Mar 292015
 

Flattr this!

Jag råkade läsa en artikel i Full Circle Magazine om LaTeX. Författaren var positiv, men länkade till en artikel som jämför LaTeX och MS Word. De tyska artikelförfattarna och psykologerna kommer fram till att Word är överlägset LaTeX. Enda undantaget är om man skriver mycket matematiska formler. Försökspersoner skriver snabbare och gör färre stavfel och misstag i Word. Människor blir mer produktiva då de använder ordbehandlingsprogram jämfört med LaTeX. Författarna går minst ett steg längre och drar slutsatsen att LaTeX bör förbjudas vid universitet eftersom det tar lång tid att lära sig och är mindre effektivt än Word. Skattebetalare ska inte belastas med att akademiker använder sämre produkter som fördyrar deras arbete.

Man kan tycka mycket om artikeln. En genomgång finns här (läs även kommentarerna!) och en annan här.

Jag håller med kritikerna och tycker att artikelförfattarna brister i vetenskaplighet. De uppgifter de gav försökspersonerna var simpla och har föga gemensamt med hur jag och andra akademiker arbetar. Uppgifterna liknar förmodligen mer hur en sekreterare arbetar eller kanske uppgifter gymnasieelever eller unga studenter förväntas lösa. Sådana enkla uppgifter gynnar givetvis det enkla programmet, Word.

Att skriva in så mycket text som möjligt på 30 minuter med så få stav- och språkfel som möjligt är inget jag sysslar med. Inte heller ”klippa/klistra” metoden för uppsatsskrivande. Om man arbetar med sådana saker, skriver enstaka brev, kanske en uppsats på 20 sidor då och då, är Word eller vilket ordbehandlingsprogram som helst, bättre än LaTeX. Hade man bett försökspersonerna skriva ett manus på 200 sidor med massor med korsreferenser, litteraturlista, index och snyggt placerade bilder som ständigt refereras till i texten och då allt var klart bett dem ändra sidformat, hade LaTeX sopat mattan med Word.

Jag tycker att artikeln brister i ännu ett avseende och att även kritikerna missar detta. Man måste analysera hela arbetsflödet. Både Word och LaTeX används tillsammans med andra program för särskilda syften. Detta har fått mig att fundera över varför jag gått över från ordbehandlingsprogram till LaTeX.

Mitt skrivande

De texter jag skriver arbetar jag på i åratal. Det är som regel bokmanus på flera hundra sidor med bilder, tabeller, index, listor, appendix, litteraturlistor och innehållsförteckningar. Skrivhastighet är underordnat då tiden för tankemöda vida överträffar tiden jag knackar in text. Förr använde jag ordbehandlingsprogram, först Word och senare OpenOffice Writer som visserligen var ett steg framåt, men som brister även det. Den största bristen är att texten inte blir typsatt, det vill säga ett Word- eller Writer-dokument duger inte att skicka till ett tryckeri som tryckoriginal. Då ett manus börjar bli färdigt måste det stuvas om i ett typsättningsprogram. Detta kan vara LaTeX, men oftast InDesign. Där görs all formatering med bilder, tabeller, index, listor, appendix, litteraturlistor och innehållsförteckningar etc om. Gjorde jag dem i Word/Writer var det bortkastat arbete.

Arbetsflödet med Word omfattar alltså i realiteten minst två program Word+InDesign.

Jag är verksam inom humaniora. Naturvetare och matematiker har förvisso ännu större nytta av LaTeX än jag då de arbetar med formler. Inom humaniora är pengar en bristvara och ofta redigerar man böcker eller tidskrifter själv. Det är kanske ingen arbetsgång jag rekommenderar, men den har sina fördelar. Man kan ändra i texter till sista minuten och har full kontroll på layout och innehåll. Att peta i InDesign är inte det lättaste. En ändrad mening kan leda till att man får sätta om ett helt kapitel. Att göra det natten innan ens avhandling måste lämnas till tryckeriet kan leda till hjärtinfarkt.

Jag har kollegor som skriver hela böcker i InDesign utan omvägen via Word. Det man tappar är användbara ordbehandlingsfunktioner samt risken att man alltför tidigt ser sin text som bildobjekt. Det är i praktiken ogörligt att samarbeta i eller skicka InDesign-filer för genomläsning och korrigering till kollegor.

Sedan tillkommer alla de vanliga nackdelarna: InDesign är dyrt, för dyrt för de flesta privatpersoner. Det är ett proprietärt program som sparar dokument i ett proprietärt filformat. Har du inte InDesign kan du inte komma åt ditt eget arbete. Du kommer sannolikt inte att kunna öppna filerna om några år då Adobe ändrat i filformat. Linux, som jag använder, är uteslutet som operativsystem. Word har samma nackdelar, men kanske i något mindre omfattning.

LyX

Jag använder oftast inte LaTeX utan LyX. På gott och ont kommer man längre från LaTeX-koden. Programmet är ett slags kompromiss mellan ordbehandlare och LaTeX som fungerar väldigt bra.

Jag använder LyX från första anteckningen till jag lämnar det tryckfärdiga bokmanuset till tryckeriet. Enda undantaget är att tryckeriet kan kräva att jag kör PDF:en genom Adobe Distiller för att det ska få deras prepress-inställningar. Det tar fem minuter. LyX har underlättat mitt arbete enormt och att använda ett enda program är en stor rationalisering och effektivisering. Jag har inte tappat något av det jag kunde göra i Word+InDesign och jag slipper göra om saker och slipper onödiga funktioner som tynger ordbehandlingsprogram.

Den största fördelen är att bilder, tabeller, index, listor, appendix, litteraturlistor och innehållsförteckningar blir rätt under hela resans gång. Texten blir automatiskt typsatt och en utskrift av ett utkast ser ut som en tryckt bok. Jag kan ändra sidformat, lägga till eller ta bort text i specialversioner utan att formateringen flippar ut. Innan jag lämnar ett manus till tryck behövs bara en finputs med manuella justeringar av det LaTeX inte klarar.

Om jag ska vara ärlig är InDesign bättre än LaTeX för att sätta text. Ett InDesign-proffs med lång utbildning och praktik kan skapa snyggare dokument än vad som förmodligen är möjligt i LaTeX. I LaTeX når en amatör upp till runt 90% av InDesign-proffsets skicklighet. Ett LaTeX-proffs når kanske upp i 95 eller 98%. Detta är oväsentligt för mig. Akademiska texter är tämligen standardiserade och LaTeX är utformat för att skapa just sådana och ett InDesign-proffs får jobba hårt för att prestera bättre än en LaTeX-amatör. LaTeX har dessutom funktioner för sådant skrivande InDesign saknar. Skulle jag skriva bilderböcker eller praktverk skulle jag föredra InDesign, eller ännu hellre, betala ett InDesign-proffs för att sätta boken.

Samarbetar jag i ett projekt kan jag skicka min LyX-fil eller konvertera den till LaTeX och min kollega kan ladda ner ett gratis program (eller använda en vanlig texteditor) och fixa till eller markera det som behöver fixas utan egentliga kunskaper i LaTeX. Mer avancerade samarbeten med LaTeX-kunniga kan lätt arrangeras med versionskontroll.

En annan fördel är att man kan köra LyX/LaTeX på riktigt gamla datorer med låg prestanda. Min stationära dator hade knappt klarat senaste InDesign, men fungerar utmärkt med LyX/LaTeX och kommer så att göra till sin dödsdag.

Jag använder numera nästan aldrig ordbehandlingsprogram. Brev och ansökningar skriver jag i LyX. Jag gör även presentationer och har alltså också rationaliserat bort PowerPoint/Impress.

Den enda gången jag använder ordbehandlingsprogram för arbete är för artiklar. De flesta tidskrifter inom humaniora förväntar sig en ordbehandlingsfil och tar inte emot LaTeX-filer. Jag använder dock inte längre Word/Writer utan det enkla FocusWriter. Jag har inget behov av tusentals funktioner och en enkel editor gör det jag vill snabbare och enklare än ett tungt proffsprogram. Ibland för jag över texten till Writer innan jag skickar den och formaterar rubriker, referenser och litteraturlista enligt önskemål. Sådana småsaker är lättare att fixa i ett wysiwyg-program. Egentligen är det sorgligt att använda stora proffsprogram för att markera fetstil på några ställen. Det visar hur inkompetenta och motsägelsefulla ordbehandlingsprogram är.

Ett Exempel

För en författare eller akademisk skribent är LaTeX överlägset Word. Jag kan ge ett exempel från min egen verksamhet. För några år sedan var jag tillsammans med en kollega redaktör för en artikelsamling med drygt tjugo artiklar. Jag fick in text och bilder av författarna och satte dem i LyX. Ordbehandlingsfilerna anlände i olika filformat, med olika typsnitt och formateringar. Ibland fick jag använda timmar på att konvertera knöliga filformat eller förstå vilken teckenuppsättning eller språkinställning en författare använt. Detta är ytterligare nackdelar med ordbehandlingsprogram. Även om något fungerar för den enskilde användaren finns det inget som garanterar att filer ens är läsbara hos någon annan. Filkonvertering och filfixning är ännu ett argument mot att använda ordbehandlingsdokument för akademiskt skrivande.

Då jag fått in texten i LyX och gjort grundläggande formateringar kunde jag skicka en PDF som såg ut som den färdiga boken. Det tog ibland bara några minuter och imponerade enormt på min kollega och författarna.

Författarna fick PDF-filer för ändringar. Det hade varit en mardröm att bolla ordbehandlingsdokument i olika filformat fram och tillbaka. Det hade underlättat enormt om författarna använt LyX/LaTeX. I så fall hade de fått ett malldokument och själva kunnat se sina alster växa fram. Boken hade knappt tagit någon tid att sätta. Ordbehandlingsprogram och ordbehandlingsfiler tillförde ingenting utan var i realiteten ett hinder.

Fler fördelar

LyX och LaTeX-filer är egentligen vanliga textfiler och jag eller någon annan kommer sannolikt att kunna öppna mina dokument så länge det finns datorer. Om LyX och LaTeX skulle försvinna (mycket osannolikt) skulle jag inte kunna typsätta dokument, men forskningsresultat skulle gå att få fram ur filerna. Detta är en stor fördel i den akademiska världen. Att öppna 20 år gamla ordbehandlingsdokument är ett elände. Ännu värre är det med gamla InDesign/PageMaker filer. 20 år gamla LaTeX-filer fungerar.

Frågan är om inte universiteten borde förbjuda ordbehandlingsprogram och styra studenter från och med magisternivå och lärare att använda LaTeX. Detta för att rationalisera arbete, förbättra arbetsflöde och säkerställa att forskningsresultat kan långtidslagras. Man skulle lära studenter att skilja mellan innehåll och layout då de skriver. LaTeX är gratis och fri programvara vilket skulle sänka universitetens kostnader.

  One Response to “Varför LaTeX?”

  1. Det kan även vara ett rent helvete att öppna tio år gamla ordbehandlingsdokument. FocusWriter verkar intressant. Jag skriver mest i Vim. Alla forskare jag känner inom naturvetenskap skriver sina artiklar i LaTeX.

Kommentera

%d bloggare gillar detta: