Ordbehandlingsprogram är stockkonservativa. Det är små skillnader mellan hur mitt första riktiga ordbehandlingsprogram, MacWrite, såg ut 1990 och dagens program. Man har menyer och under det knappar. Till och med något så idiotiskt som linjaler har följt med.

Det är egentligen ointressant vilket program jag jobbar i på datorn. Jag använder oftast bara basala funktioner. Det viktigaste med programmet är filformatet det använder. Filformatet avgör om jag kan komma åt det jag skrivit om några år och om jag har friheten att växla program och operativsystem.

Det kanske inte är så konstigt att ordbehandlingsprogram har konservativ design. Jag gör samma sak idag som jag gjorde 1990 – Jag matar in text. Andra skrivhjälpmedel är ännu mer konservativa. Blyertspennan uppfanns 1795 och ser likadan ut än idag.

Nu menar jag inte att man ska bli primitivist och bara använda program som PyRoom med ett barskrapat minimum av funktioner. Det är bra att ha en rättstavningsfunktion. Det är bra att kunna använda spalter, lägga in referenser och placera en bild.

Problemet för ordbehandlingsprogram är att funktionerna blivit allt fler. Numera ska ett ordbehandlingsprogram fuska som layoutprogram och ritprogram. På MS Offices hemsida står det att MS Office 1.0 hade 100 funktioner. MS Office 2007 har mer än 1500. De flesta ordbehandlingsprogram dras idag med problemet hur allt ska få plats och hur användaren ska hitta allt som finns.

En lösning finns i MS Office 2007 som använder ”ribbon” eller ”fluent” design. Varje meny har en egen rad med knappar och undermenyer. Menyerna viks på så sätt ut vågrätt istället för lodrätt. På många sätt är det en innovativ lösning. Frågan är om det blivit lättare att hitta funktioner. I mina ögon har designers haft mer att säga till om än skribenter. MS Word 2007 är visuellt tilltalande men jag tycker inte det är särskilt enkelt att jobba i. För enkla dokument är det för mycket som stör. För tunga dokument hittar jag inte de funktioner jag letar efter.

Samma grunddesign finns i betaversionen av MS Word 2010 som Microsoft precis släppt. Microsoft vill ta patent på sin design. Det visar hur nöjd man är med konceptet.

Allt fler har Widescreenskärm. I KWord har man tänkt på detta. Menyerna finns kvar överst. Knappar och funktioner har flyttats till till höger. Därmed får man en större arbetsyta i höjdled än i andra ordbehandlingsprogram. Gränssnittet påminner om layout- och ritprogram som InDesign och Photoshop. Problemet är att man inte får plats med lika mycket lodrätt som vågrätt på en skärm. Alla har inte Widescreen skärmar. Det innebär att funktioner måste gömmas. Färre kommandon blir tillgängliga samtidigt. Det fungerar i ett layoutprogram. Där arbetar man ofta systematiskt med en sak åt gången. En skrivprocess är kaotisk

Gränssnittet kan upplevas som förvirrande av en annan anledning. Vi västerlänningar är övade att läsa från vänster till höger, uppifrån och ner. Den lodräta arbetsytan till höger strider mot detta. Hur som helst tycker jag att konceptet är intressant och är spännande att följa. KWord utvecklas kanske mer som layoutprogram än som ordbehandlare. Därmed blir designen mer ändamålsenlig.

Lotus Symphony har gått en annan väg. Man har förutom menyer en yta med kommandon till höger. I Symphony arbetar man med dessutom med dokument i flikar som i en webbläsare. Programmet är visuellt tilltalande. Det har dock stora brister vad det gäller prestanda. Funktionsmässigt ligger Symphony efter OpenOffice och MS Office. Användargränssnittet är trots det nästan lika överlastat. Lotus Symphony är ett ytterligare exempel på att designers fått får stort utrymme. Hade prestandan varit lika prioriterad hade Lotus Symphony varit en vinnare.

AbiWord har behållit det klassiska meny- knappkonceptet. Det fungerar bra. AbiWord har färre funktioner än andra ordbehandlingsprogram. Jag hoppas att Abiword behåller denna struktur och inte utvecklas till ett nedtyngt multifunktionprogram. AbiWord har alla basala funktioner, stödjer vettiga filformat och går snabbt och lätt att jobba i. Jag känner mig förflyttad till 1990-talet! I mina ögon är det denna ordbehandlare som fungerar bäst.

OpenOffice Writer har också behållit ett klassiskt utseende. Writer har nästan lika många funktioner som MS Word. För varje version av programmet tillkommer nya. Användarna kräver allt mer. Gränssnittet har däremot knappast utvecklats under de nio år OpenOffice funnits. Det har därför blivit allt mer överlastat. Förutom menyer och knapprader finns dialogrutor och undermenyer med nya valmöjligheter. Många funktioner är så djupt begravda att jag tror att många inte hittar dem. Om jag ska vara ärlig är jag inte särskilt nöjd med användargränssnittet. Det är dock saker i görningen vad gäller gränssnittet i OpenOffice. Det får jag återkomma till i ett annat inlägg.

Ska jag ge något råd? Det viktigaste är att fundera över hur man gör saker. Vilka funktioner använder du när du skriver? Jag tror inte det är många. Därefter kan du börja fundera på vilket program som löser det du gör bäst.

Själv använder jag helst Abiword. Det går snabbast att jobba i. Varför krångla till det med funktioner jag inte använder? För böcker och större artiklar använder jag Writer. Under det litet bökiga gränssnittet finns alla funktioner man kan önska sig. Jag försöker arbeta renodlat. Bilder gör jag i bildprogram. Layout gör jag i layoutprogram. Skriver gör jag i ordbehandlingsprogram. Jag gör som jag gjorde 1990.

En pdf-fil är en utskrift, om inte på papper, så till en datafil. Filformatet är avsett att vara en slutprodukt. Det är inte gjort för att man ska arbeta i filerna. Det finns specialprogram i vilka man kan redigera pdf-filer. Även med sådana program kan resultatet ibland bli tveksamt.

Om man bara vill bearbeta texten och inte bryr sig om layout, är det smidigast att kopiera text från pdf-filen och klistra in den i ordbehandlaren. Det förutsätter att pdf-filen inte är gjord utifrån bilder av textsidor.

Om man vill försöka behålla pdf-filens layout men bearbeta text och bilder i en ordbehandlare blir det svårare. De öppna programmen OpenOffice, AbiWord och KWord klarar att öppna och bearbeta pdf-filer. Jag har testat programmen med ett dokument med omkring 15 sidor text. Jag valde en av mina egna gamla artiklar. Den har text i två spalter med bilder i svartvitt. Redan en så enkel layout var för mycket.

När man öppnat pdf-filer i ett ordbehandlingsprogram ska man vara försiktig med hur man sparar. Att spara kan betyda att man skriver över originalfilen med den sämre variant som öppnats i ordbehandlingsprogrammet. Det hände mig flera gånger då jag testade. Var försiktig!

Som referens visas första sidan av min artikel i pdf-läsaren Evince. Allt ser bra ut, precis som i boken. Sedan är det dags att misshandla dokumentet…

OpenOffice

I OpenOffice måste man installera tillägget pdf Import Extension. Pdf-filen öppnas i ritmodulen, Draw. Det innebär i teorin att sidlayout ska bevaras. Det gör den inte. Eftersom jag inte har samma typsnitt installerade ser texten annorlunda ut. Spalter, bilder och bildtexter respekterar inte varandra utan överlappar. Det gör att artikeln är i det närmaste oläsbar.

Att ändra småsaker är lätt. Varje rad fungerar som en egen ”bild”. Man kan ändra i en ”bild”, men de är inte länkade till varandra. Det är inte en löptext man arbetar med, utan med ord och rader. Att flytta text eller göra stora ändringar är nästan omöjligt. Layouten är svårarbetad och det känns inte som om det hade gått att skapa en ny. När man är klar exporterar man filen som pdf. I dokument med enklare layout och med installerade typsnitt fungerar OpenOffice bättre. De dåliga layoutfunktionerna hindrar programmet från att vara riktigt användbart.

AbiWord

AbiWord öppnar filen som en textfil. Bilder och layout följer inte med. Det är litet segare att arbeta än i vanliga dokument. Det går dock att skriva och ändra i texten utan större problem. Att flytta text är svårare. När man är klar sparar man som pdf. Avsaknaden av bildhantering gör att man inte kan arbeta med komplicerade dokument. Med filer med enkel layout utan bilder lyckas AbiWord riktigt bra. Små ändringar kan ofta göras med bibehållen layout.

KWord

KWord missar spalterna. Bildtexter, bilder och löptext överlappar. Inläsningen är inte bättre än i OpenOffice. KWord förvandlar filen till ett vanligt dokument. Det är inga problem att skriva, stryka eller flytta text. Priset för det är att layout inte behålls särskilt väl, ens i enklare dokument. Text förskjuts när man skriver. Man får lägga ner en hel del arbete med layouten. Det centrala är att det är möjligt att fullt ut redigera en pdf-fil. När man vill spara som pdf, gör man det genom att skriva ut filen och väljer pdf. Det är litet klumpigt men fungerar bra.

MS Word

Är det dålig öppen programvara som drar ner resultaten? Hur pass mycket bättre är marknadsledande MS Word? MS Word kör fast. direkt. MS Word klarar inte av att öppna pdf-filer. MS Word är sämre än samtliga öppna och gratis alternativ. Först i senaste servicepaketet till MS Word 2007 kan man spara office-dokument som pdf. Detta har jag kunnat i flera år i OpenOffice.

Man kan få riktigt bra resultat i MS Word om man installerar extra program. Jag testade Nuance Professional. Programmet konverterar dokumentet till MS Word. Vid en ytlig kontroll ser allt bra ut. När man tittar närmare finns det små missar. En del bokstäver mitt i ord har av någon anledning blivit versaler och layouten är inte perfekt. Det senare kan delvis skyllas på saknade typsnitt. Att arbeta i dokumentet går snabbt och smidigt. Resultatet är betydligt bättre än med något annat program. Man kan spara som pdf antingen med Nuance eller numera direkt i MS Word. För detta betalar man cirka 1000 kronor för MS Office och lika mycket för Nuance.

Vilket program är bäst?

Den fil jag valde var för svår. Filen jag använde är dock inte extrem. Att använda en besvärlig fil visar att man ska undvika att arbeta i pdf-filer.

I särklass sämst är MS Word. Det kan inte öppna pdf-filer. Först med extraprogram får man bra resultat. Det är sådana begränsningar av funktionalitet som håller igång marknaden med proprietära program.

Sämst bland övriga program är OpenOffice. I beskrivningen av tillägg och program sägs att funktionen att öppna pdf-filer är avsedd att göra mindre ändringar. Det stämmer, med betoning på mindre.

AbiWord fungerar riktigt bra om man arbetar med filer med enkel layout utan bilder. Då bevaras sidlayouten någorlunda. Återigen blir jag imponerad av hur mycket man har lyckats klämma in i ett så litet program! För komplicerade dokument räcker inte AbiWord till.

Om man vill redigera pdf-filer är KWord överlägset. Som ett mellanting mellan ordbehandlare och layoutprogram fyller KWord en lucka. KWord är dock inte perfekt. KWord finns ännu så länge bara till Linux.

Ordbehandlingsprogram är inte gjorda för att bearbeta pdf-filer. Hur de misshandlar min artikel är bevis nog. Att man i begränsad omfattning kan göra det är en bonus och inget man ska ta som vana.