Maj 232013
 

Flattr this!

Då och då inträffar dagar i en forskares liv då man känner att man inte kommer längre med de manus man arbetat med i månader eller år. Manuset är inte en färdig bok, men tillräckligt stort och snirkligt för att man ska ha tappat överblicken och det börjar bli långt mellan kompletteringarna. Då är det dags att skriva ut, korrekturläsa och se över strukturen i sitt mästerverk. Dessa saker är omöjliga att göra på en datorskärm och man måste ha en pappersutskrift för att återta kommandot över sin text.

Boken kommer att handla om hur fenicierna koloniserade Sydskandinavien under bronsåldern. Naturligtvis gjorde de inte det, men det trodde en berömd arkeolog på 1800-talet, professor Sven Nilsson, och det är om hans forskning jag skriver. Bland annat identifierade Nilsson Kiviksgraven som ett feniciskt Baalstempel och hittade ett Stonehenge (naturligtvis också det feniciskt) i Halland.

Jag har använt programmet LyX för projektet. Det har blivit många snygga sidor. Tidigare har jag sett dem i en PDF-fil. Nu ser jag dem på papper.

 

bild11

 

Man ser inte hur snyggt allt är förrän man förstorar texten. Ordbehandlingsprogram som MS Word och OOo/LibO Writer har tyvärr förstört vår känsla för texters skönhet. Ett exempel är ligaturer. Ligaturer är enkelt förklarat att bokstäver typsätts tillsammans. Genom detta binds texten samman och blir lättare att läsa. Särskilt vanligt är det med bokstäver som fi och ff. Jämför ligaturerna i samma text i LyX och Writer.

 

Se hur fi och ff bildar ett enda tecken i LyX. Det är ligaturer och gör texten lättare att läsa

LyX: Se hur fi och ff bildar ett enda tecken. Det är ligaturer och gör texten lättare att läsa

 

I Writer blir inte fi och ff ligaturer. Avstånden mellan bokstäver blir konstiga, texten sämre typsatt och svårare att läsa

I Writer bildar inte fi och ff ligaturer. Texten blir sämre typsatt och svårare att läsa

 

Man kan tycka att ligaturer är petitesser. Om man ska korrekturläsa några hundra sidor är det dock arbetsbesparande. Det går snabbare att läsa en text med ligaturer än utan. Titta i böcker, de är nästan alltid satta med text med ligaturer. Titta i en bok du tycker är svårläst. Kanske har den typsnitt utan ligaturer, är satt med sans seriftypsnitt eller bryter mot andra grundläggande typografiska regler. Svårlästhet behöver inte bara ha med innehåll att göra utan även med vår förmåga att tillgodogöra oss innehåll genom dålig typsättning.

Allt som allt är LyX ett underbart program och jag kan inte nog understryka hur nöjd jag är med hur snygg min pappersbunt är! (Den börjar dock redan solkas av rödpennan)

 

Alternativen

Visst finns det alternativ till LyX för den som vill skriva en bok.

 

Ordbehandlingsprogramoch InDesign

Det förmodligen vanligaste arbetssättet är att skriva sitt manus i ett ordbehandlingsprogram och därefter sätta det i InDesign. Det var så jag gjorde förr.

Med detta arbetssätt skriver man texten i ett ordbehandlingsprogram, skriver ut, korrekturläser och för därefter över texten till InDesign, sätter den och placerar bilder. Allt arbete med innehållsförteckning, personregister, rubriksättning med mera görs i InDesign. Eftersom man sannolikt gjort en del sådana saker i sitt ordbehandlingsprogram blir det dubbelt arbete.

LyX vinner över ordbehandlingsprogram. När man kommit över en ganska hög ingångströskel är LyX betydligt enklare att arbeta i än ordbehandlingsprogram. Samtidigt är det mer komplett. I ordbehandlingsprogram måste man skifta mellan att skriva och markera fetstil, kursiv, rubriker, sätta in indexposter, fixa innehållsförteckning med mera. I LyX slipper man finlir. Samtidigt har man inbyggda verktyg för referenshantering (BiBTeX som visserligen är gammalt och litet mögigt men som fungerar) och index.

I LyX får jag med en enda knapptryckning en perfekt satt PDF-fil som jag kan skriva ut medan jag i ordbehandlingsprogram får uselt satta och uselt avstavade sidor som inte är roliga att korrekturläsa och som inte duger som tryckoriginal.

Om man vill gå hela vägen och sätta en bok i ett ordbehandlingsprogram säger jag Lycka Till! Det är ett oändligt pill att få alla bilder på rätt ställe, text att falla ut på rätt sätt. Gör man en ändring på ett ställe måste man justera dussintals sidor. Slutresultatet blir trots allt pill betydligt sämre än i LyX eller InDesign. Det blir ingen vacker bok. Jag skulle till och med gå så långt som att rekommendera att investera i InDesign framför att sätta en bok i ett ordbehandlingsprogram. Det sparar massor med tid, pengar och frustration

I LyX kom jag dagen innan jag gjorde utskriften på att jag ville byta typsnitt. Efter att ha växlat mellan ett dussin olika typsnitt fastnade jag för ett. Även om texten förskjuts beroende på typsnitt är allt lika snyggt satt oavsett vilket jag väljer och bilderna sitter där de ska. Jag hade även kunnat ändra sidformat och marginaler utan att det förorsakat mer än ett minimum merarbete. Gör om det i InDesign!

Den största fördelen är att jag har arbetat i samma program sedan jag gjorde den första anteckningen för något år sedan tills manuset nu är på dryga 200 sidor. Under den tiden har det förutom massor av text tillkommit ett femtiotal bilder och hundratals litteraturreferenser. Allt har kommit på plats direkt i samma ögonblick jag knackat in det. Jag har haft full kontroll och har direkt kunnat se var bilder passar och inte passar. Jag kommer att också använda LyX till dagen jag skickar manuset till tryckeriet. Detta är det mest effektiva arbetsflöde jag kan tänka mig!

Jag vet kollegor som skriver direkt i InDesign, eller säger att de gör det. De kopierar då och då över texten till ett ordbehandlingsprogram för att få den rättstavad. Även om textfunktionerna i InDesign är hyfsade kan de inte mäta sig med de man har i ett ordbehandlingsprogram eller för den delen i LyX. InDesign är gjort för att typsätta böcker och gör det mycket bra. Det är inte till för tankeprocesser, skrivande och experiment med olika layouter under arbetets gång.

Det finns nackdelar med InDesign som skrämt bort mig:

  1. Det är extremt dyrt (LyX är gratis…)
  2. Det är extremt ofritt (LyX är fritt…)
  3. Det kräver regelbunden användning och övning. Sätter man en bok vartannat år är det svårt att vidmakthålla sin kompetens som boksättare (Jag arbetar i LyX varje dag…)

 

Scribus

Det finns ett InDesignliknande fritt program, Scribus. Där arbetar man grafiskt på liknande sätt som i InDesign. Det spelar dock i en helt annan division än InDesign och många funktioner som man ser som självklara och nödvändiga för att sätta en bok saknas. Scribus känns ofärdigt och det kommer att ta många år innan programmet är så pass komplett att det går att använda för mer avancerade jobb. Skulle jag sätta några sidor text med mycket bilder skulle jag överväga att använda Scribus. För en bok duger det inte. För mer avancerade trycksaker skulle jag välja InDesign.

Scribus är inget dåligt program, men man ska inte tro att det kan ersätta InDesign eller LyX.

 

LaTeX

LyX är en grafisk framände för LaTeX. Om man är elak är LyX för dem som inte vill eller kan lära sig LaTeX. Om man är snäll är LyX för dem som vill skriva och inte bryr sig om LaTeXkod. I LyX döljs den underliggande LaTeXkoden så att man man kan fokusera på sin text. För den som vill och kan finns koden där att utforska.

Se detta exempel. Jag har skrivit samma text i LyX och LaTeXeditorn Kile.

I LyX är rubriker, bilder, bildtexter, referenser och kursiveringar markerade på liknande sätt som i ett ordbehandlingsprogram. Det gör det lätt att navigera i texten

I LyX är rubriker, bilder, bildtexter, referenser och kursiveringar markerade på liknande sätt som i ett ordbehandlingsprogram. Det gör det lätt att navigera i texten. Jag tror att de flesta element är självförklarande.

 

Samma text i laTeXeditorn Kile. Jag har förklarat alla LaTeXkoder. Koderna bryter textflödet och för den oinvigde kan texten te sig som ett virrvarr av esoteriska tecken

Samma text i LaTeXeditorn Kile. Jag förklarar LaTeXkoderna till höger. Koderna bryter textflödet och för den oinvigde kan texten te sig som ett virrvarr av esoteriska tecken

 

I LyX har arbetsytan ett minimum av distraktioner. I Kile förmedlas samma information i märkliga hakparenteser på ett sätt som bara den invigde förstår.

Både LyX och LaTeX bygger på att man håller isär skrivandet, det vill säga textens innehåll, som man gör i texteditorn och dokumentets form, som man får automatiskt i en PDF-fil. Jag tycker att LyX lyckas bäst med att fokusera på innehåll.

Jag använder LaTeX då jag vill göra layouter eller fixa något jag inte gjort tidigare. Då är det ett stort stöd att man ser LaTeXkoden direkt. Då allt ser ut som jag vill kan jag kopiera över koden till Lyx och använda den där. Jag använder LyX för skrivarbetet.

I slutänden spelar det ingen roll om man använder LyX eller LaTeX. Slutresultatet blir detsamma eftersom texten sätts med samma verktyg. Om man föredrar LyX eller en LaTeXeditor är en vanesak och vilken typ av skrivande man arbetar med.

Det ska sägas att LaTeX självklart har fördelar jämfört med LyX. Filformatet är universellt och man kan arbeta med sina filer i vilken editor eller anteckningsprogram som helst. Eftersom man ser LaTeXkoden blir man tvungen att lära sig den. Därför blir man skickligare på att använda den i en LaTeXeditor än i LyX. Genom det blir man bättre på att fixa till saker och reda ut de problem som kan uppstå. Även om jag föredrar LyX är LaTex absolut inte något dåligt alternativ!

 

Sluta använd fula ord!

Varför använder så många ordbehandlingsprogram som producerar dokument svåra att läsa och fula att se? Detta missbruk har förstört vår känsla för textens estetik och skönheten hos typsnitt då alla förutsätter att få en slafsig Wordfil i 12pt Times New Roman, utan ligaturer och kerning, dåligt avstavad med änkor och horungar. Innehållet kan vara hur bra som helst, men budskapet förfulas och förflackas genom undermålig sättning.

De veckor det tar att lära sig LyX är väl spenderad tid. De dokument som därefter lämnar ens dator är vackra, strukturerade och satta på högsta möjliga nivå. Skriver man mer än några sidor då och då ska man LyXa till det!

 

  7 Responses to “Fenicier och ligaturer”

  1. Tack för ett intressant och annorlunda inlägg kring fri programvara och vad man kan använda verktyget LyX till. Har det installerat, men har inte lärt mig använda det ännu. Får se framöver om jag får tid och möjlighet att sätta mig in i det. Trots allt kostar det inget förrutom min egen tid.

  2. Hej! Har själv använt Scribus till bok och magasin (är gammal Indesign-användare) och är inte alls så negativ som du. För människor som vill kunna manipulera innehållet direkt på skärmen är det ett fint alternativ till Indesign. Läs gärna mer på min resursplats för grafisk produktion med fri programvara: http://libregraphicsproduction.com/

    • Scribus är inget dåligt program och det går utmärkt att använda för magasin och mindre trycksaker. Precis som du skriver är WYSIWYG en stor fördel för den typen av användningsområden. För sådana arbeten, särskilt med mycket bilder och ornament, skulle jag inte i första hand rekommendera LyX/LaTeX. Scribus saknar dock den universella kraften hos InDesign och den specialinriktning på akademiskt skrivande och sättning som finns i LaTeX.
      För den typen av arbeten jag gör, skriva och sätta mestadels akademiska böcker på flera hundra sidor, är Scribus för klent. Det saknar många viktiga funktioner och andra är inte tillräckligt slipade.
      Fin webbplats du hänvisar till!

  3. Ligaturer finns i LibreOffice Writer med teckensnitten Linux Libertine G och Linux Biolinum G.

  4. Vi försökte en gång att använda Lyx till dokumentationen på ett företag jag jobbade på. Det föll främst på att vi inte kunde få till olika sorters formatering som behövs i teknisk dokumentation. Lyx verkade vara avsett för akademiska artiklar och böcker snarare än teknisk dokumentation. Kanske skulle vi ha kunnat lösa det genom att skriva stilmallar eller något i Latex, men vi ville ju skriva vår dokumentation och inte bry oss om Latexkod. Jag upplevde också att Lyx reagerade litet för långsamt för att vara behagligt att arbeta i. Den saken kan ju ha förbättrats på senare år.

    Dessutom irriterade det mig att Lyx ville påtvinga oss den där ovanan som många tycks ha att använda logotypskrift i löpande text varje gång de nämner något som har med Tex att göra. Om jag skrev ”lyx” så blev det automatiskt utbytt mot ”LyX”. Sådana grammatikbrott stör mig mycket mer än frånvaro av ligaturer. Jag undrar vad som händer om man försöker skriva om lyxvaror, naturgummi eller Tex Avery.

    • LaTeX/LyX har sina rötter i akademiskt skrivande och det är enklast att använda out-of-the-box där. Det går dock att anpassa till i stort sett allt skrivande och layoutande. En snabb sökning ger en fråga med svar om att skriva teknisk dokumentation på Stachexchange: http://tex.stackexchange.com/questions/3852/latex-template-for-a-technical-reference-manual-user-guide. Man måste vara beredd att inledningsvis lägga ner visst arbete för att fixa ett malldokument då man vill göra något eget i LaTeX. Därefter är det bara att skriva. Detta är en av fördelarna/nackdelarna med LaTeX.
      Att arbeta i LyX går betydligt snabbare än att arbeta i ordbehandlingsprogram. Det blir inget lagg till exempel då man bläddrar i dokument med många bilder etc. Det som tar litet tid är då programmet producerar en PDF-fil. Numera kan man fortsätta skriva medan denna process körs i bakgrunden.
      LyX blir typsatt som en logotype. Lyx blir fortsatt lyx liksom lyxvaror förblir lyxvaror.

Kommentera

%d bloggare gillar detta: