Mar 162012
 

Flattr this!

För några månader sedan lade jag ut ett jobb på att göra ett bokomslag till en bekant som arbetar i förlagsbranschen. Hon gjorde ett jättefint omslag i Adobe InDesign på sin jobbdator och allt var frid och fröjd. Det enda jag behövde tänka på var att få resten av boken färdig.

Min bekant slutade sitt jobb. InDesignfilen med omslaget såg hon naturligtvis till att ta med sig.

Jag har använt fri programvara och fria filformat i många år. Jag är van att kunna öppna filer även om de är några år gamla. Jag brukar anlitas av folk som får problem med MS Office filer som inte längre fungerar då Microsoft bestämt att det är dags att lura av dem några tusen i uppgraderingskostnad och slopar stöd för sina gamla filformat eller ändrar i dem för att försvåra för konkurrenter. Jag är van att kunna byta program och operativsystem och kunna arbeta i den miljö som passar mig bäst för stunden.

Jag trodde i min enfald att hela världen fungerade så…

 

Boken klar

Resten av boken börjar nu bli klar och jag behövde omslaget som skulle finslipas. Nu började problemen.

Filen var gjord i InDesign 5. Jag har en urgammal version av InDesign och filen gick inte att öppna. Efter en koll på Adobes hemsida har Adobe den geniala mjölkkossan att filer bara är kompatibla en version bakåt. Detta är givetvis för att underlätta för användare att fatta beslut att det är dags att uppgradera för smått astronomiska summor.

Jag använder numera InDesign någon gång vartannat år just för att göra omslag och min urgamla version har allt jag behöver och tryckeriet har inga problem att hantera de filer jag lämnar. Varför ska jag uppgradera?

 

Att lösa ett problem

Nu vidtog en febril jakt efter ett nyare InDesign. Till sist fick jag tag på någon som kör InDesign 5.5 på sin Windowsdator. Filen gick att öppna, Seger!! Jag skulle kunna göra jobbet klart vid en lånad arbetsstation.

Icke sa nicke! Min första bekant hade gjort jobbet i InDesign för MAC. Det betyder att de typsnitt hon använt inte finns/fungerar i Windows!

För att slutföra arbetet skulle vi alltså behöva Adobe InDesign, en MAC-dator och förmodligen ett antal dyra typsnitt. Detta skulle kosta upp mot en tredjedel av vad det kostar att trycka boken och det fanns ingen budget eller vilja för att tvångsköpa dessa saker för ett enda omslag.

Till sist ledsnade jag på allt vad ofria skräpprogram heter. Jag och min bekant gjorde om omslaget från början i min urgamla version av InDesign och med typsnitt som jag har koll på. Nu vet jag att filen kommer att fungera tills boken kan gå i tryck.

Detta lilla äventyr kostade upp mot en veckas arbetstid fördelad mellan tre personer och ett nästan slutfört projekt fick göras om från början, mycket klurande och mycket irritation. Visst kan man mena att det var olyckliga omständigheter som att min bekant slutade sitt jobb, att man ska vara medveten om de problem som finns med filformat och typsnitt redan då man påbörjar ett projekt och så vidare. I slutänden går alla ”skyll dig själv” argument ut på att man ska bita i det sura äpplet och betala för att få tillgång till sitt eget arbete.

Några saker står klara:

 

  • Om du arbetar i Adobes program är det Adobe som äger ditt arbete och inte du. Du får låna det för stora summor pengar.
  • Om du arbetar med ofria operativsystem riskerar du också att förlora ditt arbete, särskilt i MAC, men även i Windows. Genom finesser som typsnitt låsta till system förhindrar man att filer flyttas mellan plattformar.
  • ”Marknadsledande” program som InDesign och Photoshop kan ha fler funktioner och vara smidigare att arbeta i än fria motsvarigheter som Scribus och GIMP. I slutänden är det dock inte alls säkert att ett jobb går fortare, blir bättre eller ens finns om man använder ofria program.
  • Det är bara fria program som garanterar att filer fungerar oavsett plattform, om de ligger ligger till sig och vem som än gör jobbet.

 

Jag kan förstå att förlag och tryckerier använder Adobes program. Det är en nisch där allt är uppbyggd runt Adobes program, alla är utbildade på dem och maskinerna är inställda efter dem. Adobe gör en nätt vinst på att ha mutat in ett område och inlåsningen är i det närmaste total. Ett enskilt tryckeri kan inte säga att: ”vi tar inte emot Adobe-filer.” Effekten är att vi betalar genom dyrare böcker och trycksaker.

Det jag inte kan förstå är att privatpersoner ens överväger att använda Adobes program för att ta bort röda ögon, beskära en bild eller att sätta texter när det finns fria program som gör det lika bra eller bättre. Plötsligt en dag kan alla bilder och texter vara borta, det vill säga du kan inte öppna dem utan att betala en rejäl summa till Adobe.

 

Slutsats

Jag hoppas att det här var sista gången jag använde InDesign. Just nu hatar jag allt vad Adobe heter. De problem jag har haft visar hur dumt det är att använda ofria program och tro att saker ”bara fungerar” om man har en licens som kostar pengar.

Jag skriver hoppas. Jag arbetar delvis med att sätta böcker, böcker måste ha omslag och tryckerier förväntar sig att få en öppen InDesignfil för att fixa detaljer som ryggbredd, textstorlek på ryggen etc. Det är svårt att bryta med systemet och produktionskedjan är byggd kring Adobes program. Därför är InDesign mitt sista ofria ”måste ha” program som jag inte har kunnat ersätta med fria program.

Jag har dock lyckats ersätta InDesign för inlagan. LyX är bättre än InDesign, kostar inte en krona och levererar lika bra eller bättre slutresultat och är fri programvara. Nu kommer jag att lägga alla krafter på att ersätta InDesign även för omslag. Det tryckeriet egentligen vill ha är en tryckfärdig PDF och jag misstänker att om jag fick deras siffror och mått skulle jag kunna fixa omslag i Scribus och trixa till en godkänd PDF via Postscript på samma sätt som jag gör i LyX. Det skulle bli litet mer arbete, men inte mer än att behöva göra om omslag från början.

Dessutom skulle jag äga mitt eget arbete!

  3 Responses to “Varför fri programvara är bättre än ofri”

  1. Tack för ett intressant och konkret inlägg om nackdelarna med ofri programvara. Hela upplägget med ofri programvara bygger på:

    1) Att du alltid skall arbeta vid en och samma plattform. Windows eller Mac, men inte kombinera dessa med varandra.
    2) Du skall uppgradera till den senaste versionen oavsett om du vill det eller inte. Vill du inte eller saknar behov av att uppgradera ser Adobe till att behovet uppstår genom att t.ex. ändra i formatet som filerna sparas i. Allt för att du ska betala och känna att du fått något extra för pengarna.

    ”Det jag inte kan förstå är att privatpersoner ens överväger att använda Adobes program för att ta bort röda ögon, beskära en bild eller att sätta texter när det finns fria program som gör det lika bra eller bättre. Plötsligt en dag kan alla bilder och texter vara borta, det vill säga du kan inte öppna dem utan att betala en rejäl summa till Adobe.”

    Nu gissar jag och jag har ingen undersökning som jag kan hänvisa till utan detta är min högst personliga åsikt. Jag skulle tro att de flesta privatpersoner kör med piratkopior av Adobes program. Om det sedan innebär problem med att öppna nyare filer i äldre program, så löses detta genom att ladda hem en nyare version av den piratkopierade programvaran. Adobe förlorar en möjligt intäkt, men vinner på att fler använder och sprider deras egna filformat. Att GIMP mer än väl räcker till för de flesta av oss som är amatörer inom bildbehandling spelar ingen roll, då måttstocken är Adobe. Hur många har inte i dagligt tal hört uttrycket att ”Photoshoppa” en bild, när det egentligen handlar om att göra justeringar i bilden och det finns en mängd verktyg utöver Adobe som kan göra dessa saker.

  2. Detta är mycket intressant och något som såväl privatpersoner som företag borde tänka mera på. Jag lyssnade nyligen till en redovisning av ett projektarbete om konsultansvar. Ansvarstiden för avslutade projekt är 10 år, och vad som kan hända inom datorvärlden på den tiden vet ingen. På ett av Sveriges största ingengörsföretag har man tänkt *lite* på framtiden i alla fall. Deras lösning gick ut på att se till så att även programmet som skapat filen sparas, men problemet som jag ser det är ju att man knappast kan säkerställa att ett program som används idag (och kanske redan har ett par år på nacken) kan installeras/köras på en dator 10 år senare.

    Förmodligen skulle det ändå gå att lösas men kostnaden för att jaga fatt på hårdvara och operativsystem blir säkert inte gratis, fast med tanke på vad konsekvenserna av att inte fullgöra sitt ansvar för ett projekt (om ett problem skulle uppstå) är nog långt dyrare. Frågan är hur mindre företag (företag utan egen IT-avdelning t.ex.) löser problem likt detta. De skulle sannolikt drabbas mycket hårdare av kostnaden av att få en fungerande plattform för att öppna sina 10 år gamla filer.

  3. Jag gör flygblad åt ideella föreningar ibland och har använt en gammal Corel Draw för detta. Nu håller jag på att ge upp CD och försöker vänja mig vid Inkscape på linux i stället.
    Alla funktioner jag behöver finns där, men inte alltid så enkla att använda som i Corel Draw. Å andra sidan vet jag att programmet är stabilt, att det inte blir några idiotproblem när jag skickar filer till den som ska trycka, och att om det skulle behövas kan mottagaren ladda ned programmet i rätt version och installera hos sig för att göra de ändringar som behövs.
    Inte lika bekvämt att använda, alltså, men en helt annan trygghet. Rekommenderas.

Kommentera

%d bloggare gillar detta: