jan 302014
 

Flattr this!

Efter min mardröm med Windows 8 snurrar nu Linux på min nya dator. Det blev ett konservativt val av distribution: Kubuntu 13.10.

Klart det ska vara en kub i Kubuntu! Linuxanvändare blir aldrig mer än 15

Skrivbordseffekter. Klart det ska vara en kub i Kubuntu! Som Linuxanvändare blir man aldrig mer än 15

Debian/Ubuntu baserade distributioner fungerar med den mesta hårdvara och efter kampen mot Windows 8 har jag inte lust att lägga mer tid på att söka esoteriska lösningar. Om några månader då det ändå blir dags att uppdatera Kubuntu blir det kanske byte till något mer vågat.

 

Installation

Det blev svart skärm. Givetvis är detta inte riktigt bra och en Linuxnybörjare hade kanske gett upp. Problemet är dock enkelt att lösa. Jag lade till:

acpi_backlight=vendor

som bootparameter och bilden var tillbaka. Bra knep att känna till för den vars Linuxdrömmar slocknar med en svart skärm!

Då jag blåst hårddisken och partitionerat med /, /home och swap fick jag ett meddelande om att jag måste ha en EFI-partition på några hundra MB. Tack för det Microsoft! Därefter spann installationen på.

 

Efter installation

Nog var jag nervös efter alla problem med dualboot och Microsofts UEFI och SecureBoot. Allt fungerade dock fantastiskt och datorn startade snabbt och säkert.

Allt som allt tog det drygt två timmar att installera Kubuntu, alla program jag behöver och kopiera över filer till hårddisken. Jag använder många program och har massor med filer så tiden hade blivit kortare för en ”normalanvändare”.

Om ett system som följer med datorn ska få kallas förinstallerat ska det klara dessa tidsramar. Det är inte rimligt att ett förinstallerat system tar ett par arbetsdagar att sätta upp.

 

Min nya dator!

Först nu kan jag sitta i lugn och ro och utvärdera min nya dator. Man ska vara försiktig med att uttala sig om byggkvalitet. Alla tillverkare gör allt så billigt som möjligt. Allt som allt har dock datorn bra ergonomi och kvaliteten verkar vara helt OK. Den känns betydligt bättre än min gamla bärbara som var ett par tusenlappar dyrare.

Tangentbord, styrplatta och ljud är mycket bättre än på den gamla som hade flera ergonomiska fel och bara en högtalare.

Datorn är tyst, riktigt tyst. Den gamla surrade litet hela tiden och gjorde jag något grafikintensivt tjöt fläkten. Man märker hur irriterande sådant är när man inte längre hör det. Den nya datorn är sval. Även då den stått på en hel arbetsdag är den knappt ljummen. Den gamla blev ibland riktigt varm och var inte rolig att ha i knäet.

Den nya datorn är säkert över ett halvkilo lättare än den gamla, särskilt om man räknar med adaptern som bara väger hälften. Den är även betydligt smäckrare. Det betyder en hel del då man är ute och reser.

Det roligaste är att datorn drivs med enbart öppna drivrutiner.

Inga extra ofria drivrutiner behövs för att få datorn att snurra med Kubuntu!

Inga ofria drivrutiner behövs för att få datorn att snurra med Kubuntu!

Så här borde alla datorer fungera: Ett fritt operativsystem med öppna drivrutiner!

 

Grafik

Den inbyggda Intel-grafiken är absolut inte den bästa. Både Nvidia och AMD har dock problem i Linux och om man inte spelar moderna spel eller sysslar med extremt grafikintensiva saker finns det ingen anledning att betala för dedicerade grafikkort. Dåliga drivrutiner och dålig batteritid gör att man inte får ut maximalt. Intels inbyggda grafikkrets kan i praktiken ofta mäta sig med dedicerade grafikkort i Linux.

Jag har testat HDMI, litet äldre spel och film. Allt fungerar perfekt.

 

Processor

Det sitter en Intel i5 4200U processor i datorn. U:et står för Ultra Low vilket betyder att processorn är extra strömsnål. Det är samma processor Intel har för plattor. Även om processorn är dubbelkärning emulerar den fyra kärnor.

Det var den nedskalade och strömsnåla i5-processorn som gjorde att jag bestämde mig för datorn och jag läste flera tester och jämförelser innan jag slog till, inte minst för att jag delvis varit missnöjd med min gamla dator och jag ville ha en kraftfull maskin med bra batteritid.

För den som funderar på datorköp kan jag tipsa om att inte bara titta på om datorn har en högpresterande Intelprocessor, i3, i5, i7, utan även på slutbokstaven/bokstäverna i processornamnet. De avslöjar vad datorn är avsedd för och om man kombinerar dem med vad man vill ha ut av sin maskin, är chansen större att man blir nöjd.

Efter installationen installerade jag program och kopierade samtidigt cirka 150GB filer till hårddisken. Utöver detta körde jag webbläsare, terminal och andra program. Belastningen var hög och processorkärnorna arbetade på mellan 50 och 100% och datorn var seg. Den lägre klockfrekvensen gjorde att processorn fick arbeta rejält. Det märks att maskinen inte är byggd för att arbeta för fullt på det sättet. Min gamla bärbara med AMD-processor hade nog fixat allt i stort sett lika snabbt, men den hade varit mycket varm och fläkten tjutit. Att installera program och kopiera massor med filer är inget jag gör så ofta och om datorn underpresterar de stunderna gör det inget.

Då datorn är igång är processorn så effektiv att belastningen bara ligger på några procent.

Processorbelastningen är mycket liten

Processorbelastningen är mycket liten

Det sitter 8GB RAM-minne i datorn. Även om det delas med grafiken, räcker det till och blir över för det jag använder datorn till.

 

Batteri

Jag har inte hunnit testa batteritiden fullt ut, men jag körde drygt fem timmar innan datorn började varna för låg batterinivå. Då var det 20% kvar. Förmodligen hade datorn klarat någon timme till och med snålare inställningar borde man kunna pressa tiden ytterligare. Då datorn går på batteri är det ingen större skillnad jämfört med om sladden är i. Skärmen är nästan lika ljus och allt tuffar på nästan lika fort. På min gamla var skärmen mörk och allt blev segt. Den klarade knappt två timmars batteridrift och det kändes mer som en dator som gick att transportera mellan vägguttag än som en bärbar arbetsstation.

 

Problem?

En liten egenhet är att Funktionsknapparna F1–F12 inte fungerar med snabbkommandon i program. De är kopplade till datorfunktioner som ljusstyrka och volym. För att komma åt terminalen i Dolphin får jag istället för F4 använda Fn+F4. På mina andra datorer är det tvärtom. Får se om jag kan fixa det, annars blir det att lära om!

 

Betyg

Efter att ha slängt ut Windows, avslutat försöken med dualboot och bara köra Linux, har datorn gott och väl infriat mina förväntningar. Utifrån vad jag betalade, hur väl den fungerar med Linux och vad jag ska använda den till kan betyget inte bli annat än fem feta pingviner (kanske 4,9 för bootparametern).

I Linux kan ställer man in datorn efter sig själv och inte tvärtom. Jag har fyra skrivbord. Ett för hårt arbete, ett för multimedia, ett för litet mindre hårt arbete och ett för spel. Som synes blir Linuxanvändare aldrig mer än 15!

I Linux kan ställer man in datorn efter sig själv och inte tvärtom. Jag har fyra skrivbord. Ett för hårt arbete, ett för multimedia, ett för mindre hårt arbete och ett för spel. Alla skrivbord är specialinredda så att jag kommer igång direkt med det jag vill pyssla med. Som synes blir Linuxanvändare aldrig mer än 15! De mörka färgerna och dystra motiven kommer att bytas till ljusare allteftersom minnet av Windows 8 förbleknar.

Det var precis så här jag ville ha min nya dator! Den påminner litet om mig själv, seg, snål och med låg klockfrekvens vid påtvingat arbete. Det gör att vi har alla förutsättningar att trivas tillsammans.

Men…

HP ska ställa sig i skamvrån för att de försvårar dualboot. De borde även leverera datorn med förinstallerat Linux som alternativ, särskilt eftersom det fungerar så fantastiskt. Då hade de kunnat sänka priset med åtskilliga hundralappar och köparen hade fått en bättre produkt.

En annan detalj är att handböcker, garantiavtal med mera. Dessa levererades som PDF-filer som bara var tillgängliga i Windows. Det var tur att jag kom ihåg att kopiera dem. Pappershäften hade varit bättre. Det enda som följde med var ett enkelt välkomstblad samt en 12-sidig broschyr om grunderna i Windows 8, en praktisk braständare!

Microsoft ska rullas i tjära och fjäder för UEFI och SecureBoot. Windows 8 får någon annan lära sig älska och vörda!

Detta blir nog mitt sista inlägg om min nya dator. Jag har varit litet arg, mest glad och försökt berätta med humor och ironi om min nya livskamrat. Jag hoppas att någon har lärt sig litet om datorer och datorköp!

jan 282014
 

Flattr this!

Jag hade tänkt att dualboota min nya dator med Windows 8 och ett lämpligt Linuxsystem. Hårddisken på 1TB räcker gott. Om man tvingas betala för Windows kan man lika gärna använda det man betalt för.

Eftersom Windows 8 visade sig vara under all kritik svalnade mitt intresse för systemet. I kombination med att det visade sig vara omöjligt att få till en vettig dualboot ledde det till att jag nu bara kör Linux på datorn.

Jag följde flera guider om hur man får till dualboot med Windows 8 som Ubuntus råd, denna steg-för-steg guide, samt tillverkaren HP:s råd på sitt supportforum, men inget fungerade. Jag hopps att länkarna kan vara till nytta för andra som vill dualboota Linux med Windows 8.

På HP:s supportforum misslyckas fler än jag att få till dualboot på nya HP-maskiner, även om tråden börjar bra och HP:s tekniker tror att de hittat en lösning. Jag kom lika långt som alla andra i tråden, Linux startar om jag snabbt som ögat trycker ner ESC då datorn startar, väljer F9 och därefter vilket system jag vill starta. Detta är alltför opraktiskt att utföra varje gång man startar.

Misslyckandet beror på att Microsoft slagit till mot konkurrenter genom UEFI och SecureBoot. Det gör det svårare att installera andra operativsystem än Windows. HP har utöver detta lagt till egna finesser som verkar göra deras datorer omöjliga att dualboota. UEFI och särskilt SecureBoot är inga accepterade standarder och hur de implementeras skiljer sig mellan olika datortillverkare, vilket gör att det som fungerar på en dator, inte fungerar på en annan. Resultatet blir att man förlorar möjligheten att använda produkten man köpt på det sätt man vill.

På Nätet finns experimentella lösningar i omlopp hur man kommer förbi UEFI och SecureBoot. Eftersom varken Microsoft, HP eller de Linuxdistributioner jag testat inkluderar dem måste man dock betrakta dem som högst osäkra och riskabla att testa på en dator man har tänkt att använda som arbetsdator. Att lägga ner flera dagar på något som borde vara en självklarhet bär mig dessutom emot.

Jag spenderade mer än en arbetsdag på att få till dualbooten. Ansträngningarna utmynnade slutligen i en dator som inte längre startade, varken i Windows eller Linux. Det mest osannolika är att de verktyg som följer med Windows 8 inte klarar av att återställa startsystemet, utan det blev fabriksåterställning, det vill säga börja från början för att få tillbaka Windows.

Det positiva var att jag fick testa mina återställningsskivor för Windows 8. Nu vet jag att om Anders Borg knackar på dörren och frågar om jag betalt min Microsoftskatt kan jag be honom vänta i några dagar och under respiten återställa datorn för att visa att jag är laglydig skattebetalare.

Då datorn var återställd var det inte tack, men adjö, till Windows 8. Det var skönt att ta ut ananasen!

 

Slutsats

Det är inte rimligt att det ska vara så här extremt svårt eller omöjligt att dualboota ett påtvingat och ärligt betalt Windows 8 med ett annat operativsystem. Det begränsar mina möjligheter att använda min dator på det sätt jag vill. Det är skandal att ett företag, Microsoft, kan lägga in hinder som försvårar installation av konkurrerande operativsystem. Det är sådant som konkurrensmyndigheter ska bevaka, inte att datorkunder lydigt betalar för förinstallerat Windows!

jan 262014
 

Flattr this!

Det var länge sedan jag var så här arg och den som är rädd för långa ilskna bloggposter med hårda ord och kraftuttryck ska sluta läsa nu.

I tre dagar har jag slitit med Windows 8 på min nya dator. Allt snack om hur smidigt det är med ett förinstallerat system är förbannad lögn.

Enligt reklamen har Microsoft gjort Windows bättre än någonsin. Det ska starta snabbare, kräva färre omstarter, vara säkrare, vara mindre resursslukande och så vidare. Det låter ju lika bra som förra gången Microsoft släppte en Windowsversion.

Enligt reklamen på Microsofts hemsida ska det till och med gå att köra program i Windows den här gången!

Enligt reklamen på Microsofts hemsida ska det till och med gå att köra program och ordna saker i Windows den här gången!

Windows är sig emellertid fullständigt likt:

  • Eviga omstarter
  • Installera program ett och ett
  • Otympliga och störande uppdateringar
  • Ändlösa licens- och sekretessavtal som inte går att begripa
  • Man rekommenderas att installera antivirusprogram direkt. Kan man lita på ett sådant operativsystem?

Att systemet är förinstallerat borde innebära att man slapp nedanstående lista som måste fixas efter det man packat upp datorn:

  • Först måste Windows 8 uppdateras, aktiveras, verifieras och så vidare. Någon GB
  • Därefter måste HP:s crapware, drivrutiner med mera uppdateras, cirka 0,5GB
  • Därefter måste Windows 8 uppdateras till Windows 8.1, 3,2GB(!!)
  • Därefter måste Windows 8.1 uppdateras med några hundra MB
  • Därefter måste HP:s crapware, drivrutiner med mera uppdateras igen med ett antal hundra MB
  • Därefter måste ett antal Appar uppdateras med okänt antal MB
  • Därefter måste man ladda ner och installera program ett och ett
  • Därefter vill man förmodligen anpassa grundinställningar
  • Sedan är datorn med sitt förinstallerade system klar att använda!

Jag har tappat räkningen på hur mycket jag laddat ner, uppdaterat och fixat. Jag har en halvsnabb bredbandsuppkoppling och holmgången tog över en dag och då var alla program långt ifrån på plats och mina filer är inte inlagda på hårddisken. Ofta stod datorn och tuggade med käcka meddelanden som ”Snart färdigt” ”Konfigurerar Windows” etc. Om jag skulle ha velat använda Windows 8 som ett seriöst system hade den verkliga installationstiden varit minst 2, förmodligen 3 dagsverken. Kan man kalla detta för ett ”förinstallerat operativsystem”? Är detta inte ett solklart fall av falsk marknadsförning?

Jämför detta med att en modern Linuxdistribution är 1–1,5 GB att ladda ner. I detta ingår drivrutiner och de flesta program man behöver. Systemet installeras på en halvtimme. Uppdatering och att installera ytterligare program tar ytterligare någon timme, beroende på hur stora och många program man behöver. Under denna tid kan man arbeta på datorn och allt som allt behövs två omstarter (en då systemet installerats och en efter uppdatering). Sedan är man klar för drabbning, trots att systemet inte är förinstallerat.

Utöver denna osannolika arbetsinsats brände jag ut fem återställningsskivor på 19GB(!!) för Windows. Bränningen var extremt långsam och tog ett par timmar. Eftersom skivor måste bytas var jag tvungen att passa datorn. Skivorna är till för fabriksåterställning. Det vill säga man börjar om från början och går igenom pärsen ovan… Min erfarenhet är att alla system kraschar förr eller senare eller att man av en eller annan anledning vill ominstallera. Med Windows 8 har man inga fritidsproblem!

Slutsatsen är att om din tid inte är värd något ska du använda ett ”förinstallerat” proprietärt hobbysystem. Om din tid är värdefull ska du använda ett fritt. Nu över till ananasen i fruktsalladen!

 

Windows 8

För att göra en lång och smärtsam historia kort. Windows 8 är så djävla pinsamt uselt att man skäms å Microsofts vägnar. Jag trodde att designdårarnas bottenträsk var nått med Ubuntus Unity, men Windows 8 är ännu värre! Det verkar i själva verket vara samma finkar som ligger bakom, eller att de har gått samma utbildning och utgått från samma tankar. Det finns mycket som förenar.

 

Förakt för användaren

Grundantagandet är att datorer har blivit var mans egendom. Ett fossil som jag som producerar texter ingen läser och forskar på sin dator är en elitistisk anomali. Med större eller mindre rätt anser man att datoranvändare når sitt intelligensmax och sin kreativa höjdpunkt då de skriver ”+1” eller ”Jag ska mörda dig din jävel!” på ett socialt nätverk. Normalanvändaren producerar inte utan konsumerar. Därför ska han dränkas i reklam, erbjudanden och lättsmält information som håller honom sysselsatt och underhållen och hindrar honom att tänka. Detta är det moderna sättet att kontrollera massan och förhindrar reflektion över ohållbara system och strukturer.

 

Idiotier

Windows 8 och Ubuntu har en Dash som kommer fram med supertangenten. Allt är gjort för att peka, klicka och dregla. Man ska helst kladda på skärmen med händerna (tungan? Gud vad jag är glad att jag inte köpte en dator med pekskärm!!). Windows 8 växlar till ett skrivbord där man har fördelen att slippa totempålen i Ubuntu. Å andra sidan störs man av ständiga växlingar mellan Dash och Skrivbord vilket ofelbart leder till schizofreni.

Apparna i Windows 8 är i verkligheten reklam, verktyg för att spåra användarens vanor eller mata honom med underhållning och lättsmält information. Det är samma anda som Ubuntus Dash där man exponeras för oönskad reklam varje gång man öppnar ett program. Till Ubuntus försvar ska påpekas att reklamen går att stänga av, men då stänger man också av andra delar av sökfunktionerna i Unity som faktiskt hade kunnat vara användbara. Det värsta är att förträffliga program som LyX och LibreOffice i Windows 8 reduceras till det svengelska ”app”. Appar är för apor. Program för människor.

Då man försöker arbeta i Windows 8 drunknar man i trams, reklam och dumhet. Det jag längtar efter en terminal där jag kan slakta .config-filer så att idiotierna försvinner.

Jag orkar inte beskriva mina traumatiska upplevelser i denna katastrofzon närmare utan hoppar raskt vidare.

 

Det är jag som är varan

Efter en stund kom jag på att det centrala med att jag köpt en dator inte är det arbete jag kommer att utföra på den, eller att jag smort kapitalismens hjul genom mitt köp, utan att jag objektifierats och att det är jag som är varan.

Som vanligt i Windows måste man acceptera licensavtal på dussintals sidor som hänvisar till andra avtal som i sin tur hänvisar till andra skrivelser som i sin tur… Det går inte rimligtvis att veta vad det är man egentligen godkänner. Kort sagt avsäger man sig alla rättigheter och ger sig på nåd och onåd till Microsoft.

Man får i det finstilta dock veta att i princip allt man gör på datorn skickas till Microsoft för analys så att reklam och information ska kunna anpassas efter ens intressen. Om man följer någon av länkarna i avtalen man måste godkänna några steg kommer man till sådana här intressant sidor:

Vill jag ha allmänn reklam som gör mig arg eller personlig reklam som får mig att köpa saker jag inte behöver?

Vill jag ha allmän annonser som gör mig arg, eller personlig reklam som får mig att köpa saker jag inte behöver?

Antingen matas jag med ovidkommande annonser tills jag spyr eller med skräddarsydd reklam som ska leda till impulsköp. Alternativet ”Nej tack, jag vill inte ha reklam på min arbetsplats” finns inte. Allt man gör kartläggs och utvärderas av Microsofts reklamnätverk.

Windows 8 kopplas för säkerhets skull till Microsoft med en e-postadress och ett Spydrivekonto. Pojkarna på FRA och NSA har ståfräs. Windows 8.1 hade till och med fräckheten att fråga om jag automatiskt vill säkerhetskopiera alla filer till Spydrive! Det blir litet enklare för Microsofts samarbetspartners på NSA med sin direkttillgång att hålla ett öga på mig. Microsoft scannar givetvis igenom alla filer för att kunna anpassa annonser och information.

 

Vad jag lärt mig av Windows 8

Då jag kämpat med Windows 8 i tre dagar utan att ha producerat någonting på det förbättrade och ”förinstallerade” systemet kom jag att tänka på en replik från den klassiska TV-serien Bottoms, som på ett nyanserat sätt beskriver Windows 8. Lätt modifierad lyder den:

 

Användarupplevelsen i Windows 8 är lika angenäm som att få en ananas uppkörd i röven med våld.

 

Det blir inte tal om någon dualboot. Jag kan inte tänka mig att tillbringa en sekund till i Windows 8. Förutom min avsky mot Microsoft och Windows var det också omöjligt att få till en vettig dualboot. Detta är så skandalöst att jag tror att jag får återkomma till det i ett särskilt inlägg. Det blir bara Linux på datorn. Microsoftskatten var totalt bortkastad.

Jag är arg för att det som borde ha blivit en glädjestund tillsammans med en nyköpt teknikpryl förvandlades till ett livsstilsval och en fråga om värderingar och människosyn. Jag vill inte vara en handelsvara som förnedras och blir utsatt för fördummande fjanterier av Microsoft. Varför ska jag behöva känna mig som en arg gammal agitator med min nya fina kapitalvara?

Nu förstår jag varför konkurrensmyndigheterna tvingar mig att betala Microsoftskatt. Windows 8 hade varit totalt osäljbart på en öppen marknad och måste skyddas av statliga kommunistiska monopol.

Det är här gränsen mellan fri och ofri programvara går. Fri programvara erkänner att användare har rättigheter medan ofri ser användare som handelsvaror och objekt.

jan 232014
 

Flattr this!

Efter att jag köpt doktorsexamen, körkort och fru på postorder tyckte jag det var lika bra att komma ut ur garderoben och beställa en ny livskamrat på distans. Idag anlände den hett emotsedda lådan.

Idag anlände min nya livskamrat! Är det en upplåsbar som döljer sig i lådan?

Idag anlände min nya livskamrat! Är det en upplåsbar som döljer sig i lådan?

Jag kommer kanske att posta litet om hur vårt förhållande artar sig de närmaste dagarna med allt roligt man upptäcker då man lär känna varandra.

Jag blev väldigt besviken då jag öppnade kartongen och insåg att min tilltänkta livskamrat är defekt

Tyvärr var min livskamrat defekt!

Tyvärr var min livskamrat defekt!

Nåväl, sådant går att boota bort, det blev på med gummihandskarna och fortsätta uppackningen! Min nya livskamrat visade sig vara en ny bärbar dator köpt i mellandagsreans efterdyningar.

Är han inte vacker?

Är han inte vacker?

Min livskamrat i utfällt skick!

Min livskamrat i utfällt skick!

Den hade ett mycket bra pris och exakt den utrustning och prestanda som jag vill ha. Utifrån reklamen är jag väldigt nöjd.

 

Processor Intel i5 4200u

u står för ultra low vilket betyder att processorn har trimmats för att dra mindre ström. Priset är lägre klockfrekvens och därmed sämre prestanda. Det är ju en bärbar som kommer att följa med på resor. Batteritid är mer värt än någon extra sekund här och där. Enligt reklamen ska datorn klara 9 timmar på batteri. Om det blir 5 i verkligheten är jag nöjd. i5-processorn är trots att den är nedskalad betydligt kraftfullare än vad som sitter i mina gamla maskiner.

Grafik Intel HD Graphics 4400

Inget separat grafikkort. Jag spelar litet spel och då jag gör det blir det oftast någon gammal klassiker. Intels kort fungerar bäst med Linux som är mitt huvudsystem. AMD-kortet jag har i min gamla bärbara har varit en sorglig historia. Jag förväntar mig att allt kommer att fungera perfekt.

Skärm 15,6 tum

Jag vill kunna arbeta på en dator och diverse minidatorer, smartfån och krims-krams är inget för mig. Den nya maskinen är dock mycket tunnare än min gamla bärbara och säkert ett halvkilo lättare. Bra när man börjar bli gammal och skröplig!

2,6 centimeter tjock, så tunn är min nya livskamrat! Trots det har han alla anslutningar man behöver!

2,6 centimeter tjock, så tunn är min nya livskamrat! Trots det har han alla anslutningar man behöver!

Hårddisk 1TB

Att forska i arkiv innebär att man behöver stort utrymme för alla digitalfotografier. En SSD hade varit roligt, men en tillräckligt stor hade blivit väldigt dyr.

Anslutningar

Allt man behöver utom Bluetooth. Om jag saknar det får jag fixa det via en USB-anslutning. Jag vill att en bärbar ska kunna stå på egna ben med DVD-läsare, kortläsare med mera även om det blir litet extra att släpa på. Man vet aldrig vilka media man kan behöva öppna då man är ute och reser.

 

Mina planer

Eftersom de svenska konkurrensmyndigheterna har bestämt att jag måste betala Microsoftskatt kommer jag att dualboota med Windows 8.1 och någon Linuxdistribution. Eftersom jag har tvingats betala för Windows kan jag lika gärna använda det och hårddisken räcker till. Jag har inte sett Windows 8 så det ska bli kul och se vad MS lyckats koka ihop! Kanske återkommer jag med en recension. Mitt arbetssystem blir dock givetvis fortsatt Linux. Det blir att välja mellan 600 distributioner…

 

 

 

 

jan 192014
 

Flattr this!

Linux har av tradition en styrka i att man kan styra datorn utifrån terminalen. Det gör att man genom kommandon kan utföra avancerade saker. Om man arbetar med servrar är detta en stor styrka då man vid sådant arbete inte vill eller kan förlita sig på grafiska verktyg.

Linux har också fått kritik för detta och terminalen liknats vid ett svart hål. Vanliga datoranvändare ska bara behöva peka, klicka och dregla och inte knacka in ändlösa trollformler i något så primitivt som en terminal. Detta kan ha bidragit till att Linux inte slagit igenom på bred front på skrivbordsdatorer.

Jag använder Linux som i stort sett enda operativsystem. I moderna Linuxdistributioner har terminalen nästan blivit ett tillval och det kan gå länge mellan terminalkommandona.

 

Min terminal är snarare ett gult hål än ett svart. Genom ett enkelt kommando kan man bevisa att sunt förnuft saknas på mitt system

Min terminal är snarare ett gult hål än ett svart. Genom ett enkelt kommando kan man bevisa att sunt förnuft saknas på mitt system

 

Man upptäcker dock att vissa saker går snabbare och är enklare att få till via terminalen än genom att peka, klicka och dregla. De dagar man är på humör att använda sin dator mer avancerat eller lära sig nya saker är terminalen ett superbt hjälpmedel. Jag har lärt mig några dussin kommandon jag använder med jämna mellanrum, men då jag vill göra andra saker måste jag läsa på.

Då jag sitter i Windows retar jag mig på att terminalen är svåråtkomlig och har en knepig syntax som gör det svårt att göra enkla saker. Istället förväntas man leta reda på lämpligt grafiskt verktyg, peka, klicka och dregla. Det tar längre tid och är fördummande.

För den som vill fördjupa sig i svarta hål hittade jag nyligen boken The Linux Command Line av William Shotts. Det är en uttömmande lärobok på över 500 sidor i varför och hur man använder terminalen.

Även om boken är på engelska är den skriven för den som inte har stor vana vid terminalarbete och är lätt att förstå. Texten är lättsamt skriven och exemplen praktiska och man kan relatera det man lär sig till vad man gör dagligen på sin dator. Givetvis går det inte att lära sig alla kommandon utantill, men man kan använda boken som referens och om man bläddrar i den hittar man kommandon och tips på saker som man tidigare gjort grafiskt, men som man enkelt kan snabba upp med hjälp av terminalen. Då man vill göra något ovanligt är det lätt att söka efter hjälp i boken.

Boken är licensierad med Creative Commons licens. Det innebär att den är gratis att ladda ner som en PDF-fil.

För alla som vill lära sig mer om det svarta hålet i Linux rekommenderar jag The Linux Command Line varmt!

jan 072014
 

Flattr this!

Under julen arbetade jag för att bli klar med ett bokmanus om den gamle professor Sven Nilsson (1787–1883) och hur fenicier enligt honom koloniserat Sydskandinavien under bronsåldern. Teorin är helstollig, men Nilsson arbetade på den i över 30 år. Han var argsint och hotade och smädade alla som vågade kritisera honom. Han gick så långt som till att förfalska sina egna dagboksanteckningar för att hitta bevis för sina fenicier. Boken blir ett mellanting mellan skröna, vetenskapshistoria och biografi med många roliga och småtokiga episoder.

Jag använder en molntjänst som backup och för att synkronisera filer, vilket behövdes eftersom jag var tvungen att hälsa på hos släkt och vänner och jag använde olika datorer.

Tyvärr tog molntjänsten julledigt. Jag märkte det då jag för någon dag sedan upptäckte att den synkade versionen var ett par veckor gammal. Allt vad jag skrivit under julen var borta och slutspurten hade varit meningslös. Hur detta gått till vet jag inte, men i min ände har jag inte gjort något märkligt. Förmodligen har molntjänstens server havererat och man har återställt med gamla backuper, ingen märker sådant, för ingen jobbar ju under julen.

Som tur var hade jag gjort backuper på en extern hårddisk. Där fanns flera senare versioner av bokmanuset. Frågan var om jag skulle skriva ut alla versioner, jämföra utskrifterna och föra in ändringar manuellt. Det skulle bli många hundra sidor utskrifter och sannolikt flera dagars pilligt arbete med uppenbar risk att jag skulle missa saker. Med flera versioner på flera datorer var det en riktig soppa.

Jag använder givetvis dokumenthanteraren LyX. Där finns en funktion under Verktyg -> Jämför där man kan jämföra två dokument. Detta var första gången jag använt detta för ett så pass stort och viktigt dokument med så mycket som gått snett.

Man anger sökväg till det gamla och det nya dokumentet och LyX skapar ett nytt, sammanslaget dokument med skillnader markerade. Det finns verktyg för att slå samman, godkänna eller avfärda ändringar.

 

Genom att ange sökvägar till två dokumentversioner kan LyX jämföra dem. Jag har strukit över namnet på den förkättrade molntjänsten...

Genom att ange sökvägar till två dokumentversioner kan LyX jämföra dem. Detta skapar ett tredje, sammanslaget dokument. Jag har strukit över namnet på den förkättrade molntjänsten…

 

Allt som allt fungerade det fantastiskt bra och efter bara någon timme hade jag en återskapad fil med all text, alla ändringar och allt vad jag skrivit under julen.

 

Texten i det sammanslagna dokumentet kan synas förvirrande men man förstår snabbt hur det skall tydas. Överstrykningar saknas i den äldre dokumentversionen och understruken text saknas i den äldre.

Texten i det sammanslagna dokumentet kan synas förvirrande, men man förstår snabbt hur det skall tydas. Överstrykningar saknas i den äldre dokumentversionen och understruken text saknas i den äldre.

 

Till sin hjälp poppar det upp en extra verktygsrad i LyX där man kan spåra ändringar, slå samman textsjok, acceptera eller avböja ändringar. Med hjälp av litet gammaldags kopiera och klistra in gick det snabbt att få ordning på dokumentet!

Det poppar upp en extra verktygsrad i LyX där man kan spåra ändringar, slå samman textsjok, acceptera eller avböja ändringar. Med hjälp av litet gammaldags kopiera och klistra in gick det snabbt att få ordning på dokumentet!

 

Av detta bör man lära sig:

  1. Lita aldrig på molntjänster!
  2. Ta regelbundna backuper på egna hårddiskar.
  3. LyX Har avancerade funktioner för textredigering och ändringsspårning som slår ordbehandlingsprogram.
  4. Lita aldrig på molntjänster!

 

Tack LyX!