Okt 292017
 

Flattr this!

Jag har sorgen att meddela att min gamle vän och livskamrat HP är död. Han avled hastigt för någon vecka sedan. Dödsorsaken var bränt moderkort. Min bärbara dator och jag kom varandra nära och saknaden är stor.

Efter en sorgeperiod har jag nu skaffat en ny livskamrat, Lenovo, min nya bärbara dator. HP var en bra budgetdator. Den här gången satsade jag lite mer och köpte en maskin med aluminiumchassi, senaste generationen Intelprocessor och snabb SSD. Datorn går som en oljad blixt. Den är betydligt mindre och behändigare än gamle HP (som dock var smal och lätt jämfört med andra i sin generation).

Det är många kärnor och trådar att hålla reda på! Allt tuffar på som tusan i Linux

Bärbar med Linux?

Jag undersökte möjligheten att köpa en bärbar dator med Linux förinstallerat eller en bärbar utan operativsystem. Hur jag än räknade hade jag fått betala mer för en dator med motsvarande prestanda jämfört med datorn jag köpte från en hemelektronikkedja. Ett tag funderade jag på att beställa en maskin från Spanien. Antal modeller med Linux är litet och jag hade fått kompromissa med tillval och konfiguration. Det beror på volymer, konkurrens och rabatter för bloatware tillverkarna lägger med på Windowsdatorer. Jag kunde välja mellan hundratals modeller. Trots att den inte är skräddarsydd motsvarar min nya dator tämligen exakt mina behov och önskemål.

Alla har en ekonomisk smärtgräns och jag bet en än gång i det sura äpplet och köpte en dator med ”förinstallerat” Windows. Det är synd och skam att en dator med ett gratis förstklassigt operativsystem ska vara dyrare och krångligare att köpa än en med ett sekunda system.

Windows 10

Eftersom jag ännu en gång betalat för Windows tänkte jag ännu en gång sätta upp en dualboot med Windows 10 Failed Creator Edition och Linux.

Windows är en mycket märklig upplevelse när man kommer från Linux. Det ”förinstallerade” operativsystemet behövde mer än en halvtimme att hosta igång. Redan då började Microsoft snoka och krävde namn, födelsedata och telefonnummer. Jag hittade på något som Storebror godkände.

Efter bara några minuter hade jag fått massor med reklam. Jag kunde:

  • Köpa en prenumeration av McAfees säkerhetsprogram
  • Köpa en prenumeration av Microsoft Office med hot om att jag annars snart inte kommer att kunna arbeta i mina filer
  • Köpa mer utrymme på Onedrive
  • Eftersom Microsoft genast upptäckte att jag hade en reklamblockerare i webbläsaren erbjöds jag att köpa en reklamfri version av Outlook
  • osv

Detta är sjukt!

Menyn var full med mer reklam och krims-krams. En del gick som tur var att ta bort. Efter omstart var den dock tillbaka (mina färdigheter i Windows är sannolikt för dåliga för att jag ska kunna ta bort saker permanent, var är terminalen? sudo nano /etc/modprobe.d/blacklist-ads.conf).

Droppen kom då jag lyckats starta Microsofts webbläsarnedladdningsverktyg och installerat Firefox. En barsk uppmaning blippade upp om att jag förväntas använda Microsofts skräp och inga riktiga program. Microsofts webbläsare skickar alla sökningar och webbläsarhistorik till storebror.

Varför måste jag godkänna att Microsoft kartlägger allt jag gör? De anser sig ha rätt till personuppgifter, mitt arbete, filer, surfvanor och kontaktmönster. Windows 10 är en spioncentral. Jag vill inte ha reklam och tillrättavisningar då jag arbetar.

Lenovo ville ha nästan lika långtgående befogenheter för att jag ska kunna påräkna support.

Jag fick nog. Jag insåg att jag inte har köpt en dator utan att jag har sålt mig till Microsoft. Efter en natts funderande insåg jag att jag inte kommer att kunna arbeta i Windows. Jag kommer bara att bli arg. De eventuella program och spel jag går miste om saknar jag inte. Extra hårddiskutrymme är mer värt än Windows.

Tillbaka till Linux

Jag brände senaste Kubuntu till ett USB-minne, blåste disken, skapade en ny partitionstabell och installerade. Förhoppningsvis är Windows borta för evigt. Efter en kvart var Kubuntu igång. En ovetenskaplig undersökning visar att det fungerar bättre än Windows. Fläkten är tystare vilket rimligen måste betyda mindre belastning. Windows startade dock några sekunder snabbare. Kubuntu är dock fullkomligt överlägset som skrivbordsmiljö.

Nu har jag ett riktigt operativsystem, alla program jag behöver och fler därtill samt viktigast av allt: en dator som inte spionerar. Kostnad: 0 kr.

0 kr är inte riktigt sant. Jag ger tillbaka genom att översätta program och ibland donerar jag mindre summor till projekt jag uppskattar. Det finns en etisk skillnad mellan Windows och Linux som borde diskuteras mer. I Windows tvingas man acceptera allt som ett amerikanskt storföretag serverar. I Linux väljer man. Om man väljer att bidra blir system och program bättre.

Allt är dock inte frid och fröjd i Linuxvärlden. Den nya processorn har inte fullt stöd än. Jag måste ladda kärnan med en extra parameter. Drivrutinen till nätverkskortet bråkar vid avstängning. Det löste jag genom att installera senaste kärnan manuellt.

Sådana här ”fadäser” är vanliga då man installerar Linux på den allra senaste hårdvaran. Som erfaren Linuxanvändare löser jag det mesta snabbt. Nya användare kan bli skrämda. Det finns dock massor av information och hjälpsamma människor på Nätet. Poängen som man glömmer då man sitter och svär över buggar är att det i slutänden jag som ansvarar och styr datorn, inte tvärtom. När man benat ut problemen har man dessutom lärt sig en del och förstår lite mer om hur en dator fungerar.

Det största problemet som återstår är att få bort en erbarmlig klisterlapp med Windowsloggan. Det är dessutom estetiskt otilltalande att ha en felmärkt Supertangent.

Så nu sitter jag här, en olycklig Microsoftskattebetalare utan Windows men med en utmärkt dator med utmärkt Linux!

Sep 212017
 

Flattr this!

Mitt senaste teknikköp är en mp3-spelare. Många har ersatt denna manick med mobiltelefoner. Mp3-spelare har dock många fördelar:

  • Det är ingen telefon (man blir inte störd)
  • Om man glömmer den på gymmet eller tappar den har man inte förlorat halva sitt liv
  • Lång batteritid

Ett vanligt problem är att låtar inte kommer i rätt ordning då man kopierar över dem från sin dator till spelaren eller dess minneskort. Jag tillhör den äldre generation som lyssnar på album. Det blir dessutom omöjligt att lyssna på ljudböcker om kapitlen kommer slumpmässigt. Det händer även om man numrerat låtar med 01, 02 osv.

Det beror på svagheter i det gamla filsystemet FAT som används av de flesta musikspelare. Förenklat sorteras filer efter den ordning de är kopierade till disken istället för i bokstavs- eller nummerordning. De flesta mp3-spelare har för dåligt inbyggt system för att kompensera för detta.

Man kan lösa detta med spellistor eller med att lägga samman filer. Det innebär merarbete.

I Linux fixar man det snabbast med programmet fatsort. I *buntubaserade program installerar man det med:

sudo apt-get install fatsort

Man ansluter mp3-spelare med USB. Därefter tar man reda på spelarens partitionsbeteckning. Det kan man bland annat göra med kommandot:

cat /proc/partitions

 

Min mp3-spelare har partitionsbeteckningen sdf. Spelarens minneskort är sdg och partitionen sdg1. De kan ha andra beteckningar på andra system.

 

Om man inte förstår resultatet kan man koppla bort musikspelaren och ge kommandot igen. Då ser man vilken enhet som saknas.

Därefter kör man fatsort på spelarens inbyggda minneskort. Det enklaste sättet är:

sudo fatsort -f /dev/sdg1

 

Eftersom man kör fatsort med sudo måste man ange sitt lösenord

 

sdg1 är mitt minneskort.

Färdigt! Nu ligger alla filer i nummer- och bokstavsordning på min spelare. Fatsort är ett mycket snabbt sätt att få ordning och reda på FAT-partitioner.

Om man lägger in nya filer måste man köra om fatsort.

Fatsort har vissa svagheter och man bör läsa manualen. Är ens filsystem skadat kan det skadas ytterligare. I manualen finns ytterligare sätt man kan använda fatsort.

Maj 012017
 

Flattr this!

Jag har precis satt ihop en liten vit dator åt en kompis. Det är en mini-ITX. En låda stor som en skokartong döljer rejäla muskler.

En lista med alla komponenter

Det är första gången jag byggt en mini-ITX dator och jag trodde det skulle vara betydligt svårare jämfört med större maskiner.

Komponenterna på operationsbordet innan montering. Finns det något glassigare än komponentkartonger?

Visst var det lite pilligare, men inte mycket. På sätt och vis var bygget ibland till och med enklare eftersom det är lättare att ha överblick i en liten låda och lättare att vrida och vända. Ett knep är att jag monterade i stort sett allt på moderkortet innan jag satte det på plats.

Allt passade perfekt. Jag fick några funderingar under bygget:

++ Fractal Design. Gör fantastiska chassin. Node 304 är stort som en skokartong men rymmer allt man behöver.

Fractal Design Node 304. En riktigt bra liten datorlåda!

Designen är mycket genomtänkt. Det enda problemet var att hårddiskvaggorna var fruktansvärt hårt fastskruvade då jag fick lådan. Eftersom dessa ändå måste monteras bort är det onödigt att knöckadra skruvarna. Jag fick slita för att få bort dem och det var det moment som tog onödigt längst tid under monteringen. För övrigt absolut inget att klaga på.

+ EVGA grafikkort. Det underlättade rejält med ett litet grafikkort. Eftersom det inte är en speldator behövs bara ett enkelt kort. EVGA kanske inte är bättre än andra märken men för den som bygger smått är korten suveräna.

+/- Jag valde Be Quiets nätadapter för att jag sett recensioner av chassit där det var svårt att få plats att koppla sladdar till en modulär adapter bakom grafikkortet. Be Quiets adapter är icke-modulärt, det vill säga alla sladdar sitter fast monterade. Eftersom EVGA-kortet är så litet skulle det inte ha varit några problem med en modulär adapter. Nu fick jag istället trycka in flera extrasladdar i lådan. De får plats, men det är inte snyggt och om man skulle sätta in alla hårddiskvaggor blir det nog problem. Be Quiets adapter är säkert bra och nu finns allt på plats om man skulle vilja bygga ut, men jag borde kanske ha valt ett modulärt.

++/- M.2 disk. En 500 GB SSD finns gömd under moderkortet. Mycket bra lösning i ett litet chassi. Nackdelen jag förutser är om man måste byta disk. Då får man ta ur moderkortet och i princip göra om bygget.

+/- 32 GB RAM-minne är väldigt mycket. Jag tror att 16GB hade räckt men min kompis propsade på 32.

Som helhet är inte maskinen helt ljudlös. Lådan är inte ljuddämpad och innehåller sex fläktar och en mekanisk disk. Om man har den på golvet är den dock knappt hörbar.

Den färdiga burken! Eftersom Moderkortet är av modell Gaming kan man få det att blinka i alla möjliga färger. Det är inte konstigt att alla ungdomar har epilepsi.

Min kompis ska använda datorn för avancerat Photoshoppande och Linux är tyvärr inte aktuellt. Därför blev jag tvungen förnedra mig och installera Windows 10 för första gången i mitt liv. Det positiva var att pinan blev kort eftersom installationen gick fantastiskt snabbt. Att installera Windows brukar annars ta dagar. Därefter var det sida på sida med sekretessinställningar att bocka av. Även om man bockar av allt skickas det mesta man gör till Microsoft (och NSA, CIA, FBI osv) för analys. För att bekosta spionaget tvingas man se reklam i meny och i meddelanden på skrivbordet. Väl inne i Windows verkar det vara samma skräp med nytt skrivbordstema man har tvingats betala för i alla år. Bedrövligt att folk inte vänder Microsoft ryggen!

Det är roligt att bygga datorer och man får en helt annan kvalitet än om man köper färdigt i en elektroniklada. Man lär sig också hur saker fungerar vilket en gammaldags människa som jag uppskattar. Om jag fått installera Linux hade jag varit avundsjuk på den vita skokartongen…

Mar 232016
 

Flattr this!

Jag ska berätta lite mer om mitt datorbygge.

 

Komponenter

  • Chassi: Fractal Design R4
  • Processor: Intel i56500
  • Moderkort Asus H170 Pro Gaming
  • Minne Hyper X Fury 16GB DDR4 (2×8)
  • Nätaggregat: Corsair CX600M
  • Grafikkort: Asus GTX960 Strix 2GB
  • SSD: Samsung 850 EVO 120GB M.2. Systemdisk.
  • Hårddisk 1: Samsung Spinpoint 2.5” M9T 2TB (Egentligen inköpt till NUC:en, därav den lilla formfaktorn)
  • Hårddisk 2: WD Green 2TB (Flyttad från den gamla datorn)

Mycket siffror och nummer blir det! Med allt (utom hårddiskarna) i en kundvagn ser det ut så här:

Kundvagn

Mina komponenter. Priserna stämmer inte. Jag priskagade och beställde från flera ställen och kom några hundra billigare undan

Man kan läsa mer om delarna här.

Allt som allt är jag väldigt nöjd. Det enda onödiga köpet var en påse buntband. Det följde med tillräckligt med komponenterna. 50 spänn i sjön! De kan dock vara bra att ha i framtiden om jag möblerar om eller skaffar fler komponenter.

 

Här är komponentlådorna. Är det någon som vet varför bilderna på moderkortslådor och grafikkortslådor alltid skiljer sig så radikalt från produkten?

Här är komponentlådorna. Är det någon som vet varför bilderna på moderkortslådor och grafikkortslådor alltid skiljer sig så radikalt från produkten?

 

Lite gnäll

Om jag ska vara efterklok borde jag kanske ha köpt ett mindre chassi. Det är tungt som attan och bökigt att flytta. Det har en del onödiga platser som två 5.25” fack. Jag kommer förmodligen bara att fylla det ena, om ens det. Dessutom finns det plats för upp till nio hårddiskar eller SSD. Det blir väldigt många TB. Chassit är dock fruktansvärt lättarbetat och rekommenderas varmt till nya byggare. Det är enklare att bygga i ett stort chassi än i ett litet. R4:an är dessutom ljudisolerat, en stor fördel. Insidan är klädd med ljuddämpande material och hårddiskar monteras på gummiklossar för att inte vibrera. Det är rena lyxen jämfört med min gamla maskin. Det följde med två chassifläktar som är tysta men kyler bra. Chsassit håller hög kvalitet och med alla fack som idag ter sig onödiga blir det enkelt att bygga ut eller byta inriktning.

 

Mina val

Som alla andra köp är en dator ett val som styrs av behov och plånbok. Hade jag varit rik hade jag köpt dyrare delar och hade jag haft andra behov hade jag prioriterat annorlunda. Här är ungefär så som jag tänkt. Kanske kan någon med byggplaner ha nytta av mina funderingar.

Moderkort

Eftersom jag inte överklockar räcker ett H170 moderkort. Förmodligen hade jag klarat mig med en ännu billigare modell, men det jag köpte har USB 3.1 portar. Det var det som gjorde att jag la några extra hundralappar på det. Moderkort är annars det som märks minst i ett datorbygge.

Processor

Skylakeprocessorn är ruggigt snabb! Att kompilera källkod eller större LaTeX-dokument går otroligt snabbt. Den är betydligt kraftigare än i5-processorn i NUC:en som var strömsnål och nedbantad och som ligger närmare en i3 prestandamässigt. En i7:a hade varit overkill. Jag använder den medföljande Intelfläkten. Eftersom jag inte överklockar räcker den och jag har inte hört den.

Grafikkort

Grafikkortet är medelmåttigt men jag är ingen spelare. Det är egentligen för avancerat för mig och jag tvekade om jag skulle köpa ett grafikkort alls. Den inbyggda Intelgrafiken blir dock för primitiv till och med för mig. Kortet är tyst och strömsnålt. De mest avancerade spel jag har är HalfLife 2 och Civilization 5 genom Steam. Båda flyter på väldigt bra med högsta inställningarna.

Nvidiakort är en självklarhet, särskilt i Linux. Jag har alltid haft problem med AMD-kort. De har dåligt stöd i Linux och proprietära drivrutiner är buggiga och kommer inte ens att finnas i Ubuntu 16.04. Om man vill spela i Linux är det Nvidia som gäller.

Minne

16GB Minne är mycket, 8GB hade räckt. Minnen är dock billigt och gör datorn piggare. Nu kan jag köra flera OS i Virtualbox och ha massor med program öppna.

Nätaggregat

Nätaggregatet är helt OK. Det är tyst och mer än tillräckligt för komponenterna. Hade jag haft mer pengar hade jag dock valt ett energisnålare.

 

Sammanplockat

Datorn är ruggigt tyst. Precis då jag startar den surrar den till men blir sedan tyst. I förrgår kopplade jag in en extern hårddisk och märkte att den surrade. Det märkte jag aldrig med den gamla burken som surrade rejält.

Xubuntu startar på cirka 10 sekunder tack vare SSD. Jag testade Kubuntu som var betydligt slöare. SSD blir måhända en ursäkt för utvecklare att inte optimera systemstart. Jag har i nuläget inget behov av fler SSD-diskar. Vanliga hårddiskar är tillfyllest för mina stora lagringsbehov och SSD är ännu så länge för dyrt.

 

På önskelistan

En del får vänta tills kassan fyllts på:

  1. Fler hårddiskar. Med så mycket plats i kistan kan jag sköta mycket backup internt och minska ner antalet externa diskar.
  2. Externa USB3 (eller 3.1 när de kommer) diskar för snabbare backuper än mina gamla diskar. Den gamla datorn hade inga USB3 portar.
  3. Intern DVD. DVD:en från gamla datorn var trasig och gick inte att flytta över. DVD är ute, men en gammal uv som jag har mycket gammalt skräp på skiva (mest 78-varvare). Jag får nöja mig med en extern DVD-brännare tills jag hittar 200 spänn.

 

Sammanfattning

Sammanfattningsvis är datorn alldeles för fin. Jag hade klarat mig med en svagare processor, billigare moderkort, mindre minne, inbyggd grafik och svagare nätaggregat. Planen är dock att datorn ska hålla i flera år, helst ännu än den gamla. Datorer utvecklas hela tiden och att ta till rejält gör att datorn känns fräschare längre. Jag måste också erkänna att jag är lite nörd och har betalat några tusen extra för häftigare prylar. Det är oavsett det en fröjd att arbeta på datorn och det är den bästa maskin jag ägt!

Några bilder

Som avslutning några bilder:

Några timmar tidigare var detta en stor tom kista. Nu är alla komponenter på plats och jag har lärt mig hur allt sitter ihop i en dator. Notera håddisktornen till höger. De går att ta ut eller fylla med ytterligare diskar. Det går dessutom att skruva på 2 SSD på baksidan av bakplåten.

Några timmar tidigare var detta en stor tom kista. Nu är alla komponenter på plats och jag har lärt mig hur allt sitter ihop i en dator. Notera håddisktornen till höger. De går att ta ut eller fylla med ytterligare diskar. Det går dessutom att skruva på 2 SSD på baksidan av bakplåten.

 

Det sjukaste är att moderkortet blinkar rött. Eftersom jag inte har något fönster på kistan är det fullkomligt meningslöst. Hade jag haft det hade jag fått epilepsi och grannarna trott att jag öppnar bordell. Tänk så dumt det kan bli bara för att något ska vara "gaming".

Det sjukaste är att moderkortet blinkar rött. Eftersom jag inte har något fönster på kistan är det fullkomligt meningslöst. Hade jag haft det hade jag fått epilepsi och grannarna trott att jag öppnar bordell. Tänk så dumt det kan bli när något är ”gaming”.

 

Allt färdigt! En blå LED är det enda som lyser på utsidan.

Allt färdigt! En blå LED är det enda som lyser på utsidan

 

Ingenjörer som tänkt! Som vanligt är alla uttag på baksidan och oåtkomliga. Något geni har dock tänkt rätt och man har några portar ovanpå lådan. Det gör det enkelt att koppla in USB-saker och lägga dem på datorn

Ingenjörer som tänkt! Som vanligt är alla uttag på baksidan och oåtkomliga. Något geni har dock tänkt rätt och man har några portar ovanpå lådan. Det gör det enkelt att koppla in USB-saker och lägga dem på datorn

 

Min arbetsplats. Till vänster skymtar min andra skärm

Min arbetsplats. Till vänster skymtar min andra skärm och urgamla scanner

 

Så här ser det ut med systemresurser i Xubuntu. Utan program öppna går CPU på max någon procent. RAM finns det gått om och CPU:n är som en isbit

Så här ser det ut med systemresurser i Xubuntu. Utan program öppna går CPU:n på någon procent. RAM finns det gått om och CPU:n är som en isbit

Mar 182016
 

Flattr this!

Nu är mina datorbekymmer över för de närmaste åren (hoppas jag). Det blev ett eget bygge.

Det blev en stor låda. Det känns på ett sätt som ett nederlag eftersom jag ville komma från denna fula möbel. Efter fiaskot med Intels NUC har jag tänkt om. De minsta modellerna kan vara för små, svaga och begränsade. NUC:en med alla dess problem kändes som ett hobbyprojekt och inte som en arbetsstation.

Valet stod mellan en mini-ITX och en stor kista. Det som skiljer är chassit, delarna inuti är de samma. Skälet att jag skrotade mini-ITX är att den blir för stor för skrivbordet och tar upp samma golvyta. Det är dessutom svårare att bygga i ett litet chassi.

Nu sitter jag alltså bredvid en stor burk, ännu större än den gamla Den är dock en sanslöst tyst och smidig rumskompis.

Det var roligt som attan att bygga! Då allt var hopskruvat startade allt märkligt nog vid första försöket. Genom att bygga lär man sig hur delar passar ihop och hur en dator fungerar. Det blir en enorm kvalitetsskillnad jämfört med en färdig maskin från en elektroniklada. Komponenterna är av högre kvalitet och man styr bygget efter sina behov.Det är en enorm skillnad jämfört med min gamla maskin.

Det blev dyrare än jag tänkt mig, men jag kommer att ha igen de extra tusenlapparna i form av trivsel, stolthet över att ha skapat något och att det kommer att gå lätt att fixa till saker framöver. Datorn är dessutom mycket kraftfullare än NUC:en.

Jag smet från Microsoftskatten. Det gjorde datorn en dryg tusenlapp billigare och jag slipper ha dåligt samvete för att ha gött ett perverterat företag. I slutänden la jag ner mindre tid på att bygga och installera Linux än vad det tar att få igång en Windowsdator med program. Dessutom lärde jag mig många bra saker om komponenter, prestanda och funktioner. Så mycket för ”förinstallerat” Windows!

Mitt hem är nu Windowsfritt (Nästan, jag har kvar Windows XP i en Virtualbox för att kunna använda en gammal scanner).

Xubuntu 15.10 snurrar nu på min nya dator. Om någon månad blir det långtidsversionen av någon *Buntu 16.04 eller varför inte bygga hela systemet från källkod? Det passar bäst på ett eget bygge!

Mar 032016
 

Flattr this!

Nu har även den andra NUC:en dött i obotligt hårdvarufel. Därmed är mitt äventyr med NUC slut. Jag har under en månad returnerat två maskiner. De var perfekta de få dagar de fungerade men givetvis går det inte att använda sådana datorer seriöst. En maskin som inte fungerar kan vara ett måndagsexemplar. Två är två för mycket. Jag fick pengarna tillbaka. Det känns fel att testa fler NUC. Även om jag skulle få en felfri maskin skulle jag inte lita på den och det skulle vara besvärligt att alltid ta backuper på allt, misstänka det värsta och misstro maskinen man ska jobba med i flera år.

Jag är mycket besviken på Intel NUC. Stora förhoppningar och mycket arbete har grusats. De timmar maskinerna fungerade var de den dator jag har sökt. Tyvärr verkar det som om den senaste NUC-versionen är ett riktigt stolpskott. Det finns gott om trådar på Intels supportforum och andra ställen med folk som rapporterar liknande fel som de jag råkade ut för. Förmodligen är hårdvaran så dålig att man måste konstruera om dem. Leverantören verkade inte överraskad då jag returnerade maskinen. Kanske finns det inte en enda fungerande Intel NUC Skylake.

Nu står jag åter på ruta 1 då det gäller ny dator. Min gamla blir inte yngre och när jag hade en fungerande modern maskin några veckor märkte jag hur mycket väsen den för och hur långsam den är.

Vad ska jag göra?

  • Gå upp en viktklass och bygga en mini-ITX? Den blir mindre än en vanlig dator men mycket större än en NUC. Redan en mini-ITX har möjligheter (DVD, separat grafikkort) som jag inte utnyttjar och som jag vill komma bort från. Fördelen med ett eget bygge är att det är enkelt att byta delar om något går sönder.
  • Köpa en äldre NUC. Det är tokigt att behöva köpa gårdagens teknik. En gammal NUC blir nästan lika dyr som den senaste.
  • Testa en minidator från någon annan tillverkare. De kan ha samma fel som Intels maskin. Eftersom de har mindre marknadsandelar är supporten nästan obefintlig. Efter det misslyckade NUC-äventyret har jag kanske tappat förtroendet för fler saker än jag borde…
  • Vänta. Kanske kommer problemen med Intel NUC att lösas om några månader. Intel kanske bygger om den eller lyckas eliminera felen. I så fall kan jag lika gärna vänta några månader till så kommer nästa årsmodell med ännu nyare hårdvara. Som bekant kommer det alltid något bättre imorgon…

Som sammanfattning måste jag varna för Intels senaste NUC. Visst, jag och många andra kan ha haft extrem otur, men något är inte som det ska med den senaste NUC:en.

Feb 092016
 

Flattr this!

Mina förhoppningsfulla och måhända skrytsamma skriverier häromdagen har fått en rejäl törn. Min NUC har kapsejsat. Den kraschade under ett arbetspass, allt frös, hård omstart och därefter var den totaldöd. Då hade den snurrat i max 25 timmar. Min erfarenhet säger mig att det är moderkortet som rykt all världens väg. På en sådan sammanbyggd maskin finns absolut inget man kan göra själv. NUC:en är reklamerad och jag kommer att få en ny på garantin. Det är bara att hoppas att den håller bättre!

Givetvis underminerar sådana här missöden förtroendet. Kanske är NUC bara en nördig leksak, inte avsedd för seriöst arbete. Modellen är dessutom alldeles ny och kanske borde jag väntat några månader att köpa nytt tills barnsjukdomar och eventuella tillverkningsfel rättats till. Bara framtiden kan utvisa om NUC:en håller tillräcklig kvalitet.

Nu sitter jag framför min pensionerade dator och harvar. Den gamla trotjänaren har inte flippat ut en enda gång under sju år. Kanske borde jag ha satsat mina surt förvärvade slantar på att uppgradera den…

Feb 022016
 

Flattr this!

Även om jag har slutat åldras upptäckte jag att min stationära dator fyllt sju. Den har varit fantastiskt bra, en budgetmaskin, köpt på REA som bara snurrat på.

Jag har egentligen inte uppdaterat den. Precis då garantin gick ut, rök strömenheten. Strömenhet är en klassisk del datortillverkare sparar in på i budgetmaskiner. Konsumenter läser om RAM, hårddiskkapacitet och processorer, men få kollar upp om strömenheten är underdimensionerad. En hårddisk har också hunnit krascha och bytas. För övrigt snurrar datorn bättre idag än då den köptes. Det beror på att den kom med Windows Vista och nu har den Linux.

Datorn är omodern. Jag har bytt ner mig till lättare skrivbordsmiljöer som Xfce eftersom mer krävande miljöer som Gnome och KDE slöar ner den. DVD-spelaren börjar svikta och frågan är om det är lönt att laga och lappa. Börjar jag sätta i moderna delar behöver nog hela innanmätet bytas för att allt ska samspela och det blir i praktiken en ny dator. En ny dator var ordet sa Bull!

 

Julrea!

Under julrean letade jag därför efter en ny skrivbordsdator. Visst fanns det många lockande erbjudanden, men inget jag föll för. Det fanns flera skäl.

  1. Många REA-datorer är ämnade för spel eller annan livaktig användning och har kraftig processor och grafikkort. Jag spelar förvisso en del, men mina favoriter: Baldurs Gate och Alpha Centauri behöver inga dyra kort. Det är osannolikt att jag blir ung på nytt och börjar storspela moderna spel. Jag vill inte betala för prestanda jag inte använder. Kraftig processor och grafikkort kräver mycket ström och stora fläktar. Ström kostar pengar och fläktar brummar. Det stör när man sitter och skriver.
  2. Alla REA-datorer levereras med förinstallerat Windows. Om man vill vara kvar i Windowsvärlden måste man uppdatera till Windows 10.

Windows 10 kränker mina rättigheter, spionerar och reducerar mig till ett reklam-ID. Dessutom har Microsoft trakasserat mig ett halvår med att jag måste uppdatera då jag någon gång knäppt igång Windows. Det har gjort mig fly förbannad och var sista strået för att jag inte ens kommer att dualboota med Windows framöver.

Jag undrar vad gamle Foucault hade sagt i sin Övervakning och straff om att folk entusiastiskt betalar för att bli övervakade och låter sig sövas av makten med reklam och underhållning. De som till äventyrs skriver något subversivt kan påräkna repression. Det är skrämmande att läsa entusiastiska artiklar om att man ska uppdatera Windows ”gratis” och därmed reducera sig själva till ett övervakningsobjekt.

Jag ställer inte upp. Visst kan man köpa en dator och radera Windows och installera något bättre, så som jag gjort i tio års tid. Jag vägrar dock att betala Microsoftskatt en gång till och det är särskilt motbjudande att tvingas betala för det perverterade Windows 10. Datorn blir över 1000 kronor dyrare och jag blir 100000 kronor dummare, pengar jag hellre lägger på extrautrustning. Att ta bort Windows och installera Linux kräver dessutom extra arbete och garantin slutar gälla.

 

Specialdator

Efter dessa insikter försvann alla alternativ med förinstallerat Windows och en ”färdig” dator.

Det finns några få butiker som säljer datorer utan förinstallerat Windows eller med Linux. Små volymer och nischad försäljning gör priserna höga och urvalet litet. Ofta är det högklassiga prestandamaskiner, för dyra och för bra för mig. Det går att beställa Linuxdatorer från utlandet, men det blir dyrt och det kan bli problem med garantin.

Även detta alternativ föll

 

Byggsats.

Jag klarar att knåpa ihop en dator. När datorn väl är hopskruvad har jag ingen lust att uppgradera förutom saker som går sönder av slitage, som hårddiskar.

Om man köper en byggsats, lösa delar eller låter en datornasare knåpa ihop kan man slippa Windows. Jag undersökte detta noga och slog så småningom till på ett lite speciellt sätt.

Det som (nästan) avhöll mig var att jag insåg vad jag är missnöjd med med min gamla dator. Det är en normalstor (stor)låda som tar plats, brummar och är svår att pilla med. Kontakter på baksidan, insidan ett virrvarr. Varför ska en dator (ett vardagsredskap för mig och många andra) se ut så? Bara en tekniker kan designa ett ting så dumt.

Jag är å andra sidan mycket nöjd med min bärbara dator. I den sitter en strömsnål Intel i5 processor. Prestandamässigt har den allt jag behöver och batteritiden är strålande, upp mot sex timmar. Den är tyst och tillräckligt snabb för mig. De enda gångerna den går på knäna är vid stora filkopieringar. Intels prylar har fördelen att fungera mycket bra med Linux och mestadels ha öppna drivrutiner.

 

Stordatorn

Efter mycket funderande hoppas jag att jag har hittat hem. Det blev ett stort litet monster, en Intel NUC. NUC är en så kallad Barebone-dator, en extremt liten maskin. Många använder NUC som mediadator, men den går utmärkt att använda som kontorsdator. Användningsområde styrs av hur man utrustar den. Jag beställde lösa delar och satte ihop den som jag vill ha den:

  • Intel NUC 6i5 SYH. Detta är NUC modell större med plats för en SSD och en hårddisk. Den har den senaste generationen i5 processor.
  • 16 GB minne (8GB hade räckt, prisskillnaden var liten. Jag börjar dessutom bli glömsker så extra minne i datorn får kompensera)
  • 120 GB SSD-disk för operativsystem och hemmapp
  • 2 TB mekanisk hårddisk för filer och projekt

Jag har just packat upp och satt ihop NUC:en. Det tog en kvart. Precis lagom tid för att knåpa ihop en dator. Nästa kommer att gå på fem minuter. På pappret har NUC:en allt jag vill ha:

  1. Inget Windows.
  2. ”Rätt“ prestanda: Liten, lättbyggd, tyst, strömsnål men med muskler då det behövs.

 

När en författares grogg är större än hans dator kan det vara fara på färde! Bilden visar hur liten NUC:en är

När en författares grogg är större än hans dator kan det vara fara å färde! Bilden visar hur liten NUC:en är

 

Det går inte riktigt att beskriva hur tyst NUC:en är. Min gamla dator var inget högljutt monster. Alla supermoderna delar (som Nvidia GeForce 120GT) gjorde att den inte krävde alltför stora fläktar. Det är dock först med NUC:en jag inser hur mycket den faktiskt lät. NUC:en är inte ljudlös, den har en fläkt, men omöjlig att höra i ett rum.

 

Om en författares böcker är tjockare än hans dator finns det måhända fortfarande hopp...

Om en författares böcker är tjockare än hans dator finns det måhända fortfarande hopp… Notera avsaknaden av skattemärket (Windowsdekalen) på NUC:en. Konkurrensverket kommer säkert att jaga mig för att jag på ett otillbörligt sätt gynnat andra operativsystem än Windows.

 

Nackdelar

NUC:en har också nackdelar:

Den är dyr

Prestandan är inte överväldigande utan som en hyfsat bra bärbar dator. Man betalar extra för det lilla formatet och designen.

Den är ännu dyrare

Själva NUC:en är dyr men överkomlig. Den kräver dock kringutrustning. Det lilla formatet leder också det till extra kostnader. Den mekaniska hårddisken är till exempel en liten 2,5 tummare för bärbara datorer och ingen 3,5:a för stationära. 3,5 tummare är billigare och snabbare och jag hade fått minst 1 TB mer för samma kostnad.

Halvbra anslutningsmöjligheter

Egentligen är det fantastiskt hur mycket anslutningar man har lyckats klämma in i en så liten låda:

  • 4 USB
  • 1 HDMI
  • Kortläsare
  • Ethernet
  • Blåtand
  • Mini displayport
  • Hörlur/högtalare/mikrofon
  • Wifi

Det är både funktionellt och imponerande, men knapert om man betänker att mitt tangentbord tar två USB-portar, musen en, skärmen en. Det blir inget över till skrivare, scanner, externa hårddiskar, kamera, USB-minnen, MP3-spelare med mera. Gamla anslutningar som VGA och PS2 kan man glömma och i och med det gamla tillbehör. Det leder till:

Nya tillbehör

Var för sig är inte datortillbehör särskilt dyra, men tillsammans blir det kostsamt. För min del blev det:

  • Ett vackert självlysande gaming-tangentbord som är fantastiskt att skriva på. Rejält prissänkt under Julrean
  • Högtalare som ansluts till hörlursuttag
  • USB-Hubb
  • Diverse kablar och adaptrar. En skärm ansluts via mini displayport och en andra via HDMI(-VGA-adapter).

Hade jag varit tvungen att betala för Windows hade jag fått pruta på extrautrustningen.

Så här ser min arbetsplats ut just nu. I samband med datorköpet passade jag på att städa. Normalt ligger det drösar med papper och böcker upp till bildskärmens nederkant. NUC:en kommer snart att vara försvunnen. På bilden syns mina nya högtalare och tangentbord

Så här ser min arbetsplats ut just nu. Jag passade på att städa i samband med datorköpet. Normalt ligger det drösar med papper och böcker upp till bildskärmens nederkant. NUC:en kommer snart att vara försvunnen. På bilden syns mina nya högtalare och tangentbord

 

Sammanfattning

Efter någon dags ägande kan jag konstatera att NUC:en var dyr, men att den också har många goda sidor och imponerar. Att installera Linux var emellertid pilligare än jag trodde. Intels Skylake processer är för nya för att de ska ha fullt stöd i vanliga distributioner. Man får köra in en nyare kärna manuellt och uppdatera Intels drivisar. Det kommer att lösas om ett par månader då *Buntu, Mint, Fedora med flera släpper sina vårversioner. Efter några timmar fungerar dock allt som det ska. Denna tid är betydligt längre än vad det brukar ta att installera Linux. Den ska ställas mot de dagsverken man måste lägga ner på att få igång ett ”förinstallerat” Windows och installera alla program.

Nu återstår det att bekanta sig med NUC:en som avancerad kontorsdator. Jag får kanske anledning att återkomma med en recension då jag testat ett tag!

Okt 122009
 

Flattr this!

Många använder en mus med ett hjul som mittknapp. De flesta vet säkert att man använder mushjulet för att rulla nedåt i dokument. Det går dock att använda mushjulet på flera sätt för att underlätta arbete i OpenOffice.

Håll nere SHIFT och snurra på hjulet. Dokumentet rullar då vågrätt istället för lodrätt. Detta är mycket användbart om man till exempel arbetar i ett Calcdokument med många kolumner eller med en stor ritning i Draw.

Håll nere CTRL och snurra på hjulet. Då zoomas dokumentet in och ut.

Mushjulet kan också användas som en tredje musknapp. Man ställer in funktionen på menyn Verktyg – Alternativ – OpenOffice.org – Vy.

Ställ in funktion för mushjulet här!

Ställ in funktion för mushjulet här!

Man kan välja en av tre funktioner:

1. Ingen funktion.

2. Automatisk rullning. Man rullar automatiskt i dokument på samma sätt som i vissa webbläsare.

3. Klistra in urklipp. Detta skapar ett extra utrymme för urklipp. Funktionen finns i operativsystemen Linux och Solaris som standard men inte i Windows. Genom OpenOffice får man det även där. Utrymmet innehåller den senast valda texten, oavsett vilket fönster den markerats i. Utrymmet är fristående från den vanliga urklipps-funktionen.

För att de extra funktionerna ska fungera måste man ha rätt mjukvara till musen installerad.