Sep 052012
 

Flattr this!

Det har alltid varit viktigt för författare att noga välja sina ord.

År 1819 publicerade Carl Georg Brunius och Johan Gustaf Liljegren första delen av avhandlingen Nordiska Fornlemningar som innehåller beskrivningar av fornlämningar och fornfynd. Det kanske inte är den bästa bok som skrivits om arkeologi, men långt ifrån den sämsta.

Boken fick dock snabbt dåligt rykte. Ryktet grundlades av en recension i Swensk Literatur-Tidning i vilken en viss Schröter dömde ut boken och ansåg att den var utan plan, virrig och värdelös.

Det som gjorde Herr Schröter mest upprörd var Brunius och Liljegrens beskrivning av hällristningar i Tanum i Bohuslän. I Nordiska Fornlemningar kan man läsa att:

 

På våra bergtaflor föreställes, […] stridsmäns styrka med breda skuldror och tjocka vador, lättsinnighet med priaper

 

Det finns en bild av en hällristning:

 

 

Brunius och Liljegren tolkade ristningen på detta sätt:

 

1. och 2.,Tvänne kämpar i envige, med hvardera sin följesven. […]

3. torde vara en plogman […]

4. en lättsinnig åskådare […]

 

Sentida arkeologer skulle nog tycka att denna tolkning i stort sett är gångbar.

Stackars Schröter fick emellertid en sexchock och dundrade över att åskådaren som ser de priapförsedda kämparna är ”lättsinnig” och att författarna därmed:

 

utrönt denne åskådares moraliska egenskaper.

 

Lättsinne kan förstås på olika sätt. Krigsmän kan strida modigt och lätta till sinnes. Någon som tycker om att se karlar med priaper kan vara lättsinnig och omoralisk.

Schröter avslutade sin recension med att:

 

detta arbete icke i det minsta har bidragit till utwidgandet af wåra kunskaper om Nordens Archäologi, utan kanske snarare hindrar utvecklandet af dess studium, då det wisar det från en löjlig sida.

 

Trots den negativa recensionen gick det bra för både Brunius och Liljegren. Brunius efterträdde några år senare Esaias Tegnér som professor i grekiska i Lund och är nog bäst ihågkommen för att han renoverade Domkyrkan. Liljegren fortsatte med arkeologin och blev år 1826 riksantikvarie.

 

Fotnot

Jag vill inte förklara vad den antika termen priaper betyder då jag kan framstå som lättsinnig. Den som inte ved vad priaper är kan söka information via denna länk. I detta fall säger 1000 bilder mer än ett kort ord. Klicka på länken på egen risk, innehållet kan chockera än idag!

 

 

  One Response to “Sexchock på 1800-talet”

  1. Ja detta var ju en intressant och bra blogg 🙂

Kommentera

%d bloggare gillar detta: