Dec 082010
 

Flattr this!

Ska man stava som ord låter eller så att orden ser vackra ut?

Nuförtiden lär vi oss en standardiserad stavning i skolan och grubblar sällan över ords estetiska kvaliteter. Innan en reglerad stavning infördes var frågor om ords estetiska värde viktiga och sysselsatte många lärda.

Stavningsreformen 1787

År 1787 blossade i Svenska Akademien en inflammerad debatt om dubbeltecknade konsonanter i ord som ”att” och ”till” upp. Fram tills dess hade det inte funnits någon fast regel och ”at” och ”til” var minst lika vanliga. Hur man valde att stava berodde på situation och personliga preferenser.

Frågan hade väckts av historikern Botin som ansåg att de dubbla konsonanterna ”följer naturen , befriar från onödiga undantag, uprättar ordning och system.”

Svenska Akademien grubblade över frågan länge och väl. Majoriteten kom fram till att ”man borde för ögat uttrycka, hvad örat borde höra.” Man kom därmed fram till att konsonanter bör dubbeltecknas. I fortsättningen skulle alla skriva ”att” och ”till”. Det var en tidig stavningsreform och ett försök att likrikta svenska språket.

Beslutet var inte enhälligt. Greve Gyllenborg gick i taket. Han ansåg att dubbeltecknade konsonanter var barbariska och förfulande. Han kallade sina meningsmotståndare förklenande för ”nystafvare”.

Frågan var minst sagt infekterad. Skalderna Leopold, som tillhörde de konservativa och Adlerbeth, som var nystavare, diskuterade upprört reformen i ”fem quarter”. Leopold blev så arg att han gick hem och skrev en hel avhandling i ämnet där han dömde ut reformen. Först efter flera år gav han med sig och började stava att och till.

Ska ord skrivas så att örat blir nöjt eller ska de se ut så att ögat fröjdas?

Nu och då

Numera tänker vi sällan på sådana här frågor. De flesta skriver på dator. Då ett ord inte är rättstavat markeras det med röd understrykning eller korrigeras automatiskt. Ord massproduceras som aldrig förr. Ingen har tid att sitta och fröjdas över ett ”at”.

Allt var inte bättre förr, men nog har vårt språk och vår språkkänsla tappat en dimension sedan nystavningen slog igenom.

  3 Responses to “At nystava eller inte”

  1. Det är som vanligt både för och nackdelar. En sak jag undrat och undrar öfver är varför vi stavar ack och inte akk. Sedan så ska vi väl vara glada att vi inte gör som i Norge, där de omvandlar varje utländskt ord så att det blir näst intill omöjligt att förstå Norska.
    Men språkkänslan har väl inte gått förlorad? Språket har ju alltid ändrats, det har alltid flyttat folk hit och vi har implementerat deras ord i vårt språk. På grund av datorerna läser folk mer böcker. (enl. bibl.)
    Det finns fortfarande de som kan skriva snyggt eller förmedla känsla.

    Om jag missuppfattat, så ber jag om ursäkt.

  2. Eftersom jag hållt på en hel del med gamla bouppteckningar för släktforskning så tycker jag att det ser snyggare ut med W än V i meningarna, exempelvis:

    ”Wilka war dem”

    eller en sådan här mening:

    ”Götheborg är öfverens”

    Annars så är det roligt att se texter från 1800-talet för människorna som överhuvudtaget kunde skriva då skrev precis som dom pratade, alltså får man med dialekter i meningarna.

    Sen finns det ord som vi inte har ändrat som ”psalm” och ”och”

  3. Jag håller med om att texten ser trevligare ut, men ack vad jobbig den är att läsa 🙂 Jag har fått ärva en del gamla böcker från slutet av 1800-talet och naturligtvis var jag tvungen att läsa dem.
    Men frågan är om vi tycker så för att vi är vana vid vår text, Arabiskan och Kinesiskan är ju också vacker. Orden ändrar ju stavning hela tiden, jag har skrivit oxå fast bara en gång. Men det kanske är snyggare än också.

Kommentera

%d bloggare gillar detta: