Jun 072015
 

Flattr this!

Nu har jag kört Ubuntu Gnome en dryg månad och har hittat både bra och dåliga saker. Jag kör Gnome på en hyfsat kraftfull bärbar dator med Intel i5 processor och 8 GB minne och en något äldre stationär dator med 4GB minne, gammal AMD processor och gammal Nvidia-grafik. Jag har under de senaste åren kört Kubuntu med KDE och det är min referens och jag jämför mitt liv före och efter jag gick över till Gnome.

Gnome har som filosofi att förenkla medan KDE sätter valmöjligheter först. De olika filosofierna har för- och nackdelar och att gå från det ena skrivbordet till det andra innebär anpassning. Även om detta kan vara svårt, tycker jag det framför allt har varit roligt och lärorikt. Det är så jag tycker man ska se duster mellan skrivbordsmiljöer!

Under månaden som gått har jag insett att jag delat upp upp Gnome i två delar: skrivbord och program.

 

Skrivbord

Gnome är snabbare att hosta igång än KDE. Man kan börja ge kommandon direkt efter inloggning medan KDE behövde några tiotal sekunder för att starta alla tjänster.

Gnome Shell är ett nytt sätt att arbeta. Den gamla skrivbordsmetaforen är borta. Menyer och ikoner på paneler och skrivbord är försvunna. Istället trycker man på Super och skriver de första bokstäverna på det man vill öppna: fil, program eller mapp. Det känns avigt i början, men fungerar riktigt, riktigt bra. KDE och andra system har liknande funktionalitet som komplement till menyer, men Gnome är bättre och mer helgjutet. Eftersom jag snabbt kommer in i detta sätt att jobba installerar jag inte många extra tillägg som ger en tillbaka menyer, genvägar och annat i menyerna.

Gnome har lyckats bättre med denna typ av menyersätning och att döda skrivbordmetaforen än andra system som Ubuntu och Windows 8 jag testat. Man har uppsikt över sin arbetsyta och slipper idiotiska sökresultat och reklam. Trots att skrivbordet är enkelt och barskrapat är det inga problem att uträtta det man vill. Gnome är enklare än KDE, där jag använde starkt modifierade skrivbord och paneler.

Gnome är tämligen resurskrävande, särskilt vad gäller grafiken. Det var dock inga problem på någon av mina datorer och allt flöt på bra. Jag noterade emellertid att resursanvändningen var högre än i KDE. Till detta hör att KDE har betydligt mer avancerade visuella effekter och fler funktioner. Jag skulle inte rekommendera att Gnome på äldre datorer.

Vinnare: Gnome. Gnome är enklare och snabbare än KDE. Att starta och växla mellan program fungerar underbart bra och för den dom vill döda skrivbordsmetaforen är Gnome underbart att använda!

 

Program

Jag använder i huvudsak samma nyttoprogram i Gnome som i KDE: LyX, LibreOffice, FocusWriter. Dessa är inte strikt bundna till en viss skrivbordsmiljö även om de kan se olika ut i olika miljöer.

De program som skiljer är skrivbordsmiljöernas specialprogram. Gnomes program brister tyvärr nästan samtliga på ett eller annat sätt. De kan vara så nerdummade att funktionaliteten är begränsad och man måste installera flera program för att göra det man gjorde i ett enda program i KDE.

De brister även i prestanda. Evince klarar små PDF-filer, men blir stillastående om man arbetar med PDF:er på hundratals sidor eller med mycket grafik. KDE:s Okular är mycket bättre.

Bildvisaren EoG och Evince har en mycket störande inställning att alltid öppnas i ett litet fönster, aldrig maximerat. Detta är kanske OK om man tittar på bilder då och då eller bläddrar i en PDF-fil om dagen. Om man använder programmen ofta är det mycket irriterande.

Varför öppnas Evince och Eye of Gnome i små fönster oavsett hur man trixar med inställningarna? Det innebär att man måste maximera fönstren varje gång programmen startar. Det är onödigt och frustrerande.

Varför öppnas Evince och Eye of Gnome i små fönster oavsett hur man trixar med inställningarna? Det innebär att man måste maximera fönstren varje gång programmen startar. Det är onödigt och frustrerande. Bilden visar också Gnomeskrivbordet.

Den största katastrofen är filhanteraren Nautilus. Gnome har istället för att utveckla funktioner tagit bort dem som fanns. Man menar att detta gör programmet mer lättanvänt och att genomsnittsanvändaren inte gör några avancerade saker i en filhanterare. Tanken är väl att sökfunktionen i Gmomenyn ska ersätta filhantering och användaren ska bara dumpa sina filer i en hög.Detta fungerar dock inte, se mer nedan!

 

Nautilus sorterar filer och mappar huller om buller. Det är svårt att hitta saker och svårt att ändra inställningar

Nautilus sorterar filer och mappar huller om buller. Det är svårt att hitta saker och svårt att ändra inställningar

 

Jag försökte anpassa Nautilus i d-conf och visst, det går att få tillbaka en viss funktionalitet. Här blir feltänkandet uppenbart. Man har skalat av så hårt så att ändra en enkel inställning kräver terminalkommandokunnande eller pillande i d-conf. Absolut inte användarvänligt!

 

Brödsmulorna fungerar så dåligt att man villar bort sig och inte begriper vilken mapp man befinner sig i

Brödsmulorna fungerar så dåligt att man villar bort sig och inte begriper vilken mapp man befinner sig i

 

Nautilus är helt oanvändbart. Som tur är kan man installera Cinnamons filhanterare Nemo via denna guide. Nemo är bättre än Nautilus, men saknar dock flera av KDE:s Dolphins finesser och är långtifrån perfekt.

Gnomes program är gjorda för enkla uppgifter, inte för tungt arbete. Filosofin om enkelhet för skrivbordet har olyckligt fått färga programmen. Bara för att man vill ha ett enkelt skrivbord betyder inte det att man inte vill jobba eller avstå från allt som är svårt. Efter en månad är Nautilus, Evince, Eye of Gnome, Brasero och Rhythmbox borttagna och ersatta av bättre program. Jag har i princip inte kvar ett enda Gnomeprogram utöver GIMP och några små systemverktyg.

Jag ska kanske ta upp någon brist i Ubuntu Gnome, som jag för övrigt fungerar alldeles utmärkt. Ubuntu Gnome använder som grund Ubuntus programvarucentral (som man snabbt ersätter med Synaptic). Färgskalan man använder gör dock att texten i Programcentralen inte går att läsa.

 

Det är nästan omöjligt att läsa texten i Programcentralen. Ubuntu Gnome borde justera färgskalan efter mina trötta gamla ögon!

Det är nästan omöjligt att läsa texten i Programcentralen. Ubuntu Gnome borde justera färgskalan efter mina trötta gamla ögon!

 

Vinnare: KDE. Gnomes program får underbetyg (utom GIMP!)

 

Saker som stör

Gnome känns utformat för bärbara datorer där man vill styra datorn med snabbtangenter och utan mus. Därför blev jag överraskad första gången jag körde på batteri och inga strömsparfunktioner trädde i kraft. Man får dämpa skärmbelysning och korta ner tiden innan den slocknar manuellt.

 

Varför finns inga automatiska skript för strömsparfunktioner? Gnome passar bäst på bärbart och sådana hade varit guld värda!

Varför finns inga automatiska strömsparfunktioner? Gnome passar bäst på bärbart och sådana hade varit guld värda!

 

KDE känns inte alls lika specialiserat för bärbart, men har utmärkta strömsparfunktioner som träder i kraft automatiskt.

En liknande sak var att pekplattan på den bärbara inte var aktiverad från start. Först trodde jag att den krävde extra pill men sedan hittade jag den inaktiverad under Inställningar och då jag aktiverat den fungerade den. Märkligt!

 

Varför måste man aktivera pekplattan manuellt i Gnome? Det hade varit särskilt svårt om jag inte hade haft en mus inkopplad på den bärbara, hur hade jag annars kunnat styra pekaren?

Varför måste man aktivera pekplattan manuellt i Gnome? Det hade varit särskilt svårt om jag inte hade haft en mus inkopplad på den bärbara, hur hade jag annars kunnat styra pekaren? Korkat!

 

Tracker

Gnomes Tracker är det program som indexerar filer efter vad som visas i Gnomemenyn och är ett totalt fiasko. I KDE förnyades samma tjänst till Baloo efter stora klagomål på föregångaren Nepomuk för att vara långsam, hopplös och resurskrävande. Vad jag förstår har Gnomegänget tagit över Nepomuk och degat ner det ytterligare. Jag har tusentals bild- och textfiler. Indexering tar alla resurser timme efter timme, arbetspass efter arbetspass och gör det omöjligt att använda datorn.

Inte nog med att indexeringen gör att man inte kan arbeta på datorn. Varje gång datorn startar läser Gnome in den (i mitt fall) enorma databasen. Det gör att datorn tar väldigt lång tid att starta.

 

Indexeringen tog det mesta av processorkraften och minst 80% av minnet på en fyrkärnig processor. En sådan maskin är omöjlig att arbeta på!

Indexeringen tog det mesta av processorkraften och minst 80% av minnet på en fyrkärnig processor. En sådan maskin är omöjlig att arbeta på!

 

Efter ett arbetspass på drygt 3 timmar hade Tracker indexerat 7% av mina filer. Datorn var oanvändbar under denna tid och processen verkar börja från början varje gång man startar datorn.

Efter ett arbetspass på drygt 3 timmar hade Tracker indexerat 1% av mina filsystem och max 8% av mina filer. Datorn var oanvändbar under denna tid och processen verkar börja från början varje gång man startar datorn. Går det att skriva sämre program?

 

Till sist fick jag stänga av Tracker. Det innebär att jag inte kan söka på filer eller innehåll i Gnomemenyn, vilket gör denna betydligt sämre än avsett. Egentligen blir den i vissa lägen oanvändbar. Jag måste leta reda på filer och mappar manuellt i Nemo, vilket absolut inte kan vara tanken då man vill döda skrivbordsmetaforer och sin filhanterare. Det fungerar inte alls bra. Uselt!

Återigen har man tänkt fel. Bara för man vill ha ett enkelt skrivbord betyder det inte att man bara har tio filer. I så fall behövs inte ett program som Tracker alls för att hålla reda på ens samlade verk! Går det att tänka mer fel och skriva ett sämre program för att förstöra användarupplevelsen än Tracker?

 

Gnome 3.16?

Gnome och Ubuntu går inte i takt och i Ubuntu Gnome snurrar Gnome 3.14 medan version 3.16 funnits ett bra tag. Man kan uppgradera via en ppa. Man ska docktänka sig för! Jag fick problem med båda mina datorer. Det mesta gick att fixa, men det var mer pill än det var värt och jag nedgraderade till Gnome 3.14.

 

Sammanfattning

Jag är riktigt imponerad av Gnomes skrivbordsmiljö!

Det gäller främst på min min bärbara dator. Den fungerar smidigare än med KDE. Jag har funderat över detta och kommit fram till att det hänger ihop med att jag oftast inte gör lika avancerade saker på den bärbara som på den stationära. Jag har färre program öppna och öppnar och stänger färre saker under ett arbetspass. Slösurf, e-postande och snabbtittar i program är vanligt och fungerar mycket bra.

På den stationära saknar jag KDE. Alla finesser och inställningar uppvägs inte av det snabbare och enklare skrivbordet och att det går snabbt att öppna program och komma igång. Att kunna placera genvägar, plasmoider och widgets på skrivbord och paneler är till stor hjälp och att anpassa sin arbetsmiljö är mycket värdefullt. Dolphin är så mycket mer än en filhanterare och ersätter ett halvdussin program i Gnome.

Gnome är ett mycket bra val på bärbara datorer och om man inte har tunga arbetsuppgifter med multitasking, filhantering och behov av speciella funktioner och program. Därför är det märkligt och obegripligt att Gnome inte har avancerade automatiska strömsparfunktioner och inte aktiverar pekplattor från början!

Mot Gnome talar att det har en usel programuppsättning.

 

Men…

Frågan är om Gnome på bärbart är lösningen för mig. Det är resurskrävande och allt fungerar inte, exempelvis Nautilus och Tracker. Sådana fiaskon underminerar arbetsflödet. Jag roade mig med att sätta upp en OpenBox-session i en Virtualbox med mål att få så snarlik funktionalitet som Gnome. Med några extraprogram som Gnome-Do, paneler och genvägar är detta ett minst lika bra alternativ. Det är ännu rappare än Gnome och mycket mer anpassningsbart. Det kräver mindre resurser och med Thunar som filhanterare har man bättre koll på sitt arbete än i Gnome. OpenBox kan gott och väl ersätta Gnome för mig. För mindre vana användare och dem som inte vill bygga sitt skrivbord är detta inget alternativ. Det säger dock en del om hur Gnome skalat av funktioner tills man blir förbisprungen av Box!

På den stationära fungerar Gnome dåligt. Det har för många begränsningar, för dåliga program och för få anpassningsmöjligheter. Jag längtar tillbaka till KDE, men Plasma 5 måste bli färdigt först. Jag kommer att utforska alternativ och Gnome ligger redan på stupstocken!

Detta är det fina med Linux, det finns alltid något annat att prova och man kan ändra tills man är nöjd!

  7 Responses to “Mitt liv som Gnome”

  1. Gimp är inte ett Gnome-program. Gnome är byggt på GTK+, som började sitt liv som Gimp Toolkit, men det är inte Gnome-projektet som utvecklar Gimp. Jag föreställer mig att det är därför Gimp fortfarande är användbart.

    http://www.gimp.org/docs/userfaq.html#Gnome

  2. Intressant, men…

    ”Nautilus sorterar filer och mappar huller om buller.”

    Vad pratar du om? 😀 Du vet att du lätt kan ändra ”view options” till ”efter typ”, eller annat, i menyn? Eller det fungerar inte i Ubuntu?

    Och för trackern kanske denna kan hjälpa? tracker-ui-tools

    Hoppas det hjälper, ge inte upp!

    • Jo, visst går det att ändra att visa efter typ med mera i Nautilus, men standardinställningarna är hopplösa och hur man än ställer in är och förblir Nautilus sämre än Nemo för att inte tala om Dolphin…
      tracker-ui-tools är hittade och noga utprovade, men vad hjälper det? Tracker fungerar lika uselt även om man pillar med inställningar. Enda sättet är att stänga av det om man har mycket filer och då försvinner vitsen med Gnomes sätt att jobba.

      • Jo du har rätt i det att trackern är trackern, och kan säkert förbättras, men kanske du har för mycket skräp liggandes i din maskin? 😛 Det kan inte vara så?? Min fedora-dator startar på 10 sekunder (ssd + i5) och har aldrig upplevt att den är nedtyngd av indexeringen…
        Och Nautilus är bra (men kan alltid bli bättre) och stabil, kan ha extensions med. Så jag tycker du går lite hårt fram 🙂 för en enkel inställning i menyn, och kritiken med brödsmulorna, vet jag inte riktigt vad du menar, för mig fungerar dem bra. Men jag föredrar klart också ”enkelhet” i grafiska interface och skrivbord. Vilket en del kanske känner som ”saker fattas”, det kanske är det? Därav, varje gång jag ex. tvingas till att använda Windows, får jag nästan panik-ångest attacker!! Jag får andas i en påse!

        • Jo, jag har otroligt mycket ”skräp” på min dator! Jag har tusentals bilder och textfiler, sammanlagt närmare 200GB. Det är sådant ”skräp” jag jobbar med och måste ha. Tracker kör fast och efter mer än en månad har det inte ens lyckats slutföra indexeringen! Vad jag förstår är Tracker inte bara en enkel sökmotor, utan läser in all tillgänglig metadata. Särskilt för bilder är detta tungt. I KDE lämnade man indexering av metadata då det visade sig att de allra flesta aldrig sökte på den eller gjorde egna sökbara kommentarer. Det gjorde indexeringen mycket snabbare. Hoppas Gnome går åt samma håll!
          Nautilus är dåligt och blir bara sämre! 😉 Dolphin har dussinvis med bättre tillägg och massor med fler vettiga inställningsmöjligheter. I Gnome måste man installera möjlighet att öppna terminal i den mapp man befinner sig som ett tillägg. I Dolphin är det inbyggt. I Dolphin kan jag installera avancerade funktioner till exempel för filkonvertering och filhantering i högerklicksmenyn. Jag kan dock tänka mig att behovet av en filbläddrare blir mindre om man kan jobba som tänkt i Gnome genom att öppna filer direkt med sökningar.
          Jag uppskattar verkligen just enkelheten i Gnomes grafiska gränssnitt. Där ligger man långt före Windows och KDE. Det jag tycker är dåligt är nyckelprogram som Nautilus med usla grundinställningar som är svåra eller omöjliga att förbättra, samt Gnomeprogrammen som är nedbantade eller har dåliga inställningsmöjligheter.

  3. ”Menyer och ikoner på paneler och skrivbord är försvunna. Istället trycker man på Super och skriver de första bokstäverna på det man vill öppna: fil, program eller mapp. Det känns avigt i början, men fungerar riktigt, riktigt bra.”

    Det låter väldigt likt Unity, där man också kan skriva in namnet på det program man vill starta. Har själv kört väldigt lite Unity och Gnome, men uppfattar det ändå som att de till vissa delar påminner om varandra.

    Det skulle vara intressant att få höra din åsikt om vad som enligt dig fungerar bättre i Gnome än i Unity, då du utför ditt dagliga arbete.

    • Jag är inte rätt person att bedöma Unity. Ubuntu och Unity innehåller Spyware och reklam, en skam för fri programvara. Jag skulle aldrig installera Ubuntu eller rekommendera det oavsett om Unity är bra eller inte.

      Om jag trots det försöker göra en någorlunda sansad jämförelse vinner Gnome stort. Unity vill vara enkelt men har väldigt många onödiga genvägar, animationer och undermenyer. I Gnome är det supertangenten som gäller. Man kommer igång lika snabbt då man öppnar program och störs inte av reklam eller Unitys pajassökningar. Gnome tar bättre vara på skrivbordet då man slipper totempålen.

      Jag tycker det är mycket synd att Canonical steg av Gnometåget. Gnome hade kunnat vara ännu bättre med de resurser man plöjt ner i Unity. Man skulle förmodligen kunna anpassa Gnome till telefoner om man nu anser att det är viktigt.

      Men, som sagt, Ubuntu och Unity är diskvalificerade.

Kommentera

%d bloggare gillar detta: