Okt 212012
 

Flattr this!

Jag läste ett test av kontorsprogram i PCFörAlla. Ett antal kontorsprogram ställs mot den på förhand korade vinnaren, Microsoft Office.

Microsoft Office får givetvis omdömet: ”Kan mest Bäst i Test!” Vad det och de andra programmen kan och inte kan och vad man egentligen testat framgår inte. Att man har ett program tyngt av funktioner man inte använder och inte behöver betyder inte att användaren ”Kan mest” eller att arbetet går lättare eller resultatet blir bättre.

Jag har gett upp om denna typ av jämförelser. MS Office är mallen och andra program ställs mot det och betyget blir högre ju mer lika MS Office de är. Allt är förutbestämt.

Jämförelsen haltar dock värre än vanligt.

 

Filformat

Recensenten påpekar mycket riktigt att:

”Endast Microsofts program kan öppna och redigera komplexa Office-dokument, både de gamla från Office 2000 (doc, xls, ppt) eller senare Office (docx, xlsx, pptx) med full bibehållen formatering.”

Microsofts gamla filformat är slutet. Det skapades för att utestänga konkurrenter. Är det då konstigt att det bara är MS Office som klarar av det? Det finns dock gott om exempel på att nya versioner av MS Office inte är bakåtkompatibla. Ofta är LibreOffice bättre på att öppna gamla MS Office filer.

Eftersom MS nya filformat OOXML innehåller proprietära delar kan inget annat program än MS Office någonsin läsa och skriva det perfekt. Det innebär att denna typ av tester är meningslösa, MS Office får toppbetyg och andra program underpresterar.

Detta är inte programmens fel. Felet ligger hos Microsoft och att man mutat till sig en ISO-stämpel för ett filformat som aldrig kommer att kunna bli en standard. För att kunna öppna och spara i Microsofts ”ISO-format” måste man ha Microsoft Office.

Om det är problem med Microsofts filformat i LibreOffice har jag ännu större problem med ODF-filer i MS Office och dessa blir som regel svårt misshandlade.

Jag exporterar ofta texter till LaTeX. I LibreOffice fixar jag det enkelt med ett tillägg. I MS Office är det i princip omöjligt. Har inte MS Office då också problem med externa filformat?

 

VBA

VBA är makrospråket i MS Office. Det är slutet och inget annat program klarar av det perfekt. Det innebär att det är meningslöst att jämföra andra program med MS Office.

LibreOffice är trots allt hyfsat på VBA-makron. LibreOffice har dessutom ett eget väl så kraftigt makrospråk. Givetvis ska man använda detta om man kör LibreOffice och inte VBA.

MS Office klarar dock (vad jag vet) inte av makrospråket i LibreOffice. Varför tas inte detta upp som en uppenbar brist i recensionen? Att flytta dokument och vara kompatibel måste vara dubbelsidigt.

 

Pris

Prisjämförelsen är helt uppåt väggarna. Läs och begrunda detta citat:

”Programmen installerades på en bärbar pc med en Intel Core i5-­processor, 4 gigabyte ram och Windows 7 Professional med senaste uppdateringar.”

Som testen utfördes måste man lägga till kostnaden för Windows till priset för de kontorsprogram som bara fungerar i Windows. På Dustin kostar Windows 7 Professional 1899 kronor.

Kostnaden för MS Office blir alltså inte 2300 kronor utan 4199 kronor. En privatperson med en mindre Office- och Windowsversion kommer undan med mellan 1500 och 2000 kronor (en enklare OEM-version av Windows som man tvingades köpa tillsammans med sin dator + Hem- och Student Office), dubbelt så mycket som anges i recensionen.

Man kan argumentera att kostnaden blir ännu högre eftersom många Windowsanvändare lyxar till det med antivirus- och säkerhetsprogram. Jag tror att få företag skulle våga köra Windows utan sådant. Det blir i slutänden dyrt för att få lov att använda sin dator. Genom systemet med OEM-licenser, slutna filformat och brister i Windows blir kontorsprogrammet sannolikt dyrare än datorn.

Jag använder LibreOffice i Linux till en kostnad av 0 kronor. Det är ganska mycket mindre pengar. För det får jag ett operativsystem som är bättre, snabbare och säkrare än Windows och ett kontorspaket som kan allt jag vill göra (och litet till)!

 

  3 Responses to “Att testa kontorsprogram”

  1. Som alltid i såna här tester ställs alternativen mot den redan utsedda vinnaren Microsoft Office, och det görs dessutom på Microsofts villkor. Kan inte alternativet VBA? Ja, då blir det minus trots att som du påpekar så är det slutet och ingen annan kan göra det lika bra.

    Det är en riggad tävling med riggade regler och riggat resultat. Det är lika mycket jämförelse som en hästkapplöpning med bara en häst är en tävling.

  2. Läste testet du länkade till och kan bara konstatera att djupet på testet är tunnare än ett skithuspapper. Det mest skrattretande i PC För Allas test var följande formulering:

    ”Där funktionsutbudet i redan kraftfulla Iwork och Libre Office tar slut, fortsätter Microsoft rada upp valmöjligheter, alternativa tillvägagångssätt och smarta detaljer. Är dessa ett måste för att kunna göra ett fullgott jobb? Nej, men de användare som på allvar utnyttjar programmens mer avancerade funktioner kan helt klart ha glädje av Office 2010.”

    Vilka dessa funktioner, valmöjligheter och smarta detaljer är nämner man inte. Troligen för att de inte existerar eller att det är sådant som nästan ingen användare använder.

    Enklaste sättet att visa på hur bortkastat det är att välja MS Office framför något av de fria alternativen, är att visa 3 A4 sidor med identisk text, typsnitt och innehåll, där en av dessa 3 är skrivna i MS Office och de övriga två i något av de fria alternativen. Då det är slutresultatet som räknas, kommer det inte att gå att se vilken av de 3 som är skriven med MS Office vilket gör MS Office bortkastat, då man får lika bra slutresultat med de fria alternativen.

  3. Jag kommer bara till en tom sida när jag klickar på länken. Möjligtvis för att jag använder fel webbläsare eller operativsystem för att kunna ta del av vad PC för alla skriver.

    Dock utan att läst testen och bara tagit del av Pavels diskussion kring artikeln så tycker jag mig se att PC för alla glömt den viktigaste aspekten av alla, frihetsaspekten.

    När det gäller all IT-hantering så vet vi sedan länge att det största värdet ligger i våra data, våra producerade dokument i detta fallet. Eftersom det är viktigt så eftersträvar vi minskade risker och olika metoder för att bevara värdet. En sådan aspekt kan vi se inom lagstiftningen för inköp till offentlig sektor. Redan 1992 kan man hitta farhågor i lagtexten och instruktioner om hur man minskar riskerna (LOU92). Bland annat kräver man att det alltid skall finnas minst två leverantörer som levererar likvärdiga produkter för att man skall få köpa. Motsvarande tänkesätt hittar man i det man kallde BAS80-plattformen på sjuttio/åttiotalet som man tillämpade så konsekvent att leverantörer av slutna produkter tvingades bort från marknaden.

    Värdet att kunna nyttja mina dokument även om ett decenium och även om jag råkar bytt leverantör under den tidsperioden borde skattas långt högre än funktionsutbudet utöver vad Iwork eller Libreoffice levererar.

    Talade med en representant för riksarkivet för några år sedan som redan då ondgjorde sig över att de ansvararde för viktiga dokument producerade i programvara som inte längre existerar idag. Detta om något borde vara en problematik värd att sätta i fokus. Kanske blir dessa decenier en ”glömd” tidsålder för framtida historiker eftersom huvuddelen av det viktiga material vi producerar är flyktigt och inte kommer bevaras för framtida generationer.

Kommentera

%d bloggare gillar detta: