aug 292012
 

Flattr this!

Jag fick en kommentar av Daniel på ett inlägg som hävdade att opensource program duger till de flesta, men att företag måste ha dyra proprietära program som Microsoft Office för att tillgodose avancerade användare. Kommentaren har fått mig att tänka till. Vad är egentligen en avancerad användare?

Jag funderar sällan på om jag själv är en avancerad användare, förmodligen är jag det. Egentligen ser jag mig mer som grundlig än avancerad. Jag prövar mig fram, läser manualer och söker lösningar på Nätet. Vad menar vi med att någon är en avancerade användare?

 

Avancerade användare?

Under åren har jag mött personer som kallat sig avancerade användare, men där termen snarast dolt brister i verksamhet eller kunskap.

 

Avancerade program ger status

På en firma med ett tiotal anställda som jag hade litet att göra med för några år sedan hade alla den senaste versionen av MS Office. Någon hade kommit på att alla skulle kunna producera sina rapporter själva och därför hade alla den senaste versionen av Adobes CS-svit för sättning i InDesign och bildbearbetning i Photoshop. Förutom denna imponerande uppsättning program hade alla diverse svindyra specialprogram. I varje maskin fanns nog program för upp mot 75.000 kronor.

Sammanlagt producerade gruppen runt 50 rapporter om året på i genomsnitt 10 sidor och så vitt jag kunde bedöma var arbetsuppgifterna tämligen vardagliga.

De såg sig som avancerade användare och hade höga tankar om sig själva som yrkesmän. Om någon ifrågasatte dem eller det man producerade fick de taggarna utåt och hänvisade snabbt till sina förstklassiga datorer med dyrbara program.

Jag har sällan träffat en så lågpresterande grupp. Rapporterna var hafsverk, arbetet undermåligt och ingen klarade att göra något litet mer avancerat vare sig på datorn eller sitt yrkesområde.

Dyra och avancerade datorprogram var ett sätt att hålla samman gruppen och att behålla en status som proffs och avancerade användare man inte hade.

 

Speciella arbetsuppgifter

Jag har en god vän som arbetar på en annan firma. Eftersom ingen annan ville, fick hon i uppgift att hålla i firmans hemsida. För att göra det fick hon avancerade program som Photoshop och Dreamweaver.

Hon uppdaterar hemsidan med text och bilder som andra skickar henne. Det tekniska underhållet sköts av andra. Arbetet består i att förminska, beskära och fixa till bilderna. Då hon kör fast mailar hon dem till mig och jag fixar dem på några minuter i GIMP.

Hon ser mig som Photoshopguru men jag har aldrig haft hjärta att berätta att jag inte använder Photoshop.

En avancerad användare är den som gör saker ingen annan vill och får avancerade program som en bekräftelse på sin status.

 

Räknenissarna

Min erfarenhet är att de som oftast kallar sig avancerade användare är de som arbetar mycket i kalkylprogram.

För ett tag sedan pratade jag om FOSS och LibreOffice på en firma och möttes av hånleenden av de räknekunniga. Calc kan givetvis inte ersätta Excel. De hade gjort kalkylark i Excel för allt firman behövde med makron och allt. Sådant kan man inte göra i ett gratis hobbyprogram.

Jag bad att få deras malldokument. Efter några timmars experimenterande och tips på OOo:s användarforum hade jag fixat kalkylark med exakt samma funktioner i Calc, med makron och allt (egentligen var mina versioner bättre). Då jag visade räknenissarna mina ark var de först hånfulla, därefter undrande och till sist surögt tysta. Jag har inte hört av dem sedan dess.

Att ha skrivit ett VBA-makro för tre år sedan gör en inte till avancerad användare. Att ha gjort samma saker på samma sätt i samma program i tio år är inte avancerat utan slentrian.

 

I exemplen är de avancerade användarna mer avancerade i sina egna och omgivningens ögon än vad de faktiskt är. Dyra datorprogram ger status och pondus och bekräftar att man har speciella arbetsuppgifter eller speciell status på arbetsplatsen. De dyra programmen döljer emellertid också brister.

 

Vad är en avancerad användare?

Jag är inte färdigfunderad, men jag vill definiera en avancerad användare som någon som klarar av att lösa uppgifter mångsidigt och innovativt. Detta kan inkludera:

  • Att använda flera verktyg.
  • Att hitta rätt verktyg, det vill säga ha förmåga att lära nytt.
  • Att kunna lösa uppgifter oavsett verktyg. Principer och arbetsflöden är viktigare än att saker görs på traditionellt sätt eller i ett visst program.
  • Att inte vara bunden till program eller invanda arbetssätt.
  • Att utnyttja program maximalt. Det innebär att man använder småprogram och skript längs vägen och undviker program som har funktioner man inte behöver.
  • Att istället för att bedöma ett program efter antal funktioner bedömer man det efter resultatet av det man gör i det.

 

Några funderingar

Visar priset på datorprogram hur avancerad användaren är? Ju dyrare program desto mer avancerad?

Är det faktum att fri programvara är gratis en belastning?

Är jag en mer avancerad användare om jag skriver min nästa bok i MS Word och sätter den i InDesign, än om jag använder LyX?

Går det alls att bli avancerad användare i fria gratisprogram som GIMP, LibreOffice och LyX? Är man fortfarande amatör efter att ha arbetat åratal i fri programvara?

Fri programvara framhålls ofta passa nybörjare, barn, fattiga, ungdomar och hemanvändare. Det vill säga icke-professionella som man antar har brister i datorkompetens eller ekonomisk styrka och varken de själva eller andra ställer högre krav på deras arbete. Fria program kopplas sällan samman med professionalism, specialister och exklusivitet. Många som säger sig vara avancerade användare ser fria program som undermåliga kopior av riktiga program.

 

Är det tvärtom?

Är proprietära program hinder för avancerad användning? Istället för att se mål och utvärdera sina verktyg lär man sig arbeta på ett visst sätt inom givna ramar i ett bestämt program som man betalat för. Proprietära program med slutna filformat har som mål att man ska använda endast det programmet och när man kör fast är man inlåst. Man uppmuntras inte att testa andra verktyg eller att utvärdera konkurrerande program. Detta innebär begränsningar och är svårt att förena med hur jag vill definiera avancerade användare.

Mitt sätt att arbeta, där jag växlar mellan olika program alltefter arbetsuppgiften och vad det är  jag vill uppnå, är beroende av fria program och fria filformat. Att inte kunna öppna filer i ett annat program eller att data försvinner om man inte använder ursprungsprogrammet är typiskt för slutna program. Efter alla år jag använt fria program skulle jag sannolikt tycka att det var svårt och innebära begränsningar att börja använda proprietära program. Jag tror att jag skulle bli en mindre avancerad användare.

Att vara en avancerad användare bygger på fri programvara.

aug 272012
 

Flattr this!

Man kan snabbt skapa snygga logotyper i bildbearbetningsprogrammet GIMP som man kan använda som rubriker eller bilder i dokument. Ett sätt att använda dem på är som vattenmärken i OOo/LibO Writer som jag beskriver hur man kan få till här och här.

 

Man ska inte glömma att man kan använda GIMP för att smycka andra typer av dokument. En logotype kan passa som rubrik i en text eller i en presentation

 

Man kommer åt funktionen i GIMP under Arkiv -> Skapa Logotyper, där det finns mängder med förval.

 

 

Man skriver in sin text och logotyperna skapas på några sekunder.

 

 

 

 

Man kan justera förvalen tills de passar ens syften.

 

 

Detta är ett snabbt och enkelt ätt att få till snygga logotyper eller rubriker, färdiga att användas i andra dokument!

aug 212012
 

Flattr this!

Under de sista åren har Linuxdistributioner som LinuxMint och Ubuntu kämpat för att Linux ska bli mindre nördigt och att vem som helst ska kunna köra Linux.

Jag kör numera mest Kubuntu, en variant av Ubuntu med skrivbordsmiljön KDE.

Man har lyckats och Linux är numera enklare, stabilare och säkrare att köra på skrivbordsdatorer än proprietära alternativ. Priset för detta är att inbitna nördar framstår som vanliga datoranvändare.

Som tur är finns det motkrafter. När jag nyligen uppdaterade till KDE 4.9 upptäckte jag en ny fantastisk funktion.

Det går att söka efter saker i terminalen på Internet! Man kan söka med tjänster som Google, Wikipedia och ordböcker. Genom att markera ord och högerklicka får man upp en sökmeny. Sökresultatet visas i webbläsaren.

 

 

 

Jag kan tänka mig att utvecklare och inbitna terminalanvändare kan ha nytta av funktionen. Vi andra återfår en del av vår förlorade nördstatus! Numera förstår jag inte hur jag klarat mig alla år utan sökfunktion i terminalen.

Man kan också tycka att funktionen är onödig eller meningslös, en riktig nördgrej. Den visar emellertid kraften i fri programvara och fria system med innovationer och nya sätt att göra saker. Jag skrev inledningsvis att Linux är enklare, stabilare och säkrare än proprietära system. Till detta ska fogas att det är roligare och mer uppfinningsrikt!

aug 172012
 

Flattr this!

Det är dags för fjärde inlägget om hur man gör vattenstämplar i OpenOffice/LibreOffice Writer. De tidigare inläggen finns här här och här.

Nu börjar min fantasi och mina kunskaper tryta om hur man gör vattenstämplar och det här blir nog det sista inlägget i ämnet. Den här gången visar jag hur man får till vattenstämplar med en littet okänd funktion i Writer: Fontwork. Fontwork gör att man kan arbeta med text som bilder.

 

Vattenstämplar med Fontwork

1. Välj menyn Visa – Verktygsrader – Teckning och klicka på knappen: Fontwork-galleri

 

 

Fontwork är en litet bortglömd funktion…

 

 

2. Det poppar fram ett fönster med olika grundinställningar för Fontworktexten.

 

 

 

 

3. Välj en lämplig utformning i galleriet. Det går att ändra en del i utformningen på egen hand.

 

4. Ändra texten till den du vill ha i vattenstämpeln.

 

5. Högerklicka på Fontworktexten. Välj Textanpassning – I bakgrunden.

 

 

Om man behöver ändra senare och bilden ligger under texten använder man CTRL+Klick.

 

6. Nu kan du skriva ovanpå vattenstämpeln.

 

Färdigt!

 

Metoden med Fontwork passar bäst för avancerade vattenstämplar med rejäla texteffekter. Man får fundera litet över färgval i text och vattenstämpel så att de inte blir oläsbara. Fontwork kan vara litet besvärligt att arbeta med i början och kräver litet övning innan man får till rätta knycken.

aug 152012
 

Flattr this!

För ett tag sedan beskrev jag hur den som använder LyX och LaTeX kan uppdatera Texlive manuellt på *Buntu. I *Buntu 12.04 ingår Texlive 2009 och den aktuella versionen är 2012 som har flera nyheter och förbättringar.

Att uppdatera Texlive manuellt är ganska besvärligt och det finns ett enklare sätt att göra det på genom att installera extraförrådet Texlive backports:

 

sudo add-apt-repository ppa:texlive-backports/ppa

sudo apt-get update

sudo apt-get upgrade

 

Eller installera hela eller delar av Texlive om man inte har det installerat genom pakethanteraren.

Förrådet har Texlive 2012 som kommer att finnas i *Buntu 12.10 och som man backportat till 12.04.

Vilken metod man föredrar är upp till en själv. En manuell installation är mer flexibel och man kan uppdatera enskilda paket med tlmgr. Att uppdatera via extraförrådet är enklare och man slipper beroendeproblem för program som kräver Texlive installerat via pakethanteraren.
Jag har hittat en intressant artikel i TUGBoat (specialtidning om allt som rör TeX) om hur man uppdaterar TeXLive manuellt i Ubuntu (Länken laddar ner en PDF-fil av artikeln). Spännande läsning för den som vill fördjupa sig!

aug 132012
 

Flattr this!

Om man installerar LibreOffice från .deb paket i Kubuntu eller liknande Debianbaserade Linuxdistributioner ser knappraderna i LibO ut som om de fick tredjepriset i en betongtävling i DDR 1982.

 

LibO installerat från .deb-paket i Kubuntu är ingen höjdare. Knappraderna ser hemska ut

 

Det finns flera skäl till att installera LibO från .deb-filer istället från förrådet. Man kan vilja få en nyare version. Man kan vilja testa betaversioner. Ibland har packningen i *buntu varit buggig och programmet har fungerat bättre installerat från .deb-filer.

Jag har tidigare skrivit om sätt att få till ett snyggare LibO i KDE här och här.

Efter närmare undersökning är det filen libstdc++.so.6 som trilskas. Problemet är att LibO installerar en egen sådan fil och inte använder systemets. Att man packar filen beror förmodligen på att man vill säkerställa att den finns.

Ett sätt för att få ett snyggare LibO är att ta bort, eller mer riskfritt, döpa om libstdc++.so.6.

 

Gör så här:

 

1. Stäng LibO

 

2. Ge detta kommando i en terminal:

 

sudo mv /opt/libreoffice3.6/ure/lib/libstdc++.so.6 /opt/libreoffice3.6/ure/lib/libstdc++.so.6.old

 

Ange lösenord.

De röda siffrorna markerar den version av LibO man kör och kan behöva justeras.

 

 

3. Starta om LibO. Det är nu mycket snyggare!

 

Nu ser LibO ut som det ska!

 

LibO använder nu systemets version av libstdc++.so.6.

Vad libstdc++.so.6 exakt gör vet jag inte, eller om versionen från .deb-paketen har speciella egenskaper. Jag har testat med borttagen libstdc++.so.6 i ett par månader och inte haft några problem, utöver att LibO ser mycket snyggare ut. Jag tror därför att tipset är helt ofarligt.

Om det mot förmodan uppstår problem är det bara att vända på kommandot:

 

sudo mv /opt/libreoffice3.6/ure/lib/libstdc++.so.6.old /opt/libreoffice3.6/ure/lib/libstdc++.so

 

Jag tror att problemet kan finnas också i andra Linuxdistributioner med KDE om man installerar LibO manuellt. Genom att anpassa kommandot bör man även i sådana distributioner få till ett snyggare LibO.

aug 052012
 

Flattr this!

Detta är tredje inlägget för hur man får till vattenstämplar i OpenOffice/LibreOffice Writer. Läs tidigare inlägg här och här.

Ett sätt att lägga in vattenstämplar är med hjälp av ramar. Det fungerar bäst med text, men fungerar också med bilder, även om det finns enklare sätt att göra vattenstämplar av bilder.

 

Lägga en bild i en ram bakgrunden

1. Välj menyn Visa – Verktygsrader – Teckning. Som standard dyker den upp längst ner på arbetsytan.

 

 

2. Använd textverktyget för att dra en ram.

3. Skriv och formatera texten i ramen.

 

 

4. Klicka på knappen ”I bakgrunden” på Verktygsraden. Denna verktygsrad är kontextberoende och återfinns som standard över arbetsytan.

 

 

5. Nu är det bara att skriva annan text över vattenstämpeln.

 

 

Vill man att vattenstämpeln ska synas på alla sidor i ett dokument förankrar man ramen i sidhuvudet eller sidfoten. Även om bilden är förankrad dit kan man placera den var som helst på sidan.

Man kan även använda bilder i ramar som vattenstämplar. Välj då Infoga → Ram… och lägg in en bild som bakgrund. Man gör ramen osynlig genom att välja Linjestil: ”Inget” under fliken Inramning.

Denna metod har fördelen att man kan använda OOo:s inbyggda verktyg. Det är därmed enkelt att ändra vattenstämpeln vid behov. Ramar är väldigt flexibla att arbeta med och kan placeras på olika sätt. Nackdelen är att det kan vara svårt att få till en litet mer avancerad vattenstämpel med de verktyg som finns i OOo/LibO.

 

Tips

Om man har lagt en ram i bakgrunden under text kan det vara svårt att markera den för att arbeta vidare med den. Texten blockerar ramen. Det löser man genom CTRL+musklick på bilden.