Okt 302011
 

Flattr this!

Åtskilliga akademiska böcker har en dedikation till någon som betytt mycket för författaren. Numera är det kanske vanligaste att man dedicerar sin avhandling till sin livskamrat, sina föräldrar eller sina barn.

Att dedicera en avhandling i början av 1800-talet

Förr i tiden var det vanligt att man dedicerade avhandlingar till kungen. Kungen var centralpunkten i den metafysiska storheten Sverige. Man kunde även tacka någon som hade stöttat ens forskning med pengar eller på annat sätt.

Dedikationer kan var mycket känsliga saker. Götiska förbundets starke man Jacob Adlerbeth noterade 1815 med avsky i sin dagbok att professorn i historia Nils Henrik Sjöborg ämnade dedicera sin nya avhandling: Försök till en Nomenklatur för Nordiska Fornlemningar till General von Suchtelen. Några dagar senare skrev han att jag: ”Besökte Sjöborg, som jag kraftigt förehöll sitt orimliga beslut att tillägna sitt nya arbete år Gen. Suchtelen”.

Jan Pieter von Suchtelen (1751–1836) var en holländsk militär som gått i rysk tjänst. Under kriget med Sverige 1808–1809 var det von Suchtelen som skötte förhandlingarna med den svenske kommendanten Carl Olof Cronstedt på nyckelfästningen Sveaborg som resulterade i svensk kapitulation. Därmed låg Finland låg öppet för rysk ockupation. Sveaborgs kapitulation var avgörande för krigets utgång och Cronstedt dömdes till döden som landsförrädare, men skonades tack vare rysk intervention. Sveaborgs kapitulation är ett av de största militära bakslag och gåtor som drabbat Sverige.

Von Suchtelen blev efter kriget utnämnd till rysk minister i Stockholm där han etablerade sig som stor mecenat och kulturpersonlighet och han kallades för kulturexcellens. Han hade ett stort bibliotek med 70.000 volymer som många forskare, bland annat Adlerbeth, flitigt anlitade. Von Suchtelen hade hjälpt Sjöborg med hans avhandling ekonomiskt och med litteraturreferenser.

Att dedicera forntiden

Att dedicera en bok om forntiden till någon som på ett så avgörande sätt bidragit till det katastrofala svenska nederlaget och förnedringen var emellertid i Adlerbeths och säkert nästan alla andras ögon otänkbart. Forntiden med vikingar, gravhögar och asagudar innehöll en stor del av den svenska nationalkänslan och skulle inte, liksom Sveaborg och Finland, förloras till främlingar.

Adlerbeths förebråelser fick viss effekt eftersom den officiella upplagan av Sjöborgs avhandling pryds av en pampig dedikation till kronprinsen, den blivande Oscar I: ”Til Hans Kongl. Höghet Joseph Franz Oscar Sveriges och Norriges Arf-Prins Hertig af Södermanland”. Sjöborg lät emellertid trycka ett speciellt exemplar med en ännu pampigare dedikation till von Suchtelen.

Då någon, kanske Adlerbeth, frågade honom varför han fjäskade för det ryska sändebudet, missförstod Sjöborg frågan: ”Suchtelen betalar alltid i banko hvad jag begär i riksgäldssedlar”. Riksdaler riksgäld och riksdaler banko var två sedelsorter. 1803 bestämdes att 1 riksdaler riksgäld var lika med 1,5 riksdaler banko. Sjöborg gjorde alltså en nätt vinst på 50 procent på von Suchtelsens anslag.

Professor Nils Henrik Sjöborg (1767–1838) ökänd för sin snålhet och sociala inkompetens.

 
Sjöborg var ökänd för sin snålhet och det var klavertramp som dedikationen till von Suchtelen som gjorde att i stort sett alla antikvarier vände honom ryggen. Von Suchtelens pengar luktade illa i hela Sverige utom för Nils Henrik Sjöborg.

Det är många saker att tänka på då man tar emot hjälp som forskare, vem betalar ens forskning och därmed får visst inflytande över ens slutsatser? Vem bör man dedicera sin avhandling till?