Jul 132013
 

Flattr this!

För ett tag sedan skrev jag om ligaturer och skillnaden mellan program som LyX/LaTeX som typsätter text och ordbehandlingsprogram som inte gör det.

Ligaturer betyder att vissa bokstäver skrivs samman för att underlätta läsning. Det är ett arv från handskrivna böcker från medeltiden och den tid då typsnitt skars för att likna handskriven text.

I modern tryckt text syns ligaturer oftast i bokstavskombinationer som fi, och ff.

Då man börjar lägga märke till typografiska finesser är det svårt att sluta.

Under de sista veckorna har jag studerat handlingar och brev från 1800-talet i arkiv och jag lade plötsligt märke till att man skrev vissa ligaturer då man skrev för hand. Då jag kontrollerade fler brevskrivare hittade jag ett mönster. Det är främst bokstavskombinationen ss som skrevs som ligaturer. Några exempel:

 

En litet suddig bild av ett brev från Götiska förbundets stkriftvårdare Jacob Adlerbeth. Lägg märke till hur s-en i dubbel s i Commissionen och dess skrivs på olika sätt. Det är en ligatur

En litet suddig bild av ett brev från Götiska förbundets skriftvårdare Jacob Adlerbeth (1785–1844). Lägg märke till hur s-en i Commissionen och dess skrivs på olika sätt, ett kort mer svängt och ett långt och rakare. Det är ligaturer. Notera att Adlerbeth inte är konsekvent utan de olika typerna av s byter plats

 

Ett brev från Eva Brag (1829–1913) med samma ligatur i oss

Ett brev från Eva Brag (1829–1913) med samma ligatur i oss

 

Ett brev från en åldrig professor Sven Nilsson (1787–1883). Samma ligatur i

Ett brev från en åldrig professor Sven Nilsson (1787–1883). Samma ligatur i diskussioner och dessutom. Även Nilsson varierar sina ligaturer

 

Ett s är långt och nästan rakt medan det andra är kort och mer s-format. Ordningen verkar kunna kastas om. Tillsammans blir de en ligatur. Det är en kvarleva av ”tyskt s” ß.

Detta sätt att skriva har väl numera helt fallit bort då vi skriver för hand och i tryckt svensk text föll den bort i och med att man övergav frakturstil.

Jag har ingen aning om när bruket föll bort då man skrev för hand. Jag har hittat ligaturen i brev fram till åtminstone runt 1880, men de som skrev då hade ju lärt sig skriva flera decennier tidigare. Det har väl förekommit många reformer för hur man ska skriva vackert och korrekt och ligaturer kan ha försvunnit den ena efter den andra. Detta är inte alls mitt specialområde, men det hade varit roligt att veta mer när man studerar arkivalier och läser gammal handskriven text.

Kanske är vår tids sätt att skriva för hand helt utan ligaturer påverkat av hur vi numera oftast ser maskinskriven text, som utskrifter från ordbehandlingsprogram med bedrövlig typografi utan ligaturer?

  6 Responses to “Mer om ligaturer”

  1. Jag är f.d. typograf och har förgäves frågat tre dagstidningar om hur de skapar ligaturer på datorn. De använder ju ligaturer i rubriker i första hand. Nu fann jag upplysningar om ligaturer på ”wikipedia”. De hänsyftar till begreppet ”unicode”. Jag har använt det när jag ska ha ett gradtecken ”alt + 0176”. För t.ex ”ff” står det då ”U+FB00”, men jag förstår ändå inte hur jag skall ”trycka” på tangentbordet. Är det nån som kan hjälpa mig? Rolf L-mer

    • Ordbehandlingsprogram har, som bäst, begränsat stöd för ligaturer och andra typografiska finesser. Om man vill ha alla dessa funktioner måste man använda ett sättningsprogram som Adobe InDesign, QuarkExpress eller LaTeX. Det är det de gör på tidningar och det är så de skapar ligaturer. Dessutom behöver man typsnitt som klarar ligaturer. Det är långt ifrån alla typsnitt i en dator som klarar det.

      • Tack för upplysningarna. Det är mycket mer än tre tidningar lyckats åstadkomma, när jag dels har skrivit till dem och dels frågat när de har haft ”öppet hus”. Jag får förmodligen nöja mig med att njuta av ligaturerna i tidningsrubrikerna och själv, när jag textar för hand, låta t.ex. slingslutet i ”f” vara själva pricken över ”i:et”. Nästan alla bekanta jag frågar om de ser något märkligt med en rubrik, som innehåller en ligatur, svarar nekande. Man kanske måste ha jobbat inom den grafiska branschen för att se sånt. En stilla undran: Hur många verksamma typografer finns det i Sverige idag?

        • Tidningar tycker säkert att In-Design/Quark är vardagsmat och förstår inte att någon kan arbeta med typografi utan dem.
          Typografi är på utdöende sedan folk lärt sig acceptera slafsiga utskrifter från ordbehandlingprogram med ”12 pts Times New Roman”.
          Om du vill jobba med typografi på dator är som sagt InDesign/Quark eller LaTeX huvudalternativen. Till det behöver du snygga typsnitt avsedda för typografiska finesser. Med det kan en expert verkligen arbeta med typografi på en dator!

          • Det program jag har, Apache Open Office, (som faktiskt används på den tidning jag prenumererar, Nerikes Allehanda) finns inte min gamla favoritstil, Garamond och inte heller nummer 2, Bodoni. Så jag får klara mig utan dem plus ligaturerna.

          • Garamond och Bodoni finns i många varianter och kvaliteter. Det är förvisso två vackra typsnitt och jag använder Bodoni i en bok jag håller på att sätta. Åtminstone Garamond std 2 är Adobes och dyrt: https://store1.adobe.com/cfusion/store/html/index.cfm?store=OLS-US&event=displayFontPackage&code=1013. Det finns dock fria versioner av både Garamond och Bodoni. Min erfarenhet är att riktigt snygga typsnitt med alla tecken (ex: åäö) och alla typografiska finesser, som ligaturer, inte är fria. Det skrämmer givetvis bort en del, men om man arbetar professionellt med typografi, som en tidning, tror jag att det snabbt lönar sig att betala för kvalitetstypsnitt.

            Tidningar (och de flesta andra) gör rätt i att använda fria ordbehandlingsprogram. De har säkert tillräckliga kostnader för InDesign/Quark där de gör sitt viktiga arbete.

Kommentera

%d bloggare gillar detta: