Apr 162016
 

Flattr this!

I Linux kan man snabbt kolla upp kalendern i terminalen med kommandot cal. Man får fram aktuell månad med dagens datum markerat.

 

Kommandot cal visar aktuell månad med dagens datum markerat

Kommandot cal visar aktuell månad med dagens datum markerat

 

Man kan utveckla kommandot med flaggor till exempel cal -3 som kalendern för tre månader runt aktuellt datum.

 

Terminal 2

 

En ovanligt nyttig funktion för någon som lever i det förgångna är att man kan visa kalendern för länge sedan. cal 1836 visar till exempel kalendern för år 1836.

 

cal 1836 visar kalendern för år 1836

cal 1836 visar kalendern för år 1836

 

Detta är en utmärkt hjälp för min forskning om Sven Nilssons besök i London sommaren 1836. Kalendern visar veckodagar och i kombination med Nilssons dagböcker kan man se hur veckodagar påverkade hans studier. Nilsson besökte British Museum lördagen den 30 juli.

 

cal juli

cal juli 1836 visar kalendern över juli månad 1836

 

Nilsson fick ingen hjälp eftersom alla tjänstemän var lediga. Han förstod inte att andra skulle vilja tillbringa sina lördagar med annat än vetenskapliga efterforskningar. I sin dagbok varnade han andra besökare:

Observeras: Gå aldrig till Brit. Museum någon lördag; där träffas ingen embetsman der; blott skärande käringar och snäsiga vaktmästare

cal är ett nyttigt kommando för en arkeologihistoriker!

Jun 072015
 

Flattr this!

Nu har jag kört Ubuntu Gnome en dryg månad och har hittat både bra och dåliga saker. Jag kör Gnome på en hyfsat kraftfull bärbar dator med Intel i5 processor och 8 GB minne och en något äldre stationär dator med 4GB minne, gammal AMD processor och gammal Nvidia-grafik. Jag har under de senaste åren kört Kubuntu med KDE och det är min referens och jag jämför mitt liv före och efter jag gick över till Gnome.

Gnome har som filosofi att förenkla medan KDE sätter valmöjligheter först. De olika filosofierna har för- och nackdelar och att gå från det ena skrivbordet till det andra innebär anpassning. Även om detta kan vara svårt, tycker jag det framför allt har varit roligt och lärorikt. Det är så jag tycker man ska se duster mellan skrivbordsmiljöer!

Under månaden som gått har jag insett att jag delat upp upp Gnome i två delar: skrivbord och program.

 

Skrivbord

Gnome är snabbare att hosta igång än KDE. Man kan börja ge kommandon direkt efter inloggning medan KDE behövde några tiotal sekunder för att starta alla tjänster.

Gnome Shell är ett nytt sätt att arbeta. Den gamla skrivbordsmetaforen är borta. Menyer och ikoner på paneler och skrivbord är försvunna. Istället trycker man på Super och skriver de första bokstäverna på det man vill öppna: fil, program eller mapp. Det känns avigt i början, men fungerar riktigt, riktigt bra. KDE och andra system har liknande funktionalitet som komplement till menyer, men Gnome är bättre och mer helgjutet. Eftersom jag snabbt kommer in i detta sätt att jobba installerar jag inte många extra tillägg som ger en tillbaka menyer, genvägar och annat i menyerna.

Gnome har lyckats bättre med denna typ av menyersätning och att döda skrivbordmetaforen än andra system som Ubuntu och Windows 8 jag testat. Man har uppsikt över sin arbetsyta och slipper idiotiska sökresultat och reklam. Trots att skrivbordet är enkelt och barskrapat är det inga problem att uträtta det man vill. Gnome är enklare än KDE, där jag använde starkt modifierade skrivbord och paneler.

Gnome är tämligen resurskrävande, särskilt vad gäller grafiken. Det var dock inga problem på någon av mina datorer och allt flöt på bra. Jag noterade emellertid att resursanvändningen var högre än i KDE. Till detta hör att KDE har betydligt mer avancerade visuella effekter och fler funktioner. Jag skulle inte rekommendera att Gnome på äldre datorer.

Vinnare: Gnome. Gnome är enklare och snabbare än KDE. Att starta och växla mellan program fungerar underbart bra och för den dom vill döda skrivbordsmetaforen är Gnome underbart att använda!

 

Program

Jag använder i huvudsak samma nyttoprogram i Gnome som i KDE: LyX, LibreOffice, FocusWriter. Dessa är inte strikt bundna till en viss skrivbordsmiljö även om de kan se olika ut i olika miljöer.

De program som skiljer är skrivbordsmiljöernas specialprogram. Gnomes program brister tyvärr nästan samtliga på ett eller annat sätt. De kan vara så nerdummade att funktionaliteten är begränsad och man måste installera flera program för att göra det man gjorde i ett enda program i KDE.

De brister även i prestanda. Evince klarar små PDF-filer, men blir stillastående om man arbetar med PDF:er på hundratals sidor eller med mycket grafik. KDE:s Okular är mycket bättre.

Bildvisaren EoG och Evince har en mycket störande inställning att alltid öppnas i ett litet fönster, aldrig maximerat. Detta är kanske OK om man tittar på bilder då och då eller bläddrar i en PDF-fil om dagen. Om man använder programmen ofta är det mycket irriterande.

Varför öppnas Evince och Eye of Gnome i små fönster oavsett hur man trixar med inställningarna? Det innebär att man måste maximera fönstren varje gång programmen startar. Det är onödigt och frustrerande.

Varför öppnas Evince och Eye of Gnome i små fönster oavsett hur man trixar med inställningarna? Det innebär att man måste maximera fönstren varje gång programmen startar. Det är onödigt och frustrerande. Bilden visar också Gnomeskrivbordet.

Den största katastrofen är filhanteraren Nautilus. Gnome har istället för att utveckla funktioner tagit bort dem som fanns. Man menar att detta gör programmet mer lättanvänt och att genomsnittsanvändaren inte gör några avancerade saker i en filhanterare. Tanken är väl att sökfunktionen i Gmomenyn ska ersätta filhantering och användaren ska bara dumpa sina filer i en hög.Detta fungerar dock inte, se mer nedan!

 

Nautilus sorterar filer och mappar huller om buller. Det är svårt att hitta saker och svårt att ändra inställningar

Nautilus sorterar filer och mappar huller om buller. Det är svårt att hitta saker och svårt att ändra inställningar

 

Jag försökte anpassa Nautilus i d-conf och visst, det går att få tillbaka en viss funktionalitet. Här blir feltänkandet uppenbart. Man har skalat av så hårt så att ändra en enkel inställning kräver terminalkommandokunnande eller pillande i d-conf. Absolut inte användarvänligt!

 

Brödsmulorna fungerar så dåligt att man villar bort sig och inte begriper vilken mapp man befinner sig i

Brödsmulorna fungerar så dåligt att man villar bort sig och inte begriper vilken mapp man befinner sig i

 

Nautilus är helt oanvändbart. Som tur är kan man installera Cinnamons filhanterare Nemo via denna guide. Nemo är bättre än Nautilus, men saknar dock flera av KDE:s Dolphins finesser och är långtifrån perfekt.

Gnomes program är gjorda för enkla uppgifter, inte för tungt arbete. Filosofin om enkelhet för skrivbordet har olyckligt fått färga programmen. Bara för att man vill ha ett enkelt skrivbord betyder inte det att man inte vill jobba eller avstå från allt som är svårt. Efter en månad är Nautilus, Evince, Eye of Gnome, Brasero och Rhythmbox borttagna och ersatta av bättre program. Jag har i princip inte kvar ett enda Gnomeprogram utöver GIMP och några små systemverktyg.

Jag ska kanske ta upp någon brist i Ubuntu Gnome, som jag för övrigt fungerar alldeles utmärkt. Ubuntu Gnome använder som grund Ubuntus programvarucentral (som man snabbt ersätter med Synaptic). Färgskalan man använder gör dock att texten i Programcentralen inte går att läsa.

 

Det är nästan omöjligt att läsa texten i Programcentralen. Ubuntu Gnome borde justera färgskalan efter mina trötta gamla ögon!

Det är nästan omöjligt att läsa texten i Programcentralen. Ubuntu Gnome borde justera färgskalan efter mina trötta gamla ögon!

 

Vinnare: KDE. Gnomes program får underbetyg (utom GIMP!)

 

Saker som stör

Gnome känns utformat för bärbara datorer där man vill styra datorn med snabbtangenter och utan mus. Därför blev jag överraskad första gången jag körde på batteri och inga strömsparfunktioner trädde i kraft. Man får dämpa skärmbelysning och korta ner tiden innan den slocknar manuellt.

 

Varför finns inga automatiska skript för strömsparfunktioner? Gnome passar bäst på bärbart och sådana hade varit guld värda!

Varför finns inga automatiska strömsparfunktioner? Gnome passar bäst på bärbart och sådana hade varit guld värda!

 

KDE känns inte alls lika specialiserat för bärbart, men har utmärkta strömsparfunktioner som träder i kraft automatiskt.

En liknande sak var att pekplattan på den bärbara inte var aktiverad från start. Först trodde jag att den krävde extra pill men sedan hittade jag den inaktiverad under Inställningar och då jag aktiverat den fungerade den. Märkligt!

 

Varför måste man aktivera pekplattan manuellt i Gnome? Det hade varit särskilt svårt om jag inte hade haft en mus inkopplad på den bärbara, hur hade jag annars kunnat styra pekaren?

Varför måste man aktivera pekplattan manuellt i Gnome? Det hade varit särskilt svårt om jag inte hade haft en mus inkopplad på den bärbara, hur hade jag annars kunnat styra pekaren? Korkat!

 

Tracker

Gnomes Tracker är det program som indexerar filer efter vad som visas i Gnomemenyn och är ett totalt fiasko. I KDE förnyades samma tjänst till Baloo efter stora klagomål på föregångaren Nepomuk för att vara långsam, hopplös och resurskrävande. Vad jag förstår har Gnomegänget tagit över Nepomuk och degat ner det ytterligare. Jag har tusentals bild- och textfiler. Indexering tar alla resurser timme efter timme, arbetspass efter arbetspass och gör det omöjligt att använda datorn.

Inte nog med att indexeringen gör att man inte kan arbeta på datorn. Varje gång datorn startar läser Gnome in den (i mitt fall) enorma databasen. Det gör att datorn tar väldigt lång tid att starta.

 

Indexeringen tog det mesta av processorkraften och minst 80% av minnet på en fyrkärnig processor. En sådan maskin är omöjlig att arbeta på!

Indexeringen tog det mesta av processorkraften och minst 80% av minnet på en fyrkärnig processor. En sådan maskin är omöjlig att arbeta på!

 

Efter ett arbetspass på drygt 3 timmar hade Tracker indexerat 7% av mina filer. Datorn var oanvändbar under denna tid och processen verkar börja från början varje gång man startar datorn.

Efter ett arbetspass på drygt 3 timmar hade Tracker indexerat 1% av mina filsystem och max 8% av mina filer. Datorn var oanvändbar under denna tid och processen verkar börja från början varje gång man startar datorn. Går det att skriva sämre program?

 

Till sist fick jag stänga av Tracker. Det innebär att jag inte kan söka på filer eller innehåll i Gnomemenyn, vilket gör denna betydligt sämre än avsett. Egentligen blir den i vissa lägen oanvändbar. Jag måste leta reda på filer och mappar manuellt i Nemo, vilket absolut inte kan vara tanken då man vill döda skrivbordsmetaforer och sin filhanterare. Det fungerar inte alls bra. Uselt!

Återigen har man tänkt fel. Bara för man vill ha ett enkelt skrivbord betyder det inte att man bara har tio filer. I så fall behövs inte ett program som Tracker alls för att hålla reda på ens samlade verk! Går det att tänka mer fel och skriva ett sämre program för att förstöra användarupplevelsen än Tracker?

 

Gnome 3.16?

Gnome och Ubuntu går inte i takt och i Ubuntu Gnome snurrar Gnome 3.14 medan version 3.16 funnits ett bra tag. Man kan uppgradera via en ppa. Man ska docktänka sig för! Jag fick problem med båda mina datorer. Det mesta gick att fixa, men det var mer pill än det var värt och jag nedgraderade till Gnome 3.14.

 

Sammanfattning

Jag är riktigt imponerad av Gnomes skrivbordsmiljö!

Det gäller främst på min min bärbara dator. Den fungerar smidigare än med KDE. Jag har funderat över detta och kommit fram till att det hänger ihop med att jag oftast inte gör lika avancerade saker på den bärbara som på den stationära. Jag har färre program öppna och öppnar och stänger färre saker under ett arbetspass. Slösurf, e-postande och snabbtittar i program är vanligt och fungerar mycket bra.

På den stationära saknar jag KDE. Alla finesser och inställningar uppvägs inte av det snabbare och enklare skrivbordet och att det går snabbt att öppna program och komma igång. Att kunna placera genvägar, plasmoider och widgets på skrivbord och paneler är till stor hjälp och att anpassa sin arbetsmiljö är mycket värdefullt. Dolphin är så mycket mer än en filhanterare och ersätter ett halvdussin program i Gnome.

Gnome är ett mycket bra val på bärbara datorer och om man inte har tunga arbetsuppgifter med multitasking, filhantering och behov av speciella funktioner och program. Därför är det märkligt och obegripligt att Gnome inte har avancerade automatiska strömsparfunktioner och inte aktiverar pekplattor från början!

Mot Gnome talar att det har en usel programuppsättning.

 

Men…

Frågan är om Gnome på bärbart är lösningen för mig. Det är resurskrävande och allt fungerar inte, exempelvis Nautilus och Tracker. Sådana fiaskon underminerar arbetsflödet. Jag roade mig med att sätta upp en OpenBox-session i en Virtualbox med mål att få så snarlik funktionalitet som Gnome. Med några extraprogram som Gnome-Do, paneler och genvägar är detta ett minst lika bra alternativ. Det är ännu rappare än Gnome och mycket mer anpassningsbart. Det kräver mindre resurser och med Thunar som filhanterare har man bättre koll på sitt arbete än i Gnome. OpenBox kan gott och väl ersätta Gnome för mig. För mindre vana användare och dem som inte vill bygga sitt skrivbord är detta inget alternativ. Det säger dock en del om hur Gnome skalat av funktioner tills man blir förbisprungen av Box!

På den stationära fungerar Gnome dåligt. Det har för många begränsningar, för dåliga program och för få anpassningsmöjligheter. Jag längtar tillbaka till KDE, men Plasma 5 måste bli färdigt först. Jag kommer att utforska alternativ och Gnome ligger redan på stupstocken!

Detta är det fina med Linux, det finns alltid något annat att prova och man kan ändra tills man är nöjd!

Maj 042015
 

Flattr this!

Efter en dryg vecka gav jag upp Kubuntu 15.04. Det finns för många buggar och funktioner som inte är på plats eller har brister. Jag har rapporterat eller kommenterat ett dussin buggar så jag tycker jag har gjort min plikt och hoppas att utvecklarna har nytta av min frustration.

Problemet är att Plasma 5 inte är färdigt. Jag måste arbeta på mina maskiner och när långa stunder försvinner på buggrapporter, hitta sätt att komma runt buggar och finna arbetsflöden då invanda sätt att göra saker inte längre fungerar, går inte.

Plasma 5 är snyggt och kommer säkert att vara tjänstdugligt om något halvår. Fram till dess kör jag Kubuntu 15.04 i Virtualbox för att följa utvecklingen och hänga med i buggrapporter.

Nu snurrar Ubuntu Gnome på mina båda bruksdatorer. Ett tag funderade jag på att installera något annat och det kanske blir så om jag upptäcker att jag inte är en Gnome. Litet ledsamt är det att ta adjö av KDE.

Jag är fascinerad av vilken skillnad det är mellan Gnome och KDE och skriver kanske en liten analys.

Apr 282015
 

Flattr this!

Ett problem i nya Kubuntu 15.04 och Plasma 5 är att man moderniserat systembrickan. Det innebär att program som använder äldre indikatorer inte visas. En bakgrund finns att läsa här. Dropbox är ett sådant program. Dropbox fungerar förvisso precis som det ska i Kubuntu 15.04, men man får ingen grafisk bekräftelse i systembrickan. Jag vill gärna se att Dropbox är igång och att filer laddas upp och ner.

Problemet kommer säkert att lösas, men det kan ta tid. Stora spelare som Dropbox tar ofta tid på sig att uppdatera.

Fram till dess får man använda fulhack som att använda en fristående systembricka. Stalonetray är en sådan. Det blir inte snyggt, men fungerar. Har man fler program med gamla indikatorer förutom Dropbox får de också ett hem.

 

Gör så här:

Börja med att installera Stalonetray. I en terminal:

sudo apt-get install stalonetray

Ange lösenord och installera.

Därefter öppnar man en texteditor som Kate. Om man vill ha Stalonetray längst ner till höger, som på bilden längst ner, klistrar man in dessa rader:

background black
geometry 1x1-1-1
skip_taskbar true
sticky true
transparent true
window_type normal
window_strut none

Spara dokumentet i hemmappen under namnet .stalonetrayrc Filen innehåller inställningarna för Stalonetray.

Notera punkten i början. Det indikerar att det är en dold fil.

För att få Stalonetray att starta automatiskt går man till Systeminställningar -> Start och avslutning. Klicka på Lägg till program och skriv in stalonetray. Klicka på OK.

 

1

 

OK också i nästa fönster.

 

2

 

Logga ut och logga in. Nu finns en extra systembricka med Dropbox längst ner till höger på skrivbordet, ett riktigt fulhack! Man kan öppna Dropbox från ikonen och den indikerar när filer laddas upp eller ned.

 

Nu snurrar Dropbox i en egen liten systembricka!

Nu snurrar Dropbox i en egen liten systembricka!

 

Stalonetray är mycket anpassningsbart och om man inte vill ha den extra systembrickan som jag, läser man manualen (RTFM) här och ändrar inställningsfilen.

Fulhack av den här typen visar hur nytt Plasma 5 är och att den som kör Kubuntu 15.04 får acceptera att allt inte är klart. Jag vill än en gång poängtera att detta är en nödlösning och ett fulhack. Det är absolut inte snyggt, men fyller sin funktion i avvaktan på att program och inställningsfiler uppdateras.

Apr 272015
 

Flattr this!

Oj vad jag har pillat i helgen! Förra veckan släpptes nya version 15.04 av Ubuntu med avknoppningar och givetvis ville jag installera så fort som möjligt. Det blev dock inte riktigt som jag tänkt mig.

Jag brukar köra Kubuntu med skrivbordsmiljön KDE. Kubuntu 15.04 är den första versionen med nya versionen av KDE, Plasma 5. Plasma 5 är förvisso bra och snyggt som bara den…

…men den är inte färdig. Jag sprang in i buggar och krascher, skärmen låste sig och viktiga saker som inte fungerar. Kubuntu 15.04 är mest en betaversion.

Därför bestämde jag mig för att passa på att förnya mig. Det blev test av Ubuntu Gnome. Även här sprang jag in i buggar som gör Gnome omöjligt på en dator.

Efter alla buggar och misslyckanden var jag ett tag till och med inne på att gå tillbaka och installera Kubuntu 14.04 för att få ett stabilt system. Jag har dock aldrig fallit bakåt utan alltid framåt och vill ha det senaste. 15.04 är dessutom bara en mellanversion som kommer att snurra i ett halvår. Några buggar och ofärdiga saker överlever man (oftast).

Efter flera ominstallationer, pillande och tester blev det en kompromiss. Det blir Kubuntu 15.04 på min stationära. Jag saknar dock mängder av de funktioner som jag lagt in i gamla KDE. Blir det för tungrott och tråkigt blir det något annat, kanske inte ens något Ubuntubaserat system. Det blir kanske fler installationshelger.

På min bärbara snurrar nu Ubuntu Gnome. Det är en helt annan upplevelse än KDE och jag återkommer kanske med en jämförelse mellan de två största Linuxskrivborden. Jag har knappt testat Gnome Shell tidigare och det är häftigt, särskilt på en bärbar.

På en gammal bärbar snurrar alltjämt Kubuntu 14.04. Det är min reserv som måste fungera om allt annat brinner upp.

Jag har alltså blivit till hälften Gnome, det trodde jag inte för en vecka sedan!

 

Varför Mörkgrått?

Man kan tycka att det låter hemskt att tillbringa större delen av en helg med att installera operativsystem och att Linux är erbarmligt krångligt och tidskrävande. Jag håller med om att jag lade ner onödigt mycket tid. Jag hade kunnat hålla fast vid Långtidsversionen, 14.04 och inte fått några problem. När jag väl hade börjat testa kunde jag emellertid inte sluta. Om man jämför med Windows, som ofta kommer ”förinstallerat”, går det mycket snabbare att installera Linux. På samma tid jag lagt ner på att få två datorer funktionsdugliga med alla program, skulle jag inte hunnit fixa till en enda dator med ”förinstallerat” Windows.

En annan fördel med att lägga ner tid på att fippla med Linux är att man lär sig om hur datorer fungerar och om trilskande program. Det gör man inte i Windows där man maximalt förväntas klicka på knappen ”Omstart” med jämna mellanrum.

De många Linuxversionerna och de ändlösa diskussionerna om vilken som är bäst visar ett en mörkgrå kostym storlek M (läs Windows) inte passar alla. Linux ger glädjen tillbaka att pyssla med datorer och mina arbetsredskap anpassar sig till mig och inte tvärtom.

 

Mer pyssel

Andra versioner av *Buntu är:

Xubuntu för gamla datorer

Lubuntu för ännu äldre datorer

Ubuntu Mate för gamla användare som älskade Gnome 2

Överlag tycker jag att 15.04 är den buggigaste Ubuntuversionen på länge. Oavsett skrivbordsmiljö har jag råkat ut för saker som inte fungerar. Sådant kan bero på otur och det blir så ibland när det är mycket som ska fungera tillsammans. Det har blivit några buggrapporter och kommentarer. Det är mitt sätt som användare att ge tillbaka för allt det fina jag får gratis!

Mitt råd är dock att köra stabila 14.04 eller vänta några veckor med 15.04 tills de värsta buggarna är fixade. Kubuntu kan man gott avvakta med en eller två versioner till det finns fler finesser och buggar rättats till. 15.10 blir superbra!

Apr 012015
 

Flattr this!

jag bläddrade igenom den engelske geologen William Bucklands (1784–1856) Bridgewater Treatises från 1836 såg jag plötsligt att Buckland på en av sina tidslinjer har placerat in en visserligen otydlig, men fullt igenkänlig pingvin, snarlik Tux, maskoten för Linux. Han har placerat den Tuxliknande varelsen i kritperioden, det vill säga samtidigt med sköldpaddor, krokodiler och dinosaurier.

 

En del av en tidslinje i William Bucklands Bridgewater Treatises från 1836. Det går med litet god vilja att urskilja en pingvin, Tux, symbolen för Linux(?!) bland dinosaurier och andra urtidsjur

 

Man ska inte ta Bucklands kronologi alltför bokstavligt. Geologi var ett nytt ämne och man hade få dinosauriefossil att tillgå och inga egentliga begrepp om jordens ålder. Trots det är pingvinen intressant.

Pingvinen i sig behöver ju inte kopplas till Linux. En mycket intressant omständighet är dock att Ada Lovelace, Lord Byrons dotter (1815–1852), bara några veckor tidigare hade besökt Gideon Mantells (1790–1852) fossilmuseum i Brighton. Ada Lovelace var en framstående matematiker och en av de viktigaste tidiga pionjärerna inom datorkunskap. Mantell, dåtidens främste dinosaurforskare, var god vän med Buckland och det kan vara han som är länken mellan Ada Lovelace, datorer, pingviner, Tux och kritaperioden.

Frågan är komplex och berör både geologi och teknikhistoria. Kanske har vi förstått delar av jordens historia, datorforskningen under 1800-talet och Linux fel?

Okt 242014
 

Flattr this!

Igår släpptes version 14.10 av Ubuntu med förbättrade derivat som Kubuntu, Xubuntu, Lubuntu och Ubuntu Gnome. Frågan är om man ska uppdatera om man kör 14.04.

Nyheterna är nämligen få. Många program, drivrutiner och kärnor backportas dessutom till 14.04 och man kan installera extraförråd eller bygga från källkod om det är någon ny programversion man måste ha. Visst, har man någon ny exotisk hårdvara är chansen litet större att den fungerar i 14.10 än i 14.04.

Derivaten kan ha fler nyheter. Jag har inte kollat upp allt. I Kubuntu är det en nyare version av KDE än i 14.04, men den kan man installera via ppa i 14.04 och köra samma uppdaterade grundprogram.

Min slutsats är att man gott kan stå över Ubuntu 14.10. Versionen har stöd bara under nio månader och sitter man på 14.04 får man uppdateringar under flera år.

Men…

Två av mina datorer behövde ses över så jag körde in 14.10, litet nyfiken är jag trots allt och jag brukar köra den senaste *Buntuversionen.

På min bärbara ville jag passa på att uppdatera BIOS. Detta har HP ställt till så fint att det bara kan göras i Windows. Därför var jag tvungen att först köra in Windows 8, uppdatera BIOS och därefter installera 14.10.

Det är spöklikt att sätta sig med Windows 8 och de 5(!) DVD-skivorna för återställning. Det blev ett hiskeligt tugg. Mycket ”Vänta”, Snart färdigt” osv. Efter 3(!) timmar hade jag ett startbart system. Jag uppdaterade BIOS och fick efter en stund meddelanden om att det fanns drygt hundra uppdateringar. Sedan ska man ju uppdatera till Windows 8.1… Därefter kan man installera program ett och ett… Därefter kan man börja anpassa Windows… Allt detta ackompanjerat med ständiga omstarter, långa uppdateringsuppstarter osv.

Sitter verkligen folk på det här sättet och kastar bort dagar på att installera, uppdatera och anpassa ruinhögen Windows? Det enda jag kunde hitta som faktiskt är bättre i Windows är att starttiden var betydligt kortare än i Kubuntu. I Kubuntu har jag dock krypterat systemet, vilket gör uppstarten segare. Detta är inte ens möjligt då man installerar Windows! På en bärbar dator som är lätt att tappa bort är kryptering en sista försvarslinje vilket borde vara standard.

Windows 8 är verkligen en hit. Designaporna har lyckats klura ut hur idioter handskas med datorer. Som alltid misslyckas intelligenta människor att tänka som idioter och resultatet är en riktig sörja. Peka-klicka-dregla i sin prydno. Hur kan man vara produktiv i denna dysfunktionella soppa? På ett sätt tror jag dock att Microsoft lyckats eftersom man förutsatt att den genomsnittlige Windowsanvändaren är en hjärndöd zombie och Windows 8 är zombieanpassat! Icke-zombier kan inte sitta med munnen halvöppen och dregla i två till tre dygn innan system och program är på plats. Icke-zombier tillåter inte spionfunktionerna i Windows 8 kartlägga deras torftiga liv och icke-zombier skulle inte tycka att det var OK att betala för sådana idiotier.

Ut med skräpet! Det känns verkligen hur förlegat Windows är. Det är 1980-tals teknologi man lagat och lappat och tar betalt för gång på gång. Operativsystem har devalverats. Chromedatorer har ett gratis system i en webbläsare. Steam arbetar på ett system för spel och underhållning, men som även kan köra vanliga program. Det är baserat på Linux och gratis. Linux är oändligt mycket bättre än Windows och gratis att misshandla. Det är orimligt att Microsoft ska kunna ta betalt för en sämre produkt. Konkurrensverket får väl som vanligt skrida in för att stötta sin kompis!

14.10

In med 14.10. Under några minuter funderade jag på att köra Ubuntu. Det värkte snabbt över. Ubuntu har samma användarförakt som Microsoft och skrivbordsmiljön Unity lika hjärndöd som Windows 8. Det är samma designapor som ställt till det. Dessa självutnämnda genier har aldrig behövt jobba för sitt levebröd och skrivit mer än en halv A4-sida text. Hur ska sådan finkar kunna styra och bestämma hur jag ska jobba? Det enda de åstadkommit är att zombieanpassa datoranvändning.

In med Kubuntu! En inte ens halvfull DVD-skiva för systemet, snacka om att Windows med sina fem skivor innehåller enorma mängder skräp! Efter en kvart har jag ett startbart system och kan börja jobba. Efter ytterligare trekvart har jag alla program på plats och jag kan fortsätta skriva på min artikel om arkeologerna Sven Nilssons och Christian Thomsens möte i Lund den 13:e juni 1859, en vattendelare i bronsåldersforskningen som bara jag har uppmärksammat. Detta, om något, bevisar att jag inte är en zombie. Programinstallationer sker samlat och i bakgrunden. Inte en enda omstart! Allt detta till det facila priset av 0 kronor (vilket kan fördyras genom en frivillig pekuniär donation till det tappra Kubuntugänget). Slå det Microsoft!

Men som sagt, såvida du inte måste ha det senaste, dina datorer behöver ses över eller du är undersysselsatt så sitt kvar i 14.04. 14.10 är inte värt besväret. Om du sitter i Windows ska du självklart uppdatera och kräva dina rättigheter tillbaka!

Aug 222014
 

Flattr this!

Jag nyinstallerade nyligen Linuxdistributionen Kubuntu med skrivbordsmiljön KDE på en dator. Då man reglerar ljudvolymen uppstår ett hemskt ploppljud som föröder musikupplevelsen. På mina gamla datorer, på vilka jag kört Kubuntu sedan länge, har jag inte detta problem. Det är en grundinställning man valt att piffa till. Som tur är det möjligt att ta bort det nedrans ploppljudet. Det tog dock onödigt lång tid att förstå hur. Varför detta ska vara så krångligt förstår jag litet litet som att ploppljudet är en grundinställning. Gör så här:

1. Klicka på ljudikonen i systembrickan. Klicka på knappen ”Anpassa kanaler”.

skärmdump60

2. Välj fliken Allmänt. Bocka av rutan ”Volymåtermatning” (borde kallas ”Stäng av det nedrans ploppljudet”, vem begriper vad ”Volymåtermatning” är?)

Volymåtermatning

3. Stäng dialogrutorna. Eventuellt måste man logga ut/logga in eller starta om kmix (ljudet i KDE) innan ploppljudet försvinner.

Det är sådana här inställningar gömda långt ner i dialogrutor och menyer som kan driva en till vansinne i KDE. KDE är dock en underbar skrivbordsmiljö med fantastiska inställningsmöjligheter, men långt ifrån intuitiv eller överblickbar.

 

Jun 292014
 

Flattr this!

Jag har fått flera läsarfrågor om hur man snabbt lär sig terminalen i Linux.

Nu är det sommar och semester. Man ska inte ägna sig åt arbete och avancerade övningar och arbete. Därmed inte sagt att man inte kan använda terminalen…

Ett roligt sätt att fördriva sin semester är genom att spela datorspel. På senare år har det blivit enklare att spela i Linux. Steam har till exempel nu över 500 spel för Linux.

En sann Linuxanvändare föraktar givetvis grafiskt krims-krams och proprietära licenser som kan få datorn att börja brinna. En sann Linuxanvändare spelar givetvis i terminalen. Här är fem bra spel man enkelt kan installera och köra i Ubuntubaserade Linuxdistributioner.

1. Nethack

En Dungeoncrawler/rollspel som heter duga! Förlagan till Baldurs Gate och liknande grafiska spel.

Nethack är en klassisk Dungeoncrawler, stort, snyggt och mycket svårt!

Nethack är en klassisk Dungeoncrawler, stort, snyggt och mycket svårt!

Det är svårt och man måste läsa manualen för att ha en chans att ta sig igenom. För att komma åt manualen ger man kommandot:

man nethack

Manualen för Nethack är nästan lika rolig som själva spelet och innehåller allt man behöver för att överleva

Manualen för Nethack är nästan lika rolig som själva spelet och innehåller allt man behöver för att överleva

sudo apt-get install nethack-console

Starta i terminal med:

nethack

2. Moon-buggy

Ett slags racerspel på månen. Man kör sin lilla månlandare och ska undvika hål och andra hinder genom att hoppa. Mycket svårt och körkortet är helt klart i fara!

Moon-buggy blir otroligt svårt på litet högre nivåer! För den som vill öva fingerfärdighet och reaktionsförmåga är det ett måste

Moon-buggy blir otroligt svårt på litet högre nivåer! För den som vill öva fingerfärdighet och reaktionsförmåga är det ett måste

sudo apt-get install moon-buggy

Starta med

moon-buggy

3. Bastet

Tetris i terminalen!

Bastet är Tetris i terminalen

Bastet är Tetris i terminalen

sudo apt-get install bastet

bastet

4. BSD-Games

En stor samling spel och annan pyssel man inte får missa! Bland annat finns det skärmsläckare som man aktiverar om chefen kommer på att man spelar. Modulerna som ingår finns beskrivna här.

Här är skärmsläckaren rain ur BSD-games. Som alla vet är en snygg skärmsläckare ett måste då man arbetar i terminalen!

Här är skärmsläckaren rain ur BSD-games. Som alla vet är en snygg skärmsläckare ett måste då man arbetar i terminalen!

sudo apt-get install bsdgames

5. Ninvaders

Gamla arkadspelet Space Invaders i terminalen!

Ninvaders

sudo apt-get install ninvaders

ninvaders

Det finns massor av spel av hög klass för terminalen. En sida som försöker lista alla terminalspel finns här. En del är bara att installera rakt av medan andra kräver litet mer arbete.

Apr 182014
 

Flattr this!

Lagom till påsk släpptes igår den senaste och bästa versionen av operativsystemet Ubuntu med avknoppningar. Det blir en hektisk påsk med service och installation på en bunt datorer!

Påsk

*Buntu 14.04 är en version man inte vill missa. Det är en en LTS-version, det vill säga den har stöd under fem år, en evighet i Linuxvärlden. I praktiken är fem år många datorers livstid. LTS-versioner är dessutom stabilare än mellanversioner.

LTS-versioner gör att man inser att man själv blivit en LTS-version. Jag gick över till Linux runt Ubuntu 8.04 och sedan dess har *Buntu, med undantag för några perioder med LinuxMint, Debian och #!, varit mitt huvudsystem. Det är sex år sedan och Linux har utvecklats ofantligt!

Det finns många smaker av *Buntu, det som skiljer är det som syns mest: skrivbordsmiljön och vilka program som följer med från start. Själva systemet är detsamma under ytan. Alla *Buntuvarianter är nybörjarvänliga för den som inte testat Linux tidigare och innehåller alla program man rimligen kan önska sig (och några till).

Lubuntu

Med en enkel och resurssnål skrivbordsmiljö.

Xubuntu

Med en litet mer avancerad skrivbordsmiljö som kräver litet mer resurser. Lubuntu och Xubuntu är utmärkta för dem som vill ersätta Windows XP på en gammal trotjänare. Jag kommer att peta in Xubuntu på en egen och en bekants gamla XP-dator i påsk.

Ubuntu Gnome

Med en modern platt skrivbordsmiljö. Jag ska testinstallera Ubuntu Gnome på en maskin för att vederlägga alla som påstår att jag inte hänger med min tid. Detta är helt fel, för någon vecka sedan åt jag modern mat, makaroner, kallades de nog.

Kubuntu

Kungen med KDE som skrivbordsmiljö. KDE har oändligt med inställningsmöjligheter och de mest avancerade programmen. Passar kanske bäst för den som vill pilla men även nybörjare kommer långt med grundinställningarna. Detta blir min huvudsakliga arbetsmiljö de kommande åren!

Pappa Ubuntu?

Jag kan inte rekommendera grunddistributionen Ubuntu på grund av ett uselt telefonskrivbord där man matas med dumheter, i bästa fall idiotiska, i värsta kränkande. Då man öppnar filer och program skickas ens sökningar till Canonical, företaget bakom Ubuntu. Behöver man en storebror som kontrollerar var, när och vad man gör i sin dator? Andra kan tycka detta är OK och att Ubuntu med Unity är det bästa sedan popcorn med dijonsenap.

Jag har säkert glömt någon *Buntuvariant.

För den som inte testat Linux är *Buntu 14.04 ett utmärkt tillfälle att bli vuxen och träda in i den fria världen:

  1. Alla varianterna är gratis
  2. Alla tusentals program som ingår är också gratis
  3. Man behöver inget antivirusprogram eller säkerhetspaket eftersom Linux är ett modernt och säkert operativsystem
  4. Man lär sig mer om datorer
  5. Man har roligt och får en fantastisk påsk!