Jul 202011
 

Flattr this!

På sommaren har man tid att läsa saker man annars inte hinner med.

Det är nog ingen hemlighet att en av mina litterära favoriter är Esaias Tegnér. Mästerverk som Frithiof, Axel, Det Eviga, Kronbruden och Mjältsjukan räcker långt.

Jag råkade nu i sommar hitta Tegnérs tillfällesdikt Sifversparre som jag kände att jag måste reda ut och försöka förstå. Tillfällesdikter har sällan samma konstnärliga tyngd som tidlösa mästerverk. Istället för att analysera dikten utifrån dess litterära kvaliteter kan man därför analysera tillfällesdikter utifrån tillfället de skrevs för.

Silfversparre
Hvarför gråta vi den döde?
Föll han ej i vårens dar,
Innan lunden än stod öde,
Innan ängen härjad var?
Förr’n i kapp med tidens dårar
Han på lyckans branter lopp?
Förr’n han bergade med tårar
Höstens tomma kärfvar opp?

Väl dig, krigare af Norden!
I den långa nattens köld
Ligger du på fosterjorden,
Som Spartanen på sin sköld:
Der bredvid ditt stoft sig höjer
Suckande det vilda haf,
Och den trötta solen dröjer
Längre för att se din graf

O, hvem ville ej ha reglat
Tidens portar efter sig,
Hvilken ville ej ha seglat
Öfver glömskans våg med dig,
Innan än i Norden kändes
Nesa, fastän nederlag,
Innan Ratans skamfläck brändes
På vår ära in en dag?

Derför gläd dig du och gästa
I den gamle Odens sal!
Skynda dig, för Nordens bästa
Töm den skummande pokal,
Innan äfven bland de döde
Skymfas Sveas hjeltenamn,
Innan ryktet om vårt öde
Jagar dig ur Valhalls famn.

Du, hvars systerliga tårar
Falla mot den kalla jord,
Tro mig, lifvets glädje dårar,
Endast grafven håller ord.
Tro mig, mången yngling ginge
Gladt i dödens riken in,
Blott han visste, att han finge
På sitt stoft en tår som din.

Slaget vid Ratan

Det är uppenbart att dikten handlar om en ung soldat som stupat vid slaget vid Ratan under Finska kriget 1808–1809. Ratan ligger strax norr om Umeå. Så långt söderut hade de ryska arméerna trängt runt Bottenviken.

Diktens Silfversparre hette egentligen Gustaf Sparrsköld och var löjtnant vid Bohusläns regemente. Han var bror till Fredrica Christina Sparrsköld som var gift med Tegnérs gode vän och professorskollega i Lund, Nils Henrik Sjöborg. Sjöborg var professor i historia och en framstående fornforskare. Det är om hennes sorg diktens sista verser handlar.

Slaget vid Ratan den 20:e augusti 1809 är det sista fältslag som utkämpats på svensk mark. Bara någon månad senare slöt Sverige och Ryssland den fred som innebar att Sverige avträdde den östra rikshalvan, Finland. Löjtnant Sparrsköld hörde till de sista stupade i kriget.

Till skillnad från alla andra katastrofer under kriget gick slaget vid Ratan väl för svenskarna, men slutade trots det som vanligt, med svensk reträtt. Det är detta Tegnér i dikten menar är skamfläcken.

Denna obetydliga drabbning och en ung löjtnants död i ett katastrofalt krig har satt spår  på oväntade ställen.

Professor Sjöborg

Sparrskölds syster hade länge varit orolig för sin bror och fått sin man att skriva till utrikesministern Lars von Engeström för att få nyheter om brodern och om han hade blivit tillfångatagen.

Sjöborgs brev blev lönlöst, men ledde till att han och Engeström blev goda vänner och fortsatte att brevväxla. Engeström var en mäktig beskyddare som Sjöborg fick stor nytta av.

Några år senare skrev Sjöborg ett utkast till en ny fornminnesförordning. Engeström stöttade Sjöborg och utverkade 1814 tjänstledigt från professorssysslorna och Sjöborg kunde fram till sin död 1838 på heltid ägna sig åt arkeologisk forskning. Hans utkast till fornminneslag ligger i botten på den Fornminnesförordning som antogs 1828 och vars huvudprinciper om skydd för fornlämningar fortfarande gäller. Löjtnant Sparrskölds död har därmed räddat otaliga fornlämningar från förstörelse.

Göticismen

Tegnérs dikt hör kanske inte till hans största mästerverk. Det är en tillfällesdikt skriven för ett speciellt tillfälle och inte avsedd för att skriva in Tegnér i evigheten. Trots det finns det saker i den som man bör uppmärksamma.

Det är en av Tegnérs tidiga götiska dikter. Den unge Sparrsköld ska träda in i Odens sal, Valhall. Det götiska är dock inte ensamt. Tegnér nämner även Spartanernas sköldar. De spartanska krigarna skulle komma hem med sina sköldar, antingen bärande dem i handen eller liggande stupade på dem. Om man kom hem utan sköld hade man flytt och kastat den tunga skölden för att kunna springa snabbare.

Det finns därmed en koppling i dikten mellan det götiska och antikens Grekland. Detta var ett huvuddrag i göticismen och romantiken. Man valde bort latinska stilideal. Dessa  förknippades med Frankrike som hade varit Rysslands bundsförvant i kriget och som därför ytterst låg bakom Sveriges nederlag. Dessutom var det romerskt-katolska inte populärt i det lutherska Sverige.

Även om Tegnér skulle bli motståndare till den svenska romantiken omfattade han samma tankevärld och accepterade delvis samma tankar.

Götiska förbundet

Sverige har aldrig varit så nära att försvinna som 1809. Jacob Adlerbeth skrev i sin dagbok: ”Man påstår att i Erfurt Finlands öde blifvit bestämdt att lyda Ryssland; Sverige att delas genom Motala ån mellan Ryssland och Danmark.”

Jacob Adlerbeth blev två år senare Skriftvårdare i Götiska förbundet och nära vän med Esaias Tegnér. I förbundet ägnade man sig åt götisk poesi och fornforskning. Alliansen göticism-antikens Grekland var viktig även inom fornforskningen. Genom att inte längre studera forntiden genom romerska krönikor, utan söka andra vägar till att förstå fornlämningar och fornfynd, kom man fram till att människans ursprung är äldre än Bibeln och att det i tidernas begynnelse funnits en primitiv stenålder, långt äldre än någon romersk krönika. På så sätt skapade man fundamenten för den moderna arkeologins sätt att se på världen. Nils Henrik Sjöborg deltog i detta arbete, kanske som ett sätt att bearbeta sorgen efter sin stupade svåger.

En bortglömd tillfällesdikt kan dölja intressanta glimtar ur vår historia!

Kommentera

%d bloggare gillar detta: