Feb 252011
 

Flattr this!

Idag klagar språkvårdare ofta över att det importeras stora mängder lånord från andra språk. Främst är det engelskan som vi importerar från. En del kan förfasa sig över hur vårt vackra svenska språk urvattnas. Särskilt utsatt är tekniska områden som datoranvändning, där det finns horribla anglicismer som att boota upp en dator, officepaket och facebooka.

Detta är inget nytt. Redan 1739 tog Vetenskapsakademien ett principbeslut om att stävja import av främmande ord.

At ränsa våra Fäders Språk, ifrån alla främmande tilsatzer, och återkalla det til sin första renhet, är en anständig omsorg, för et frit Folck, som under de mångfaldiga swåra öden det undergådt, likwäl aldrig förlorat sig sielft, och tyckes fördenskuld böra i tal och skrifter wara äfven så Svenskt, som det warit, är och bör wara, i Dygd, Wett och Mandom.

Vid den här tiden var det främst från tyskan man lånade. Språksituationen var komplicerad. Sverige gjorde anspråk på att vara en stormakt och de styrande ville därför att svenska skulle användas så ofta som möjligt för att underbygga denna status. En del av Sveriges stormaktsställning berodde på att man hade områden i norra Tyskland. Där talade och skrev man givetvis på tyska. Det var vanligt att överklassen i Sverige talade tyska. Franska användes av diplomater. Sverige bestod till en fjärdedel av Finland och hade därför en mycket stor finsk minoritet. Hur pass mycket svenska den finska allmogen använde kan man fråga sig. I Skåne, Halland och Blekinge talade man östdanska. Latin var fortfarande de lärdas språk, även om det var på tillbakagång. Allt fler lärda arbeten och skönlitteratur skrevs på svenska.

Vid ett möte i Vetenskapsakademien diskuterades om man borde stävja importen av främmande ord. Mötesordföranden frågade:

[…] huru sådane ord kunde el:r borde utmönstras utur vårt tungomål, som äro komne af Tyskan?

Diskussionen blev livlig:

Hr Höpken mente, at sådant vore aldeles onödigt, och at de väl kunde tålas, så vida de alment blifvit vedertagne. Men Hr Pilgren hölt deremot för sin del så före, at fremmande ord skäma bort vårt modersmål, när de således få innäsla sig, at de gamla goda inländska orden råka igenom försummelse aldeles med tiden i glömsko.

Mötesordföranden, blomsterkungen Carl von Linné fick sära de trätande åt.

Man kan ha olika åsikter om hur mycket lånord man bör använda. Språk förändras ständigt och jag tror att uråldriga verbformer som glömsko är svåra att återuppliva.

Det jag är mest fascinerad av är att det trots allt är så lätt att förstå nästan 300 år gamla texter. Man inser att saker som vi diskuterar idag inte är nya utan har diskuterats i sekler.

Feb 182011
 

Flattr this!

Det är dags för en gästbloggare igen. Den här gången är det Mikael som testat Microsofts nättjänst, kontorsprogrammet Microsoft Office web App och har blivit fundersam. En stor nackdel med Office web App är att man bara kan spara filer i Microsofts version av OOXML, .docx osv. Inget annat program kan hantera formatet fullt ut, eftersom det innehåller proprietära delar. Man kan öppna sådana filer i OpenOffice och andra program, men det blir ofta problem med layout med mera.

Microsoft Office Web App

För de som använder Microsoft Hotmail finns sedan i början av januari 2011 webbversioner av svenska Word, Excel, PowerPoint och OneNote. Detta inlägg kommer dock inte att handla om så mycket om vad man kan göra med dessa program i webbversion, utan mer lite egna funderingar kring varför Microsoft låter mig som användare få gratis tillgång till dessa program.

Vilka bakomliggande motiv finns det som gör att Microsoft ger ut gratis nedskalade webbversioner av sitt Officeprogram? Är det för att vara snäll mot mig som användare eller kan det finnas andra orsaker till detta? Jag bestämde mig för att prova skapa ett dokument i Webbversionen av Word genom att klicka på dess ikon i Hotmail.

Jag får börja med att ange ett filnamn för det Word dokument jag är på väg att skapa. Redan här uppträder den första begränsningen, då jag inte får välja vilket format jag vill ha på mitt dokument, utan är hänvisad till det förvalda formatet .docx. Detsamma gäller för de övriga programmen som ingår i webbversioner.

En konsekvens av detta blir att mitt dokument sparas i ett slutet format som Microsoft bestämmer över. Jag kommer att kunna öppna det i webbversionen så länge Microsoft tillåter mig att göra det. Vill jag öppna det på min egen dator bör jag köpa en licens av Microsoft. Har jag redan en licens, men för en äldre version (t.ex. Office 2003) blir det problem. Det finns ett tillägg som kan laddas ned från Microsoft vilket möjliggör att öppna t.ex. .docx filer i Word 2003. Kravet är dock att du har Office 2000 eller nyare. För den som har en giltig licens av Office 97 kommer det inte att vara möjligt att öppna dokument i detta format.

Visserligen är Office 97 ett mycket gammalt program vid det här laget, men detta visar ändå att det är Microsoft som bestämmer om jag som användare ska kunna komma åt min data som jag sparat i deras format. Det är också Microsoft som bestämmer hur länge jag ska kunna komma åt datan samt om jag ska tvingas uppgradera min licens eller inte.

Tänk dig en tillverkare av kassaskåp, där du som köper kassaskåpet får låsa in din egen data i det. Nyckeln till kassaskåpet behåller tillverkaren och denne kan också när som helst välja att ändra på nyckeln och enda sättet att komma åt datan är att betala för en ny nyckel. Hur många kassaskåp skulle denna tillverkare få sälja? Knappast någon, för det skulle inte gynna köparen att ingå ett sådant avtal. Av denna anledning tycker jag Microsoft förtjänar stort beröm som lyckats med det som kassaskåpstillverkaren misslyckats med. Microsoft har dessutom lyckats med konststycket att inte bara få kunderna att gå med på detta, utan också fått dem att tro att det måste vara på detta sätt och att de alternativ som finns att tillgå i form av fri programvara är sämre för kunden.

Nu räcker det uppenbarligen inte med detta, utan Microsoft känner sig hotade från flera håll. Dels har vi de fria alternativen i form av OpenOffice, LibreOffice m.fl., dels har vi Google Docs som även det utgör ett alternativ till MS Office. Ett sätt att möta dessa hot är att erbjuda användarna gratis nedskalade versioner av sina program. Dock tjänar ett företag inga pengar på att ge ut program gratis, så varför väljer ett företag som Microsoft att göra detta? Personligen tror jag att det finns fyra grupper av användare som Microsoft vänder sig till genom dessa webbapplikationer.

Användare med betald giltig licens för MS Office

Denna grupp användare är viktig för Microsoft, då det är dessa som genererar intäkter. Dels vill man säkerställa att de som redan använder MS Office skall fortsätta göra det, dels vill man gärna locka nya användare att börja använda MS Office. I denna grupp finns det användare med licenser från senaste Office 2010 till de som kör äldre versioner av Office. Genom att låta användarna få tillgång till Office i webb applikation blir det lättare att utbyta dokument mellan varandra (så länge det gäller MS Office) samt att det gör inget om datorn du sitter vid inte har MS Office installerat, då du ändå kommer att kunna öppna och se på dokumentet. Då formatet är Microsofts eget i form av .docx, .xlsx osv. säkerställer man att spridningen av det egna slutna formatet fortgår och med det hårdare knyter användarna till sina egna program. Dessutom finns möjligheten att de som provat gratis webbversionen lockas att betala för den fulla versionen för att få alla funktioner.

Användare med piratkopia av MS Office

Samtidigt som Microsoft gör vad de kan för att bekämpa piratkopieringen är de paradoxalt nog beroende av denna grupp användare. De genererar inte några pengar för Microsoft, men bidrar till att sprida deras eget slutna format. Dessutom är det ur Microsofts synvinkel bättre att användarna antingen kör piratkopierad MS Office eller webbversionen av MS Office istället för Google Docs eller någon av de fria alternativen. Nyckeln till framgång är att få så stor spridning av det egna formatet och med det göra det svårare för de öppna fria alternativen att få spridning.

Användare som börjat se sig om efter alternativ till MS Office

Denna grupp utgör det allvarligaste hotet mot Microsofts kassako MS Office. Om fler användare börjar ifrågasätta MS Office och dess slutna format samt se sig om efter potentiella ersättare som t.ex. OpenOffice, LibreOffice etc. finns risken att Microsoft tappar kontrollen över sitt eget format. Om användare väljer att inte förnya sin licens för MS Office är det bättre för Microsoft att de kör webbversionen och dess slutna format än att de börjar använda något av de öppna fria alternativen. Genom att fortsätta låsa in användarnas data i det egna formatet försvårar man byte till öppna fria alternativ och kan med det påstå att byte till fria alternativ kommer att kosta tid och pengar och att det är därför bättre att hålla fast vid Microsofts eget format.

Användare som inte använder MS Office

Denna grupp användare bidrar inte till att sprida Microsofts eget format, utan kör idag med alternativ till MS Office i form av antingen Google Docs eller någon av de fria öppna Officepaketen eller kanske något annat slutet Officealternativ. Det är föga troligt att denna grupp kommer att börja köpa MS Office och använda dess format, men möjligheten finns att användarna börjar använda webbversionen av MS Office, då denna är gratis. Om inte Microsoft kan få användarna att köpa deras produkter, kanske det går att få dem att använda webbversionen av MS Office istället för Google Docs eller något av de fria alternativen.

Slutsats

Microsoft är inte onda, utan de är ett företag som lever på att tjäna stora pengar. Detta gör att allt som utvecklas inte alltid är till användarens bästa. Nyckeln till att tjäna pengar är att säkerställa att användarens data ligger inlåst i ett format som Microsoft har nyckeln till. Så länge Microsoft har nyckeln, kan de och kommer de att förändra nyckeln för att med det få användaren att betala för en ny licens för att komma åt datan. Att Microsoft inte är intresserad av öppna dokumentformat är i sig inget konstigt. Om datan finns sparad i ett öppet format, kan användaren båda komma åt och redigera datan i det verktyg användaren själv väljer och det behöver inte alls nödvändigtvis vara just MS Office. Av den anledningen är det nödvändigt för Microsoft att fortsätta låsa in användarens data och säkerställa i så stor utsträckning som möjligt att den säkrast bara går att komma åt med Microsofts egna verktyg.

Webbversionerna av Word, Excel, PowerPoint och OneNote existerar främst för att få användarna att fortsätta både använda och sprida Microsofts eget slutna format. Om fler användare går över till öppna format skulle det innebära ett allvarligt hot mot Microsofts flaggskepp MS Office.

Det är naturligtvis fritt för var och en att välja om man vill använda denna tjänst från Microsoft, men var dock medveten om att din data kommer att sparas i ett format som Microsoft har full kontroll över. Personligen väljer jag hellre ett öppet format, där jag som användare har valfrihet att välja vilket verktyg jag vill använda för att komma åt och redigera min egen data.

Feb 142011
 

Flattr this!

Den utmärkta referenshanteraren Zotero har fått en rykande färsk wiki-sida på svenska. Det var en svensk användare som tog initiativet till att starta sidan. Ännu så länge är innehållet inte särskilt omfattande, men kommer att fyllas på med guider och tips över hur man får ut så mycket som möjligt av Zotero.

Zotero är redan översatt till svenska och nu kommer alltså användarstödet på svenska att förbättras avsevärt.

Jag kommer att bidra med de guider för Zotero jag skrivit på bloggen.

Om det är någon som använder Zotero och som vill engagera sig och hjälpa till att bygga upp wikin är det bara att registrera sig på wiki-sidan. Hur man gör står här. Det behövs hjälp med att översätta officiella supportsidor och skriva tips. Sidan blir även ett tillfälle att träffa och lära känna andra som använder Zotero.

Zotero är ett fruktansvärt bra program för alla som studerar, forskar eller gör anteckningar om diverse ämnen. Om du inte har testat Zotero är det gratis att ladda ner från Zoteros hemsida. Programmet fungerar som en insticksmodul i webbläsaren Firefox.  Jag har genom åren testat många referenshanterare och Zotero är betydligt bättre än dyra kommersiella alternativ som till exempel EndNote.

Feb 122011
 

Flattr this!

Linux och fri programvara

Under flera år har det sagts att Linux är på G och kommer att bli stort på skrivbordsdatorer. Åren har gått och Linux ligger kvar på cirka 1% av alla skrivbordsdatorer.

Jag gick över till fri programvara för flera år sedan. OpenOffice fungerar bättre än MS Office. Bilder fixar jag med GIMP osv. Jag var ingen ideolog, utan använde fria program för att de fungerade bra och att jag ledsnat på strul och meningslösa kostnader i Windows för att få lov att använda min dator. När jag knappast hade några ofria program kvar  tyckte att det var litet genant att köra Windows. Därför testade jag Linux och fastnade. Fri programvara trivs i ett fritt operativsystem. Mina datorer fungerar bättre än någonsin. Jag blev efterhand också mer intresserad av idéerna bakom fri programvara och fria operativsystem och varför mina datorer fungerar bättre med Linux än med Windows.

Jag har kvar Windows 7 på en dator och det är en drög. Allt tar tid, uppstart, avstängning, uppdateringar, att köra program. Windows är på sin höjd mediokert och föråldrat. Stora och populära Linuxdistributioner som Ubuntu, OpenSuse och LinuxMint som är gjorda för att vara enkla och passa på skrivbordet har alla bättre prestanda. Detta skriver jag inte för att starta krig, utan som ett konstaterande. Jag sköter allt arbete i Linux. Windows har blivit spelmaskinen.

Linux har nackdelar. Avancerade spel kan man glömma. En del hårdvara vägrar fungera och vissa tjänster på Internet fungerar inte.

Trots att Linux är ett väldigt bra operativsystem slår det inte igenom på skrivbordet. Varför? På Linuxsidor brukar man framhålla vissa fördelar med Linux jämfört med Windows som kanske inte alls är fördelar:

Säkerhet

Det finns i praktiken inga virus för Linux och systemet är säkrare än Windows. De som framhåller säkerhet som ett argument för Linux ser dock inte helheten. De allra flesta infekterade datorer blir inte infekterade på grund av säkerhetshål i Windows. De blir infekterade av apan bakom spakarna som laddar hem crackad och smittad programvara, ska se på naket, klickar på länken töm-mitt bankkonto.nu och viker ut sig på Facebook.


Det är användarnas agerande snarare än brister i Windows som är säkerhetsluckan. Windows kan till och med vara en fördel för att kunna skylla på ett uselt system när man har öppnat dörren åt tjuven. Att använda Linux gör att man kan fortsätta en hejdlös och osäker framfart, men så som många beter sig kommer de förr eller senare att bli blåsta även i Linux, trots att de kör ett “säkert” system.

Säkerhet är ett överskattat argument för att gå över till Linux.

Stabilitet

Det är heller ingen tvekan om att Linux är ett stabilare system än Windows. Att det dominerar på servrar är kanske det bästa argumentet. Problemet är återigen användaren. Under det första halvåret med Linux ska man räkna med att datorn kommer att krascha med jämna mellanrum. De flesta nykomlingar som gör upptäcktsfärder Linux belönas med ett havererat och ostartbart system. Det räcker att plocka bort en eller ett par filer från sin Hemmapp, eller avinstallera en fil man inte vet och absolut inte kan gissa sig till av namnet vad den är bra för. Visst går det mesta att reda ut med kilometerlånga terminalkommandon, men vilken nybörjare kan sådana? Svagheten och styrkan med Linux är att man har full frihet att när som helst krascha sitt system.

Efter ett halvår slår de flesta sig till ro och kan hantera sitt Linuxsystem. Då har man ett stabilare och bättre system än Windows. Vägen dit kan vara lång och knappast värd att vandra.

Visst kan man krascha ett Windowssystem. Det är dock betydligt svårare. Inga systemkritiska filer ligger i användarens egen mapp, Windowsmappn är dold och så vidare. Man måste med berått mod gå in för att sabotera sitt system. Att krascha ett modernt Windowssystem ”av misstag” är svårt, men vardagsmat i Linux.

Om man ser till stabilitet är det inte alls säkert att Linux är ett bättre val.

Slöa Windows

Alla som kör Windows vet att systemet gror igen. För att datorn ska starta på rimlig tid måste man installera om ungefär en gång om året. Ett Linuxsystem kan i princip snurra hur länge som helst med minimalt underhåll. Problemet är att de flesta stora Linuxdistributioner för skrivbordsdatorer uppdateras 1-2 gånger om året. Visst kan man skippa en uppgradering, men då sitter man med gamla programversioner och får inte alla nya funktioner. På servrar är detta ett mindre problem, men vem vill sitta och surfa med Firefox 3 i Linux när man kör Firefox 4 i Windows?

I praktiken installerar jag om ungefär lika ofta i Linux som i Windows. Det går visserligen fortare och är enklare. Det uppvägs dock av att en nysläppt Linuxversion som regel innehåller buggar som kan innebära en ominstallation till eller att man får söka lösningar under den tid det tar att installera Windows.

Visst är Windows slött, men den som tror att Linux på skrivbordet är underhållsfritt har fel.

Kostnad

I vår kultur hyllas överflöd, överkonsumtion, utsugning och slöseri. Att argumentera att Linux är gratis är kontraproduktivt. Saker som kostar pengar ger status och prestige. Att betala skapar en relation som är oerhört stark. Det spelar ingen roll vad det är man betalar för. Vi betalar ofta för logotyper, inte funktionalitet. Om saker är gratis saknar de värde, eller ännu värre: De bryter mot kulturella normer. Eftersom de inte skapar några relationer riskerar man utstötning.

Frågan är hur många som är beredda att bryta kulturella mönster.

Frihet

På Linuxfora tjatas det om Frihet. Problemet är att ingen vet vad Frihet är eller vad den är bra för.

Renläriga FOSS-anhängare kan åberopa Richard M Stallmans fyra friheter:

Ser man vilka operativsystem Stallmans organisation, FSF, rekommenderar är det till exempel de okända Linuxdistributionerna Blag, Dragora och Dynebolic.

Man avråder från att använda mer kända Linuxvarianter som: Ubuntu, OpenSuse och Mandriva på grund av att de inte är 110% fria.

Att de fria Linuxvarianterna fungerar sämre och inte alls för vissa saker och ofta kräver avancerad handpåläggning jämfört med de “ofria” som oftast fungerar perfekt direkt efter installation, sägs inte. En variant av frihet är att ha en fungerande dator och att kunna utföra sina arbetsuppgifter eller kunna ägna sig åt sina fritidsintressen.

99% av alla användare bryr sig inte, vill inte, eller kan inte, förvalta Stallmans frihet eftersom de inte kan ett jota om programmering. Däremot blir de upprörda om de inte kan se en Film på Youtube, använda program som kräver Java och spela MP3 låtar. Många kallar dessa saker frihet.

Man skulle kunna gå så långt som att säga att Stallman ger frihet åt en liten kunskapselit som kan och vill hacka sin dator men inte ser till andra användare.

Andra menar att Frihet är rätten att kränka. Linuxvärlden är känd för att vara hård, för att inte säga brutal. Eftersom man som ny i Linux ofta är hänvisad att söka hjälp på fora, kommer man snabbt i kontakt med denna ”Frihetskultur”. Många fora drivs av användare som för utomstående framstår som tragiska rättshaverister, fyllkajor och kverulanter av värsta slag som ömsom förolämpar varandra och de som söker hjälp, klagar över Microsofts världsherravälde och beklagar den dåliga tillströmningen av nya Linuxanvändare. Givetvis skrämmer de bort massvis med folk som hellre är ofria och okränkta än ”fria” och kränkta. Jag har avslutat engagemang på Linuxfora på grund av denna ”Frihetskultur”.

Frihet är ett missförstått honnörsord.

Fria filformat

Fria filformat är en styrka i Linux. Jag själv brukar propagera för ODF. Fria format är dock genom sin natur inte exklusiva för Linux, utan kan användas i vilket operativsystem som helst. Problemet med denna typ av frihet är att den ställer till det då man ska kommunicera med omvärlden. Man får ofta konvertera filer eller acceptera att ens arbete inte kommer fram så som det är tänkt. Även om ens filer förhoppningsvis är framtidssäkra och kan öppnas i flera olika program har det ett pris.

Sammanfattning

Argument om säkerhet, stabilitet och att Linux är gratis är tveeggade. Att skrika Frihet! utan att veta vad Frihet är fungerar inte. Fria filformat är ett bra argument som har ett pris och som det inte är nödvändigt att använda Linux för att använda.

Varför ska man då använda Linux?

Det finns Linuxanvändare som menar att det inte spelar någon roll om Linux blir stort eller inte. Eftersom Linux inte har samma vinstintresse som kommersiella operativsystem är marknadsandelen irrelevant. Linux görs inte för att maximera aktieägarnas vinst, utan för att bli ett så bra operativsystem som möjligt. Jag sympatiserar med detta synsätt, men det förklarar inte varför ett så bra operativsystem som Linux inte används av fler.

Jag motiverar att jag använder Linux så här:

  1. Vilja att ta Ansvar.
  2. Att lära mig. Jag använder datorn på ett mer avancerat sätt nu än tidigare.
  3. För att det är roligt. Att arbeta i ett fritt och öppet system som Linux är mycket roligare än att få veta hur Microsoft anser att jag ska strukturera mitt arbete.

Genom att driva den här bloggen försöker jag inte bara hävda min Frihet utan även att ta Ansvar och ge tillbaka litet av det jag utnyttjat.

Om man på allvar anser att den senaste och bästa tekniken, Linux, ska vara fri och tillgänglig för alla att brukas på vad sätt var och en önskar, har det stora implikationer för handelsutbyten, maktrelationer, förhållandet mellan Nord-Syd och att teknik kan användas i goda likväl som onda syften. Att välja Linux är ett sätt att ta ansvar för sitt bruk av teknik och för hur man relaterar till omvärlden.

Filosofi och Ansvar är omodernt. Jag tror det kommer att dröja länge innan Linux bryter 2% vallen!

Feb 062011
 

Flattr this!

I LibreOffice får man i Windows en hel drös tillägg installerade från start. De flesta är ordlistor för olika språk. Visst kan det vara bra att ha extra ordlistor, men de flesta av oss kommer nog aldrig att skriva något på tjeckiska, estländska eller portugisiska. Därför hade man lika gärna kunnat vara utan dessa tillägg.

Man får massor av tillägg i LibreOffice från start

Problemet är att de inte går att avinstallera. Det hjälper inte att köra LO som Administratör. Knappen som man tar bort tillägg med i dialogfönstret under Verktyg -> Tillägg saknas helt enkelt. Det beror på att LO ändrat hur tillägg hanteras. Att det inte går att ta bort Tillägg är en av många buggar i LO. De extra tilläggen är kanske inte i vägen, men de tar plats och gör listen på tillägg oöverskådlig.

Det går dock att ta bort de förinstallerade tillägg manuellt. Se först till att LO är avstängt, inklusive eventuell snabbstart.

I Windows 7 64-bitars ligger tilläggen i: C:\Program(x86)\LibreOffice3\share\extensions.

I Windows 7 32-bitars och Windows XP är sökvägen densamma: C:\Program\LibreOffice3\share\extensions
Där ligger alla förinstallerade tillägg i egna mappar.

Här ligger all förinstallerade tillägg i varsin mapp. Var försiktig och ta inte bort mappar för tillägg du behöver!

Flytta mapparna för de tillägg du inte vill ha någon annanstans eller radera dem om du är säker på att du inte vill ha tilläggen. Det går att lägga tillbaka mappar om du ångrar dig.

Beroende på hur du installerat Windows kan du behöva administratörsrättigheter för att flytta saker från mappen program.

När du sedan startar LO finns de tillägg du tog bort inte längre i listan över tillägg. Beroende på hur du installerat Windows går inte LO igång första gången du startar det. Då tas bara tilläggen bort. Starta LO en gång till så ska det hosta igång.

Nu har jag bara de ordlistor jag behöver och mina egna tillägg kvar!

Det är sådana här buggar som gör att jag avvaktar med att helt gå över till LibreOffice. Det behövs säkert en eller ett par buggfixversioner innan LO känns helt färdigt. Sedan måste jag säga att jag är imponerad av LibreOffices första version. Utvecklarna har verkligen gjort ett bra arbete!

Feb 032011
 

Flattr this!

I OpenOffice 3.3 introducerades den praktiska sökraden. I den kan man söka på bokstäver, ord och korta meningar. De allra flesta sökningar man gör i textfiler är av denna typ. Det är en mycket praktisk funktion som gör att det går snabbare att söka.

När sökraden inte räcker till finns den gamla sökfunktionen kvar. Där kan man använda wildcards, reguljära uttryck eller söka efter formateringar.

Här söker jag ett visst ord, men bara då det förekommer i fetstil

Behöver man göra ännu mer förfinade sökningar kan man installera tillägget AltSearch.

Knappen för AltSearch

I standardfönstret kan man få till i stort sett alla sökningar man kan få till i OOo:s vanliga sökfönster.

Man kan göra vanliga sök och ersätt operationer i AltSearch

Förutom detta innehåller AltSearch förinställda sökningar som är svåra att få till i OOo:s dialogfönster för sökningar. Dessa hittar man under knappen Batch. Det gör att man snabbare kan göra avancerade sökningar som man annars hade fått söka hjälp för och lägga upp i flera steg.

Under "Batch" kan man göra väldigt avancerade sökoperationer

Man kan till exempel söka på alla fotnoter eller bilder och placera dessa i ett eget, nytt dokument.

Det går att bygga vidare på specialfunktionerna genom att lägga till egna skräddarsydda sökningar som skript. Det innebär att om man regelbundet gör samma sökning i många olika dokument behöver man inte skriva in den på nytt. Man har stor nytta av denna funktion om man till exempel har delat upp ett bokmanus i flera olika filer. Då kan man snabbt göra avancerade sök och ändra operationer i alla filerna.

En liten nackdel är att AltSearch inte är översatt till svenska. Det gör det litet svårare att använda.

Jag tycker att OpenOffice med dessa tre nivåer för sökningar har en komplett uppsättning sökverktyg som är anpassade efter hur pass avancerade sökningar man vill göra och efter hur avancerade ens dokument är. Sökraden klarar nästan alla sökningar. Den vanliga sökfunktionen klarar det mesta därutöver. Behöver man göra väldigt avancerade och speciella sökningar fixar man det med AltSearch.