jan 192014
 

Flattr this!

Linux har av tradition en styrka i att man kan styra datorn utifrån terminalen. Det gör att man genom kommandon kan utföra avancerade saker. Om man arbetar med servrar är detta en stor styrka då man vid sådant arbete inte vill eller kan förlita sig på grafiska verktyg.

Linux har också fått kritik för detta och terminalen liknats vid ett svart hål. Vanliga datoranvändare ska bara behöva peka, klicka och dregla och inte knacka in ändlösa trollformler i något så primitivt som en terminal. Detta kan ha bidragit till att Linux inte slagit igenom på bred front på skrivbordsdatorer.

Jag använder Linux som i stort sett enda operativsystem. I moderna Linuxdistributioner har terminalen nästan blivit ett tillval och det kan gå länge mellan terminalkommandona.

 

Min terminal är snarare ett gult hål än ett svart. Genom ett enkelt kommando kan man bevisa att sunt förnuft saknas på mitt system

Min terminal är snarare ett gult hål än ett svart. Genom ett enkelt kommando kan man bevisa att sunt förnuft saknas på mitt system

 

Man upptäcker dock att vissa saker går snabbare och är enklare att få till via terminalen än genom att peka, klicka och dregla. De dagar man är på humör att använda sin dator mer avancerat eller lära sig nya saker är terminalen ett superbt hjälpmedel. Jag har lärt mig några dussin kommandon jag använder med jämna mellanrum, men då jag vill göra andra saker måste jag läsa på.

Då jag sitter i Windows retar jag mig på att terminalen är svåråtkomlig och har en knepig syntax som gör det svårt att göra enkla saker. Istället förväntas man leta reda på lämpligt grafiskt verktyg, peka, klicka och dregla. Det tar längre tid och är fördummande.

För den som vill fördjupa sig i svarta hål hittade jag nyligen boken The Linux Command Line av William Shotts. Det är en uttömmande lärobok på över 500 sidor i varför och hur man använder terminalen.

Även om boken är på engelska är den skriven för den som inte har stor vana vid terminalarbete och är lätt att förstå. Texten är lättsamt skriven och exemplen praktiska och man kan relatera det man lär sig till vad man gör dagligen på sin dator. Givetvis går det inte att lära sig alla kommandon utantill, men man kan använda boken som referens och om man bläddrar i den hittar man kommandon och tips på saker som man tidigare gjort grafiskt, men som man enkelt kan snabba upp med hjälp av terminalen. Då man vill göra något ovanligt är det lätt att söka efter hjälp i boken.

Boken är licensierad med Creative Commons licens. Det innebär att den är gratis att ladda ner som en PDF-fil.

För alla som vill lära sig mer om det svarta hålet i Linux rekommenderar jag The Linux Command Line varmt!