Fri programvara är gratis, men programutvecklare måste leva även om de licensierar sin kod fritt.

Jag vill i år ge en liten julklapp till:

FocusWriter: Det ordbehandlingsprogram jag använder för korta texter

LyX: Det ordbehandlingsprogram eller dokumentprocessor jag använder for större projekt

Linuxdistributionen CrunchBang #!: Det är så skönt att det finns Linuxvarianter som fortfarande förstår att min dator inte är en mobiltelefon!

Fundera en stund vilka fria källkodsprogram du använder mest och om du vill att de ska bli bättre. Ett sätt att hjälpa till för oss som inte kan programmera är att ge en liten slant!

I somras köpte jag en ny fin bärbar dator. Som konkurrensmyndigheterna bestämt betalade jag Microsoftskatt, trots att jag varken vill ha eller behöver Windows 7. Linux åkte in som dualboot. Jag har kört Windows i kanske fem timmar sedan i somras.

För någon vecka sedan fick jag litet problem med datorn och tog den till service. Felet var snabbt avhjälpt och datorn är tillbaka.

Innan servicen tog jag bort Linux eftersom jag inte orkar argumentera med PC-tekniker om att garantin måste gälla oavsett OS. För att de inte skulle kunna skylla på mig återställde jag Windows. Då försvinner spåren av Linux. Kanske litet övernitiskt, men jag vill inte heller lämna ifrån mig en dator med arbetsmaterial på.

Windows ”kvaliteter”

Detta fantastiska Windows tog en halv dag att återställa!

Det vill säga, efter en halv dag hade jag en dator som nätt och jämnt startar. Den var åter full med den crapware jag tagit bort en gång. Systemet var inte uppdaterat utan tjatade om att det fanns något hundratal uppdateringar, många hundra MB att hämta. Inte heller fanns det några vettiga program så att man kunde börja arbeta.

När datorn kom hem tog jag ett djup andetag. Att fixa datorn, installera alla program och återställa den som den var innan servicen skulle ta minst en dag förmodligen två. Lägg till den halvdag det tog att återställa Windows. Windows är ju så hopplöst omodernt att man manuellt måste installera program för program, fylla i licensnummer och starta om en gång i kvarten. Ingen kan ju heller beskylla Windows 7 för att vara snabbt.

För femton år sedan var det acceptabelt att lägga flera arbetsdagar på att fixa en dator. Då var det litet högtidligt att formatera en hårddisk och sätta igång en ominstallation. Nu är det 2011.

Ut med Windows!

Då började jag fundera: Varför ska jag fixa ett system jag inte använder inte tycker om och som fungerar så illa att det tar flera dagar att installera? Jag kommer att installera GIMP, LibreOffice, Inkscape och Firefox., Samma program fungerar minst lika bra i Linux.

Därför blåste jag Windows och nu snurrar bara Linux på datorn.

Linux tog mindre än en halvtimme att installera. Då har man ett fungerande system med de flesta program man behöver. Efter ytterligare en timme hade jag uppdaterat och installerat allt annat jag behöver och ställt in systemet som jag vill ha det. Under den timmen kunde jag arbeta på datorn. Allt som allt behövdes en enda omstart.

Det jag förlorar:

• Några gamla Windowsspel fungerar inte i Linux. Eftersom jag på ett halvår bara spelat några timmar i Windows tror jag att jag överlever
• Om det blir fel på datorn igen under garantitiden får jag blåsa den och återställa Windows. Hemelektronikladorna idkar utpressning genom att säga att garantin bara gäller om man kör Windows. Man är alltså tvungen att köra ett dåligt operativsystem och betala extra för datorn för att producenten ska ta sitt ansvar. Eftersom jag känner mig blåst har jag absolut inget dåligt samvete på denna punkt

Det jag vinner:

• En allmänt snabbare dator. Linux startar snabbare utan dualboot
• Cirka 150GB extra utrymme på hårddisken
• Jag slipper underhålla ett extra system som kräver betydligt mer omsorg än Linux

Varför?!

Det är ofattbart att konkurrensmyndigheterna inte stoppar Microsoftskatten. Det finns ingen anledning för en vanlig konsument att betala mellan 500 och 1000 kronor extra för en dator med ett föråldrat och dåligt operativsystem förinstallerat. Pengarna går till Microsofts i huvudsak amerikanska aktieägare och Microsoft kan fortsätta att prångla ut föråldrade och dyra produkter.

Genom sitt korrupta agerande har konkurrensmyndigheterna gett ett enda företag monopol på operativsystem för PC. Man förhindrar teknisk utveckling och konsumenter uppmuntras inte att använda moderna operativsystem som är bättre och säkrare än Windows och dessutom gratis.

Om Windows blir bättre än Linux, lättare att administrera, snabbare och enklare att handha skulle det finnas anledning att fundera om man vill köpa det. Så är icke fallet.

Jag hade mycket hellre lagt mina surt förvärvade 500 till 1000 kronor på ett öppet källkodsprojekt än att skänka dem till Microsoft!

I dagsläget är jag en mycket missnöjd konsument.

Steg 1 ”Betalprogram” och ”Gratisprogram”

Man använder fri programvara, eller som det heter: ”gratisprogram” istället för ”betalprogram” för att man inte vill eller kan betala för ”betalprogram” och man skäms litet för att man använder ”gratisprogram”. ”Betalprogram” är riktiga program som alla bör använda. Fri programvara är lågbudgetalternativ och har mer eller mindre allvarliga brister. Alla program mäts mot de som skaffat sig ett de facto monopol inom sin nisch och som styr hur vi gör saker, hur vi tänker om datorer och som kostar mycket pengar. I vår kultur ger pris legitimitet och social acceptans.

Fria program är sämre än ”betalprogram”. De har sämre användargränssnitt och saknar funktioner. Fria program är bättre ju mer lika de är riktiga, ofria, ”betalprogram”. GIMP avfärdas till exempel för att det har en tredelad arbetsyta. Man vägrar inse att den delade arbetsytan kan vara minst lika bra som en odelad. Det man vill ha är gratisversioner av MS Office, Photoshop och så vidare.

Ofta påstår man helt felaktiga saker, som att språkstödet i OOo/LibO är dåligt, när rättstavningsordlistan i själva verket är bättre än i MS Office och att det övriga ”språkstödet” i MS Office skadar vårt sätt att uttrycka oss.

Ens bild av fri programvara är färgad av reklamen för ”betalprogram” som vill få oss att tro att de är det enda alternativet och att vi därmed är beredda att betala hutlösa priser för dem.

Fria program utvecklas av entusiaster som ofta saknar kunskap om ergonomi och man har inte kapital att köpa in tjänsten. Gränssnitt kan därför vara litet udda eller hemsnickrade. Å andra sidan lyssnar man på sin användare och försöker genomföra goda förslag, vilket kan leda till väldigt bra lösningar. Ribbongränssnittet i MS Office har kostat många, många miljoner, är det värt det? (Det är du som har betalat det!)

Saknade funktioner är oftast saker som är roliga att leka med, men är det något man använder? De utvecklas som säljargument, inte som något användare efterfrågar eller behöver.

De som klankar mest på fria program för att de inte ser ut som, fungerar som, eller har lika många funktioner som ofria program, använder oftast sin dator och sina program på en låg nivå. Ofta klickar de på de knappar de brukar klicka på utan att förstå vad de gör. Om något inte ser ut som det brukar är det dåligt. Dessa användare borde inte ha dyra ”betalprogram” utan AbiWord, FocusWriter eller GoogleDocs som räcker för det de gör och blir över. Så länge dessa användare glatt betalar stora pengar för att få lov att klicka på samma knapp som vanligt, slippa tänka och för att känna sig socialt accepterade, kommer det att finnas ofria program som kostar alldeles för mycket.

Man tänker inte i arbetsprocesser och resultat utan arbetet följer en fastlagd mall som styrs av programmet man använder. Att detta leder till extra arbete och ett sämre slutresultat är underordnat att få göra på samma sätt man brukar.

Steg 2 Inlåsning

Förr eller senare råkar alla ut för inlåsningseffekter. Det var det som fick mig att gå över till fri programvara genom att vi fick MS Office 2007 på jobbet. Jag skickade en fil till en kollega som inte kunde öppna den. Det berodde på att jag använde MS Office 2007 och han en äldre version. Plötsligt insåg jag att jag inte ägde mitt arbete utan att det var upp till ett programvaruföretags godtycke och vinstintresse om jag får tillgång till det. Att min kollega inte kunde öppna filen var en uppmaning att nu är det dags att uppgradera. Jag undersökte alternativen och landade i OpenOffice som jag hade använt hemma ett bra tag och skämts litet för. Sedan dess har jag haft mindre problem med filformat än jag hade under alla åren med MS Office.

Man börjar förstå varför fri programvara finns och inser fördelarna och att man under många år genom tjuv- och rackarknep lurats att betala enorma summor för ofria program.

Steg 3 Fler program

Man börjar använda fler fria program och lämnar fixeringen på programnamn och varumärken. Man gör en presentation och powerpointar inte. Man skriver en text och sitter inte i Office, man beskär en bild och photoshoppar inte. Man fokuserar mer på arbetsuppgift och resultat, än på att en viss logotype ska synas på skärmen medan man arbetar. Man blir en bättre användare av datorprogram eftersom man utforskar programmen istället för att klicka på den vanliga knappen.

Man söker hjälp för mer avancerade uppgifter på användarfora och inser att dessa kan vara trevliga och lärorika platser. Användarforum är ofta den support som finns för fri programvara som saknar ”betalprogrammens” svans av kurser och supportföretag som vill ha sin del av kakan (dina pengar).

Steg 4 Sniffa på Linux

Det börjar kännas fel att använda Windows när man nästan bara kör fria program. De flesta fria program är utvecklade för fria operativsystem och portas till Windows.

Man testar ett fritt operativsystem som Linux och blir besviken eftersom det inte fungerar som Windows. Man fortsätter dock att vara nyfiken och ha dåligt samvete för att man kör Windows. Dessutom är man något av datorguru och sitter ibland hela dagar för att lösa egna och andras problem i Windows. Detta känns kanske onödigt, men Windows är ju det enda operativsystemet (utom för datoranalfabeter och kufar med för mycket pengar som använder MAC.).

Man har en gammal sunkig dator där Windows degat ihop. Den får nytt liv genom att offras till Linux. Linux ersätter Windows, ungefär som de fria programmen var ett lågbudgetalternativ till betalprogram på steg 1. Linuxdatorn blir surfdator eller barndator och man blir överraskad att den är snabbare än den nya värstingdatorn.

Steg 5 testa nytt operativsystem

Man installerar Linux bredvid Windows. Windows är fortfarande ens primära system, men man utforskar Linux och arbetar mer och mer där.

Man utvecklar sin medverkan på användarforum till att svara på andras frågor och är nu en ganska avancerad användare av fri programvara.

Steg 6 byta OS

När man inte har startat Windows på en månad, inte saknar det och när man väl startar det inser hur trögt och segjobbat det är, är det dags att byta OS.

Fria program ersätter helt och hållet ofria. Man har hittat fullgoda ersättare för de program som man tidigare ansett var de enda alternativen.

Man har lämnat tänkandet med varumärken och att vissa program hör ihop med vissa arbetsuppgifter. Man ser till arbetsprocess och resultat och väljer de program som fungerar bäst. Ofta använder man flera program för ett jobb, där varje program är en länk i en kedja. För att kunna jobba på det sättet är fria filformat ett måste. De fria formaten är inte längre ”bara” ett alternativ till de inlåsta ofria formaten eller ”bara” en garanti för att du äger ditt eget arbete och kan komma åt det om några år, de är själva grunden för att kunna arbeta på ett effektivt sätt.

På användarfora för fria program märker man att det alltid är Windowsanvändare som ställer de mest basala frågorna och som använder potential i program och datorer sämst. De jämför fria program med ofria, alltid till de frias nackdel. Ibland ställer de ultimatum som: ”Får jag inte ribbon i OpenOffice inom en vecka slutar jag använda det!” Om något inte fungerar direkt genom att peka och klicka ger de upp. Detta är användare på steg 1 och i sina mest upplysta ögonblick inser man att man några år tidigare själv tänkte på det sättet.

Steg 7 Att hitta hem

De flesta som går över till Linux hamnar i Ubuntu eller LinuxMint. Efter ett tag inser man att de är tillrättalagda för att passa konverterade Windowsanvändare och att man sinkas genom att arbeta på ett Windowssätt. Då är det dags att utforska andra fria operativsystem. Det finns skrivbordsmiljöer och system som passar alla smakriktningar och behov och om man ledsnar är det bara att byta. Just nu har jag fastnat för #!.

Man har nått en ganska hög nivå av kunskap och insikt om fri programvara, varför den finns och hur den blir till. Man experimenterar och testar nya program och arbetssätt och använder allt oftare program gjorda för vissa uppgifter och lämnar breda lösningar som kontorsprogram. Jag skriver numera till exempel de flesta enkla texter i FocusWriter och de svåra i LyX. OOo/LibO har blivit ett mellanalternativ som jag mest använder för att arbeta med filer andra skickar till mig.

Man börjar bannas från användarfora eftersom man svarar RTFM! oavsett vad folk frågar. Alternativt börjar man blogga och försöker förklara fördelarna med fri programvara och med att tänka annorlunda om hur man använder datorer.

Man har nått frihet och äger sitt arbete, styr sina program och väljer hur man vill arbeta. Man arbetar effektivare och snabbare än man gjorde då man anträdde bildningsresan med att inte vilja eller kunna betala för ett ”betalprogram”.

Steg 8 Metamorfos

Man får en spolformad kropp, svart rygg, vit mage, äter rå fisk och ser ut som en pingvin.

1. Fri programvara är bättre än ofri för akademiska studier.
2. Att köpa dyr ofri programvara är inget krav för att studera vid universitet.
3. Att köpa dyr ofri programvara är ingen garanti för att bli godkänd.
4. Även om jag på sistone varit litet kritisk till LibreOffice gäller kritiken deras utvecklingsstrategi och inte själva programmet. LibreOffice är ett alldeles utmärkt grundprogram för akademiska studier. Writer är bättre för att skriva akademiska texter än MS Word. Varför ska man välja ett dyrt och dåligt alternativ framför ett gratis som är bättre? Det är sådana insikter som skapar framgångsrika akademiker!
5. Genom att använda fri programvara och fria filformat undviker man inlåsning. Man äger sitt eget arbete och behöver inte en licens för att få lov att se vad man skrivit. Programvaruföretag ger ofta studenter rabatter på sina program. Litet pengar är bättre än piratkopiering. Även piratkopierade program är bra eftersom de låser in piraten och vänjer ännu en användare vid ett visst program. Man vänjer studenter vid att datorprogram ska kosta pengar, vilket är en osund affärsmodell och ett dåligt sätt att förhålla sig till kunskap och datorer. När studenten är klar med sina studier efterfrågar han samma program av sin arbetsgivare som måste betala stora pengar utan att få något mervärde. Osunda monopol och dåliga affärsmodeller består och vi får alla betala dyrt för det.
6. Utifrån ett lärar- och högskoleperspektiv ska man undvika att tvinga studenter att använda ofria program när det finns lika bra eller bättre fria alternativ. Det är oerhört dåligt att ge direktiv om att tentor ska lämnas in i .doc format. Då tvingar man studenten att köpa ett dyra program de inte behöver. ODF, PDF eller .txt fungerar lika bra. Man kan tvinga studenter att använda ofria program på märkliga sätt, läs till exempel detta skräckexempel.
7. Utifrån ett studentperspektiv: Högskolor har skyldighet att ta emot tentor och uppsatser även om de är skrivna i fria filformat. Lämna in i fria filformat och ge era lärare tips om var de kan ladda ner program de kan öppna filerna med.

Jag har genom åren skrivit ganska mycket om akademiska studier och fri programvara. Läs till exempel här om programtips, här om filformat och här om fixering vid ofria datorprogram.

Jag är en gammal stofil. Därför ser jag gärna att studenter eller andra som har färskare erfarenheter av att använda fri programvara vid akademiska studier än jag skriver om era erfarenheter och tar kontakt med mig på bloggen så publicerar jag era inlägg (om de är bra och jag inte riskerar att bli stämd). Detta gäller även om ni har negativa erfarenheter av fri programvara eller är kritisk till den! Ni kan vara anonyma eller skriva under pseudonym.

Jag har fundera tett tag och hittat några skäl för fria program utöver att den är gratis.

Att bygga vidare

Fri programvara (FOSS) bygger på vad som redan finns. Varje program behöver inte uppfinna hjulet. Fri programvara kan låna in kod som visat sig fungera från andra projekt. Det leder till stabilare program och i längden billigare och mer effektiv utveckling.

Kontroll

I fria program har man som användare kontroll på sina program och filer. Detta är en av huvudpunkterna för att använda fri programvara. Det innebär att man kontrollerar sitt eget arbete eftersom ens filer sparas i öppna format och man inte behöver licens för att komma åt vad man själv har producerat.

Demokrati

Om man anser att Folkbibliotek i ett land som Sverige har lett till en bättre utbildad befolkning och att fri tillgång till kunskap i böcker är en förutsättning för demokrati, bör man även argumentera för tillgång till fria datorprogram. Mer och mer kunskap sprids digitalt och om den inte är fri kommer demokratin att ta skada.

Att söka kunskap med en dator ska inte vara styrt av att man först betalar en licens och därefter nya licenser för vad man väljer att arbeta med eller vad man söker kunskap om.

Kostnader

Det är frågan om FOSS är billigare än licensierade program. För en enskild användare är det definitivt så. För företag och myndigheter tillkommer kostnader att skola om personal och göra om filer och upplägg. Detta argument brukar användas mot att gå över till FOSS. Eftersom Fri programvara är gratis kan man tro att ekonomin är oväsentlig och att dessa program och operativsystem är hobbyprojekt.

Kanske är det så att programmen är gratis delvis har gjort att man missförstått vad det handlar om. Utvecklare av fri programvara behöver pengar till mat och räkningar precis som alla andra och åtminstone en del när nog en vilja att bli rika på sina projekt. Pengar finns lika mycket i fri programvara som i ofri.

Man bör analysera argument om ekonomi minst ett par varv till för att bättre förstå en del aspekter av fri programvara.

Konkurrens

Konkurrens är en förutsättning för att priser ska pressas och leda till billigare varor och tjänster. FOSS bygger på konkurrens. Det som inte är tillräckligt bra överlever inte. Om ett program inte utvecklas eller utvecklas på ett sätt som man inte tycker om kan man själv börja programmera om källkoden, eller betala någon som gör det efter ens önskemål. Att LibreOffice knoppade av från OpenOffice är ett aktuellt exempel.

Det finns gott om ofria program som överlevt sig själva genom att låsa in sina användare. Läs till exempel vad jag tycker om referenshanteraren EndNote. Företag som gör ofria program vill inte ha konkurrens utan vill skydda sin del av marknaden för att kunna ta överpris på sin produkt.

Detta leder till att vi som datoranvändare betalar överpris för program och att en alltför stor del av skattepengarna går till inköp av datorprogram.

Det är därför Microsoft kan ta vilka priser som helst för Windows och MS Office, oavsett om produkterna är bra eller inte och till och med om användaren vill ha dem eller inte. Detta tack vare att man på många sätt tillskansat sig en de facto monopolställning. Det mest skamliga är att man måste betala för Windows när man köper en ny dator, även om man inte vill ha det och inte kommer att använda det. Man får inte ens veta vad Windows kostar, utan luras att tro att datorn inte fungerar utan.

Självklart betalar alla som använder Windows och MS Office ett överpris genom avsaknaden av konkurrens. Skulle Konkurrensverket sköta sina åtaganden och förbjuda att datorer säljs med förinstallerade operativsystem, eller att det måste finnas alternativ att tillgå och att priset för Windows måste sättas ut, skulle priset på datorn sjunka med många hundralappar, även om man valde Windows.

Vem betalar man till?

När man betalar för ofria program betalar man oftast till amerikanska storföretag och deras aktieägare. Med FOSS går det mesta av pengarna till lokala supportföretag och utvecklare. Detta borde vara en sporre för myndigheter, som ofta har som en uttalad sekundär målsättning att gynna det lokala näringslivet, att gå över till FOSS.

Vad betalar man för?

Med ofri programvara betalar man för ett installationsmedium och tillstånd att installera program på en dator. Att framställa fysiska installationsmedier är nästan gratis. Det som kostar är att utveckla program. Genom att fokusera på installationsmediet skapar man en kvasiekonomi och märkliga egenskaper hos programvaran. Syftet är inte att göra ett bra program, utan att kunna sälja installationsmedier.

Exempel på märkligheter är: Slutna filformat där programtillverkaren och inte användaren är den som har kontroll över användarens arbete, problem med bakåtkompatibilitet eftersom man snabbt vill att användare ska köpa nya installationsmedier, utveckling av programfunktioner i reklamsyfte och inte för att de behövs, etc.

FOSS har en sundare affärsmodell där kostnaden i stort sett helt ligger på utveckling/support, det vill säga de saker som faktiskt kostar pengar, medan programkopian är gratis.

Detta var några tankar om FOSS jag gått och funderat på den sista tiden. Det finns fler aspekter och fler saker att ta upp. Som användare kan man dock nöja sig långt över att det finns så många förstklassiga program att använda helt gratis och som inte tar kontroll över ditt arbete eller ställer orimliga motkrav för att du ska få lov att arbeta på din dator.

Kursämnet är ganska avancerat och kräver flera program som ordbehandlingsprogram, kalkylprogram, databasprogram, GIS-program, program för bildhantering/bildmanipulering och statistisk. En sådan uppsättning program kostar många tusen kronor, kanske snarare tiotusentals kronor om man köper ofria programlicenser och det är orimligt att studenter ska lägga ut sådana summor för att bli godkända på en universitetskurs. Man kan argumentera att programmen finn på institutionen, men som student blir man då låst att tillbringa sina dagar i huset och man lär sig bättre om man kan arbeta på sin egen dator på de tider man själv vill och på en plats man trivs på. Programmen är i några fall så specialiserade att man har svårt att argumentera för att studenterna ändå behöver dem ”privat” efter det att kursen är över.

Jag talade om för min kollega att jag använder Linux och nästan bara fri programvara och att jag gör alla de saker han ska undervisa om på mina datorer. Eftersom vi bytt en del filer under åren blev han överraskad eftersom han aldrig märkt några fel på de dokument jag skickat. Han blev så intresserad att jag fick visa min bärbara Linuxmaskin och vad det är för program jag använder.

Det gav mig en tankeställare. Varför håller folk fast vid ofri programvara som kostar enorma summor både för den enskilde och för samhället? Borde inte studenter och universitet lägga sina pengar på annat än dyra programlicenser?

Vad använder jag för program? För att inte blogginlägget ska bli för långt nöjer jag mig med kontorsprogram. Utöver det finns det fria GIS-program, R för statistik, LaTeX-editorer och så vidare.

Även om jag använder Linux är en av fördelarna med fri programvara att många program finns för alla operativsystem. De flesta av dessa program finns därför för alla plattformar.

Ordbehandling

1. LyX

Ja, det är sant! LyX har ersatt Writer för större projekt och allt som ska se snyggt ut som ansökningar brev och rapporter. LyX är ett fantastiskt program som fler borde använda istället för ordbehandlingsprogram! Folk blir oerhört imponerade när man visar dem den babyrosa arbetsytan och med en knapptryckning får ut en färdigredigerad PDF-fil.

2. FocusWriter

Detta är den trevligaste enkla texteditorn. Den är inte lika avancerad som en del andra texteditorer, men är väldigt bra för att skriva korta enkla texter dom den här.

3. Libreoffice Writer

Även om LyX tar hand om avancerade jobb och FocusWriter enkla, behövs fortfarande Writer. Inte minst för att skicka och ta emot filer från omvärlden och för alla skrivjobb som jag inte bestämt om de är avancerade eller enkla. Writer är bättre för akademiskt skrivande än MS Word och passar därmed studenter som ska lära sig att strukturera texter.

Referenshantering

För en akademiker är referenshantering bland det viktigaste man kan ägna sig åt.

1. Zotero

Zotero är den bästa referenshanteraren, oavsett diskussionen om fritt eller ofritt.

2. BiBTeX…

I LyX använder man BiBTeX som emellanåt går en på nerverna. För att få över referenser från Zotero till BiBteX och vidare in i LyX använder jag LyZ, ett genialt tillägg till Firefox!.

3. Mer BiBTeX…

I BiBTeX hanterar jag .bib-filer i Gedit. Det går snabbare än att göra det grafiskt med JabRef som är utmärkt den som vill ha en grafisk miljö.

Presentationer

LibreOffice Impress. Impress är den svagaste delen av LibreOffice och har en tendens att bryta samman när man vill snitsa till det. Jag håller mig till enkla bildspel som jag konverterar till PDF. Det är vad man ska göra om man föreläser och folk tror att man har något vettigt att säga. PowerPoint har gjort att häftiga presentationer alltför ofta har trängt ut innehållet då folk ska tala.

Övriga kontorsprogram

LibreOffice Calc Draw räcker gott och väl för mig. Jag arbetar sällan med kalkylark och med Draw fixar jag enkla streckteckningar. För litet mer avancerade jobb använder jag InkScape som är ett mycket bra program.

Bildvisare

Eye of Gnome är min favorit. Det är en enkel bildvisare utan en massa extrafunktioner. För mig är bildvisning att bläddra igenom och läsa avfotograferade arkivhandlingar. Därför vill jag ha ett snabbt och enkelt verktyg med lättåtkomlig zoomfunktion.

Bildbehandling

GIMP. Gimp är ett komplett program där man kan göra allt. Ett enklare program som klarar mycket och dessutom är enklare att lära sig än det litet knögiga GIMP är Pinta.

CD/DVD-bränning

K3b är det bästa brännarprogrammet i Linux och jag installerar det oavsett skrivbordsmiljö, även om det innebär en massa KDE paket. Förutom att bränna allt som kan brinna kan man rippa musik direkt i K3b.

Säkerhetskopiering

1. GrSync

GrSync är enkelt, anpassningsbart och snabbt.

2. Dropbox

Dropbox är ett enkelt sätt att flytta filer mellan datorer och ha en extern säkerhetskopia på saker man arbetar med. Dropbox är inte fritt och man ska veta att ens filer inte är 100% säkra i någon molntjänst. Trots det tycker jag att Dropbox är ett utmärkt redskap.

Om man inte är bra på datorer och inte tycker att säkerhetskopiering är något man vill lägga tid på är Dropbox eller en annan molntjänst det minsta man ska göra. Den kan typ rädda en hel magisteruppsats…

Har du inte Dropbox kan du installera via denna länk så får du och jag 250MB extra gratis lagringsutrymme i molnet. Det är Dropbox sätt att marknadsföra sig.

PDF-läsare

Okular är den mest kompletta PDF-läsaren för Linux. Samma sak som för K3b, använder man inte KDE installeras en massa extra paket. Om man inte vill det är Evince snabbt och bra.

PDF-trollare

För enkla saker använder jag PDFMod. För avancerade saker PDFEdit. Man kan även trixa med PDF i LibO, GIMP och Inkscape. Det bästa är dock att trixa så litet som möjligt med PDF-filer.

Musikprogram

Man måste lyssna på musik när man jobbar! En del spelare är så avancerade att de liknar operativsystem. Clementine är enkelt och bra och har blivit min favorit.

Webbläsare

Opera är mitt förstaval. Det är en komplett webblösning med inbyggd e-post RSS-flöde och chattfunktion. Opera är ett av de få ofria program jag använder. Jag har i flera år funderat på att byta, men då måste jag hitta ett e-postprogram också…

Eftersom jag använder Zotero har jag Firefox också.

Detta är några av de program som jag dagligen använder. Jag brukar skänka några hundralappar per år till något/några projekt. Det är hela min kostnad för programvaran i min dator.

Jag sköter mina åtaganden bättre med fria program som med ofria. De filformat jag använder är som regel öppna och jag kan därför öppna filer på alla datorer utan att ett visst program måste vara installerat. Jag kan ta med mig dokument och arbeta var som helst på vilken dator jag råkar sitta vid.

Programmen i listan är genomgående i klass med eller bättre än ofria program.  Med dem klarar man tungt kontorsarbete, akademiskt arbete eller studier!

Det har bloggats och skrivits åtskilligt om detta på bloggar, e-postlistor och kommentarer. Det har ibland varit upprörda känslor och det finns många synpunkter. Om man försöker titta litet djupare på vad som hänt finns det saker som jag tycker är intressanta:

1. Licens

Apache har en egen licens och OOo kommer att få en sådan. Tidigare har OOo haft en LGPL3-licens. LibreOffice har också en LGPL3-licens.

Apachelicensen är en licens för fri programvara. Den är har dock inte samma copyleft bestämmelser som GPL. Det innebär att man kan förändra OOo, men att man inte behöver ge tillbaka kod till moderprojektet under Apachelicensen. OOo-kloner behöver inte ens ha en öppen licens och kan mycket väl kosta pengar. Det kan alltså komma att utvecklas kommersiella versioner av OOo som inte ger något tillbaka till kodbasen.

Apachelicensen har som mål att sprida fri programvara, men samtidigt tillåta företag att utveckla och tjäna pengar på den. GPL har också som mål att sprida fri programvara, men tillskriver moderprojekten större betydelse. ASF har lyckats mycket bra med sitt sätt att hantera fri programvara och detta är det nya ramverket för OOo och de villkor som kommer att finnas för projektet.

2. IBM

Då Oracle dragit sig ur OOo är den störste spelaren kvar IBM. Skälet till omlicensieringen är att SUN/Oracle har haft ett avtal med IBM. IBM har, trots OOo:s LGPL-licens fått använda och förändra OOo i sina produkter, som Lotus Symphony, utan att ge något tillbaka till OOo. Lotus Symphony är gratis, men är inte fri programvara. OOo har haft en dubbel licens; en för IBM och en för alla andra.

Förmodligen var Oracle tvunget att hålla avtalet med IBM och att donera OOo till ASF var ett sätt att lösa ekvationen med att både behålla OOo som fri programvara och hålla avtalet med IBM som vill ha OOo som bas för egna produkter. Det var därför förmodligen inte möjligt för Oracle att överföra koden till The Document Foundation (TDF) med LibreOffice ens om man velat.

Det från början hemliga avtalet mellan SUN och IBM var ett av skälen till att Go-oo bildades. Ett antal utvecklare utanför SUN ville inte ge sitt arbete till IBM via SUN och OOo för att hamna i ett slutna kommersiella program. LibreOffice är på många sätt en fortsättning av Go-oo. Eftersom många fristående utvecklare finns hos LO och inte har någon anledning att donera sitt arbete till IBM kan det bli svårt för Apache att bygga upp en gemenskap runt OOo.

Med Apachelicensen kan IBM fortsätta utveckla Lotus Symphony och andra produkter utan att ge något tillbaka till OOo. Samtidigt räknar man med hjälp av en gemenskap för att underhålla de delar som man inte ser som strategiska eller för kostsamma att utveckla på egen hand. Exempel på sådant är stöd för olika språk som kostar mycket att ta fram och som frivilliga med medfödda goda språkkunskaper kan göra gratis.

Lotus Symphony skulle med denna affärsmodell få ett ordentligt mervärde jämfört med OOo. IBM skulle kunna ta betalt för det eller ändra sin licens.

Man kan tycka vad man vill om IBM. Det är ett kommersiellt företag som har som mål att tjäna pengar och gör det bra.

Om man vill att OOo ska bli bättre måste fler betalda utvecklare arbeta i projektet. Fler utvecklare innebär företag för att betala löner. Ett företag kräver vinst. Faktum är att varken SUN eller Oracle lyckades tjäna några pengar på OOo. Kanske blir detta möjligt för IBM med den nya modellen? Kanske ska man se Apachelicensen som en tillgång där LGPL-licensen inte har lett till vinst?

3. Marknadsföring

ASF är nog okänt för de flesta vanliga datoranvändare. Man utvecklar programvara för servrar, programutveckling och drift av Internet, det vill säga saker som märks men inte syns. Detta är man mycket duktigt på och ASF är högteknologiskt och ett tillhåll för en del av världens skickligaste programmerare.

OOo är en annan typ av program med högt publikt intresse. Frågan är hur Apache kommer att marknadsföra och ge support för OOo. Sidor med tillägg, mallar och programnedladdning genererar mängder med trafik. Sådant kostar pengar. Dessutom behöver man ha supportsidor och buggrapportering som vanliga användare kan förstå om OOo ska utvecklas.

Vad kommer att hända med OOo:s engelskspråkiga användarforum, expertcentralen för allt som rör OOo? Idag är det Oracle som står för driftkostnaden.

Det krävs en hel del för att serva upp till 100 miljoner användare över hela världen. Oracle klarade det inte. Hur kommer Apache att lyckas?

4. LibreOffice

Medan OOo har utsatts för Oracles cirkus har LO utvecklats, version 3.4 har precis släppts. Kodbasen har tvättats och kommentarer på tyska har översatts till engelska för att bli mer internationellt åtkomlig. Nya funktioner har tillförts. Det innebär att LO:s kodbas är bättre och nyare än OOo:s. Man kan fråga sig om det finns någon anledning att hålla liv i OOo om ett antal månader när Apache har fått ordning på någon form av utveckling?

LO kan ta in alla ändringar som görs i OOo med Apachelicens, men OOo kan inte ta in ändringar från LO med LGPL-licens. I sak ändrar inte flytten av OOo till ASF något för LO. Man kan använda vad man vill från OOo och fritt göra egna ändringar och tillägg. Givetvis var det en prestigeförlust att TDF inte fick OOo och det innebär också att utvecklingen kommer att ske på olika fronter. Projektet hade givetvis vunnit på om man hade kunnat gå samman.

Man ska komma ihåg att det finns flera OOo-kloner: Portable Apps, OxygenOffice, OOo4Kids, OOoLight och RedOffice är några. Dessa kan precis som LO fortsätta ta OOo:s kod.

Man kan kanske se varianterna av OOo som mer eller mindre specialiserade: IBM satsar på företagslösningar, LO har en viss slagsida åt Linux och Portable Apps är OOo på mobila enheter osv.

Man kan också se det som hänt som en krock mellan kulturer (jag är humanist och inte tekniker och ser nog sådana här saker annorlunda än både programmerare och företagsekonomer.). Oracle och IBM är amerikanska företag. OOo, TDF och LO är europeiska och har sin största användarbas i Europa, särskilt inom offentlig sektor och förvaltning. Det som hänt kan alltså ses  som en konflikt mellan amerikanske storföretag och europeiska principer om öppenhet och konkurrens.

Man kan även se det som en konflikt mellan storföretag av traditionell (amerikansk) typ som Oracle och IBM och mindre, ofta Linuxbaserade (delvis europeiska) företag som Novell, RedHat och Canonical som står bakom LO. Dessa företag är vana att driva projekt som samarbeten av  Linuxtyp. De är mer flexibla och det är fullt möjligt att de kan förvalta ett projekt som OOo/LO bättre än storföretag. Det tål att poängteras att Linux är en europeisk uppfinning.

Man kan se utvecklingen som något absurd men också som spännande. Den kan leda till att öppna källkodsprojekt med olika licenser konkurrerar med varandra med kloner av samma program. Kanske kommer det också att leda till att ingen kommer att använda originalet: OOo, mer än de som utvecklar det vidare. Istället kommer användare att kunna välja mellan vidareutvecklade program under olika licens och prislapp.

Jag tror inte att konkurrensen behöver vara dålig. Den kan leda till att det kommer att gå att utveckla hållbara affärsmodeller för OOo, vilket varken SUN eller Oracle lyckades med. Kanske kan alltså både storföretag som IBM och halvstora företag inom TDF/LO tjäna på det inträffade?

5. Användare

Medan stora och små elefanter bråkar om OOo har man glömt sina användare.

Oracles misshandel av OOo har definitivt skadat ett av de ledande projekten med öppen källkod. Det finns undergångsprofetior om projektets framtid. jag vill dock anlägga ett litet lugnare perspektiv. OOo är inte det viktiga. Det viktiga är filformatet ODF. ODF skapades just för situationer som den här, ett program slutar att utvecklas eller får problem. Då har man som användare alternativ och kan välja ett annat program. Mitt arbete är tryggat, även om jag inte längre kan arbeta i samma program som jag brukar. ODF som ett riktigt fritt filformat är det yttersta skälet till att OOo finns och nu kommer det att sättas på prov för första gången.

Det är svårt att veta vad allt detta innebär för oss användare. Jag kommer den närmaste tiden att hålla mig till LibreOffice och följa utvecklingen där. Eftersom jag mest använder Linux är detta den bästa lösningen för mig.

För den som vill läsa mer om vad turbulensen betyder för användare av OOo rekommenderar jag att studera denna tråd på OOo:s engelska användarforum med länkar till diverse sidor, bloggar och kommentarer.

Nu ska jag jobba, ge fler tips om OOo och LO och låta stora och små elefanter dansa färdigt om licenser och affärsmodeller!

1. OpenOffice är dåligt för att det är fri programvara/gratis

Visst finns det fria program som är dåliga. Det finns många dåliga gratisprogram. Det finns också många dåliga betalprogram. Eftersom du slipper betala för fria dåliga program är de bättre än ofria dåliga programmen.

OpenOffice håller toppklass. Den enda modul som nog behöver en rejäl översyn är Impress. Writer är bättre än Word och Calc/Base ligger på samma nivå som Excel.

2. OpenOffice är inte moget
OpenOffice är tio år gammalt. Innan det hette det StarOffice. De äldsta delarna av programmet är närmare tjugo år gamla. Kanske är det mer befogat att påstå att koden är för gammal och OOo/LO börjar bli övermoget…

3. OpenOffice är en dålig klon av Microsoft Office
Börjar man använda OOo och tror att det är en MS Office klon blir man snabbt besviken. Visst finns det likheter, men OOo gör ofta saker på sitt eget sätt. Ofta bättre än Microsoft Office, ibland sämre.

Formatmallar är ett exempel. När man inser att man bör använda formatmallar för allt i OOo: dokument, sidor, stycken, listor, rubriker ner till formateringar av enskilda tecken, går arbetet mycket lättare. Microsoft Office saknar formatmallar eller hanterar dem så illa att det är bättre att direktformatera. Det spelar ingen större roll i ett dokument på fem sidor. I dokument på 500 sidor är det omöjligt att hålla reda på text utan formateringar. Writer har ett bättre och mer strukturerat sätt att arbeta än MS Word.

4. Det är problem med samarbete och filformat
OOo är hyfsat kompatibelt med MS Office men är inte 100% kompatibelt. Faktum är emellertid att jag har mindre problem med olika MS Office format i OpenOffice än vad kollegor som använder olika versioner av MS Office och kör det på PC/MAC då de ska öppna varandras filer eller några år gamla Office-dokument.

5. OpenOffice saknar funktioner
Då jag använder MS Office tycker jag samma sak. Dessutom blir jag förbluffad över allt skräp man lagt på. OOo har massor med funktioner och det finns funktioner som saknas i MS Office. Förutom formatmallar saknar jag i MS Office: Navigatorn, Samlingsdokument, den bättre rättstavningen i OOo, ordkomplettering, bättre möjligheter att anpassa gränssnitt, enkel hantering av makron och att lägga till och ta bort tillägg beroende på vad man arbetar med.

I fullversionen av MS Office finns moduler som OOo saknar. Dessa kan man enkelt ersätta med andra fria program. Thunderbird ersätter till exempel Outlook rakt av.

6. OpenOffice är ett andrahandsval för fanatiska anhängare av fri programvara
Det är lätt att avfärda någon som fanatiker för att den inte gör som man själv. Att betala för MS Office kan ses som ett kvitto på att man är normal. Att odla rädsla för fri programvara och fria filformat är en del av Microsofts och andra programvaruföretags strategi. Fria filformat fungerar väldigt mycket bättre än ofria. Varför ska man acceptera att ett programvaruföretag kodar ens arbete med en hemlig kod, tar kontrollen över det och att man måste köpa en licens för att komma åt vad man själv skapat? Egentligen är det proprietära lösningar som är onormala och borde motiveras.

Fri programvara har på område efter område visat vad det duger till. Internet drivs i huvudsak av fri programvara. Firefox, GIMP, LyX och Inkscape är program som fungerar lika bra eller bättre än ofria motsvarigheter som kostar stora pengar.

Sedan jag för ett antal år sedan gick över till OOo från MS Office har jag producerat ett halvdussin böcker och ett femtiotal artiklar med OOo. Som helhet är jag mer nöjd med OOo än med MS Office.

Man kan ställa frågan om det jag skriver blir bättre om jag betalar en avgift till Microsoft. Om någon kan övertyga mig om det kommer jag självklart att omedelbart byta program. Fram tills dess går pengarna till annat.

7. OpenOffice är bara för de som inte har råd med MS Office
För den som menar att det bara är fattiga som använder OOo går det utmärkt att betala en slant. I nuläget gör pengarna mest nytta hos LibreOffice. När du köper en licens för MS Office går större delen av pengarna till Microsofts aktieägare. När du betalar till LO går hela summan till att förbättra programmet.

I Sverige har många råd med MS Office. OOo är emellertid enda alternativet i andra delar av världen där ekonomin inte tillåter att man betalar licensavgifter till amerikanska storföretag. I ett globalt perspektiv är proprietära program orättvisa och ett hinder för utveckling.

Det typsnitt Kurdistan berättar om, Palatino Linotype följer med Microsoft Office. Om man vill köpa det separat kostar det stora pengar. OpenOffice innehåller bara fria typsnitt. Det innebär att man som student antingen måste köpa Windows och MS Office, eller köpa ett dyrt typsnitt. Universitet tillhandahåller visserligen datorer med erforderlig programvara, Windows och MS Office. Det gör att ofria system och filformat lever kvar och att universitet och skattebetalare betalar enorma licenspengar för att få skriva texter, en självklar rättighet för alla akademiker.  Dessa pengar kunde förvisso användas på annat än att gynna vissa programvaruföretags aktieägare. Om en student har ett annat operativsystem eller program på en privat dator går dessa inte att använda i studierna. Det tar bort konkurrens från datormarknaden och gör att studenter bara lär sig ett enda system med vidhängande programvara. Det gör att ett den rådande monopolliknande situationen för operativsystem och kontorsprogram består, bland annat för att det får tyst stöd av universitet och högskolor.

Ett tredje sätt är att tänja gränserna. Det var denna lösning gästskribenten Kurdistan valde:

Att skriva en uppsats

Många studenter har nog någon gång ställts mot väggen av kursansvariga som vill att de ska använda sig av ett specifikt typsnitt för uppsatsskrivningen. Till min stora förvåning så fanns inte alla typsnitt som kommer med MS Office i OpenOffice. Själv kom jag på det efteråt när uppsatsen redan var klar och färdigrättad.

När jag på allvar började bekanta mig med Linux, Ubuntu och öppen mjukvara för snart ett år sedan skrev jag en uppsats vid Uppsala Universitet. Typsnittet vi skulle använda oss av var Palatino Linotype och jag hade redan påbörjat uppsatsskrivningen i MS Office 2007 och sparat dokumentet i .doc-format. Jag bytte i samma veva från Windows till Ubuntu Linux. Ubuntu är förmodligen den största Linuxdistributionen. Jag började genast bekanta mig med OpenOffice som kommer förinstallerat med Ubuntu. Jag hade tidigare använt OpenOffice sporadiskt i Windows. Tyckte då att gränssnittet var fult och att den inte var lika kraftfullt som MS Office. Mina tidigare åsikter om OpenOffice blev söndermalda av Påvels blogg. Idag tycker jag att det är minst lika kraftfullt som MS Office. Dock anser jag att OpenOffice fortfarande är rätt så fult, men det är fullt överkomligt. Med litet trixande med skrivbordstema, fönsterram och ikoner blir Openoffice rätt så vackert.

Nu kände jag att det var på tiden att skriva klart uppsatsen med OpenOffice. När jag öppnade dokumentet tyckte jag att uppsatsen såg konstig ut. Trots att det stod Palatino Linotype i verktygsraden, så såg det verkligen inte ut så. Jag tänkte att jag skriver klart uppsatsen i OpenOffice och ändrar den innan inlämning med MS Office på universitetets datorer. Så blev fallet och jag blev till sist klar med uppsatsen. Efteråt kände jag att något måste göras. Jag kan väl inte alltid finjustera med MS Office innan inlämning? Jag började gå igenom OpenOffices hemsida efter tillägg och fann TestFonts och började läsa om den på nätet. För att vara mer specifik så var det Påvels recension av TestFonts jag läste.

Efter att ha kört TestFonts visade sig att min uppsats inte alls var skriven i Palatino Linotype och att typsnittet saknades. Det var tur att jag skickade uppsatsen från universitetets dator med MS Office. Nu när jag visste vad problemet var och vad som saknades, blev detektivarbetet enkelt. Så hur gjorde jag för lägga till typsnitt för OpenOffice och i mitt fall Palatino Linotype, eller i alla fall en variant av typsnittet Palatino tillräckligt lik Linotypes version för att lura universitetslärarna?

Installera typsnitt i Ubuntu Linux

Jag vill poängtera att det finns flera möjligheter att lösa problemet. Jag redogör för det sätt jag tyckte var lättast:

1. Se till att OpenOffice är avstängt, inklusive eventuell snabbstart.
2. Jag sökte på nätet efter en fri, eller åtminstone gratis, version av Palatino. Det är viktigt att det har svenskt åäö och det ska vara ett Truetypetypsnitt, annars kan det bli problem med OpenOffice. Jag hittade en version av Palatino här.
3. Klicka på menyn ”Platser” och därefter på ”Hemmapp”. Väl inne i hemmappen klickar på fliken ”Visa” och sedan ”Visa dolda filer”. Du kan också använda tangentkombinationen CTRL + h. Nu syns en massa filer och mappar med en . i början av namnet.
4. Leta reda på mappen ”.fonts”, om den inte finns skapar du en ny mapp genom att högerklicka och välj skapa mapp. Döp mappen till ”.fonts”.
5. Typsnittsfilen som du laddade hem i steg 1 lägger du i mappen ”.fonts”.
6. Öppna OpenOffice. Nu ska Palatino finnas.
7. Testkör TestFonts och se om den finner typsnittet.

Lycka till!

Observera de ställen jag skrivit med citattecken är utan på din dator.

Kurdistan

Anhängare av fri programvara pekar ofta på fördelar, men har inte alltid goda exempel som visar på de vinster man menar finns i att gå över till fri programvara.

Argumenten från båda håll är ofta dåligt underbyggda och bygger på antaganden och spekulationer.
Nu finns det forskning på området. Vid Tammerfors Universitet har Martti Karjalainen disputerat på doktorsavhandlingen: Large-scale migration to an open source office suite: An innovation adaption study in Finland.

Avhandlingen analyserar fri programvara och dess för- och nackdelar på stora arbetsplatser. Som exempel används den största övergången till OpenOffice i Finland, Justitiedepartement med drygt 10 000 arbetsstationer. Studien analyserar övergången och dess effekter under flera år mellan 2003 och 2010.

De analyser man gjorde före övergången visade att OOo både hade den funktionalitet och den kompatibilitet som krävs. Genom sin öppna struktur erbjöd OOo fördelar som andra program saknar. Exempel på sådana är: Tillägg och att OOo kan göras portabelt.

I sammanfattningen kan man bland annat läsa detta:

”For IS practice, the study shows that the transition to an open source office suite is feasible in a large-scale context and that substantial benefits can be achieved as the result of the transition. For the user organizations of open source software, lower cost has been the most commonly cited benefit and one of the main reasons for adopting open source. Other often cited considerations include strategic goals like the facilitation of more sovereign IT governance and the reduction of vendor dependence through open source solutions and open standards.”

Avhandlingen är intressant läsning för företag och offentlig sektor som vill, men inte vågar gå över till fri programvara och överväger OpenOffice som kontorssvit. Forskningen visar att det finns pengar att spara, fördelar med öppna filformat och man minskar sitt beroende av IT-leverantörer.

Avhandlingen är också intressant för de som utvecklar, arbetar och utbildar om fri programvara. Den pekar på svårigheter och problem man kan stöta på då man går över till OpenOffice. Även om det finns vinster att hämta tycker jag att avhandlingen visar att man måste planera flytten och ha en genomtänkt strategi.

Avhandlingen är på engelska och finns att ladda ner som pdf-fil här.

Jag vill tacka den läsare som tipsade om denna spännande nyhet!