feb 272012
 

Flattr this!

En del studenter frestas att satsa på en högre akademisk utbildning och att skriva en doktorsavhandling. Det sägs vara bra för karriär och personlig daning.

Låt oss titta på argumenten:

 

1. En doktorsavhandling öppnar vägar in i arbetsmarknaden

Det enda arbete där högre examen (teoretiskt sett) är ett krav är som universitetslärare (de flesta universitetslärare saknar dock högre examen eftersom odisputerade är bättre på att komma i tid, bemöta studenter, byta strumpor innan de börjar lukta och är billigare i drift.). Inom ett visst ämne är det något eller några dussin tjänster spridda över landet man kan konkurrera om. Inte mycket till arbetsmarknad.

Samtidigt ses man som överkvalificerad för 90% av alla riktiga jobb. Det är inte ens lönt att söka de jobb man kunde få innan man började forska.

Det hade varit intressant att se arbetslöshetsstatistiken för disputerade. Den torde vara betydligt högre än för invandrare och handikappade. Kanske borde regeringen sänka arbetsgivaravgiften för dem som vågar anställa disputerad personal?

 

2. Som doktor får man högre lön

Som doktor kan man påräkna högre lön än någon som har kandidat- eller magisterexamen. Den som doktorerat har lagt 4–6 år på sin examen. Någon med kandidat- eller magisterexamen med 4–6 års erfarenhet har mer lön än en nydisputerad. Ofta har den odisputerade på 4–6 år hunnit avancera till en chefsposition och har därför flera löneklasser mer, roligare arbetsuppgifter och en tryggare anställning.

Den disputerade får alltså lägre lön och tråkigare arbetsuppgifter än sin studiekamrat från grundkursen, som dessutom är hans chef.

Om man räknar in de 4–6 åren (upp till 20 för humanister) som man levt på svältgränsen som doktorand, medan odisputerade arbetat, blir skillnaden i livslön ännu större.

 

3. Respekt från arbetsgivare och roligare arbetsuppgifter

Den vanligaste frågan vid anställningsintervjuer om tiden som doktorand är:

– Här finns en lucka på fyra år, vad gjorde du då?

– Jag skrev min doktorsavhandling.

– Jaja, men vad gjorde du egentligen?

Man kommer ändå inte ifråga för tjänsten eftersom arbetsgivaren (med rätta) tar för givet att den som har forskarutbildning är en myglare som bara vill sitta och forska (göra ingenting) och kommer att söka sig bort så fort han bara kan.

Om man mot förmodan skulle få arbetet kommer det att bestå av enklare handräckning, eftersom ingen vågar anförtro en riktiga arbetsuppgifter. Arbetet är så tråkigt och meningslöst att det enda som håller en uppe är de stunder man lyckas mygla sig undan och man kommer att söka sig därifrån så fort man kan. Arbetsgivaren har förstått situationen rätt!

 

4. Lära sig skriva

Man lär sig att skriva som doktorand, det vill säga man lär sig att skriva texter ingen kan läsa. Det är bra om man stannar kvar i den akademiska världen, men inte annars.

Som forskare sitter man i fällan: Försöker man popularisera sina texter döms man ut (en stackare jag känner blev hånad till tårar av sin handledare för att hon översatt de fornisländska citaten i sin doktorsavhandling). Tjänar man pengar på det man skriver är man oseriös (Forskare betalar som regel bokförlag för att de ska ge ut deras böcker som ingen köper).

Låter man bli att forska kan man skriva som man vill. Man kan skriva böcker folk läser och tjäna pengar på sitt skrivande.

 

5. Som bildad blir man en social samlingspunkt

Om man ser en besynnerlig och lätt nedgången person som sitter ensam på en fest är det någon med forskarutbildning som försökt prata om sitt jobb: Att jämföra den cthoniska blomsymboliken i Jacob Adlerbeths dagbok med motivet med den drunknade kungen i Shakespeares Stormen.

Som disputerad kan man tala om sitt jobb med max tio personer i världen (lika socialt inkompetenta och tråkiga som man själv). Om man fortsätter som postdok blir man tvungen att samtala med sig själv om De esoteriska aspekterna av Nils Henrik Sjöborgs adressering av brev till Lars von Engeström, eftersom det inte finns någon annan som förstår, eller är intresserad av sådana brännande frågor.

Hur rolig är en person som grälar med sina inre röster att bjuda på fest?

Ett ”liv” som forskare är ett liv i ensamhet!

 

6. Självförverkligande

Om det enda man vill göra är att skriva texter ingen kan läsa ska man forska. Man hålls uppe av:

 

Iamque opus exegi, quod nec Iovis ira nec ignis

nec poterit ferrum nec edax abolere vetustas.

 

Ni som har forskat förstår, ni andra förstår ännu bättre och kan lugnt fortsätta med de roliga saker ni höll på med!

 

Slutsats

Eftersom forskare av hävd har svårt att ta till sig förnuftsbaserad argumentation avstår jag från att avråda från högre akademiska studier och önskar istället Lycka Till!

Det kommer att behövas!

feb 252012
 

Flattr this!

LibreOffice släpper versioner ofta och tidigt. Nya versioner är inte mycket mer än publika betaversioner som användarna får hitta buggarna i.

Det har inte heller varit helt enkelt att rapportera buggar. LibO har satsat mer på snabb utveckling än på kvalitetsarbete och sidorna har varit något elitistiska. Buggrapporter har också blivit obesvarade, vilket leder till att många drar sig för att rapportera sin andra bugg.

Man har väl börjat upptäcka att man måste göra något åt kvalitetsarbetet.

Nu finns det en steg för steg guide för hur man rapporterar buggar. Även om man inte har stor vana och guiden är på engelska är den rimligt enkel.

Läs information om hur man buggrapporterar här.

Om man använder LibO i Linux bör man även rapportera buggar till sin distribution. Ibland är buggar specifika för paketeringen och inte för LibO.

Rapportera LibO buggar i Ubuntu här.

Rapportera LibO buggar i OpenSuse här.

Rapportera LibO buggar i Fedora här.

 

Varför rapportera en bugg?

Det är viktigt att rapportera buggar. Det är bara så utvecklare för veta att det finns ett problem med sin produkt och kan åtgärda fel.

Det är också så fri programvara fungerar, den drivs av gemenskapen, det vill säga de som använder programmet.

Genom att rapportera buggar eller lägga in önskemål om nya funktioner eller förbättringar hjälper man till att driva utvecklingen framåt.

Buggrapportering leder till att vi alla får ett bättre kontorsprogram.

Genom att springa in i, felsöka och isolera en bugg lär man sig hur ett program fungerar. Man förstår hur saker hänger samman och blir en mer avancerad användare.

 

Det är extra viktigt att rapportera buggar i LibO eftersom man har valt att släppa nya versioner ofta och tidigt. Genom att rapportera buggar kan man förhoppningsvis göra så att man lägger mer krut på att LibO ska bli stabilare.

feb 202012
 

Flattr this!

LibreOffice sköter support och kommunikation genom e-postlistor, även om man nyligen startat sidan Ask LibreOffice där användare kan ställa frågor om sina problem.

Personligen tycker jag e-postlistor är mer för utvecklare och entusiaster. Vanliga användare vill hellre ha ett forum för support.

Det finns en svensk e-postlista som kanske inte har så många deltagare än, men där det finns duktiga användare som man kan fråga om hur man får till saker. Om fler går med blir det lättare att hitta lösningar på problem och att göra LibO lättare att använda.

En viktig sak är att man kan påtala brister i den svenska översättningen av LibO och diskutera alternativ. I huvudsak är översättningen mycket bra, men det finns skönhetsfläckar. Om ingen pekar på fel kommer ingen att rätta till dem.

Man kan läsa den svenska e-postlistans arkiv här.

Man går med i listan här.

feb 182012
 

Flattr this!

LibreOffice har hittills skött support via e-postlistor, vilket åtminstone jag tycker är ett bökigt sätt som inte lockar användare.

Nu har man lanserat sidan Ask LibreOffice. Där kan man ställa och svara på frågor och söka lösningar bland tidigare inlägg. Jag tror att detta är en bra modell för support!

Ask LibreOffice är inget forum. Om man hellre vill söka hjälp på ett forum är det bästa stället OpenOffice användarforum. LibO och OOo är fortfarande så pass lika att det allra mesta fungerar likadant. Det finns dock en avdelning för speciella LibreOffice problem.

Nackdelen med alla dessa sidor är att de är på engelska och man måste därför formulera sina problem på engelska och det är inte lätt att hitta rätt facktermer. Jag tror att ett svenskt forum för OOo/LibO vore ett stort steg framåt och skulle sprida programmen till nya användare.

feb 152012
 

Flattr this!

Direkt efter installation av LibO 3.5 i Linux upptäckte jag att mina inställningar och tillägg från LibO 3.4 inte fördes över till LibO 3.5. Efter en stunds letande upptäckte jag att man av någon anledning har flyttat användarmappen från:

/home/.libreoffice

Där den legat alltsedan OOo-tiden till:

/home/.config/libreoffice

Punkterna framför mappnamnen betyder att de är dolda.

Ändringen verkar gälla för alla Linuxdistributioner.

Vad detta ska vara bra för vet jag inte. Förmodligen kan en del nya funktioner i LibO 3.5 komma i konflikt med gamla inställningar och det enklaste sättet att undvika problem är att garantera att användaren får en ny användarmapp. Jag kan dock inte hitta någon information om detta.

Eftersom jag har en hel del egna inställningar innebär det extrajobb att ställa in LibO och kopiera över filer från den gamla användarmappen. Dessutom måste man tänka på att säkerhetskopiera .config mappen framöver.

På en annan dator valde jag att döpa om och flytta den gamla användarmappen för LibO till det nya stället och det verkar inte vara några problem. Om datorn exploderar vet jag dock var jag ska börja felsöka. Om man har många egna inställningar är det värt att prova detta, men man bör säkerhetskopiera sin användarmapp först.

 

I Windows?

Man verkar inte att ha möblerat om i Windows. Användarmappen finns i Windows 7 i:

Användare/mitt_användarnamn/AppData/Roaming/LibreOffice

Man måste visa dolda mappar för att komma dit.

Jag vet dock inte om det händer något med användarmappen eller om äldre inställningar förs över. Kanske kan någon som använder Windows rapportera om det är några problem? Jag har inte MAC så jag kan inte kontrollera om det händer något där.

 

Läs mer om Användarmappen och hur man löser problem här.

 

För övrigt…

Förutom detta lilla problem har jag inte haft några problem med LibO 3.5 än. LibO 3.5 är ännu snabbare att starta än LibO 3.4 och det är tydligt att rensningen av död kod har lett till ett snabbare program. Ändringarna i gränssnittet är riktigt trevliga!

 

feb 142012
 

Flattr this!

Nu har utvecklarna släppt den skarpa versionen av LibreOffice 3.5. Mer korrekt är att säga att det är den första publika betaversionen. Genom sin snabba släppcykel skulle jag bli mycket förvånad om LibO 3.5 skulle sakna allvarliga buggar. LibO 3.4 blev tillräckligt stabil för mig först med version 3.4.4 och det finns fortfarande buggar som påverkar mitt arbete i version 3.4.5.

Därför räknar jag med att på allvar kunna gå över till version 3.5 först framåt sommaren då man släppt ett antal buggfixversioner. Fram tills dess är det test och buggrapportering som gäller.

Detta är en konsekvens av den släppstrategi man valt. Man håller ett högt tempo och varje ny version av LibO har många nya funktioner. Nya funktioner innebär också nya buggar. LibO har en decentraliserad utveckling och det finns inget företag som på gamla SUN/Oracle-tiden som avgör när en version är tillräckligt stabil.

Jag hade föredragit en försiktigare strategi där man valt att släppa nya versioner mer sällan men hunnit rätta de värsta buggarna. Kontorsprogram är inte program man vill ska krascha. En faktor är dock att en relativt avancerad användare som jag löper större risk att springa in i buggar än de som använder en mindre del av programmets potential.

Det finns en lång rad nyheter i LibO 3.5. För mig som mest använder Writer har arbetsytan fått en ansiktslyftning som jag skriver om här. Även om ändringarna är kosmetiska och inte tillför någon egentlig funktionalitet, snyggar de till gamla Writer.

I Calc finns många nyheter. Kritiken är dock ganska omfattande med hur LibO driver utvecklingen genom att LibO Calc försöker efterlikna MS Excel, vilket kan vara bra för nya användare. Calc är dock ett helt annat program som fungerar annorlunda under ytan. Jag och andra ännu mer vana Calc-användare som aldrig har använt Excel på allvar, vill hellre att Calc fungerar som det ska. Dock verkar nyheterna i LibO 3.5 många och kan nog vara nyttiga för många användare.

Jag vill slutligen lyfta på hatten för LibO! I version 3.5 har man åtgärdat en gammal OOo-bugg från 2003 som gjorde det hopplöst att använda Samlingsdokument för att redigera böcker med många bilder. I den urgamla buggrapporten är jag en av de upprörda användarna som sprang in i buggen. Jag hoppas att man fortsätter beta av fler gamla showstoppers!

Att rätta till urgamla buggar är ett positivt tecken. Utvecklarna av LibO inför ofta ganska kosmetiska ändringar som ofta också tyvärr innebär nya buggar. Ibland lägger man också till kod som inte ser till helheten, det vill säga saker som inför ett nytt sätt att göra saker, men som bryter det övergripande arbetsflödet. Det är uppmuntrande att det också finns utvecklare som rättar gamla favoritbuggar!

Man kan ladda hem LibO 3.5 här.

Man kan läsa den långa listan med nyheter här.

Var beredd på att det kan finnas en och annan bugg! Om du springer in något märkligt är det viktigt att rapportera buggen. Det är enda sättet för utvecklarna att få reda på att något måste åtgärdas och ger en signal till projektet att man måste lägga mer krut på att ge ut stabilare utgåvor. Detta hjälper alla som använder LibreOffice!

feb 122012
 

Flattr this!

Ibland styrs vår förståelse av en text av förutfattade meningar om hur den borde vara skriven och vad det borde stå.

Ett exempel från tidigt 1800-tal är baron Adolf Ludvig Stierneld (1755–1835) som var oerhört intresserad av forntiden. Han hade i sin ägo ett praktfullt dryckeshorn med silverinläggningar och en mystisk inskrift som ingen förstod, men som baron Stierneld ansåg var ett budskap från forntiden.

 

Den kunnige Tholander

Baron Stierneld var god vän med Götiska förbundets starke man Jacob Adlerbeth (1785–1844) som fick låna hornet för att studera det tillsammans med en av Götiska förbundets främsta antikvarier, den olycksalige Pehr Wilhelm Tholander (1770–1815) som hölls för en av rikets klokaste män.

Tholander lyckades dechiffrera inskriften på hornet. Det rörde sig om vad han kallar för fornengelska skriven med munkstyl. Vi skulle kalla det för äldre engelska skriven med bokstäver. Tholander översatte texten till:

”Unga Mör! I skolen fylla mig!”

”Mig väckte beslutet!”

 

Besvikelsen

Baron Stierneld blev inte glad över att få inskriften på sitt fina horn uttydd på detta sätt. Om texten var på engelska och skriven med vanliga bokstäver kunde inte hornet vara svenskt eller ens från den forntid som Stierneld beundrade.

För att att råda bot på detta tog han med två av sina klokaste vänner, Afzelius och Granskog, och hornet till Kungliga Biblioteket för att i denna lärda miljö hitta en bättre läsning än Tholanders.

Amanuensen vid Kungliga Biblioteket, Lorenzo Hammarsköld (1785–1827) skrev om besöket till sin gode vän Jacob Adlerbeth:

”Alla tre Herrarna, jemte hornet, voro i onsdags uppe på Kgl. Bibliotheket, och Djurgårdstheaterdirection kan ej gifva någon löjligare comedie än deras rådplägning”.

Den högt bildade Hammarsköld, som hade stor respekt för Tholanders kunnande, försökte förklara för herrarna att Tholanders tolkning byggde på att tecken ser annorlunda ut om de är inskurna i ett horn jämfört med om de skrivs på papper. Detta vägrade trion förstå och:

”i synnerhet sedan Afzelius började yrka nödvändigheten att läsa inskriften bakfram för att få Runor af bokstäfverna fann jag det rådligast att blott blifva en stum åhörare.”

 

Läsförståelse

Baron Stierneld styrdes av sin vilja att hans horn skulle vara från forntiden. På grund av detta kunde han inte läsa inskriften och vägrade acceptera andras läsningar.

Man kan bara hoppas att man inte är lika förblindad av förutfattade meningar som baron Stierneld utan klarar av att läsa texter någorlunda korrekt, även om det står saker som man inte tycker om!

feb 072012
 

Flattr this!

tjänsten Pricerunner kan man jämföra priser och läsa recensioner på prylar innan man bestämmer sig för att köpa. Det är en mycket bra tjänst som jag ofta har sparat pengar på.

För några dagar sedan besökte jag sidan för att undersöka en produkt som jag planerar att köpa. För skojs skull sökte jag på några andra saker, bland annat på kontorsprogram.

Litet märkligt bestod kategorin kontorsprogram nästan uteslutande av olika varianter av Microsoft Office:

 

 

Det är bra att Pricerunner jämför priser så att man kan spara någon hundralapp på att köpa Officepaket från rätt butik.

Om man jämför priset för operativsystem till datorer blir det ännu värre.

 

 

Jag vet inte om bilden till vänster på MS Windows är en betald annons, men om man öppnar kategorin består den nästan bara av olika versioner av Windows 7. Det är ju bra att man kan spara några tior på att köpa sitt operativsystem från rätt butik.

Det är dock märkligt att man ingenstans på sidan nämner att det finns fullgoda gratisalternativ både för kontorsprogram och operativsystem.

 

 

Här är det tomt! 0 träffar på LibreOffice

 

 

LibreOffice och OpenOffice är högpresterande alternativ som inte kostar en krona. Linux är ett bättre operativsystem än Windows och är även det helt gratis.

Pricerunner är som sagt en väldigt bra tjänst och jag är inte ute efter att klanka på den. Det kan dock vara svårt att jämföra priser om vissa produkter är gratis och vad jag förstår är Pricerunner delvis reklamfinansierad av firmor som vill sälja. För att kunna sälja något måste det ha ett pris och kan inte vara gratis.

Tjänsten visar dock hur fel vi lärt oss att tänka om programvara och datorer. Vi har vant oss vid att operativsystem och program ska:

  1. Kosta pengar
  2. Göra inskränkningar på vad vi får och inte får göra
  3. Att det inte finns alternativ till Microsofts produkter (OK för MAC, men MAC är ännu värre)
  4. I och med monopolsituationen slutar vi ställa krav på produkter
  5. Att filer och därmed arbete blir inlåst i diverse märkliga filformat som det kostar pengar att komma åt

De självklara utgångspunkterna är istället att operativsystem och datorprogram ska:

  1. Vara gratis (eller rättare sagt dra in pengar på annat sätt än genom licenser. Den som känner att han måste etablera en ekonomisk relation till sina datorprogram kan skänka en slant till sin favoritdistribution av Linux, OpenOffice eller LibreOffice)
  2. Att man får göra vad man vill
  3. Att man ska kunna välja de system och program som passar en bäst
  4. Att man har rätt att ställa krav på produkter
  5. Att ens arbete är ens eget och att man kan komma åt det utan att betala

Gratis, eller rättare sagt, fritt, är bättre än billigare!

 

feb 052012
 

Flattr this!

Ibland vill man rama in en del av en text, till exempel i en faktaruta. Det finns flera sätt att göra det på i Writer:

  1. Med en textram
  2. I en tabell med en enda cell
  3. Med formatmallar

Det tredje sättet visar de möjligheter som finns om man lär sig använda formatmallar i OOo/LibO och det är det sättet jag beskriver.

1. Man skapar lämpligen en ny formatmall. I mitt fall baserar jag den på Brödtext. Öppna fönstret för Formatmallar och formatering (F11). Högerklicka på Brödtext och välj Nytt…

 


2. I fönstret som öppnas kan man göra mängder med inställningar. Jag kallar min formatmall Brödtext med ram och ställer in så att texten återgår till vanlig brödtext på fliken Administrera.

 

 

 

Man kan variera inställningarna så att de passar för ens syften.

3. Under fliken Inramning skapar jag textramen som jag vill ha den. Man kan få snygga effekter på inramad text med skuggor och olika typer av ramar.

 

 

Man kan framhäva textramen på flera sätt, med färg, skugga och linjetjocklek

 

Färdigt!

 

Textrutan framhäver texten!

Tips:

En smart inställning på fliken Inramning är Sammanfoga med nästa stycke:

 

 

Om man bockar för hamnar fler stycken med formatmallen Brödtext med ram i samma ram.

 

Man kan sammanfoga stycken så att de hamnar i samma ram...

 

Om man inte bockar för hamnar de i separata ramar.

 

...eller lägga dem i egna ramar

feb 012012
 

Flattr this!

Referenshanteraren och forskningsverktyget  Zoteros nya version, 3.0 med många nya funktioner och förbättringar är färdigt och går att ladda ner på Zoteros hemsida. Zotero är gratis och en bättre referenshanterare och forskningsverktyg än till exempel EndNote.

Jag har inte fått Zotero att uppdateras automatiskt i Firefox på alla datorer än, utan installerat det manuellt från Zoteros hemsida. Jag antar att Zotero 3 är litet för nytt och kolliderar med Firefox som precis uppdaterats till version 10.

Zotero 3 går också att köra som ett fristående program utan Firefox. Man kan länka det till andra webbläsare som Chrome eller Safari och det är möjligt att utveckla stöd för fler.

Jag har tidigare skrivit litet om nyheterna i Zotero 3.