Mar 312011
 

Flattr this!

En liten svaghet i OpenOffice Writer är att man inte automatiskt kan se hur lång ens text är, det vill säga räkna ord eller tecken i realtid. Man måste gå in under Verktyg -> Antal ord. Då får man tillfälligt fram en pop-up ruta som visar antal ord och tecken. I många sammanhang är det önskvärt att man har ett räkneverk framme som kontinuerligt visar hur dokumentet växer. Jag har tidigare skrivit inlägg om ett hjälpmedel med ett makro här.

Jag har hittat ett tillägg som fungerar väldigt bra om man bara är ute efter att räkna antalet tecken och inte antalet ord: CharCount. Efter installation aktiverar man det under Verktyg -> Tillägg. Då får man upp en liten pop-up ruta man kan flytta runt och lägga där den får plats. Den visar löpande antalet tecken och uppdateras direkt när man skriver.

Man kan även ställa in maxantalet tecken för dokumentet och får då en stapel som långsamt fylls.

CharCount är en smidig lösning när man vill hålla reda på antalet tecken i sin text!

Mar 282011
 

Flattr this!

Jag avslutar min lilla serie om hur man fulhackar samlingsdokument för att få in andra typer av filer än ordbehandlingsdokument med en snabb titt på Impress.

Läs först mina tidigare inlägg här och här om hur man fulhackar samlingsdokument. Läs varningarna extra noga.

Sedan måste jag göra alla besvikna. Det finns inget sätt att föra över en presentation till ordbehandlingsdokument och vidare in i samlingsdokument. Jag har testat olika varianter, men inte hittat något som är värt att föra vidare.

Frågan är varför man skulle vilja göra det. Bilder med text kan man föra över via Draw. Om man vill köra presentationer är Impress ett mycket bättre verktyg än Writer.

Vill man absolut använda Writer som presentationsverktyg kan man hjälpligt fixa till text och bilder i programmet och sedan spara som PDF. Man kan ställa in liggande A4 för att få ett bättre visningsformat. Därefter kan man använda en PDF-läsare då man kör presentationen.

Mar 252011
 

Flattr this!

Ett problem i Zotero är att det inte finns någon fungerande rättstavning för anteckningar. Felstavade ord rödmarkeras, men om man högerklickar på dem får man inte upp några förslag på ord eller alternativ för ordlistan som man brukar.

En anteckning på gammalstavning ger tydliga rödmarkeringar för felstavade ord. När man högerklickar på ett rödmarkerat ord får man inte upp några rättstavningsalternativ

Man kan bara ändra ord manuellt. Jag utnyttjar allt oftare Zotero som ett avancerat anteckningsprogram och det kan bli långa utdrag ur böcker och dokument på anteckningslapparna. Som alltid slinter man tyvärr då och då på tangenterna. En bättre rättstavningsfunktion hade därför varit bra.

Det finns rättstavning i Firefox. Problemet är att den inte når anteckningarna i Zotero utan ett litet knep.

Gör så här:

Knepet förutsätter att du har den svenska ordlistan installerad som tillägg. Givetvis kan du installera ordlistor för andra språk och växla mellan språk.

Då du vill rättstava en anteckning i Zotero klickar du på knappen html högst upp till höger i anteckningsfältet.

Anteckningen öppnas då i ett separat html-fönster. I det fungerar rättstavningen. Felstavade ord är understrukna med rött.

Med högerklick får man alternativ och kan lägga till ord i ordlistan, precis som i ett ordbehandlingsprogram. Om det inte fungerar, se till att du har alternativet Kontrollera stavning förbockat i högerklicksmenyn. I samma meny kan du växla rättstavningsspråk under ”Språk”.

Knepet är testat på Firefox 3.6.15 och Firefox 4.

Mar 222011
 

Flattr this!

Läs först mitt första inlägg om att fulhacka samlingsdokument och särskilt varningarna!

Det finns (vad jag vet) två sätt att få över ritningar från Draw till Writer och vidare in i samlingsdokument. Det första är det riktiga hacket. Med det uppdateras ritningarna automatiskt. Det andra fungerar nog oftast bättre, men ritningar uppdateras inte automatiskt från Draw till Writer och därmed in i samlingsdokument.

Knepen förutsätter att du har en ritning i Draw du vill få in i ett samlingsdokument.

 

 

Hack 1

1. Skapa ett tomt Writerdokument med de inställningar du vill ha för samlingsdokument. Gör några radmatningar så att du får plats med en rubrik med mera då bilden är på plats.

2. Välj: Infoga → Objekt → OLE-objekt… och välj OpenOffice.org Teckning.

 

3. Välj Skapa från fil och ange sökvägen.

När du klickar på OK kommer ritningen att finnas i ditt textdokument. De ändringar du gör i ritningen i Draw länkas. Detta gäller även då du lägger dokumentet som ett underdokument i ett samlingsdokument.

 

Hack 2

1. Gör färdigt ritningen i Draw. Markera det du vill ha in i Writer och välj Fil → Exportera…

 

2. Välj var du vill spara filen och filformat: JPG, GIF och PNG fungerar bra. Spara filen. Om du kryssar för markering sparas det du markerade i steg 1, inte hela bilden.

3. I det Writerdokument du vill använda som underdokument väljer du: Infoga → Bildobjekt → Från fil…

4. I dialogrutan letar du reda på filen från steg 2. Bocka för Länka.

Därefter Öppna.

5. Ritningen i Draw är inte länkad till Writerdokumentet direkt. Om du ändrar något i Draw kan du dock exportera bilden till samma ställe och med samma filnamn som du gjorde i steg 1-2. Då uppdateras bilden i Writer och in i underdokument.

Tips: Man kan göra enkel bildredigering som att ändra storlek i Writer. Man kan alltså vänta med finjusteringar tills bilden är på plats.

Mar 172011
 

Flattr this!

Jag skrev för några dagar sedan om hur man kan förvandla samlingsdokument till vanliga textfiler i OpenOffice.

Samlingsdokument är en mycket stark funktion i OOo. En brist är att det bara går att länka textdokument som underdokument. Tänk vad bra om man kunde länka kalkylark och bilder varvade med textfiler! Det vore ännu bättre om innehållet i samlingsdokumentet uppdaterades då man ändrar i kalkylark och bilder. Det går emellertid inte att lägga in kalkylark från Calc eller bilder från Draw som underdokument.

Så långt instruktionsboken. Det går att fulhacka samlingsdokument så att man kan få in alla typer av OOo dokument. Det blir kanske inte så bra, användbart eller snyggt, men det går!

Jag vill lägga in en varning. Läs stycket ovan en gång till. Guiden är verkligen ett fulhack. Det är inte alls säkert att saker fungerar som du vill eller att det blir bra. Instruktionen är mer till för att visa vad man kan göra med OpenOffice, än för att användas i dagligt arbete.

Fulhacket

Principen går ut på att få över innehållet i kalkylark och bilddokument till en ordbehandlingsfil på ett sätt som gör att de uppdateras både i ordbehandlingsfilen och i samlingsdokumentet om de ändras i originalfilen i Calc eller Draw. Eftersom ordbehandlingsfilerna går att använda som underdokument kan man på detta sätt lura OOo att svälja kalkylark och ritningar i samlingsdokument.

Calc

För kalkylark gör man så här:

1. Öppna Calfilen du vill använda. Kopiera de celler du vill ha in i samlingsdokumentet. En sak att tänka på är att hacket bara fungerar med områden smalare än en A4. Breda kalkylark är svåra att hacka. Man kan ändra sidstorleken i Writer, men det leder till andra problem. Man kan givetvis minska graden på typsnittet för att få in fler celler, men det har ju också en gräns.

2. Öppna ett ordbehandlingsdokument i Writer. Välj Redigera -> Klistra in innehåll.

Nu kan man välja mellan några alternativ:

a. Välj DDE-länk om du vill att samlingsdokumentet ska uppdateras om du ändrar något i Calcfilen. Detta är det riktiga fulhacket. Calccellerna fortsätter på flera sidor om det behövs. Begränsningen är bredden.

Med DDE-länk uppdateras värden i cellerna i Writer när de ändras i Calc. Tabellen är inte så snygg, men hacket fungerar. Textfilen är färdig att föras in i ett samlingsdokument

b. Välj Oformaterad text om du inte vill länka till Calcfilen och inte vill ha innehållet i en tabell.

Med oformaterad text förs bara text över. Man får ingen tabell, ingen länkning och inget hack...

c. Välj Formaterad text om du inte vill länka till Calcfilen men vill ha innehållet i en snygg  tabell.

Med alternativet formaterad text får man den snyggaste tabellen men ingen länkning. Det är det bästa alternativet om man vill att saker ska bli snygga och fungera. Det är dock inget hack...

En variant…

Ett alternativt sätt att få in kalkylark i textdokument är att välja Infoga -> Objekt -> OLE-objekt…  i Writer. Då får man upp denna dialogruta:

Man letar upp kalkylarket man vill länka och klickar OK. Problemet med denna variant av hacket är att det bara fungerar med små kalkylark. De begränsas förutom av sidbredden även av sidlängden. Om man länkar långa kalkylark blir de oläsbara i samlingsdokument då man gör ordbehandlingsdokumentet till underdokument.

Textdokumentet går nu att lägga in som underdokument i samlingsdokument.

Om du vill testa hacket så ta det försiktigt och testa med särskilda testfiler tills du förstått principerna. Skyll inte på mig om bokföringen försvinner!

Genom att utforska sådana här hack får man en bättre uppfattning för hur OOo fungerar och hur man kan tänja gränserna. Det är kul att lura OOo, även när slutresultatet inte blir bra!

I inlägg framöver  kommer jag att visa hur man får in Draw och Impressfiler i samlingsdokument.

Hacka lugnt!

Mar 152011
 

Flattr this!

Samlingsdokument är en av de riktigt  starka sidorna i Openoffice Writer. Det är en typ av dokument där man kan samla andra dokument som underdokument. Man kan arbeta, sortera, söka i och administrera underdokumenten medan man behåller överblicken i Samlingsdokumentet.

Ibland kan man vilja bryta upp ett Samlingsdokument, det vill säga förvandla det till en vanlig textfil. Samlingsdokument sparas som .odm filer medan vanliga textfiler är i .odt format. Givetvis kan man kopiera text från enskilda underdokument och klistra in dem i en enda fil. Det finns dock ett snabbare och bättre sätt.

Gör så här:
1. öppna Samlingsdokumentet. Välj Fil -> Exportera. I dialogrutan väljer du OpenDocument-textdokument .odt. Välj var du vill spara det nya dokumentet och klicka på Spara.

Stäng Samlingsdokumentet.

2. Öppna det nya .odt-dokumentet. Texten i det är fortfarande länkade till Samlingsdokumentets underdokument. För att det inte ska bli problem när man arbetar i dokumentet måste man bryta länkarna.

Välj: Redigera -> Länkar. Markera alla länkarna och klicka på Lös upp.

Man markerar fler än en länk i listan genom att hålla ner CTRL och klicka på dem

Om du inte kommer åt Redigera -> Länkar så finns musmarkören i ett skrivskyddat område i dokumentet (de gamla länkade underdokumenten). Flytta den till ett ställe utan grå ram och försök igen.

Nu är länkarna brutna och dokumentet går att arbeta i, men…

3. Du vill förmodligen ta bort de områden som texten från underdokumenten finns i. De syns som gråa ramar runt textsidorna.

De gamla underdokumenten finns i separata områden. Man kan arbeta i dokumenten, men områden beter sig ibland som separata dokument. Det är oftast enklare att arbeta utan områden

Välj: Format -> Områden. markera alla områden. Klicka därefter på Ta bort.

För att välja mer än ett område håller man CTRL nere när man klickar på dem i listan

Texten kommer inte att försvinna utan bara de områden den är skriven i.

Nu finns inte områdena kvar och texten är mer lättarbetad

Färdigt! Nu finns allting i Samlingsdokumentet i ett helt vanligt textdokument i .odt-format.

Mar 132011
 

Flattr this!

Nyheterna och kraften i Zotero har fått mig nyfiken på andra referenshanterare, särskilt den jag använde innan Zotero, EndNote. EndNote är nästan något av en standard på universitet och högskolor. Jag har flera kollegor som använder det och flera institutioner har det installerat på datorer.

Jag använde EndNote under många år och jag skrev flera böcker och artiklar med kombinationen EndNote/MS Word. Därefter bytte jag ut MS Office till OpenOffice. Eftersom EndNote saknade stöd för OpenOffice var jag tvungen att hitta en ny referenshanterare. Så småningom hittade jag Zotero som var överlägset EndNote.

En bra referenshanterare är det bästa verktyg man kan ha om man skriver avancerade texter. Det sparar massor med tid varje gång man skriver en artikel och man lagrar saker för framtida bruk. Alla som forskar vet att man kan få nytta av något man läst för flera år sedan i helt nya sammanhang. Med en referenshanterare har man allt lagrat och lätt tillgängligt. Man kan dessutom göra anteckningar och länka till PDF:er eller webbadresser. Den tid det tar att lära sig en referenshanterare är väl spenderad.

Den senaste version av EndNote jag använde var version 6. Jag har även som hastigast testat version 11. Det har hänt en del sedan dess och EndNote är uppe i version 14 och har stöd för OpenOffice. EndNote erbjuder en gratis testversion som fungerar under trettio dagar. Jag har laddat hem och testat en sådan. Har EndNote kommit ifatt Zotero?

Installation

EndNote finns bara för Windows och Mac. Detta är en klar brist eftersom jag helst arbetar i Linux. Jag testar i Windows 7. Att installera går bra, även om det tar tid. När man väl gjort det får man omgående veta att man kör en testversion. Varje gång man öppnar EndNote får man upp detta meddelande:

Jag börjar tappa vanan att arbeta med proprietära program och det är irriterande att behöva klicka bort ett fönster varje gång man startar ett program. Hade inte var femte start eller var femte dag räckt? Är man så osäker på sin egen produkts förträfflighet att man ständigt måste påminna användaren om att man bara har den till låns?

Zotero är ett tillägg för FireFox och fungerar därför i alla operativsystem som FireFox finns för, det vill säga de flesta. Man kan klaga på att man måste installera en webbläsare för att använda en referenshanterare. Installationen av FireFox och Zotero tar mindre plats än den för EndNote. FireFox blir därefter precis som EndNote en referenshanterare vid sidan av ens ordbehandlingsprogram. Zotero är mer mångsidigt än EndNote eftersom man sömlöst kan gå över i Firefox och få tillgång till Internet där man kan söka och föra in saker direkt i Zotero. Zotero fungerar även offline.

Filformat

Jag konverterade mitt bibliotek med cirka 2000 poster från Zotero till EndNote. Detta visade sig vara litet problematiskt. Programmen saknar ett gemensamt filformat. Man kan importera från EndNote till Zotero (som jag gjorde för flera år sedan) men inte tvärtom. Jag fick gå en omväg via formatet RIS. Väl konverterat var det mesta rätt men anteckningar från Zotero flippade ut. Det går att fixa till manuellt, men med flera hundra anteckningar tar det en stund.

Anteckningar hör till de saker som inte förs över korrekt

EndNote har egentligen bara stöd för sitt eget filformat: .enl. Man kan exportera till.txt, htm och xml. Hur pass bra dessa format går att få in i en annan referenshanterare vet jag inte. Jag tror inte att det blir särskilt lyckat och sannolikt tar det längre tid att ordna upp en konverterad databas än att knacka in uppgifterna på nytt. EndNote saknar stöd för BiBTeX och går därför inte att använda för LaTeX.

Zotero har fler och bättre exportmöjligheter. Genom LyZ har man till exempel direktstöd i LyX. Man kan exportera till BiBTeX vilket gör Zotero användbart för de som använder LaTeX. Om man arbetar i olika program och filformat är Zotero mycket bättre än EndNote.

Gränssnitt

EndNote känns som ett gammalt databasprogram och det är vad det är. I princip ser det ut som det som på 1900-talet då jag använde det. Poster presenteras på en lista och markerad post i ett separat fönster där man rullar mellan fält.

Arbetsytan i EndNote ser ut som i ett gammalt databasprogram

Funktionerna finns i ett ganska invecklat menysystem med dialogrutor. Även ganska enkla saker tar tid att hitta och ställa in. När man väl hittat det man letade efter kan mans ställa in saker i detalj.

Inställningarna i EndNote är ofta djupt begravda i manyer och dialogrutor. När man väl hittat rätt kan man detaljstyra det mesta

Gränssnittet fungerar i huvudsak bra, även om det inte är nytänkande.

Zoteros gränssnitt är kanske inte heller det vackraste.

 

Frågan är om man kan presentera en databas på ett aptitligt sätt. Zoteros gränssnitt är emellertid modernare och mer lättarbetat än EndNotes. Man har direkt tillgång till genvägar och funktioner i huvudfönstret. Det lilla menysystem som finns är lättöverskådligt. Även om EndNote kanske har några fler avancerade inställningsmöjligheter kommer man enklare och snabbare åt de fullt tillräckliga möjligheter som finns i Zotero. Det gör att man snabbt lär sig arbeta med sin databas och utnyttja den på ett mer avancerat sätt än vad jag tror många lyckas med i EndNote.

Användning

EndNote är utan tvekan ett bra program. Har man gjort 14 versioner vet man hur en referenshanterare fungerar. I princip fungerar det på samma sätt som då jag senast använde det för fem-sex år sedan.

Integrationen i OOo är hyfsad. Både EndNote och Zotero installerar en verktygsrad i Writer.

Knapprader i Writer: Överst Zotero och under det EndNote. Funktionerna är nästan desamma

EndNote installerar dessutom en egen meny med samma kommandon som i verktygsraden. Zotero arbetar med områden och fält.

Zotero arbetar med områden och fält

Det blir ett extra steg att bryta länkar då man skickar texter och kan ställa till det om man arbetar med en text både i MS Word och OOo. Å andra sidan är risken liten för att man skulle råka ta bort ett citat av misstag. Systemet fungerar bra och EndNote känner automatiskt av förändringar då man uppdaterar referenserna.

EndNote citerar flytande utan områden.

EndNote har en sömlös integrering i Writer

Jag har inte testat hur filer som flyttas mellan OOo och MS Office fungerar. Man kan citera utan att lämna Writer i ett sökfönster.

EndNote har ett något vassare sätt att föra in referenser i en text än Zotero

Det fungerar något bättre än i Zotero. EndNote är rappare och bättre än Zotero så här långt.

Integrationen har dock klara brister. Jag lyckas inte få snabbkommandona för att växla mellan EndNote och Writer att fungera (ALT+1) eller att sätta in referenser med snabbkommando (ALT+2). Detta kan bara skötas med knapparna i verktygsraden. Dessutom är inte EndNotes referenser synkade med ångra funktionen i Writer. När man väl satt in en referens måste man radera den manuellt om man ångrar sig. Den försvinner emellertid inte ur litteraturlistan. Det gör att man måste hålla ögonen på allt vad EndNote gör. Det går inte att lita på automatiken. Detta är inte alls bra och arbetar man på ett stort dokument kan EndNote ställa till det rejält.

Integrationen i OOo känns inte färdig utan är slarvigt genomförd. Vissa delar är välgjorda och smidiga, medan annat inte fungerar alls. Jag har inte MS Word, men vad jag kommer ihåg från äldre versioner lär integrationen fungera bättre där.

Grundläggande inställningsmöjligheter för referenshantering är ungefär desamma och fungerar nästan på samma sätt. Man kan välja mellan ett stort antal stilar på referenserna. EndNote har nog något fler och bättre inställningsmöjligheter som att ge förkortningar för tidskrifter. Det är enklare att utforma sina egna stilar i EndNote än i Zotero, där detta är ganska svårt. Man kan dock ladda hem ett stort antal stilar från Zoteros hemsida. Dessa täcker de flesta behov, även om det skulle behövas fler stilar som är anpassade till svenska. Detta gäller dock även för EndNote.

Anteckningar fungerar bättre i Zotero. Man kan göra flera anteckningar till en och samma post och länka dessa till andra poster. Jag använder Zotero som ett avancerat anteckningsprogram och för att strukturera forskningsresultat. I EndNote skriver man anteckningar i ett vanligt datafält. Zoteros sätt att hantera bilagor är bättre, mer överskådligt och intuitivt än EndNotes.

I Zotero kan man dessutom göra tidslinjer, analysera referenser geografiskt eller tidsmässigt. Sådana möjligheter saknas helt i EndNote.

EndNote saknar stöd för LibreOffice. Det går kanske att få till genom att pilla, men sådant borde snabbt kunna patchas. För Zotero tog det några veckor att få stöd för LibreOffice.

Zotero är översatt till svenska. Det är faktiskt anmärkningsvärt att ett gratisprogram har en bra svensk översättning, medan ett program som många svenska lärosäten betalar stora pengar för inte alls är översatt. De förinställda Internetdatabaser som finns i EndNote utgår från amerikanska förhållanden.

EndNote har stöd för att sökai ett stort antal frmför allt amerikanska biblioteksdatabaser. Svenska universitetsbibliotek och Libris borde finnas med.

Det känns som att EndNote inte ser till sina användares intressen.

Jag tycker att båda programmen är genomtänkta och fungerar mycket bra. EndNote är något vassare på vissa saker, men Zotero är översatt till svenska, fungerar bättre för svenska förhållanden och med fler program. Zotero har även funktioner som EndNote saknar: en utmärkt anteckningsmodul och analysredskap. Som rena referenshanterare fungerar bägge programmen utmärkt och skillnaderna när man skriver är inte stora. Stort frågetecken dock för EndNotes integrering i OpenOffice. Även om den fungerar väl på vissa sätt är den långt ifrån färdig och driftsäker.

Internet

Zoteros stora fördel är att det är integrerat i Firefox. När man söker litteratur i bibliotekskataloger kan man med ett musklick mata in dem i sin biblioteksdatabas, rätt formaterade. Man kan med ett klick också mata in Internetsidor, länka till webbadresser och onlinetexter. Zotero kan allt Firefox kan. Man behöver inte koppla upp sig eller mata in några inställningar utan söker i bibliotekens öppna databaser online.

I EndNote finns en del av detta, men är svårt att få till. Istället för att lita till en extern webbläsare försöker man lösa det i programmet. Det innebär begränsningar. Det är till exempel svårt att få till något så basalt som sökningar på svenska forskningsbibliotek.

Man får mata in databaser manuellt för att kunna söka i dem i EndNote. Ursäkta men det är 2011 och inte 1995! Lösningen är dålig, svårarbetad och otidsenlig.

Det är också pilligt att få in referenser direkt i EndNote. Vissa bibliotek erbjuder nedladdning av poster i EndNoteformat som man därefter kan importera. Ofta går det snabbare att mata in text manuellt än att försöka få EndNote att samarbeta med Internet. Jämfört med Zotero ligger EndNote långt, långt efter. Det som kräver ett musklick i Zotero är omöjligt i EndNote.

Med Zotero kan man synkronisera sin databas mellan datorer. Det fungerar suveränt. Synkningen är gratis upp till 100MB. Det innebär att man kan synka sin databas, men att man bör undvika att lagra PDF-filer direkt i databasen eftersom de snabbt äter upp gratisutrymmet. Man kan för ett rimligt pris köpa mer utrymme, använda sin egen server eller Dropbox för att synkronisera större datamängder.

Synkningen i EndNote visar skillnaden mellan fri och ofri programvara. Man kan öppna ett konto på EndNotes webbtjänst och kan då synka databasen mellan datorer. Efter visst letande hittade jag haken: Tjänsten är gratis under två år. Sedan måste man uppgradera EndNote till en ny version, kostnad omkring 1000 kronor. För den summan får man väldigt mycket synkutrymme i Zotero…

Att synka i EndNote kan bli dyrt

Eftersom jag har en enda dator med Windows och därför inte kan synka EndNote mellan maskiner, brydde jag mig inte om att göda EndNote med användaruppgifter och databas.

Zotero vinner med hästlängder vad gäller Internetintegrering. Det känns väldigt 1990-tal att behöva mata in adresser till biblioteksdatabaser manuellt i EndNote och att inte utnyttja funktioner i moderna webbläsare. Det är sällan jag behöver mata in en referens manuellt i Zotero. I EndNote är det standard. Kanske borde någon tala om för utvecklarna av EndNote att Internet har gått framåt en del…

EndNote = inlåsning

EndNote är ett dåligt exempel på hur en programtillverkare låser in användare

EndNote använder ett eget filformat med små exportmöjligheter. För mig som forskare är detta en avgörande punkt. Jag började bygga upp min biblioteksdatabas under tidigt 1990-tal. Jag har spenderat många månader på att samla in litteratur, göra anteckningar och skriva in text. Detta arbete tillhör mig och inte något företag som jag köper licens av för att få låna mina forskningsresultat av. Zoteros format är öppet och de goda exportmöjligheterna gör att jag när som helst kan lämna programmet för något som fungerar bättre (vad nu det skulle kunna vara?).

EndNotes policy för nya versioner illustrerar hur slutet programmet är. Jag kommer ihåg vilket elände det var då man uppdaterade Windows/MS Office eller EndNote. Då slutade allt att fungera tills man hade skaffat senaste versionen av alla komponenterna. Då det kommer en ny version av Windows eller MS Office släpper man en ny version av EndNote. Förändringarna mellan versionerna är små, närmast obefintliga. Nyheterna i Zotero 2.1, en underversion är mycket större än i EndNote 14.

Det är så inlåsning fungerar. En datorkund som är akademiker ”får” en OEM-licens av senaste Windows på sin nyinköpta dator (Han betalar redan då mellan 500 och 1000 kronor för något han inte behöver, kanske inte vill ha och inte har någon möjlighet att välja bort.). Hans gamla Officepaket fungerar inte längre fullt ut i den nya Windowsversionen (nya filformat, nytt utseende, ingen support eller säkerhetsuppdateringar osv.). Efter en månad förfaller testversionen av den nyaste MS Office-version som fanns förinstallerad på datorn. Han betalar då glatt för en licens. Han upptäcker då att hans gamla version av EndNote inte längre fungerar och betalar ännu gladare ännu mer pengar för att få lov att fortsätta skriva på sin avhandling och för att komma åt sina forskningsresultat. Genom inlåsningseffekterna blir datorn dubbelt så dyr som prislappen i datoraffären utan att kunden får något mervärde. Genom små förändringar i filformat och funktioner kan man sälja samma produkt gång på gång. EndNote excellerar i denna konst. På Wikipedia finns en lista på saker som inte fungerar i samspelet mellan EndNoteversioner och OS och versioner av ordbehandlingsprogram:

Som synes finns det “detaljer” som gör en bara något år gammal version av EndNote oanvändbar. Därmed måste man uppdatera sin licens. Eftersom EndNote släpper en ny version omedelbart efter en nytt MS Office är ändringarna små och det hade räckt med en patch för att få allt att fungera. Istället säljer man konserverad gröt gång på gång på gång…

Istället för att göra programmet bättre har man mjölkat inlåsningseffekterna i femton år. På så sätt har EndNote på många områden halkat efter och blivit en dyr och dålig lösning.

Zotero eller EndNote?

EndNote kostar från 1000 kronor och upp. Zotero är gratis. Är EndNote tillräckligt bra för att motivera köp?

Absolut inte! Jag är besviken på EndNote. Det enda som är riktigt bra är delar av integrationen i OOo. Där finns det dock så stora brister att jag tror att EndNote hade kunnat få ett avhandlingsprojekt att haverera. Jag misstänker att integrationen i MS Word är bättre. Det är ju där de stora pengarna finns.

Det jag blev besviken på och faktiskt chockerad över är att EndNote fungerar på precis samma sätt som för tio eller femton år sedan år sedan. Det enda viktiga som tillkommit är integrationen i OOo. För övrigt hade jag klarat mig alldeles utmärkt med EndNote 6 eller för den delen EnNote 3(?) jag körde på Mac runt 1994. Utvecklingen av programmet har stått stilla. Man har missat Internet och framväxten av fria operativsystem och filformat. Man har istället paketerat om sin produkt gång på gång. Manuella inmatningar av Internetadresser och biblioteksposter, klumpig hantering av bilagor och anteckningar gör programmet gammaldags och svårarbetat. EndNote känns mer som en antikvitet än ett alternativ. Utöver ren referenshantering fungerar EndNote dåligt. Zotero fungerar i det närmaste lika bra som renodlad referenshanterare och är utöver det ett helt suveränt forskningsverktyg. Det lilla övertag EndNote kan ha som renodlad referenshanterare uppväger inte hur eftersatt programmet är på alla andra områden. Zotero har ett bredare användningsområde och är anpassat efter hur forskning går till.

Zotero är överlägset vad gäller Internetintegration, sökning och synkronisering. EndNote är så dåligt att jag gav upp. Det går snabbare att leta reda på en bok i Libris med FireFox och med en knapptryckning få in den i Zotero och därefter exportera till EndNote, än att göra det i EndNote. EndNote är ett hinder, inte ett hjälpmedel. Först när referenserna är på plats i databasen fungerar programmet.

Om man bortser från licenser och fritt/ofritt är jag beredd att betala för Zotero som ett alldeles utmärkt program, men knappast för EndNote. EndNote är inte värt pengarna, särskilt om man betänker att en investering i en licens innebär framtida uppdateringar i en sedan tio år avsomnad produkt. Jag tycker också att det är uselt att EndNote inte är översatt. Så många miljoner de genom åren fått från svenska användare borde de kunna fixa till svenska menyer och en förinställd internetlänk till Libris.

Jag kan inte förstå är att svenska universitet och högskolor pumpar in stora pengar i licenser för EndNote när Zotero gör samma jobb bättre och gratis. De pengar man skulle spara in på att sluta betala för onödiga EndNotelicenser borde man dela i tre delar: En till mig, en till inköp av litteratur som är sorgligt eftersatt på många forskningsbibliotek och en till fortsatt utveckling av Zotero.

Mar 042011
 

Flattr this!

Ibland vill man skoja till det med sina ord. Då är webbtjänsten wordle en bra hjälp.

Där kan man skapa härliga “ordkollage” utifrån texten man arbetar med.
Här är ett exempel på en del av innehållet från ett brev från 1800-talet jag förvrängt:

Här är samma brevutdrag med andra inställningar:

Orden placeras slumpmässigt enligt vissa algoritmer. Färger och typsnitt kan varieras i det oändliga.

Sådana ordkollage gör att ens läsare håller sig vakna och följer med i texterna! Man kan också använda dem som roliga illustrationer.

Ett litet problem är att man inte kan spara ner sina kreationer. Det kan man lösa antingen genom att ta en skärmdump och bearbeta bilden i lämpligt program, eller genom att använda sidans utskriftsfunktion. Istället för att skriva ut till papper kan man välja att skriva ut som PDF. Hur detta fungerar beror på vilket operativsystem man använder och man kan behöva installera extra program. Därefter har man sin bild sparad som PDF.