Okt 292017
 

Flattr this!

Jag har sorgen att meddela att min gamle vän och livskamrat HP är död. Han avled hastigt för någon vecka sedan. Dödsorsaken var bränt moderkort. Min bärbara dator och jag kom varandra nära och saknaden är stor.

Efter en sorgeperiod har jag nu skaffat en ny livskamrat, Lenovo, min nya bärbara dator. HP var en bra budgetdator. Den här gången satsade jag lite mer och köpte en maskin med aluminiumchassi, senaste generationen Intelprocessor och snabb SSD. Datorn går som en oljad blixt. Den är betydligt mindre och behändigare än gamle HP (som dock var smal och lätt jämfört med andra i sin generation).

Det är många kärnor och trådar att hålla reda på! Allt tuffar på som tusan i Linux

Bärbar med Linux?

Jag undersökte möjligheten att köpa en bärbar dator med Linux förinstallerat eller en bärbar utan operativsystem. Hur jag än räknade hade jag fått betala mer för en dator med motsvarande prestanda jämfört med datorn jag köpte från en hemelektronikkedja. Ett tag funderade jag på att beställa en maskin från Spanien. Antal modeller med Linux är litet och jag hade fått kompromissa med tillval och konfiguration. Det beror på volymer, konkurrens och rabatter för bloatware tillverkarna lägger med på Windowsdatorer. Jag kunde välja mellan hundratals modeller. Trots att den inte är skräddarsydd motsvarar min nya dator tämligen exakt mina behov och önskemål.

Alla har en ekonomisk smärtgräns och jag bet en än gång i det sura äpplet och köpte en dator med ”förinstallerat” Windows. Det är synd och skam att en dator med ett gratis förstklassigt operativsystem ska vara dyrare och krångligare att köpa än en med ett sekunda system.

Windows 10

Eftersom jag ännu en gång betalat för Windows tänkte jag ännu en gång sätta upp en dualboot med Windows 10 Failed Creator Edition och Linux.

Windows är en mycket märklig upplevelse när man kommer från Linux. Det ”förinstallerade” operativsystemet behövde mer än en halvtimme att hosta igång. Redan då började Microsoft snoka och krävde namn, födelsedata och telefonnummer. Jag hittade på något som Storebror godkände.

Efter bara några minuter hade jag fått massor med reklam. Jag kunde:

  • Köpa en prenumeration av McAfees säkerhetsprogram
  • Köpa en prenumeration av Microsoft Office med hot om att jag annars snart inte kommer att kunna arbeta i mina filer
  • Köpa mer utrymme på Onedrive
  • Eftersom Microsoft genast upptäckte att jag hade en reklamblockerare i webbläsaren erbjöds jag att köpa en reklamfri version av Outlook
  • osv

Detta är sjukt!

Menyn var full med mer reklam och krims-krams. En del gick som tur var att ta bort. Efter omstart var den dock tillbaka (mina färdigheter i Windows är sannolikt för dåliga för att jag ska kunna ta bort saker permanent, var är terminalen? sudo nano /etc/modprobe.d/blacklist-ads.conf).

Droppen kom då jag lyckats starta Microsofts webbläsarnedladdningsverktyg och installerat Firefox. En barsk uppmaning blippade upp om att jag förväntas använda Microsofts skräp och inga riktiga program. Microsofts webbläsare skickar alla sökningar och webbläsarhistorik till storebror.

Varför måste jag godkänna att Microsoft kartlägger allt jag gör? De anser sig ha rätt till personuppgifter, mitt arbete, filer, surfvanor och kontaktmönster. Windows 10 är en spioncentral. Jag vill inte ha reklam och tillrättavisningar då jag arbetar.

Lenovo ville ha nästan lika långtgående befogenheter för att jag ska kunna påräkna support.

Jag fick nog. Jag insåg att jag inte har köpt en dator utan att jag har sålt mig till Microsoft. Efter en natts funderande insåg jag att jag inte kommer att kunna arbeta i Windows. Jag kommer bara att bli arg. De eventuella program och spel jag går miste om saknar jag inte. Extra hårddiskutrymme är mer värt än Windows.

Tillbaka till Linux

Jag brände senaste Kubuntu till ett USB-minne, blåste disken, skapade en ny partitionstabell och installerade. Förhoppningsvis är Windows borta för evigt. Efter en kvart var Kubuntu igång. En ovetenskaplig undersökning visar att det fungerar bättre än Windows. Fläkten är tystare vilket rimligen måste betyda mindre belastning. Windows startade dock några sekunder snabbare. Kubuntu är dock fullkomligt överlägset som skrivbordsmiljö.

Nu har jag ett riktigt operativsystem, alla program jag behöver och fler därtill samt viktigast av allt: en dator som inte spionerar. Kostnad: 0 kr.

0 kr är inte riktigt sant. Jag ger tillbaka genom att översätta program och ibland donerar jag mindre summor till projekt jag uppskattar. Det finns en etisk skillnad mellan Windows och Linux som borde diskuteras mer. I Windows tvingas man acceptera allt som ett amerikanskt storföretag serverar. I Linux väljer man. Om man väljer att bidra blir system och program bättre.

Allt är dock inte frid och fröjd i Linuxvärlden. Den nya processorn har inte fullt stöd än. Jag måste ladda kärnan med en extra parameter. Drivrutinen till nätverkskortet bråkar vid avstängning. Det löste jag genom att installera senaste kärnan manuellt.

Sådana här ”fadäser” är vanliga då man installerar Linux på den allra senaste hårdvaran. Som erfaren Linuxanvändare löser jag det mesta snabbt. Nya användare kan bli skrämda. Det finns dock massor av information och hjälpsamma människor på Nätet. Poängen som man glömmer då man sitter och svär över buggar är att det i slutänden jag som ansvarar och styr datorn, inte tvärtom. När man benat ut problemen har man dessutom lärt sig en del och förstår lite mer om hur en dator fungerar.

Det största problemet som återstår är att få bort en erbarmlig klisterlapp med Windowsloggan. Det är dessutom estetiskt otilltalande att ha en felmärkt Supertangent.

Så nu sitter jag här, en olycklig Microsoftskattebetalare utan Windows men med en utmärkt dator med utmärkt Linux!

Kommentera

%d bloggare gillar detta: