apr 252013
 

Flattr this!

Idag släpptes version 13.04 av Linuxsystemet Ubuntu med avknoppningar och barn.

Jag har givetvis tankat ner:

 

Kubuntu

Jag kör Kubuntu på mina litet nyare datorer. Kubuntu kommer med skrivbordsmiljön KDE och KDE 4.10 är nog den bästa och mest avancerade skrivbordsmiljö man kan trycka in i en dator. Allt och litet till går att ställa in som man vill ha det och man kan pilla i timmar. Trots det är systemet väldigt rappt. Ibland är dock KDE litet väl avancerat och slår knut på sig själv (och på mig). Jag skulle kanske inte rekommendera KDE till någon som är ny i Linux eller som inte tycker om att pilla på sin dator.

 

Xubuntu

På en drygt fem år gammal dator kör jag Xubuntu. Xubuntu har inte alla finesser som finns i tyngre skrivbordsmiljöer, men är perfekt för att blåsa liv i gamla trögdatorer. Xubuntu är mycket enkelt och ger mig litet Windows XP-känsla. Detta i positiv mening. Windows XP är trots allt det genom tiderna mest framgångsrika skrivbordsoperativet och jag tycker att skrivbordsmiljön i Xubuntu påminner en hel del om XP. Det är så som en dator ”ska se ut” och fungera. Under ytan är det dock allt splitternytt Linux, det vill säga mycket bättre och rappare än degiga gamla XP. Min gamla slöburk med Xubuntu startar på halva tiden som mina bekantas nya findator med Windows 8. Dessutom fungerar min burk.

 

Mer…

Jag har testat den nya familjemedlemmen Ubuntu Gnome. Den har ren Gnome som skrivbordsmiljö och påminner litet om en smart telefon. Nya Gnome har fått en hel del kritik som jag tycker är oförtjänt. Det är en enkel skrivbordsmiljö som går mycket snabbt att arbeta i. Nackdelen är att den kräver en relativt ny dator med hyfsat grafikkort.

Det finns en rad andra familjemedlemmar som jag inte känner så väl: Lubuntu är för äldre datorer eller för den om vill ha en minimalistisk arbetsmiljö, Edubuntu har inriktning mot skola och utbildning. Ubuntu studio är för dem som håller på med multimedia. Det finns kanske fler äkta eller oäkta barn som jag glömt…

Man kan fråga sig varför det finns så många varianter av ett enda operativsystem. Svaret är att vi är olika. Vi har olika behov och vi arbetar på olika sätt. I Linux och *buntuvärlden kan man prova sig fram tills man hittar ett sätt att jobba som är skräddarsytt för en själv. Man kan till och med installera flera skrivbordsmiljöer samtidigt och växla mellan dem beroende på vilket humör man är på.

Fördelen med *buntuvarianterna är att det är samma system. I grund och botten fungerar de likadant och det man lär sig i en variant har man nytta av om man byter arbetsmiljö.

Har du inte testat *buntu är det dags nu! Alla *buntusystem är gratis och innehåller alla program man behöver. Linux är säkert och man behöver inget antivirus eller säkerhetspaket. Man kan installera *buntu bredvid Windows om man är rädd för att hoppa från Linuxstupet direkt. Då väljer man vid uppstart vilket system man vill köra och man kan utforska Linux i lugn och ro.