Feb 022016
 

Flattr this!

Även om jag har slutat åldras upptäckte jag att min stationära dator fyllt sju. Den har varit fantastiskt bra, en budgetmaskin, köpt på REA som bara snurrat på.

Jag har egentligen inte uppdaterat den. Precis då garantin gick ut, rök strömenheten. Strömenhet är en klassisk del datortillverkare sparar in på i budgetmaskiner. Konsumenter läser om RAM, hårddiskkapacitet och processorer, men få kollar upp om strömenheten är underdimensionerad. En hårddisk har också hunnit krascha och bytas. För övrigt snurrar datorn bättre idag än då den köptes. Det beror på att den kom med Windows Vista och nu har den Linux.

Datorn är omodern. Jag har bytt ner mig till lättare skrivbordsmiljöer som Xfce eftersom mer krävande miljöer som Gnome och KDE slöar ner den. DVD-spelaren börjar svikta och frågan är om det är lönt att laga och lappa. Börjar jag sätta i moderna delar behöver nog hela innanmätet bytas för att allt ska samspela och det blir i praktiken en ny dator. En ny dator var ordet sa Bull!

 

Julrea!

Under julrean letade jag därför efter en ny skrivbordsdator. Visst fanns det många lockande erbjudanden, men inget jag föll för. Det fanns flera skäl.

  1. Många REA-datorer är ämnade för spel eller annan livaktig användning och har kraftig processor och grafikkort. Jag spelar förvisso en del, men mina favoriter: Baldurs Gate och Alpha Centauri behöver inga dyra kort. Det är osannolikt att jag blir ung på nytt och börjar storspela moderna spel. Jag vill inte betala för prestanda jag inte använder. Kraftig processor och grafikkort kräver mycket ström och stora fläktar. Ström kostar pengar och fläktar brummar. Det stör när man sitter och skriver.
  2. Alla REA-datorer levereras med förinstallerat Windows. Om man vill vara kvar i Windowsvärlden måste man uppdatera till Windows 10.

Windows 10 kränker mina rättigheter, spionerar och reducerar mig till ett reklam-ID. Dessutom har Microsoft trakasserat mig ett halvår med att jag måste uppdatera då jag någon gång knäppt igång Windows. Det har gjort mig fly förbannad och var sista strået för att jag inte ens kommer att dualboota med Windows framöver.

Jag undrar vad gamle Foucault hade sagt i sin Övervakning och straff om att folk entusiastiskt betalar för att bli övervakade och låter sig sövas av makten med reklam och underhållning. De som till äventyrs skriver något subversivt kan påräkna repression. Det är skrämmande att läsa entusiastiska artiklar om att man ska uppdatera Windows ”gratis” och därmed reducera sig själva till ett övervakningsobjekt.

Jag ställer inte upp. Visst kan man köpa en dator och radera Windows och installera något bättre, så som jag gjort i tio års tid. Jag vägrar dock att betala Microsoftskatt en gång till och det är särskilt motbjudande att tvingas betala för det perverterade Windows 10. Datorn blir över 1000 kronor dyrare och jag blir 100000 kronor dummare, pengar jag hellre lägger på extrautrustning. Att ta bort Windows och installera Linux kräver dessutom extra arbete och garantin slutar gälla.

 

Specialdator

Efter dessa insikter försvann alla alternativ med förinstallerat Windows och en ”färdig” dator.

Det finns några få butiker som säljer datorer utan förinstallerat Windows eller med Linux. Små volymer och nischad försäljning gör priserna höga och urvalet litet. Ofta är det högklassiga prestandamaskiner, för dyra och för bra för mig. Det går att beställa Linuxdatorer från utlandet, men det blir dyrt och det kan bli problem med garantin.

Även detta alternativ föll

 

Byggsats.

Jag klarar att knåpa ihop en dator. När datorn väl är hopskruvad har jag ingen lust att uppgradera förutom saker som går sönder av slitage, som hårddiskar.

Om man köper en byggsats, lösa delar eller låter en datornasare knåpa ihop kan man slippa Windows. Jag undersökte detta noga och slog så småningom till på ett lite speciellt sätt.

Det som (nästan) avhöll mig var att jag insåg vad jag är missnöjd med med min gamla dator. Det är en normalstor (stor)låda som tar plats, brummar och är svår att pilla med. Kontakter på baksidan, insidan ett virrvarr. Varför ska en dator (ett vardagsredskap för mig och många andra) se ut så? Bara en tekniker kan designa ett ting så dumt.

Jag är å andra sidan mycket nöjd med min bärbara dator. I den sitter en strömsnål Intel i5 processor. Prestandamässigt har den allt jag behöver och batteritiden är strålande, upp mot sex timmar. Den är tyst och tillräckligt snabb för mig. De enda gångerna den går på knäna är vid stora filkopieringar. Intels prylar har fördelen att fungera mycket bra med Linux och mestadels ha öppna drivrutiner.

 

Stordatorn

Efter mycket funderande hoppas jag att jag har hittat hem. Det blev ett stort litet monster, en Intel NUC. NUC är en så kallad Barebone-dator, en extremt liten maskin. Många använder NUC som mediadator, men den går utmärkt att använda som kontorsdator. Användningsområde styrs av hur man utrustar den. Jag beställde lösa delar och satte ihop den som jag vill ha den:

  • Intel NUC 6i5 SYH. Detta är NUC modell större med plats för en SSD och en hårddisk. Den har den senaste generationen i5 processor.
  • 16 GB minne (8GB hade räckt, prisskillnaden var liten. Jag börjar dessutom bli glömsker så extra minne i datorn får kompensera)
  • 120 GB SSD-disk för operativsystem och hemmapp
  • 2 TB mekanisk hårddisk för filer och projekt

Jag har just packat upp och satt ihop NUC:en. Det tog en kvart. Precis lagom tid för att knåpa ihop en dator. Nästa kommer att gå på fem minuter. På pappret har NUC:en allt jag vill ha:

  1. Inget Windows.
  2. ”Rätt“ prestanda: Liten, lättbyggd, tyst, strömsnål men med muskler då det behövs.

 

När en författares grogg är större än hans dator kan det vara fara på färde! Bilden visar hur liten NUC:en är

När en författares grogg är större än hans dator kan det vara fara å färde! Bilden visar hur liten NUC:en är

 

Det går inte riktigt att beskriva hur tyst NUC:en är. Min gamla dator var inget högljutt monster. Alla supermoderna delar (som Nvidia GeForce 120GT) gjorde att den inte krävde alltför stora fläktar. Det är dock först med NUC:en jag inser hur mycket den faktiskt lät. NUC:en är inte ljudlös, den har en fläkt, men omöjlig att höra i ett rum.

 

Om en författares böcker är tjockare än hans dator finns det måhända fortfarande hopp...

Om en författares böcker är tjockare än hans dator finns det måhända fortfarande hopp… Notera avsaknaden av skattemärket (Windowsdekalen) på NUC:en. Konkurrensverket kommer säkert att jaga mig för att jag på ett otillbörligt sätt gynnat andra operativsystem än Windows.

 

Nackdelar

NUC:en har också nackdelar:

Den är dyr

Prestandan är inte överväldigande utan som en hyfsat bra bärbar dator. Man betalar extra för det lilla formatet och designen.

Den är ännu dyrare

Själva NUC:en är dyr men överkomlig. Den kräver dock kringutrustning. Det lilla formatet leder också det till extra kostnader. Den mekaniska hårddisken är till exempel en liten 2,5 tummare för bärbara datorer och ingen 3,5:a för stationära. 3,5 tummare är billigare och snabbare och jag hade fått minst 1 TB mer för samma kostnad.

Halvbra anslutningsmöjligheter

Egentligen är det fantastiskt hur mycket anslutningar man har lyckats klämma in i en så liten låda:

  • 4 USB
  • 1 HDMI
  • Kortläsare
  • Ethernet
  • Blåtand
  • Mini displayport
  • Hörlur/högtalare/mikrofon
  • Wifi

Det är både funktionellt och imponerande, men knapert om man betänker att mitt tangentbord tar två USB-portar, musen en, skärmen en. Det blir inget över till skrivare, scanner, externa hårddiskar, kamera, USB-minnen, MP3-spelare med mera. Gamla anslutningar som VGA och PS2 kan man glömma och i och med det gamla tillbehör. Det leder till:

Nya tillbehör

Var för sig är inte datortillbehör särskilt dyra, men tillsammans blir det kostsamt. För min del blev det:

  • Ett vackert självlysande gaming-tangentbord som är fantastiskt att skriva på. Rejält prissänkt under Julrean
  • Högtalare som ansluts till hörlursuttag
  • USB-Hubb
  • Diverse kablar och adaptrar. En skärm ansluts via mini displayport och en andra via HDMI(-VGA-adapter).

Hade jag varit tvungen att betala för Windows hade jag fått pruta på extrautrustningen.

Så här ser min arbetsplats ut just nu. I samband med datorköpet passade jag på att städa. Normalt ligger det drösar med papper och böcker upp till bildskärmens nederkant. NUC:en kommer snart att vara försvunnen. På bilden syns mina nya högtalare och tangentbord

Så här ser min arbetsplats ut just nu. Jag passade på att städa i samband med datorköpet. Normalt ligger det drösar med papper och böcker upp till bildskärmens nederkant. NUC:en kommer snart att vara försvunnen. På bilden syns mina nya högtalare och tangentbord

 

Sammanfattning

Efter någon dags ägande kan jag konstatera att NUC:en var dyr, men att den också har många goda sidor och imponerar. Att installera Linux var emellertid pilligare än jag trodde. Intels Skylake processer är för nya för att de ska ha fullt stöd i vanliga distributioner. Man får köra in en nyare kärna manuellt och uppdatera Intels drivisar. Det kommer att lösas om ett par månader då *Buntu, Mint, Fedora med flera släpper sina vårversioner. Efter några timmar fungerar dock allt som det ska. Denna tid är betydligt längre än vad det brukar ta att installera Linux. Den ska ställas mot de dagsverken man måste lägga ner på att få igång ett ”förinstallerat” Windows och installera alla program.

Nu återstår det att bekanta sig med NUC:en som avancerad kontorsdator. Jag får kanske anledning att återkomma med en recension då jag testat ett tag!

Kommentera

%d bloggare gillar detta: