Sep 212011
 

Flattr this!

Jag har funderat över mitt och andras förhållande till fri programvara och hur detta utvecklas. Jag skulle vilja likna det vid en stege eller en bildningsresa i flera steg som jag beskriver i detta inlägg. Jag kan ha fel, stegen kan se ut på ett annat sätt, den gäller inte för alla och man ska se processen med humor.

 

Steg 1 ”Betalprogram” och ”Gratisprogram”

Man använder fri programvara, eller som det heter: ”gratisprogram” istället för ”betalprogram” för att man inte vill eller kan betala för ”betalprogram” och man skäms litet för att man använder ”gratisprogram”. ”Betalprogram” är riktiga program som alla bör använda. Fri programvara är lågbudgetalternativ och har mer eller mindre allvarliga brister. Alla program mäts mot de som skaffat sig ett de facto monopol inom sin nisch och som styr hur vi gör saker, hur vi tänker om datorer och som kostar mycket pengar. I vår kultur ger pris legitimitet och social acceptans.

Fria program är sämre än ”betalprogram”. De har sämre användargränssnitt och saknar funktioner. Fria program är bättre ju mer lika de är riktiga, ofria, ”betalprogram”. GIMP avfärdas till exempel för att det har en tredelad arbetsyta. Man vägrar inse att den delade arbetsytan kan vara minst lika bra som en odelad. Det man vill ha är gratisversioner av MS Office, Photoshop och så vidare.

Ofta påstår man helt felaktiga saker, som att språkstödet i OOo/LibO är dåligt, när rättstavningsordlistan i själva verket är bättre än i MS Office och att det övriga ”språkstödet” i MS Office skadar vårt sätt att uttrycka oss.

Ens bild av fri programvara är färgad av reklamen för ”betalprogram” som vill få oss att tro att de är det enda alternativet och att vi därmed är beredda att betala hutlösa priser för dem.

Fria program utvecklas av entusiaster som ofta saknar kunskap om ergonomi och man har inte kapital att köpa in tjänsten. Gränssnitt kan därför vara litet udda eller hemsnickrade. Å andra sidan lyssnar man på sin användare och försöker genomföra goda förslag, vilket kan leda till väldigt bra lösningar. Ribbongränssnittet i MS Office har kostat många, många miljoner, är det värt det? (Det är du som har betalat det!)

Saknade funktioner är oftast saker som är roliga att leka med, men är det något man använder? De utvecklas som säljargument, inte som något användare efterfrågar eller behöver.

De som klankar mest på fria program för att de inte ser ut som, fungerar som, eller har lika många funktioner som ofria program, använder oftast sin dator och sina program på en låg nivå. Ofta klickar de på de knappar de brukar klicka på utan att förstå vad de gör. Om något inte ser ut som det brukar är det dåligt. Dessa användare borde inte ha dyra ”betalprogram” utan AbiWord, FocusWriter eller GoogleDocs som räcker för det de gör och blir över. Så länge dessa användare glatt betalar stora pengar för att få lov att klicka på samma knapp som vanligt, slippa tänka och för att känna sig socialt accepterade, kommer det att finnas ofria program som kostar alldeles för mycket.

Man tänker inte i arbetsprocesser och resultat utan arbetet följer en fastlagd mall som styrs av programmet man använder. Att detta leder till extra arbete och ett sämre slutresultat är underordnat att få göra på samma sätt man brukar.

 

Steg 2 Inlåsning

Förr eller senare råkar alla ut för inlåsningseffekter. Det var det som fick mig att gå över till fri programvara genom att vi fick MS Office 2007 på jobbet. Jag skickade en fil till en kollega som inte kunde öppna den. Det berodde på att jag använde MS Office 2007 och han en äldre version. Plötsligt insåg jag att jag inte ägde mitt arbete utan att det var upp till ett programvaruföretags godtycke och vinstintresse om jag får tillgång till det. Att min kollega inte kunde öppna filen var en uppmaning att nu är det dags att uppgradera. Jag undersökte alternativen och landade i OpenOffice som jag hade använt hemma ett bra tag och skämts litet för. Sedan dess har jag haft mindre problem med filformat än jag hade under alla åren med MS Office.

Man börjar förstå varför fri programvara finns och inser fördelarna och att man under många år genom tjuv- och rackarknep lurats att betala enorma summor för ofria program.

Steg 3 Fler program

Man börjar använda fler fria program och lämnar fixeringen på programnamn och varumärken. Man gör en presentation och powerpointar inte. Man skriver en text och sitter inte i Office, man beskär en bild och photoshoppar inte. Man fokuserar mer på arbetsuppgift och resultat, än på att en viss logotype ska synas på skärmen medan man arbetar. Man blir en bättre användare av datorprogram eftersom man utforskar programmen istället för att klicka på den vanliga knappen.

Man söker hjälp för mer avancerade uppgifter på användarfora och inser att dessa kan vara trevliga och lärorika platser. Användarforum är ofta den support som finns för fri programvara som saknar ”betalprogrammens” svans av kurser och supportföretag som vill ha sin del av kakan (dina pengar).

Steg 4 Sniffa på Linux

Det börjar kännas fel att använda Windows när man nästan bara kör fria program. De flesta fria program är utvecklade för fria operativsystem och portas till Windows.

Man testar ett fritt operativsystem som Linux och blir besviken eftersom det inte fungerar som Windows. Man fortsätter dock att vara nyfiken och ha dåligt samvete för att man kör Windows. Dessutom är man något av datorguru och sitter ibland hela dagar för att lösa egna och andras problem i Windows. Detta känns kanske onödigt, men Windows är ju det enda operativsystemet (utom för datoranalfabeter och kufar med för mycket pengar som använder MAC.).

Man har en gammal sunkig dator där Windows degat ihop. Den får nytt liv genom att offras till Linux. Linux ersätter Windows, ungefär som de fria programmen var ett lågbudgetalternativ till betalprogram på steg 1. Linuxdatorn blir surfdator eller barndator och man blir överraskad att den är snabbare än den nya värstingdatorn.

 

Steg 5 testa nytt operativsystem

Man installerar Linux bredvid Windows. Windows är fortfarande ens primära system, men man utforskar Linux och arbetar mer och mer där.

Man utvecklar sin medverkan på användarforum till att svara på andras frågor och är nu en ganska avancerad användare av fri programvara.

 

Steg 6 byta OS

När man inte har startat Windows på en månad, inte saknar det och när man väl startar det inser hur trögt och segjobbat det är, är det dags att byta OS.

Fria program ersätter helt och hållet ofria. Man har hittat fullgoda ersättare för de program som man tidigare ansett var de enda alternativen.

Man har lämnat tänkandet med varumärken och att vissa program hör ihop med vissa arbetsuppgifter. Man ser till arbetsprocess och resultat och väljer de program som fungerar bäst. Ofta använder man flera program för ett jobb, där varje program är en länk i en kedja. För att kunna jobba på det sättet är fria filformat ett måste. De fria formaten är inte längre ”bara” ett alternativ till de inlåsta ofria formaten eller ”bara” en garanti för att du äger ditt eget arbete och kan komma åt det om några år, de är själva grunden för att kunna arbeta på ett effektivt sätt.

På användarfora för fria program märker man att det alltid är Windowsanvändare som ställer de mest basala frågorna och som använder potential i program och datorer sämst. De jämför fria program med ofria, alltid till de frias nackdel. Ibland ställer de ultimatum som: ”Får jag inte ribbon i OpenOffice inom en vecka slutar jag använda det!” Om något inte fungerar direkt genom att peka och klicka ger de upp. Detta är användare på steg 1 och i sina mest upplysta ögonblick inser man att man några år tidigare själv tänkte på det sättet.

 

Steg 7 Att hitta hem

De flesta som går över till Linux hamnar i Ubuntu eller LinuxMint. Efter ett tag inser man att de är tillrättalagda för att passa konverterade Windowsanvändare och att man sinkas genom att arbeta på ett Windowssätt. Då är det dags att utforska andra fria operativsystem. Det finns skrivbordsmiljöer och system som passar alla smakriktningar och behov och om man ledsnar är det bara att byta. Just nu har jag fastnat för #!.

Man har nått en ganska hög nivå av kunskap och insikt om fri programvara, varför den finns och hur den blir till. Man experimenterar och testar nya program och arbetssätt och använder allt oftare program gjorda för vissa uppgifter och lämnar breda lösningar som kontorsprogram. Jag skriver numera till exempel de flesta enkla texter i FocusWriter och de svåra i LyX. OOo/LibO har blivit ett mellanalternativ som jag mest använder för att arbeta med filer andra skickar till mig.

Man börjar bannas från användarfora eftersom man svarar RTFM! oavsett vad folk frågar. Alternativt börjar man blogga och försöker förklara fördelarna med fri programvara och med att tänka annorlunda om hur man använder datorer.

Man har nått frihet och äger sitt arbete, styr sina program och väljer hur man vill arbeta. Man arbetar effektivare och snabbare än man gjorde då man anträdde bildningsresan med att inte vilja eller kunna betala för ett ”betalprogram”.

 

Steg 8 Metamorfos

Man får en spolformad kropp, svart rygg, vit mage, äter rå fisk och ser ut som en pingvin.

  4 Responses to “Fri programvara: En bildningsresa?”

  1. Ja den processen känner jag igen från mig själv när jag började med Linux för drygt 3 år sedan. Hade XP och Vista på den tiden. Använder Ubuntu 11.04 nu men har även kvar Windows 7.

    Dock undrar jag hur det kommer att gå för Linux när Windows 8 kommer:
    http://www.idg.se/2.1085/1.405393/windows-8-datorer-satter-stopp-for-linux

    Risken är uppenbar att det blir för krångligt att testa Linux om man inte köper en dator från en mindre handlare utan nåt operativsystem installerat.

    • Det är inget nytt i hur Microsoft agerar. Deras strategi går ut på att hindra samarbete över plattformsgränser och försvåra för konkurrenter. Det är samma strategi som ligger bakom deras filformat för kontorsprogram som de mutade sig till att få kalla ett ISO-format (som inte ens MS sedan använder).
      Jag tror att det omgående kommer att skapas hack för att komma runt MS inlåsning, annars får man hoppas att våra kära konkurrensmyndigheter vaknar.
      Den största skandalen är att man måste betala för Windows då man köper ny dator, även om man inte använder det.

    • Jag kanske är naiv, men jag tror att vi kommer att få dels Windows 8 certifierade datorer, där det inte kommer att gå att byta till något annat operativsystem. Dels kommer vi att få moderkort där du som användare själv kan välja om du vill ha denna funktion aktiverad som kontrollerar att du får boota med ditt valda OS.

      De som köper sin dator via stormarknader kommer nog att drabbas av det förstnämnda fallet, medan de som väljer ett hemmabygge eller en maskin från en datorbutik har större möjlighet att få en masin utan Windows 8 certifiering.

      Framtiden får utvisa hur det blir, men jag tror det kommer att finnas en marknad även för datorer, där du kan välja bort denna funktionen.

  2. Intressant och rolig läsning om de olika stegen och för många kan det säkert till stora delar gått till som du beskriver. För min egen del gjorde jag tvärt om. Jag gick över från Windows till Ubuntu som ett första steg och försökte därefter klara mig med de program som fanns att tillgå för Ubuntu.

    Såg det hela som en test för mig själv, där jag ville se om det gick att klara sig utan Windows. Det var inte helt enkelt, men det blev en överraskning för mig hur pass mycket det finns att välja bland inom fri programvara. Det finns en mängd olika verktyg eller program som fungerar mycket bra som ersättare för motsvarande betalprogramvara för Windows. Jag tror att många som kör Windows inte är medvetna om vilken stor skatt det finns i form av fri programvara.

    Ju mer jag lär mig använda Ubuntu, desto mindre saknar jag Windows. Kommer mest troligt att fortsätta använda Linux på mina datorer hemma, däremot är det inte säkert att det blir just Ubuntu. Fördelen är dock att det är fritt att välja någon annan distribution och testa om den passar ens behov.

Kommentera

%d bloggare gillar detta: