maj 302013
 

Flattr this!

Som alla vet är Skåne den största och bästa delen av Sverige. Tyvärr syns inte detta alltid på kartor och jordglober. Detta går att rätta till med GIMP.

Som underlagskarta har jag använt en Skånekarta från Wikipedia. Jag har tagit bort en del oväsentliga områden i norr (södra Norrland) och gjort den blå bakgrunden större. Man bör även se till att bilden är lika stor i x- och y-led, alltså kvadratisk, annars kan det se konstigt ut då den hamnar på ett klot.

 

En kvadratisk underlagskarta passar bäst för att placeras på en jordglob. Den väl tilltagna blå bården gör att landmassan hamnar i fokus

En kvadratisk underlagskarta passar bäst för att placeras på en jordglob. Den väl tilltagna blå bården gör att landmassan hamnar i fokus på klotet

 

Nu kan man göra en jordglob i GIMP:

1. Gå till: Filter -> Mappa -> Mappa till objekt och välj Mappa till sfär. Man får upp en dialogruta.

 

En transparent bakgrund gör klotet mer lättplacerat på andra bilder. Om man skapar en ny bil kan man fortsätta använda underlagskartan till andra projekt eller om man behöver ändra inställningarna

En transparent bakgrund gör klotet mer lättplacerat på andra bilder. Om man skapar en ny bild kan man fortsätta använda underlagskartan till andra projekt eller om man behöver ändra inställningarna

 

Bocka för Transparent bakgrund och Skapa ny bild. Genom att klicka på Förhandsgranska till höger ser man hur jordgloben kommer att se ut.

 

2. Under de andra flikarna ställer man in ljussättning och lutning. Man kan behöva experimentera ett tag innan allt blir bra.

 

Under fliken ljus påverkar man ljussättning. Det gör att klotet verkligen ser ut som ett klot

Under fliken Ljus påverkar man ljussättning. Det gör att klotet verkligen ser ut som ett klot

 

Under fliken position påverkar man lutning, rotation och position. I detta fall har jag hoppat över fliken Material där man kan påverka klotets textur

Under fliken Orientering påverkar man lutning, rotation och position. I detta fall har jag hoppat över fliken Material där man kan påverka klotets textur

 

Då allt ser bra ut klickar man på OK och GIMP skapar jordgloben.

 

Jordglob1

 

3. Jordgloben har onödigt stor genomskinlig bakgrund. Den tar man bort med Bild -> Autobeskär bild.

 

Nu ser jorden ut som den borde!

Nu ser jorden ut som den borde!

 

Färdigt! Nu ser världen ut som den borde (eller egentligen gör…)!

 

Naturligtvis kan man använda andra kartor eller bilder för att föra över på en jordglob eller sfär. En platt bild behöver inte förbli platt utan kan användas för avancerade 3D-effekter.

maj 232013
 

Flattr this!

Då och då inträffar dagar i en forskares liv då man känner att man inte kommer längre med de manus man arbetat med i månader eller år. Manuset är inte en färdig bok, men tillräckligt stort och snirkligt för att man ska ha tappat överblicken och det börjar bli långt mellan kompletteringarna. Då är det dags att skriva ut, korrekturläsa och se över strukturen i sitt mästerverk. Dessa saker är omöjliga att göra på en datorskärm och man måste ha en pappersutskrift för att återta kommandot över sin text.

Boken kommer att handla om hur fenicierna koloniserade Sydskandinavien under bronsåldern. Naturligtvis gjorde de inte det, men det trodde en berömd arkeolog på 1800-talet, professor Sven Nilsson, och det är om hans forskning jag skriver. Bland annat identifierade Nilsson Kiviksgraven som ett feniciskt Baalstempel och hittade ett Stonehenge (naturligtvis också det feniciskt) i Halland.

Jag har använt programmet LyX för projektet. Det har blivit många snygga sidor. Tidigare har jag sett dem i en PDF-fil. Nu ser jag dem på papper.

 

bild11

 

Man ser inte hur snyggt allt är förrän man förstorar texten. Ordbehandlingsprogram som MS Word och OOo/LibO Writer har tyvärr förstört vår känsla för texters skönhet. Ett exempel är ligaturer. Ligaturer är enkelt förklarat att bokstäver typsätts tillsammans. Genom detta binds texten samman och blir lättare att läsa. Särskilt vanligt är det med bokstäver som fi och ff. Jämför ligaturerna i samma text i LyX och Writer.

 

Se hur fi och ff bildar ett enda tecken i LyX. Det är ligaturer och gör texten lättare att läsa

LyX: Se hur fi och ff bildar ett enda tecken. Det är ligaturer och gör texten lättare att läsa

 

I Writer blir inte fi och ff ligaturer. Avstånden mellan bokstäver blir konstiga, texten sämre typsatt och svårare att läsa

I Writer bildar inte fi och ff ligaturer. Texten blir sämre typsatt och svårare att läsa

 

Man kan tycka att ligaturer är petitesser. Om man ska korrekturläsa några hundra sidor är det dock arbetsbesparande. Det går snabbare att läsa en text med ligaturer än utan. Titta i böcker, de är nästan alltid satta med text med ligaturer. Titta i en bok du tycker är svårläst. Kanske har den typsnitt utan ligaturer, är satt med sans seriftypsnitt eller bryter mot andra grundläggande typografiska regler. Svårlästhet behöver inte bara ha med innehåll att göra utan även med vår förmåga att tillgodogöra oss innehåll genom dålig typsättning.

Allt som allt är LyX ett underbart program och jag kan inte nog understryka hur nöjd jag är med hur snygg min pappersbunt är! (Den börjar dock redan solkas av rödpennan)

 

Alternativen

Visst finns det alternativ till LyX för den som vill skriva en bok.

 

Ordbehandlingsprogramoch InDesign

Det förmodligen vanligaste arbetssättet är att skriva sitt manus i ett ordbehandlingsprogram och därefter sätta det i InDesign. Det var så jag gjorde förr.

Med detta arbetssätt skriver man texten i ett ordbehandlingsprogram, skriver ut, korrekturläser och för därefter över texten till InDesign, sätter den och placerar bilder. Allt arbete med innehållsförteckning, personregister, rubriksättning med mera görs i InDesign. Eftersom man sannolikt gjort en del sådana saker i sitt ordbehandlingsprogram blir det dubbelt arbete.

LyX vinner över ordbehandlingsprogram. När man kommit över en ganska hög ingångströskel är LyX betydligt enklare att arbeta i än ordbehandlingsprogram. Samtidigt är det mer komplett. I ordbehandlingsprogram måste man skifta mellan att skriva och markera fetstil, kursiv, rubriker, sätta in indexposter, fixa innehållsförteckning med mera. I LyX slipper man finlir. Samtidigt har man inbyggda verktyg för referenshantering (BiBTeX som visserligen är gammalt och litet mögigt men som fungerar) och index.

I LyX får jag med en enda knapptryckning en perfekt satt PDF-fil som jag kan skriva ut medan jag i ordbehandlingsprogram får uselt satta och uselt avstavade sidor som inte är roliga att korrekturläsa och som inte duger som tryckoriginal.

Om man vill gå hela vägen och sätta en bok i ett ordbehandlingsprogram säger jag Lycka Till! Det är ett oändligt pill att få alla bilder på rätt ställe, text att falla ut på rätt sätt. Gör man en ändring på ett ställe måste man justera dussintals sidor. Slutresultatet blir trots allt pill betydligt sämre än i LyX eller InDesign. Det blir ingen vacker bok. Jag skulle till och med gå så långt som att rekommendera att investera i InDesign framför att sätta en bok i ett ordbehandlingsprogram. Det sparar massor med tid, pengar och frustration

I LyX kom jag dagen innan jag gjorde utskriften på att jag ville byta typsnitt. Efter att ha växlat mellan ett dussin olika typsnitt fastnade jag för ett. Även om texten förskjuts beroende på typsnitt är allt lika snyggt satt oavsett vilket jag väljer och bilderna sitter där de ska. Jag hade även kunnat ändra sidformat och marginaler utan att det förorsakat mer än ett minimum merarbete. Gör om det i InDesign!

Den största fördelen är att jag har arbetat i samma program sedan jag gjorde den första anteckningen för något år sedan tills manuset nu är på dryga 200 sidor. Under den tiden har det förutom massor av text tillkommit ett femtiotal bilder och hundratals litteraturreferenser. Allt har kommit på plats direkt i samma ögonblick jag knackat in det. Jag har haft full kontroll och har direkt kunnat se var bilder passar och inte passar. Jag kommer att också använda LyX till dagen jag skickar manuset till tryckeriet. Detta är det mest effektiva arbetsflöde jag kan tänka mig!

Jag vet kollegor som skriver direkt i InDesign, eller säger att de gör det. De kopierar då och då över texten till ett ordbehandlingsprogram för att få den rättstavad. Även om textfunktionerna i InDesign är hyfsade kan de inte mäta sig med de man har i ett ordbehandlingsprogram eller för den delen i LyX. InDesign är gjort för att typsätta böcker och gör det mycket bra. Det är inte till för tankeprocesser, skrivande och experiment med olika layouter under arbetets gång.

Det finns nackdelar med InDesign som skrämt bort mig:

  1. Det är extremt dyrt (LyX är gratis…)
  2. Det är extremt ofritt (LyX är fritt…)
  3. Det kräver regelbunden användning och övning. Sätter man en bok vartannat år är det svårt att vidmakthålla sin kompetens som boksättare (Jag arbetar i LyX varje dag…)

 

Scribus

Det finns ett InDesignliknande fritt program, Scribus. Där arbetar man grafiskt på liknande sätt som i InDesign. Det spelar dock i en helt annan division än InDesign och många funktioner som man ser som självklara och nödvändiga för att sätta en bok saknas. Scribus känns ofärdigt och det kommer att ta många år innan programmet är så pass komplett att det går att använda för mer avancerade jobb. Skulle jag sätta några sidor text med mycket bilder skulle jag överväga att använda Scribus. För en bok duger det inte. För mer avancerade trycksaker skulle jag välja InDesign.

Scribus är inget dåligt program, men man ska inte tro att det kan ersätta InDesign eller LyX.

 

LaTeX

LyX är en grafisk framände för LaTeX. Om man är elak är LyX för dem som inte vill eller kan lära sig LaTeX. Om man är snäll är LyX för dem som vill skriva och inte bryr sig om LaTeXkod. I LyX döljs den underliggande LaTeXkoden så att man man kan fokusera på sin text. För den som vill och kan finns koden där att utforska.

Se detta exempel. Jag har skrivit samma text i LyX och LaTeXeditorn Kile.

I LyX är rubriker, bilder, bildtexter, referenser och kursiveringar markerade på liknande sätt som i ett ordbehandlingsprogram. Det gör det lätt att navigera i texten

I LyX är rubriker, bilder, bildtexter, referenser och kursiveringar markerade på liknande sätt som i ett ordbehandlingsprogram. Det gör det lätt att navigera i texten. Jag tror att de flesta element är självförklarande.

 

Samma text i laTeXeditorn Kile. Jag har förklarat alla LaTeXkoder. Koderna bryter textflödet och för den oinvigde kan texten te sig som ett virrvarr av esoteriska tecken

Samma text i LaTeXeditorn Kile. Jag förklarar LaTeXkoderna till höger. Koderna bryter textflödet och för den oinvigde kan texten te sig som ett virrvarr av esoteriska tecken

 

I LyX har arbetsytan ett minimum av distraktioner. I Kile förmedlas samma information i märkliga hakparenteser på ett sätt som bara den invigde förstår.

Både LyX och LaTeX bygger på att man håller isär skrivandet, det vill säga textens innehåll, som man gör i texteditorn och dokumentets form, som man får automatiskt i en PDF-fil. Jag tycker att LyX lyckas bäst med att fokusera på innehåll.

Jag använder LaTeX då jag vill göra layouter eller fixa något jag inte gjort tidigare. Då är det ett stort stöd att man ser LaTeXkoden direkt. Då allt ser ut som jag vill kan jag kopiera över koden till Lyx och använda den där. Jag använder LyX för skrivarbetet.

I slutänden spelar det ingen roll om man använder LyX eller LaTeX. Slutresultatet blir detsamma eftersom texten sätts med samma verktyg. Om man föredrar LyX eller en LaTeXeditor är en vanesak och vilken typ av skrivande man arbetar med.

Det ska sägas att LaTeX självklart har fördelar jämfört med LyX. Filformatet är universellt och man kan arbeta med sina filer i vilken editor eller anteckningsprogram som helst. Eftersom man ser LaTeXkoden blir man tvungen att lära sig den. Därför blir man skickligare på att använda den i en LaTeXeditor än i LyX. Genom det blir man bättre på att fixa till saker och reda ut de problem som kan uppstå. Även om jag föredrar LyX är LaTex absolut inte något dåligt alternativ!

 

Sluta använd fula ord!

Varför använder så många ordbehandlingsprogram som producerar dokument svåra att läsa och fula att se? Detta missbruk har förstört vår känsla för textens estetik och skönheten hos typsnitt då alla förutsätter att få en slafsig Wordfil i 12pt Times New Roman, utan ligaturer och kerning, dåligt avstavad med änkor och horungar. Innehållet kan vara hur bra som helst, men budskapet förfulas och förflackas genom undermålig sättning.

De veckor det tar att lära sig LyX är väl spenderad tid. De dokument som därefter lämnar ens dator är vackra, strukturerade och satta på högsta möjliga nivå. Skriver man mer än några sidor då och då ska man LyXa till det!

 

maj 192013
 

Flattr this!

Bildredigeringsprogrammet GIMP kritiseras ibland för att det finns få få penslar, effekter och filter. Detta är kanske sant om man bara ser till vad som följer med vid en installation av programmet. Eftersom GIMP har öppen källkod finns det gott om fristående verktyg gratis att ladda ner och använda. Sådana samlingar är ett självklart komplement till GIMP.

Jag har tidigare tipsat om effektsamlingen FX Foundry med mer än hundra effekter.

G’MIC är en liknande samling. G’Mic står för Greyc’s Magic Image Computing. Man kan köra verktygen fristående, från en kommandorad. Därmed liknar det program som ImageMagick. Jag inbillar mig dock att de flesta som arbetar med bilder vill se sitt arbete i ett program och installerar G’MIC tillsammans med GIMP.

Då man installerat G’MIC hittar man filtersamlingen längst ner under Filter -> G’MIC.

 

G'MIC

 

Jag har inte hittat någon uppgift om hur många filter samlingen innehåller, men det är säkert ett par hundra och eftersom varje filter kan varieras har man oerhört mycket att leka med!

Då man startar G’MIC öppnas ett extrafönster där man kan välja mellan effekter.

 

G'MIC blir nästan som ett program i programmet GIMP. Här testar jag hu man kan piffa till en blyertsteckning av hällristningsbilder från 1840-talet.

G’MIC blir nästan som ett program i programmet GIMP. Här testar jag att piffa till en blyertsteckning av hällristningsbilder från 1840-talet.

 

Man kan förhandsgranska vad man ställer till med i ett litet fönster.

 

Att förvandla en teckning från 1800-talet av en hällristning till abstrakt konst med ett musklick ger märkliga tidsperspektiv...

Att förvandla en teckning från 1800-talet av en hällristning till abstrakt konst med ett musklick ger märkliga tidsperspektiv…

 

Genomgående håller filtren hög professionell nivå och man kan göra riktigt avancerade saker väldigt enkelt.

 

En "påbättrad" teckning...

En ”påbättrad” teckning…

 

Filtren är mycket olika och passar givetvis olika bra för olika typer av jobb.

 

Man kan ge den gamla teckningen en ännu äldre struktur

Man kan ge den gamla teckningen en ännu äldre struktur

 

Man kan arbeta med allt från färger, konturer, texturer, mönster, 2D och 3D-effekter.

 

De flesta som använt Linux känner igen kuben...

De flesta som använt Linux känner igen kuben…

 

Den stora bredden gör att man hittar givna favoriter.

 

Teckningen blir ett gammalt fotografi av en teckning

Teckningen blir ett gammalt fotografi av en teckning

 

Man laddar ner installationsfiler för G’MIC här.

Om man sitter i Linux går det sannolikt att installera G’MIC från pakethanteraren. I *Buntu installerar man paketet gimp-gmic om man vill köra effekterna i GIMP och gmic om man vill bildbehandla i terminalen.

Gänget bakom G’MIC har även lagt ut effekterna på Nätet så att man kan testa och arbeta med egna bilder utan att installera effekterna på sin dator. En riktigt skojig tjänst! Den sparar tid om man snabbt vill åstadkomma en effekt på en bild.

 

 

maj 102013
 

Flattr this!

Jag läste med växande förundran en artikel på Cap & Design om att Adobe kommer att upphöra med traditionella licenser för sina program för att istället hyra ut dem per månad.

Detta innebär stora försämringar för konsumenten som att:

  • Även om man försöker få det att framstå som att det blir billigare att betala en ”låg” månadskostnad än en dyr engångslicens, blir det mycket dyrare. Efter ungefär 1,5 år har man betalat mer i prenumeration än för en traditionell licens.
  • Man kan inte sälja en licens för att få tillbaka litet av det man betalat

 

Stoppa pirater

Adobe sticker inte under stol med att en av de främsta anledningarna bakom förändringen är att få bukt med piratkopiering. Man kalkylerar säkert med att om man lyckas få några pirater att betala månadshyra och ytterligare några att köpa lågbudgetversionen av Photoshop, Adobe Elements, gör man vinst, även om det också kommer att finnas användare som hoppar av.

Enda sättet att stoppa piratkopiering är att släppa källkoden fri. Tänk vilka fantastiska program Photoshop och InDesign då hade varit! Programmen hade utvecklats snabbare och hade haft ännu fler funktioner som användare och entusiaster lagt till alltefter sina behov. Filformaten hade varit öppna och man hade inte fastnat i uppgraderingsträsk och inkompatibla programversioner. Det allra bästa hade varit att programmen hade varit gratis! De enda som hade förlorat är Adobes aktieägare.

 

Inlåsning

Adobes modell liknar hur Microsoft gör med MS Office. Microsoft arbetar också hårt för att avskaffa vanliga licenser till förmån för prenumerationer. Användare hyr program och betalar betydligt mer än vad de hade gjort för en traditionell licens.

En enorm nackdel som många inte förstår förrän de drabbas är att man helt avsäger sig rätten till sitt arbete. För att kunna öppna filer gjorda i Adobes program måste man betala sin prenumeration. Samma sak gäller i stort sett för Microsofts prenumerationer eftersom inget annat program kan hantera Microsofts hemliga filformat fullt ut. Tidigare kunde man ha kvar en äldre programversion och öppna, arbeta i och spara filer. Nu kommer man inte längre att komma åt sitt eget arbete, även om man skapade filerna för flera år sedan. Eftersom man inte kommer åt sitt arbete har man få reella alternativ till att fortsätta betala sin prenumeration. Programvaruföretagens inlåsning av kunder blir ännu starkare.

 

Beskattning

Det programvaruföretagen vill göra är att beskatta datoranvändning. Användare ska varje månad tvångsmässigt avstå en del av sin inkomst för att få lov att arbeta. Tidigare har bara stater haft rätt till att ta ut skatt. Detta beror givetvis på att beskattning är ett mycket effektivare sätt att få in pengar än försäljning eller licensiering.

Detta skamgrepp kan man lyckas med eftersom man har en monopolliknande marknadsposition. En del programvaruföretag har större omsättning än stater och ser sig själva som maktimperier.

 

Inlåsning i praktiken

Jag har bekanta i tryckeribranschen. Hela sektorn är uppbyggd kring Adobes program. Alla kan dem och man förväntar sig att allt jobb görs i dem. Adobe är en de facto standard. Visst är InDesign och Photoshop fantastiska program, men det kostar…

Att uppgradera 50 arbetsstationer till Adobes senaste är en miljonaffär. Om man inte gör det kan man inte ta emot arbeten från de kunder som uppgraderat. Tryckerier och designers har få reella alternativ till Adobes produkter och man är rejält inlåst. Genom att Adobe har en total marknadsdominans måste alla i sektorn betala vad än Adobe tycker att deras program ska kosta för att hänga med. Någonstans måste man dra in kostnaden och givetvis är det jag som kund som i slutänden betalar, trots att jag inte använder Adobes produkter. Som utomstående med viss insyn kan jag inte låta bli att tycka att detta är sjukt.

 

Alternativ

Sådana här dagar är glad över att jag inte sitter fast i Adobes björnsax. Jag använder GIMP för bildbehandling och LyX för redigering av böcker. Min kostnad är:

  • Licenser: 0 kr
  • Prenumerationer 0 kr
  • Julgåvor: Det som inte tomten lurat av mig