Sep 282011
 

Flattr this!

Som ett straff för mina synder blev jag häromdagen tvungen att arbeta i MS Word 2007.

Då jag sökte svar på hur man gör vissa saker snubblade jag över en tråd i PC för Allas användarforum där man klagade över rättstavningen i MS Word.  Detta brukar vara en av de saker som förståsigpåare menar att MS Word är överlägset OOo/LibO Writer på och ett skäl till att man ska välja ett dyrt kontorsprogram framför ett gratis.

Man listade ett antal felstavade ord som MS Word 2007 godkänner:

Verkig -> Verklig

Dugig -> Duglig

Allvarig -> Allvarlig

Bokstavig -> Bokstavlig

Alldagig -> Alldaglig

De felstavade orden stryks varken under vid automatisk rättstavning eller hittas vid rättstavningskontroll. Som synes är det helt vanliga svenska ord.

 

MS Word kan inte stava utan godkänner felaktiga ord

 

OOo/LibO Writer hittar givetvis alla de felstavade orden, både vid automatisk rättstavning och vid stavningskontroll får man rätt förslag.

LibO/OOo hittar alla de felstavade orden och ger korrekta rättningsförslag

 

I tråden var man visserligen tvungen att konstatera att OOo hittade de felstavade orden, men man kunde inte hejda sig från att klanka på fria program. Om man inte kan klanka på OOo får Firefox ta emot ovett för att det har dålig rättstavning. Det gäller dock att veta vad man talar om. Den svenska rättstavningen i Firefox använder samma ordlista som den i OOo/LibO och är alltså också den överlägsen MS Word.

Eftersom de felstavade orden i MS Word finns någonstans i den slutna kodbasen är de nästan omöjliga att rätta till. Felstavningarna ska ha blivit något bättre i Word 2010, men jag har ingen möjlighet att kontrollera det. En enkel justering av uppenbara fel tar alltså i bästa fall minst tre år i Microsoftvärlden och kostar flera hundralappar i uppgraderingskostnad.

Om man upptäcker fel i OOo/LibO kan man framföra kritik till utvecklarna av ordlistan. Om detta inte skulle hjälpa är det relativt enkelt att själv redigera sin ordlista, hur man gör det skriver jag kanske om i ett annat inlägg. Detta beror på att programmen har öppen källkod och det är ingen hemlighet hur program, tillägg och ordlistor är gjorda och det finns ingen som har vinstintresse i att först släppa en dålig produkt och sedan begära pengar för att reparera den.

Det är sådana saker som gör fri programvara överlägsen slutna alternativ.

 

 

 

Sep 262011
 

Flattr this!

Ibland är det bästa sättet att somna att läsa en riktigt tråkig bok. Det fungerar bättre än att räkna får och man slipper biverkningar från sömnpiller.

För ovanlighetens skull gör jag litet reklam för mig själv. Jag har precis blivit klar med ett sådant sömnpiller: ”Att aldrig vandra vill Johan Haquin Wallman Sveriges förste arkeolog” som jag arbetat med i sex år.

Boken handlar om den östgötske fornforskaren Johan Haquin Wallman (1792–1853) och hans vandringar genom Sydsverige på spaning efter fornlämningar. Wallman var sjuk i TBC och malaria, upp över öronen skuldsatt och utstött, men inget kunde stoppa honom från att forska om forntiden.

Boken bygger till stor del på Wallmans brevväxling med hans livslånge vän, Götiska förbundets starke man Jacob Adlerbeth (1785–1844), som var lika intresserad av forntiden som Wallman. Jag har skrivit litet om Adlerbeth på bloggen här.

Wallman skrev fantastiska avhandlingar och uppsatser om forntiden. Tyvärr tog han en väg och arkeologin en annan och Wallman föll i glömska och ingen har orkat gå igenom alla tiotusentals sidor anteckningar och ritningar han lämnade efter sig och han nämns inte i de gängse skildringarna över arkeologins historia.

Boken beskriver också den romantiska filosofins betydelse för arkeologins uppkomst under 1800-talet och ger en ny bild av arkeologiämnets karaktär och ursprung.

Boken är på 496 sidor, inbunden i A4-format med många bilder och tabeller, en del i färg. Den är utgiven i Arkeologiska Institutionen i Lunds skriftserie. Det är en akademisk publikation fylld med långa utdrag från brev och andra handlingar. Det är gott om långa och snirklande diskussioner och stickspår. Boken är tungläst och ska inte förväxlas med populärvetenskap. Om sanningen ska fram är den nog lika udda som Wallmans forskning.

Jag har publicerat en del tankar från boken på bloggen. Wallman var vän med den store skalden Esaias Tegnér och de Tegnérdikter som jag och har publicerat har jag stött på under mitt arbete. Likaså har text från boken figurerat i diverse exempel om hur man bör och inte bör ordbehandla.

Boken är skriven med hjälp av fri programvara. Först med OpenOffice.org Writer och då den blev för lång och invecklad, dokumentprocessorn LyX.

Tegelstenen går om ett litet tag att köpa på www.arkeologibocker.se. Det går också bra att köpa den direkt av mig genom bloggen. Välj Kontakta mig så fixar vi det med e-post. Priset är 200 kronor + frakt 75 kr (bokeländet väger över 2 kilo) i förskott.

Sep 232011
 

Flattr this!

En läsare uppmärksammade mig på att fram till OOo 3.2 kunde man skriva ut flygblad av presentationer så att tre bilder hamnar i svit på en sida och man får linjer för egna anteckningar till höger. Sådana utskrifter kan man dela ut som handouts om man föreläser eller håller lektioner så att studenter och åhörare kan följa med och göra egna anteckningar.

Från och med OOo 3.3 finns det ett par buggar som gör funktionen svår att använda:

  • Bugg 1: Linjerna försvinner
  • Bugg 2: Det skrivs ibland ut en extra tom sida då man skriver ut flygbladen.

Med bilder som miniatyrer och plats för egna anteckningar är det enkelt att följa med i ett föredrag. Från och med OOo 3.3 försvinner dock raderna man skriver på till höger

 

Buggarna finns i OOo 3.3 och LibO3.4.3.

Man ska komma ihåg att Impress är den svagaste delen av OOo/LibO och man måste tyvärr nästan förvänta sig att stöta på mer eller mindre underliga buggar.

Efter en del pyssel har jag kommit på sätt att komma runt buggarna.

Buggfix 1: Få tillbaka anteckningslinjerna

Öppna presentationen och välj Skriv ut

I dialogrutan som öppnas väljer man: Dokument -> Flygblad

Det var så här man gjorde fram till OOo 3.2. Om man skriver ut nu i OOo 3.3 och senare får man tre bilder per sida, men inga anteckningslinjer till höger. Därför väljer man också: Bilder per sida -> 3

Då får man tre bilder per sida med anteckningslinjer till höger.

På förhandsvisningen ser linjerna konstiga ut, men de ser bra ut på pappersutskriften. Den extra tomma sidan kommer man inte undan. För det behövs en andra buggfix:

Buggfix 2: Slipp den tomma sidan vid utskrift

Det är kanske inte så allvarligt att skrivaren spottar ut ett tomt papper, det är ju bara att lägga tillbaka det i magasinet. Det är dock en bugg och även om den är liten är den irriterande.

Den här lösningen är för Linux, men bör fungera på liknande sätt i andra OS. Gör först inställningarna till Buggfix 1 MEN Skriv inte ut till papper!

Välj istället Fliken Alternativ. Bocka för Skriv ut till fil och klicka på Skriv ut till fil…

Bocka för 1 och klicka på 2...

 

I nästa dialogfönster är det bar att se till att Portable Document Format (PDF) är valt och klicka på Spara och filen sparas som en PDF-fil.

Nu kan man skriva ut flygbladen från sin PDF-läsare. Om Impress valt att skapa en tom sida sist i presentationen väljer man att skriva ut alla sidor utom den sista. Det är för övrigt ganska praktiskt att ha filen som PDF så att man enkelt kan distribuera flygbladen.

Buggfix 2 bygger på att ens operativsystem kan skriva ut till PDF. Jag använder Linux och där installerar man paketet cups-pdf.

I andra system ser det annorlunda ut, men principen är densamma: man skriver ut till PDF och använder PDF-filen för pappersutskrifter.

I MAC tror jag att funktionen att skiva ut till PDF finns från start.

I Windows måste man installera ett tredjepartsprogram som till exempel PrimoPDF vars grundversion är gratis. Det finns flera andra program som gör samma sak.

Om någon som har MAC eller Windows testar funktionen så får ni gärna posta en kommentar om hur det fungerar!

Sep 212011
 

Flattr this!

Jag har funderat över mitt och andras förhållande till fri programvara och hur detta utvecklas. Jag skulle vilja likna det vid en stege eller en bildningsresa i flera steg som jag beskriver i detta inlägg. Jag kan ha fel, stegen kan se ut på ett annat sätt, den gäller inte för alla och man ska se processen med humor.

 

Steg 1 ”Betalprogram” och ”Gratisprogram”

Man använder fri programvara, eller som det heter: ”gratisprogram” istället för ”betalprogram” för att man inte vill eller kan betala för ”betalprogram” och man skäms litet för att man använder ”gratisprogram”. ”Betalprogram” är riktiga program som alla bör använda. Fri programvara är lågbudgetalternativ och har mer eller mindre allvarliga brister. Alla program mäts mot de som skaffat sig ett de facto monopol inom sin nisch och som styr hur vi gör saker, hur vi tänker om datorer och som kostar mycket pengar. I vår kultur ger pris legitimitet och social acceptans.

Fria program är sämre än ”betalprogram”. De har sämre användargränssnitt och saknar funktioner. Fria program är bättre ju mer lika de är riktiga, ofria, ”betalprogram”. GIMP avfärdas till exempel för att det har en tredelad arbetsyta. Man vägrar inse att den delade arbetsytan kan vara minst lika bra som en odelad. Det man vill ha är gratisversioner av MS Office, Photoshop och så vidare.

Ofta påstår man helt felaktiga saker, som att språkstödet i OOo/LibO är dåligt, när rättstavningsordlistan i själva verket är bättre än i MS Office och att det övriga ”språkstödet” i MS Office skadar vårt sätt att uttrycka oss.

Ens bild av fri programvara är färgad av reklamen för ”betalprogram” som vill få oss att tro att de är det enda alternativet och att vi därmed är beredda att betala hutlösa priser för dem.

Fria program utvecklas av entusiaster som ofta saknar kunskap om ergonomi och man har inte kapital att köpa in tjänsten. Gränssnitt kan därför vara litet udda eller hemsnickrade. Å andra sidan lyssnar man på sin användare och försöker genomföra goda förslag, vilket kan leda till väldigt bra lösningar. Ribbongränssnittet i MS Office har kostat många, många miljoner, är det värt det? (Det är du som har betalat det!)

Saknade funktioner är oftast saker som är roliga att leka med, men är det något man använder? De utvecklas som säljargument, inte som något användare efterfrågar eller behöver.

De som klankar mest på fria program för att de inte ser ut som, fungerar som, eller har lika många funktioner som ofria program, använder oftast sin dator och sina program på en låg nivå. Ofta klickar de på de knappar de brukar klicka på utan att förstå vad de gör. Om något inte ser ut som det brukar är det dåligt. Dessa användare borde inte ha dyra ”betalprogram” utan AbiWord, FocusWriter eller GoogleDocs som räcker för det de gör och blir över. Så länge dessa användare glatt betalar stora pengar för att få lov att klicka på samma knapp som vanligt, slippa tänka och för att känna sig socialt accepterade, kommer det att finnas ofria program som kostar alldeles för mycket.

Man tänker inte i arbetsprocesser och resultat utan arbetet följer en fastlagd mall som styrs av programmet man använder. Att detta leder till extra arbete och ett sämre slutresultat är underordnat att få göra på samma sätt man brukar.

 

Steg 2 Inlåsning

Förr eller senare råkar alla ut för inlåsningseffekter. Det var det som fick mig att gå över till fri programvara genom att vi fick MS Office 2007 på jobbet. Jag skickade en fil till en kollega som inte kunde öppna den. Det berodde på att jag använde MS Office 2007 och han en äldre version. Plötsligt insåg jag att jag inte ägde mitt arbete utan att det var upp till ett programvaruföretags godtycke och vinstintresse om jag får tillgång till det. Att min kollega inte kunde öppna filen var en uppmaning att nu är det dags att uppgradera. Jag undersökte alternativen och landade i OpenOffice som jag hade använt hemma ett bra tag och skämts litet för. Sedan dess har jag haft mindre problem med filformat än jag hade under alla åren med MS Office.

Man börjar förstå varför fri programvara finns och inser fördelarna och att man under många år genom tjuv- och rackarknep lurats att betala enorma summor för ofria program.

Steg 3 Fler program

Man börjar använda fler fria program och lämnar fixeringen på programnamn och varumärken. Man gör en presentation och powerpointar inte. Man skriver en text och sitter inte i Office, man beskär en bild och photoshoppar inte. Man fokuserar mer på arbetsuppgift och resultat, än på att en viss logotype ska synas på skärmen medan man arbetar. Man blir en bättre användare av datorprogram eftersom man utforskar programmen istället för att klicka på den vanliga knappen.

Man söker hjälp för mer avancerade uppgifter på användarfora och inser att dessa kan vara trevliga och lärorika platser. Användarforum är ofta den support som finns för fri programvara som saknar ”betalprogrammens” svans av kurser och supportföretag som vill ha sin del av kakan (dina pengar).

Steg 4 Sniffa på Linux

Det börjar kännas fel att använda Windows när man nästan bara kör fria program. De flesta fria program är utvecklade för fria operativsystem och portas till Windows.

Man testar ett fritt operativsystem som Linux och blir besviken eftersom det inte fungerar som Windows. Man fortsätter dock att vara nyfiken och ha dåligt samvete för att man kör Windows. Dessutom är man något av datorguru och sitter ibland hela dagar för att lösa egna och andras problem i Windows. Detta känns kanske onödigt, men Windows är ju det enda operativsystemet (utom för datoranalfabeter och kufar med för mycket pengar som använder MAC.).

Man har en gammal sunkig dator där Windows degat ihop. Den får nytt liv genom att offras till Linux. Linux ersätter Windows, ungefär som de fria programmen var ett lågbudgetalternativ till betalprogram på steg 1. Linuxdatorn blir surfdator eller barndator och man blir överraskad att den är snabbare än den nya värstingdatorn.

 

Steg 5 testa nytt operativsystem

Man installerar Linux bredvid Windows. Windows är fortfarande ens primära system, men man utforskar Linux och arbetar mer och mer där.

Man utvecklar sin medverkan på användarforum till att svara på andras frågor och är nu en ganska avancerad användare av fri programvara.

 

Steg 6 byta OS

När man inte har startat Windows på en månad, inte saknar det och när man väl startar det inser hur trögt och segjobbat det är, är det dags att byta OS.

Fria program ersätter helt och hållet ofria. Man har hittat fullgoda ersättare för de program som man tidigare ansett var de enda alternativen.

Man har lämnat tänkandet med varumärken och att vissa program hör ihop med vissa arbetsuppgifter. Man ser till arbetsprocess och resultat och väljer de program som fungerar bäst. Ofta använder man flera program för ett jobb, där varje program är en länk i en kedja. För att kunna jobba på det sättet är fria filformat ett måste. De fria formaten är inte längre ”bara” ett alternativ till de inlåsta ofria formaten eller ”bara” en garanti för att du äger ditt eget arbete och kan komma åt det om några år, de är själva grunden för att kunna arbeta på ett effektivt sätt.

På användarfora för fria program märker man att det alltid är Windowsanvändare som ställer de mest basala frågorna och som använder potential i program och datorer sämst. De jämför fria program med ofria, alltid till de frias nackdel. Ibland ställer de ultimatum som: ”Får jag inte ribbon i OpenOffice inom en vecka slutar jag använda det!” Om något inte fungerar direkt genom att peka och klicka ger de upp. Detta är användare på steg 1 och i sina mest upplysta ögonblick inser man att man några år tidigare själv tänkte på det sättet.

 

Steg 7 Att hitta hem

De flesta som går över till Linux hamnar i Ubuntu eller LinuxMint. Efter ett tag inser man att de är tillrättalagda för att passa konverterade Windowsanvändare och att man sinkas genom att arbeta på ett Windowssätt. Då är det dags att utforska andra fria operativsystem. Det finns skrivbordsmiljöer och system som passar alla smakriktningar och behov och om man ledsnar är det bara att byta. Just nu har jag fastnat för #!.

Man har nått en ganska hög nivå av kunskap och insikt om fri programvara, varför den finns och hur den blir till. Man experimenterar och testar nya program och arbetssätt och använder allt oftare program gjorda för vissa uppgifter och lämnar breda lösningar som kontorsprogram. Jag skriver numera till exempel de flesta enkla texter i FocusWriter och de svåra i LyX. OOo/LibO har blivit ett mellanalternativ som jag mest använder för att arbeta med filer andra skickar till mig.

Man börjar bannas från användarfora eftersom man svarar RTFM! oavsett vad folk frågar. Alternativt börjar man blogga och försöker förklara fördelarna med fri programvara och med att tänka annorlunda om hur man använder datorer.

Man har nått frihet och äger sitt arbete, styr sina program och väljer hur man vill arbeta. Man arbetar effektivare och snabbare än man gjorde då man anträdde bildningsresan med att inte vilja eller kunna betala för ett ”betalprogram”.

 

Steg 8 Metamorfos

Man får en spolformad kropp, svart rygg, vit mage, äter rå fisk och ser ut som en pingvin.

Sep 172011
 

Flattr this!

Grundinställningarna för bildplacering i LyX och LaTeX är ganska konservativa. De fastställdes för ett par decennier sedan då det var ganska ovanligt att det fanns många stora bilder i böcker.

Eftersom LaTeX och därmed LyX mest används av naturvetare där man sällan skriver artiklar och böcker med många figurer räcker grundinställningarna långt.

För den som använder LyX istället för InDesign för att redigera böcker med många bilder är grundinställningarna hopplösa. De gör att bilder hamnar på egna sidor då man kompilerar sin PDF, även när det finns gott om plats för att ha både text och bilder på samma sida.

 

Med grundinställningarna knuffar en stor bild bort texten och bilden blir ensam på sidan, även om det hade fått plats en del text

 

Det blir inte alls snyggt och hålla på att pussla med bildstorlekar för att tillfredsställa LaTeX parametrar är inte alls roligt.

Lösningen är att man ändrar grundinställningarna. Värdena styrs av en serie parametrar som går att ändra.

 

Efter en del sökande i litteratur och på Nätet har jag hittat inställningar som passar för mig.

 

% Justeringar för bildplacering
% Påverkar ALLA sidor
\renewcommand{\topfraction}{0.9}
\renewcommand{\bottomfraction}{0.8}
% Paramatrar för textsidor (inte flottesidor)
\setcounter{topnumber}{2}
\setcounter{bottomnumber}{2}
\setcounter{totalnumber}{4}
% Parametrar för sidor med 2-kolumner
\setcounter{dbltopnumber}{2}
\renewcommand{\dbltopfraction}{0.9}
% Värde som styr minsta tillåtna text med bilder
\renewcommand{\textfraction}{0.07}
% Värden för sidor med flottar
\renewcommand{\floatpagefraction}{0.7}
\renewcommand{\dblfloatpagefraction}{0.7}

 

Dessa värden fungerar utmärkt för mig att redigera böcker med gott om bilder i olika storlekar och former.

Om man vet vad man gör och vill detaljstyra kan man ändra värdena efter eget huvud. Några saker ska man tänka på. Värdet för floatpagefraction måste vara mindre än värdet för topfraction. Värdet för \setcounter{totalnumber} kan man minska från 4 till 2 eller 3 beroende på vilken typ av bilder man har. Värdet styr hur många figurflottar som maximalt får finnas på en sida. 3 är värdet i grundinställningarna.

Om man lägger in dessa rader i LaTeX-ingressen (Preamblen) får man betydligt liberalare och mer lättarbetade inställningar för bildplacering.

Med de ändrade inställningarna blir resultatet som man väntar sig att en boksida ska se ut

 

Man kan lägga in stora bilder på en sida utan att texten förskjuts till sidan efter.

Inställningarna fungerar utmärkt i LyX. Eftersom LyX bygger på LaTeX fungerar de ändrade inställningarna där med.

Sep 142011
 

Flattr this!

Jag tycker mycket om den lilla ordbehandlaren FocusWriter som jag använder för de flesta små texter.

 

Ett vackert tema för FocusWriter, men det blir svårt att stava rätt...

 

Ett problem som jag stött på är att om man har kontinuerlig rättstavning påslagen, det vill säga att felstavade ord markeras i texten medan man skriver med en vågig understrykning, försvinner markeringen om man använder vissa av de teman jag tipsar om här.

 

Strecket under det felstavade ordet syns nästan inte

 

Att stryka under text med vitt på en vit bakgrund är inte särskilt lyckat. Det leder till att man missar många förargliga felstavningar.

Detta ska inte avskräcka från att använda vackra teman eller göra egna teman. Det går att ändra färgen på understrykningen.

Gör så här:

1. Välj: Settings -> Themes

2. I dialogrutan som öppnas bläddrar man ner till temat man använder och väljer Modify.

 

3. I nästa dialogruta väljer man fliken Text och klickar på färgrutan intill Misspelled.

4. I nästa dialogruta väljer man en färg som syns bättre!

Färdigt!

Nu syns mina felstavningar!

Teman ändras individuellt så man kan se felstavningar oavsett bakgrundsfärg.

 

Sep 112011
 

Flattr this!

Jag har tidigare skrivit om hur man kan göra avancerade tidslinjer i Calc. Man kan även använda Zotero för att göra tidslinjer.

Det går att göra riktigt snygga tidslinjer också i Writer. De blir litet enklare och är inte dynamiska som i Calc. Tidslinjer i Writer har dock fördelar som att de är enklare att göra och har större formateringsmöjligheter. Dessutom är de lättare att få att smälta in i en text.

Knepet är att använda tabeller på ett litet mer avancerat sätt.

Jag använder fornforskaren Johan Haquin Wallmans resor som exempel.

1.

Skapa en tabell med åtta rader. Antalet kolumner styrs av antalet händelser + 3. Om du har 10 händelser ska det alltså finnas 13 kolumner. Det går givetvis att lägga till fler kolumner senare. Om man vill ha en riktigt lång tabell ska man använda ett liggande A4 som sidformat. Writer är nämligen uselt på att hantera saker som hamnar utanför pappret.

 

 

2.

Sammanfoga cellerna i de två yttre raderna fyra och fyra och mittenraderna två och två. Lämna tredje raden uppifrån respektive nerifrån orörda.

Alla verktyg man behöver finns på den irriterande pop-up verktygsraden som kommer fram då man ställer markören i tabellen.

3.

Det klarnar en del då man skriver in värden (årtal) och beskrivning.

4.

Ta bort Inramningen för alla celler i tabellen.

Nu ser tabellen inte klok ut och definitivt inte som en tidslinje! De ska vi ändra på.

5.

Rama in de sidor av cellerna som behövs. Välj linjestilar och färger efter tycke.

Alla verktyg man behöver finns på den lilla verktuygsraden...

 

Det kan vara litet pilligt at hitta rätt bland omarkerade celler. Tänk på att man flyttar i tabeller med tabulator (framåt) eller SHIFT+tabulator (bakåt).

 

6.

Årtal och beskrivning bör ju stå ovanför varandra. Om man använt en styckeformatmall, i mitt fall Tabellinnehåll, ändrar man bara den så att texten blir centrerad.

Nu är tidslinjen riktigt snygg!

 

 

7.

Genom att lägga till två rader i toppen av tabellen, göra en snygg inramning och formatera en rubrik sätts pricken över i.

 

Man kan givetvis använda andra tidsskalor och händelser: Dagar, timmar, sekler etc. Principen för hur man gör tidslinjen är densamma.

 

Sep 072011
 

Flattr this!

Jag har fått frågor från läsare som ska börja läsa vid universitet eller högskolor om man kan använda fri programvara som OpenOffice.org eller LibreOffice vid akademiska studier. Här är några svar:

  1. Fri programvara är bättre än ofri för akademiska studier.
  2. Att köpa dyr ofri programvara är inget krav för att studera vid universitet.
  3. Att köpa dyr ofri programvara är ingen garanti för att bli godkänd.
  4. Även om jag på sistone varit litet kritisk till LibreOffice gäller kritiken deras utvecklingsstrategi och inte själva programmet. LibreOffice är ett alldeles utmärkt grundprogram för akademiska studier. Writer är bättre för att skriva akademiska texter än MS Word. Varför ska man välja ett dyrt och dåligt alternativ framför ett gratis som är bättre? Det är sådana insikter som skapar framgångsrika akademiker!
  5. Genom att använda fri programvara och fria filformat undviker man inlåsning. Man äger sitt eget arbete och behöver inte en licens för att få lov att se vad man skrivit. Programvaruföretag ger ofta studenter rabatter på sina program. Litet pengar är bättre än piratkopiering. Även piratkopierade program är bra eftersom de låser in piraten och vänjer ännu en användare vid ett visst program. Man vänjer studenter vid att datorprogram ska kosta pengar, vilket är en osund affärsmodell och ett dåligt sätt att förhålla sig till kunskap och datorer. När studenten är klar med sina studier efterfrågar han samma program av sin arbetsgivare som måste betala stora pengar utan att få något mervärde. Osunda monopol och dåliga affärsmodeller består och vi får alla betala dyrt för det.
  6. Utifrån ett lärar- och högskoleperspektiv ska man undvika att tvinga studenter att använda ofria program när det finns lika bra eller bättre fria alternativ. Det är oerhört dåligt att ge direktiv om att tentor ska lämnas in i .doc format. Då tvingar man studenten att köpa ett dyra program de inte behöver. ODF, PDF eller .txt fungerar lika bra. Man kan tvinga studenter att använda ofria program på märkliga sätt, läs till exempel detta skräckexempel.
  7. Utifrån ett studentperspektiv: Högskolor har skyldighet att ta emot tentor och uppsatser även om de är skrivna i fria filformat. Lämna in i fria filformat och ge era lärare tips om var de kan ladda ner program de kan öppna filerna med.

Jag har genom åren skrivit ganska mycket om akademiska studier och fri programvara. Läs till exempel här om programtips, här om filformat och här om fixering vid ofria datorprogram.

Jag är en gammal stofil. Därför ser jag gärna att studenter eller andra som har färskare erfarenheter av att använda fri programvara vid akademiska studier än jag skriver om era erfarenheter och tar kontakt med mig på bloggen så publicerar jag era inlägg (om de är bra och jag inte riskerar att bli stämd). Detta gäller även om ni har negativa erfarenheter av fri programvara eller är kritisk till den! Ni kan vara anonyma eller skriva under pseudonym.

Sep 042011
 

Flattr this!

För ett tag sedan skrev jag om hur man kan förbättra utseendet för LibreOffice i KDE.

I kommentarerna framkom det att LibO ser ganska olika ut i olika Linuxdistributioner. I vissa, som till exempel Kubuntu, är LibO fult och en del menyer och dialogrutor är nästintill oanvändbara.

LibO i Kubuntu är fult och ibland svårt att använda. jag använder dialogrutan från tillägget ParaDTP för att visa hur olika teman fungera. I Oxygen-curve går det knappt att använda.

I andra distributioner som till exempel PCLinux ser LibO helt OK ut.

Jag har nu forskat vidare och kommit på hur man kan förbättra utseendet på LibO utan att avinstallera stödet för KDE och lita till GTK-paket.

Knepet är att man använder ett annat GTK+ utseende än Oxygen-curve som är inställt som standard i Kubuntu. Åtminstone i Kubuntu är detta dåligt genomfört åtminstone i förhållande till LibO.

Detta tips gäller framför allt för Kubuntu 11.04 och LibreOffice. Det bör med små justeringar kunna användas i andra distributioner där man tycker att LibO eller OOo borde bättras på.

Det finns flera GTK+ teman för KDE man kan installera. Här är några jag provat. Alla installeras med kommandot:

sudo apt get install

i en terminal följt av paketnamnet.

qtcurve
gtk-smotth-themes
gtk2-engines-wonderland
gtk-clearlooks-gperfection2-theme
gtk2-engines-sapwood

Därefter byter man tema under Kickoff → Systeminställningar → Programutseende → GTK+-utseende.

 

Vilket tema man än väljer är det bättre än oxygen-curve. Här är några exempel.

 

Temat G26, vad nu det betyder...

 

Smotth-funky-monkey borde förses med en varningstext om sjösjuka...

 

Qt-curve fungerar kanske allra bäst...

 

...särskilt om man också byter ut ikontemat till något annat än Syre, som jag inte tycker är så snyggt

 

Om man byter GTK-tema påverkas alla GTK-program man har installerade. Ett exempel är GIMP. Jag har dock inte märkt några nackdelar där och eftersom LibO är känsligare får GIMP rätta sig efter LibO åtminstone på min dator.

Det är litet märkligt att man valt ett så dåligt GTK-tema i Kubuntu eller lyckats så dåligt med att implementera det i ett så grundläggande program som LibO.

Det finns hopp för LibO i KDE!