikeln litet noggrannare. I Word sparar man 35% tid på detta intelligenta sätt:

”Det är framförallt navigeringen, skärmdumparna och bildbehandlingen som gjorde att vi märkte en prestandaförbättring på 35 procent när vi testade att ändra ett Word-dokument. Om du inte använder dig av de funktionerna, utan mest skriver ren text, blir det givetvis ingen förbättring att tala om.”

Man sparar alltså 35% tid om man använder ett ordbehandlingsprogram som bildbearbetningsprogram! Om man skriver i det vinner man ingenting, ett riktigt toppbetyg

Att mäta hur bra ett ordbehandlingsprogram är baserat på hur bra det är på att behandla bilder är väldigt dumt och vilseledande.

När jag behandlar bilder använder jag GIMP. Det är mycket bättre än MS Word. Är då GIMP ett bättre ordbehandlingsprogram än MS Word? Jag kan göra saker jag inte kan i Word och sparar säkert 35% ytterligare tid. Dessutom är GIMP gratis. Jag behöver alltså inte spara in återbetalningstiden 0.41, (av vad?) som jag enligt IDG:s expert gör i MS Office.

Om man läser vad man sparar genom att betala stora pengar för att använda MS Office, blir man väldigt mycket klokare: Man sparar 484 680 kronor om året för ”funktioner man inte kan leva utan” (de är till och med riskjusterade!). Vilka dessa funktioner är preciseras inte. Är det månne pacemaker, dialys och att MS Office ringer hem till Microsoft varje gång jag öppnar programmet? Till och med IDG är litet tveksamma, men tar ändå med beräkningen, allt för reklamens skull. För min del lägger hellre 484 680 kronor om året på vin kvinnor och sång än på MS Office – Det är funktioner jag inte kan leva utan!

Skribenten borde ha ställt upp sina siffror i Calc. Enligt räkneexemplet kostar 100 licenser av MS Office 483 000 kronor. Bara ”funktionerna man inte kan leva utan” gör att man på ett år tjänat över 1000 kronor i reda pengar. Tro det den som vill!

Eftersom jag, enligt IDG:s specialister, inte sparar något om jag använder Word som ordbehandlingsprogram skrev jag detta inlägg i AbiWord. Annars använder jag OpenOffice Writer. Kostnad 0. Återbetalningtid 0. Besparing 483 000 för motsvarande licenser av MS Office. Slå det IDG!

IDG:s läsare är listigare än IDG:s skribenter. I den omröstning man ordnat för vilket kontorsprogram läsarna använder ligger OpenOffice, som sig bör, i topp.

IDG:s expertutlåtande är bland den dummaste och sämst formulerade Microsoftreklam jag läst på länge! Tror Microsoft och IDG att det bara är idioter som använder MS Office?

Sep 202010
 

Flattr this!

Jag har upptäckt ett fantastiskt program: LyX.

Jag har tänkt att börja skriva om LyX då och då. Jag är relativt ny användare och tipsen kommer inledningsvis att vara grundläggande. LyX är i första hand ett program för tekniker och naturvetare. Det märks. Det är nördigt, ibland onödigt svårt. Det är ett program för att skriva och bearbeta avancerade akademiska texter, särskilt inom naturvetenskap. Jag har min bakgrund inom humaniora och är inte imponerad av nörderi. LyX gör emellertid väldigt avancerade saker som att sätta en bok på 500 sidor snyggt, snabbt och konsekvent. Ibland är det å andra sidan nästan omöjligt att göra väldigt enkla saker. Det är ett mycket speciellt program, kraftfullt men svårhanterligt. AbiWord eller OpenOffice Writer är bättre för den som vill ha ett ordbehandlingsprogram för dagligt bruk. Jag har börjat flytta över en del större projekt till LyX.

LyX liknar ordbehandlingsprogram. Man kallar sig för Document processor, kanske dokumentbehandlingsprogram är den svenska termen. LyX bygger på LaTeX är ett mycket kraftfullt verktyg att arbeta med text och layout. Naturvetare använder ofta LaTeX då de skriver. LyX sätter in LaTeX i ett grafiskt skal.

Arbetsytan i LyX liknar ordbehandlingsprogram men det finns också stora skillnader

LaTeX är fult och är svårt för de som inte tänker som naturvetare. Man kan skriva i ett anteckningsprogram eller direkt i terminalen i Linux. Så arbetar nördar! Det finns grafiska skal för LaTex som TeXMaker och Kile. De liknar också ordbehandlingsprogram. Till skillnad från LyX syns LaTeX koderna. Det är störande att se alla /rader som /börjar med /. Koderna är svåra att lära sig.

Kile är ett av snyggaste grafiska skalen för LaTeX. Gör den någon glad eller inspirerad?

Missförstå mig rätt! Jag hade gärna sett LaTeX redskap för humanister och andra skribenter. Det är ett utmärkt sätt att arbeta och redskapen är väldigt kraftfulla. De universella öppna formaten är också de en stor fördel. Jag tror dock det dröjer mycket länge innan humanister börjar använda LaTeX. LyX är ett mellanläge. Man känner igen sig från ordbehandlingsprogram men har fördelar från LaTeX.

I ett ordbehandlingsprogram arbetar man WYSIWYG, What You See Is What You Get. Så som texten ser ut på skärmen kommer den att se ut då man skriver ut den. Man formaterar dokument medan man skriver den. Man skapar kapitelrubriker, markerar ord i fetstil, sätter ut fotnoter. Man är både författare och layoutare.

LyX är WYSIWYM: What You See Is What You Mean. Du skriver texten. LYX formaterar den. Man väljer vilken typ av dokument det är man skriver och vilka inställningar man vill ha.

Man har stora möjligheter att utforma dokument i LyX. När ramarna är satta är det dock besvärligt att detaljstyra

Därefter markerar man om ett stycke är en rubrik, punktlista eller brödtext. Sedan sköter LyX allt. Det väljer typsnitt, marginaler, gör innehållsförteckning och index. Som grädde på moset sparas filen i pdf-format, färdig att skickas till tryckeri. Det är ett oerhört effektivt program. På några minuter sätter man ett manus på flera hundra sidor till en snygg bok!

LYX liknar också Layoutprogram. Det finns dock stora skillnader mellan LYX och till exempel InDesign. I InDesign petar man med text och bilder in i minsta detalj. Varje sida kan bli ett eget konstverk. LYX fungerar bäst med strikt utformade texter med ett mindre antal någorlunda homogena bilder och tabeller. Regler går att töja, men det blir att arbeta mot programmet. LYX passar därför bäst för att skriva/sätta akademiska texter som artiklar och doktorsavhandlingar. Jag har satt flera akademiska böcker i InDesign. LYX är ett bättre verktyg, särskilt om man inte kan så mycket om typografi och layout och inte vill lägga tid och energi på dem. InDesign är mycket bättre för reklamblad och kataloger. I InDesign ligger den praktiska svårigheten att man kan styra för mycket. I LyX är problemet hur litet man kan styra. Skillnaden är även de cirka 30 000 kronor Adobe CS 5 kostar.

LaTeX och LyX, har rykte om sig att vara svåra. För LyX är det både rätt och fel. Man bör läsa manualerna som förklarar grunderna. Efter det klarar man av att arbeta i standardformat. Om man går från avancerad användning av OpenOffice Writer är steget inte så långt. I Writer använder man formatmallar. LyX är mer renodlat, men principerna är desamma. Det svåra med LyX är att man måste tänka om hur man gör basala saker. Man väljer inte typsnitt. Blanksteg och radmatningar fungerar helt annorlunda. Efter hand lär man sig LaTeX kommandon som kan gå helt åt skogen.

Hur använder jag LYX?

De flesta tidskrifter inom humaniora förväntar sig att få artiklar i ordbehandlingsformat, helst MS Office-format. Inom naturvetenskap accepterar många tidskrifter artiklar i LyX, pdf eller LaTex. Det innebär att man inte riktigt kan använda LyX universellt inom humaniora. Det finns dock flera stora användningsområden:

  • Sätta böcker. Resultatet blir mycket bättre i LyX jämfört med ett ordbehandlingsprogram. LyX ersätter InDesign. Man kan använda LyX genom hela processen eller skriva texten i ett ordbehandlingsprogram.
  • Projekt som du har full koll på och som ska vara snygga. Exempel är bokmanus, uppsatser, artiklar med mera man inte samarbetar med andra på och där den färdiga produkten antingen ska vara en utskrift eller en tryckfärdig pdf-fil.
  • Vissa typer av strukturerade dokument. Exempel på sådana är brev och presentationer.

Nackdelar

Långtifrån allt är perfekt.

  • Det är svårt att konvertera filer till och från ordbehandlingsprogram. Om du ska skicka filer i .odt eller .doc format är ordbehandlingsprogram bättre.
  • Samarbete i eller utanför molnet fungerar bättre i ordbehandlingsprogram.
  • LyX och LaTeX är stora program. Standardinstallationen i Ubuntu är ett par hundra MB. Utöver det kan man lägga till extra paket för specialfunktioner. Programmet är alltså betydligt större än hela OpenOffice som kan mycket mer än bara ordbehandla.
  • Användarvänlighet? Ändrar man en liten inställning som man tror är ofarlig, kan man få ett flera hundra meter långt och obegripligt felmeddelande.

Som nybörjare har man inte en chans att förstå felmeddelandena... LyX borde hyra in en humanist eller pedagog

  • Bakgrunden inom teknik/naturvetenskap gör att programmet är mer logiskt än intuitivt. Hur man sätter ut rubriker kan illustrera detta. I ett ordbehandlingsprogram gör man texten större och fet. Man kan, om man är litet mer avancerad, använda en formatmall. Alla ändringar syns på skärm och utskrifter. Detta är intuitivt. I LaTeX skriver du: \chapter{Första kapitlet}. Förutom det logiska men obegripliga kommandot syns ingen förändring på skärmen. Först då filen konverteras till pdf blir rubriken formaterad. LyX är ett mellanting. Man formaterar text ungefär som med formatmallar i ett ordbehandlingsprogram. Man slipper kommandona och texten ändras litet på skärmen, men blir rätt först vid konvertering till pdf. Ibland känns det som om LaTex och LyX är skrivna av räkneapparater för andra räkneapparater!
  • Dokumentationen är superb, men omfattande och avancerad. Man ska ha gott om tid för att lära sig programmet och vara beredd att plöja manualer och webbsidor. Jag tror att LyX fungerar bäst för nybörjare som håller sig till standardformateringar, eller avancerade användare som klarar att ändra inställningarna. Användare mellan dessa ytterligheter stöter på problem. Med det sagt tycker jag inte det är svårare att lära sig LyX än InDesign.
  • LyX är inte översatt till svenska. Detta är en mindre nackdel än i många andra program. I LyX fokuserar man på texten. Under ett arbetspass är det därför relativt sällan man ger ett kommando. Det hade varit väldigt bra om någon som är van att översätta program ville ta sig en titt på LyX.
  • Den svenska rättstavningen och en del andra ordbehandlingsfunktioner är usla. Var beredd på att korrekturläsa texter mer noggrant än i ordbehandlingsprogram!

Efter ett tag inser man att för att förstå LyX måste man förstå LaTex. LyX kan därför ses som ett onödigt mellanläge.

Installation

I Linux installerar man LyX från pakethanteraren. I Windows är det litet pilligare att få allt på plats. Filer och instruktioner finns här. I Mac vet jag inte hur det fungerar, men instruktioner finns på samma ställe.

LyX hemsida är en guldgruva för den som vill börja utforska programmet.

Sammanfattning

Jag hoppas att jag inte skrämt bort alltför många! LyX är ett fantastiskt program med enorm styrka och svagheter. Numera säger en del att gammelfarmor ska kunna använda en dator och göra alla avancerade saker. Om inte farmor klarar något är program eller operativsystem skräp. Farmor kommer inte att klara LyX! LyX är ett väldigt avancerat och svårt program som gör väldigt avancerade saker väldigt enkelt. Det är också ett program som växer efter hand man lär sig det och som låter dig växa som användare. Du blir så småningom duktigare än farmor.

Om det finns intresse för att jag skriver mer om LyX så lämna gärna en kommentar!

Sep 182010
 

Flattr this!

Jag har tidigare skrivit om att ett område där OpenOffice Writer brister är att det saknar automatisk ordräkning, det vill säga ett fönster som visar hur mycket man skrivit. Det är viktigt för skribenter som måste hålla en text över eller under en viss längd. Jag har skrivit om detta här. Här beskriver jag hur man delvis kan komma runt problemet.

Nu har jag hittat ett utmärkt litet makro som nästan löser problemet. Det heter oo-o word live count. Det finns att ladda ner på en egen hemsida med bra beskrivning över hur man installerar och använder det. hemsidan finns här.

Makrot skapar ett litet fönster man kan placera var man vill. I det räknas ord automatiskt medan man skriver.

En bra finess är att man kan mata in det antal ord man vill hålla sig till. Då visas förutom antal ord man skrivit även procentandelen av det önskade antalet ord.

Här vill jag skriva maximalt 20 000 ord. då visas antal ord jag skrivit till vänster och procent till höger.

I installationen behöver sökvägarna ändras. På hemsidan hänvisar de till sökvägarna i OpenOffice 2. I Linux la jag makrot i: /home/pavel/.openoffice.org/3/user/Scripts/python. Den understa mappen, python skapade jag själv. Därefter fungerar det precis som det ska. I andra operativsystem får man anpassa sökvägen i användarmappen på liknande sätt. Läs mer om Användarmappen i OpenOffice och hur du hittar den här.

Om man tänkt att använda makrot ofta rekommenderar jag att man skapar en egen knapp för det på verktygsraden. När man klickar på knappen ploppar fönstret upp. Även det beskrivs på hemsidan.

Man kan enkelt ändra texten på knappen till svenska eller ersätta den med en bild.


Det känns som att Writer med detta makro nästan är i mål för automatisk ordräkning!

Sep 152010
 

Flattr this!

PowerPointpresentationer har på gott och ont blivit standard vid alla slags föreläsningar, lektioner, föredrag och redovisningar. PowerPoint är Microsofts presentationsprogram som blivit de facto standard. Jag använder OpenOffice Impress för samma sak. Redskapen styr språkbruk, hur man lägger upp arbete och genomför föredrag.

Det är få områden där det kan uppstå så mycket problem som vid PowerPointpresentationer. Har man fel programversion jämfört med datorn på vilken presentationen ska genomföras kan det gå helt åt pipan. Impress brukar sällan finnas när jag ska genomföra en presentation. Att konvertera till MS-format är ett vågspel. Jag sparar och genomför därför presentationer som PDF-filer. Det begränsar effekter, men så gott som garanterar att allt fungerar oavsett vilken dator i världen man ska hålla presentationen på.

Kanske är allt feltänkt. Är presentationsprogram med slutna format som PowerPoint, eller begränsad spridning, som Impress en återvändsgränd? Varför ska man använda specialiserade, ganska usla, ritprogram för att göra presentationer och låsa sitt tänkande och sin dator till dem? Sista veckorna har jag testat ett tillägg till Inkscape, Jessyink, som jag verkligen har blivit imponerad av. Det är ett smartare sätt att göra presentationer på.

Inkscape är ett avancerat ritprogram för vektorgrafik med öppen källkod. Jessyink är ett tillägg för programmet. När man använder det för att göra presentationer sparar man i SVG-format, ett öppet bildformat. Varje lager blir en bild i presentationen. Man kan använda bakgrundsmallar och det finns en del effekter och övergångar. Den stora finessen är att presentationen görs i en vanlig webbläsare. Man behöver alltså inte förlita sig på att datorn man ska använda har rätt presentationsprogram i rätt version installerat. Alla datorer har en webbläsare. Man högerklickar på SVG-filen, väljer Öppna med… och väljer webbläsaren. I webbläsaren väljer man helskärmsläge, vanligen F11. Därefter kör man presentationen som vanligt.
Jessyink bygger på Java som måste finnas på datorn för att det ska fungera.

Det finns för- och nackdelar med Jessyink jämfört med presentationsprogram:

Fördelar

  • Utmärkta rit- och textverktyg. Det är särskilt värdefullt om man genomför tekniska presentationer eller vill ha hög detaljnivå på bilder. Inkscape slår PowerPoint och Impress med hästlängder. Lagerhantering, zoomverktyg med mera är väldigt behändiga.
  • (Nästan) inga kompatibilitetsproblem (Jessyink fungerar bäst med Firefox. Med andra webbläsare, särskilt äldre versioner av Internet Explorer kan det bli problem. Firefox är gratis och överlägset IE.)
  • Öppna format, fria program som är gratis att använda. Det innebär att du kommer att kunna öppna dina presentationer i framtiden.
  • Helt plattforms- och programoberoende. Inkscape och Jessyink finns för Windows, Linux och Mac. Du kan skapa din presentation i ditt favoritsystem och köra den i det system och de program som råkar finnas när du ska presentera.

Nackdelar

  • Begränsade effekter för film, ljud och övergångar (Förlitar du dig på sådant har du kanske inte så mycket att säga…)
  • Inkscape är ett avancerat program. Det är inte lika enkelt som de begränsade verktygen i ett presentationsprogram. Lär du dig grunderna kan du å andra sidan använda det för mycket mer än bara presentationer.
  • Då webbläsaren läser in SVG-filen krävs litet datorkraft. Det tar en liten stund innan man kan börja sin presentation.

Jessyink är ett program som visar att det viktiga är resultat, inte vilket program man använder för att komma dit. Presentationsprogram kan förblinda och fästa fokus vis redskapet och arbetsprocessen istället för vid det man vill presentera. När man väl har fått den låsningen lurar man folk att uppdatera MS Office till senaste versionen för att äldre eller nya presentationer ska kunna köras. På så sätt tjänar man en ordentlig peng på att användarna lurats att tro att det viktiga är redskapet, inte resultatet av deras arbete.

Allt som allt är Jessyink och Inkscape alldeles förträffliga program som jag kommer att använda framöver!

Inkscape finns här. Från och med Inkscape version 0.48 följer Jessyink med automatiskt som ett tillägg och man behöver inte installera det manuellt.

Jessyink finns här. Där finns det även mycket information om hur man installerar och använder programmet. Om du använder en äldre version av Inkscape än version 0.48 finns instruktioner för hur man installerar Jessyink manuellt. I Linux bör man installera Inkscape och Jessyink från pakethanteraren om de finns där. Beroende på vilken distribution man kör kan man få en litet äldre version.

Den som vill testa en presentation gjord i Jessyink i en webbläsare och samtidigt få en snabbkurs kan ladda ner denna fil. Filen kan man därefter använda som malldokument för egna presentationer. Det är en bra genväg för att lära sig hur Inkscape och Jessyink fungerar.

Om man stöter på problem med webbläsaren kan man installera Firefox härifrån.

Sep 132010
 

Flattr this!

Om man har ett OpenOffice dokument med många bilder och man vill spara bilderna separat kan man spara dem en och en som jag beskriver här. Man kan även kopiera och klistra in bilderna en och en i ett bildhanteringsprogram och därifrån spara dem.

Detta är omständligt om det är stora dokument med många bilder. Det finns en genväg som snabbt sparar alla bilder i ett dokument som separata bilder.

Gör så här:

Välj: Arkiv Spara som… I dialogrutan väljer du HTML dokument… samt var du vill spara filen. Eftersom HTML skapar många filer är det bra att skapa en ny mapp för dem. I exemplet har jag gjort en mapp som heter Skalder.

Därefter klickar du på Spara. Du får upp en dialogruta där du bekräftar att du sparar i annat format än ODF.

Nu finns alla bilderna sparade separat i mappen Skalder.

HTML filen, i exemplet Skalder.html, kan man slänga om man inte har tänkt att gå vidare med den.

Med den här metoden kan man snabbt exportera många bilder i stora dokument. En nackdel är att man inte kan styra filformat. Bilderna sparas i de format de har i dokumentet.

Sep 112010
 

Flattr this!

I alla tider har man försökt hålla nere kostnaderna i offentlig sektor. Under 1800-talet var ett sätt att spara in på personalkostnaden. En ögonblicksbild av Sverige nu och då var Ecklesiastikexpeditionen åren runt 1820. Expeditionen handlade ärenden som rörde kyrkan, skolorna och universiteten.

I toppen satt chefen, von Prinzencreutz. Han var en total odugling, knappt läs- och skrivkunnig. Det välbetalda jobbet hade han fått genom sin adliga börd och goda förbindelser. Det gick rykten om att han tog mutor och sålde ämbeten till högstbjudande.

Chefen på mellannivå, Expeditionssekretaren Jacob Adlerbeth, den drivande kraften i Götiska förbundet, var den som höll samman allt. Han var den typ av chef alla önskar sig. En chef som kommer en timme tidigare än alla andra för att sätta igång kaffebryggaren och vässa blyertspennorna. Hans dagbok är en oslagbar skildring av Karl Johanstidens Sverige. Dagboken och andra handlingar visar hur omtänksam och vänskapsfull Adlerbeth var. Han höll von Prinzencreutz under armarna och bjöd då och då hem hela kontoret på gåsamiddag.

Längst ner i pyramidens botten slet de stackars kopisterna. Då Kunglig Majestät hade fattat ett beslut måste det givetvis skickas till alla berörda instanser. Eftersom det var många som behövde ta del av en handling måste den kopieras och kopieras och kopieras och kopieras manuellt. Därför behövdes mänskliga kopieringsmaskiner, kopister, i enorma mängder. De satt hela dagarna och skrev av kungliga brev med vårdad handstil. Det var här man valde att spara. Kopisterna var helt oavlönade.

Stockholm var fullt av förhoppningsfulla unga män som inget annat hellre ville än att bli extra ordinarie kanslist eller kopist på något ämbetsverk. Man kan fråga sig varför, när arbetet var oavlönat. Jo, efter några års tjänstgöring kunde det öppnas avancemangsmöjligheter och man kunde bli ordinarie kanslist med en liten, men säker inkomst. Därefter kunde man efter lång och trogen tjänst avancera ytterligare i staten. På den här tiden var en statlig anställning på livstid. Några års oavlönat slitgöra kunde därför kompenseras genom en tryggad ekonomi livet ut. Systemet hade också fördelen att ingen någonsin på några villkor sade emot chefen. Sådana dumheter kunde leda till ytterligare några års oavlönat kopierande.

På Ecklesiastikexpeditionen slet två av Sveriges största litterära genier genom tiderna som oavlönade kopister: Erik Johan Stagnelius och Carl Jonas Love Almqvist. Att de vantrivdes framgår genom att de var och en på sitt eget sätt fulade ut sig.


Stagnelius skrev glödande gnosticistiska dikter om en verklighet bortom den grå vardagens elände medan han nattetid lugnt och metodiskt söp och knarkade sig sönder och samman. En del av hans dikter är skrivna med minimal handstil. Han har nog smugit med dem på arbetstid då han kopierat ett särskilt meningslöst kungligt beslut. När brandvakten en natt hittade Stagnelius redlöst berusad i rännstenen, höll det inte längre. Så kan en poet bära sig åt, men inte en man i staten, oavlönad eller inte. Adlerbeth gjorde en utredning och kom fram till att Stagnelius inte kopierat ett enda brev på tre månader. Därför beslöt man att sparka honom. Uppsägningen behövde inte verkställas. Problemet löstes genom naturlig avgång. Stagnelius söp ihjäl sig innan beslutet hann verkställas. På så sätt slapp någon av hans stackars kollegor kopiera beslutet.


Almqvist är känd för att han långt senare blev anklagad för att ha försökt giftmörda en ockrare med arsenik. Nog fanns det något lömskt och illistigt över honom redan runt 1820. Även om man som kopist i och för sig inte hade någon lön, kunde man påräkna en löneförmån i form av en talgdank. På så sätt kunde kopisten lysa upp sin eländiga boning på kvällar och nätter och därmed ta med sig jobbet hem. Det behövdes ljus för att kunna kopiera brev. Några extra kopierade handlingar på övertid kunde påskynda befordran. Almqvist kom på att han kunde ta anställning som kopist på flera myndigheter. Jobben var visserligen alla oavlönade, men inbringade vart och ett en prima talgdank. Det behövdes ju bara en talgdank för att lysa upp kvällspasset hemma i kyffet. De andra kunde säljas för reda pengar. På så sätt skaffade sig Almqvist en liten, men välbehövlig inkomst som höll den värsta svälten borta. Oturligt nog fick arbetsgivaren reda på att Almqvist upprätthöll åtminstone tre heltidsanställningar, visserligen oavlönade, men hos konkurrerande myndigheter. Att på detta sätt sälja sig till andra sågs som den uslaste form av illojalitet. Almqvist kallades in till von Prinzencreutz, blev utskälld och utsparkad med sämsta möjliga vitsord.

Även om detta system har många fördelar, finns det idag andra sätt för offentlig sektor att spara än att ta bort personalens löner. Ett är att gå över till fri programvara. Det skulle årligen spara tiotals miljoner av skattebetalarnas pengar utan att inverka på effektiviteten. Med öppna filformat skulle behovet av kopister dessutom sjunka till noll, eftersom alla medborgare gratis skulle kunna ta del av överhetens beslut. Så, om någon modern von Prinzencreutz läser detta, se då över dina IT-rutiner och kostnader!

De sparade pengarna måste investeras i kultursektorn. Det mest skriande behovet är talgdankar åt poeter. På så sätt skulle de kunna lysa upp sina eländiga kyffen om nätterna för att skapa stor konst. Vi andra skulle då slippa snubbla över dem när de ligger redlöst berusade i rännstenen. Är det egentligen så mycket som ändrats sedan 1800-talet?