apr 302013
 

Flattr this!

I GIMP 2.8 infördes ett nytt sätt att hantera bilder då man sparar. Istället för att som tidigare välja Spara som… och välja ett filformat som JPG eller PNG måste man nu välja Exportera och gå igenom flera dialogfönster innan operationen är färdig. Dessutom får man frågan om man vill spara originalbilden då man är färdig med filen.

Detta har upplevts som omständligt och onödigt av många.

Jag kan förstå motiven bakom ändringen. Det är så ett avancerat bildbearbetningsprogram ska vara upplagt. Man ska arbeta i GIMP:s eget avancerade filformat och exportera till andra enklare filformat då bilden ska användas.

Samtidigt förstår jag kritiken. Då jag till exempel fixar i ordning skärmdumpar till bloggen är det nya sättet att spara bilder otympligt.

Eftersom GIMP är fri programvara finns det givetvis någon som tänkt ut en fix. En bra sådan är Save/export clean plugin. ’

Tillägget gör att bilder sparas direkt — inga frågor.

Man laddar ner tillägget härifrån. Kopiera texten och klistra in i en texteditor och spara som: save-export-clean.py.

Därefter lägger man filen i mappen plug-ins i användarmappen för GIMP. I Linux finns den i den dolda mappen .gimp-2.8 i ens användarmapp.

I Windows 7 är sökvägen förmodligen: Program Files/GIMP 2/lib/gimp/2.0/plug-ins

I Linux måste man göra filen körbar med kommandot:

chmod 755 save-export-clean.py

Efter detta har man ett nytt kommando på Arkivmenyn: Save/Export clean

Meny

Ger man kommandot sparas bilden direkt i samma filformat den har utan frågor eller dialogrutor. Bilden sätts som sparad så man får heller ingen fråga om man vill spara då man stänger bildfilen.

Man har kvar möjligheten att exportera då man arbetar med avancerad bildhantering.

Mer information om tillägget finns här. Ett tips är att binda kommandot till en tangentkombination så går det ännu snabbare!’

 

En varning!

Eftersom man inte får några varningar är det lätt att skriva över saker. Det är precis detta tillägget är gjort för och om man är osäker på vad man vill göra är det bättre att använda exportera.

apr 282013
 

Flattr this!

Jag testade Ubuntu 13.04 under utvecklingsfasen för att åter en gång försöka lära mig älska Unity, ungefär femtionde gången. Det måste sägas att någon på Canonical har tänkt till och Unity är rappare och kräver mindre av datorn. Unity är dock fortsatt värdelöst då man arbetar med många program och filer. Med ett tiotal öppna fönster bryter allt samman och produktivt arbete förvandlas till att titta på animationer, försöka växla fönster, leta efter menyer, växla mellan mus, tangentbord och mer eller mindre underliga ”snabbkommandon”. Unity är ett skräckexempel då MAC-frälsta designers får fria händer.

Då jag testade arbetade jag på texter om den kände naturforskaren Charles Darwin. Då jag sökte efter mina filer i Ubuntus kontrollpanel, Dash, fick jag upp reklam för av mig okänd popmusik. Uppenbarligen vill man att jag ska köpa något jag varken vet vad det är, sökte efter, känner till eller vill ha.

 

Vad har Charles Darwin med Darwin Deetz och Darwin Hobs att göra? Man hoppas på att jag ska gå på reklamen och göra ett impulsköp.

Vad har Charles Darwin med Darwin Deetz och Darwin Hobbs att göra? Man hoppas på att jag ska gå på reklamen och göra ett impulsköp.

 

Detta har fått mig att tänka till och skriva ett långt dystert inlägg.

 

Förnedring

Det är förnedrande att Canonical antar att jag är intresserad av popmusik av Darwin Deetz när jag skriver vetenskapliga artiklar om Charles Darwin. Jag har postat en bugrapport. Även om jag tror att jag inte blev tagen på allvar är det ett av få sätt man kan framföra att man inte är road av oönskad reklam.

Svaret i bugrapporten blev att min förnedring väger lätt i förhållande till den vinst Canonical gör på reklamen. Buggen är ingen bug utan en funktion. Eftersom sökmotorn inte kan skilja mellan så fundamentalt olika saker som Charles Darwin, naturforskaren och Darwin Deetz, popmusikern, förutsätts jag digga båda. Den idiotiska reklamen ger ett löjets skimmer åt Ubuntu.

Canonical har förvandlat ett operativsystem till ett system för impulsköp. Genom att mata användare med annonser hoppas man på napp, ett köp, en inkomst.

 

Reklam och ofria program

Min förnedring med att få min forskning länkad till musik och bli utskrattad av kollegor för att de tror att jag diggar popmusik då jag öppnar mina filer väger trots allt lätt. Låt oss inte bli arga över den idiotiska reklamen utan försöka förstå.

Då man startar Ubuntu möts man av reklam för Amazon och Canonicals molntjänst Ubuntuone vars syfte är att sälja musik.

Totempålen tas över av reklam

Totempålen tas över av reklam

 

I Programcentralen görs reklam, inte bara för fria gratis program, utan mest för proprietära program av varierande kvalitet. Målet är att sälja ofria program genom ett fritt operativsystem.

I Programcentralen möts man av reklam för Steam, som säljer ofria spel samt ett antal ofria program av varierande kvalitet. Varför byta till Ubuntu om man ändå ska köra ofria program?

I Programcentralen möts man av reklam för Steam, som säljer ofria spel samt ofria program av varierande kvalitet. Steam sägs vara det största som hänt Linux på länge, men varför ska man byta till ett fritt operativsystem om man ska köra ofria program?

 

FOSS-talibaner som inte på några villkor kan tänka sig att betala för ofria program, tvingas se reklam och bedövas förhoppningsvis. De som inte är lika fanatiska lär sig inte att förstå skillnaden mellan fritt och ofritt, att ha rättigheter och att vara handelsvara.

Vad skulle hända om Microsoft portade MS Office till Linux? Canonical skulle sälja och göra reklam och det skulle bli den viktigaste inkomstkällan. Sådana som jag, som valt bort MS Office och propagerar för OpenOffice, skulle stämplas som illojala för att vi inte unnar Canonical en välförtjänt inkomst.

Alla måste tjäna pengar. Reklamen är en inkomstkälla för Canonical. Darwin Deetz album skulle kosta mig 9,49 €. Canonical får några cent för att de späckat Ubuntu med reklam. De får ytterligare några cent om jag köper albumet. Darwin Deetz får ett antal cent. Amazons inkomst räknas i euro och rättighetsinnehavaren ”skivbolagets” vinst är nog i samma dimension. Charles Darwin får ingenting för han är död.

 

Pyramiden

Inkomsterna fördelas uppåt i en pyramid. Darwin Deetz får så pass mycket att han får lust att fortsätta musicera och göra ett album till som Amazon kan sälja genom Ubuntu. Han får inte så mycket att han kan gå i pension och slippa slava som musiker och därmed förneka andra arbetsfria inkomster. Ovanför honom sitter Canonical och Amazon som drar nytta av hans arbete. Jag som sliter vid pyramidens fot förväntas betala.

Pyramiden är större än man tror. Ubuntu bygger på Debian. Debian bygger på Linux och mängder med fria program. Canonical gör ganska litet. Man lägger till Unity, några småprogram, diverse patchar och stenhård marknadsföring.

I toppen av pyramiden profiterar man på ett ofantligt antal manårs arbete utan att tillföra mer än köpmöjlighet och marknadsföring.

 

Dash

Reklamen hänger samman med att när man söker i Dashen, skickas sökningarna till Canonical för bearbetning. Man har ett sekretessavtal man utan vidare antas godkänna, vilket låter alldeles utmärkt.

 

Canonicals sekretessavtal säger egentligen ingenting och är det någon användare som förstår det?

Canonicals sekretessavtal säger egentligen ingenting och är det någon användare som förstår det?

 

Avtalet säger bland annat att alla Canonicals anställda inte har fri tillgång till IP-adresser för att identifiera enskilda användare. Informationen finns dock, kommer att utnyttjas och inget sägs hur länge information lagras hur den sprids och faktiskt används.

Det står litet om Canonicals samarbetspartners och att dessa också får tillgång till vad man skriver i Dashen, vilket är lätt att missa. En länkad sida räknar stolt upp dussintals med partners. Dessa företag får del av det jag gör på min dator och mina intressen. Inget specificeras om vad de får del av, hur eller när. Man måste därför anta att de får fri tillgång till allt jag skriver i Dash kopplad till min IP-adress som gör att jag kan identifieras och samarbetspartners som Amazon, Facebook och Google kan givetvis kombinera detta med annat jag gör på Nätet.

 

Alla dessa företag får del av vad du gör på din dator i Ubuntu

Alla dessa företag får del av vad du gör på din dator i Ubuntu

 

Om man vill veta mer hänvisas man till respektive företags sekretesspolicy, vilket är långt mer än vad en användare klarar av att förstå.

Canonicals sekretessavtal är humbug. Om du har en sexuell läggning som du skriver om i din dagbok, är politiskt aktiv och kombinerar detta i dokument som: ”De perversas revolution” som du söker efter i Dash, blir saker otrevliga. Betänk att en av Canonicals partners är BBC. Din revolution kan komma på TV…

Eftersom Canonical måste följa lagar kan regeringar och myndigheter kräva in den utmärkta kunskapsbas de samlar på sig om sina användare.

Sökningarna i Dashen är till för att kartlägga användare och vidarebefordra information till andra som kan dra ekonomisk nytta genom riktad reklam och försäljning. Detta hjälper Canonicals partners att tjäna pengar vilket ger gör att även Canonical tjänar mer.

Man ska inte överdriva säkerhetsaspekterna. Det är dock en tanke att Canonical inlett ett samarbete med kinesiska myndigheter för att utveckla ett kinesiskt Ubuntu. Hur ett fritt operativsystem kan fungera i ett ofritt samhälle är svårt att förstå. Canonical bidrar med teknik för att övervaka användare och får väl experimentera fritt…

 

Ofri datoranvändning

Internet och IT går mot att ett fåtal aktörer blir allt mer svinaktigt rika medan alla andra får allt svårare att försörja sig på det innehåll de fyller Internet med. Stora aktörer som Microsoft, Apple, Google och Facebook vallar in domäner med hjälp av låsta format, låsta program, låst hårdvara, låsta tjänster, spioneri och kartläggning. De i toppen av pyramiden blir allt rikare. De i mitten förväntas leverera ”innehåll”, det vill säga saker som går att sälja i utbyte mot smulor. De i botten har bara sig själva och sina datorvanor att sälja och ska skicka pengar uppåt.

Det var mot sådan snedfördelning som fri programvara utvecklades och GPL-licensen kom till. Det fanns även drömmar om ett fritt Internet.

Genom att bli underleverantör och reklampelare för Google, Facebook och Amazon med flera hoppas Canonical få smulor som rullar nedför pyramiden för att arbetarna inte ska svälta ihjäl. Fri programvara underordnas företag i pyramidens topp.

 

I Ubuntu är det enkelt att koppla upp sig till diverse slutna tjänster som drivs av Jättar som tjänar pengar på att kartlägga användare. Gränsen mellan fritt och ofritt suddas ut och man bör bli misstänksam när  man ser en Microsoftlogga i en Linuxdistribution

I Ubuntu är det enkelt att koppla upp sig till slutna tjänster som drivs av jättar som tjänar pengar på att kartlägga användare. Gränsen mellan fritt och ofritt suddas ut och man bör bli misstänksam när man ser en Microsoftlogga i en Linuxdistribution

 

Nu förstår vi designen bakom Unity. Man ska inte arbeta. Användaren ska exponeras för reklam. Att fastna i arbete stjäl tid från att facebooka, googla, impulsköpa och ge bort information. Det är därför Ubuntu är fyllt med distraktioner. Att söka en fil eller öppna ett program är ett fönster för reklamexponering och en chans för impulsköp.

 

Illvilja?

Jag tror absolut inte att det ligger någon illvilja bakom. Jag tror heller inte det finns en plan. Tvärtom, jag tror att många engagerat sig i Ubuntu med de allra bästa avsikter. Man har varit idealistisk, kanske för idealistisk. Målet var att skapa ett fantastiskt, fritt och gratis operativsystem. Ingen ville inse att ett företag som Canonical behöver inkomster eller lägga upp en strategi för hur ett fritt operativsystem ska finansieras. Lösningen blev ingen strategi alls.

Genom att det inte fanns någon plan accepterade man steg för steg reklam, övervakning och ett alltmer ofritt system.

Inte ens Unity är utvecklat av illvilliga. MAC-frälsta designers fick den fantastiska uppgiften att skapa en skrivbordsmiljö som vilken idiot som helst kan hantera. Problemet är att många Linuxanvändare inte är idioter (eller vill åtminstone inte betraktas som idioter).

Att inte ha någon strategi leder till att man flyter med. Om man inte då och då stannar till och ser sig om kanske man upptäcker att vägen svängt trots att man trott att man gått rakt fram.

 

Dystopi

Jag började med Linux och Ubuntu runt 2007. Under de första åren fanns en optimism, en vilja att förändra, att göra saker annorlunda, kanske få jättar på fall.

Detta är borta. Canonical har styrt Ubuntu så att det är business as usual. Det finns inget revolutionärt. Ubuntu är ett sätt bland många att öka kassaflödet.

Visst vore det jätteroligt om Ubuntu eller något annat fritt operativsystem kunde bli riktigt stort på skrivbordsdatorer. Kanske går det emellertid inte att tjäna tillräckligt mycket pengar på ett anständigt sätt. Ingen har lyckats hittills.

Om ett fritt operativsystem ska konkurrera med ofria och ha samma mål och mäta framgång med samma måttstock, måste det använda samma metoder. Det innebär att se användare som handelsvara som man låser in, kartlägger och övervakar. Vad blir skillnaden mellan ett fritt och ofritt operativsystem?

Jag tror inte Canonical når världsherravälde och Ubuntu kommer att finnas i allt från kylskåp till rymdstationer. Det är en dimridå i marknadsföringssyfte. Om Canonical visar att någon tjänst eller övervakningssystem är effektivt, kommer företaget att köpas upp av någon högre upp i pyramiden. Google med sitt intresse för fri programvara är en kandidat. De skulle ha muskler nog att sälja datorer med förinstallerat Googlebuntu där användarna övervakades och vägleddes från det de knäpper igång till sitt sista impulsköp. Canonicals grundare, Mark Shuttleworth, skulle bli miljardär igen och visa att det går att bli rik på fri programvara, en framgångssaga utan like. Ingen längre ner i pyramiden får en krona.

Jag tror att Ubuntu kan vara skadligt för fri programvara. Jag rekommenderar inte längre Ubuntu för Linuxnyfikna utan framhåller *buntu-versioner med andra skrivbordsmiljöer utan reklam och övervakning. Eftersom jag inte vet vad folk gör på sina datorer vill jag inte förorsaka obehag genom att de övervakas eller känner sig kränkta av påträngande och idiotisk reklam. Kanske borde jag överge *buntu.

Genom att översätta program, hjälpa andra och blogga om fri programvara fyller jag Internet med litet innehåll (som du har varit intresserad nog att läsa). I pyramidens topp sitter andra och kammar hem vinsten av att någon forskade om Charles Darwin och lät bli att impulsköpa ett album av Darwin Deetz.

apr 252013
 

Flattr this!

Idag släpptes version 13.04 av Linuxsystemet Ubuntu med avknoppningar och barn.

Jag har givetvis tankat ner:

 

Kubuntu

Jag kör Kubuntu på mina litet nyare datorer. Kubuntu kommer med skrivbordsmiljön KDE och KDE 4.10 är nog den bästa och mest avancerade skrivbordsmiljö man kan trycka in i en dator. Allt och litet till går att ställa in som man vill ha det och man kan pilla i timmar. Trots det är systemet väldigt rappt. Ibland är dock KDE litet väl avancerat och slår knut på sig själv (och på mig). Jag skulle kanske inte rekommendera KDE till någon som är ny i Linux eller som inte tycker om att pilla på sin dator.

 

Xubuntu

På en drygt fem år gammal dator kör jag Xubuntu. Xubuntu har inte alla finesser som finns i tyngre skrivbordsmiljöer, men är perfekt för att blåsa liv i gamla trögdatorer. Xubuntu är mycket enkelt och ger mig litet Windows XP-känsla. Detta i positiv mening. Windows XP är trots allt det genom tiderna mest framgångsrika skrivbordsoperativet och jag tycker att skrivbordsmiljön i Xubuntu påminner en hel del om XP. Det är så som en dator ”ska se ut” och fungera. Under ytan är det dock allt splitternytt Linux, det vill säga mycket bättre och rappare än degiga gamla XP. Min gamla slöburk med Xubuntu startar på halva tiden som mina bekantas nya findator med Windows 8. Dessutom fungerar min burk.

 

Mer…

Jag har testat den nya familjemedlemmen Ubuntu Gnome. Den har ren Gnome som skrivbordsmiljö och påminner litet om en smart telefon. Nya Gnome har fått en hel del kritik som jag tycker är oförtjänt. Det är en enkel skrivbordsmiljö som går mycket snabbt att arbeta i. Nackdelen är att den kräver en relativt ny dator med hyfsat grafikkort.

Det finns en rad andra familjemedlemmar som jag inte känner så väl: Lubuntu är för äldre datorer eller för den om vill ha en minimalistisk arbetsmiljö, Edubuntu har inriktning mot skola och utbildning. Ubuntu studio är för dem som håller på med multimedia. Det finns kanske fler äkta eller oäkta barn som jag glömt…

Man kan fråga sig varför det finns så många varianter av ett enda operativsystem. Svaret är att vi är olika. Vi har olika behov och vi arbetar på olika sätt. I Linux och *buntuvärlden kan man prova sig fram tills man hittar ett sätt att jobba som är skräddarsytt för en själv. Man kan till och med installera flera skrivbordsmiljöer samtidigt och växla mellan dem beroende på vilket humör man är på.

Fördelen med *buntuvarianterna är att det är samma system. I grund och botten fungerar de likadant och det man lär sig i en variant har man nytta av om man byter arbetsmiljö.

Har du inte testat *buntu är det dags nu! Alla *buntusystem är gratis och innehåller alla program man behöver. Linux är säkert och man behöver inget antivirus eller säkerhetspaket. Man kan installera *buntu bredvid Windows om man är rädd för att hoppa från Linuxstupet direkt. Då väljer man vid uppstart vilket system man vill köra och man kan utforska Linux i lugn och ro.

apr 192013
 

Flattr this!

ApacheOpenOffice kommer att släppa AOO 4 någon gång i sommar. Versionen kommer att innehålla många nyheter och vara den första riktiga version som släpps av Apache som för ett drygt år sedan tog över OpenOffice.org (OOo).

Det har hänt mycket sedan dess. AOO 3.4 var den version man ärvde från Oracle och innehöll främst upprensning av de delar av koden man på grund av licenser inte kunde behålla.

IBM donerade koden till sitt Lotus Symphony till Apache. Delar av denna kod kommer att integreras i AOO 4. Hur mycket vet jag inte.

AOO 4 kommer som sagt att släppas till sommaren. Redan nu finns det dock mycket tidiga alfaversioner. De är på engelska. Den som vill ha AOO på svenska får nöja sig med de stabila versionerna.

 

AOO4

 

Den stora nyhet man direkt lägger märke till är att AOO fått en sidebar (svesnkt ord?) där man samlat de vanligaste kommandona för respektive applikation. Det innebär att AOO kommer att likna Calligra Office.

 

Klicka för större bild!

Klicka för större bild!

 

Sidebaren är mycket behändig. Den har flikar på vilka olika kommandon grupperats. Även om den är ny och ser avancerad ut går det snabbt att komma underfund med hur den fungerar.

 

Sidebar

Knapparna på sidebaren ger tillgång till fler funktioner och undermenyer

Knapparna på sidebaren ger tillgång till fler funktioner och undermenyer

 

Fliken formatmallar och formatering känner man igen

Fliken formatmallar och formatering känner man igen

 

Fliken för Clipart har flera underavdelningar och man har uppenbarligen lagt till en hel del clipart

Fliken för Clipart har flera underavdelningar och man har uppenbarligen lagt till en hel del clipart

 

Navigatorn, i en annan flik, är sig lik

Navigatorn, i en annan flik, är sig lik

 

Man kan minimera baren om man behöver större skärmutrymme, antingen så att bara snabbknapparna syns eller helt och hållet. då syns bara ett handtag man klickar på för att få sidebaren synlig igen.

 

Man kan dölja sidebaren så att bara flikknapparna syns

Man kan dölja sidebaren så att bara flikknapparna syns…

 

...eller helt så att bara ett handtag syns

…eller helt så att bara ett handtag syns

Man kan även lösgöra sidebaren så att den flyter var man vill.

 

Flytande

 

Det har länge klagats över att OOo/LibO/AOO har gammaldags och föråldrade gränssnitt. LibreOffice har gjort en del kosmetiska förändringar för att snygga till programmet, men inte ändrat något i grund. Sidebaren i AOO blir därmed det största som hänt med gränssnittet på många år.

Jag tycker spontant att sidebaren fungerar mycket bra. Särskilt i Impress sparar man utrymme jämfört med tidigare. Jag brukar ha Navigatorn och fönstret för Formatmallar och formatering öppna i Writer och nu får jag ytterligare flikar med funktioner tillgängliga utan att det tar mer plats på skärmen. Det som behöver göras är en upprensning av de gamla verktygsraderna. Nu finns flera kommandon både som knapp där och i sidebaren. Kanske kan man krympa dessa så att man bara behöver en rad med knappar överst?

Jag tycker att AOO ser mycket lovande ut!

Den som vill testa själv kan ladda ner alfaversioner här. välj ”currently sidebar branch” för det som kommer att bli AOO 4. Kom dock ihåg att det rör sig om mycket tidiga utvecklingsversioner. Undvik att arbeta med viktiga dokument i dem!!

 

En fundering

Efter en timmes hårdtest då jag letat efter nyheter och hur saker fungerar tuffade AOO på utan några som helst problem. Jag hade inte heller sprungit in i några uppenbara storbuggar.

Det innebär att en tidig alfa av AOO är stabilare än den ”skarpa” versionen av LibreOffice 4 som kraschade efter några minuter och som till och med efter ett par ”buggfixversioner” har flera allvarliga buggar som gör att jag inte kan använda programmet. Jag kan inte förstå att man kallar instabila versioner för färdiga och rekommenderar användare att installera dem!

Detta avspeglar skillnaden mellan projekten:

 

  • LibO strävar efter att mer eller mindre (o)vana utvecklare ska hacka loss på koden. Ny kod accepteras utan noggrann granskning och man saknar övergripande mål. Det man får in kommer med i nästa version. Användare är betatestare och att någon kan förlora viktigt arbete är oväsentligt.
  • AOO Har sitt ursprung i de gamla företag som ansvarade för OOo: SUN och Oracle. IBM har intressen i det. Attityden verkar finnas kvar i AOO Man vill ha en stabil produkt som kan konkurrera med andra kontorssviter och användas på företag utan risk att förlora data. Utvecklingen går långsammare men jag undrar om ett så pass övergripande och stort projekt som sidebaren hade gått att skapa i LibO.

 

Vilken modell man än föredrar är det spännande att man efter bara något år kan se så stora skillnader mellan projekten. Man förstår också varför gamla OOo sprack, det var alltför stora skillnader i tänkesätt bland utvecklarna för att man skulle kunna samsas.

apr 172013
 

Flattr this!

Ett konsortium som kallar sig Fairsearch bestående bland annat av Microsoft, Oracle och Nokia har klagat hos EU:s konkurrensmyndighet över att Google skänker bort sitt Linuxbaserade operativsystem Android och därmed snedvrider konkurrensen. Användare saknar valmöjlighet eftersom de får ett gratis operativsystem och därmed saknar incitament att välja ett system som kostar pengar. Gratis operativsystem låser in konsumenter som nekas valmöjlighet. Det man är förbittrade över är att Google bakar in sin sökmotor i sitt system och därmed får en massa reklamintäkter.

Konsortiet säger sig verka för att konsumenter och inte sökmotorer ska bestämma vad man hittar. Man anser att Google har en alltför dominerande ställning bland sökmotorer som man missbrukar. Missbruket blir större då Google skänker bort ett operativsystem med söktjänsten inbakad.

Klagomålet är märkligt eftersom Konkurrenslagarna inom EU är till för att skydda konsumenter från företag som vill ta ut för höga priser, inte för att skydda företag från andra företag som skänker bort sina produkter.

Egentligen är det principen om fri programvara som står på spel. Är det fel att skänka bort program och operativsystem för att tjäna pengar på andra saker som support, donationer och reklam? Går det att låsa in någon med fri programvara där källkoden är tillgänglig för alla och där vem som helst kan forka och skapa sin egen tillämpning?

Man bör ha några detaljer i åminnelse då man läser Fairsearch klagan:

 

  • Inget hindrar Microsoft och de övriga från att skänka bort sina program för att stärka sin position hos konsumenter.
  • Eftersom Android är Linuxbaserat vore det ett lagbrott att ta betalt för det måste källkoden vara tillgänglig. Det betyder att man kan ta betalt för systemet, men att det i praktiken blir gratis eftersom vem som helst kan göra sin egen version. Alternativet är att göra den fria GPL-licensen illegal eftersom den tvingar programmakare att tillgängliggöra sin källkod och därmed i praktiken gör program och system gratis.
  • Eftersom en stor del av Internet drivs av fri programvara, vill konsortiet släcka ner det? Då kan ju ingen söka eller bygga sökmotorer vilket gör villkoren lika.
  • Oracle skänker bort Java. Även detta snedvrider konkurrens och de klagande måste städa innan de klagar över att andra skänker bort program.

 

Microsoft har samma skadligt dominerande ställning bland operativsystem och kontorsprogram som Google har bland sökmotorer. Varför ska jag som konsument vara tvungen att betala för Windows då jag köper ny dator även om jag omedelbart raderar skräpet? Microsoft har alltför länge ridit snålskjuts på slappa konkurrensmyndigheter. Det är bra att Microsoft börjat agera för att lösa upp skadliga monopol.

Jag rekommenderar denna sammanställning över reaktioner för den som vill läsa mer om detta försenade och osannolika aprilskämt!

apr 102013
 

Flattr this!

Det är enkelt att frilägga bilder, ge dem en genomskinlig bakgrund så att de till exempel går att placera ovanpå andra bilder, i GIMP. Så här gör man:

1. Jag använder denna bild som exempel:

Pingvin

Jag vill att den vita bakgrunden blir genomskinlig

Välj: Lager -> Transparens -> Lägg till Alfakanal.

2. Använd något av markeringsverktygen i GIMP. Vilket som är bäst beror på hur bilden ser ut. Jag vill ta bort det vita runt pingvinen och använder trollspöet. Jag klickar någonstans i den vita bakgrunden för att markera den.

Trollspöet markerar sammanhängande partier baserat på färg. Andra bilder kan vara lättare att frilägga med andra markeringsverktyg

Trollspöet markerar sammanhängande partier baserat på färg. Andra bilder kan vara lättare att frilägga med andra markeringsverktyg

3. Därefter klickar jag på DEL och bakgrunden förvandlas från vit till genomskinlig.

 

Bakgrunden är nu bytt från vit till genomskinlig

Bakgrunden är nu bytt från vit till genomskinlig

Färdigt!

 

Nu kan en drucken pingvin läggas in i andra bilder

Lägg in

apr 052013
 

Flattr this!

En del tycker om att ha litet ljud omkring sig då de arbetar men det är inte lätt att hitta en arbetsmiljö med lagom avstressande ljud.

Denna hemsida har lösningen. Där kan man välja att spela upp caféljud eller regn som bakgrundsskval.

Sådana ljud kanske ger någon extra kreativitet och då har sidan sitt existensberättigande.

Själv märker jag nog ingen ökad kreativitet. Jag blir kaffesugen av caféljuden och kissnödig av regnet…

 

 

apr 032013
 

Flattr this!

Det minimala ordbehandlingsprogrammet FocusWriter har trots att det är litet flera smarta funktioner som kan ta ett tag att upptäcka. En sådan är att arbeta i sessioner.

Man når funktionen via Arkiv -> Sessioner. Den drar fördel av att man i FocusWriter arbetar med dokument i flikar. Man kan ha flera dokument öppna samtidigt. Med sessioner kan man sammanfoga dokument som hör samman så att de öppnas på separata flikar samtidigt.

Sessioner

Under Sessioner är Standard inställt. Man kan Skapa en eller flera nya sessioner eller Hantera dem

Som grund finns sessionen Standard. I den visas alla öppna dokument. FocusWriter öppnas med de dokument som var öppna då man stängde programmet på varsin flik och det kan bli ganska många flikar om man skriver mycket. Sessioner är ett sätt att hantera detta.

Man skapar en ny session med Arkiv -> Sessioner -> Ny…

Man får upp en dialogruta där man döper sin nya session. Eftersom jag ofta skriver brev (e-post och vanliga brev) i FocusWriter, skapar jag sessionen brev.

Brev

Nu kan jag växla mellan sessionen Standard och sessionen Brev.

Det är enkelt att växla mellan sessioner då man byter arbetsuppgifter

Det är enkelt att växla mellan sessioner då man byter arbetsuppgifter

I varje session finns de dokument som var öppna då den den stängdes.

Detta innebär att jag kan växla mellan att till exempel skriva brev i en session till att skriva blogginlägg i en annan.

I sessionen brev har jag alla mina brev- och e-postutkast

I sessionen brev har jag alla mina brev- och e-postutkast

Man hanterar sessioner under Arkiv -> Sessioner -> hantera…

Det är enkelt att hantera Sessioner

Det är enkelt att hantera Sessioner

En intressant funktion är att man kan klona projekt. Det är användbart om man vill experimentera med olika versioner av texter.

Ett användningsområde för sessioner är om man arbetar i ett projekt. Varje delprojekt blir en egen flik i en session. Ett annat exempel är bokmanus där varje kapitel skrivs på en flik och flikarna bildar en session. Det är ett enkelt sätt att hantera ett stort manus!

Sessioner är ett enkelt och smart sätt att strukturera arbete i FocusWriter! Det fungerar på sätt och viss som samlingsdokument i mer avancerade ordbehandlingsdokument. De är enklare att hantera, men saknar å andra sidan mer avancerade funktioner. Man kan fråga sig om man behöver dessa funktioner eller om enkelhet och snabbheten i FocusWriter är mera värda.