Zotero har plugins (insticksmoduler) till OpenOffice Writer och MS Word. Man kan lägga till referenser, modifiera dem och skapa en litteraturlista från en knapprad inifrån Writer eller Word. Det är ett mycket enkelt sätt att använda Zotero.

Hur gör man om man har ett annat ordbehandlingsprogram? Då finns det inga insticksmoduler som underlättar arbetet. Det finns några olika sätt man fortfarande kan använda Zotero. Jag har testat i AbiWord.

Ett sätt är genom att markera en eller flera referenser i Zotero, dra och släppa till en tänkt litteraturlista i ordbehandlingsprogrammet. Markera en referens i Zotero och dra över den till ditt ordbehandlingsprogram där du vill ha referenslistan.

Man får själv sätta ut fotnoten i texten och sortera sin referenslista i bokstavs- eller nummerordning. Zotero ska enligt dokumentationen sortera referenslistan, men jag fick det inte att fungera. Zotero/AbiWord hade även problem med svenska åäö, som inte gick igenom och vid ett par tillfällen gjorde att texten förvanskades och jag körde fast. Det bästa är att göra en backup innan man börjar göra manuella referenslistor med Zotero i viktiga dokument.

Man kan även kopiera över referenser med CTRL+ALT+c. Det göär samma sak som Dra och släpp. Läs mer om metoderna här.

Man kan ändra en del inställningar i Zotero under Inställningar – Exportera.

Ett annat sätt att skapa en referenslista är genom att välja de referenser man vill ha, högerklicka och välja ett sätt att exportera dem. De går till exempel att kopiera. Därefter kan man klistra in dem i ett dokument.

Man väljer stil och hur man för vidare sina referenser i nästa dialogruta.

Även här kan det  bli problem och efterarbete beroende på vilken stil man väljer och hur man klistrar in.  Klistrar man in på vanligt sätt fungerade inte en del av zoteros stilar i AbiWord. Det blev stora tomma avstånd mellan poster. Om jag klistrade in som oformaterad text fick jag sätta titlar i kursiv och göra indrag själv.

Ett tredje sätt är att arbeta i rtf-format. Man lägger in fotnötter inom klamrar.

I Zotero går man därefter in under Inställningar – RTF Scan…

Man letar reda på sitt dokument och var man vill ha den scannade kopian. Man klickar på Nästa och svarar på de frågor Zotero ställer i kommande dialogrutor. Man kan få leta reda på sina referenser en gång till om Zotero är tveksam på vad man menar. Zotero har problem med referenser som innehåller svenska åäö. Dessa fick ja leta reda på en gång till för att Zotero skulle bli nöjd. I det färdiga dokumentet är det dock inga problem. Man får även som vanligt välja vilken stil man vill ha på sin referenslista. Läs mer om Zotero och RTF här.

Metoderna fungerar, men är inte särskilt smidiga. De är långt ifrån lika lättarbetade som insticksmodulerna i Writer eller Word. Jag stötte på problem med alla metoderna. Att göra en litteraturlista till en artikel fungerar, men är ganska krångligt. Jag skulle inte vilja göra det för en bok. Innan man börjar rekommenderar jag varmt att man tar en backup av sin fil. Vid några tillfällen var jag tvungen att kasta dokument och börja om från början. Metoderna fungerar. De är ibland svåra att förstå sig på och ibland blir det fel.

Det som skulle behövas är plugins från Zotero till fler ordbehandlingsprogram än Writer och Word. Jag har sett diskussioner om portning till AbiWord, KWord och Lotus Symphony. Eftersom dessa program och Zotero har öppen källkod, är det inga problem för den som kan programmera och har tid, att skriva en plugin. Man diskuterar om insticksmodulerna ska göras av de som gör ordbehandlingsprogrammet eller av de som gör Zotero. Alla har mycket att stå i och en länk till någon annans program innebär extra arbete. Jag skulle gärna kunna använda Zotero på ett enklare sätt i Abiword än vad jag kan idag!

Ordbehandlingsprogram är stockkonservativa. Det är små skillnader mellan hur mitt första riktiga ordbehandlingsprogram, MacWrite, såg ut 1990 och dagens program. Man har menyer och under det knappar. Till och med något så idiotiskt som linjaler har följt med.

Det är egentligen ointressant vilket program jag jobbar i på datorn. Jag använder oftast bara basala funktioner. Det viktigaste med programmet är filformatet det använder. Filformatet avgör om jag kan komma åt det jag skrivit om några år och om jag har friheten att växla program och operativsystem.

Det kanske inte är så konstigt att ordbehandlingsprogram har konservativ design. Jag gör samma sak idag som jag gjorde 1990 – Jag matar in text. Andra skrivhjälpmedel är ännu mer konservativa. Blyertspennan uppfanns 1795 och ser likadan ut än idag.

Nu menar jag inte att man ska bli primitivist och bara använda program som PyRoom med ett barskrapat minimum av funktioner. Det är bra att ha en rättstavningsfunktion. Det är bra att kunna använda spalter, lägga in referenser och placera en bild.

Problemet för ordbehandlingsprogram är att funktionerna blivit allt fler. Numera ska ett ordbehandlingsprogram fuska som layoutprogram och ritprogram. På MS Offices hemsida står det att MS Office 1.0 hade 100 funktioner. MS Office 2007 har mer än 1500. De flesta ordbehandlingsprogram dras idag med problemet hur allt ska få plats och hur användaren ska hitta allt som finns.

En lösning finns i MS Office 2007 som använder ”ribbon” eller ”fluent” design. Varje meny har en egen rad med knappar och undermenyer. Menyerna viks på så sätt ut vågrätt istället för lodrätt. På många sätt är det en innovativ lösning. Frågan är om det blivit lättare att hitta funktioner. I mina ögon har designers haft mer att säga till om än skribenter. MS Word 2007 är visuellt tilltalande men jag tycker inte det är särskilt enkelt att jobba i. För enkla dokument är det för mycket som stör. För tunga dokument hittar jag inte de funktioner jag letar efter.

Samma grunddesign finns i betaversionen av MS Word 2010 som Microsoft precis släppt. Microsoft vill ta patent på sin design. Det visar hur nöjd man är med konceptet.

Allt fler har Widescreenskärm. I KWord har man tänkt på detta. Menyerna finns kvar överst. Knappar och funktioner har flyttats till till höger. Därmed får man en större arbetsyta i höjdled än i andra ordbehandlingsprogram. Gränssnittet påminner om layout- och ritprogram som InDesign och Photoshop. Problemet är att man inte får plats med lika mycket lodrätt som vågrätt på en skärm. Alla har inte Widescreen skärmar. Det innebär att funktioner måste gömmas. Färre kommandon blir tillgängliga samtidigt. Det fungerar i ett layoutprogram. Där arbetar man ofta systematiskt med en sak åt gången. En skrivprocess är kaotisk

Gränssnittet kan upplevas som förvirrande av en annan anledning. Vi västerlänningar är övade att läsa från vänster till höger, uppifrån och ner. Den lodräta arbetsytan till höger strider mot detta. Hur som helst tycker jag att konceptet är intressant och är spännande att följa. KWord utvecklas kanske mer som layoutprogram än som ordbehandlare. Därmed blir designen mer ändamålsenlig.

Lotus Symphony har gått en annan väg. Man har förutom menyer en yta med kommandon till höger. I Symphony arbetar man med dessutom med dokument i flikar som i en webbläsare. Programmet är visuellt tilltalande. Det har dock stora brister vad det gäller prestanda. Funktionsmässigt ligger Symphony efter OpenOffice och MS Office. Användargränssnittet är trots det nästan lika överlastat. Lotus Symphony är ett ytterligare exempel på att designers fått får stort utrymme. Hade prestandan varit lika prioriterad hade Lotus Symphony varit en vinnare.

AbiWord har behållit det klassiska meny- knappkonceptet. Det fungerar bra. AbiWord har färre funktioner än andra ordbehandlingsprogram. Jag hoppas att Abiword behåller denna struktur och inte utvecklas till ett nedtyngt multifunktionprogram. AbiWord har alla basala funktioner, stödjer vettiga filformat och går snabbt och lätt att jobba i. Jag känner mig förflyttad till 1990-talet! I mina ögon är det denna ordbehandlare som fungerar bäst.

OpenOffice Writer har också behållit ett klassiskt utseende. Writer har nästan lika många funktioner som MS Word. För varje version av programmet tillkommer nya. Användarna kräver allt mer. Gränssnittet har däremot knappast utvecklats under de nio år OpenOffice funnits. Det har därför blivit allt mer överlastat. Förutom menyer och knapprader finns dialogrutor och undermenyer med nya valmöjligheter. Många funktioner är så djupt begravda att jag tror att många inte hittar dem. Om jag ska vara ärlig är jag inte särskilt nöjd med användargränssnittet. Det är dock saker i görningen vad gäller gränssnittet i OpenOffice. Det får jag återkomma till i ett annat inlägg.

Ska jag ge något råd? Det viktigaste är att fundera över hur man gör saker. Vilka funktioner använder du när du skriver? Jag tror inte det är många. Därefter kan du börja fundera på vilket program som löser det du gör bäst.

Själv använder jag helst Abiword. Det går snabbast att jobba i. Varför krångla till det med funktioner jag inte använder? För böcker och större artiklar använder jag Writer. Under det litet bökiga gränssnittet finns alla funktioner man kan önska sig. Jag försöker arbeta renodlat. Bilder gör jag i bildprogram. Layout gör jag i layoutprogram. Skriver gör jag i ordbehandlingsprogram. Jag gör som jag gjorde 1990.

I senaste versionen av AbiWord (2.8+)  har man hakat på trenden med arbete i molnet, lagra och synkronisera dokument mot en server på Internet. Det som skiljer AbiWord från andra ordbehandlare är att tjänsten integrerats i programmet. AbiWord är här mer avancerat än de flesta större ordbehandlingsprogram.

Prova själv. Installera AbiWord. Därefter skapar du ett konto här . Efter det styr du allt på menyn Collaborate i AbiWord (översättningen släpar visst efter…) Sedan är det bara att skicka upp dokument i molnet.

Den senaste versionen av Abiword är så ny att den inte finns enkelt tillgänglig för alla operativsystem än. Att installera till Windows är inga problem. I Linux har den inte hunnit ut i distributionerna. Till Ubuntu kan man hålla ögonen på denna PPA. Man kan installera den på ett enkelt sätt genom att köra en .deb-fil härifrån. Den nya versionen bör snart finnas där. PPA:n finns ännu inte för Karmic. För den som använder AbiWord tror jag det är värt det lilla extra arbetet att uppgradera.

Funktionen är perfekt för studenter och andra som söker ett enkelt sätt att samarbeta, eller för den som arbetar på olika datorer. Programmet och tjänsten är gratis. Upp till 25MB dokument kan man ladda upp. Det låter litet, men med tanke på hur små AbiWords filer är borde det vara tillräckligt för de allra flesta.

Läs mer om tjänsten här. Där kan man också läsa om andra nyheter i senaste AbiWord. Grafik hanteras bättre. Man har möjlighet att göra anteckningar och bättre stöd för dokument från OpenOffice och MS Office är några andra starka nyheter.

Vad gäller innovation ligger AbiWord i topp bland ordbehandlare. Samtidigt som man lägger till funktioner som gör att programmet går att använda på ett allt tyngre sätt har programmet behållit sin karaktär av ett ursnabbt miniprogram. Jag tror att AbiWord är den ordbehandlare de flesta egentligen behöver.

Trots att jag använder AbiWord dagligen har jag knappt skrivit några guider för programmet. Problemet är att det är svårt att hitta något att tipsa om. Allt är enkelt och lätt. AbiWord är den bästa lättviktiga ordbehandlare jag arbetat i, perfekt för att skriva korta texter som den här!

Nu har jag hittat en intressant funktion i AbiWord. Förutom ordbehandlare är det ett presentationsprogram! Jag har använt funktionen i Ubuntu. I Windows verkar den inte finnas. Förmodligen beror det på att AbiWord har rötterna i Linuxvärlden och vissa funktioner går antingen inte att porta till Windows eller så kommer de i en senare version.

Man startar presentationen på menyn Visa – Presentation. Då växlar skärmen till presentationsläge. Man kan givetvis ha datorn ansluten till en projektor och presentera på stor duk. Med ett musklick visar man nästa sida. Med högerklick kan man backa.

AbiWord är inte världens bästa program för att hantera avancerad grafik och layout. Ljud, animerade bildövergångar och andra specialeffekter sakns. De presentationer man kör i AbiWord blir därför enkla. Trots det kan det vara otroligt smidigt att snabbt kunna skriva ihop en punktlista eller dagordning som man sekunden efter visar på duk. Ändringr kan göras lika snabbt. Rätt utnyttjat är det här en kanonfunktion.

AbiWord är nog det enda ordbehandlingsprogram jag känner till som kan köra presentationer rakt av. I officepaket brukar funktionen finnas i en egen modul.

Jag slutar aldrig att förvåna mig över hur mycket man har lyckats klämma in i ett så litet program som AbiWord!

En pdf-fil är en utskrift, om inte på papper, så till en datafil. Filformatet är avsett att vara en slutprodukt. Det är inte gjort för att man ska arbeta i filerna. Det finns specialprogram i vilka man kan redigera pdf-filer. Även med sådana program kan resultatet ibland bli tveksamt.

Om man bara vill bearbeta texten och inte bryr sig om layout, är det smidigast att kopiera text från pdf-filen och klistra in den i ordbehandlaren. Det förutsätter att pdf-filen inte är gjord utifrån bilder av textsidor.

Om man vill försöka behålla pdf-filens layout men bearbeta text och bilder i en ordbehandlare blir det svårare. De öppna programmen OpenOffice, AbiWord och KWord klarar att öppna och bearbeta pdf-filer. Jag har testat programmen med ett dokument med omkring 15 sidor text. Jag valde en av mina egna gamla artiklar. Den har text i två spalter med bilder i svartvitt. Redan en så enkel layout var för mycket.

När man öppnat pdf-filer i ett ordbehandlingsprogram ska man vara försiktig med hur man sparar. Att spara kan betyda att man skriver över originalfilen med den sämre variant som öppnats i ordbehandlingsprogrammet. Det hände mig flera gånger då jag testade. Var försiktig!

Som referens visas första sidan av min artikel i pdf-läsaren Evince. Allt ser bra ut, precis som i boken. Sedan är det dags att misshandla dokumentet…

OpenOffice

I OpenOffice måste man installera tillägget pdf Import Extension. Pdf-filen öppnas i ritmodulen, Draw. Det innebär i teorin att sidlayout ska bevaras. Det gör den inte. Eftersom jag inte har samma typsnitt installerade ser texten annorlunda ut. Spalter, bilder och bildtexter respekterar inte varandra utan överlappar. Det gör att artikeln är i det närmaste oläsbar.

Att ändra småsaker är lätt. Varje rad fungerar som en egen ”bild”. Man kan ändra i en ”bild”, men de är inte länkade till varandra. Det är inte en löptext man arbetar med, utan med ord och rader. Att flytta text eller göra stora ändringar är nästan omöjligt. Layouten är svårarbetad och det känns inte som om det hade gått att skapa en ny. När man är klar exporterar man filen som pdf. I dokument med enklare layout och med installerade typsnitt fungerar OpenOffice bättre. De dåliga layoutfunktionerna hindrar programmet från att vara riktigt användbart.

AbiWord

AbiWord öppnar filen som en textfil. Bilder och layout följer inte med. Det är litet segare att arbeta än i vanliga dokument. Det går dock att skriva och ändra i texten utan större problem. Att flytta text är svårare. När man är klar sparar man som pdf. Avsaknaden av bildhantering gör att man inte kan arbeta med komplicerade dokument. Med filer med enkel layout utan bilder lyckas AbiWord riktigt bra. Små ändringar kan ofta göras med bibehållen layout.

KWord

KWord missar spalterna. Bildtexter, bilder och löptext överlappar. Inläsningen är inte bättre än i OpenOffice. KWord förvandlar filen till ett vanligt dokument. Det är inga problem att skriva, stryka eller flytta text. Priset för det är att layout inte behålls särskilt väl, ens i enklare dokument. Text förskjuts när man skriver. Man får lägga ner en hel del arbete med layouten. Det centrala är att det är möjligt att fullt ut redigera en pdf-fil. När man vill spara som pdf, gör man det genom att skriva ut filen och väljer pdf. Det är litet klumpigt men fungerar bra.

MS Word

Är det dålig öppen programvara som drar ner resultaten? Hur pass mycket bättre är marknadsledande MS Word? MS Word kör fast. direkt. MS Word klarar inte av att öppna pdf-filer. MS Word är sämre än samtliga öppna och gratis alternativ. Först i senaste servicepaketet till MS Word 2007 kan man spara office-dokument som pdf. Detta har jag kunnat i flera år i OpenOffice.

Man kan få riktigt bra resultat i MS Word om man installerar extra program. Jag testade Nuance Professional. Programmet konverterar dokumentet till MS Word. Vid en ytlig kontroll ser allt bra ut. När man tittar närmare finns det små missar. En del bokstäver mitt i ord har av någon anledning blivit versaler och layouten är inte perfekt. Det senare kan delvis skyllas på saknade typsnitt. Att arbeta i dokumentet går snabbt och smidigt. Resultatet är betydligt bättre än med något annat program. Man kan spara som pdf antingen med Nuance eller numera direkt i MS Word. För detta betalar man cirka 1000 kronor för MS Office och lika mycket för Nuance.

Vilket program är bäst?

Den fil jag valde var för svår. Filen jag använde är dock inte extrem. Att använda en besvärlig fil visar att man ska undvika att arbeta i pdf-filer.

I särklass sämst är MS Word. Det kan inte öppna pdf-filer. Först med extraprogram får man bra resultat. Det är sådana begränsningar av funktionalitet som håller igång marknaden med proprietära program.

Sämst bland övriga program är OpenOffice. I beskrivningen av tillägg och program sägs att funktionen att öppna pdf-filer är avsedd att göra mindre ändringar. Det stämmer, med betoning på mindre.

AbiWord fungerar riktigt bra om man arbetar med filer med enkel layout utan bilder. Då bevaras sidlayouten någorlunda. Återigen blir jag imponerad av hur mycket man har lyckats klämma in i ett så litet program! För komplicerade dokument räcker inte AbiWord till.

Om man vill redigera pdf-filer är KWord överlägset. Som ett mellanting mellan ordbehandlare och layoutprogram fyller KWord en lucka. KWord är dock inte perfekt. KWord finns ännu så länge bara till Linux.

Ordbehandlingsprogram är inte gjorda för att bearbeta pdf-filer. Hur de misshandlar min artikel är bevis nog. Att man i begränsad omfattning kan göra det är en bonus och inget man ska ta som vana.