I forna Östtyskland, DDR, kunde man köpa vilken bil som helst, bara det var en Trabant. Restaurangerna serverade all världens delikatesser, så länge det var kålsoppa. Valfriheten var obegränsad, bara man valde det enda alternativet. Kommunismens nackdel är att en styrd ekonomi inte innehåller något sätt att kvalitetskontrollera arbete eller produkter. Du kan sitta och sova på jobbet och lyfta samma lön som om du anstränger dig. Lönen kan i sin tur bara användas för att köpa icke-konkurrensutsatta produkter av tveksam kvalitet. Sådant sporrar inte framåtanda eller innovation.

På samma sätt fungerar en stor del av den svenska datormarknaden. Man kan välja mellan Windows 7, Windows 7 och Windows 7 som operativsystem. Genom att Microsoft har en nästan totalt dominerande ställning och är garanterat att sälja sina system oavsett hur de fungerar, har man slagit av på tempot. Resultatet har blivit att vi konsumenter är tvungna att betala för ett dåligt operativsystem som vi kanske inte ens vill ha då vi köper ny dator.

En bekant till mig köpte nyligen en bärbar HP-Compaqdator av standardmodell på Siba. Jag ställde upp för att fixa till den, installera program och se till så att allt fungerade. Som bekant finns Windows 7 förinstallerat på nya datorer. Min vän ville testa Linux Ubuntu i en dualboot. Arbetet med datorn var mer frustrerande och svårare än jag trodde. Det har fått mig att fundera över varför elektronikkedjor säljer datorer med förinstallerat Windows.

Jag kan förstå argument för att en dator säljs med ett förinstallerat system. Det minskar (förmodligen) piratkopiering. Det innebär (i teorin) att supportbehovet minskar eftersom kunden får en fungerande(?) apparat med sig hem.

Jag har ännu mer förståelse för argumenten mot att man bara kan köpa datorer med förinstallerat system enligt DDR-modellen. Alla vill inte använda Windows. Man kanske redan har en licens och vill inte lägga pengar på en licens man inte behöver. Efter flera dagars arbete med att få ordning på datorn ifrågasätter jag dessutom varför man just valt Windows som förinstallerat system. Windows 7 är dåligt och svårarbetat.

Windows och jag

Jag är ganska fingerfärdig med datorer. Jag kunde en hel del om Windows XP. Därefter köpte jag tyvärr en dator med Windows Vista. Det var rena katastrofen, DDR strax innan muren föll. Det fick mig att överge Windows. Numera använder jag Linux. Jag har en dator med en liten Windows 7 partition. Den startas kanske en gång var fjortonde dag för spel. Ska man spela spel är Windows överlägset Linux. För allt annat använder jag Linux.

Jag har tappat en del kunskaper om Windows. Det gör att jag är bättre än en ren nybörjare, men långt ifrån en Windowsspecialist. Att en dator med förinstallerat system ska vara enkel att få igång passar mig. Eftersom jag arbetar i andra system än Windows gör att jag har sett andra lösningar och kan värdera olika hur pass bra de fungerar. Så här gick datorfixandet:

Att fixa en dator…

Första starten. Allt gick bra. Uppdateringar/omstart/uppdateringar/omstart/uppdateringar osv i gammal god Windowstradition, inget nytt sedan XP. Jag passade på att bränna ut Recoveryskivor. Därefter började jag installera min väns program. Installation/omstart/installation/omstart osv i gammal god Windowstradition.

Plötsligt började saker gå fel, riktigt fel. Varje gång jag startade om Förbereddes skrivbordet. Då datorn tuggat igång hade en ny användarmapp skapats. Detta har jag aldrig varit med om. Aha! Tänkte jag. Lika bra att avsluta och testa Recoveryfunktionen. Det kan ändå vara bra att göra så att den fungerar.

Sagt och gjort. Efter två timmar var det åter dags för uppdateringar/omstart/uppdateringar/omstart/installation/omstart/installation/omstart osv i gammal god Windowstradition.

En halv dag senare var Windows fixat. Nu var det dags att fixa dualbooten med Ubuntu. Installationen vägrade att hosta igång. Jag kollade hårddisken. Stort problem. Hårddisken på 500GB hade 4 primära partitioner. System (Win 7 boot), Windows 7 (C:), Recoverypartition (den jag nyss använt), samt HP Tools (innehåller verktyg för BIOS). Med fyra primära partitioner går det inte att skapa en utökad partition med logiska enheter för Ubuntu. Det skulle gå att ta bort Recoverypartitionen. Även med utbrända skivor är det bättre att ha en extra möjlighet om saker går fel. Jag ville inte riskera min väns dator. Därför sökte jag andra lösningar. Dumt…

Jag hittade något i Windows diskverktyg att man kan förvandla disken till en sk dynamisk enhet som kan hålla fler än fyra partitioner. Dumt nog gjorde jag detta. Informationen var kort och undermålig. Allt gick bra tills dess jag skulle börja installera Ubuntu. Linux kan inte läsa dynamiska enheter korrekt.

Nu ville jag ha tillbaka disken till standardenhet. Det går inte att göra i Windows! En ny återställning? Recoveryn på disken död pga att den var en dynamisk enhet. Fick göra den med skivorna.

Två timmar senare var datorn återställd. Som tur var hade disken formaterats och disken var åter en standardenhet. Puh! Nu blev det åter uppdateringar/omstart/uppdateringar/omstart/installation/omstart/installation/omstart osv i gammal god Windowstradition. en halv dag senare var Windows fixat.

Nja, det var ett 64-bitars system. Ett av min väns 32-bitars program gick inte att installera. Det är ett program hon använder för sitt arbete. Frågade artigt på tillverkarens hemsida om hur man gör. Fick svaret att enda lösningen är att uppdatera till en ny 64-bitars licens för x tusen kronor. Så f-n heller! Surfade på diverse mer eller mindre skumma sidor för datorentusiaster för att hitta en lösning. Efter några timmar hittade jag ett hack som fungerade. Hacket är lagligt och tillverkaren måste ha känt till det, ville man bara lura på mig en ny licens och sno mina pengar?

Ubuntu

Efter att ha sovit på saken (berättelsen har hittills utspelat sig under två dagar som i huvudsak tillbringades med den nyinköpta datorn och dess förinstallerade system.) bestämde jag mig för att ge upp vanlig installation och istället köra Wubi, Ubuntu inne i Windows. Inte det bästa, men bättre än inget.

Nu bröt solen fram. Efter tjugo minuter var Ubuntu installerat. Tjugo minuter senare var alla program och uppdateringar installerade. Efter ytterligare tjugo minuter var allt (Compiz, kuben, tillägg i OpenOffice, Plugins i Firefox och Gimp etc) fixat. Sammanlagt en timme och en omstart för att få igång grafikdrivisar och uppdaterad kärna. Jämför med två dagar för att få det förinstallerade Windows 7 att fungera!

Nu kan man jämföra Windows 7 med Ubuntu på datorn. Ubuntu tar 25 sekunder att starta från listan över operativsystem till inloggningsskärm. Efter inknackning av lösenord tar det ytterligare cirka 10 sekunder innan allt är igång. Windows är installerat så att inget lösenord ges. Efter 1 minut 35 sekunder är det grafiska igång. efter ytterligare cirka 30 sekunder går det att börja jobba. Hade villkoren varit lika hade Windows tagit upp mot 2,5 minuter på sig.

Ubuntu installerar man från 1 CD-skiva. Då ingår de viktigaste programmen. Man kan börja jobba direkt medan man installerar mer program i bakgrunden. Recoveryskivorna för Windows 7 behövde 4 DVD-skivor(!). Efter installation finns få program. De som finns är demoversioner samt skräpprogram HP skickar med. Man får mer ut av en Ubuntu CD än 4 Windows DVD skivor.

Användarvänlighet

Är inte Linux för datornördar? Windows är enkelt nog för vanlige Svensson. Nja, så är det inte. Windows 7 har ett uselt gränssnitt. Om man vill göra något med systemet ska man hitta Kontrollpanelen (ett fönster). Kontrollpanelen är gömd i i den överlastade Windowsmenyn (ett fönster) och inget man hittar intuitivt. Där finns flera huvudkategorier och mängder med underkategorier (nya fönster). Etiketterna är skrivna på av datornördar på babyspråk för att få idioter att fatta att de ska ge f-n i att röra något. De är otekniska, svårbegripliga och intetsägande. Man får gissa vad som döljs under valen. Efter att ha öppnat en fem sex fönster kanske man hittar det man letade efter. Annars får man börja om. Varje fönster har max en eller ett par funktioner. Det blir många fönster…

Ubuntu administreras från tre menyer. Dessa har logiska namn som ”Program” (Program) ”Platser” (Genvägar till diskar, mappar etc). System (allt som har med systemet att göra). Varje post har ett enda fönster. Fönstren har vid behov flikar. Man kan ställa in allt som rör en viss sak i ett enda fönster.

Ytterligare en sak som talar emot Windows för hemanvändning är att det är osäkert. Man rekommenderas omgående att installera antivirusprogram. Man måste ha brandvägg. Man bör installera ett, helst flera antimalwareprogram. I Linux är risken att få in illasinnad kod nästan obefintlig. Du behöver varken antivirusprogram eller brandvägg vid normal användning.

Slutsatsen är att Windows är ett svårinstallerat (till och med när det är förinstallerat) underpresterande, och riskabelt system. Dessutom är det dyrt. En Windows 7 licens kostar upp mot 1000 kronor, i detta fall cirka 20% av datorns pris. Ubuntu och alla medföljande program är gratis. Windows är olämpligt för hemanvändare.

Att Microsofts produkter inte håller måttet framgår av hur det gått för Microsofts webbläsare Internet Explorer. Efter att med osunda metoder i stort sett dödat konkurrensen och bundlat IE med Windows, hade IE 2003 95% av marknaden för webbläsare. Då slog man i östtysk anda av på tempot. IE blev allt sämre. Den som testar en annan webbläsare inser efter 30 sekunder att alternativen är överlägsna. Numera har IE rasat till en 50%-ig marknadsandel. Även detta är en alldeles för stor andel i förhållande IE:s kvalitet. Har man som konsument möjlighet att göra riktiga val skulle användningen både av Windows och Internet Explorer sjunka som stenar.

Support

Support då? Windows är ju ett så enkelt system som det är lätt att få support på.

Jag ringde HP för att fråga om HP-Tools, partitonering, om hur jag sätter upp en dualboot med Linux, detaljer om hur Recoveryfunktionen fungerar och om jag kunde få köpa en extra uppsättning installationsskivor. Det blev ett surrealistiskt samtal. Jag kopplades mellan två HP-människor. Det enda de var överens om var att jag inte kunde köpa extra installationsskivor. Ingen av dem visste hur deras dator var partitionerad. Den ene ifrågasatte varför man partitionerar en dator på ett så dumt sätt. Jag höll med och sa att det var för att få svar på det jag ringt. Ingen av dem visste vad HP-Tools var. HP-människorna sprang och frågade andra HP-människor i HP-huset om vad HP-Tools var. De återkom med flera fantasifulla förslag som alla var fel.

Linux var ett rött skynke. När jag sa att jag ville installera Linux i dualboot, blev de arga och anklagade mig för att vara datorspecialist (Det är visst ett skällsord i HP-huset…). Deras datorer är inte avsedda för datorspecialister. Jag frågade om de inte vill ha mig som kund och om jag kunde lämna tillbaka datorn. Då lugnade sig HP-människorna något.

Efter en timme ledsnade jag. Jag frågade HP-människorna om de kunde ringa upp mig då de tagit reda på hur deras datorer fungerar. De lovade att höra av sig omgående. Efter några dagar ringde de upp och bekräftade i stort de saker jag själv redan sett. Nästa gång HP söker folk till supporten ska jag söka. Jag har mycket att tillföra (trots att jag inte är datorspecialist)!

Slutsatser

Elektronikkedjorna borde ta konsekvensen av detta. Att tvinga på kunder ett dyrt, underpresterande och krångligt operativsystem i DDR-anda är förkastligt.

Istället borde man göra något av detta:

1. Sluta sälja datorer med förinstallerade system.

2. Om dator med förinstallerat system efterfrågas av kunder, ska man erbjuda datorer med bättre system än Windows. Ubuntu, LinuxMint och OpenSuse är tre exempel på fullgoda Linuxalternativ utvecklade för skrivbordsdatorer. Enkel information om systemen ska finnas i butikerna. Med Linux kommer priset på datorn att sjunka med upp mot 1000 kronor och man får en mer lättarbetad, snabbare och säkrare maskin. Eftersom HP inte kan ge support på Windows, blir supporten på Linux i alla fall inte sämre.

3. Om man säljer en dator med Windows förinstallerat, sluta sälj den med skräpprogram! Windows får plats på en DVD-skiva. Resten är saker som kunden inte efterfrågar och i de flesta fall inte vill ha. Man kan enkelt lägga ut länkar på skrivbordet till demoversioner och gratisprogram så att användaren själv kan välja vad han/hon behöver.

Konkurrensverket och andra myndigheter som säger sig måna om konsumenternas bästa, borde granska det sunda i att man säljer datorer med förinstallerade dåliga och dyra operativsystem. Genom osunda affärsmetoder har en stor del av den svenska datormarknaden hamnat i en östtysk situation med bristande kvalitet som följd. Bara genom att konkurrensutsätta marknaden och upphäva DDR-systemet, kan vi få tillgång till bättre och billigare datorer. Även Microsoft skulle vinna på det. Man skulle åter bli tvungen att börja tänka och utveckla sina produkter, inte bara låsa in användare och sabotera för konkurrenter.

För den som inte vet det så går det bra att ladda hem MS Office gratis från till exempel The Pirate Bay. Man kan få vilken version man vill. Det finns tydliga anvisningar hur man kringgår Microsofts kopieringsskydd. På det sättet kan man gratis komma över ett programpaket för flera tusen kronor!

Jag avråder bestämt från att man gör det. Låt oss titta på några argument för att piratnerladda MS Office:

1. ”Jag har inte råd med MS Office.” Detta är sanningen för många. Ladda istället ned OpenOffice.org. Det är helt gratis att använda och installera på så många datorer man vill.

2. ”MS Office är bättre än gratisalternativen. Därför vill jag ha det, även om jag inte vill betala för det.” Skitsnack! Det är sant att MS Office har en del avancerade funktioner som saknas i OOo. Lika sant är att det finns funktioner i OOo som inte finns i MS Office. För 99% av alla användare innehåller OOo allt man behöver och mer därtill. Om du verkligen skulle sakna avancerade funktioner i OOo har du med stor sannolikhet ett avancerat arbete som kräver specialfunktioner. Då ska du givetvis inte piratkopiera datorprogram. Då ska din arbetsgivare betala för dem.

3. ”Jag arbetar bättre och blir glad av att arbeta i MS Office.” Om man anser att man blir en lyckligare människa av MS Office, eller att det man skriver blir otroligt mycket bättre av att det skrivs i MS Office, tycker jag definitivt att man ska betala den slant det kostar att bli lycklig och duktig. Ett datorprogram som gett mig dessa saker hade jag tveklöst betalat stora pengar för! Jag skulle definitivt inte piratnedladdat det.

4. ”Jag tycker inte om Microsoft. Därför vill jag inte betala några pengar till dem.” Ett mycket dumt argument. Genom piratnedladdning stödjer du Microsoft genom att lära dig deras program och sprida deras filformat. Även om du piratnedladdar stödjer du vanföreställningen att använda en dator är att använda Microsoft. Du hjälper till att göra Microsofts program till de facto standarder. Jag påstår inte på något sätt att Microsoft stödjer piratnedladdning. Det är ett stort problem för dem. Trots det får deras program en större spridning genom piratnedladdning. Deras marknadsandel ökar, även om de inte får betalt. Om du inte tycker om Microsoft ska du självklart välja andra program än MS Office.

5. ”Ideologiska skäl, jag vill inte ha patent, allt ska vara gratis och så vidare.” Flera saker som till exempel Piratpartiet säger om patent och fri spridning av information är vettiga. Microsoft har dock full rätt att sälja sina produkter på vilka villkor de vill. Den rätten ska man respektera. Om man inte accepterar Microsofts villkor och priser, utan istället förordar fri spridning av datorprogram och information, ska man inte använda Microsofts program. Det finns många datorprogram som har som ovillkorligt krav att de ska spridas fritt, gratis och med öppen källkod. OpenOffice.org är ett sådant. Genom att piratnedladda MS Office motarbetar du din ideologi om frihet och informationsspridning. Om du menar något med ”ideologiska skäl” ska du stödja dem som går i frontlinjen för att förändra marknaden för datorprogram genom att använda och sprida deras produkter. Du kan till exempel spara och skicka filer i ODF-format för att uppmuntra andra att använda fri programvara. Du ska inte motarbeta de ideal du påstår att du har genom att piratnedladda och använda program från företag som motarbetar dem.

Ett skäl för att låta bli att ladda ner piratade program är Virus. Vad ska man säga… Synden straffar sig själv kanske.

Jag vet inte om det finns fler skäl mot piratnedladdning. Jo, ett, det är inte bara dumt, det är dessutom olagligt!

Bloggkollegan Caught in the act skrev igår att han kommer att dra igång ett projekt för att bygga upp en öppen infrastruktur för skolor att använda fri programvara och öppna filformat istället för proprietära.

Caught in the act hänvisar till Norge där fri programvara har gjort stora insteg, bland annat på norsk television. Sverige ligger som bokstavstroget Miscrosoftland långt efter.

Naturligtvis är det helt fel att använda ofria filformat och programvara i offentlig verksamhet. Man utestänger medborgare från att ta del av beslut. Man ser till att dokument efter några år automatiskt blir hemligstämplade. Med alla  miljoner man plöjer ner i licenser för MS Office gynnar svenska myndigheter ett monopolliknande företag. De skattepengar man gör av med på licenser hade kunnat användas bättre. Jag har tidigare skrivit om det flera gånger till exempel här.

Man kan visa att program som OpenOffice, Gimp och Inkscape är bättre än ofria alternativ. Det är vad jag hoppas kunna göra med min blogg.

Eftersom jag är verksam i universitetsvärlden ser jag det som smått skrämmande hur man med några hundralappar i rabatt låser in studenter i ofri programvara. De skulle kunna utföra sina studier lika bra, eller bättre, med fria program. Universitet och högskolor är stora reklampelare för multinationella programvaruföretag. Det är märkligt att universitet kan ha officiella supportsidor för MS Office, medan det hade blivit uppror om man bara hade kunnat köpa Coca-Cola i cafeteriorna. Det är i grund och botten samma sak.

Jag tror inte att studenter som lämnar in uppsatser och tentor i ISO-formatet ODF kan vara säkra på att bli godkända. Inte för att det de skrivit är dåligt, utan för att deras lärare har valt att stödja ett monopolliknande programvaruföretag. Det är lika dumt som när tyske kaisern skickade tillbaka Nietzsches bok med kommentaren att han bara läste böcker med frakturstil. Förmodligen fick läraren en rabatt på några hundralappar då han köpte MS Office för 15 år sedan. Nu tvingar han sina studenter att köpa samma programvara.

Att erbjuda en student en Officelicens med några hundralappars rabatt gör att studenten, då han börjar arbeta och tjänar pengar, ofta fortsätter att använda MS Office. Studenter blir ofta tjänstemän, lärare eller chefer. Genom sina val kan de påverka stora arbetsplatser. De få hundralapparna man fick i rabatt som student, tar programvaruföretag igen med råge nästa gång de bestämmer att ändra i filformat och användare måste uppgradera.

Läs Caught in the Acts inlägg och fundera på vad du kan göra för att hjälpa till att lansera fri programvara i skolan eller i offentlig verksamhet.

Numera kan man installera ett operativsystem på ett USB-minne. Det går med Linux och Windows. Frågan är varför. Det går ganska trögt och kan vara besvärligt. Jag kör PortableApps istället. Då har jag alla program jag behöver – utan operativsystem.

PortableApps är en samling fria program som man installerar och kör från ett USB-minne. Det ingår välkända program som Firefox, Thunderbird och OpenOffice. Det finns mediaspelare, pdf-läsare, antivirusprogram med mera. Man kan komplettera sitt kontor från en lång lista med program. Om man har ett litet minne kan man installera en bantad version med AbiWord istället för OpenOffice.

Man laddar ner ett installationsprogram härifrån. Det installerar man på ett USB-minne. Programmet är för Windows. Om man kör Linux installerar man via Wine. USB-minnet kan man sedan plugga in på vilken dator som helst, oberoende av operativsystem. Därefter är det bara att starta PortableApps. Programmen är litet långsammare än vanligt, men fungerar alldeles utmärkt.

Det finns många fördelar med PoertableApps. När man surfar lämnas inga spår på den dator man använder. All historik finns på USB-minnet. Det kan vara viktigt när man är ute och reser och gör bankärenden. Samma sak gäller dokument man arbetar med. Om man sparar sina filer på USB-minnet finns det inga spår på datorn.

Man kan spara filer på USB-minnet eller hämta filer från webbtjänster som DropBox. Man kan därmed alltid arbeta i sina egna filformat som ODF i OpenOffice. Man behöver aldrig konvertera filer till MS Office då man arbetar på en lånedator.

När man gjort en presentation i Impress kan man köra den från USB-minnet om man inte har tillgång till egen dator. Man behöver inte konvertera till PowerPoint. Enligt egen erfarenhet kan detta ställa till med rejäla problem.

Det finns några nackdelar. Programmen är på engelska. I OpenOffice och AbiWord kan man installera svenska ordlista för att få svensk rättstavning. Java ingår inte. Därför fungerar inte en del avancerade funktioner i OOo som en del tillägg som Zotero.

Det är fantastiskt att kunna ha med sig sitt kontor på ett USB-minne. Det är nästan litet för bra att det också är helt gratis!

Läs mer här!

När man frågar IT ansvariga vad de betalar i IT-Kostnader tar de oftast stolt fram kvitton för inköpt programvara och licenser. De kan på kronan ange hur mycket pengar man spenderat.

Denna summa är fel. Kostnaden för program och licenser är inte det man har investerat i IT. Det är en avgift för att alls kunna göra affärer och kommunicera med omvärlden. Den erlagda avgiften ger inga konkurrensfördelar eller hjälper till att sälja firmans produkter.

Den verkliga kostnaden är det arbete medarbetare lagt ned för att skriva dokument, göra presentationer, dokumentmallar, kalkylark och databaser.

Det kan ta en stund att inse att detta är ett bättre sätt att räkna kostnader för IT. Då man gjort det kan man dra olika slutsatser.

Man kan konstatera att kostnaden för program och licenser är en mycket liten del av IT-kostnaden. Den stora kostnaden är den tid det tagit att skriva de dokument som säljer firmans produkter. Den lilla delkostnaden gör att man kommer till slutsatsen att man lika gärna kan fortsätta betala licenser för program. Det innebär i de flesta fall bland annat MS Office.

Man kan också dra slutsatsen att de stora kostnaderna för IT inte ska hämmas av att man använder program man inte har någon insyn i hur det fungerar under ytan. De dokument som utgör den egentliga investeringen, ska inte sparas i ett slutet och låst format. Man ska inte behöva betala licens för att få lov att läsa dokument man själv har skrivit. Licenser kan plötsligt upphöra eller förändras. Detta hände nyligen för MS Word 2003. Även om detta sägs vara en bugg, är det en del av systemet. Filformat och program ändras för att tvinga användare att betala och uppgradera. Du har ingen garanti på att du i framtiden kan komma åt vad du själv har skrivit.

Vilken slutsats man drar beror på vilken inställning man har till fri programvara. Hur man ser på fri programvara beror i sin tur på hur man ser på äganderätten till vad man själv har skapat. Är det inte så viktigt att äga det man skapat, betalar man licens så att någon annan avgör frågan åt en. Om man anser att äganderätt är central, väljer man program med öppen källkod och som sparar filer i fria filformat.

I ett litet större perspektiv är det inte så konstigt att filändelser som standard är dolda i Windows. Filändelser är de sista bokstäverna i filnamnet som markerar vilket format filen har, till exempel: .odt .doc .png .pdf och så vidare. Det är den viktigaste delen av filnamnet. Ändelsen avgör vem som äger filens innehåll. Microsoft vill dölja detta så att användare av MS Office inte ska reflektera för mycket över äganderätt och vad det innebär att betala licens för MS Office.

I en bloggkommentar fick jag rådet att skaffa programmet Registry Mechanic för att kunna ställa in Windows 7 på ett acceptabelt sätt. Rådet var välmenat. Registry Mechanic är säkert ett utmärkt program. Tack, men nej tack!

Datorvärlden är underlig. Man förväntas köpa ett operativsystem som har så stora brister att man måste köpa tilläggsprogram. De mest välkända sådana är antivirusprogram. Dessa program hjälper en inte att utföra något arbete. Deras enda syfte är att täppa till brister i operativsystemet.

Ett ytterligare lager av meningslöshet är datorskribenter som ägnar sig åt att betygsätta antivurusprogram, fixprogram och andra nonsensprogram.

Kommentaren har fått mig ännu mer fundersam än jag var i inlägget som ledde till kommentaren. Är det så att Windows har fått sin dominerande ställning genom att vara uselt istället för att vara bra? Om Windows skulle försvinna skulle programmerare som fixar fixar åt Windows vara tvungna att börja utveckla riktiga program. Datorskribenter skulle bli tvungna att börja skriva om hur man använder datorn på riktigt, istället för att sätta en 4 i betyg för att ett antimalwareprogram har en blå knapp.

Jag tror inte alla skulle klara omställningen. Därför stöttar stora delar av datorvärlden Windows. Ju sämre det blir, desto fler tillfällen att tjäna enkla pengar.

Kommentaren har fått mig att inse följande:

1. Windows är svårare än Linux. Att starta och köra Windows 7 är en fröjd. Om man vill ändra något under skalet är det alldeles för svårt. Att behöva köpa tilläggsprogram för att göra enkla justeringar är heltokigt. Windows med kringprodukter överlever så länge folk inte vill lära sig något om datorer. Skalet för Windows blir med varje version allt mer infantilt. Samtidigt får man allt mindre möjlighet att styra själv. Måste man vara datorokunnig för att kunna använda en dator?

2. Linux har taggigare yta. Man måste in i en terminal eller inställningsfil för att ändra saker. I princip går allt att ändra. Man vinner oerhört mycket på detta. Man jobbar effektivare och trivs med sin arbetsmiljö. Under den taggiga ytan är Linux ett enklare system som är möjligt att fixa till på egen hand.

3. Registry Mechanic kostar 29.95 €. Det är drygt 300 kronor. Då får jag lov att använda programmet i ett år. Tillsammans med några andra nonsensprogram kommer man upp i en driftskostnad på ett par tusenlappar per år för en Windowsmaskin. Det är nästan vad en ny dator kostar. Då har man inte ens börjat jobba. Det är absurt att betala 300 kronor om året för att rätta till en inställning i Windows som inte ska finnas där från början. Det är så man tjänar pengar på undermåliga produkter.

4. Världens programmerare behöver ekonomisk hjälp. Jag kommer därför att sätta in 300 kronor till utvecklarna av OpenOffice. Programmet är visserligen gratis. Genom att betala samma summa som för ett nonsensprogram, markerar jag att jag hellre stöttar utveckling av riktiga program än av nonsens.

5. 99% av allt arbete sköter jag numera i Linux. För 0 kronor slipper jag de dumheter som finns i andra delar av datorvärlden på grund av att ett enda företag fått ett de facto monopol genom att utveckla tillräckligt dåliga produkter!

Jag fick för någon vecka sedan en kommentar på bloggen om att MS Office startar snabbare än OpenOffice. Jag har under den senaste månaden lagt märke till underliga saker i mitt nya Windows 7. Kommentaren och underligheterna har gjort mig fundersam.

MS Office har alltid startat snabbt. Det beror på att Windows läser in processer för MS Office då operativsystemet startar. Att det tar extra tid att starta Windows och att processerna tar plats i minnet, tänker man inte på då man startar programmet.

Dessa egenskaper har definitivt byggts på i Windows 7. Min betaversion av MS Office 2010 startar blixtsnabbt. Det är snabbare än lättviktaren AbiWord! Att ett tungt program som MS Office startar så snabbt är mycket imponerande. Microsoft har definitivt optimerat Windows 7 för sina egna program.

Andra program som OpenOffice, Abiword, GIMP, Firefox och Inkscape är inte alls lika snabba. Det kan ta mer än 30 sekunder innan jag kan börja arbeta. Det tar mycket längre tid att starta dem än i mitt Ubuntusystem på samma dator. De är långsammare att starta än i Vista eller XP. I användarfora för OpenOffice är det sedan någon månad gott om trådar där folk klagar på försämrad prestanda och funktionalitet i Windows 7. Det är fler än jag som märkt försämringar.

En recension av Windows 7 i Full Circle Magazine bekräftar mina iakttagelser. Författaren gör samma bedömning av Windows 7 som jag. Windows 7 är en förbättring jämfört med Vista, men inget supersystem. Det intressanta är detta stycke:

”As for application speed, 7 is lightning quick for Microsoft apps but not for others. Windows Explorer will open so fast you’d better not look away after clicking or you’ll miss it. Ditto for Microsoft works. Now move on to OpenOffice, Firefox, Quicken, or any non-MS product and you’ll get a shock. You’re going to have to wait. Quite often these products won’t boot any quicker than under XP or Vista. MS claims this is a safety feature to make sure the apps won’t compromise the OS, but after a couple of uses it should become apparent that I do want this program to open and I do trust it.” Full Circle Magazine 31 s. 21 (Min fetstil).

Full Circle Magazine handlar om Ubuntu. Författaren har en kritisk inställning till Windows och Microsoft. Dessvärre lämnar han inga referenser. Detta hade varit mycket värdefullt.

Testen av program stämmer med mina erfarenheter. Det nya är uppgiften att Microsoft har byggt in spärrar i Windows 7 mot viss programvara. Jag hittar inget om detta i hjälpen i Windows 7, på Microsofts webbsida, eller på ett halvdussin Windowsfora jag besökt. Jag har ställt frågor på dessa och även hos Full Circle Magazine. Jag har dock inte fått några tillfredsställande svar.

Enda rimliga förklaringen till att de öppna program jag använder presterar dåligt i Windows, är att Microsoft faktiskt har byggt in en ”säkerhets”spärr mot dem. Microsoft tillåter generellt mer i Windows från egna program än från andras.

Firefox är större än Explorer och har över 40% av marknaden för webbläsare. OpenOffice börjar närma sig 15% av världsmarknaden för kontorsprogram. Detta är hot mot Microsoft. Genom att få program från konkurrenter att prestera sämre genom spärrar i Windows, vill man återta marknadsandelar. Man passar på att klämma åt program med öppen källkod. På så sätt vill Microsoft få användare att betala stora licenspengar.

Microsoft har ansatts från konkurrensmyndigheter för att öppna upp Windows för till exempel webbläsare. Det har man gjort. Om användare konstaterar att den enda webbläsare som fungerar riktigt bra är Explorer, har Microsoft de facto kringgått kraven genom att sabotera konkurrenternas program.

Med de program jag använder är Windows 7 en rejäl försämring jämfört med XP och till och med Vista. Varför ska man behöva bli besviken när man investerat i ett nytt operativsystem? Ska man bara kunna använda MS Office och MS Internet Explorer? Är de underligheter jag noterat ännu en metod från Microsoft att låsa in användare?

Frågan om Microsoft byggt in spärrar mot konkurrerande program måste undersökas närmare!

Min bloggkollega Urban Anjar har startat en ny trevlig blogg: Ubuntu från början. Där skriver han enkelt om datorer och fria program. han skriver till exempel om ordbehandlingsprogrammen AbiWord och OpenOffice som alternativ till dyra program. Urban Anjar har även haft en omröstning om bästa gratisprogrammet. Resultatet är ännu inte färdigt. Även TkJ skriver om att han då och då använder AbiWord och Openoffice  då han inte har tillräckligt med licenser för MS Office.

Det är jättebra att öppna program diskuteras. På så sätt sprids kunskap. Ofta brukar diskussioner om öppna kontorsprogram sluta i jämförelser med det som många uppfattar som det enda alternativet: MS Office.

Sådana diskussioner är överspelade. OpenOffice, AbiWord och KOffice är fullvuxna program. Det finns dock starka intressen som vill att vårt fokus ska ligga på om ett enskilt program har en viss funktion, som knappast någon använder, eller inte.

Det som istället borde diskuteras är istället om något de flesta inte ägnar en tanke: filformat.

Under de senaste åren har flera företag utvecklat det öppna filformatet ODF till en ISO-standard. Det används i OpenOffice och stöds bland annat av AbiWord och KOffice. Att formatet är öppet innebär att dokumentationen är tillgänglig. Alla som använder standarden kan utveckla fullt stöd för det. Filer går att öppna i alla program som stödjer formatet. Ett företag kan inte göra så att filer bara kan öppnas med deras program. Filer sparas som komprimerade dokument. De går att öppna med ett zip-program och en webbläsare. Man har tillgång till innehållet i sina dokument utan att installera ett kontorsprogram. Allt sammantaget gör att filformatet är framtidssäkert. De filer man sparar idag kommer att gå att öppna om flera år med många program.

Microsoft har å sin sida lanserat sitt OOXML-format. Det är det format som ”används” (se nedan) i MS Office 2007. Tekniskt liknar det ODF-formatet. Microsoft har lyckats att mer eller mindre kuppa igenom det som ISO-standard. Att Microsoft utvecklat en öppen ISO-standard låter väldigt bra.

Det är kanske till och med är litet för bra. Dokumentationen över OOXML är ytterst komplicerad. Standarden ska stödja Microsofts alla äldre filformat med varianter och buggar. Sammanlagt är dokumentationen på över 6000 sidor. I praktiken innebär det att inget annat programvaruföretag kan utveckla program för standarden.

Ännu bättre blir det sedan det kommit fram att Microsoft inte använder sitt eget format. Filer sparade i MS Office 2007 har nämligen proprietära tillägg som inte är öppna. Därmed hindrar man effektivt alla andra programföretag att nå kompatibilitet med MS Office, även om de skulle lägga ner åratal för att anpassa sig till det ”öppna” OOXML-formatet. Ett filformat som kuppats igenom, med en så snårig dokumentation att ett enda företag kan använda det, men som inte ens används av det företaget, ska kallas för vad det är: Kalkon!

Det är så här man låser in kunder och hindrar dem från att gå över till alternativ. De hemliga tilläggen till OOXML kommer att förändras då Microsoft släpper nya versioner av Office. Man tvingar då företag, offentlig sektor och privatpersoner att uppgradera för att få kompatibilitet mellan nya och gamla filer. Så säljer man program en gång till!

Microsoft påstår att man stödjer ODF. Också detta gör man litet för bra. Det är sant att man i senaste servicepaketet till Office 2007 infört stöd för ODF. Det är lika sant att Calcfiler blir förstörda om man sparar dem i Excel. Detta är givetvis för att avskräcka kunder att välja alternativ till MS Office.

Var och en måste avgöra om man ska man fortsätta gynna ett monopolliknande företag och låsa in sig med ännu ett lås. Sparade filer kommer inte att vara framtidssäkra och man kommer att ha stora problem med att använda andra program eller filer skapade i annat än MS Office. För detta betalar samhället smått astronomiska belopp i licensavgifter till Microsoft.

Alternativet är att gå över till program som stödjer ODF. När man har gjort det kan man börja gräla om vilket program man vill använda. Jag kan använda KWord. Min kollega OpenOffice. Någon annan använder AbiWord. Vi kan byta filer när vi vill. Vi kan arbeta i Linux Mac eller Windows. Vem vet, kanske en dag det till och med blir möjligt att använda MS Office!

Detta är den fråga alla borde besvara när de väljer kontorsprogram!

Filformat är komplicerade. Det finns mängder med inlagor från alla parter. Att det är förvirrat och svårt beror givetvis på att enorma summor pengar står på spel. Office är Microsofts mjölkko som man vill fortsätta mjölka. Därför finns det starka intressen för att fokus ska flyttas till andra saker än filformat. Den som vill läsa mer kan börja med Wikipedia och länka sig vidare därifrån:

OM ODF

OM OOXML

De senaste dagarna har flera bloggare gett spartips och råd till studenter som försöker hitta rätt i IT-djungeln. Mitt eget bidrag finns här. Dessutom är det släpptid för flera  operativsystem. Förutom Windows 7 släpper flera stora Linuxdistributioner nya versioner. Uppmärksamhet och nyheter har ställt till med förvirring. Det har vällt in frågor från studenter som har bett mig att reda ut deras datorproblem, stora som små. Här är några svar:

Till ”Orolig” har jag ett lugnande besked. Du behöver inte vaccinera dig. Virusen i datorn kan inte smitta dig. Däremot bör du skaffa ett antivirusprogram om du använder Windows. Det slipper du i Linux.

Till ”nyfiken pank” (Som frågar om Universitetsbiblioteket i Lund) Måste jag svara NEJ!! Handspriten på toaletterna fungerar inte. Du kommer bara att må dåligt! Om du hade använt fri programvara istället hade du haft råd att festa!

Till ”Bill Gates”: Jag kör också Windows på en av mina datorer (i dualboot med Linux, se svaret till ”Albert E”). Min scanner fungerar nämligen inte i Linux och jag spelar spel som flyter bättre i Windows. Jag har även Windows installerat i något som heter VirtualBox på mina Linuxdatorer. Det är som att köra Windows som ett program inifrån Linux. Ett tredje sätt att köra Windowsprogram på, är att installera dem genom programmet Wine i Linux. Ofta fungerar de lika bra som i Windows. Du kan alltså fortsätta använda Windows och dina dyra Windowsprogram, Bill, även om du bara vill testa Linux.

Till ”smartis” Det är inte bra att piratkopiera dyra program. Det är olagligt. Du kan istället använda lika bra, fria och gratis program som du kan ladda ner hur många gånger du vill!

Till ”Färgblind” svarar jag gult och brunt. Ni andra kan titta på bilden i svaret till ”Bill Gates”.

Till ”Varför Linux?”: Jag använder Linux (Mest Ubuntu och Pardus) för att jag tycker det fungerar väldigt bra.

Till ”svårt att välja”: Eftersom många fria program finns för flera plattformar kör jag samma program i Linux och Windows. Då kan jag arbeta med samma dokument på alla datorer.

Till ”klåfingrig”: Om du bara kan se skärmen då du vänder din bärbara dator upp och ner har du nog lyckats sätta ihop den fel. Jag tycker också det är roligt att pilla med datorer. I Linux kan man pilla med inställningar mer än i Windows, eftersom systemet är öppet. Som nybörjare är det dock lätt hänt att det blir fel. Du kanske har någon på korridoren som kan hjälpa dig?

Till ”??” Jag tror inte det finns olika versioner av Internet. Du behöver inte fundera över hur du uppdaterar till den senaste, det sköter sig liksom av sig självt. Om du vill veta mer om de Linuxvarianter jag använder kan du titta på den här och den här sidan om Ubuntu. Information om Pardus hittar du här. Sidorna är alltid uppdaterade och på svenska!

Till ”Datordjävel!!!”: Jag har inte heller någon aning om var ANY KEY sitter. Jag tror att du kan trycka på vilken ”knapp” som helst så fortsätter nog installationen som den ska. Det viktigaste är att man har roligt när man använder datorer oavsett vilka program och vilket system man använder. Jag tycker du ska gå ut och festa ikväll så fungerar säkert ”dumburken” bättre imorgon!

Till ”överliggare”: 1795 uppfanns blyertspennan. Det är ett analogt hjälpmedel för avancerad ordbehandling. Jag tror emellertid att en dator kan vara en bra investering och studiehjälp för dig. Med fria program och operativsystem behöver inte en dator kosta skjortan (Är det förresten du som satt bakom mig på omtentan i Historia 1984?).

Till ”Ångest!”: Dokumentet du mailade med 700 sidor med ####### tecken går inte att återställa. Microsofts .doc filer är ett kodat ofritt filformat. Det kan bli sådana här fel om strömmen stängs av. Hälsa din handledare att det var dumt gjort att dra ur sladden, även om han bara ville att du skulle sluta skriva och lägga fram din avhandling. Du borde ha använt OpenOffice och sparat i ODF-format. Då kan man ofta rädda innehållet i skadade filer med ett komprimeringsprogram och en webbläsare. Tolv år är en lång tid. Jag tycker dock du ska se det positiva. Texter blir alltid bättre om man tänker igenom dem en extra gång!