Påvel Nicklasson

mar 232016
 

Flattr this!

Jag ska berätta lite mer om mitt datorbygge.

 

Komponenter

  • Chassi: Fractal Design R4
  • Processor: Intel i56500
  • Moderkort Asus H170 Pro Gaming
  • Minne Hyper X Fury 16GB DDR4 (2×8)
  • Nätaggregat: Corsair CX600M
  • Grafikkort: Asus GTX960 Strix 2GB
  • SSD: Samsung 850 EVO 120GB M.2. Systemdisk.
  • Hårddisk 1: Samsung Spinpoint 2.5” M9T 2TB (Egentligen inköpt till NUC:en, därav den lilla formfaktorn)
  • Hårddisk 2: WD Green 2TB (Flyttad från den gamla datorn)

Mycket siffror och nummer blir det! Med allt (utom hårddiskarna) i en kundvagn ser det ut så här:

Kundvagn

Mina komponenter. Priserna stämmer inte. Jag priskagade och beställde från flera ställen och kom några hundra billigare undan

Man kan läsa mer om delarna här.

Allt som allt är jag väldigt nöjd. Det enda onödiga köpet var en påse buntband. Det följde med tillräckligt med komponenterna. 50 spänn i sjön! De kan dock vara bra att ha i framtiden om jag möblerar om eller skaffar fler komponenter.

 

Här är komponentlådorna. Är det någon som vet varför bilderna på moderkortslådor och grafikkortslådor alltid skiljer sig så radikalt från produkten?

Här är komponentlådorna. Är det någon som vet varför bilderna på moderkortslådor och grafikkortslådor alltid skiljer sig så radikalt från produkten?

 

Lite gnäll

Om jag ska vara efterklok borde jag kanske ha köpt ett mindre chassi. Det är tungt som attan och bökigt att flytta. Det har en del onödiga platser som två 5.25” fack. Jag kommer förmodligen bara att fylla det ena, om ens det. Dessutom finns det plats för upp till nio hårddiskar eller SSD. Det blir väldigt många TB. Chassit är dock fruktansvärt lättarbetat och rekommenderas varmt till nya byggare. Det är enklare att bygga i ett stort chassi än i ett litet. R4:an är dessutom ljudisolerat, en stor fördel. Insidan är klädd med ljuddämpande material och hårddiskar monteras på gummiklossar för att inte vibrera. Det är rena lyxen jämfört med min gamla maskin. Det följde med två chassifläktar som är tysta men kyler bra. Chsassit håller hög kvalitet och med alla fack som idag ter sig onödiga blir det enkelt att bygga ut eller byta inriktning.

 

Mina val

Som alla andra köp är en dator ett val som styrs av behov och plånbok. Hade jag varit rik hade jag köpt dyrare delar och hade jag haft andra behov hade jag prioriterat annorlunda. Här är ungefär så som jag tänkt. Kanske kan någon med byggplaner ha nytta av mina funderingar.

Moderkort

Eftersom jag inte överklockar räcker ett H170 moderkort. Förmodligen hade jag klarat mig med en ännu billigare modell, men det jag köpte har USB 3.1 portar. Det var det som gjorde att jag la några extra hundralappar på det. Moderkort är annars det som märks minst i ett datorbygge.

Processor

Skylakeprocessorn är ruggigt snabb! Att kompilera källkod eller större LaTeX-dokument går otroligt snabbt. Den är betydligt kraftigare än i5-processorn i NUC:en som var strömsnål och nedbantad och som ligger närmare en i3 prestandamässigt. En i7:a hade varit overkill. Jag använder den medföljande Intelfläkten. Eftersom jag inte överklockar räcker den och jag har inte hört den.

Grafikkort

Grafikkortet är medelmåttigt men jag är ingen spelare. Det är egentligen för avancerat för mig och jag tvekade om jag skulle köpa ett grafikkort alls. Den inbyggda Intelgrafiken blir dock för primitiv till och med för mig. Kortet är tyst och strömsnålt. De mest avancerade spel jag har är HalfLife 2 och Civilization 5 genom Steam. Båda flyter på väldigt bra med högsta inställningarna.

Nvidiakort är en självklarhet, särskilt i Linux. Jag har alltid haft problem med AMD-kort. De har dåligt stöd i Linux och proprietära drivrutiner är buggiga och kommer inte ens att finnas i Ubuntu 16.04. Om man vill spela i Linux är det Nvidia som gäller.

Minne

16GB Minne är mycket, 8GB hade räckt. Minnen är dock billigt och gör datorn piggare. Nu kan jag köra flera OS i Virtualbox och ha massor med program öppna.

Nätaggregat

Nätaggregatet är helt OK. Det är tyst och mer än tillräckligt för komponenterna. Hade jag haft mer pengar hade jag dock valt ett energisnålare.

 

Sammanplockat

Datorn är ruggigt tyst. Precis då jag startar den surrar den till men blir sedan tyst. I förrgår kopplade jag in en extern hårddisk och märkte att den surrade. Det märkte jag aldrig med den gamla burken som surrade rejält.

Xubuntu startar på cirka 10 sekunder tack vare SSD. Jag testade Kubuntu som var betydligt slöare. SSD blir måhända en ursäkt för utvecklare att inte optimera systemstart. Jag har i nuläget inget behov av fler SSD-diskar. Vanliga hårddiskar är tillfyllest för mina stora lagringsbehov och SSD är ännu så länge för dyrt.

 

På önskelistan

En del får vänta tills kassan fyllts på:

  1. Fler hårddiskar. Med så mycket plats i kistan kan jag sköta mycket backup internt och minska ner antalet externa diskar.
  2. Externa USB3 (eller 3.1 när de kommer) diskar för snabbare backuper än mina gamla diskar. Den gamla datorn hade inga USB3 portar.
  3. Intern DVD. DVD:en från gamla datorn var trasig och gick inte att flytta över. DVD är ute, men en gammal uv som jag har mycket gammalt skräp på skiva (mest 78-varvare). Jag får nöja mig med en extern DVD-brännare tills jag hittar 200 spänn.

 

Sammanfattning

Sammanfattningsvis är datorn alldeles för fin. Jag hade klarat mig med en svagare processor, billigare moderkort, mindre minne, inbyggd grafik och svagare nätaggregat. Planen är dock att datorn ska hålla i flera år, helst ännu än den gamla. Datorer utvecklas hela tiden och att ta till rejält gör att datorn känns fräschare längre. Jag måste också erkänna att jag är lite nörd och har betalat några tusen extra för häftigare prylar. Det är oavsett det en fröjd att arbeta på datorn och det är den bästa maskin jag ägt!

Några bilder

Som avslutning några bilder:

Några timmar tidigare var detta en stor tom kista. Nu är alla komponenter på plats och jag har lärt mig hur allt sitter ihop i en dator. Notera håddisktornen till höger. De går att ta ut eller fylla med ytterligare diskar. Det går dessutom att skruva på 2 SSD på baksidan av bakplåten.

Några timmar tidigare var detta en stor tom kista. Nu är alla komponenter på plats och jag har lärt mig hur allt sitter ihop i en dator. Notera håddisktornen till höger. De går att ta ut eller fylla med ytterligare diskar. Det går dessutom att skruva på 2 SSD på baksidan av bakplåten.

 

Det sjukaste är att moderkortet blinkar rött. Eftersom jag inte har något fönster på kistan är det fullkomligt meningslöst. Hade jag haft det hade jag fått epilepsi och grannarna trott att jag öppnar bordell. Tänk så dumt det kan bli bara för att något ska vara "gaming".

Det sjukaste är att moderkortet blinkar rött. Eftersom jag inte har något fönster på kistan är det fullkomligt meningslöst. Hade jag haft det hade jag fått epilepsi och grannarna trott att jag öppnar bordell. Tänk så dumt det kan bli när något är ”gaming”.

 

Allt färdigt! En blå LED är det enda som lyser på utsidan.

Allt färdigt! En blå LED är det enda som lyser på utsidan

 

Ingenjörer som tänkt! Som vanligt är alla uttag på baksidan och oåtkomliga. Något geni har dock tänkt rätt och man har några portar ovanpå lådan. Det gör det enkelt att koppla in USB-saker och lägga dem på datorn

Ingenjörer som tänkt! Som vanligt är alla uttag på baksidan och oåtkomliga. Något geni har dock tänkt rätt och man har några portar ovanpå lådan. Det gör det enkelt att koppla in USB-saker och lägga dem på datorn

 

Min arbetsplats. Till vänster skymtar min andra skärm

Min arbetsplats. Till vänster skymtar min andra skärm och urgamla scanner

 

Så här ser det ut med systemresurser i Xubuntu. Utan program öppna går CPU på max någon procent. RAM finns det gått om och CPU:n är som en isbit

Så här ser det ut med systemresurser i Xubuntu. Utan program öppna går CPU:n på någon procent. RAM finns det gått om och CPU:n är som en isbit

mar 182016
 

Flattr this!

Nu är mina datorbekymmer över för de närmaste åren (hoppas jag). Det blev ett eget bygge.

Det blev en stor låda. Det känns på ett sätt som ett nederlag eftersom jag ville komma från denna fula möbel. Efter fiaskot med Intels NUC har jag tänkt om. De minsta modellerna kan vara för små, svaga och begränsade. NUC:en med alla dess problem kändes som ett hobbyprojekt och inte som en arbetsstation.

Valet stod mellan en mini-ITX och en stor kista. Det som skiljer är chassit, delarna inuti är de samma. Skälet att jag skrotade mini-ITX är att den blir för stor för skrivbordet och tar upp samma golvyta. Det är dessutom svårare att bygga i ett litet chassi.

Nu sitter jag alltså bredvid en stor burk, ännu större än den gamla Den är dock en sanslöst tyst och smidig rumskompis.

Det var roligt som attan att bygga! Då allt var hopskruvat startade allt märkligt nog vid första försöket. Genom att bygga lär man sig hur delar passar ihop och hur en dator fungerar. Det blir en enorm kvalitetsskillnad jämfört med en färdig maskin från en elektroniklada. Komponenterna är av högre kvalitet och man styr bygget efter sina behov.Det är en enorm skillnad jämfört med min gamla maskin.

Det blev dyrare än jag tänkt mig, men jag kommer att ha igen de extra tusenlapparna i form av trivsel, stolthet över att ha skapat något och att det kommer att gå lätt att fixa till saker framöver. Datorn är dessutom mycket kraftfullare än NUC:en.

Jag smet från Microsoftskatten. Det gjorde datorn en dryg tusenlapp billigare och jag slipper ha dåligt samvete för att ha gött ett perverterat företag. I slutänden la jag ner mindre tid på att bygga och installera Linux än vad det tar att få igång en Windowsdator med program. Dessutom lärde jag mig många bra saker om komponenter, prestanda och funktioner. Så mycket för ”förinstallerat” Windows!

Mitt hem är nu Windowsfritt (Nästan, jag har kvar Windows XP i en Virtualbox för att kunna använda en gammal scanner).

Xubuntu 15.10 snurrar nu på min nya dator. Om någon månad blir det långtidsversionen av någon *Buntu 16.04 eller varför inte bygga hela systemet från källkod? Det passar bäst på ett eget bygge!

mar 032016
 

Flattr this!

Nu har även den andra NUC:en dött i obotligt hårdvarufel. Därmed är mitt äventyr med NUC slut. Jag har under en månad returnerat två maskiner. De var perfekta de få dagar de fungerade men givetvis går det inte att använda sådana datorer seriöst. En maskin som inte fungerar kan vara ett måndagsexemplar. Två är två för mycket. Jag fick pengarna tillbaka. Det känns fel att testa fler NUC. Även om jag skulle få en felfri maskin skulle jag inte lita på den och det skulle vara besvärligt att alltid ta backuper på allt, misstänka det värsta och misstro maskinen man ska jobba med i flera år.

Jag är mycket besviken på Intel NUC. Stora förhoppningar och mycket arbete har grusats. De timmar maskinerna fungerade var de den dator jag har sökt. Tyvärr verkar det som om den senaste NUC-versionen är ett riktigt stolpskott. Det finns gott om trådar på Intels supportforum och andra ställen med folk som rapporterar liknande fel som de jag råkade ut för. Förmodligen är hårdvaran så dålig att man måste konstruera om dem. Leverantören verkade inte överraskad då jag returnerade maskinen. Kanske finns det inte en enda fungerande Intel NUC Skylake.

Nu står jag åter på ruta 1 då det gäller ny dator. Min gamla blir inte yngre och när jag hade en fungerande modern maskin några veckor märkte jag hur mycket väsen den för och hur långsam den är.

Vad ska jag göra?

  • Gå upp en viktklass och bygga en mini-ITX? Den blir mindre än en vanlig dator men mycket större än en NUC. Redan en mini-ITX har möjligheter (DVD, separat grafikkort) som jag inte utnyttjar och som jag vill komma bort från. Fördelen med ett eget bygge är att det är enkelt att byta delar om något går sönder.
  • Köpa en äldre NUC. Det är tokigt att behöva köpa gårdagens teknik. En gammal NUC blir nästan lika dyr som den senaste.
  • Testa en minidator från någon annan tillverkare. De kan ha samma fel som Intels maskin. Eftersom de har mindre marknadsandelar är supporten nästan obefintlig. Efter det misslyckade NUC-äventyret har jag kanske tappat förtroendet för fler saker än jag borde…
  • Vänta. Kanske kommer problemen med Intel NUC att lösas om några månader. Intel kanske bygger om den eller lyckas eliminera felen. I så fall kan jag lika gärna vänta några månader till så kommer nästa årsmodell med ännu nyare hårdvara. Som bekant kommer det alltid något bättre imorgon…

Som sammanfattning måste jag varna för Intels senaste NUC. Visst, jag och många andra kan ha haft extrem otur, men något är inte som det ska med den senaste NUC:en.

feb 172016
 

Flattr this!

Idag ska jag göra något så ovanligt som att recensera ett proprietärt program. Jag blev kontaktad av programvaruföretaget Investintech som undrade om jag hade lust att recensera programmet Able2Extract på bloggen. Able2Extract handskas med PDF-filer, något som jag gör så gott som dagligen. Som tack får jag en licens. Jag meddelade på förhand att jag recenserar programmet i Linux och på svenska. Versionen jag testar är nr 10. Jag använde Ubuntu Gnome 15.10 och programmet kommer i en .deb-fil som installeras utan problem. Då jag matar in licensnyckeln blir jag påmind om att det var just för att slippa sådant elände jag gick över till Linux…

 

Tyvärr är Able2Extract ett proprietärt program. Man måste godkänna en begränsande licens och gneta in en licensnyckel. Den som uteslutande vill köra fri programvara kan sluta läsa nu.

Tyvärr är Able2Extract ett proprietärt program. Man måste godkänna en begränsande licens och gneta in en licensnyckel. Den som uteslutande vill köra fri programvara kan sluta läsa nu.

 

Able2Extract är ett mångsidigt program för att arbeta i PDF-filer. Det konverterar PDF:er till olika filformat som kalkylark, bild- och textfiler. Det är glädjande att man kan konvertera till ODF, det filformat LibreOffice använder och inte bara till MS-filformat som bara ställer till problem. Det gör givetvis programmet användbart i Linux.

 

Abl2Extract har stöd för filformatet ODF som gör det extra användbart i Linux

Abl2Extract har stöd för filformatet ODF som gör det extra användbart i Linux

 

Förutom att konvertera kan man extrahera och sätta in sidor i befintliga PDF-filer. Man kan dessutom ändra och spara direkt i PDF:er. Allt detta låter spännande och intressant för någon som ofta arbetar med PDF-filer och som vill kunna trixa i dem.

 

Att fylla ett behov

Det mesta Able2Extract kan, kan man i princip göra med fri programvara. De mer avancerade manövrerna är emellertid svåra att få till och en del saker är, så vitt jag vet, man ensam med. Bland de sätt som jag använder för att arbeta med PDF:er finns:

  • Man kan öppna och ändra PDF-filer i LibreOffice Draw, men resultatet blir sällan bra och funktionaliteten är begränsad.
  • Jag använder grafiska program som PDFMod för att extrahera sidor ur PDF:er. Det är enkelt och fungerar bra för små filer. Jag sitter emellertid ibland med bokmanus på flera hundra sidor som jag vill stycka i kapitel. Med så stora filer blir PDFMod mycket långsamt och kraschbenäget. Det är ganska typiskt för Linux att det programmens grafiska skal inte är i klass med de underliggande biblioteken.
  • Terminalprogram som pdftk fungerar klockrent, men om man inte arbetar med PDF:er dagligen får man söka efter rätt kommandon och det kan ta rejält med tid innan man får till det man vill göra, även ganska enkla saker. Om man arbetar med layout är inte terminalarbete optimalt.

Som forskare, författare och bokredigerare upplever jag att ett program som Able2Extract är mer än välkommet i Linuxvärlden. Det saknas ett mångsidigt, lättanvänt och proffsigt verktyg för att arbeta med PDF:filer. Frågan är om Able2Extract lever upp till detta.

 

Allmänt

Able2Extract har ett enkelt gränssnitt med knappar och tydliga menyer.

 

Able2Extract har ett enkelt och funktionellt gränssnitt som liknar en vanlig PDF-läsare

Able2Extract har ett enkelt och funktionellt gränssnitt som liknar en vanlig PDF-läsare

 

Programmet är på engelska. Man leds inledningsvis rätt av små tipsrutor för hur man går vidare. Rutorna går att stänga av när man har lärt sig hur man gör. Jag tycker de fungerar pedagogiskt.

 

Hjälpbubblor visar en rätt i början, ett smart sätt att komma igång snabbt

Hjälpbubblor visar en rätt i början, ett smart sätt att komma igång snabbt

 

Programmet är genomgående enkelt och lättanvänt och fungerar i grunden som en vanlig PDF-läsare. Det går att öppna flera filer samtidigt i flikar.

 

Man kan arbeta med flera dokument parallellt i flikar

Man kan arbeta med flera dokument parallellt i flikar

 

Jag testöppnade några dussin filer och Able2Extract klarar allt med bravur, utom PDF-filer där sidorna består av inscannade eller sparade bilder och inte av text. Då får man mystiska felmeddelanden och filen öppnas inte.

 

Någon som vet vad detta betyder?

Någon som vet vad detta betyder?

 

Just bilder ställer ofta till med problem i olika funktioner, vilket är överraskande eftersom Able2Extract kan konvertera mellan flera bildformat.

 

Able2Extract ska klara att handskas med de flesta vanliga bildformat. Det blir dock ofta problem...

Able2Extract ska klara att handskas med de flesta vanliga bildformat. Det blir dock ofta problem…

 

Att programmet inte klarar av bilder leder till att resultatet blir oacceptabelt om man öppnar filer med både text- och bildsidor.

 

Det här är omslaget till min senaste bok i en PDF med hela texten. Omslaget är helt förvrängt i Able2Extract medan textsidorna öppnas felfritt

Det här är omslaget till min senaste bok i en PDF med hela texten. Omslaget, en bild, är förvrängt i Able2Extract medan textsidorna öppnas felfritt

 

Så här ser Omslaget ut i en vanlig PDF-läsare. Able2Extract är inte bra på att hantera text och bild i samma PDF-fil

Så här ser Omslaget ut i en vanlig PDF-läsare. Able2Extract är inte bra på att hantera text och bild i samma PDF-fil

 

På plussidan klarar Able2Extract att öppna PDF-filer skapade i LaTeX lika bra som sådana som skapats i ordbehandlingsprogram.

 

Konvertera text

Jag testade att konvertera rätt typ av PDF:er, det vill säga textfiler, från PDF till text. Resultaten blev även här blandade. Jag fick en chock då jag såg första filen, en bok jag redigerade för några år sedan. Mina snygga spalter var helt fel och sidan vänd.

 

Min fina artikel blir en ruin i Able2Extract...

Min fina artikel blev en ruin i Able2Extract…

 

Så här ser layouten ut i en vanlig PDF-läsare

Så här ser layouten ut i en vanlig PDF-läsare, en viss skillnad

 

Efter en stunds testande hittade jag förklaringen. Sidan innan är i landskapsformat och Able2Extract har uppenbara problem att växla sidformat om man konverterar flera sidor åt gången. Om man tar en sida i taget blir resultatet bättre.

 

Able2Extract klarar inte av olika sidformat i samma PDF

Able2Extract klarar inte av olika sidformat i samma PDF

Man kan klaga på att layouten inte följs exakt och typsnitt ersätts. Detta är genomgående även i andra funktioner. Man får emellertid en fullt redigerbar textfil man kan skriva i och spara om med ny layout. Det verkar som om konvertering till ODF är i nivå med den till MS-format.

 

PDF:en konverterad och öppnad i LO Writer. Typsnitten är utbytta och layouten något förändrad. Filen är dock fullt redigerbar

PDF:en konverterad som ODF och öppnad i LO Writer. Typsnitten är utbytta och layouten något förändrad. Filen är dock fullt redigerbar

 

Samma PDF i MS-format öppnad i LO Writer. Det finns skillnader jämfört med ODF men filen är alltjämt fullt redigerbar

Samma PDF i MS-format öppnad i LO Writer. Det finns skillnader jämfört med ODF, men filen är alltjämt fullt redigerbar

På det stora hela tycker jag att man får vara nöjd med konverteringsfunktionerna. Man får ut PDF:er som text och kan skriva och redigera i den med ett ordbehandlingsprogram. Den som extraherar text från en PDF är nog inte i första hand intresserad av att bevara layouten, utan är mer intresserad av att bearbeta innehållet. Eftersom layout kan göras i en uppsjö program och varianter är det att begära mycket att alla element ska bevaras till 100%. Allt sammantaget tycker jag att Able2Extract gör ett bra, om än inte fullkomligt, jobb. Programmet är dessutom lättarbetet och snabbt och man kan konvertera flera filer samtidigt.

 

Extrahera sidor

Fungerar mycket bra. Detta är sanningen å säga en tämligen enkel funktion som många program klarar. De grafiska kontrollerna är enkla och resultaten genomgående lyckade. Inga problem med ett 400 sidor långt bokmanus utöver att Able2Extract inledningsvis är långsamt då man bläddrar i så stora filer. PDF-läsare i Linux tenderar dock överlag att bli något långsamma med stora filer. Able2Extract är klart bättre än PDFMod som brukar krascha med stora filer, men långsammare än terminalkommandon.

 

Redigera PDF:er

Man kan ändra och spara om PDF:er direkt i Able2Extract. Jag har inte hittat något annat program som fixar sådant på ett bra sätt i Linux. Närmast kommer LibreOffice Draw, men funktionen är begränsad och svårarbetad. I Able2Extract är det nästan som att skriva i en ordbehandlare då man ändrar i PDF:er. Detta är en bra funktion när man måste göra en liten sista-minuten ändring i en PDF precis innan tryckning. Funktionen är även nyttig för att rätta stavfel och fixa till småsaker. Även på detta område är emellertid resultaten blandade.

Det är enkelt att skriva in och spara om texten. Layout behålls på det stora hela och ändringarna smälter sömlöst in i den gamla texten. Problemet är typsnitt. Able2Extract vill inte befatta sig med ett så vanligt typsnitt som Adobe Garamond, trots att jag både har det installerat på systemet och inbäddat i PDF:en. Enligt manualen ska programmet klara båda, men gör det inte i praktiken.

 

Able2Extract klarar inte alla typsnitt då man redigerar PDF:er

Able2Extract klarar inte alla typsnitt då man redigerar PDF:er

 

Ändringar får göras med andra typsnitt. ”Universella” postscripttypsnitt som Times New Roman och Helvetica fungerar utmärkt. Detta gör att den som snabbt vill lägga till eller ta bort något i en PDF-fil gjord i ett ordbehandlingsprogram med vanliga typsnitt har stor nytta av funktionen. Avvikande typsnitt i sista-minuten-ändringar i ett tryckfärdigt bokmanus är inte acceptabla för proffs.

 

En sida från min senaste bok...

En sida från min senaste bok…

 

Samma sida med en liten liten ändring i Able2Extract som kan förändra hela vetenskapen...

Samma sida med en liten, liten ändring i Able2Extract som kan förändra hela vetenskapen…

 

Även om funktionen har brister är den användbar och om man inte vill få sina PDF:er ändrade måste man börja lösenordsskydda dem.

 

Utvärdering

Able2Extract är ett lättanvänt, stabilt och på det stora hela bra program som delvis fyller en lucka i Linux. Mycket av det man kan göra i det kan man göra i fria program eller via terminalen. Able2Extract är dock genomgående enklare, mer stabilt och mer lättanvänt än alternativen. En del funktioner som att redigera text i PDF direkt tror jag att man är ganska ensam om i Linux.

Investintech ska ha en eloge för att de utvecklar en Linuxversion av Able2Extract. Tyvärr ser många företag inte nyttan med att släppa mer avancerade program för Linux. Kan det bero på att vi Linuxanvändare är ovilliga att betala för program? I Windows är konkurrensen större och givetvis dominerar Adobes program bland proffs. Jag är för dåligt insatt för att uttala mig om hur pass bra Able2Extract står sig mot andra Windowsprogram.

Programmet håller inte proffsklass. Resultaten är ofta inte helt lyckade och det finns en hel del buggar. Man ska inte räkna med att layout och typsnitt behålls då man konverterar filer fram och tillbaka. Ibland undrar jag om det verkligen är version 10 av programmet jag använder. Många grova och uppenbara fel gör att det ibland mer liknar en 1.0 version. Även om buggar och halvbakade funktioner är många vill jag understryka att programmet faktiskt fixar mycket och att det är lättarbetat. Det kraschade heller inte då jag testade det.

Jag tror att Able2Extract är ett användbart tillskott för avancerade hemanvändare som vill trolla med PDF:er och på kontor där det är viktigare att bearbeta innehåll i PDF-filer än att bevara layouter. När man väl lyckats öppna PDF:en i ett ordbehandlingsprogram kan man alltid göra om layouten och spara om filen som PDF.

Allt som allt är Able2Extract ett mångsidigt och bra program men med en del brister och slutresultatet blir inte alltid perfekt.

Men…

Able2Extract kostar pengar 100 dollar för en vanlig licens och 130 för en proffslicens. Skillnaden ska vara att proffsprogrammet har OCR-teknik. Det är väl inga hutlösa priser med tanke på vad Adobe och andra tar för sina program, men i Linuxvärlden är det en förmögenhet.

Spontant tror jag att priset ligger ganska rätt i förhållande till kvalitet. Den tid jag sparar bara på den enkla funktionen extrahera sidor jämfört med terminalkommandon gör att programmet kan betala sig. Även om mer avancerade funktioner är buggiga ger det mig möjlighet att göra saker som jag inte kan med andra program.

Och…

Givetvis är min rekommendation till Investintech att släppa källkoden fri. På så sätt skulle programmet få större spridning och utvecklas snabbare.

feb 092016
 

Flattr this!

Mina förhoppningsfulla och måhända skrytsamma skriverier häromdagen har fått en rejäl törn. Min NUC har kapsejsat. Den kraschade under ett arbetspass, allt frös, hård omstart och därefter var den totaldöd. Då hade den snurrat i max 25 timmar. Min erfarenhet säger mig att det är moderkortet som rykt all världens väg. På en sådan sammanbyggd maskin finns absolut inget man kan göra själv. NUC:en är reklamerad och jag kommer att få en ny på garantin. Det är bara att hoppas att den håller bättre!

Givetvis underminerar sådana här missöden förtroendet. Kanske är NUC bara en nördig leksak, inte avsedd för seriöst arbete. Modellen är dessutom alldeles ny och kanske borde jag väntat några månader att köpa nytt tills barnsjukdomar och eventuella tillverkningsfel rättats till. Bara framtiden kan utvisa om NUC:en håller tillräcklig kvalitet.

Nu sitter jag framför min pensionerade dator och harvar. Den gamla trotjänaren har inte flippat ut en enda gång under sju år. Kanske borde jag ha satsat mina surt förvärvade slantar på att uppgradera den…

feb 022016
 

Flattr this!

Även om jag har slutat åldras upptäckte jag att min stationära dator fyllt sju. Den har varit fantastiskt bra, en budgetmaskin, köpt på REA som bara snurrat på.

Jag har egentligen inte uppdaterat den. Precis då garantin gick ut, rök strömenheten. Strömenhet är en klassisk del datortillverkare sparar in på i budgetmaskiner. Konsumenter läser om RAM, hårddiskkapacitet och processorer, men få kollar upp om strömenheten är underdimensionerad. En hårddisk har också hunnit krascha och bytas. För övrigt snurrar datorn bättre idag än då den köptes. Det beror på att den kom med Windows Vista och nu har den Linux.

Datorn är omodern. Jag har bytt ner mig till lättare skrivbordsmiljöer som Xfce eftersom mer krävande miljöer som Gnome och KDE slöar ner den. DVD-spelaren börjar svikta och frågan är om det är lönt att laga och lappa. Börjar jag sätta i moderna delar behöver nog hela innanmätet bytas för att allt ska samspela och det blir i praktiken en ny dator. En ny dator var ordet sa Bull!

 

Julrea!

Under julrean letade jag därför efter en ny skrivbordsdator. Visst fanns det många lockande erbjudanden, men inget jag föll för. Det fanns flera skäl.

  1. Många REA-datorer är ämnade för spel eller annan livaktig användning och har kraftig processor och grafikkort. Jag spelar förvisso en del, men mina favoriter: Baldurs Gate och Alpha Centauri behöver inga dyra kort. Det är osannolikt att jag blir ung på nytt och börjar storspela moderna spel. Jag vill inte betala för prestanda jag inte använder. Kraftig processor och grafikkort kräver mycket ström och stora fläktar. Ström kostar pengar och fläktar brummar. Det stör när man sitter och skriver.
  2. Alla REA-datorer levereras med förinstallerat Windows. Om man vill vara kvar i Windowsvärlden måste man uppdatera till Windows 10.

Windows 10 kränker mina rättigheter, spionerar och reducerar mig till ett reklam-ID. Dessutom har Microsoft trakasserat mig ett halvår med att jag måste uppdatera då jag någon gång knäppt igång Windows. Det har gjort mig fly förbannad och var sista strået för att jag inte ens kommer att dualboota med Windows framöver.

Jag undrar vad gamle Foucault hade sagt i sin Övervakning och straff om att folk entusiastiskt betalar för att bli övervakade och låter sig sövas av makten med reklam och underhållning. De som till äventyrs skriver något subversivt kan påräkna repression. Det är skrämmande att läsa entusiastiska artiklar om att man ska uppdatera Windows ”gratis” och därmed reducera sig själva till ett övervakningsobjekt.

Jag ställer inte upp. Visst kan man köpa en dator och radera Windows och installera något bättre, så som jag gjort i tio års tid. Jag vägrar dock att betala Microsoftskatt en gång till och det är särskilt motbjudande att tvingas betala för det perverterade Windows 10. Datorn blir över 1000 kronor dyrare och jag blir 100000 kronor dummare, pengar jag hellre lägger på extrautrustning. Att ta bort Windows och installera Linux kräver dessutom extra arbete och garantin slutar gälla.

 

Specialdator

Efter dessa insikter försvann alla alternativ med förinstallerat Windows och en ”färdig” dator.

Det finns några få butiker som säljer datorer utan förinstallerat Windows eller med Linux. Små volymer och nischad försäljning gör priserna höga och urvalet litet. Ofta är det högklassiga prestandamaskiner, för dyra och för bra för mig. Det går att beställa Linuxdatorer från utlandet, men det blir dyrt och det kan bli problem med garantin.

Även detta alternativ föll

 

Byggsats.

Jag klarar att knåpa ihop en dator. När datorn väl är hopskruvad har jag ingen lust att uppgradera förutom saker som går sönder av slitage, som hårddiskar.

Om man köper en byggsats, lösa delar eller låter en datornasare knåpa ihop kan man slippa Windows. Jag undersökte detta noga och slog så småningom till på ett lite speciellt sätt.

Det som (nästan) avhöll mig var att jag insåg vad jag är missnöjd med med min gamla dator. Det är en normalstor (stor)låda som tar plats, brummar och är svår att pilla med. Kontakter på baksidan, insidan ett virrvarr. Varför ska en dator (ett vardagsredskap för mig och många andra) se ut så? Bara en tekniker kan designa ett ting så dumt.

Jag är å andra sidan mycket nöjd med min bärbara dator. I den sitter en strömsnål Intel i5 processor. Prestandamässigt har den allt jag behöver och batteritiden är strålande, upp mot sex timmar. Den är tyst och tillräckligt snabb för mig. De enda gångerna den går på knäna är vid stora filkopieringar. Intels prylar har fördelen att fungera mycket bra med Linux och mestadels ha öppna drivrutiner.

 

Stordatorn

Efter mycket funderande hoppas jag att jag har hittat hem. Det blev ett stort litet monster, en Intel NUC. NUC är en så kallad Barebone-dator, en extremt liten maskin. Många använder NUC som mediadator, men den går utmärkt att använda som kontorsdator. Användningsområde styrs av hur man utrustar den. Jag beställde lösa delar och satte ihop den som jag vill ha den:

  • Intel NUC 6i5 SYH. Detta är NUC modell större med plats för en SSD och en hårddisk. Den har den senaste generationen i5 processor.
  • 16 GB minne (8GB hade räckt, prisskillnaden var liten. Jag börjar dessutom bli glömsker så extra minne i datorn får kompensera)
  • 120 GB SSD-disk för operativsystem och hemmapp
  • 2 TB mekanisk hårddisk för filer och projekt

Jag har just packat upp och satt ihop NUC:en. Det tog en kvart. Precis lagom tid för att knåpa ihop en dator. Nästa kommer att gå på fem minuter. På pappret har NUC:en allt jag vill ha:

  1. Inget Windows.
  2. ”Rätt“ prestanda: Liten, lättbyggd, tyst, strömsnål men med muskler då det behövs.

 

När en författares grogg är större än hans dator kan det vara fara på färde! Bilden visar hur liten NUC:en är

När en författares grogg är större än hans dator kan det vara fara å färde! Bilden visar hur liten NUC:en är

 

Det går inte riktigt att beskriva hur tyst NUC:en är. Min gamla dator var inget högljutt monster. Alla supermoderna delar (som Nvidia GeForce 120GT) gjorde att den inte krävde alltför stora fläktar. Det är dock först med NUC:en jag inser hur mycket den faktiskt lät. NUC:en är inte ljudlös, den har en fläkt, men omöjlig att höra i ett rum.

 

Om en författares böcker är tjockare än hans dator finns det måhända fortfarande hopp...

Om en författares böcker är tjockare än hans dator finns det måhända fortfarande hopp… Notera avsaknaden av skattemärket (Windowsdekalen) på NUC:en. Konkurrensverket kommer säkert att jaga mig för att jag på ett otillbörligt sätt gynnat andra operativsystem än Windows.

 

Nackdelar

NUC:en har också nackdelar:

Den är dyr

Prestandan är inte överväldigande utan som en hyfsat bra bärbar dator. Man betalar extra för det lilla formatet och designen.

Den är ännu dyrare

Själva NUC:en är dyr men överkomlig. Den kräver dock kringutrustning. Det lilla formatet leder också det till extra kostnader. Den mekaniska hårddisken är till exempel en liten 2,5 tummare för bärbara datorer och ingen 3,5:a för stationära. 3,5 tummare är billigare och snabbare och jag hade fått minst 1 TB mer för samma kostnad.

Halvbra anslutningsmöjligheter

Egentligen är det fantastiskt hur mycket anslutningar man har lyckats klämma in i en så liten låda:

  • 4 USB
  • 1 HDMI
  • Kortläsare
  • Ethernet
  • Blåtand
  • Mini displayport
  • Hörlur/högtalare/mikrofon
  • Wifi

Det är både funktionellt och imponerande, men knapert om man betänker att mitt tangentbord tar två USB-portar, musen en, skärmen en. Det blir inget över till skrivare, scanner, externa hårddiskar, kamera, USB-minnen, MP3-spelare med mera. Gamla anslutningar som VGA och PS2 kan man glömma och i och med det gamla tillbehör. Det leder till:

Nya tillbehör

Var för sig är inte datortillbehör särskilt dyra, men tillsammans blir det kostsamt. För min del blev det:

  • Ett vackert självlysande gaming-tangentbord som är fantastiskt att skriva på. Rejält prissänkt under Julrean
  • Högtalare som ansluts till hörlursuttag
  • USB-Hubb
  • Diverse kablar och adaptrar. En skärm ansluts via mini displayport och en andra via HDMI(-VGA-adapter).

Hade jag varit tvungen att betala för Windows hade jag fått pruta på extrautrustningen.

Så här ser min arbetsplats ut just nu. I samband med datorköpet passade jag på att städa. Normalt ligger det drösar med papper och böcker upp till bildskärmens nederkant. NUC:en kommer snart att vara försvunnen. På bilden syns mina nya högtalare och tangentbord

Så här ser min arbetsplats ut just nu. Jag passade på att städa i samband med datorköpet. Normalt ligger det drösar med papper och böcker upp till bildskärmens nederkant. NUC:en kommer snart att vara försvunnen. På bilden syns mina nya högtalare och tangentbord

 

Sammanfattning

Efter någon dags ägande kan jag konstatera att NUC:en var dyr, men att den också har många goda sidor och imponerar. Att installera Linux var emellertid pilligare än jag trodde. Intels Skylake processer är för nya för att de ska ha fullt stöd i vanliga distributioner. Man får köra in en nyare kärna manuellt och uppdatera Intels drivisar. Det kommer att lösas om ett par månader då *Buntu, Mint, Fedora med flera släpper sina vårversioner. Efter några timmar fungerar dock allt som det ska. Denna tid är betydligt längre än vad det brukar ta att installera Linux. Den ska ställas mot de dagsverken man måste lägga ner på att få igång ett ”förinstallerat” Windows och installera alla program.

Nu återstår det att bekanta sig med NUC:en som avancerad kontorsdator. Jag får kanske anledning att återkomma med en recension då jag testat ett tag!

jan 242016
 

Flattr this!

Standardinställningar för litteraturlistor gjorda med BiBTeX i LyX/LaTeX resulterar onekligen i en luftig och snygg förteckning i PDF:en.

Lång

Med standardinställningar får man en snygg och luftig litteraturlista, kanske för luftig…

Nackdelen är att listan sträcker sig över många sidor och jag tycker att den är väl luftig jämfört med den ganska komprimerade brödtexten i samma bok. Det hade varit bra om man kunde trycka ihop avståndet mellan titlarna.

Det är variabeln bibsep som styr avståndet mellan titlarna. Man påverkar den genom att sätta in denna rad i sin LaTeX-ingress:

\setlength{\bibsep}{2pt}

Avståndet mellan titlarna är i exemplet 2 punkter, värdet i sista hakparentesen. Det ger detta resultat i PDF:en.

Långt

Samma litteraturlista men komprimerad. Jag tycker den blir ännu snyggare och man slipper skriva ut eller trycka åtskilliga sidor.

Man kan experimentera med avståndet i den sista hakparentesen tills man hittar något som passar.

nov 222015
 

Flattr this!

Jag har nu avslutat nästan tio års forskning genom boken Baronens tårar Arkeologi och passion i Götiska förbundet. Boken handlar om arkeologins historia under tidigt 1800-tal och ger nya perspektiv på det famösa Götiska förbundet med berömda medlemmar som Esaias Tegnér, Erik Gustaf Geijer och Jacob Adlerbeth.

Ett snabbt sätt att förstå vad boken handlar om är att läsa baksidestexten:

Götiska förbundet var en brokig skara festglada stollar, skalder och patrioter under tidigt 1800-tal. Forntiden var en förlorad Guldålder och bröderna hade en plikt att fornforska och kartlägga de gamla göternas bedrifter.

Göterna undersökte och spekulerade. De skapade stenåldern, grävde ut jättegravar och reste land och rike runt för att dokumentera fornlämningar, fridlysa och värna. De skrev lagar och gav namn. Förbundet var Sveriges första arkeologiska sällskap. Man förvandlade förlegad antikvarianism till vetenskaplig arkeologi.

I centrum fanns Skriftvårdare Jacob Adlerbeth (1785–1844), den vänfaste Redlige Rolf. Adlerbeth var förbundets själ och hjärta. Han bekostade resor, granskade avhandlingar och såg till att böcker om arkeologi blev tryckta. Forntiden var hans passion och han var motorn i svensk arkeologi.

Påvel Nicklasson är docent i arkeologi vid Lunds universitet och visar hur Adlerbeth och hans bröder skapade arkeologi ur sorg och bedrövelse när:

All vanhelgd på en gång inbröt i den sämsta metallens Ålder.

Omslag och baksida. Andy Warhol möter Jacob Adlerbeth!

Omslag och baksida. Andy Warhol möter Jacob Adlerbeth!

 

I boken berättar jag om hur stenåldern blev till, om en halländsk jättegrav, om hur den utfattige Pehr Wilhelm Tholander löste kilskriftens gåta samt varför Götiska förbundets skriftvårdare, Jacob Adlerbeth, satsade allt på arkeologi.

Det blev många vackra sidor skriva i LyX

Det blev många vackra sidor skrivna i LyX

Boken är på 400 sidor, inbunden i A4-format och utgiven i Arkeologiska institutionen i Lunds skriftserie. Illustrationerna är i färg och svartvitt. Troligen är det den bästa bok som skrivits.

 

Fri programvara

En förutsättning för att genomföra ett sådant här mångårigt forskningsprojekt är de datorprogram man använder. Jag har uteslutande använt fri programvara. Enda undantaget är omslaget som ett proffs hjälpte mig med i InDesign. Fri programvara är bred och finns för alla arbetsuppgifter.

Mina huvudprogram har varit:

  • OpenOffice Writer. Jag började skriva några kapitel i OpenOffice ordbehandlingsprogram. LibreOffice är arvtagaren till OOo och kan allt.
  • LyX blev något år in i projektet mitt skrivprogram. Det är överlägset alla ordbehandlingsprogram för den här typen av projekt. Jag har kunnat skicka kollegor snyggt typsatta utkast under arbetets gång och möjligheterna till kontroll, anteckningar och design är oslagbara. Tryckeriet tog min PDF-fil rakt av så i praktiken har jag använt ett och samma program från idé till färdig bok. Det är ett fruktansvärt effektivt sätt att arbeta eftersom man bara behöver lära sig ett program. Om jag hade använt ett ordbehandlingsprogram hade jag fått sätta boken i ett annat program och jag hade inte alls haft samma kontroll. LyX är det program jag som akademisk skribent letat efter!
  • Kile och Gummi. LyX är ibland inte det bästa programmet då man vill arbeta med layout och testa LaTeX-kod. Jag föredrar rena LaTeX-redigerare för att kunna pilla med kodning. Då allt stämmer kopierar jag över koden till LyX. Kile har massvis med funktioner medan Gummi har fördelen att de ändringar omedelbart och automatiskt uppdateras i PDF:en. Det är suveränt då man arbetar med grafik och layout. Givetvis hade jag kunnat använda en ren LaTeX-redigerare för hela projektet. Jag tycker dock att den extra hjälpen i LyX med mallar, automatiska inställningar och enkelhet är värdefulla och sparar mycket tid.
  • Jag har använt GIMP för all bildredigering. GIMP är lite speciellt och inte lika avancerat som till exempel Photoshop. Det duger dock förträffligt till att beskära, rotera, göra bilder ljusare eller mörkare med mera. Lär man sig GIMP kan man bearbeta bilder snäppet under proffsnivå och det är fullt tillräckligt för alla utom proffs.
  • FocusWriter. Ibland vill man göra en snabb anteckning, en lista på böcker man ska kolla upp eller bara testa en idé i skrift. FocusWriter är superbt för sådana saker. Man slipper krånglet i vanliga ordbehandlingsprogram och kan fokusera på vad man skriver. Detta blogginlägg är skrivet i FocusWriter.

Alla dessa fantastiska program kostar tillsammans 0 kr. Givetvis kan (och bör) man skänka en slant till utvecklarna så att de inte ledsnar.

Programmen har snurrat i Linux. Jag har oftast använt Kubuntu. KDE är den bästa skrivbordsmiljön om man arbetar avancerat på en dator. Framför allt uppskattar jag filhanteraren Dolphin där man kan installera tillägg. Ett sådant som jag verkligen använt är KDE service menu PDF. Med hjälp av det kan man konvertera, komprimera och trixa med PDF-filer i högerklicksmenyn istället för att antingen använda långsamma specialprogram eller ge krångliga terminalkommandon. Tillägget har sparat många timmars arbete.

Sammanlagd kostnad för operativsystem: 0 kr. Givetvis kan (och bör) man skänka en slant också till sin favoritdistribution så att den kan leva vidare.

 

Varför fri programvara?

Fri programvara har varit en förutsättning för ett långt och invecklat projekt. Jag har inte haft ett enda problem med filformat eller med att öppna gamla filer. Tio år gamla filer har hängt med i alla uppdateringar av LyX och går utmärkt att kompilera till PDF. Jag förväntar mig att kunna öppna och kompilera filerna om tio år om jag skulle vilja ge ut en andra upplaga.

Filformatet ODF i FocusWriter gör att jag kan öppna textfiler i vilket ordbehandlingsprogram som helst.

Det enda problem jag haft var med omslaget som gjordes av ett proffs i InDesign. Jag kunde inte öppna filerna utan fick tala om vad jag ville ha gjort. Jag tvivlar på att filen kommer att gå att öppna om tio år. Adobe är alldeles för girigt för det.

 

Alternativ?

Hade jag arbetat i Windows hade Windows kostat att uppdatera och hålla i skick med antivirusprogram och annat trams. Jag hade i princip kunnat använda samma eller motsvarande program men fått arbeta mer med underhåll och uppdateringar i ett långsammare och sämre system.

Hade jag valt att använda proprietära program hade jag fått betala tusenlappar för ett ordbehandlingsprogram. Under tio år hade jag säkert varit tvungen att betala flera gånger i takt med nya programversioner. Program som Photoshop och InDesign för bildbehandling och sättning hade kostat ännu mer.

Det hade även kunnat bli problem med tryckeriet som förvisso använder Adobes produkter, men där versionsnummer kan vara avgörande om en fil går att öppna eller ser likadan ut hos dem som hos mig.

Jag har kunnat behålla datorer längre än vad som hade varit möjligt med proprietära program. LyX/LaTeX kräver minimalt med datorkraft. Proprietära program och operativsystem har som affärsidé att man ska köpa ny dator ofta eftersom man då ska tvingas betala för operativsystemet en gång till. Den besparingen har jag använt för att köpa stor skärm, extra hårddiskar, skön stol och annan kringutrustning. Jag har det mycket bekvämt då jag arbetar. Min stationära dator, som jag skriver mest på, är snart ett decennium gammal och fungerar utmärkt.

Den springande punkten är att slutresultatet inte hade blivit bättre med proprietära program och operativsystem. Jag hade förhoppningsvis nått samma mål men med mer arbete och större kostnader. Varför ska man krångla till det för sig?

Proprietära filformat hade inneburit att jag när som helst inte hade kunnat öppna mina filer eller varit tvungen att köpa den senaste programversionen för att komma åt vad jag skrivit. Då ett program uppdaterar sitt filformat hade jag kunnat få problem med något annat program och varit tvungen att uppdatera. Sådana problem är vardagsmat för mina kollegor som skryter med sina nya dyra program och nya datorer, men som inte kommer åt vad de skrev för tio år sedan.

För den som vill läsa om arkeologi i Götiska förbundet eller se vad man kan åstadkomma med fri programvara kan köpa en bok genom att kontakta mig på bloggen!

okt 262015
 

Flattr this!

I torsdags släpptes Ubuntu 15.10 med avknoppningar som Kubuntu, Xubuntu, Lubuntu, Ubuntu Gnome, Ubuntu Mate med flera. Naturligtvis har jag tagit mig en titt.

Ubuntu 15.04 var den buggigaste Buntuversion jag skådat. Min favoritvariant, Kubuntu, gick igenom en stor uppgradering till plasma 5 vilket ledde till massor med märkliga buggar, krascher och att saker inte fungerade. Till sist gav jag upp.

Jag testade Ubuntu Gnome och det fanns mycket positivt, men också sådant som jag inte kom överens med.

Till sist hamnade jag i den mest konservativa skrivbordsmiljön Xfce och har kört Xubuntu i nästan ett halvår. Xubuntu är gammaldags och innehåller få innovationer. Det är inte särskilt inspirerande, men saker fungerar som man förväntar sig och skrivbordet är superstabilt, snabbt och utan ballast. Även här fanns det emellertid märkliga buggar.

Det var inte bara i skrivbordet utan även i det underliggande systemet som det fanns buggar. Detta till trots att 15.04 innehöll få nyheter förutom kärn- och programuppdateringar.

Därför såg jag förhoppningsfullt fram mot Ubuntu 15.10. KDE har gjort stora framsteg och många buggar rättats till. Det har dock varit turbulens bland Kubuntuutvecklarna och det är frågan om hur pass mycket energi som kommer att läggas ner på distributionen framöver. Frågan är om jag kan återvända hem till Kubuntu.

 

15.10

Man kan kort säga ur askan i elden. 15.10 är om möjligt ännu buggigare än sin föregångare och släpptes med så kritiska buggar att systemet garanterat kraschar för användare med viss hårdvara som installerar paket systemet rekommenderar. Detta till trots att Ubuntu 15.10 innehåller ännu färre nyheter. Förutom kärn- och smärre programuppdateringar får man verkligen leta efter nyheter. Givetvis kommer flera buggar att rättas till de närmaste veckorna, men helhetsintrycket är inte bra.

Kubuntu 15.10 är fortfarande inte färdigt, även om det blivit mycket bättre än 15.04 och jag vill inte köra det på mina arbetsstationer.

Xubuntu 15.10 är OK, men inte ens den mest konservativa skrivbordsmiljön har man lyckats få problemfri.

 

Buggbuntu

Ubuntu har sloganen Linux för Human Beings och marknadsförs som enkelt och användarvänligt. Det stämmer inte. En normalanvändare ska inte behöva söka efter lösningar i timmar eller bli sittande med en ostartbar dator. Visst måste man acceptera att versioner mellan Långtidsvarianterna inte kan vara lika gedigna, men någonstans går det en gräns. Vill man köra Bleeding Edge finns bättre Linuxvarianter.

Om man inte kan prestera bättre är det smartare att lägga ner mellanversionerna eller göra dem till rullande instabila utvecklingsversioner. I så fall kan man emellertid fråga sig vad som blir skillnaden mellan Debian och Ubuntu.

Har man fokuserat för mycket på att göra Ubuntu till ett telefon-OS och glömt kvalitetstestning? Det sista dryga halvåret har jag varit en missnöjd, men lojal användare. Måttet börjar dock bli rågat och jag kommer att undersöka andra distributioner. Det känns inte längre som att Ubuntu lever upp till mina krav på ett hyfsat stabilt operativsystem med hyfsat moderna programversioner och möjligheter att fippla med Linux på egen hand.

 

Framtiden

Detta är några av de spekulationer som ploppar upp då jag testar 15.10. Några är säkert tokiga och andra hoppas jag är fel.

På sikt är de många buggarna och få nyheterna oroande. Nästa version, 16.04, är en Långtidsversion som ska vara superstabil. Det finns dock en lång rad tunga Ubuntunyheter i kön: Unity 8, Mir, Snappy. De utvecklas av Canonical. Sådana genomgripande förändringar tar tid innan de fungerar tillsammans med allt annat. Sådana nyheter skulle introduceras i mellanversioner för att testas och utvärderas och därefter vara stabila i långtidsversionerna. Nu är mellanversionerna märkligt tomma på innovationer med en märklig ketchupeffekt till den kommande långtidsverionen.

Detta måste innebära att man antingen måste fokusera på att göra 16.04 hyfsat buggfri, men utan nyheter. Ubuntu 16.04 skulle i så fall bli en uppiffad 12.04. Skrivbordsmiljön Unity har alltjämt samma grundversion. Till och med superkonservativa Xfce har gått igenom större förändringar sedan 2012. Om nyheterna uteblir blir Canonicals pipdröm om konvergens med telefoner försenad till LTS 18.04 och då har nog tåget gått. Om man å andra sidan tar in nyheterna blir 16.04 ett buggträsk som bara extrema telefonentusiaster kan använda.

Man kan fråga sig om Ubuntu alltjämt är ett flaggskepp för fri programvara och ett realistiskt alternativ till Windows och MAC. Det hade varit katastrof för Microsoft om Windows 10 hade varit hälften så buggigt mot vad som blivit standard i Ubuntu. Ubuntus stora insats var att visa att Linux går att använda på skrivbordet. Ubuntu fick mig och många andra att gå över till Linux. Efter det har man satsat på så många tokigheter: Ubuntu på TV, Ubuntu One, reklam, insamling av användardata, telefoner med mera, att man tappat kursen. Canonical har, så vitt jag vet, på elva år inte hittat något sätt att tjäna pengar på Ubuntu. Den största katastrofen var den egenutvecklade skrivbordsmiljön, Unity. Det gjorde avknoppningarna bättre och mer spridda. Ubuntu har blivit byggarbetsplats för andra men nu svajar bygget. Kanske kommer fler distributioner att gå över till Debian direkt istället för att ta omvägen via Buggbuntu. Kanske är det en sådan distribution som jag kommer att använda framöver.

 

Kloka ord

Om man inte måste ha det senaste avråder jag från att använda *Buntu 15.10. Långtidsversionen 14.04 är bra och efter ett och ett halvt år har fel och buggar rättats till. Genom att lägga till extraförråd får man tillgång till nyare programversioner. Trots det känns en hel del föråldrat. Ett och ett halvt år är lång tid i Linuxvärlden.

sep 122015
 

Flattr this!

En anfang är en särpräglad begynnelsebokstav på en sida eller i ett kapitel. Det är ett gammalt beprövat knep att få liv i boksidor. Det härrör från medeltida handskrifter där munkar kunde smycka begynnelsebokstäver på fantastiska sätt.

I LaTeX/LyX får man enklast till anfanger med paketet Lettrine. Man skriver

\usepackage{lettrine}

i LaTeXingressen.

I LyX anger man därefter i texten med ERT-rutor var man vill ha anfanger och de inställningar man önskar.

Exempel

Exempel på Lettrine i LyX. U blir anfang. nder kapitäler

Man kan läsa hur man ändrar inställningar i Lettrines dokumentation. Möjligheterna är närmast oändliga. Man kan exempelvis ge anfanger en annan färg än brödtexten, använda bilder eller placera anfanger på olika sätt i förhållande till brödtext och marginaler.

Exemplet ger detta resultat:

Exempel 2

Den färdiga PDF:en

Jag använder speciella kapitelrubriker som jag kanske skriver om hur jag får till någon annan gång.

 

Finlir

Jag ger några exempel på hur man kan detaljstyra Lettrine och anfanger.

 

Kapitäler

Ofta använder man kapitäler i ett eller ett par ord efter en anfang. Anledningen är att det blir en mjukare övergång mellan den stora anfangen och brödtexten. Kapitältexten är den som står i hakparentesen efter anfangen i exemplet ovan.

Jag ville dock inte ha kapitäler utan vanlig brödtext direkt efter anfangen. Det får man till genom att ändra typsnittet i Lettrine genom att lägga till denna rad i LaTeX-ingressen, lämpligen omedelbart efter raden som laddar Lettrine.

\usepackage{lettrine}
\renewcommand{\LettrineTextFont}{\rmfamily}

Resultatet blir detta:

Jämför med exemplet ovan. Det finns inga kapitäler efter anfangen

Jämför med exemplet ovan. Det finns inga kapitäler efter anfangen

Lutande bokstäver

Vissa bokstäver är svårare än andra som kapitäler. Exempel på sådana är A och V där brödtexten skär sig mot vinklarna.

skärmdump12

A som anfang. Notera de ojämna textraderna efter anfangen. De går att göra snyggare

I dessa fall kan man använda kommandot slope. Det gör att brödtexten följer anfangen.

slope=4pt

skärmdump13

Ex A

Jämför med exemplet ovan. Textraderna efter anfangen följer A:ets kontur. Mycket snyggare!

I exemplet betyder 4pt fyra punkters avstånd mellan brödtext och anfang. Om man har ett V som anfang måste texten lutas åt andra hållet. Kommandot blir då:

slope=-4pt

Det gör att brödtexten lutar åt andra hållet.

Det går att detaljstyra LaTeX/LyX och få till sypersnygga layouter!