Feb 032013
 

Flattr this!

Jag är verksam i den akademiska ankdammen, inom arkeologi.

Datorer och fri programvara är sällan något man diskuterar där. Man har den akademiska friheten att välja hur man jobbar och de flesta skaffar sig favoritprogram och sitt eget sätt att göra saker, en del avskyr datorer medan andra blir nördar. Varje projekt kan vara en egen liten värld med datorprogram, rutiner och sätt att göra saker.

 

World Archaeology

Senaste numret av World Archaeology, som är en ganska stor internationell tidskrift inom arkeologi, var ett temanummer, ”Open Archaeology” om olika aspekter av frihet och öppenhet inom arkeologin.

En artikel av Benjamin Ducke handlar om fri programvara och arkeologi och innehåller intressanta synpunkter som är giltiga för fler branscher än arkeologi. Tyvärr (och litet märkligt för ett temanummer om öppenhet) är inte innehållet fritt tillgängligt. Artikeln fick mig att fundera en del över fri och ofri programvara i den akademiska ankdammen.

Ducke gör en historisk tillbakablick på datorprogram. I datorernas barndom var program snarast en biprodukt av det man arbetade med på universiteten. Program utvecklades och användes inom projekt utan några djupare tankar på patent, vinst eller licenser.

Därefter bröt datorn igenom på allvar och blev var mans egendom. Det fanns pengar att tjäna på datorprogram och programmen kommersialiserades och fick proprietära licenser och hemliga filformat för att låsa in användare, begränsa användarens frihet och tjäna stora pengar på uppdateringar och monopol. Det lade hinder för forskningen eftersom information inte längre kan bytas fritt.

Detta har blivit allvarligare eftersom arkeologi blir allt mer digitaliserad. En avhandling eller publikation kan bygga på stora databaser och materialet kan ha bearbetats med avancerade algoritmer i specialprogram. Vid en utgrävning sker idag all inmätning och dokumentation digitalt redan i fält. Man använder specialprogram som kostar tiotusentals kronor. GIS, statistiska beräkningar och sökningar i databaser är standard inom arkeologin.

Det innebär att det i praktiken blir omöjligt med ett fritt informationsutbyte. För att kunna granska en avhandling i arkeologi behöver man program för tiotusentals kronor och inte ens då är det säkert att man kan granska resultaten eftersom tilläggsmoduler kan vara specialskrivna och inte finns fritt tillgängliga, även om man investerar i grundprogrammen. Man har ingen chans att granska om en forskare har dragit rätt slutsatser från sina siffror rätt, eller om det finns alternativa förklaringar. För att kunna granska de algoritmer forskaren använt behöver man ha tillgång till källkoden i hans datorprogram. Så länge man inte har det blir man tvungen att lita på hans diagram och uträkningar och har ingen möjlighet att utsätta dem för ingående granskning och kritik.

Detta är givetvis ett hot mot en av forskningens grundpremisser: att kunna granska resultat öppet och kritiskt.

Ducke menar att fri programvara är ett sätt att både utveckla datorprogram på ett bättre och billigare sätt inom små sektorer med behov av specialprogram och att göra forskning transparent. Licenser som GPL ger både ett skydd för källkoden och mot att forskningsresultat blir inlåsta bakom en mur av proprietär mjukvara.

En ökad användning av fri programvara skulle vara ett slags tillbakagång till det system som fanns innan dagens situation med ofria licenser och filformat som verktyg för att låsa in användare.

 

Funderingar

Artikeln, liksom hela numret av World Archaeology, är läsvärt för dem som arbetar i den akademiska ankdammen och har tankar om öppenhet, fri programvara och fritt informationsutbyte.

Jag får funderingar kring forskning som arkiveras i ofria filformat. Går det att öppna en databas om tjugo år som är sparad i ett ofritt format? Texter och annan dokumentation kan vara lika svåra att komma åt. Fria filformat med öppen dokumentation gör att det även i framtiden kommer att gå att öppna gamla filer och göra det möjligt att granska äldre forskning.

Med den historiska bakgrunden är det också lättare att förstå att FOSS-förespråkare (FOSS-talibaner) som Richard M StallmanFree Software Foundation kan vara litet fanatiska. Proprietär programvara är en styggelse som måste bekämpas.

För egen del använder jag uteslutande fri programvara för mina projekt. Det gör livet enklare. Jag kan arbeta på vilken dator jag vill och jag kan skicka information till kollegor som jag vet att de kan öppna och använda. Jag slipper krångel med ofria licenser, versioner, uppdateringar och låsta filformat. Då jag någon gång fastnar i detta träsk blir jag än mer övertygad om att fri programvara är överlägsen. Samtidigt har jag en lägre kostnad och mer av mina forskningsmedel går till forskning och inte till programlicenser.