Mar 272013
 

Flattr this!

Idag, den 27:e mars är det The Document Freedom Day. Med denna dag vill man uppmärksamma och främja användning av fria filformat och öppna standarder.

Det är sådana saker som gör att Internet fungerar och vänder sig mot hemliga filformat som gör att företag kan skaffa sig monopolställning, tjäna grova pengar på att låsa in användare och ta ifrån oss äganderätten till vårt arbete.

I det Microsofttrogna landet Sverige uppmärksammas knappast The Document Freedom Day. Den som vill lära sig mer kan börja på Document Freedom Day hemsida.

En artikel på samma tema är ett tänkvärt inlägg av veteranen inom öppen källkod, Richard M. Stallman, som förklarar varför man inte bör ta emot filer i Microsoft Office filformat. Även om Stallman spetsar till saker har han i princip alldeles rätt.

Mar 212013
 

Flattr this!

Jag läste en intressant bloggpost från en Microsoftmedarbetare om arbetet bakom gränssnittet i MS Office. En intressant sak var vilka kommandon folk använder i MS Word. De fem kommandona:

  • Klistra in
  • Spara
  • Kopiera
  • Ångra
  • Fetstil

utförda på olika sätt (tangentbordsgenväg, från meny, verktygsknapp etc) utgör 32% av alla kommandon som ges i MS Word och sannolikt också i alla andra ordbehandlingsprogram.

Jag gjorde ett test och använde bara dessa funktioner i ett dokument. Det gick bättre än jag trodde. Testa själv! Man blir förvånad hur mycket man kan göra med dessa fem kommandon och hur litet man använder andra kommandon.

I de flesta situationer skulle dessa funktioner vara fullt tillräckliga i verktygsraden och förslagsvis kunna nås med snabbkommandon som CTRL+1, CTRL+2 osv eller varför inte 1, 2, 3 osv? Då hade man fått upp tempot rejält på skrivandet och sluppit fundera över hur man får till saker och leta efter funktionerna bland dussintals knappar och alternativ.

 

Min nya verktygsrad i LibreOffice! Nu hittar jag det jag behöver och slipper leta bland saker jag aldrig använder

Min nya verktygsrad i LibreOffice! Nu hittar jag det jag behöver och slipper leta bland saker jag aldrig använder

 

En annan intressant sak i bloggposten var konstaterandet att de allra flesta använder mindre än 10% av alla funktioner i MS Word. Om jag vore programmakare skulle jag vara besviken över att ingen vill ha allt jag klurat ut!

Bloggposten är som sagt intressant och berättar om arbetet bakom designen av MS Word. Den väckte många tankar hos mig.

 

Vilka funktioner behövs?

Behöver man mer än de fem basfunktionerna?

Jag har insett att jag knappt behöver något avancerat ordbehandlingsprogram, utan klarar mig utmärkt med FocusWriter för 90% av allt jag skriver (bland annat det här blogginlägget). Redan FocusWriter har många funktioner jag aldrig använder. Det går snabbare att arbeta i FocusWriter än i traditionella ordbehandlingsprogram och jag har de saker som behövs för att skriva en text, men inte saker som jag ändå aldrig använder. FocusWriter är helt enkelt bättre.

För avancerade texter som böcker använder jag LyX, en LaTeXbaserad dokumentprocessor som skiljer mellan innehåll och formatering. Förutom att knacka in text gör jag nästan bara enkla saker, snarlika basfunktionerna (kopierar, klistrar in, ångrar, sparar och markerar rubriker=fetstil) och låter LyX fixa layouten. Det är ett utmärkt sätt att jobba! Mina texter blir vackrare än vad något ordbehandlingsprogram kan producera och jag kan fokusera på vad jag skriver inte hur jag gör det.

Varför ska man krångla till skrivande?

 

Vilka funktioner behövs inte?

Undersökningen visade att de fem vanliga funktionerna används mycket oftare än allt annat. De övriga 68% av alla kommandon är splittrade mellan ett mycket stort antal funktioner. Alla gör sina egna små specialare!

Ordbehandlingsprogram har blivit en diversehandel. Man förväntar sig att det ska finnas tusentals funktioner som man aldrig använder eller ens hört talas om. Någon gång ibland gör man något mer avancerat, men det är ytterst sällan man verkligen testar gränserna.

Kanske vore det bättre att kontorsprogram byggdes upp modulärt med en liten kärna på vilken man vid behov kunde lägga till funktioner. LaTeX fungerar på det sättet.

 

Blir ordbehandlingsprogram bättre?

Om en programmakare lyckas klämma in ytterligare 10 funktioner som en halv promille av användarna någon gång använder, är det en förbättring? Nya funktioner betyder nya buggar och segare program som drabbar alla användare.

Eftersom många förmodligen i stort sett är nöjda med de fem basfunktionerna är det inte lätt att förbättra ordbehandlingsprogram. Nya specialfunktioner används av få och ju mer saker man hänger på desto mer växer risken att man gömmer de fem basfunktionerna bland skräp ingen har nytta av.

 

Tjäna pengar

Eftersom programmakare som Microsoft måste sälja nya Officepaket vartannat år måste man hitta på andra säljargument än att peta in nya funktioner:

  • Hemliga filformat. Dessa försvårar samarbete med andra program och gör att gamla filer inte fungerar som de ska då man inför nya format. Användare tvingas uppgradera utan att få någonting för pengarna.
  • Nytt gränssnitt. Insikter om hur användarna arbetar var viktiga för att Microsoft införde ribbongränssnittet. Visst kan ett gränssnitt göra att man lättare hittar vanliga funktioner, men de fem basfunktionerna är lika lätta eller lättare att hitta i andra ordbehandlingsprogram som i MS Word.

Ett nytt gränssnitt behöver inte vara bättre än ett gammalt, men man kan man tjäna pengar på att skola om användare. Användarna får inget mervärde.

  • Ta betalt för basfunktioner

I nyaste MS Office 2013 är standard att spara dokument (den näst mest använda funktionen) i Skydrive, Microsofts molntjänst. Man får några GB ”gratis”. Eftersom man måste köpa MS Office kan man diskutera om de verkligen är gratis, eller en betaltjänst. Målet är att kunder ska köpa mer utrymme och spara fler filer. Detta har fördelar som att man kan kartlägga hur användare arbetar och scanna innehållet i dokument och sälja riktad reklam. Eftersom hårddiskutrymme är billigt får man stor avkastning på en liten investering.

I praktiken tar man betalt för basfunktionen ”Spara” som varit gratis i alla ordbehandlingsprogram sedan det blev möjligt att skriva på en dator. ”Spara” är nog den enda av de fem vanliga funktionerna som går att avgiftsbelägga effektivt, men man kan kanske tänka sig att varje gång man använder fetstil läggs en krona på licenskostnaden. Det är mycket utstuderat att börja ta betalt för basfunktioner!

Inte heller här får kunder något mervärde. Man är tvungen att betala för något som tidigare varit gratis, vilket är en rejäl försämring.

 

Max 10%

Alla kontorsprogram har brister. Gör man avancerade saker är det bättre att använda specialprogram: avancerade uträkningar gör man bättre i ett databasprogram än i ett kalkylprogram, layouta böcker bättre i InDesign eller LyX/LaTeX än i ett ordbehandlingsprogram, rita gör man bättre i GIMP och Inkscape än i kontorsprogrammens ritmodul.

Kanske lever kontorsprogram på att det finns extremt få avancerade användare. Att använda 10% av funktionerna kan vara en maxgräns. Använder man mer blir bristerna i kontorsprogram och ordbehandlingsprogram uppenbara och ens arbetsflöde tar skada. Ens arbete går snabbare och når nya höjder om man byter till specialprogram. Detta kan vara skälet till att nästan inga användare använder mer än 10% av funktionerna i ordbehandlingsprogram. De som försökt har slagit huvudet i taket och går över till andra program.

Kontorsprogram och särskilt ordbehandlingsprogram är till för på sin höjd medelmåttiga användare. Att det finns tusentals funktioner är falska säljargument eftersom medelmåttiga användare aldrig använder saker som kapitelvis bildnumrering i samlingsdokument, flera index eller hyperlänkar i innehållsförteckningar.

Sanningen kan vara att programmakare som gör kontorsprogram inte vill ha avancerade användare som inser bristerna och som därmed får incitament att byta till program som passar deras behov bättre.

 

Varför betala?

  • Många klarar sig med de fem basfunktionerna.
  • Avancerade användare växer ifrån ordbehandlingsprogram.
  • = Ingen behöver ordbehandlingsprogram i kontorspaket.

Det finns ingen anledning att betala för något man inte behöver. Bland gratisalternativen finns:

  • Minimala ordbehandlare och enkla texteditorer som FocusWriter. De har de fem basfunktionerna (och mycket mer). De är snabba, ytterst stabila och sparar oftast i vettiga filformat.
  • Det finns gratis kontorspaket som ApacheOpenOffice och LibreOffice för den som känner sig behöva tryggheten i ett kontorspaket.
  • Man kan använda gratis kontorsprogram på nätet som GoogleDocs. Det finns givetvis en integritetsaspekt.

Den som på sin höjd gör medelmåttiga saker i ordbehandlingsprogram och växlar över till något enklare kommer att tycka att arbetet går ovanligt snabbt.

Den som gör avancerade saker gör det som måste göras i gratisprogram och investerar sin tid och sina pengar i avancerade verktyg för allt annat.

Ordbehandlingsprogram i kontorspaket är skräcködlor.

 

Vi diskuterar fel saker

Varför diskuterar vi funktioner i ordbehandlingsprogram som i stort sett ingen behöver, vill ha, eller använder? Varför jämförs alltid kontorspaket utifrån meningslösa funktioner?

Borde vi inte istället debattera hur vi gör dokument tidsbeständiga? Att de ska gå att öppna på vilken dator som helst? Att man ska kunna arbeta med sina dokument i olika program? Är det jag som äger mitt arbete, eller hyr jag det bara så länge jag betalar en dusör till rätt firma? Det vi borde diskutera är filformat och synen på äganderätt och inte vad man hypotetiskt kan göra i olika program, men som ingen gör.

Jag undrar också om funktionen att skriva stringent och formulera sig vackert finns kvar? Eller har texters innehåll underordnats mer eller mindre vansinniga låtsasfunktioner som vi ändå inte klarar av att använda?

 

 

Mar 192013
 

Flattr this!

Världens bästa webbläsare!?!

Jag har Windows 7 kvar på en dator och bestämde mig för att uppdatera Microsofts webbläsare Internet Explorer (IE) till dess senaste inkarnation IE10. Allt Microsoft gör är ju storslaget, så även deras webbläsare! På nedladdningssidan kan man bland annat läsa:

Internet Explorer 10 utnyttjar din dators oanvända potential

och vem vill inte göra det?

Jag laddade hem IE10 och körde igång installationsprogrammet. Jag fick omedelbart upp detta fönster där jag beordrades att stänga i stort sett alla program som jag av någon anledning har öppna (vem kan vara så dum som att arbeta med program i Windows?!). Notera att konkurrerande webbläsare måste stängas. De blir ju överflödiga då IE har installerats!

 

Varför ska man behöva stänga alla program för att man installerar en webbläsare?

Varför måste man stänga alla program för att man installerar en webbläsare?

 

Om jag INTE stängde programmen hotade IE att jag skulle behöva starta om Windows innan IE fungerade.Jag stängde snällt ner allting jag arbetade med.

Installationen hostade igång. Och hostade. Och hostade. Och hostade…

 

Andra webbläsare installeras på runt 30 sekunder. IE 10 behöver dryga 5 minuter

Andra webbläsare installeras på runt 30 sekunder. IE 10 behöver dryga 5 minuter. Kanske är detta som är min dators oanvända potential?

 

Efter drygt fem minuter var visst allt klart.

Märkligt nog fanns inget IE 10 och jag fick starta om Windows för att få tillgång till denna välsignelse.

 

IE 10 är installerat, men ändå inte. Windows måste startas om. Varför varnades man i steg 1 då datorn oavsett vad jag gjorde måste startas om?

IE 10 är installerat, men ändå inte. Windows måste startas om. Varför varnades man i steg 1 då datorn oavsett vad jag gjorde måste startas om?

 

Installationen tog därmed ungefär 10 minuter inklusive omstarten.

Nu hade jag dock IE10! En fantastisk upplevelse!

Det enda lilla problemet var att IE omedelbart kraschade och kraschade och kraschade… Öppnade jag en flik, skrev in en adress, eller försökte ändra en inställning kraschade IE.Till sist hade jag ett dussin kraschmeddelanden. Microsoft vill verkligen hamra in att de inte klarar av att göra en webbläsare till sitt eget operativsystem!

 

IE kraschar ohjälpligt och är totalt oanvändbart...

IE kraschar ohjälpligt och är totalt oanvändbart…

 

Naturligtvis tog jag bort skräpet. Det finns ingen anledning att använda undermåliga webbläsare. Det är 2013 och konkurrensen är för hård för att man ska behöva acceptera rent skräp:

  • Firefox, Opera, Chrome och så vidare installeras på långt under minuten
  • IE behöver runt 10 minuter inklusive omstart. Dessutom är man tvungen att stänga de program man arbetar i under installationen
  • Man behöver inte starta om Windows om man installerar andra webbläsare
  • Det är ytterst sällsynt att andra webbläsare kraschar
  • IE är efter allt arbete oanvändbart…

IE10 håller samma nivå som hemsnickrade garageprogram. Varför levererar Microsoft sämre produkter än sina konkurrenter och varför är vi så dumma att vi tror att de är marknadsledande och anstränger oss för att installera deras skräp?

IE 10: ett storslaget fiasko!

 

 

 

 

Mar 172013
 

Flattr this!

Ibland behöver man piffa upp ett dokument med en rolig rubrik. Ett sätt är om man skulle kunna skriva rubriken med en häftig text färglagd med en gradient. Hur gör man detta i LibreOffice/OpenOffice?

 

En helt vanlig text med en helt vanlig rubrik kan piffas till med en vacker rubrik!

En helt vanlig text med en helt vanlig rubrik kan piffas till med en vacker rubrik!

 

1. Markera och kopiera rubriken du vill ändra. Du kommer att behöva texten senare!

 

2

 

2. Radera den

3

 

3. Gå till: Visa -> Verktygsrader -> Fontwork. En liten verktygsrad poppar upp någonstans på skärmen.

 

Notera att det bara går att klicka på en enda knapp: skapa Fontwork

Notera att det bara går att klicka på en enda knapp: skapa Fontwork

 

4. Klicka på ikonen längst till vänster på verktygsraden. En dialogrutan Fontwork-Galleri öppnas. Redan här kan man välja en häftig rubrikstil som automatiskt kommer att piffa till rubriken. Det går dock att få till det ännu häftigare. Välj den ”neutrala” Fontwork-stilen längst upp till vänster.

 

Det finns många vackra Fontworkstilar och det enklaste är ofta att välja någon av dem. Här går jag grundligt till väga

Det finns många Fontworkmallar och det enklaste är att välja någon av dem. Här går jag grundligt till väga och arbetar med en omönstrad mall

 

5. Ordet Fontwork poppar upp över texten.

 

Fw

 

6. Dubbelklicka på Fontwork-texten. En mindre redigerbar text blir synlig.

 

Mindre

 

Markera den och klistra in rubriktexten från steg 1.

 

Rolfs ö

 

Man kan ändra texten genom att dubbelklicka på Fontwork-texten senare så det gör inget om det blir fel. Klicka utanför texten för att avmarkera den. Texten byts till din rubrik.

 

Rubrik

 

7. Klicka på rubriken för att markera den. Anpassa storleken genom att dra i handtagen som visas. Håll ner SKIFT för att skala den jämnt. Flytta den till rätt ställe.

Rätt plats

 

8. Då rubriken är markerad poppar en extra verktygsrad med bildfunktioner upp. Det är de funktioner som finns i Writer för att arbeta med bilder. Fontwork räknas som en bild.

 

Verktygsrad

 

Ändra ”Färg” till ”Övertoning” och den önskade gradienten i rullmenyn till höger.

 

Toning

 

9. Färdigt! Häftigare rubriker får man leta efter!

 

Färdigt

 

10. Överkurs. På Fontwork verktygsraden finns flera verktyg för att modifiera Fontworktexten som går att använda när Fontworktexten väl är skapad. Man kan använda dessa för att piffa till rubriken ytterligare.

Rubrik extra

Tips!

Man kan använda Fontwork även i Draw och Impress. I Impress kan man använda Fontwork till häftiga rubriker i presentationer och i Draw i mer avancerade teckningar.

Mar 042013
 

Flattr this!

Nu finns det en massiv bok på engelska som förklarar hur man kommer igång med LibreOffice: LibreOffice 4.0 Getting Started Guide. Boken är på närmare 400 sidor och innehåller i stort sett all grundläggande dokumentation om hur man kommer igång och arbetar i LibO och mycket annat matnyttigt.

Guide

Givetvis behöver man inte läsa alla sidor för att komma igång med LibreOffice. Boken är mer ett referensverk eller uppslagsbok som visar hur man utför vanliga och mer avancerade saker på ett lättfattligt och överskådligt sätt.

Boken börjar med att visa hur man installerar och får igång LibO på olika operativsystem. Därefter beskrivs grundläggande saker som att öppna, spara och arbeta i dokument. De olika modulerna i LibO ägnas sedan varsitt kapitel och mer avancerade saker som makron och hur man anpassar LibO avhandlas på ett överskådligt sätt.

Boken avslutas med en viktig diskussion om bakgrunden till OpenOffice och LibreOffice, öppna standarder, fri programvara och varför detta är viktigt för kontorsprogram.

Boken går att ladda ner gratis som PDF eller ODF-fil. På samma sida finns även motsvarande guider för äldre versioner av LibreOffice för dem som jag som ännu inte gått över till LibO 4.

Man kan även köpa en tryckt bok för drygt 20 dollar, men då tillkommer porto från USA som kan bli nästan lika dyrt.

Att ha denna typ av referensverk tillgängligt då man arbetar gör att man snabbt kan lösa många problem och att man blir en mer avancerad användare av kontorsprogram.