mar 162012
 

Flattr this!

För några månader sedan lade jag ut ett jobb på att göra ett bokomslag till en bekant som arbetar i förlagsbranschen. Hon gjorde ett jättefint omslag i Adobe InDesign på sin jobbdator och allt var frid och fröjd. Det enda jag behövde tänka på var att få resten av boken färdig.

Min bekant slutade sitt jobb. InDesignfilen med omslaget såg hon naturligtvis till att ta med sig.

Jag har använt fri programvara och fria filformat i många år. Jag är van att kunna öppna filer även om de är några år gamla. Jag brukar anlitas av folk som får problem med MS Office filer som inte längre fungerar då Microsoft bestämt att det är dags att lura av dem några tusen i uppgraderingskostnad och slopar stöd för sina gamla filformat eller ändrar i dem för att försvåra för konkurrenter. Jag är van att kunna byta program och operativsystem och kunna arbeta i den miljö som passar mig bäst för stunden.

Jag trodde i min enfald att hela världen fungerade så…

 

Boken klar

Resten av boken börjar nu bli klar och jag behövde omslaget som skulle finslipas. Nu började problemen.

Filen var gjord i InDesign 5. Jag har en urgammal version av InDesign och filen gick inte att öppna. Efter en koll på Adobes hemsida har Adobe den geniala mjölkkossan att filer bara är kompatibla en version bakåt. Detta är givetvis för att underlätta för användare att fatta beslut att det är dags att uppgradera för smått astronomiska summor.

Jag använder numera InDesign någon gång vartannat år just för att göra omslag och min urgamla version har allt jag behöver och tryckeriet har inga problem att hantera de filer jag lämnar. Varför ska jag uppgradera?

 

Att lösa ett problem

Nu vidtog en febril jakt efter ett nyare InDesign. Till sist fick jag tag på någon som kör InDesign 5.5 på sin Windowsdator. Filen gick att öppna, Seger!! Jag skulle kunna göra jobbet klart vid en lånad arbetsstation.

Icke sa nicke! Min första bekant hade gjort jobbet i InDesign för MAC. Det betyder att de typsnitt hon använt inte finns/fungerar i Windows!

För att slutföra arbetet skulle vi alltså behöva Adobe InDesign, en MAC-dator och förmodligen ett antal dyra typsnitt. Detta skulle kosta upp mot en tredjedel av vad det kostar att trycka boken och det fanns ingen budget eller vilja för att tvångsköpa dessa saker för ett enda omslag.

Till sist ledsnade jag på allt vad ofria skräpprogram heter. Jag och min bekant gjorde om omslaget från början i min urgamla version av InDesign och med typsnitt som jag har koll på. Nu vet jag att filen kommer att fungera tills boken kan gå i tryck.

Detta lilla äventyr kostade upp mot en veckas arbetstid fördelad mellan tre personer och ett nästan slutfört projekt fick göras om från början, mycket klurande och mycket irritation. Visst kan man mena att det var olyckliga omständigheter som att min bekant slutade sitt jobb, att man ska vara medveten om de problem som finns med filformat och typsnitt redan då man påbörjar ett projekt och så vidare. I slutänden går alla ”skyll dig själv” argument ut på att man ska bita i det sura äpplet och betala för att få tillgång till sitt eget arbete.

Några saker står klara:

 

  • Om du arbetar i Adobes program är det Adobe som äger ditt arbete och inte du. Du får låna det för stora summor pengar.
  • Om du arbetar med ofria operativsystem riskerar du också att förlora ditt arbete, särskilt i MAC, men även i Windows. Genom finesser som typsnitt låsta till system förhindrar man att filer flyttas mellan plattformar.
  • ”Marknadsledande” program som InDesign och Photoshop kan ha fler funktioner och vara smidigare att arbeta i än fria motsvarigheter som Scribus och GIMP. I slutänden är det dock inte alls säkert att ett jobb går fortare, blir bättre eller ens finns om man använder ofria program.
  • Det är bara fria program som garanterar att filer fungerar oavsett plattform, om de ligger ligger till sig och vem som än gör jobbet.

 

Jag kan förstå att förlag och tryckerier använder Adobes program. Det är en nisch där allt är uppbyggd runt Adobes program, alla är utbildade på dem och maskinerna är inställda efter dem. Adobe gör en nätt vinst på att ha mutat in ett område och inlåsningen är i det närmaste total. Ett enskilt tryckeri kan inte säga att: ”vi tar inte emot Adobe-filer.” Effekten är att vi betalar genom dyrare böcker och trycksaker.

Det jag inte kan förstå är att privatpersoner ens överväger att använda Adobes program för att ta bort röda ögon, beskära en bild eller att sätta texter när det finns fria program som gör det lika bra eller bättre. Plötsligt en dag kan alla bilder och texter vara borta, det vill säga du kan inte öppna dem utan att betala en rejäl summa till Adobe.

 

Slutsats

Jag hoppas att det här var sista gången jag använde InDesign. Just nu hatar jag allt vad Adobe heter. De problem jag har haft visar hur dumt det är att använda ofria program och tro att saker ”bara fungerar” om man har en licens som kostar pengar.

Jag skriver hoppas. Jag arbetar delvis med att sätta böcker, böcker måste ha omslag och tryckerier förväntar sig att få en öppen InDesignfil för att fixa detaljer som ryggbredd, textstorlek på ryggen etc. Det är svårt att bryta med systemet och produktionskedjan är byggd kring Adobes program. Därför är InDesign mitt sista ofria ”måste ha” program som jag inte har kunnat ersätta med fria program.

Jag har dock lyckats ersätta InDesign för inlagan. LyX är bättre än InDesign, kostar inte en krona och levererar lika bra eller bättre slutresultat och är fri programvara. Nu kommer jag att lägga alla krafter på att ersätta InDesign även för omslag. Det tryckeriet egentligen vill ha är en tryckfärdig PDF och jag misstänker att om jag fick deras siffror och mått skulle jag kunna fixa omslag i Scribus och trixa till en godkänd PDF via Postscript på samma sätt som jag gör i LyX. Det skulle bli litet mer arbete, men inte mer än att behöva göra om omslag från början.

Dessutom skulle jag äga mitt eget arbete!

feb 072012
 

Flattr this!

tjänsten Pricerunner kan man jämföra priser och läsa recensioner på prylar innan man bestämmer sig för att köpa. Det är en mycket bra tjänst som jag ofta har sparat pengar på.

För några dagar sedan besökte jag sidan för att undersöka en produkt som jag planerar att köpa. För skojs skull sökte jag på några andra saker, bland annat på kontorsprogram.

Litet märkligt bestod kategorin kontorsprogram nästan uteslutande av olika varianter av Microsoft Office:

 

 

Det är bra att Pricerunner jämför priser så att man kan spara någon hundralapp på att köpa Officepaket från rätt butik.

Om man jämför priset för operativsystem till datorer blir det ännu värre.

 

 

Jag vet inte om bilden till vänster på MS Windows är en betald annons, men om man öppnar kategorin består den nästan bara av olika versioner av Windows 7. Det är ju bra att man kan spara några tior på att köpa sitt operativsystem från rätt butik.

Det är dock märkligt att man ingenstans på sidan nämner att det finns fullgoda gratisalternativ både för kontorsprogram och operativsystem.

 

 

Här är det tomt! 0 träffar på LibreOffice

 

 

LibreOffice och OpenOffice är högpresterande alternativ som inte kostar en krona. Linux är ett bättre operativsystem än Windows och är även det helt gratis.

Pricerunner är som sagt en väldigt bra tjänst och jag är inte ute efter att klanka på den. Det kan dock vara svårt att jämföra priser om vissa produkter är gratis och vad jag förstår är Pricerunner delvis reklamfinansierad av firmor som vill sälja. För att kunna sälja något måste det ha ett pris och kan inte vara gratis.

Tjänsten visar dock hur fel vi lärt oss att tänka om programvara och datorer. Vi har vant oss vid att operativsystem och program ska:

  1. Kosta pengar
  2. Göra inskränkningar på vad vi får och inte får göra
  3. Att det inte finns alternativ till Microsofts produkter (OK för MAC, men MAC är ännu värre)
  4. I och med monopolsituationen slutar vi ställa krav på produkter
  5. Att filer och därmed arbete blir inlåst i diverse märkliga filformat som det kostar pengar att komma åt

De självklara utgångspunkterna är istället att operativsystem och datorprogram ska:

  1. Vara gratis (eller rättare sagt dra in pengar på annat sätt än genom licenser. Den som känner att han måste etablera en ekonomisk relation till sina datorprogram kan skänka en slant till sin favoritdistribution av Linux, OpenOffice eller LibreOffice)
  2. Att man får göra vad man vill
  3. Att man ska kunna välja de system och program som passar en bäst
  4. Att man har rätt att ställa krav på produkter
  5. Att ens arbete är ens eget och att man kan komma åt det utan att betala

Gratis, eller rättare sagt, fritt, är bättre än billigare!

 

Dec 152011
 

Flattr this!

Om du använder fri programvara är det smart att donera en slant till ett älsklingsprojekt om har pengar att undvara. På så sätt kan utvecklarna fortsätta förbättra programmet, eller åtminstone få litet uppmuntran. Gåvan får man tillbaka genom ett bättre program.

Fri programvara är gratis, men programutvecklare måste leva även om de licensierar sin kod fritt.

Jag vill i år ge en liten julklapp till:

FocusWriter: Det ordbehandlingsprogram jag använder för korta texter

LyX: Det ordbehandlingsprogram eller dokumentprocessor jag använder for större projekt

Linuxdistributionen CrunchBang #!: Det är så skönt att det finns Linuxvarianter som fortfarande förstår att min dator inte är en mobiltelefon!

Fundera en stund vilka fria källkodsprogram du använder mest och om du vill att de ska bli bättre. Ett sätt att hjälpa till för oss som inte kan programmera är att ge en liten slant!

Nov 142011
 

Flattr this!

Nu har det hänt!

I somras köpte jag en ny fin bärbar dator. Som konkurrensmyndigheterna bestämt betalade jag Microsoftskatt, trots att jag varken vill ha eller behöver Windows 7. Linux åkte in som dualboot. Jag har kört Windows i kanske fem timmar sedan i somras.

För någon vecka sedan fick jag litet problem med datorn och tog den till service. Felet var snabbt avhjälpt och datorn är tillbaka.

Innan servicen tog jag bort Linux eftersom jag inte orkar argumentera med PC-tekniker om att garantin måste gälla oavsett OS. För att de inte skulle kunna skylla på mig återställde jag Windows. Då försvinner spåren av Linux. Kanske litet övernitiskt, men jag vill inte heller lämna ifrån mig en dator med arbetsmaterial på.

 

Windows ”kvaliteter”

Detta fantastiska Windows tog en halv dag att återställa!

Det vill säga, efter en halv dag hade jag en dator som nätt och jämnt startar. Den var åter full med den crapware jag tagit bort en gång. Systemet var inte uppdaterat utan tjatade om att det fanns något hundratal uppdateringar, många hundra MB att hämta. Inte heller fanns det några vettiga program så att man kunde börja arbeta.

När datorn kom hem tog jag ett djup andetag. Att fixa datorn, installera alla program och återställa den som den var innan servicen skulle ta minst en dag förmodligen två. Lägg till den halvdag det tog att återställa Windows. Windows är ju så hopplöst omodernt att man manuellt måste installera program för program, fylla i licensnummer och starta om en gång i kvarten. Ingen kan ju heller beskylla Windows 7 för att vara snabbt.

För femton år sedan var det acceptabelt att lägga flera arbetsdagar på att fixa en dator. Då var det litet högtidligt att formatera en hårddisk och sätta igång en ominstallation. Nu är det 2011.

 

Ut med Windows!

Då började jag fundera: Varför ska jag fixa ett system jag inte använder inte tycker om och som fungerar så illa att det tar flera dagar att installera? Jag kommer att installera GIMP, LibreOffice, Inkscape och Firefox., Samma program fungerar minst lika bra i Linux.

Därför blåste jag Windows och nu snurrar bara Linux på datorn.

Linux tog mindre än en halvtimme att installera. Då har man ett fungerande system med de flesta program man behöver. Efter ytterligare en timme hade jag uppdaterat och installerat allt annat jag behöver och ställt in systemet som jag vill ha det. Under den timmen kunde jag arbeta på datorn. Allt som allt behövdes en enda omstart.

 

Det jag förlorar:

  • Några gamla Windowsspel fungerar inte i Linux. Eftersom jag på ett halvår bara spelat några timmar i Windows tror jag att jag överlever
  • Om det blir fel på datorn igen under garantitiden får jag blåsa den och återställa Windows. Hemelektronikladorna idkar utpressning genom att säga att garantin bara gäller om man kör Windows. Man är alltså tvungen att köra ett dåligt operativsystem och betala extra för datorn för att producenten ska ta sitt ansvar. Eftersom jag känner mig blåst har jag absolut inget dåligt samvete på denna punkt

 

Det jag vinner:

  • En allmänt snabbare dator. Linux startar snabbare utan dualboot
  • Cirka 150GB extra utrymme på hårddisken
  • Jag slipper underhålla ett extra system som kräver betydligt mer omsorg än Linux

Varför?!

Det är ofattbart att konkurrensmyndigheterna inte stoppar Microsoftskatten. Det finns ingen anledning för en vanlig konsument att betala mellan 500 och 1000 kronor extra för en dator med ett föråldrat och dåligt operativsystem förinstallerat. Pengarna går till Microsofts i huvudsak amerikanska aktieägare och Microsoft kan fortsätta att prångla ut föråldrade och dyra produkter.

Genom sitt korrupta agerande har konkurrensmyndigheterna gett ett enda företag monopol på operativsystem för PC. Man förhindrar teknisk utveckling och konsumenter uppmuntras inte att använda moderna operativsystem som är bättre och säkrare än Windows och dessutom gratis.

Om Windows blir bättre än Linux, lättare att administrera, snabbare och enklare att handha skulle det finnas anledning att fundera om man vill köpa det. Så är icke fallet.

Jag hade mycket hellre lagt mina surt förvärvade 500 till 1000 kronor på ett öppet källkodsprojekt än att skänka dem till Microsoft!

I dagsläget är jag en mycket missnöjd konsument.

 

 

 

sep 212011
 

Flattr this!

Jag har funderat över mitt och andras förhållande till fri programvara och hur detta utvecklas. Jag skulle vilja likna det vid en stege eller en bildningsresa i flera steg som jag beskriver i detta inlägg. Jag kan ha fel, stegen kan se ut på ett annat sätt, den gäller inte för alla och man ska se processen med humor.

 

Steg 1 ”Betalprogram” och ”Gratisprogram”

Man använder fri programvara, eller som det heter: ”gratisprogram” istället för ”betalprogram” för att man inte vill eller kan betala för ”betalprogram” och man skäms litet för att man använder ”gratisprogram”. ”Betalprogram” är riktiga program som alla bör använda. Fri programvara är lågbudgetalternativ och har mer eller mindre allvarliga brister. Alla program mäts mot de som skaffat sig ett de facto monopol inom sin nisch och som styr hur vi gör saker, hur vi tänker om datorer och som kostar mycket pengar. I vår kultur ger pris legitimitet och social acceptans.

Fria program är sämre än ”betalprogram”. De har sämre användargränssnitt och saknar funktioner. Fria program är bättre ju mer lika de är riktiga, ofria, ”betalprogram”. GIMP avfärdas till exempel för att det har en tredelad arbetsyta. Man vägrar inse att den delade arbetsytan kan vara minst lika bra som en odelad. Det man vill ha är gratisversioner av MS Office, Photoshop och så vidare.

Ofta påstår man helt felaktiga saker, som att språkstödet i OOo/LibO är dåligt, när rättstavningsordlistan i själva verket är bättre än i MS Office och att det övriga ”språkstödet” i MS Office skadar vårt sätt att uttrycka oss.

Ens bild av fri programvara är färgad av reklamen för ”betalprogram” som vill få oss att tro att de är det enda alternativet och att vi därmed är beredda att betala hutlösa priser för dem.

Fria program utvecklas av entusiaster som ofta saknar kunskap om ergonomi och man har inte kapital att köpa in tjänsten. Gränssnitt kan därför vara litet udda eller hemsnickrade. Å andra sidan lyssnar man på sin användare och försöker genomföra goda förslag, vilket kan leda till väldigt bra lösningar. Ribbongränssnittet i MS Office har kostat många, många miljoner, är det värt det? (Det är du som har betalat det!)

Saknade funktioner är oftast saker som är roliga att leka med, men är det något man använder? De utvecklas som säljargument, inte som något användare efterfrågar eller behöver.

De som klankar mest på fria program för att de inte ser ut som, fungerar som, eller har lika många funktioner som ofria program, använder oftast sin dator och sina program på en låg nivå. Ofta klickar de på de knappar de brukar klicka på utan att förstå vad de gör. Om något inte ser ut som det brukar är det dåligt. Dessa användare borde inte ha dyra ”betalprogram” utan AbiWord, FocusWriter eller GoogleDocs som räcker för det de gör och blir över. Så länge dessa användare glatt betalar stora pengar för att få lov att klicka på samma knapp som vanligt, slippa tänka och för att känna sig socialt accepterade, kommer det att finnas ofria program som kostar alldeles för mycket.

Man tänker inte i arbetsprocesser och resultat utan arbetet följer en fastlagd mall som styrs av programmet man använder. Att detta leder till extra arbete och ett sämre slutresultat är underordnat att få göra på samma sätt man brukar.

 

Steg 2 Inlåsning

Förr eller senare råkar alla ut för inlåsningseffekter. Det var det som fick mig att gå över till fri programvara genom att vi fick MS Office 2007 på jobbet. Jag skickade en fil till en kollega som inte kunde öppna den. Det berodde på att jag använde MS Office 2007 och han en äldre version. Plötsligt insåg jag att jag inte ägde mitt arbete utan att det var upp till ett programvaruföretags godtycke och vinstintresse om jag får tillgång till det. Att min kollega inte kunde öppna filen var en uppmaning att nu är det dags att uppgradera. Jag undersökte alternativen och landade i OpenOffice som jag hade använt hemma ett bra tag och skämts litet för. Sedan dess har jag haft mindre problem med filformat än jag hade under alla åren med MS Office.

Man börjar förstå varför fri programvara finns och inser fördelarna och att man under många år genom tjuv- och rackarknep lurats att betala enorma summor för ofria program.

Steg 3 Fler program

Man börjar använda fler fria program och lämnar fixeringen på programnamn och varumärken. Man gör en presentation och powerpointar inte. Man skriver en text och sitter inte i Office, man beskär en bild och photoshoppar inte. Man fokuserar mer på arbetsuppgift och resultat, än på att en viss logotype ska synas på skärmen medan man arbetar. Man blir en bättre användare av datorprogram eftersom man utforskar programmen istället för att klicka på den vanliga knappen.

Man söker hjälp för mer avancerade uppgifter på användarfora och inser att dessa kan vara trevliga och lärorika platser. Användarforum är ofta den support som finns för fri programvara som saknar ”betalprogrammens” svans av kurser och supportföretag som vill ha sin del av kakan (dina pengar).

Steg 4 Sniffa på Linux

Det börjar kännas fel att använda Windows när man nästan bara kör fria program. De flesta fria program är utvecklade för fria operativsystem och portas till Windows.

Man testar ett fritt operativsystem som Linux och blir besviken eftersom det inte fungerar som Windows. Man fortsätter dock att vara nyfiken och ha dåligt samvete för att man kör Windows. Dessutom är man något av datorguru och sitter ibland hela dagar för att lösa egna och andras problem i Windows. Detta känns kanske onödigt, men Windows är ju det enda operativsystemet (utom för datoranalfabeter och kufar med för mycket pengar som använder MAC.).

Man har en gammal sunkig dator där Windows degat ihop. Den får nytt liv genom att offras till Linux. Linux ersätter Windows, ungefär som de fria programmen var ett lågbudgetalternativ till betalprogram på steg 1. Linuxdatorn blir surfdator eller barndator och man blir överraskad att den är snabbare än den nya värstingdatorn.

 

Steg 5 testa nytt operativsystem

Man installerar Linux bredvid Windows. Windows är fortfarande ens primära system, men man utforskar Linux och arbetar mer och mer där.

Man utvecklar sin medverkan på användarforum till att svara på andras frågor och är nu en ganska avancerad användare av fri programvara.

 

Steg 6 byta OS

När man inte har startat Windows på en månad, inte saknar det och när man väl startar det inser hur trögt och segjobbat det är, är det dags att byta OS.

Fria program ersätter helt och hållet ofria. Man har hittat fullgoda ersättare för de program som man tidigare ansett var de enda alternativen.

Man har lämnat tänkandet med varumärken och att vissa program hör ihop med vissa arbetsuppgifter. Man ser till arbetsprocess och resultat och väljer de program som fungerar bäst. Ofta använder man flera program för ett jobb, där varje program är en länk i en kedja. För att kunna jobba på det sättet är fria filformat ett måste. De fria formaten är inte längre ”bara” ett alternativ till de inlåsta ofria formaten eller ”bara” en garanti för att du äger ditt eget arbete och kan komma åt det om några år, de är själva grunden för att kunna arbeta på ett effektivt sätt.

På användarfora för fria program märker man att det alltid är Windowsanvändare som ställer de mest basala frågorna och som använder potential i program och datorer sämst. De jämför fria program med ofria, alltid till de frias nackdel. Ibland ställer de ultimatum som: ”Får jag inte ribbon i OpenOffice inom en vecka slutar jag använda det!” Om något inte fungerar direkt genom att peka och klicka ger de upp. Detta är användare på steg 1 och i sina mest upplysta ögonblick inser man att man några år tidigare själv tänkte på det sättet.

 

Steg 7 Att hitta hem

De flesta som går över till Linux hamnar i Ubuntu eller LinuxMint. Efter ett tag inser man att de är tillrättalagda för att passa konverterade Windowsanvändare och att man sinkas genom att arbeta på ett Windowssätt. Då är det dags att utforska andra fria operativsystem. Det finns skrivbordsmiljöer och system som passar alla smakriktningar och behov och om man ledsnar är det bara att byta. Just nu har jag fastnat för #!.

Man har nått en ganska hög nivå av kunskap och insikt om fri programvara, varför den finns och hur den blir till. Man experimenterar och testar nya program och arbetssätt och använder allt oftare program gjorda för vissa uppgifter och lämnar breda lösningar som kontorsprogram. Jag skriver numera till exempel de flesta enkla texter i FocusWriter och de svåra i LyX. OOo/LibO har blivit ett mellanalternativ som jag mest använder för att arbeta med filer andra skickar till mig.

Man börjar bannas från användarfora eftersom man svarar RTFM! oavsett vad folk frågar. Alternativt börjar man blogga och försöker förklara fördelarna med fri programvara och med att tänka annorlunda om hur man använder datorer.

Man har nått frihet och äger sitt arbete, styr sina program och väljer hur man vill arbeta. Man arbetar effektivare och snabbare än man gjorde då man anträdde bildningsresan med att inte vilja eller kunna betala för ett ”betalprogram”.

 

Steg 8 Metamorfos

Man får en spolformad kropp, svart rygg, vit mage, äter rå fisk och ser ut som en pingvin.

sep 072011
 

Flattr this!

Jag har fått frågor från läsare som ska börja läsa vid universitet eller högskolor om man kan använda fri programvara som OpenOffice.org eller LibreOffice vid akademiska studier. Här är några svar:

  1. Fri programvara är bättre än ofri för akademiska studier.
  2. Att köpa dyr ofri programvara är inget krav för att studera vid universitet.
  3. Att köpa dyr ofri programvara är ingen garanti för att bli godkänd.
  4. Även om jag på sistone varit litet kritisk till LibreOffice gäller kritiken deras utvecklingsstrategi och inte själva programmet. LibreOffice är ett alldeles utmärkt grundprogram för akademiska studier. Writer är bättre för att skriva akademiska texter än MS Word. Varför ska man välja ett dyrt och dåligt alternativ framför ett gratis som är bättre? Det är sådana insikter som skapar framgångsrika akademiker!
  5. Genom att använda fri programvara och fria filformat undviker man inlåsning. Man äger sitt eget arbete och behöver inte en licens för att få lov att se vad man skrivit. Programvaruföretag ger ofta studenter rabatter på sina program. Litet pengar är bättre än piratkopiering. Även piratkopierade program är bra eftersom de låser in piraten och vänjer ännu en användare vid ett visst program. Man vänjer studenter vid att datorprogram ska kosta pengar, vilket är en osund affärsmodell och ett dåligt sätt att förhålla sig till kunskap och datorer. När studenten är klar med sina studier efterfrågar han samma program av sin arbetsgivare som måste betala stora pengar utan att få något mervärde. Osunda monopol och dåliga affärsmodeller består och vi får alla betala dyrt för det.
  6. Utifrån ett lärar- och högskoleperspektiv ska man undvika att tvinga studenter att använda ofria program när det finns lika bra eller bättre fria alternativ. Det är oerhört dåligt att ge direktiv om att tentor ska lämnas in i .doc format. Då tvingar man studenten att köpa ett dyra program de inte behöver. ODF, PDF eller .txt fungerar lika bra. Man kan tvinga studenter att använda ofria program på märkliga sätt, läs till exempel detta skräckexempel.
  7. Utifrån ett studentperspektiv: Högskolor har skyldighet att ta emot tentor och uppsatser även om de är skrivna i fria filformat. Lämna in i fria filformat och ge era lärare tips om var de kan ladda ner program de kan öppna filerna med.

Jag har genom åren skrivit ganska mycket om akademiska studier och fri programvara. Läs till exempel här om programtips, här om filformat och här om fixering vid ofria datorprogram.

Jag är en gammal stofil. Därför ser jag gärna att studenter eller andra som har färskare erfarenheter av att använda fri programvara vid akademiska studier än jag skriver om era erfarenheter och tar kontakt med mig på bloggen så publicerar jag era inlägg (om de är bra och jag inte riskerar att bli stämd). Detta gäller även om ni har negativa erfarenheter av fri programvara eller är kritisk till den! Ni kan vara anonyma eller skriva under pseudonym.

aug 252011
 

Flattr this!

Att använda gratis program fria som Firefox, GIMP och OpenOffice.org är en smidig lösning för den som inte vill eller kan betala för dyra programlicenser. Bara detta är ett gott skäl för att använda fri programvara. Det finns dock även frågor om demokrati, ekonomiska modeller och samhället i stort som man inte ska blunda för då man använder fri programvara.

Jag har fundera tett tag och hittat några skäl för fria program utöver att den är gratis.

Att bygga vidare

Fri programvara (FOSS) bygger på vad som redan finns. Varje program behöver inte uppfinna hjulet. Fri programvara kan låna in kod som visat sig fungera från andra projekt. Det leder till stabilare program och i längden billigare och mer effektiv utveckling.

Kontroll

I fria program har man som användare kontroll på sina program och filer. Detta är en av huvudpunkterna för att använda fri programvara. Det innebär att man kontrollerar sitt eget arbete eftersom ens filer sparas i öppna format och man inte behöver licens för att komma åt vad man själv har producerat.

Demokrati

Om man anser att Folkbibliotek i ett land som Sverige har lett till en bättre utbildad befolkning och att fri tillgång till kunskap i böcker är en förutsättning för demokrati, bör man även argumentera för tillgång till fria datorprogram. Mer och mer kunskap sprids digitalt och om den inte är fri kommer demokratin att ta skada.

Att söka kunskap med en dator ska inte vara styrt av att man först betalar en licens och därefter nya licenser för vad man väljer att arbeta med eller vad man söker kunskap om.

Kostnader

Det är frågan om FOSS är billigare än licensierade program. För en enskild användare är det definitivt så. För företag och myndigheter tillkommer kostnader att skola om personal och göra om filer och upplägg. Detta argument brukar användas mot att gå över till FOSS. Eftersom Fri programvara är gratis kan man tro att ekonomin är oväsentlig och att dessa program och operativsystem är hobbyprojekt.

Kanske är det så att programmen är gratis delvis har gjort att man missförstått vad det handlar om. Utvecklare av fri programvara behöver pengar till mat och räkningar precis som alla andra och åtminstone en del när nog en vilja att bli rika på sina projekt. Pengar finns lika mycket i fri programvara som i ofri.

Man bör analysera argument om ekonomi minst ett par varv till för att bättre förstå en del aspekter av fri programvara.

Konkurrens

Konkurrens är en förutsättning för att priser ska pressas och leda till billigare varor och tjänster. FOSS bygger på konkurrens. Det som inte är tillräckligt bra överlever inte. Om ett program inte utvecklas eller utvecklas på ett sätt som man inte tycker om kan man själv börja programmera om källkoden, eller betala någon som gör det efter ens önskemål. Att LibreOffice knoppade av från OpenOffice är ett aktuellt exempel.

Det finns gott om ofria program som överlevt sig själva genom att låsa in sina användare. Läs till exempel vad jag tycker om referenshanteraren EndNote. Företag som gör ofria program vill inte ha konkurrens utan vill skydda sin del av marknaden för att kunna ta överpris på sin produkt.

Detta leder till att vi som datoranvändare betalar överpris för program och att en alltför stor del av skattepengarna går till inköp av datorprogram.

Det är därför Microsoft kan ta vilka priser som helst för Windows och MS Office, oavsett om produkterna är bra eller inte och till och med om användaren vill ha dem eller inte. Detta tack vare att man på många sätt tillskansat sig en de facto monopolställning. Det mest skamliga är att man måste betala för Windows när man köper en ny dator, även om man inte vill ha det och inte kommer att använda det. Man får inte ens veta vad Windows kostar, utan luras att tro att datorn inte fungerar utan.

Självklart betalar alla som använder Windows och MS Office ett överpris genom avsaknaden av konkurrens. Skulle Konkurrensverket sköta sina åtaganden och förbjuda att datorer säljs med förinstallerade operativsystem, eller att det måste finnas alternativ att tillgå och att priset för Windows måste sättas ut, skulle priset på datorn sjunka med många hundralappar, även om man valde Windows.

Vem betalar man till?

När man betalar för ofria program betalar man oftast till amerikanska storföretag och deras aktieägare. Med FOSS går det mesta av pengarna till lokala supportföretag och utvecklare. Detta borde vara en sporre för myndigheter, som ofta har som en uttalad sekundär målsättning att gynna det lokala näringslivet, att gå över till FOSS.

Vad betalar man för?

Med ofri programvara betalar man för ett installationsmedium och tillstånd att installera program på en dator. Att framställa fysiska installationsmedier är nästan gratis. Det som kostar är att utveckla program. Genom att fokusera på installationsmediet skapar man en kvasiekonomi och märkliga egenskaper hos programvaran. Syftet är inte att göra ett bra program, utan att kunna sälja installationsmedier.

Exempel på märkligheter är: Slutna filformat där programtillverkaren och inte användaren är den som har kontroll över användarens arbete, problem med bakåtkompatibilitet eftersom man snabbt vill att användare ska köpa nya installationsmedier, utveckling av programfunktioner i reklamsyfte och inte för att de behövs, etc.

FOSS har en sundare affärsmodell där kostnaden i stort sett helt ligger på utveckling/support, det vill säga de saker som faktiskt kostar pengar, medan programkopian är gratis.

Detta var några tankar om FOSS jag gått och funderat på den sista tiden. Det finns fler aspekter och fler saker att ta upp. Som användare kan man dock nöja sig långt över att det finns så många förstklassiga program att använda helt gratis och som inte tar kontroll över ditt arbete eller ställer orimliga motkrav för att du ska få lov att arbeta på din dator.

 

jul 312011
 

Flattr this!

För ett tag sedan sprang jag ihop med en kollega. Han ska arrangera en universitetskurs där han kommer att använda fria program. Han kommer att tipsa studenterna om dessa program och uppmana dem att använda dem under kursen. Frågan om fritt/ofritt och varför programmen är gratis hade han inte tänkt så mycket på. Hans tanke var istället att studenterna inte skulle behöva köpa dyra program för att kunna följa kursen. Dessutom hamnar många studenter i vår sektor (kultursektorn) på företag och museer med knapp budget där pengar bör gå till annat än licenser för datorprogram. Flera arbetsgivare har därför i vis omfattning gått över till fri programvara.

Kursämnet är ganska avancerat och kräver flera program som ordbehandlingsprogram, kalkylprogram, databasprogram, GIS-program, program för bildhantering/bildmanipulering och statistisk. En sådan uppsättning program kostar många tusen kronor, kanske snarare tiotusentals kronor om man köper ofria programlicenser och det är orimligt att studenter ska lägga ut sådana summor för att bli godkända på en universitetskurs. Man kan argumentera att programmen finn på institutionen, men som student blir man då låst att tillbringa sina dagar i huset och man lär sig bättre om man kan arbeta på sin egen dator på de tider man själv vill och på en plats man trivs på. Programmen är i några fall så specialiserade att man har svårt att argumentera för att studenterna ändå behöver dem ”privat” efter det att kursen är över.

Jag talade om för min kollega att jag använder Linux och nästan bara fri programvara och att jag gör alla de saker han ska undervisa om på mina datorer. Eftersom vi bytt en del filer under åren blev han överraskad eftersom han aldrig märkt några fel på de dokument jag skickat. Han blev så intresserad att jag fick visa min bärbara Linuxmaskin och vad det är för program jag använder.

Det gav mig en tankeställare. Varför håller folk fast vid ofri programvara som kostar enorma summor både för den enskilde och för samhället? Borde inte studenter och universitet lägga sina pengar på annat än dyra programlicenser?

Vad använder jag för program? För att inte blogginlägget ska bli för långt nöjer jag mig med kontorsprogram. Utöver det finns det fria GIS-program, R för statistik, LaTeX-editorer och så vidare.

Även om jag använder Linux är en av fördelarna med fri programvara att många program finns för alla operativsystem. De flesta av dessa program finns därför för alla plattformar.

Ordbehandling

1. LyX

Ja, det är sant! LyX har ersatt Writer för större projekt och allt som ska se snyggt ut som ansökningar brev och rapporter. LyX är ett fantastiskt program som fler borde använda istället för ordbehandlingsprogram! Folk blir oerhört imponerade när man visar dem den babyrosa arbetsytan och med en knapptryckning får ut en färdigredigerad PDF-fil.

2. FocusWriter

Detta är den trevligaste enkla texteditorn. Den är inte lika avancerad som en del andra texteditorer, men är väldigt bra för att skriva korta enkla texter dom den här.

3. Libreoffice Writer

Även om LyX tar hand om avancerade jobb och FocusWriter enkla, behövs fortfarande Writer. Inte minst för att skicka och ta emot filer från omvärlden och för alla skrivjobb som jag inte bestämt om de är avancerade eller enkla. Writer är bättre för akademiskt skrivande än MS Word och passar därmed studenter som ska lära sig att strukturera texter.

Referenshantering

För en akademiker är referenshantering bland det viktigaste man kan ägna sig åt.

1. Zotero

Zotero är den bästa referenshanteraren, oavsett diskussionen om fritt eller ofritt.

2. BiBTeX…

I LyX använder man BiBTeX som emellanåt går en på nerverna. För att få över referenser från Zotero till BiBteX och vidare in i LyX använder jag LyZ, ett genialt tillägg till Firefox!.

3. Mer BiBTeX…

I BiBTeX hanterar jag .bib-filer i Gedit. Det går snabbare än att göra det grafiskt med JabRef som är utmärkt den som vill ha en grafisk miljö.

Presentationer

LibreOffice Impress. Impress är den svagaste delen av LibreOffice och har en tendens att bryta samman när man vill snitsa till det. Jag håller mig till enkla bildspel som jag konverterar till PDF. Det är vad man ska göra om man föreläser och folk tror att man har något vettigt att säga. PowerPoint har gjort att häftiga presentationer alltför ofta har trängt ut innehållet då folk ska tala.

Övriga kontorsprogram

LibreOffice Calc Draw räcker gott och väl för mig. Jag arbetar sällan med kalkylark och med Draw fixar jag enkla streckteckningar. För litet mer avancerade jobb använder jag InkScape som är ett mycket bra program.

Bildvisare

Eye of Gnome är min favorit. Det är en enkel bildvisare utan en massa extrafunktioner. För mig är bildvisning att bläddra igenom och läsa avfotograferade arkivhandlingar. Därför vill jag ha ett snabbt och enkelt verktyg med lättåtkomlig zoomfunktion.

Bildbehandling

GIMP. Gimp är ett komplett program där man kan göra allt. Ett enklare program som klarar mycket och dessutom är enklare att lära sig än det litet knögiga GIMP är Pinta.

CD/DVD-bränning

K3b är det bästa brännarprogrammet i Linux och jag installerar det oavsett skrivbordsmiljö, även om det innebär en massa KDE paket. Förutom att bränna allt som kan brinna kan man rippa musik direkt i K3b.

Säkerhetskopiering

1. GrSync

GrSync är enkelt, anpassningsbart och snabbt.

2. Dropbox

Dropbox är ett enkelt sätt att flytta filer mellan datorer och ha en extern säkerhetskopia på saker man arbetar med. Dropbox är inte fritt och man ska veta att ens filer inte är 100% säkra i någon molntjänst. Trots det tycker jag att Dropbox är ett utmärkt redskap.

Om man inte är bra på datorer och inte tycker att säkerhetskopiering är något man vill lägga tid på är Dropbox eller en annan molntjänst det minsta man ska göra. Den kan typ rädda en hel magisteruppsats…

Har du inte Dropbox kan du installera via denna länk så får du och jag 250MB extra gratis lagringsutrymme i molnet. Det är Dropbox sätt att marknadsföra sig.

PDF-läsare

Okular är den mest kompletta PDF-läsaren för Linux. Samma sak som för K3b, använder man inte KDE installeras en massa extra paket. Om man inte vill det är Evince snabbt och bra.

PDF-trollare

För enkla saker använder jag PDFMod. För avancerade saker PDFEdit. Man kan även trixa med PDF i LibO, GIMP och Inkscape. Det bästa är dock att trixa så litet som möjligt med PDF-filer.

Musikprogram

Man måste lyssna på musik när man jobbar! En del spelare är så avancerade att de liknar operativsystem. Clementine är enkelt och bra och har blivit min favorit.

Webbläsare

Opera är mitt förstaval. Det är en komplett webblösning med inbyggd e-post RSS-flöde och chattfunktion. Opera är ett av de få ofria program jag använder. Jag har i flera år funderat på att byta, men då måste jag hitta ett e-postprogram också…

Eftersom jag använder Zotero har jag Firefox också.

Detta är några av de program som jag dagligen använder. Jag brukar skänka några hundralappar per år till något/några projekt. Det är hela min kostnad för programvaran i min dator.

Jag sköter mina åtaganden bättre med fria program som med ofria. De filformat jag använder är som regel öppna och jag kan därför öppna filer på alla datorer utan att ett visst program måste vara installerat. Jag kan ta med mig dokument och arbeta var som helst på vilken dator jag råkar sitta vid.

Programmen i listan är genomgående i klass med eller bättre än ofria program.  Med dem klarar man tungt kontorsarbete, akademiskt arbete eller studier!

 

apr 202011
 

Flattr this!

När man läser inlägg på forum och bloggar förekommer ofta negativa omdömen om OpenOffice då det jämförs med Microsoft Office. Inläggen är ofta skrivna av personer som prövade OpenOffice i en timme för tre år sedan och därmed vet allt om programmet. Åsikterna som framförs kan sammanfattas så här:

1. OpenOffice är dåligt för att det är fri programvara/gratis

Visst finns det fria program som är dåliga. Det finns många dåliga gratisprogram. Det finns också många dåliga betalprogram. Eftersom du slipper betala för fria dåliga program är de bättre än ofria dåliga programmen.

OpenOffice håller toppklass. Den enda modul som nog behöver en rejäl översyn är Impress. Writer är bättre än Word och Calc/Base ligger på samma nivå som Excel.

2. OpenOffice är inte moget
OpenOffice är tio år gammalt. Innan det hette det StarOffice. De äldsta delarna av programmet är närmare tjugo år gamla. Kanske är det mer befogat att påstå att koden är för gammal och OOo/LO börjar bli övermoget…

3. OpenOffice är en dålig klon av Microsoft Office
Börjar man använda OOo och tror att det är en MS Office klon blir man snabbt besviken. Visst finns det likheter, men OOo gör ofta saker på sitt eget sätt. Ofta bättre än Microsoft Office, ibland sämre.

Formatmallar är ett exempel. När man inser att man bör använda formatmallar för allt i OOo: dokument, sidor, stycken, listor, rubriker ner till formateringar av enskilda tecken, går arbetet mycket lättare. Microsoft Office saknar formatmallar eller hanterar dem så illa att det är bättre att direktformatera. Det spelar ingen större roll i ett dokument på fem sidor. I dokument på 500 sidor är det omöjligt att hålla reda på text utan formateringar. Writer har ett bättre och mer strukturerat sätt att arbeta än MS Word.

4. Det är problem med samarbete och filformat
OOo är hyfsat kompatibelt med MS Office men är inte 100% kompatibelt. Faktum är emellertid att jag har mindre problem med olika MS Office format i OpenOffice än vad kollegor som använder olika versioner av MS Office och kör det på PC/MAC då de ska öppna varandras filer eller några år gamla Office-dokument.

5. OpenOffice saknar funktioner
Då jag använder MS Office tycker jag samma sak. Dessutom blir jag förbluffad över allt skräp man lagt på. OOo har massor med funktioner och det finns funktioner som saknas i MS Office. Förutom formatmallar saknar jag i MS Office: Navigatorn, Samlingsdokument, den bättre rättstavningen i OOo, ordkomplettering, bättre möjligheter att anpassa gränssnitt, enkel hantering av makron och att lägga till och ta bort tillägg beroende på vad man arbetar med.

I fullversionen av MS Office finns moduler som OOo saknar. Dessa kan man enkelt ersätta med andra fria program. Thunderbird ersätter till exempel Outlook rakt av.

6. OpenOffice är ett andrahandsval för fanatiska anhängare av fri programvara
Det är lätt att avfärda någon som fanatiker för att den inte gör som man själv. Att betala för MS Office kan ses som ett kvitto på att man är normal. Att odla rädsla för fri programvara och fria filformat är en del av Microsofts och andra programvaruföretags strategi. Fria filformat fungerar väldigt mycket bättre än ofria. Varför ska man acceptera att ett programvaruföretag kodar ens arbete med en hemlig kod, tar kontrollen över det och att man måste köpa en licens för att komma åt vad man själv skapat? Egentligen är det proprietära lösningar som är onormala och borde motiveras.

Fri programvara har på område efter område visat vad det duger till. Internet drivs i huvudsak av fri programvara. Firefox, GIMP, LyX och Inkscape är program som fungerar lika bra eller bättre än ofria motsvarigheter som kostar stora pengar.

Sedan jag för ett antal år sedan gick över till OOo från MS Office har jag producerat ett halvdussin böcker och ett femtiotal artiklar med OOo. Som helhet är jag mer nöjd med OOo än med MS Office.

Man kan ställa frågan om det jag skriver blir bättre om jag betalar en avgift till Microsoft. Om någon kan övertyga mig om det kommer jag självklart att omedelbart byta program. Fram tills dess går pengarna till annat.

7. OpenOffice är bara för de som inte har råd med MS Office
För den som menar att det bara är fattiga som använder OOo går det utmärkt att betala en slant. I nuläget gör pengarna mest nytta hos LibreOffice. När du köper en licens för MS Office går större delen av pengarna till Microsofts aktieägare. När du betalar till LO går hela summan till att förbättra programmet.

I Sverige har många råd med MS Office. OOo är emellertid enda alternativet i andra delar av världen där ekonomin inte tillåter att man betalar licensavgifter till amerikanska storföretag. I ett globalt perspektiv är proprietära program orättvisa och ett hinder för utveckling.

jan 162011
 

Flattr this!

Jag fick en liten artikel från en läsare som är student vid ett av landets universitet. Den visar hur man på universitet och högskolor försvårar studier om man inte använder Windows och Microsoft Office. Något så idiotiskt som att man måste använda ett bestämt, ofritt typsnitt, diskvalificerar användning av fri programvara.

Det typsnitt Kurdistan berättar om, Palatino Linotype följer med Microsoft Office. Om man vill köpa det separat kostar det stora pengar. OpenOffice innehåller bara fria typsnitt. Det innebär att man som student antingen måste köpa Windows och MS Office, eller köpa ett dyrt typsnitt. Universitet tillhandahåller visserligen datorer med erforderlig programvara, Windows och MS Office. Det gör att ofria system och filformat lever kvar och att universitet och skattebetalare betalar enorma licenspengar för att få skriva texter, en självklar rättighet för alla akademiker.  Dessa pengar kunde förvisso användas på annat än att gynna vissa programvaruföretags aktieägare. Om en student har ett annat operativsystem eller program på en privat dator går dessa inte att använda i studierna. Det tar bort konkurrens från datormarknaden och gör att studenter bara lär sig ett enda system med vidhängande programvara. Det gör att ett den rådande monopolliknande situationen för operativsystem och kontorsprogram består, bland annat för att det får tyst stöd av universitet och högskolor.

Ett tredje sätt är att tänja gränserna. Det var denna lösning gästskribenten Kurdistan valde:

Att skriva en uppsats

Många studenter har nog någon gång ställts mot väggen av kursansvariga som vill att de ska använda sig av ett specifikt typsnitt för uppsatsskrivningen. Till min stora förvåning så fanns inte alla typsnitt som kommer med MS Office i OpenOffice. Själv kom jag på det efteråt när uppsatsen redan var klar och färdigrättad.

När jag på allvar började bekanta mig med Linux, Ubuntu och öppen mjukvara för snart ett år sedan skrev jag en uppsats vid Uppsala Universitet. Typsnittet vi skulle använda oss av var Palatino Linotype och jag hade redan påbörjat uppsatsskrivningen i MS Office 2007 och sparat dokumentet i .doc-format. Jag bytte i samma veva från Windows till Ubuntu Linux. Ubuntu är förmodligen den största Linuxdistributionen. Jag började genast bekanta mig med OpenOffice som kommer förinstallerat med Ubuntu. Jag hade tidigare använt OpenOffice sporadiskt i Windows. Tyckte då att gränssnittet var fult och att den inte var lika kraftfullt som MS Office. Mina tidigare åsikter om OpenOffice blev söndermalda av Påvels blogg. Idag tycker jag att det är minst lika kraftfullt som MS Office. Dock anser jag att OpenOffice fortfarande är rätt så fult, men det är fullt överkomligt. Med litet trixande med skrivbordstema, fönsterram och ikoner blir Openoffice rätt så vackert.

Nu kände jag att det var på tiden att skriva klart uppsatsen med OpenOffice. När jag öppnade dokumentet tyckte jag att uppsatsen såg konstig ut. Trots att det stod Palatino Linotype i verktygsraden, så såg det verkligen inte ut så. Jag tänkte att jag skriver klart uppsatsen i OpenOffice och ändrar den innan inlämning med MS Office på universitetets datorer. Så blev fallet och jag blev till sist klar med uppsatsen. Efteråt kände jag att något måste göras. Jag kan väl inte alltid finjustera med MS Office innan inlämning? Jag började gå igenom OpenOffices hemsida efter tillägg och fann TestFonts och började läsa om den på nätet. För att vara mer specifik så var det Påvels recension av TestFonts jag läste.

Efter att ha kört TestFonts visade sig att min uppsats inte alls var skriven i Palatino Linotype och att typsnittet saknades. Det var tur att jag skickade uppsatsen från universitetets dator med MS Office. Nu när jag visste vad problemet var och vad som saknades, blev detektivarbetet enkelt. Så hur gjorde jag för lägga till typsnitt för OpenOffice och i mitt fall Palatino Linotype, eller i alla fall en variant av typsnittet Palatino tillräckligt lik Linotypes version för att lura universitetslärarna?

Installera typsnitt i Ubuntu Linux

Jag vill poängtera att det finns flera möjligheter att lösa problemet. Jag redogör för det sätt jag tyckte var lättast:

  1. Se till att OpenOffice är avstängt, inklusive eventuell snabbstart.
  2. Jag sökte på nätet efter en fri, eller åtminstone gratis, version av Palatino. Det är viktigt att det har svenskt åäö och det ska vara ett Truetypetypsnitt, annars kan det bli problem med OpenOffice. Jag hittade en version av Palatino här.
  3. Klicka på menyn ”Platser” och därefter på ”Hemmapp”. Väl inne i hemmappen klickar på fliken ”Visa” och sedan ”Visa dolda filer”. Du kan också använda tangentkombinationen CTRL + h. Nu syns en massa filer och mappar med en . i början av namnet.
  4. Leta reda på mappen ”.fonts”, om den inte finns skapar du en ny mapp genom att högerklicka och välj skapa mapp. Döp mappen till ”.fonts”.
  5. Typsnittsfilen som du laddade hem i steg 1 lägger du i mappen ”.fonts”.
  6. Öppna OpenOffice. Nu ska Palatino finnas.
  7. Testkör TestFonts och se om den finner typsnittet.

Lycka till!

Observera de ställen jag skrivit med citattecken är utan på din dator.

Kurdistan