Jul 312012
 

Flattr this!

här i OS-tider kan det vara värt att fundera över hur man idrottade förr i tiden.

Universiteten var under tidigt 1800-tal viktiga utbildningscentra för andlig och kroppslig fostran. Man började fasa ut universitetens dansmästarna till förmån för fäktmästare. Anledningen var att man plötsligt ansåg att det var omanligt att dansa. Detta är svårt att förstå eftersom alla studenter var män och därmed fanns det bara manliga danspartners.

 

Pehr Henrik Ling

I Lund blev skalden Pehr Henrik Ling, den svenska gymnastikens fader, fäktmästare. Hans vänner kallade honom: ”en lika besynnerlig som snillrik man”. Alla andra ansåg att han hade en skruv lös. Han blev medlem i Götiska förbundet och hamnade omgående i gräl om på vems tomt Asken Ygdrasil hade vuxit.

Medan grälen pågick i Götiska förbundet blev gymnastik ett stående inslag för universitetsstudenterna. Bilden visar hur det gick till. Lings egen bygelhäst finns bevarad på Kulturen i Lund.

 

Bild i instruktionsbok från sent 1700-tal om hur man hanterar en bygelhäst. Lägg märke till att hatten alltid måste sitta kvar!

 

 

Idrottsskador

Idrottsskador var långt ifrån okända. Antikvitetsintendenten Nils Henrik Sjöborg fick på 1820-talet svåra smärtor i vänstra knäet och fick gå med kryckor: ”jag ådrog mig [skadorna] under julnöjen, genom solo-dans, gymnastik, balanceringar och slika upptåg”. Dessa aktiviteter hade han ägnat sig åt tio år tidigare då han hade varit professor i Historia i Lund. Om han hade levt idag hade han säkert fått sitt onda knä erkänt som arbetsskada. På 1800-talet fick han släpa sig fram med kryckor.

 

Exercis

Bilden på bygelhästen visar att gymnastik hade sitt ursprung i militära övningar. En uppskattad träning bland studenter var militärexercis. Studenterna var visserligen frikallade från militärtjänstgöring och behövde inte riskera livet under Sveriges fälttåg under Napoleonkrigen, men vapenövningarna kunde kombineras med alkohol och diverse upptåg och blev därmed ett roligt avbrott i studierna.

Akademiker, alkohol och skarpladdade vapen är givetvis en livsfarlig kombination. Den blivande prästen och arkeologen, Uppsalastudenten Johan Haquin Wallman lyckades med konststycket att skjuta sig själv, en stor bedrift när man betänker hur otympliga dåtidens musköter var: ”Jag har nu i 14 dagar varit sängliggande. För så lång tid sen skjöt jag i våda ett stort bösseskott i min vänstra arm”.

Man kan fråga sig om dagens idrottande med elitsatsningar, doping och enorma pengar är sundare än de gymnastiska övningar man bedrev under tidigt 1800-tal.

Kommentera

%d bloggare gillar detta: