Nov 062017
 

Flattr this!

Tyvärr finns det författare som vill snitsa genom att använda kursiv stil i artikel- eller boktitlar. Det är ett sätt att betona ord eller referera till andra texter. Det ställer till problem att formatera titlarna i referenshanterare.

Detta är en av de bästa artiklar som någonsin skrivits. Hur formaterar man den delvis kursiverade titeln i Zotero?

Hur formaterar man sådana titlar i Zotero? Det finns inga knappar för kursiv stil eller andra formateringar.

Man får använda en mark-up sträng. kursiv stil inleds med <i> och avslutas med </i>.

Genom att märka upp ord kan man formatera ord i Zotero

När man markerat texten förs den kursiva stilen över till ordbehandlingsprogram, urklipp eller export till BiBTeX.

Titeln i LibreOffice. Överst refererad på vanligt sätt med Zotero. Därunder som titel i litteraturlista genererad av Zotero.Underst exporterat som urklipp. De kursiva formateringarna finns kvar.

Fetstil och andra stilar formateras med samma metod. Mer information finns här.

Okt 292017
 

Flattr this!

Jag har sorgen att meddela att min gamle vän och livskamrat HP är död. Han avled hastigt för någon vecka sedan. Dödsorsaken var bränt moderkort. Min bärbara dator och jag kom varandra nära och saknaden är stor.

Efter en sorgeperiod har jag nu skaffat en ny livskamrat, Lenovo, min nya bärbara dator. HP var en bra budgetdator. Den här gången satsade jag lite mer och köpte en maskin med aluminiumchassi, senaste generationen Intelprocessor och snabb SSD. Datorn går som en oljad blixt. Den är betydligt mindre och behändigare än gamle HP (som dock var smal och lätt jämfört med andra i sin generation).

Det är många kärnor och trådar att hålla reda på! Allt tuffar på som tusan i Linux

Bärbar med Linux?

Jag undersökte möjligheten att köpa en bärbar dator med Linux förinstallerat eller en bärbar utan operativsystem. Hur jag än räknade hade jag fått betala mer för en dator med motsvarande prestanda jämfört med datorn jag köpte från en hemelektronikkedja. Ett tag funderade jag på att beställa en maskin från Spanien. Antal modeller med Linux är litet och jag hade fått kompromissa med tillval och konfiguration. Det beror på volymer, konkurrens och rabatter för bloatware tillverkarna lägger med på Windowsdatorer. Jag kunde välja mellan hundratals modeller. Trots att den inte är skräddarsydd motsvarar min nya dator tämligen exakt mina behov och önskemål.

Alla har en ekonomisk smärtgräns och jag bet en än gång i det sura äpplet och köpte en dator med ”förinstallerat” Windows. Det är synd och skam att en dator med ett gratis förstklassigt operativsystem ska vara dyrare och krångligare att köpa än en med ett sekunda system.

Windows 10

Eftersom jag ännu en gång betalat för Windows tänkte jag ännu en gång sätta upp en dualboot med Windows 10 Failed Creator Edition och Linux.

Windows är en mycket märklig upplevelse när man kommer från Linux. Det ”förinstallerade” operativsystemet behövde mer än en halvtimme att hosta igång. Redan då började Microsoft snoka och krävde namn, födelsedata och telefonnummer. Jag hittade på något som Storebror godkände.

Efter bara några minuter hade jag fått massor med reklam. Jag kunde:

  • Köpa en prenumeration av McAfees säkerhetsprogram
  • Köpa en prenumeration av Microsoft Office med hot om att jag annars snart inte kommer att kunna arbeta i mina filer
  • Köpa mer utrymme på Onedrive
  • Eftersom Microsoft genast upptäckte att jag hade en reklamblockerare i webbläsaren erbjöds jag att köpa en reklamfri version av Outlook
  • osv

Detta är sjukt!

Menyn var full med mer reklam och krims-krams. En del gick som tur var att ta bort. Efter omstart var den dock tillbaka (mina färdigheter i Windows är sannolikt för dåliga för att jag ska kunna ta bort saker permanent, var är terminalen? sudo nano /etc/modprobe.d/blacklist-ads.conf).

Droppen kom då jag lyckats starta Microsofts webbläsarnedladdningsverktyg och installerat Firefox. En barsk uppmaning blippade upp om att jag förväntas använda Microsofts skräp och inga riktiga program. Microsofts webbläsare skickar alla sökningar och webbläsarhistorik till storebror.

Varför måste jag godkänna att Microsoft kartlägger allt jag gör? De anser sig ha rätt till personuppgifter, mitt arbete, filer, surfvanor och kontaktmönster. Windows 10 är en spioncentral. Jag vill inte ha reklam och tillrättavisningar då jag arbetar.

Lenovo ville ha nästan lika långtgående befogenheter för att jag ska kunna påräkna support.

Jag fick nog. Jag insåg att jag inte har köpt en dator utan att jag har sålt mig till Microsoft. Efter en natts funderande insåg jag att jag inte kommer att kunna arbeta i Windows. Jag kommer bara att bli arg. De eventuella program och spel jag går miste om saknar jag inte. Extra hårddiskutrymme är mer värt än Windows.

Tillbaka till Linux

Jag brände senaste Kubuntu till ett USB-minne, blåste disken, skapade en ny partitionstabell och installerade. Förhoppningsvis är Windows borta för evigt. Efter en kvart var Kubuntu igång. En ovetenskaplig undersökning visar att det fungerar bättre än Windows. Fläkten är tystare vilket rimligen måste betyda mindre belastning. Windows startade dock några sekunder snabbare. Kubuntu är dock fullkomligt överlägset som skrivbordsmiljö.

Nu har jag ett riktigt operativsystem, alla program jag behöver och fler därtill samt viktigast av allt: en dator som inte spionerar. Kostnad: 0 kr.

0 kr är inte riktigt sant. Jag ger tillbaka genom att översätta program och ibland donerar jag mindre summor till projekt jag uppskattar. Det finns en etisk skillnad mellan Windows och Linux som borde diskuteras mer. I Windows tvingas man acceptera allt som ett amerikanskt storföretag serverar. I Linux väljer man. Om man väljer att bidra blir system och program bättre.

Allt är dock inte frid och fröjd i Linuxvärlden. Den nya processorn har inte fullt stöd än. Jag måste ladda kärnan med en extra parameter. Drivrutinen till nätverkskortet bråkar vid avstängning. Det löste jag genom att installera senaste kärnan manuellt.

Sådana här ”fadäser” är vanliga då man installerar Linux på den allra senaste hårdvaran. Som erfaren Linuxanvändare löser jag det mesta snabbt. Nya användare kan bli skrämda. Det finns dock massor av information och hjälpsamma människor på Nätet. Poängen som man glömmer då man sitter och svär över buggar är att det i slutänden jag som ansvarar och styr datorn, inte tvärtom. När man benat ut problemen har man dessutom lärt sig en del och förstår lite mer om hur en dator fungerar.

Det största problemet som återstår är att få bort en erbarmlig klisterlapp med Windowsloggan. Det är dessutom estetiskt otilltalande att ha en felmärkt Supertangent.

Så nu sitter jag här, en olycklig Microsoftskattebetalare utan Windows men med en utmärkt dator med utmärkt Linux!

Sep 212017
 

Flattr this!

Mitt senaste teknikköp är en mp3-spelare. Många har ersatt denna manick med mobiltelefoner. Mp3-spelare har dock många fördelar:

  • Det är ingen telefon (man blir inte störd)
  • Om man glömmer den på gymmet eller tappar den har man inte förlorat halva sitt liv
  • Lång batteritid

Ett vanligt problem är att låtar inte kommer i rätt ordning då man kopierar över dem från sin dator till spelaren eller dess minneskort. Jag tillhör den äldre generation som lyssnar på album. Det blir dessutom omöjligt att lyssna på ljudböcker om kapitlen kommer slumpmässigt. Det händer även om man numrerat låtar med 01, 02 osv.

Det beror på svagheter i det gamla filsystemet FAT som används av de flesta musikspelare. Förenklat sorteras filer efter den ordning de är kopierade till disken istället för i bokstavs- eller nummerordning. De flesta mp3-spelare har för dåligt inbyggt system för att kompensera för detta.

Man kan lösa detta med spellistor eller med att lägga samman filer. Det innebär merarbete.

I Linux fixar man det snabbast med programmet fatsort. I *buntubaserade program installerar man det med:

sudo apt-get install fatsort

Man ansluter mp3-spelare med USB. Därefter tar man reda på spelarens partitionsbeteckning. Det kan man bland annat göra med kommandot:

cat /proc/partitions

 

Min mp3-spelare har partitionsbeteckningen sdf. Spelarens minneskort är sdg och partitionen sdg1. De kan ha andra beteckningar på andra system.

 

Om man inte förstår resultatet kan man koppla bort musikspelaren och ge kommandot igen. Då ser man vilken enhet som saknas.

Därefter kör man fatsort på spelarens inbyggda minneskort. Det enklaste sättet är:

sudo fatsort -f /dev/sdg1

 

Eftersom man kör fatsort med sudo måste man ange sitt lösenord

 

sdg1 är mitt minneskort.

Färdigt! Nu ligger alla filer i nummer- och bokstavsordning på min spelare. Fatsort är ett mycket snabbt sätt att få ordning och reda på FAT-partitioner.

Om man lägger in nya filer måste man köra om fatsort.

Fatsort har vissa svagheter och man bör läsa manualen. Är ens filsystem skadat kan det skadas ytterligare. I manualen finns ytterligare sätt man kan använda fatsort.

Maj 112017
 

Flattr this!

Jag arbetar mycket i referenshanteraren Zotero. Förutom referenshanterare har det blivit mitt viktigaste anteckningsprogram. Man kan anteckna och bifoga filer till varje huvudpost. Huvudposterna är böcker, artiklar eller dokument man läst som forskare. Allt är sökbart och går att bokmärka på olika sätt. Det är smidigare att använda Zotero än ett fristående anteckningsprogram.

Jag upptäckte att jag gått för långt. Min referenslista har blivit svårläst och mycket lång att rulla igenom på grund av att massor med poster har underposter.

Det blir med åren många, många anteckningar i Zotero… Det är de gula underposterna. Anteckningarna innehåller citat, tankar och avskrifter av litteratur och dokument. Referenslistan har blivit oöverskådlig och svårnavigerad

Givetvis går det att stänga anteckningarna en och en manuellt. Det tar tid om man som jag har flera tusen poster.

Som tur är finns det en genväg – tangenten stänger alla underposter och + öppnar dem.

Nu är mina anteckningar dolda och referenslistan är mer överblickbar!

Maj 012017
 

Flattr this!

Jag har precis satt ihop en liten vit dator åt en kompis. Det är en mini-ITX. En låda stor som en skokartong döljer rejäla muskler.

En lista med alla komponenter

Det är första gången jag byggt en mini-ITX dator och jag trodde det skulle vara betydligt svårare jämfört med större maskiner.

Komponenterna på operationsbordet innan montering. Finns det något glassigare än komponentkartonger?

Visst var det lite pilligare, men inte mycket. På sätt och vis var bygget ibland till och med enklare eftersom det är lättare att ha överblick i en liten låda och lättare att vrida och vända. Ett knep är att jag monterade i stort sett allt på moderkortet innan jag satte det på plats.

Allt passade perfekt. Jag fick några funderingar under bygget:

++ Fractal Design. Gör fantastiska chassin. Node 304 är stort som en skokartong men rymmer allt man behöver.

Fractal Design Node 304. En riktigt bra liten datorlåda!

Designen är mycket genomtänkt. Det enda problemet var att hårddiskvaggorna var fruktansvärt hårt fastskruvade då jag fick lådan. Eftersom dessa ändå måste monteras bort är det onödigt att knöckadra skruvarna. Jag fick slita för att få bort dem och det var det moment som tog onödigt längst tid under monteringen. För övrigt absolut inget att klaga på.

+ EVGA grafikkort. Det underlättade rejält med ett litet grafikkort. Eftersom det inte är en speldator behövs bara ett enkelt kort. EVGA kanske inte är bättre än andra märken men för den som bygger smått är korten suveräna.

+/- Jag valde Be Quiets nätadapter för att jag sett recensioner av chassit där det var svårt att få plats att koppla sladdar till en modulär adapter bakom grafikkortet. Be Quiets adapter är icke-modulärt, det vill säga alla sladdar sitter fast monterade. Eftersom EVGA-kortet är så litet skulle det inte ha varit några problem med en modulär adapter. Nu fick jag istället trycka in flera extrasladdar i lådan. De får plats, men det är inte snyggt och om man skulle sätta in alla hårddiskvaggor blir det nog problem. Be Quiets adapter är säkert bra och nu finns allt på plats om man skulle vilja bygga ut, men jag borde kanske ha valt ett modulärt.

++/- M.2 disk. En 500 GB SSD finns gömd under moderkortet. Mycket bra lösning i ett litet chassi. Nackdelen jag förutser är om man måste byta disk. Då får man ta ur moderkortet och i princip göra om bygget.

+/- 32 GB RAM-minne är väldigt mycket. Jag tror att 16GB hade räckt men min kompis propsade på 32.

Som helhet är inte maskinen helt ljudlös. Lådan är inte ljuddämpad och innehåller sex fläktar och en mekanisk disk. Om man har den på golvet är den dock knappt hörbar.

Den färdiga burken! Eftersom Moderkortet är av modell Gaming kan man få det att blinka i alla möjliga färger. Det är inte konstigt att alla ungdomar har epilepsi.

Min kompis ska använda datorn för avancerat Photoshoppande och Linux är tyvärr inte aktuellt. Därför blev jag tvungen förnedra mig och installera Windows 10 för första gången i mitt liv. Det positiva var att pinan blev kort eftersom installationen gick fantastiskt snabbt. Att installera Windows brukar annars ta dagar. Därefter var det sida på sida med sekretessinställningar att bocka av. Även om man bockar av allt skickas det mesta man gör till Microsoft (och NSA, CIA, FBI osv) för analys. För att bekosta spionaget tvingas man se reklam i meny och i meddelanden på skrivbordet. Väl inne i Windows verkar det vara samma skräp med nytt skrivbordstema man har tvingats betala för i alla år. Bedrövligt att folk inte vänder Microsoft ryggen!

Det är roligt att bygga datorer och man får en helt annan kvalitet än om man köper färdigt i en elektroniklada. Man lär sig också hur saker fungerar vilket en gammaldags människa som jag uppskattar. Om jag fått installera Linux hade jag varit avundsjuk på den vita skokartongen…