Apr 262012
 

Flattr this!

Dagens stora Linuxnyhet är att Canonical har släppt en ny version av operativsystemet Ubuntu.

Jag använder inte längre Ubuntu på grund av gränssnittet Unity. Ubuntu har blivit en experimentverkstad för misslyckad design och för dem som vill revolutionera hur man använder datorn var sjätte månad, inte för dem som använder datorer.

Unity, med våldsamt experimenterade med design i centrum, har färgat av sig på hela Ubuntu. Om man postar i en diskussion där en superdesigner kommit fram till att man framöver ska växla program med tangentkombinationen: SUPER+Programnummer+Piltangent+ENTER, alltmedan skärmen täcks med diverse effekter och försynt påtalar att det är enklare att klicka på en knapp i panelen (eller ALT+TAB på tangentbordet), blir man avfärdad som Poweruser, vilket har blivit det värsta skällsordet i Ubuntuvärlden.

Jag har i ett drygt år försökt att lära mig älska Unity. Ett arbetspass är en mardröm. Det enda jag kommer ihåg efteråt är att jag tryckte på ALT+TAB 1000 och på SUPER 500 gånger. Eftersom Unity lyckas med konststycket att vara både ohjälpsamt och påträngande minns jag inte vad det var jag jobbade med utan är bara arg. Det är design då den är som sämst: brukaren glömmer vad han ska göra och fastnar i hur det görs.

Jag är förvånad att jag fått sådan avsky och istället för att klanka vill jag försöka förstå varför jag inte kan med Unity. Det blir en liten bitter framtidsreflektion.

 

Att använda en dator

Jag producerar saker: texter, bilder dokument. Jag kör som regel ett eller flera ordbehandlingsprogram, anteckningsprogram, bildvisningsprogram, bildbearbetningsprogram, webbläsare och mailprogram parallellt. Jag växlar mellan programmen och har många dokument öppna i varje program. Min senaste bok arbetade jag med så gott som dagligen på det sättet med under sju år. Skrivbordsmetaforen för datorns gränssnitt är högst levande och jag har använt datorn på ungefär samma sätt i tjugo år. Datorerna har blivit oändligt mycket bättre, men fungerar på i princip samma sätt. Det går nog inte längre att förbättra konceptet särskilt mycket. Unity är nytänkande. Det avskaffar skrivbordsmetaforen och tvingar en att använda datorn på ett nytt sätt. Varför?

Allt har blivit enklare med Unity. Unity är till för film, Internetsidor, Facebook, Twitter. Man ska köpa musik och annat som ger Canonical inkomster. Dessa saker är lätt åtkomliga medan produktionsverktyg är begravda och svåra att hantera.

Att Unity är till för konsumtion blir tydligt genom att det ska fungera på andra manicker som TV-apparater, Smartphones och plattor. På dessa är man i högsta grad konsument. Man tittar, klickar och kanske på sin höjd skriver några ord. Andra skapar det man konsumerar. Ens egen produktion blir på sin höjd några musklick eller ett några ord enkel text. Skrivbordsmetaforen och skrivbordsdatorn är döda och om det går bättre för Canonical att kränga Ubuntu på kylskåp kommer gränssnittet att anpassas till det.

Unity passar utmärkt för detta. Man förväntas göra en enkel sak åt gången. Man har stor tittyta med stora knappar för att göra de enkla sakerna.

 

Linux och Ubuntu

Skillnaden mellan Linux och andra system kan grovt beskrivas som att man använder andra system medan man lär sig hantera en dator i Linux. När man bygger program, kompilerar en kärna eller deltar i buggrapportering förstår man potentialen i fri programvara och fria operativsystem. Linux är annorlunda än andra system där man förväntas använda det som serveras.

Ubuntu har lett utvecklingen mot att Linux ska bli som andra operativsystem. Det vill säga man ska använda datorn utan att behöva lära sig hur den fungerar.

Unity går ett steg längre: man ska inte producera utan konsumera. Windows 8 verkar gå åt samma håll och det förefaller finnas en konsensus att datorer inte längre är till för en liten elit för att lära sig hur de fungerar, eller för användare som skapar på dem, utan för masskonsumtion.

Nu öppnas nya perspektiv.

 

Du sköna nya värld

Datorer är inte längre exklusiva arbetsredskap, de används av alla. Att skriva något är att klippa och klistra från Internet. Datorer är underhållningsmaskiner och nav i socialt umgänge, redskap för konsumtion. Det ska gå snabbt och enkelt att konsumera och ingen ska behöva bry sig om hur dator och operativsystem fungerar eller tänka självständigt, än mindre formulera sig.

För detta behövs inget skrivbord, inget tangentbord, inga möjligheter att producera.

Slutmålet för framtidens operativsystem är att användaren direkt kommer ut på Internet med sin manick, ser de annonser och sidor som Google eller Bing bestämt, film och musik startar automatiskt, givetvis slipper man välja själv. Ens sociala liv finns på Facebook och Twitter så att man slipper träffa riktiga människor. Det enda funktion man behöver ha är en stor Gillaknapp.

Nej tack, jag lever kvar med en föråldrad skrivbordsmiljö och fortsätter skriva böcker ingen läser!

  4 Responses to “Ubuntu med Unity”

  1. Jag är benägen att hålla med. Både Unity/Gnome 3 känns som fel väg att gå.
    Eftersom Ubuntu är en så viktig distribution så påverkar det folks uppfattning om Linux.
    Jag tror flertalet föredrog Gnome 2 gränsnittet.
    Visst ska det utvecklas men användarbeteendet är detsamma.

    Men Ubuntu är ju inte det enda bolaget med ”nya visioner”

    Jag befarar att Windows8/Metro gränssnittet passar dåligt med tangentbord, mus och en stor skärm.

  2. Intressant betraktelse som jag inte tänkt på och får hålla med att det liknar konsumtionsinriktad miljö. Liksom TV blir man fördummad av en felaktigt skrivbordsmiljö och man blir bara irriterad att allt blir så omständligt att arbeta. Jag kommer mera inrikta på är KDE miljön som har visat att man kan skapa olika skrivbordmiljöer för olika projekter.Shape the desktop the way you want it, är något som tilltalar mig.

  3. Alt mera flyttas över till telefonen, som nu kan kommunicera med touch ( beröring ) av andra enheter som tangentbord och tunn stor skärm och projektor ( Android 4.03 Ice Cream Sandwhich )

    • Jo och där har Unity förmodligen en plats. Jag är dock fullkomligt övertygad om att jag inte kommer att skriva min nästa bok på en mobiltelefon…

Kommentera

%d bloggare gillar detta: