jul 312011
 

Flattr this!

För ett tag sedan sprang jag ihop med en kollega. Han ska arrangera en universitetskurs där han kommer att använda fria program. Han kommer att tipsa studenterna om dessa program och uppmana dem att använda dem under kursen. Frågan om fritt/ofritt och varför programmen är gratis hade han inte tänkt så mycket på. Hans tanke var istället att studenterna inte skulle behöva köpa dyra program för att kunna följa kursen. Dessutom hamnar många studenter i vår sektor (kultursektorn) på företag och museer med knapp budget där pengar bör gå till annat än licenser för datorprogram. Flera arbetsgivare har därför i vis omfattning gått över till fri programvara.

Kursämnet är ganska avancerat och kräver flera program som ordbehandlingsprogram, kalkylprogram, databasprogram, GIS-program, program för bildhantering/bildmanipulering och statistisk. En sådan uppsättning program kostar många tusen kronor, kanske snarare tiotusentals kronor om man köper ofria programlicenser och det är orimligt att studenter ska lägga ut sådana summor för att bli godkända på en universitetskurs. Man kan argumentera att programmen finn på institutionen, men som student blir man då låst att tillbringa sina dagar i huset och man lär sig bättre om man kan arbeta på sin egen dator på de tider man själv vill och på en plats man trivs på. Programmen är i några fall så specialiserade att man har svårt att argumentera för att studenterna ändå behöver dem ”privat” efter det att kursen är över.

Jag talade om för min kollega att jag använder Linux och nästan bara fri programvara och att jag gör alla de saker han ska undervisa om på mina datorer. Eftersom vi bytt en del filer under åren blev han överraskad eftersom han aldrig märkt några fel på de dokument jag skickat. Han blev så intresserad att jag fick visa min bärbara Linuxmaskin och vad det är för program jag använder.

Det gav mig en tankeställare. Varför håller folk fast vid ofri programvara som kostar enorma summor både för den enskilde och för samhället? Borde inte studenter och universitet lägga sina pengar på annat än dyra programlicenser?

Vad använder jag för program? För att inte blogginlägget ska bli för långt nöjer jag mig med kontorsprogram. Utöver det finns det fria GIS-program, R för statistik, LaTeX-editorer och så vidare.

Även om jag använder Linux är en av fördelarna med fri programvara att många program finns för alla operativsystem. De flesta av dessa program finns därför för alla plattformar.

Ordbehandling

1. LyX

Ja, det är sant! LyX har ersatt Writer för större projekt och allt som ska se snyggt ut som ansökningar brev och rapporter. LyX är ett fantastiskt program som fler borde använda istället för ordbehandlingsprogram! Folk blir oerhört imponerade när man visar dem den babyrosa arbetsytan och med en knapptryckning får ut en färdigredigerad PDF-fil.

2. FocusWriter

Detta är den trevligaste enkla texteditorn. Den är inte lika avancerad som en del andra texteditorer, men är väldigt bra för att skriva korta enkla texter dom den här.

3. Libreoffice Writer

Även om LyX tar hand om avancerade jobb och FocusWriter enkla, behövs fortfarande Writer. Inte minst för att skicka och ta emot filer från omvärlden och för alla skrivjobb som jag inte bestämt om de är avancerade eller enkla. Writer är bättre för akademiskt skrivande än MS Word och passar därmed studenter som ska lära sig att strukturera texter.

Referenshantering

För en akademiker är referenshantering bland det viktigaste man kan ägna sig åt.

1. Zotero

Zotero är den bästa referenshanteraren, oavsett diskussionen om fritt eller ofritt.

2. BiBTeX…

I LyX använder man BiBTeX som emellanåt går en på nerverna. För att få över referenser från Zotero till BiBteX och vidare in i LyX använder jag LyZ, ett genialt tillägg till Firefox!.

3. Mer BiBTeX…

I BiBTeX hanterar jag .bib-filer i Gedit. Det går snabbare än att göra det grafiskt med JabRef som är utmärkt den som vill ha en grafisk miljö.

Presentationer

LibreOffice Impress. Impress är den svagaste delen av LibreOffice och har en tendens att bryta samman när man vill snitsa till det. Jag håller mig till enkla bildspel som jag konverterar till PDF. Det är vad man ska göra om man föreläser och folk tror att man har något vettigt att säga. PowerPoint har gjort att häftiga presentationer alltför ofta har trängt ut innehållet då folk ska tala.

Övriga kontorsprogram

LibreOffice Calc Draw räcker gott och väl för mig. Jag arbetar sällan med kalkylark och med Draw fixar jag enkla streckteckningar. För litet mer avancerade jobb använder jag InkScape som är ett mycket bra program.

Bildvisare

Eye of Gnome är min favorit. Det är en enkel bildvisare utan en massa extrafunktioner. För mig är bildvisning att bläddra igenom och läsa avfotograferade arkivhandlingar. Därför vill jag ha ett snabbt och enkelt verktyg med lättåtkomlig zoomfunktion.

Bildbehandling

GIMP. Gimp är ett komplett program där man kan göra allt. Ett enklare program som klarar mycket och dessutom är enklare att lära sig än det litet knögiga GIMP är Pinta.

CD/DVD-bränning

K3b är det bästa brännarprogrammet i Linux och jag installerar det oavsett skrivbordsmiljö, även om det innebär en massa KDE paket. Förutom att bränna allt som kan brinna kan man rippa musik direkt i K3b.

Säkerhetskopiering

1. GrSync

GrSync är enkelt, anpassningsbart och snabbt.

2. Dropbox

Dropbox är ett enkelt sätt att flytta filer mellan datorer och ha en extern säkerhetskopia på saker man arbetar med. Dropbox är inte fritt och man ska veta att ens filer inte är 100% säkra i någon molntjänst. Trots det tycker jag att Dropbox är ett utmärkt redskap.

Om man inte är bra på datorer och inte tycker att säkerhetskopiering är något man vill lägga tid på är Dropbox eller en annan molntjänst det minsta man ska göra. Den kan typ rädda en hel magisteruppsats…

Har du inte Dropbox kan du installera via denna länk så får du och jag 250MB extra gratis lagringsutrymme i molnet. Det är Dropbox sätt att marknadsföra sig.

PDF-läsare

Okular är den mest kompletta PDF-läsaren för Linux. Samma sak som för K3b, använder man inte KDE installeras en massa extra paket. Om man inte vill det är Evince snabbt och bra.

PDF-trollare

För enkla saker använder jag PDFMod. För avancerade saker PDFEdit. Man kan även trixa med PDF i LibO, GIMP och Inkscape. Det bästa är dock att trixa så litet som möjligt med PDF-filer.

Musikprogram

Man måste lyssna på musik när man jobbar! En del spelare är så avancerade att de liknar operativsystem. Clementine är enkelt och bra och har blivit min favorit.

Webbläsare

Opera är mitt förstaval. Det är en komplett webblösning med inbyggd e-post RSS-flöde och chattfunktion. Opera är ett av de få ofria program jag använder. Jag har i flera år funderat på att byta, men då måste jag hitta ett e-postprogram också…

Eftersom jag använder Zotero har jag Firefox också.

Detta är några av de program som jag dagligen använder. Jag brukar skänka några hundralappar per år till något/några projekt. Det är hela min kostnad för programvaran i min dator.

Jag sköter mina åtaganden bättre med fria program som med ofria. De filformat jag använder är som regel öppna och jag kan därför öppna filer på alla datorer utan att ett visst program måste vara installerat. Jag kan ta med mig dokument och arbeta var som helst på vilken dator jag råkar sitta vid.

Programmen i listan är genomgående i klass med eller bättre än ofria program.  Med dem klarar man tungt kontorsarbete, akademiskt arbete eller studier!

 

jul 272011
 

Flattr this!

Eftersom jag nyligen köpt en ny fin dator och därmed betalat Microsoftskatt fick jag med MS Office 2010 Starter förinstallerat på maskinen. Tidigare har en gästbloggare tyckt till om Microsofts ”gratis”erbjudande. Eftersom Starter inte går att få tag i på annat sätt än när man köper en ny dator och därmed erlägger Microsoftskatt var detta min chans att prova det.

Installation

Egentligen är det inte Starter man får utan en uppmaning att köpa MS Office eller att åtminstone prova på det för att efter någon månad vara så inlåst att man är tvungen att köpa det. Först när man tackat nej i flera dialogrutor får man lov att använda Starter.

Det tar en bra stund att installera och Starter tar obegripligt stor plats på hårddisken, programmappen är över 1,5GB! Detta ska jämföras med att LibreOffice som tar 370MB. LibO har ordbehandling-, kalkyl-, presentation-, matematik-, rit- och databasmodul, medan Starter har nedbantade versioner bara av ordbehandling och kalkyl. Man kan kanske lägga till inbyggda enkla ritfunktioner i ordbehandlingsmodulen. LibO:s moduler är dock betydligt mer kapabla än Starters.

1,5 GB är kanske inte så mycket utrymme på en ny hårddisk som numera ofta räknar utrymme i TB. Det är dock orimligt att ett så begränsat program kan ta så stort utrymme. Som jämförelse kan man på mindre utrymme installera: LibO, LyX, GIMP, InkScape och Scribus. Med denna programuppsättning kan jag göra mer avancerade saker än vad jag någonsin kan göra i Starter. Starter är ett stort slöseri med hårddiskutrymme.

Det stora hårddiskutrymmet beror på att Office 2010 fortfarande ligger kvar. Om man väljer Starter istället för att köpa MS Office straffas man genom att en stor del av ens hårddisk blir otillgänglig.

Vad är Starter?

Starter är en mycket nedbantad version av MS Office 2010. Det ser ut och fungerar som MS Word 2010.

 

Starter ser ut och fungerar som MS Word 2010 (klicka på bilden för förstoring)

 

Att Starter bygger på Word innebär att tyngden mer ligger på enkla visuella effekter än struktur. Det är till exempel enkelt att snabbt ändra utseende på dokument.

 

Med ett musklick kan man ändra utseende på ett dokument helt...

 

 

...Men man ledsnar efter ungefär 2 minuter. Funktionerna är mer lekstuga än något man använder.

 

Den som är van att arbeta i MS Office 2010  känner nog igen arbetsgång och hur programmet fungerar.

 

Starter har liksom MS Word ribbongränssnittet och fungerar därmed på samma sätt

 

Starter är välordnat och enkelt att arbeta i.

Prestanda

Den tilltalande enkelheten solkas dock av att programmet är segt att starta. På den splitternya och moderna datorn tar Starter mellan 10 och 12 sekunder att kallstarta. OOo/LIbO tar 7– 8 sekunder och AbiWord, som ligger närmast Starter vad gäller funktioner, 1–2 sekunder.

Förmodligen behöver Starter tiden för att avgöra vilka saker från MS Office som inte ska läsas in. Det märkliga resultatet är att Starter blir betydligt mer trögstartat än MS Office med bara bråkdelen av funktionaliteten. Den långa starttiden gör att man upplever Starter som segare än vad det faktiskt är.

Uppskattningsvis 10% av skärmutrymmet tas upp av reklam om att man ska köpa MS Office och andra meddelanden som Microsoft anser att man bör ta del av.

 

Om man råkar klicka fel har man köpt en licens för MS Office...

 

Reklamen är påträngande och onödig. Bara den gör att man ledsnar på Starter.

 

För att ingen ska missa att Starter inte är ett program utan ett reklamavbrott finns möjligheten att köpa MS Office i menyn också

 

Väl igång är Starter ett bra ordbehandlingsprogram. Det är rappt att arbeta i och har de flesta grundläggande saker man behöver: Rättstavning, formateringsmöjligheter, sök & ersätt funktion med mera.

 

Det är synd att rättstavningen i MS Office/Starter är så dålig. Gång på gång vill programmet sär skriva vanliga ord som OOo/LibO klarar galant

 

 

För den som fortfarande tror att det svenska språkstödet är en styrka i MS Office ger jag ännu ett exempel på hur Starter vill sär skriva samman satta ord. OOo/LibO klarar förinstallerat utan problem.

 

Starter är enkelt att arbeta i. Egentligen tycker jag bättre om Starter än MS Office 2010 som är överlastat av onödiga funktioner. I Starter har man bättre överblick och det är lätt att hitta de funktioner som finns. Starter har allt som behövs för enkel ordbehandling och många klarar sig nog med Starter.

En positiv sak är att man kan spara i flera olika filformat och får till och med fråga första gången man startar programmet om man vill använda ODF (OOo:s och LibO:s filformat) eller OOXML (Microsofts). Man får emellertid en varning varje gång man sparar i ODF.

 

Jag undrar vilka av de begränsade funktioner som finns i Starter som inte går att koda i ODF. Det är Microsoft pedagogik att svartmåla ODF-formatet och få folk att tro att det är sämre att äga sitt eget arbete än att få tillgång till det genom en licens från Microsoft.

Jag skulle istället vilja ha en varningsruta för MS format, OOXML, som säger att om du sparar i detta format är det inte säkert att filerna går att öppna i något annat program och att det finns en stor risk för att de inte kommer att se likadana ut och om du inte betalar en licens har du inte rätt att se innehållet.

Förutom dessa format går det att spara och öppna flera filer i flera andra format. Inlåsningseffekten är därför inte lika överhängande som i gamla MS Works som sparade i ett eget helt udda filformat som inget annat program klarade av.

Även om MS Office 2010 och därmed Starter officiellt stödjer ODF är jag tveksam hur starkt stödet är. ODF-dokument som jag bollar mellan LibO och Starter ser inte alls likadana ut. Starter öppnar till exempel alla filer skapade med 12pts brödtext med 10,5 pts. Sådana ”specialiteter” gör Starter värdelöst om man använder ODF som standardformat och skickar filer mellan användare, program och datorer.

Jag vet inte om problemen med ODF beror på undermålig implementering eller bristande respekt för användare att utforma sina dokument som de vill. Vad orsaken än är blir Starter värdelöst att använda med ODF.

En smygande inlåsning är att Starter som standard använder Microsofts egna typsnitt, Calibri med flera. Dessa finns inte på andra operativsystem än Windows. Om du inte lägger ner tid på att ändra standardinställningen kommer dina dokument inte att se ut som de ska på andra datorer.

Funktioner Sammanfattning

Funktionsmässigt är Starter jämförbart med AbiWord. Programmen är dock ganska olika: Starter trycker på det visuella och är betydligt mer finslipat. AbiWord är ganska kantigt men har en del riktigt avancerade specialfunktioner Starter och många andra ordbehandlingsprogram saknar. Programmen fyller samma grundläggande ordbehandlingsbehov och har ungefär motsvarande funktioner och kapacitet.

För mer avancerad ordbehandling och kontorsarbete duger inte Starter. Det är lätt att räkna upp saker som fattas: Fotnoter, slutnoter, referenshanterare (Zotero går inte att installera), samlingsdokument, mer avancerade korsreferenser, index, innehållsförteckning och så vidare. Givetvis saknar jag som vanligt i MS Word OOo:s överlägsna formatmallar. Jag tror att hanteringen av formatmallar är ännu mer undermålig i Starter än i MS Word, men jag har inte Office så att jag kan jämföra.

 

Tyvärr har Starter "grammatikkontrollen" från MS Word. Microsoft för krig mot svenska språket och kommer att utarma vårt sätt att uttrycka oss. Microsoft tycker det är OK att betala Microsoftskatt men för invecklat att erlägga den. Att inte betala Microsoftskatt är otänkbart och skatten passerar därför kontrollen utan anmärkning

 

Starter passar bäst när man ska skriva enkla korta dokument som man snabbt vill ska se bra ut som brev och enkla skoluppgifter. Programmet är trevlig men tandlöst. Det är snäppet bättre än ett anteckningsprogram, men duger knappast till större projekt eller för akademiskt skrivande. Man får då betydligt mindre hjälp än i fullvuxna ordbehandlingsprogram. Starter kan inte heller ersätta kontorsprogram.

Jag har bara tittat som hastigast på kalkyldelen. Det är ett kraftigt nedbantat Excel utan möjligheter till makron och andra avancerade funktioner. Nivån ligger nog nätt och jämt på samma nivå som i ordbehandlingsdelen, förmodligen ännu ett snäpp lägre. Om man är tillräckligt avancerad för att då och då behöva ett kalkylprogram tror jag att man snabbt kommer att sakna de bortbantade funktionerna. Calc i LibO/OOo är klart överlägset och vill man ha ett effektivt kalkylprogram kan man ta sig en titt på Gnumeric som också det är överlägset Starters kalkyldel.

Egentligen är den enda funktion som jag skulle kunna tänka mig att behålla Starter för möjligheten att öppna filer skapade i Microsofts filformat OOXML. Eftersom inget annat program klarar detta till 100% kan Starter vara ett sätt att öppna problematiska filer. Å andra sidan kan man göra detta nästan lika bra i Wordpad.

I sådana lägen tycker jag det är bättre att underrätta filskaparen att det är något fel på filen och ber honom att spara den i ett annat format. Det finns ingen anledning att stötta Microsofts OOXML-format och om det är tänkt som en standard är det upp till Microsoft att ge programutvecklare möjlighet att implementera standarden i alla program och operativsystem.

Starter för vem?

Jag tror att Microsoft hittat rätt nivå på Starter. Skribenter inser snabbt att de måste ha ett bättre verktyg och kan då lockas att klicka på de väl synliga köplänkarna för MS Office. De som inte saknar funktioner behöver inte piratkopiera MS Office. Genom att låta Starter följa med nya datorer gör Microsoft att viljan att utforska bättre alternativ som Abiword, OOo och LibO minskar.

Några tankar om ”gratis”

Är Starter gratis?

Man kan se det som generöst av Microsoft att alla som köper ny dator får tillgång till en liten del av funktionerna i Office 2010. För att få tillgång till programmet var jag dock tvungen att köpa ett undermåligt operativsystem. Jag vill inte ha Windows 7 och behöver det inte.

I det förinstallerade Windows 7 finns det flera program för till exempel skivbränning, formatera hårddiskar, lyssna på musik, se på film med mera. En del av dessa är liksom Starter nedbantade versioner av större program. Flera har som mål att man ska köpa dyra fullversioner eller kompletteringar. Alla ingår i priset för datorn. Utan dem hade datorn varit billigare.

Det finns lika bra eller bättre fria alternativ. Flera av de förinstallerade programmen är så dåliga att det bästa är att ta bort dem direkt. Det gäller absolut för Starter. Det är inget program man behöver eller gör saker som inte andra program klarar bättre. Det är visserligen enkelt att arbeta i Starter. Det är charmigt och snabbt, men har stora begränsningar och kan inte hantera alla filformat och filer. Även om man skulle kunna klistra etiketten gratis på det har ”gåvan” väldigt litet värde.

Den springande punkten är att jag är tvungen att betala en obligatorisk avgift till Microsoft för att få lov att köpa en ny dator. Med ett sådant tvång kan jag varken se Microsofts erbjudande som generöst eller att Starter är gratis. Starter är bara ett sätt att få mig att tro att jag får något för Microsoftskatten.

Starter är en ytterligare sak som jag inte bett om, inte vill ha och inte behöver som Microsoft tvingar mig att betala för och då jag inte betalar frivilligt tvingas jag att betala genom Microsoftskatten.

jul 232011
 

Flattr this!

Som användare av LibreOffice måste jag då och då spara dokument i Microsofts .doc format för att skicka dem till MS Office användare. Microsofts filformat har dessvärre kommit att bli en form av informell standard.

För några dagar sedan beskrev jag en bugg med slutnoter som blir felnumrerade då filen sparas i .doc eller .docx. Det är bara i Microsofts program man vet hur filer kommer att se ut då de öppnas. LibreOffice/OpenOffice  gör i allmänhet gör ett bra jobb för att konvertera filer till Microsofts filformat men det finns brister. Vanlig text ställer sällan till problem, men ju fler avancerade funktioner och avancerad layout man använder, desto större är risken att dokument inte kommer att se likadana ut då de öppnas i MS Office som i LibO/OOo.

Ett sätt att undvika problem med Microsofts filformat är givetvis att spara dokument som PDF innan man skickar dem. De ser likadana ut på alla datorer men nackdelen är ju att mottagaren inte kan arbeta i dem som i en vanlig ordbehandlingsfil.

Att betala en dyr licens för MS Office för att kunna se hur ens dokument ser ut är givetvis absurt och faktiskt helt onödigt.

Det går att ladda ner ett annat Microsoftprogram gratis: Microsoft Office Wordviewer.

För att kunna öppna .docx filer måste man därutöver installera Compatibility Pack.

Programmen gör att man kan se och skriva ut dokument sparade i Microsofts filformat så som de ser ut i MS Office. Man kan inte ändra i dokumenten.

Det är givetvis Windowsprogram. Det vore ju en önskedröm om Microsoft började utveckla program för Linux under GPL-licens!

Jag har dock installerat Wordviewer och Compatibilty pack i Linux med Wine eller rättare sagt CrossOver Linux som automatiserar inställningarna.

 

Nu kan jag se hur mina dokument kommer att se ut i MS Office!

 

 

Crossover kostar några hundralappar, men om man är i behov av att köra Windowsprogram är det värt pengarna. Man sparar mycket tid genom att slippa ställa in Wine manuellt. Nackdelen är att Crossover inte är fri programvara. Vinsten donerar man emellertid till Wineprojektet.

Jag vet inte hur programmen fungerar med enbart Wine, men det allra mesta man kan göra i CrossOver kan man göra i Wine, även om det är pilligare. Kanske finns det någon som vill testa och dela med sig resultatet?

Microsofts viewers finns för andra delar av MS Office: Excel och PowerPoint.

Powerpoint viewern är utmärkt att ha till hands om man får Powerpointpresentationer som inte fungerar fullt ut i Impress. Man kan även ta med den som ett presentationsprogram på till exempel en USB-sticka.

jul 202011
 

Flattr this!

På sommaren har man tid att läsa saker man annars inte hinner med.

Det är nog ingen hemlighet att en av mina litterära favoriter är Esaias Tegnér. Mästerverk som Frithiof, Axel, Det Eviga, Kronbruden och Mjältsjukan räcker långt.

Jag råkade nu i sommar hitta Tegnérs tillfällesdikt Sifversparre som jag kände att jag måste reda ut och försöka förstå. Tillfällesdikter har sällan samma konstnärliga tyngd som tidlösa mästerverk. Istället för att analysera dikten utifrån dess litterära kvaliteter kan man därför analysera tillfällesdikter utifrån tillfället de skrevs för.

Silfversparre
Hvarför gråta vi den döde?
Föll han ej i vårens dar,
Innan lunden än stod öde,
Innan ängen härjad var?
Förr’n i kapp med tidens dårar
Han på lyckans branter lopp?
Förr’n han bergade med tårar
Höstens tomma kärfvar opp?

Väl dig, krigare af Norden!
I den långa nattens köld
Ligger du på fosterjorden,
Som Spartanen på sin sköld:
Der bredvid ditt stoft sig höjer
Suckande det vilda haf,
Och den trötta solen dröjer
Längre för att se din graf

O, hvem ville ej ha reglat
Tidens portar efter sig,
Hvilken ville ej ha seglat
Öfver glömskans våg med dig,
Innan än i Norden kändes
Nesa, fastän nederlag,
Innan Ratans skamfläck brändes
På vår ära in en dag?

Derför gläd dig du och gästa
I den gamle Odens sal!
Skynda dig, för Nordens bästa
Töm den skummande pokal,
Innan äfven bland de döde
Skymfas Sveas hjeltenamn,
Innan ryktet om vårt öde
Jagar dig ur Valhalls famn.

Du, hvars systerliga tårar
Falla mot den kalla jord,
Tro mig, lifvets glädje dårar,
Endast grafven håller ord.
Tro mig, mången yngling ginge
Gladt i dödens riken in,
Blott han visste, att han finge
På sitt stoft en tår som din.

Slaget vid Ratan

Det är uppenbart att dikten handlar om en ung soldat som stupat vid slaget vid Ratan under Finska kriget 1808–1809. Ratan ligger strax norr om Umeå. Så långt söderut hade de ryska arméerna trängt runt Bottenviken.

Diktens Silfversparre hette egentligen Gustaf Sparrsköld och var löjtnant vid Bohusläns regemente. Han var bror till Fredrica Christina Sparrsköld som var gift med Tegnérs gode vän och professorskollega i Lund, Nils Henrik Sjöborg. Sjöborg var professor i historia och en framstående fornforskare. Det är om hennes sorg diktens sista verser handlar.

Slaget vid Ratan den 20:e augusti 1809 är det sista fältslag som utkämpats på svensk mark. Bara någon månad senare slöt Sverige och Ryssland den fred som innebar att Sverige avträdde den östra rikshalvan, Finland. Löjtnant Sparrsköld hörde till de sista stupade i kriget.

Till skillnad från alla andra katastrofer under kriget gick slaget vid Ratan väl för svenskarna, men slutade trots det som vanligt, med svensk reträtt. Det är detta Tegnér i dikten menar är skamfläcken.

Denna obetydliga drabbning och en ung löjtnants död i ett katastrofalt krig har satt spår  på oväntade ställen.

Professor Sjöborg

Sparrskölds syster hade länge varit orolig för sin bror och fått sin man att skriva till utrikesministern Lars von Engeström för att få nyheter om brodern och om han hade blivit tillfångatagen.

Sjöborgs brev blev lönlöst, men ledde till att han och Engeström blev goda vänner och fortsatte att brevväxla. Engeström var en mäktig beskyddare som Sjöborg fick stor nytta av.

Några år senare skrev Sjöborg ett utkast till en ny fornminnesförordning. Engeström stöttade Sjöborg och utverkade 1814 tjänstledigt från professorssysslorna och Sjöborg kunde fram till sin död 1838 på heltid ägna sig åt arkeologisk forskning. Hans utkast till fornminneslag ligger i botten på den Fornminnesförordning som antogs 1828 och vars huvudprinciper om skydd för fornlämningar fortfarande gäller. Löjtnant Sparrskölds död har därmed räddat otaliga fornlämningar från förstörelse.

Göticismen

Tegnérs dikt hör kanske inte till hans största mästerverk. Det är en tillfällesdikt skriven för ett speciellt tillfälle och inte avsedd för att skriva in Tegnér i evigheten. Trots det finns det saker i den som man bör uppmärksamma.

Det är en av Tegnérs tidiga götiska dikter. Den unge Sparrsköld ska träda in i Odens sal, Valhall. Det götiska är dock inte ensamt. Tegnér nämner även Spartanernas sköldar. De spartanska krigarna skulle komma hem med sina sköldar, antingen bärande dem i handen eller liggande stupade på dem. Om man kom hem utan sköld hade man flytt och kastat den tunga skölden för att kunna springa snabbare.

Det finns därmed en koppling i dikten mellan det götiska och antikens Grekland. Detta var ett huvuddrag i göticismen och romantiken. Man valde bort latinska stilideal. Dessa  förknippades med Frankrike som hade varit Rysslands bundsförvant i kriget och som därför ytterst låg bakom Sveriges nederlag. Dessutom var det romerskt-katolska inte populärt i det lutherska Sverige.

Även om Tegnér skulle bli motståndare till den svenska romantiken omfattade han samma tankevärld och accepterade delvis samma tankar.

Götiska förbundet

Sverige har aldrig varit så nära att försvinna som 1809. Jacob Adlerbeth skrev i sin dagbok: ”Man påstår att i Erfurt Finlands öde blifvit bestämdt att lyda Ryssland; Sverige att delas genom Motala ån mellan Ryssland och Danmark.”

Jacob Adlerbeth blev två år senare Skriftvårdare i Götiska förbundet och nära vän med Esaias Tegnér. I förbundet ägnade man sig åt götisk poesi och fornforskning. Alliansen göticism-antikens Grekland var viktig även inom fornforskningen. Genom att inte längre studera forntiden genom romerska krönikor, utan söka andra vägar till att förstå fornlämningar och fornfynd, kom man fram till att människans ursprung är äldre än Bibeln och att det i tidernas begynnelse funnits en primitiv stenålder, långt äldre än någon romersk krönika. På så sätt skapade man fundamenten för den moderna arkeologins sätt att se på världen. Nils Henrik Sjöborg deltog i detta arbete, kanske som ett sätt att bearbeta sorgen efter sin stupade svåger.

En bortglömd tillfällesdikt kan dölja intressanta glimtar ur vår historia!

jul 132011
 

Flattr this!

Om man använder slutnoter i LibreOffice/OpenOffice och numrerar dem med standardnumreringen (1, 2, 3 osv) och sparar dokumentet i .doc har noterna fortfarande nummer 1, 2 3 osv om man öppnar filen i OOo/LibO.

I LibO/OOo ser dokumentet ut som det ska med slutnoter numrerade med vanliga siffror

I MS Word förvandlas notnumren till romerska siffror (i, ii, iii osv).

I MS Word 2007 får slutnoterna i samma dokument romerska siffror. Det annorlunda typsnittet beror på att min vän inte har installerat typsnittsfamiljen Liberation.

Jag upptäckte buggen då jag skickade en artikel till en redaktör som undrade varför jag använde romerska siffror i slutnoterna. Det hade jag inte gjort utan problemet är att jag använder LibO och han MS Word.

Det finns inget riktigt bra sätt att komma runt buggen och automatiskt få vanliga siffror för slutnotsnumren i OOo/LibO och i MS Word. Man kan numrera slutnoterna manuellt, men det är opraktiskt och man måste då var noga med att de inte hamnar i oordning när man flyttar text.

Ett annat sätt är att istället för slutnoter använda fotnoter som man placerar i slutet av dokumentet.

Jag skriver om dessa delvisa lösningar här.

Om man använder LibO kan man också spara filer i MS nyare format, .docx. Det hjälper inte utan blir värre: slutnotsnumren försvinner helt!

Samma dokument sparat i .docx och öppnat i MS Word 2007. Slutnotsnumren försvinner!

 

LibO:s/OOo:s hantering av slutnoter har en del övrigt att önska, men så här blir det när den största aktören för kontorsprogram håller sina filformat hemliga. Inget annat program kan vara 100% kompatibelt med MS Office.

Man kan tycka att en sådan här bugg är speciell och oväsentlig. Om man skriver vetenskapliga artiklar blir den dock ganska besvärlig att hantera.

jul 102011
 

Flattr this!

Jag har skrivit om att Ubuntu Natty Narwhal med Unity inte är något för mig och Ubuntu med ”förenklingar” är på väg åt ett annat håll än jag. Ubuntu satsar på att skaffa 200 miljoner ”normalanvändare” och mindre på att uppfylla befintliga Linuxanvändares behov. Jag önskar Ubuntu lycka till, men jag använder inte längre Ubuntu.

De senaste månaderna har jag därför letat efter ett annat operativsystem. Det känns som att jag delvis har hittat hem.

Kravlista

Mina krav är att systemet ska vara stabilt men innehålla uppdaterade versioner av de (kontors)program jag använder: LyX, LibreOffice, Inkscape och GIMP samt några stödprogram. Om dessa inte ingår från start ska det vara enkelt att utöka programdatabasen eller att bygga programmen från källkod.

CrunchBang

Mest på skoj laddade jag ner och testade distributionen Crunchbang Linux, förkortat #!. Det är en Debianbaserad distribution som man kan köra antingen i Xfce eller OpenBox. Skillnaderna mellan varianterna är inte särskilt stora. Jag kör minstingen: OpenBox.

Eftersom #! bygger på Debian är det ett syskon till Ubuntu och det mesta av de Linuxkunskaper jag snappat upp i Ubuntu kan jag använda i #!.

#! är en minimalistisk distribution med rejäla muskler eftersom man har Debians väldiga programförråd i ryggen. Något som särpräglar #! är de mörka färgerna, svart och grått. Jag tänker på Joy Division.

#! i grundutförande. I längden blir det litet väl mycket svart...

Man ledsnar efter ett tag och fixar sina egna färger. (Klicka på bilderna för förstoring!)

Mitt skrivbord i #!

Installation

Installationen är grafisk och enkel. Det enda problemet är att det finns en bugg då man väljer tangentbord och väljer något annat än engelskt. Det blir inte valt utan man får gå tillbaka under installationen och göra om valet.

Efter första starten startar ett skript som hjälper en att uppdatera systemet, installera extra program som Java och OpenOffice och andra tillbehör. Man kan hoppa över de saker man inte vill ha. Det är ett smart sätt att hjälpa användare som fler Linuxdistributioner borde ta efter!

Programmen som är installerade från start är relativt få men förnuftigt valda. Det är i de flesta fall små och resurssnåla. Jag föredrar Linuxdistributioner som inte har massor med program från start utan jag vill välja de program jag vill ha själv. Det enda som verkligen saknas är ett e-postprogram.

#! och Debian

#! är inte lika renlärigt som pappa Debian vad gäller fri programvara. Förutom Debians programförråd finns ett litet Crunchbang förråd. Flash och codecs är installerade från start och man får hjälp med att installera Java. Detta gör att #! fungerar nästan perfekt från start utan att man måste lägga ner tid på att installera extraförråd eller pilla med inställningar.

#! är 100% kompatibelt med Debian så man kan använda Debians programförråd som är betydligt större än Ubuntus och många program som man måste installera extraförråd för i Ubuntu kan man installera direkt i #!.

Eftersom Debian inte har en egen OpenBox-variant och att det inte heller finns så många Debianbaserade system med Openbox fyller #! en nisch och gör det väldigt bra!

Stabilt eller instabilt…

#! är baserat på Debians stabila gren. Det är både bra och dåligt, mest bra. Debian stable innehåller programversioner som nu är mer än ett år gamla och som kommer att fortsätta åldras utan att uppdateras tills nästa stabila utgåva av Debian släpps om ett eller ett par år. Man kan i stort jämföra programversionerna med de som finns i Ubuntu 10.04. Detta är en nackdel om man behöver senare versioner av diverse program.

Fördelen är att man får ett stabilt system utan överraskningar. Stabilitet är något som man börjat gå ifrån i Linux. Ubuntu 11.04 kraschade efter tre minuter för mig och känns som en betaversion. Många pratar om rullande distributioner och tycker till och med att halvåret mellan Ubuntus halvstabila versioner är för långt. Som jag ser det har tempot skruvats upp för mycket. Det går inte att släppa stabila system så ofta och jag har ledsnat på att Ubuntu byter utseende och skrivbordsmiljö en gång i halvåret.

För de flesta program har det ingen betydelse att programversionerna är något år gamla. Det jag inte är nöjd med går relativt enkelt att komplettera genom att tillfälligt aktivera Debians utvecklingsgrenar och dra in det jag behöver eller ladda hem .deb-filer. Detta innebär en liten risk att det blir problem.

Man kan även förvandla sitt #! system mer permanent för att få nyare programversioner. Detta är inget man ska göra som nybörjare och man riskerar att ställa till det för sig. Man måste förstå hur pakethanteraren och system fungerar och vara beredd att experimentera och att saker kan gå fel.

Man kan förvandla #! till en rullande distribution genom att aktivera Debian Testing eller Unstable. Det innebär ständiga uppdateringar, justeringar och fixar. Man har alltid ett superfräscht system, men det innebär en hel del pillande. Det är samma metod som LinuxMint Debian använder. Jag tycker det blir för mycket uppdateringar och för stor risk att saker går sönder. Man får lägga en hel del tid på att underhålla sitt system.

En litet mer avancerad variant är apt-pinning. Det innebär att man har alla Debians förråd aktiverade, men avgör själv från vilket man vill dra in ett visst program. Med försiktiga inställningar fungerar detta suveränt för mig. Tanken är att man behåller det mesta från Debian stable och kompletterar med nyare programversioner av de program man behöver. Det tar litet tid att sätta upp grundinställningarna, men efter det är systemet hur stabilt och lättskött som helst.

Jag tycker det är bra att man får ett stabilt system som start. Då kan man lära sig systemet i eget tempo. Beroende på kunskaper och behov kan man därefter välja att använda det som det är eller fixa själv med att uppdatera det.

150MB…

#! är fantastiskt! #! kräver bara cirka 150MB RAM-minne.

#! behöver drygt 150MB RAM-minne. Processorbelastningen är i viloläge nästan 0.

150 MB är faktiskt i överkant. Jag kör Dropbox och tog bilder av skärmen med Shutter. Dessa program kräver cirka 50 MB RAM-minne. Dessutom kör jag ett 64-bitars system. Med 32-bitars #! utan extra tjänster behövs knappa 90MB RAM-minne. Detta innebär ett otroligt rappt och följsamt system.

I #! är de grafiska komponenterna minimala: ingen totempåle, ingen docka eller Dashboard som i Ubuntu med Unity. Man har en meny man kommer åt med ett högerklick (eller SUPER+BLANKSTEG), en enkel panel samt conky (texten till höger direkt på skärmen på bilderna).

Panelen i #! är enkel men funktionell och går att anpassa som man vill ha den

"Totempålen" i #! Genom ett högerklick på skärmen når man alla program och inställningar. Det är mycket smidigare än "totempålen" i Unity

Både meny och conky är lätta att anpassa. Det går snabbt att vänja sig vid att arbeta i det sparsmakade men effektiva OpenBox.

ALT+F2 ersätter Unitys Dashboard som programstartare

Det är enkelt att lägga till och ändra kortkommandon. Jag hanterar systemet med i princip samma snabbkommandon som i Ubuntu med Unity (Super+1 = LyX, Super+2 = LibreOffice Writer osv). Skillnaden är 500MB RAM-minne och att jag kan lägga till hur många super+ genvägar jag vill och ändra på dem jag inte är nöjd med. Kortkommandon fungerar bättre i #! än i Ubuntu med Unity.

#! mot Unity

Jag kan inte låta bli att fortsätta jämföra #! med Ubuntu 11.04 och Unity. Det var ju Ubuntu med Unity som fick mig att söka efter ett nytt operativsystem. Även om båda är Linuxsystem baserade på Debian är de väldigt olika.

I Unity blir jag förvirrad över vad som är bästa sättet att arbeta. De grafiska lösningarna är påträngande men samtidigt begränsade. Man blir tvungen att ta till kortkommandon. Kortkommandona räcker inte heller och man blir tvungen att växla tillbaka och gräva i de grafiska lösningarna. Det leder till ständiga växlingar mellan mus och tangentbord. Till det kommer att grafiken är slö och ojämn även på en kraftfull dator. Antingen ligger den en sekund efter eller skuttar Dashboard eller totempåle fram av misstag och måste klickas bort. Unity gör att systemets grafiska komponenter stör arbetet och att det är de som hamnar i fokus och inte de filer man arbetar med.

I #! fungerar både det grafiska, det vill säga menyn och kortkommandon. De är så väl utformade att det enda jag gjort är att lägga till kommandon för de program jag installerat och översatt en del kommandon till svenska. Man kan välja vilken metod man vill styra systemet med: grafiskt med musen eller med kortkommandon. Båda fungerar. Jag arbetar mycket effektivare i #! än i Unity.

Användarvänlighet beror inte på påträngande grafiska lösningar. Med det perspektiv jag fått genom att använda #! framstår Unity som en samling grafiska effekter utan plan för hur man använder dem.

Efter ett par månader i #! är jag väldigt nöjd. Skrivbordsmiljön är enkel att arbeta i. #! är kraftfullt, stabilt och rysligt snabbt.

Problem

Ett litet problem var att min hårddisk började klicka i #!. Det var inget hårdvarufel utan hade med systemet att göra. Det avhjälptes med en sökning på #! forum och en ändrad inställning. Nu fungerar allt perfekt.

Jag använder #! på min bärbara dator. På min stationära dator fungerar #! lika bra, men jag tycker inte riktigt OpenBox kommer till sin rätt på stor skärm. Där har jag också bytt system från Ubuntu, men inte riktigt hittat hem ännu.

De flesta inställningar i #! kan man göra grafiskt. Verktygen är dock grövre än i Ubuntu och skulle nog inte kallas grafiska där.

Här ändrar man grafiskt i menyn. Det "grafiska" är sparsmakat

Då man vant sig inser man att man har större kontroll över systemet genom att ändra direkt i config-filer och att det grafiska är ett extra lager man inte behöver.

Man kan göra samma ändring av menyn direkt i en config-fil, en vanlig textfil

 

Sammanfattning

Då man, som jag, blir missnöjd med en Linuxvariant är en av de stora fördelarna att man kan byta. Linux handlar om valfrihet och i mitt fall har det lett till att jag hittat en Linuxvariant och ett sätt att arbeta som jag är väldigt nöjd med.

#! i grundutförande är ett väldigt bra alternativ för den som vill ha ett minimalt, stabilt och enkelt system. Det passar utmärkt även för Linuxnybörjare. Eftersom systemet är resurssnålt, men kraftfullt genom att det har tillgång till väldigt många program, passar det på alla datorer från flera år gamla tröskverk till splitternya maskiner och alla arbetsuppgifter.

Uppdaterar man #! till en rullande distribution eller använder apt-pinning krävs större kunskaper. #! blir då ett utmärkt sätt att lära sig mer om hur ett Debianbaserat system fungerar, men man lämnar nybörjarstadiet och får räkna med att det kan uppstå problem.

Jag tror också att #! är ett system som tilltalar en del medan andra inte alls tycker om det. Det är inte svårt att lära sig att arbeta i OpenBox, men det är ett litet speciellt sätt att göra saker som nog inte passar alla.

Om man behöver hjälp har #! ett trevligt och innehållsrikt forum där man kan få svar på det mesta.

jul 072011
 

Flattr this!

Om man har skrivit ett dokument i LibreOffice/OpenOffice Writer och har använt fotnoter men vill ändra dem till slutnoter finns det två sätt att göra det på, ett snabbt fusksätt och ett långsamt regelrätt sätt.

Hur gör man om man kommer på att fotnoter passar bättre som slutnoter?

Fuskssätt

Välj Verktyg -> Fot/slutnoter… Fliken: Fotnoter. Bocka för Dokumentslut.

Alla fotnoterna hamnar  nu i slutet av dokumentet efter en sidbrytning.

Nu finns slutnoterna efter en sidbrytning sist i dokumentet. Det fungerar bra, men noterna är fortfarande fotnoter

Fusket består i att noterna fortfarande är fotnoter och inte slutnoter. Fotnoterna har helt enkelt flyttat till slutet av dokument. Det kan innebära problem, men fungerar bra i de flesta lägen.

Regelrätt sätt

Leta reda på första fotnoten i texten. Högerklicka och välj Fot/slutnot… Bocka för Slutnot.

Upprepa detta för alla fotnoter en och en.

Detta kan ta tid i stora dokument med många noter. Ett tips är att ställa in Navigatorn så att den växlar mellan fotnoter då man bläddrar.

Med det regelrätta sättet förändras fotnoter verkligen till slutnoter och kan ändras tillbaka på samma sätt.

Om det är möjligt är det nästan alltid bättre att använda fotnoter än slutnoter i Writer. Writer hanterar fotnoter mycket bra medan det finns flera fula buggar som kan göra det svårt att få slutnoter som man vill ha dem.

jul 052011
 

Flattr this!

Som tröst för att jag har blivit för sjuk för att kunna resa på semester har jag köpt en ny fin dator, en bärbar med rejält krut i som jag kom över till bra pris på sommarrean i en av hemelektronikladorna. Den ersätter en några år gammal budgetmaskin tuffat på bra, men slitits rejält.

Givetvis var jag som alla andra tvungen att betala Microsoftskatt för en Windows 7 licens jag varken vill ha eller behöver. Eftersom jag betalat för Windowslicensen får Windows vara kvar ett tag. När det börjar strula åker det ut. Givetvis dualbootar jag med Linux och allt arbete gör jag i Linux. I Windows kommer jag att damma av några gamla spel från min ungdom och använda datorn som nöjesmaskin.

Efter några dagar har jag fått ordning på det mesta, både i Windows och Linux. Eftersom jag aldrig annars brukar installera Windows passar jag på att jämföra systemen.

I hemelektronikladorna påstår man att kunderna vill ha Windows så att datorn fungerar direkt. Därför säljs alla datorer med Windows förinstallerat. Det borde bara vara att trycka på ”ON” installera spelen, tuta och köra.

Det är lögn. Windows fungerar inte alls direkt. Vid första uppstart stod datorn och tuggade. Därefter fick jag svara på några installationsfrågor. Därefter mer tugg. Sedan startade datorn med reklam för program jag inte vill ha: Norton (den som en gång lyckats få bort Norton från en dator installerar hellre virus…), Microsoft Office och så vidare. Därefter mer tugg. Nu borde datorn vara igång tack vare alla fördelar med ett förinstallerat system.

Icke! Nu började det riktiga tuggandet. Hundratals MB uppdateringar måste tankas hem. Mellan ungefär var femte MB måste datorn startas om och tuggar både vid avstängning och uppstart. Med några basala program som ett gratis antivurusprogram, Flash, Java och en PDF-läsare (givetvis inte Adobe Reader utan Evince) lade jag ner nästan en arbetsdag för att få igång det förinstallerade systemet.

Det är otroligt att ett operativsystem år 2011 behöver startas om mer än ett dussin gånger innan allt är på plats och fungerar!

Då allt var färdigt blev min reflektion: är inte Windows bättre? Det är segt och långsamt och det är svårt att ändra på saker och jag kan inte få systemet som jag vill ha det. Windows ligger långt efter och det är trist att arbeta i. Vad har egentligen utvecklats vad gäller arbetsmiljön sedan Windows 95? Eftersom man är tvungen att betala Microsoftskatten då man köper en ny dator får de inget incitament att göra ett bra system. Microsoft håvar in sin skatt oavsett vilket skräp man lyckas knåpa ihop.

Visst ”fungerar” Windows 7. All hårdvara går att använda och datorn startar. Det märkliga är att allt ska vara så omständligt. Internet Explorer var installerat. Vid uppdateringarna tuggades det på bra innan jag fick frågan om jag ville uppdatera till IE 9. Nej Tack! Mer tugg. Därefter tog jag bort IE 8. Mer tugg och krav på omstart. Omstart, mer tugg och så vidare. Windows tar bort glädjen av att ha köpt en ny snabb dator. Det finns heller inga riktiga program utan bara crapware som man måste lägga tid på att ta bort. Att installera program tar en evig tid, ladda hem, mata in serienummer, byta skivor och så vidare. Varje gång plongar UAC. Kanske kan någon Windowskunnig förklara för mig om det är en riktig funktion eller ett påskägg Microsoft lagt in som ett skämt? Eftersom Windows bara är för lek struntar jag att lägga tid på att installera program.

Därefter var det Linux tur. Att installera tog en knapp halvtimme. Efter uppstart uppdateringar och installation av drivrutin för grafikkort — omstart — Färdigt! Därefter installerade jag program vilket tog ytterligare kanske en timme. Jag kunde hela tiden arbeta på datorn, lägga över filer från extern hårddisk och ställa in systemet. Datorn stod aldrig och tuggade. Efter två timmar var allt klart: alla program, alla uppdateringar och alla inställningar satt där de skulle.

Det fantastiska var att allt, precis allt fungerade direkt i Linux! Ljud, växling till hörlurar, tangentbord med specialtangenter och webbkameran. För några år sedan fick jag pilla ett tag på alla datorer för att allt skulle fungera med Linux och ibland fanns det funktioner som inte gick att få igång. Så var det i början på min gamla bärbara. Som användare är det lätt att konstatera att Linux hela tiden blir bättre! Antivirus och brandvägg behöver jag inte bry mig om. De program jag använder är fullversioner och inte begränsade versioner, gamla trötta versioner eller tidsbegränsade utvärderingsversioner som skickas med Windows ”gratis”.

Man ljuger i hemelektronikladorna. Datorer fungerar inte alls direkt med förinstallerat Windows. Samtidigt som man säljer Windows, ett dåligt och föråldrat system, informerar man om alla risker och brister i Windows och kränger ett säkerhetspaket och en mjukvaruförsäkring. På så sätt blir datorn några tusen dyrare utan att kunden har fått något som helst mervärde. Kunderna före mig köpte också en bärbar dator och ett dyrt säkerhetspaket. Dessutom skulle de köpa senaste MS Office, trots att de var väldigt nöjda med det de hade, Office 2003. De reflekterade inte över att datorn blev ett par tusen dyrare utan att de fick något för pengarna. Folk är så inkörda på att det finns dolda avgifter vid datorköp att de inte reflekterar över det, bara de får allt ”förinstallerat” som man tror är en garanti för att det fungerar. Genom kringprodukter för ett bristfälligt och genomkommersialiserat Windows tar hemelektronikladorna igen det man förlorar på priskrig och sommarrea.

Det går snabbare och är lättare att installera ett nördsystem och hobbysystem som Linux än att starta upp ett förinstallerat Windows. Väl igång är Linux rappare och bättre. Jag kan ställa in datorn exakt som jag vill och ledsnar jag på Linuxvarianten jag kör installerar jag bara en annan.

En tanke som slog mig är hur enkelt det hade varit om Linux hade varit förinstallerat på datorn, helst redan med drivrutinerna för grafikkortet. Då hade man bara behövt fylla i sitt användarnamn och därefter skulle datorn ha varit igång och det med alla program man kan önska sig. Det skulle ha varit ett förinstallerat system i ordets rätta bemärkelse! Datorn skulle dessutom ha varit flera hundralappar billigare genom utebliven Microsoftskatt.

Jag är mycket nöjd med min nya dator. Istället för att lägga pengar på kringprodukter för Windows satsade jag på hårdvaran och fick rejält mer för pengarna än kunderna före mig som köpte en sämre maskin, ett säkerhetspaket och ett kontorspaket och betalade mer.

Om sanningen ska fram var det inte mitt livs nödvändigaste inköp, den gamla datorn hade nog hållt ihop ett tag till, men nu har jag något att pilla med när alla andra åker på semester. När de kommer hem har jag kanske hunnit installera alla gamla spel i Windows!

Jag såg förresten att jag fick med det ”gratis” Office 2010 Starter i Windows. Det kanske blir en recension framöver.

Det roliga är att min gamla dator fortfarande fungerar och är blixtsnabb med en superlätt Linuxvariant. Den får hänga med ett tag till som reservdator!