Apr 092014
 

Flattr this!

Igår dog Windows (XP) officiellt efter en tolvårig dödskamp. Under de senaste veckorna har jag fått massor med e-post från läsare som frågar vad de ska göra med sitt döende XP.

Jag kan omöjligt ge support till XP-användare på bloggen eller via e-post. Tiden räcker inte till och jag är inte anställd av Microsoft (en av få ljuspunkter i tillvaron) och jag upprepar det råd jag redan gett:

 

Testa

 

Linux

 

Linux är modernare, enklare, säkrare och bättre än något Windows (dött eller döende). Nej, man behöver inte antivirusprogram, extra brandvägg eller plånbok. Linux och alla tusentals program som går att installera är gratis.

Man kan testa utan att installera på hårddisken genom att ladda ner och bränna en CD/DVD-skiva, ändra i BIOS så att datorn startar från CD/DVD-läsaren. Man väljer alternativet att testa och Linuxskrivbordet körs i RAM-minnet.

Innan man går längre ska man ta backuper på alla sina filer.

Om testen såg lovande ut kan man installera Linux på en del av hårddisken och ha kvar XP. Då väljer man vilket system man vill köra då datorn startar.

Man kan givetvis radera XP, då eller senare och bara köra Linux.

Vad ska man köra för Linux? Några rekommendationer är:

Lubuntu För gamla datorer. Liknar XP

Xubuntu För halvgamla datorer. Liknar XP

Kubuntu: För litet nyare datorer. Mer avancerat skrivbord

LinuxMint: Flera varianter, läs mer på sidan om vilken som kan passa

Alla bygger på Ubuntu som förmodligen är den mest kända Linuxvarianten. De är gjorda för att köras på skrivbordsdatorer och passa nybörjare i Linuxvärlden. Alla är enklare, bättre, snabbare och säkrare än Windows.

Man kan vänta att installera någon vecka tills Ubuntu (med varianter) 14.04 släpps den 17:e april. 14.04 kommer att ha support i flera år och räcker rimligen för en gammal dators kvarvarande livstid.

Jag varken kan eller vill svara på hur den eller den hårdvaran, programmet eller Internetbanken fungerar i Linux, vad BIOS eller RAM-minne är, eller hur man bränner en CD-skiva. För sådant söker man lämpligen hjälp på ett Linuxforum. Där kan man enkelt söka den information man behöver och fråga om det är något man inte förstår. Till exempel:

Ubuntu Sverige

Ubuntu.se

Eftersom XP är dött och jag är dödstrött på XP hoppas jag att detta blogginlägg räcker som dödsruna och som svar på vad XP-användare bör göra med sitt lik. Den här bloggen handlar om fri programvara och inte om hur man piskar döda hästar. Jag vill inte ha fler mail om Windows XP. Skicka dem till den döda hästens ägare Microsoft!

 

 

Mar 232014
 

Flattr this!

Om en knapp månad släpps nästa version av operativsystemet Kubuntu, version 14.04. Jag testkör utvecklingsversionen och försöker rapportera buggar och undersöker vad som är nytt.

Ibland är det de små sakerna som gör en glad. En sådan detalj är att PDF-läsaren Okular får stöd för flikar. Tidigare har man kunnat fuska till det någorlunda genom fönsterhanteraren, men nu är stödet inbyggt och bättre.

I Kubuntu 14.04 kommer man i Okular att kunna ha flera PDF-filer öppna samtidigt i flikar.

I Kubuntu 14.04 kommer man i Okular att kunna ha flera PDF-filer öppna samtidigt i flikar.

Jag har ofta ett dussin PDF-filer öppna samtidigt: Olika artiklar jag refererar till och utmatning från LyX. Att få dessa som flikar istället för enskilda fönster sparar mycket bläddrande och förvirring.

Man kan givetvis välja om man vill att PDF-filer ska visas på flikar eller i egna fönster

Man kan givetvis välja om man vill att PDF-filer ska visas på flikar eller i egna fönster

Flikarna i Okular är en nyhet i KDE 4.13 som blir den version som kommer att finnas i Kubuntu 14.04.

Den som väntar på något gott…

Jan 302014
 

Flattr this!

Efter min mardröm med Windows 8 snurrar nu Linux på min nya dator. Det blev ett konservativt val av distribution: Kubuntu 13.10.

Klart det ska vara en kub i Kubuntu! Linuxanvändare blir aldrig mer än 15

Skrivbordseffekter. Klart det ska vara en kub i Kubuntu! Som Linuxanvändare blir man aldrig mer än 15

Debian/Ubuntu baserade distributioner fungerar med den mesta hårdvara och efter kampen mot Windows 8 har jag inte lust att lägga mer tid på att söka esoteriska lösningar. Om några månader då det ändå blir dags att uppdatera Kubuntu blir det kanske byte till något mer vågat.

 

Installation

Det blev svart skärm. Givetvis är detta inte riktigt bra och en Linuxnybörjare hade kanske gett upp. Problemet är dock enkelt att lösa. Jag lade till:

acpi_backlight=vendor

som bootparameter och bilden var tillbaka. Bra knep att känna till för den vars Linuxdrömmar slocknar med en svart skärm!

Då jag blåst hårddisken och partitionerat med /, /home och swap fick jag ett meddelande om att jag måste ha en EFI-partition på några hundra MB. Tack för det Microsoft! Därefter spann installationen på.

 

Efter installation

Nog var jag nervös efter alla problem med dualboot och Microsofts UEFI och SecureBoot. Allt fungerade dock fantastiskt och datorn startade snabbt och säkert.

Allt som allt tog det drygt två timmar att installera Kubuntu, alla program jag behöver och kopiera över filer till hårddisken. Jag använder många program och har massor med filer så tiden hade blivit kortare för en ”normalanvändare”.

Om ett system som följer med datorn ska få kallas förinstallerat ska det klara dessa tidsramar. Det är inte rimligt att ett förinstallerat system tar ett par arbetsdagar att sätta upp.

 

Min nya dator!

Först nu kan jag sitta i lugn och ro och utvärdera min nya dator. Man ska vara försiktig med att uttala sig om byggkvalitet. Alla tillverkare gör allt så billigt som möjligt. Allt som allt har dock datorn bra ergonomi och kvaliteten verkar vara helt OK. Den känns betydligt bättre än min gamla bärbara som var ett par tusenlappar dyrare.

Tangentbord, styrplatta och ljud är mycket bättre än på den gamla som hade flera ergonomiska fel och bara en högtalare.

Datorn är tyst, riktigt tyst. Den gamla surrade litet hela tiden och gjorde jag något grafikintensivt tjöt fläkten. Man märker hur irriterande sådant är när man inte längre hör det. Den nya datorn är sval. Även då den stått på en hel arbetsdag är den knappt ljummen. Den gamla blev ibland riktigt varm och var inte rolig att ha i knäet.

Den nya datorn är säkert över ett halvkilo lättare än den gamla, särskilt om man räknar med adaptern som bara väger hälften. Den är även betydligt smäckrare. Det betyder en hel del då man är ute och reser.

Det roligaste är att datorn drivs med enbart öppna drivrutiner.

Inga extra ofria drivrutiner behövs för att få datorn att snurra med Kubuntu!

Inga ofria drivrutiner behövs för att få datorn att snurra med Kubuntu!

Så här borde alla datorer fungera: Ett fritt operativsystem med öppna drivrutiner!

 

Grafik

Den inbyggda Intel-grafiken är absolut inte den bästa. Både Nvidia och AMD har dock problem i Linux och om man inte spelar moderna spel eller sysslar med extremt grafikintensiva saker finns det ingen anledning att betala för dedicerade grafikkort. Dåliga drivrutiner och dålig batteritid gör att man inte får ut maximalt. Intels inbyggda grafikkrets kan i praktiken ofta mäta sig med dedicerade grafikkort i Linux.

Jag har testat HDMI, litet äldre spel och film. Allt fungerar perfekt.

 

Processor

Det sitter en Intel i5 4200U processor i datorn. U:et står för Ultra Low vilket betyder att processorn är extra strömsnål. Det är samma processor Intel har för plattor. Även om processorn är dubbelkärning emulerar den fyra kärnor.

Det var den nedskalade och strömsnåla i5-processorn som gjorde att jag bestämde mig för datorn och jag läste flera tester och jämförelser innan jag slog till, inte minst för att jag delvis varit missnöjd med min gamla dator och jag ville ha en kraftfull maskin med bra batteritid.

För den som funderar på datorköp kan jag tipsa om att inte bara titta på om datorn har en högpresterande Intelprocessor, i3, i5, i7, utan även på slutbokstaven/bokstäverna i processornamnet. De avslöjar vad datorn är avsedd för och om man kombinerar dem med vad man vill ha ut av sin maskin, är chansen större att man blir nöjd.

Efter installationen installerade jag program och kopierade samtidigt cirka 150GB filer till hårddisken. Utöver detta körde jag webbläsare, terminal och andra program. Belastningen var hög och processorkärnorna arbetade på mellan 50 och 100% och datorn var seg. Den lägre klockfrekvensen gjorde att processorn fick arbeta rejält. Det märks att maskinen inte är byggd för att arbeta för fullt på det sättet. Min gamla bärbara med AMD-processor hade nog fixat allt i stort sett lika snabbt, men den hade varit mycket varm och fläkten tjutit. Att installera program och kopiera massor med filer är inget jag gör så ofta och om datorn underpresterar de stunderna gör det inget.

Då datorn är igång är processorn så effektiv att belastningen bara ligger på några procent.

Processorbelastningen är mycket liten

Processorbelastningen är mycket liten

Det sitter 8GB RAM-minne i datorn. Även om det delas med grafiken, räcker det till och blir över för det jag använder datorn till.

 

Batteri

Jag har inte hunnit testa batteritiden fullt ut, men jag körde drygt fem timmar innan datorn började varna för låg batterinivå. Då var det 20% kvar. Förmodligen hade datorn klarat någon timme till och med snålare inställningar borde man kunna pressa tiden ytterligare. Då datorn går på batteri är det ingen större skillnad jämfört med om sladden är i. Skärmen är nästan lika ljus och allt tuffar på nästan lika fort. På min gamla var skärmen mörk och allt blev segt. Den klarade knappt två timmars batteridrift och det kändes mer som en dator som gick att transportera mellan vägguttag än som en bärbar arbetsstation.

 

Problem?

En liten egenhet är att Funktionsknapparna F1–F12 inte fungerar med snabbkommandon i program. De är kopplade till datorfunktioner som ljusstyrka och volym. För att komma åt terminalen i Dolphin får jag istället för F4 använda Fn+F4. På mina andra datorer är det tvärtom. Får se om jag kan fixa det, annars blir det att lära om!

 

Betyg

Efter att ha slängt ut Windows, avslutat försöken med dualboot och bara köra Linux, har datorn gott och väl infriat mina förväntningar. Utifrån vad jag betalade, hur väl den fungerar med Linux och vad jag ska använda den till kan betyget inte bli annat än fem feta pingviner (kanske 4,9 för bootparametern).

I Linux kan ställer man in datorn efter sig själv och inte tvärtom. Jag har fyra skrivbord. Ett för hårt arbete, ett för multimedia, ett för litet mindre hårt arbete och ett för spel. Som synes blir Linuxanvändare aldrig mer än 15!

I Linux kan ställer man in datorn efter sig själv och inte tvärtom. Jag har fyra skrivbord. Ett för hårt arbete, ett för multimedia, ett för mindre hårt arbete och ett för spel. Alla skrivbord är specialinredda så att jag kommer igång direkt med det jag vill pyssla med. Som synes blir Linuxanvändare aldrig mer än 15! De mörka färgerna och dystra motiven kommer att bytas till ljusare allteftersom minnet av Windows 8 förbleknar.

Det var precis så här jag ville ha min nya dator! Den påminner litet om mig själv, seg, snål och med låg klockfrekvens vid påtvingat arbete. Det gör att vi har alla förutsättningar att trivas tillsammans.

Men…

HP ska ställa sig i skamvrån för att de försvårar dualboot. De borde även leverera datorn med förinstallerat Linux som alternativ, särskilt eftersom det fungerar så fantastiskt. Då hade de kunnat sänka priset med åtskilliga hundralappar och köparen hade fått en bättre produkt.

En annan detalj är att handböcker, garantiavtal med mera. Dessa levererades som PDF-filer som bara var tillgängliga i Windows. Det var tur att jag kom ihåg att kopiera dem. Pappershäften hade varit bättre. Det enda som följde med var ett enkelt välkomstblad samt en 12-sidig broschyr om grunderna i Windows 8, en praktisk braständare!

Microsoft ska rullas i tjära och fjäder för UEFI och SecureBoot. Windows 8 får någon annan lära sig älska och vörda!

Detta blir nog mitt sista inlägg om min nya dator. Jag har varit litet arg, mest glad och försökt berätta med humor och ironi om min nya livskamrat. Jag hoppas att någon har lärt sig litet om datorer och datorköp!

Jan 192014
 

Flattr this!

Linux har av tradition en styrka i att man kan styra datorn utifrån terminalen. Det gör att man genom kommandon kan utföra avancerade saker. Om man arbetar med servrar är detta en stor styrka då man vid sådant arbete inte vill eller kan förlita sig på grafiska verktyg.

Linux har också fått kritik för detta och terminalen liknats vid ett svart hål. Vanliga datoranvändare ska bara behöva peka, klicka och dregla och inte knacka in ändlösa trollformler i något så primitivt som en terminal. Detta kan ha bidragit till att Linux inte slagit igenom på bred front på skrivbordsdatorer.

Jag använder Linux som i stort sett enda operativsystem. I moderna Linuxdistributioner har terminalen nästan blivit ett tillval och det kan gå länge mellan terminalkommandona.

 

Min terminal är snarare ett gult hål än ett svart. Genom ett enkelt kommando kan man bevisa att sunt förnuft saknas på mitt system

Min terminal är snarare ett gult hål än ett svart. Genom ett enkelt kommando kan man bevisa att sunt förnuft saknas på mitt system

 

Man upptäcker dock att vissa saker går snabbare och är enklare att få till via terminalen än genom att peka, klicka och dregla. De dagar man är på humör att använda sin dator mer avancerat eller lära sig nya saker är terminalen ett superbt hjälpmedel. Jag har lärt mig några dussin kommandon jag använder med jämna mellanrum, men då jag vill göra andra saker måste jag läsa på.

Då jag sitter i Windows retar jag mig på att terminalen är svåråtkomlig och har en knepig syntax som gör det svårt att göra enkla saker. Istället förväntas man leta reda på lämpligt grafiskt verktyg, peka, klicka och dregla. Det tar längre tid och är fördummande.

För den som vill fördjupa sig i svarta hål hittade jag nyligen boken The Linux Command Line av William Shotts. Det är en uttömmande lärobok på över 500 sidor i varför och hur man använder terminalen.

Även om boken är på engelska är den skriven för den som inte har stor vana vid terminalarbete och är lätt att förstå. Texten är lättsamt skriven och exemplen praktiska och man kan relatera det man lär sig till vad man gör dagligen på sin dator. Givetvis går det inte att lära sig alla kommandon utantill, men man kan använda boken som referens och om man bläddrar i den hittar man kommandon och tips på saker som man tidigare gjort grafiskt, men som man enkelt kan snabba upp med hjälp av terminalen. Då man vill göra något ovanligt är det lätt att söka efter hjälp i boken.

Boken är licensierad med Creative Commons licens. Det innebär att den är gratis att ladda ner som en PDF-fil.

För alla som vill lära sig mer om det svarta hålet i Linux rekommenderar jag The Linux Command Line varmt!

Okt 252013
 

Flattr this!

Förra veckan släpptes version 13.10 av Linuxsystemet Ubuntu med avknoppningar. Jag har sedan dess uppdaterat mina datorer, den ena efter den andra. Om man inte kör LTS-versioner är man numera tvungen att uppdatera eftersom mellanversionerna säkerhetsuppdateras i nio månader. Jag tycker det är en bra ändring. Den som kör mellanversioner vill ha det senaste och uppdaterar gärna medan LTS finns för dem som vill köra samma system länge. Det är onödigt att lägga mer kraft än nödvändigt på att underhålla mellanversioner.

*Buntufamiljen är stor och man kan välja mellan en mängd skrivbordsmiljöer och avknoppningar av avknoppningar.De jag använder är:

 

Kung Kubuntu

KDE är den bästa skrivbordsmiljö man kan köra om man vill jobba effektivt. Kombinerat med *buntus användarvänlighet är det oslagbart.

Kubuntu ger en väldigt ren KDE-miljö. Ett nyinstallerat Kubuntu blir därför litet tråkig. KDE är dock mycket avancerat och ger nästan obegränsade möjligheter att anpassa sin arbetsmiljö. När man knåpat ett tag har man ett vackert och ytterst funktionellt skrivbord.

Kubuntu snurrar på mina arbetsdatorer.

Jag märkte till min glädje att man numera kan donera direkt till Kubuntu och utvecklarna fick några pund av mig till fikabröd.

 

Xubuntu

Xubuntu är en lättare skrivbordsmiljö som jag kör på en sex år gammal bärbar dator. Datorn har fått nytt liv. Det är den datorer som startar snabbast och den klarar allt arbete. Enda gången jag märker att det är en äldre maskin är då jag gör resurskrävande saker som att kompilera stora bokmanus i LaTeX. Den duger väl inte heller till nyare spel. Det enda jag gjort med datorn är att då och då suga ut damm och sätta i en ny hårddisk då den gamla la av.

Faktum är att datorn är piggare idag med Xubuntu än som ny med Windows Vista. Vista är bland det värsta jag varit med om och det var det som gjorde att jag gick över till Linux. Det värsta var att jag var tvungen att betala för skräpet så att Microsoft kan utveckla nya dåliga produkter som folk tvingas köpa då de skaffar ny dator.

Detta är en av fördelarna med Linux. Man kan förlänga en dators livstid avsevärt. Dyra maskiner blir inte slit- och slängprylar. Många fria program är anpassade för detta och kräver litet resurser och går att köra på gamla maskiner.

Systemet blir dock aldrig bättre än hårdvaran och Linux kommer givetvis bäst till sin rätt på en ny dator där det sopar mattan med Windows.

 

Fler *Buntuvarianter

Det finns många mer eller mindre självständiga avknoppningar av Ubuntu. Andra varianter man kan pröva men som jag inte kört särskilt mycket är:

Lubuntu: För ännu äldre datorer eller för den som vill ha ett avskalat och supersnabbt system.

Ubuntu Gnome: Man kör Gnome shell på skrivbordet. Litet som en mobiltelefon, sägs vara modernt, snabbt och enkelt.

Bakom de vackra skalen är det samma system ochunder ytan fungerar allt likadant. Man kan till och med installera flera skrivbordsmiljöer och välja då man loggar in hur man vill arbeta.

Variation och valfrihet gör Linux till en trevligare arbetsmiljö.

 

För vem?

Dessa operativsystem är absolut inte bara för inbitna Linuxfanatiker. De är kanske de bästa system för den som vill prova något nytt, lära sig mer om hur en dator fungerar, eller ta ett steg ut i den fria världen. Systemen är kompletta och man kan installera tusentals program helt gratis.

Många som idag kör Windows XP kommer i april nästa år att bli utan säkerhetsuppdateringar. Det blir hackarnas julafton. Om man inte vill köra ett osäkert, omodernt och dött XP får man antingen köpa en ny dyr dator och betala för Windows en gång till eller väcka nytt liv i sin gamla burk med ett modernt och gratis *Buntu.

 

Nov 032012
 

Flattr this!

Eftersom den genomsnittlige Linuxanvändaren tillbringar 77% av arbetsdagen i terminalen, 32% av tiden med att söka lösningar på Internet och resten av sin tid åt riktigt arbete, är det viktigt att arbetsmiljön är bra.

Det går att smycka sin terminal på ett personligt sätt. Ett är att förse den med visdomsord eller hälsningsfras.

Ett enkelt sätt att göra detta på är att besöka denna sida som förvandlar text till ASCii bilder. Man skriver in en fras, väljer typsnitt och andra variabler och får en färdig bild.

Bilden kopierar man till Kate, Gedit eller motsvarande texteditor och sparar i sin Hemmapp. Jag kallar min bild för Bild.

Därefter öppnar man filen. .bashrc. Det är en dold fil i Hemmappen och man måste välja visa dolda filer för att hitta den. Man lägger till raden:

 

cat Bild

 

 

Notera att jag lagt till en kommentar. Det är det som står på raden innan cat Bild efter #-tecknet. Kommentarer blir inte inlästa av systemet och är bra för att komma ihåg saker när man ändrar i inställningsfiler.

Spara och stäng. Logga ut och in och när man öppnar sin älskade terminal hälsas man på ett personligt sätt.

 

 

Den seriöse användaren bör sluta läsa här!

 

Eftersom Linuxanvändare aldrig blir äldre än 15, åtminstone mentalt, kan man smycka sin terminal med ASCii-bilder som speglar detta. Ett exempel är:

 

 

Man kan låna ASCii bilder från sidor som denna  eller denna eller sök på ASCii art för fler alternativ!

 

 

 

Aug 212012
 

Flattr this!

Under de sista åren har Linuxdistributioner som LinuxMint och Ubuntu kämpat för att Linux ska bli mindre nördigt och att vem som helst ska kunna köra Linux.

Jag kör numera mest Kubuntu, en variant av Ubuntu med skrivbordsmiljön KDE.

Man har lyckats och Linux är numera enklare, stabilare och säkrare att köra på skrivbordsdatorer än proprietära alternativ. Priset för detta är att inbitna nördar framstår som vanliga datoranvändare.

Som tur är finns det motkrafter. När jag nyligen uppdaterade till KDE 4.9 upptäckte jag en ny fantastisk funktion.

Det går att söka efter saker i terminalen på Internet! Man kan söka med tjänster som Google, Wikipedia och ordböcker. Genom att markera ord och högerklicka får man upp en sökmeny. Sökresultatet visas i webbläsaren.

 

 

 

Jag kan tänka mig att utvecklare och inbitna terminalanvändare kan ha nytta av funktionen. Vi andra återfår en del av vår förlorade nördstatus! Numera förstår jag inte hur jag klarat mig alla år utan sökfunktion i terminalen.

Man kan också tycka att funktionen är onödig eller meningslös, en riktig nördgrej. Den visar emellertid kraften i fri programvara och fria system med innovationer och nya sätt att göra saker. Jag skrev inledningsvis att Linux är enklare, stabilare och säkrare än proprietära system. Till detta ska fogas att det är roligare och mer uppfinningsrikt!

Jun 032012
 

Flattr this!

Texlive är basen för LaTeX i Linux. Jag använder LyX för avancerat skrivande och eftersom LyX bygger på LaTeX använder det också Texlive. TexLive ligger i botten för alla editorer som Kile, Texmaker osv och bestämmer i slutänden vad som är möjligt att göra.

I senaste *buntu, version 12.04, skeppas Texlive 2009. Detta är inget fel, men paket och skript är tre år gamla och om man tänkt använda 12.04 som LTS-version under de närmaste fem åren, blir de ännu äldre. Man kommer 2017 fortfarande att använda Texlive 2009.

Det släpps en ny  version av Texlive varje år med uppdaterade paket och funktioner. Anledningen till att man släpar efter i Ubuntu är att Texlive är svårt att paketera och att man använder Debians paket. Debian släpper nya versioner med några års mellanrum och packar om Texlive först när det behövs.

Det är dock ganska enkelt att uppdatera Texlive på egen hand.

 

Varningar

Först vill jag dock framföra några allvarliga varningar:

  • Det kan bli problem med äldre filer och de uppdaterade skripten. Jag skriver om ett problem jag fick i slutet av inlägget. Håller man på att avsluta viktiga projekt bör man inte uppdatera Texlive. Det allra mesta går säkert att fixa, men det kan ta tid att leta lösningar.
  • Som standard installeras Texlive i /usr/local, det vill säga ens /, rotkatalog. Eftersom installationen kräver cirka 2,5 GB hårddiskutrymme måste man se till att / är tillräckligt stor.
  • Eftersom 2,5 GB filer ska laddas ner så se till att du har gott om tid och en så snabb och stabil Internetuppkoppling som möjligt!
  • Texlive 2011 bör fungera med de flesta LaTeX-editorer. Jag har dock inte testat alla program och möjliga varianter. Det kan finnas editorer som kräver Texlive 2009 och som inte kommer att fungera.
  • Jag har testat att uppdatera Texlive 2011 i *buntu 12.04. Guiden bör fungera i äldre versioner av *buntu, men jag har inte testat detta. Guiden bör, med små justeringar fungera i andra Linuxdistributioner.
  • Använd guiden på egen risk! Jag började med att installera på en testpartition tills jag visste att allt fungerade. Först då gjorde jag om det på mitt riktiga system. Alla steg går att ta bort, Texlive 2009 går att installera på nytt och Texlive 2011 går att radera.

Än en gång: Kör guiden på egen risk!

 

Installera Texlive 2011

Med dessa varningar guidar jag hur man installerar Texlive 2011. Guiden är för en standardinstallation. Det innebär att hela Texlive installeras i /usr/local. Avancerade användare kan installera i valfri katalog och välja bort till exempel språkpaket.

 

1. Skumma åtminstone igenom dessa instruktioner. Där finns tips om något går fel.

 

2. Ladda ner installationsskriptet. Välj filen install-tl-unx.tar.gz. Spara den. Packa upp den förslagsvis i din Hemmapp. Du ska få en mapp som heter: install-tl-20120511. Datumet anger Texlive version.

 

3. Öppna mappen  install-tl-20120511. Öppna en terminal i mappen och ge kommandot:
sudo ./install-tl

 

och ange ditt lösenord.

 

Bilderna är från Kubuntu 2012.04, men alla *buntu varianter fungerar på samma sätt

 

skriptet är på engelska, men enkelt att följa. Svara ”i” på första frågan så kör installationen igång.

 

Välj "i" så kör installationen igång

 

Det tar en bra stund eftersom paketen hämtas ner från en server.

 

Efter installationen

Då installationsskriptet tuggat färdigt finns Texlive 2011 på datorn. Om man inte fått några felmeddelanden under installationen ska allt vara OK. Man kan dock testa om Texlive är installerat genom att ge kommandot:

 

ls /usr/local/texlive/2011/bin/i386-linux/tex

 

om man kör 32-bitars system eller:

 

ls /usr/local/texlive/2011/bin/x86_64-linux/tex

 

om man kör ett 64-bitars.

 

Hur många bitar ens system har kan man ta reda på med komamndot:

 

uname --m

 

Med uname --m får man reda på hur många bitar ens system har. Detta är viktigt för att man ska kunna ange sökvägen till Texlive!

 

ls-kommandot listar programmet tex i standardmappen för Texlive 2011 och svaret i terminalen bör se ut så här (för 64-bitars system):

 

Grönt ljus! *Buntu hittar tex och Texlive 2011 bör därför vara korrekt installerat

 

 

Det gäller nu att få *buntu att förstå att man installerat Texlive 2011 och börja använda det. På Texlives sida kallas detta för att ”setting PATH”. Vilket är nördspråk. Detta är enklare än man kan tro och vad man får det att låta som.

 

Man öppnar sin hemmapp, väljer att visa dolda filer. Därefter öppnar man filen .profile. Längst ner i den skriver man in raderna:

 

# PATH till Texlive 2011
export PATH=/usr/local/texlive/2011/bin/i386-linux:$PATH

 

Eller om man har ett 64-bitars system:
# PATH till Texlive 2011
export PATH=/usr/local/texlive/2011/bin/x86_64-linux:$PATH

 

Så här bör .profile se ut. Raderna som ska läggas till är markerade. Jag använder ett 64-bitarssystem

 

OBS!! Raderna (åtminstone den andra) måste skrivas in exakt som i guiden!! (kopiera och klistra in)

Spara och stäng. Den första raden som börjar med # är en kommentar som talar om vad som ändras. Det är bra att sätta in kommentarer då man ändrar i inställningsfiler så att man i framtiden förstår vad ändringen är till för.

Den andra raden ger sökvägen till Texlive 2011 som vi fick genom ls-kommandot ovan kompletterat med ett kommando om att *Buntu ska söka och använda program där. Det gör att *Buntu kommer att börja använda Texlive 2011.

Logga ut och logga in för att ändringen ska träda i kraft (eller om du vill snitsa till det kan du ge kommandot: source .profile som gör att *buntu läser om .profile och ändringarna träder i kraft direkt.).

Kontrollera att *buntu hittar Texlive 2011 med kommandot:

tex -v

i en terminal.

Det bör stå texlive 2011.

 

LyX

Även LyX måste hitta Texlive 2011. Öppna LyX. Gå till Vertyg -> Omkonfigurera. Stäng LyX. Öppna LyX igen. Nu bör allt vara OK. Testa detta genom Verktyg -> TeX-information och bocka i rutan Visa sökväg. Sökvägen ska vara till /usr/local.

 

TeX-information i LyX. Notera sökvägen: /usr/local/texlive/2011... Det innebär att LyX hittat Texlive 2011 och allt kommer att fungera

 

Nu ska LyX-filer gå att kompilera till dvi eller pdf och alla andra funktioner som kräver LaTeX ska också fungera.

Grattis! Nu kommer du att köra Texlive 2011 de närmaste 5 åren!

Guiden bör gå att tillämpa för nya versioner av Texlive åren som kommer.

 

Tips

Tips 1

Texlive 2011 har en pakethanterare, tlmgr, med vilken man kan uppdatera, installera och ta bort paket. Eftersom den körs som root ställer det till med problem med PATH eftersom root har en egen sökväg. Det finns olika lösningar. En enkel variant är att ge detta kommando i en terminal:

 

sudo env PATH="$PATH" tlmgr --gui

 

Då får man upp ett grafiskt skal för att sköta Texlive

 

 

Tips 2

Om man har Texlive 2009 installerat via pakethanteraren kan man ta bort alla paket som tillhör Texlive i Synaptic, Muon eller motsvarande pakethanterare. Detta sparar plats. Alla LaTeX editorer bör hitta Texlive 2011 och fungera tillsammans med det. Jag har dock inte testat alla upptänkliga editorer och varianter och det kan finnas program som inte fungerar. Om man installerar en ny editor drar den in Texlive 2009 som beroenden. Dessa paket går att ta bort i efterhand. alternativt kan man installera utan beroenden via terminalen med kommandot:

 

sudo apt-get install --no-install-recommends paketnamn

 

så slipper man installera/avinstallera Texlive.

 

Tips 3

Jag sprang in i ett problem då mina gamla filer skrivna med Komascript och med paketet sidecap inte ville kompilera. Efter en del sökande hittade jag lösningen. Skriv in:

 

\usepackage{everysel}

 

i Preamblen.

Om man använder Komascript kan man kontrollera vilka problem som kan uppstå med nya versioner på projektets hemsida (på tyska).

Maj 242012
 

Flattr this!

Linux är ett fritt operativsystem. Det innebär att man kan ändra i det som man vill. Litet duktigare användare kan stuva om mer genomgripande och göra egna så kallade distributioner. De vanligaste distributionerna är LinuxMint, Ubuntu och så vidare.

Det finns hundratals distributioner och det är svårt att veta var man ska börja. För den som vill testa Linux finns en bra hemsida: Distrowatch som listar de flesta distributioner med recensioner och nyheter. Till höger finns en lista med de populäraste distributionerna. Mitt råd är att som nybörjare välja någon av de fem översta, om man är extra mycket nybörjare väljer man den allra översta. Det ger en god start in i Linuxvärlden och ett bättre sätt att använda sin dator!

 

Distrowatch ger ett grovt mått på olika Linuxdistributioners popularitet. De populäraste brukar vara de mest tillgängliga

 

Det finns flera hundra Linuxdistributioner, de flesta seriösa och en grupp utvecklare kan ha lagt ner tusentals timmar för att få allt att fungera. Det finns också andra, mer specialiserade, distributioner med glimten i ögat. Jag har testat tre sådana distributioner.

 

Justin Bieber Linux

Jag var för gammal för att veta vem Justin Bieber är innan jag hittade Justin Bieber Linux. Jag trodde att James Dean var den siste tonårsidolen, men nu finns det alltså en till.

Justin Bieber Linux (Biebian) bygger på Pupylinux och är därmed minimalistisk och går att köra live från ett litet USB-minne.

 

Biebian fungerar bra från ett USB-minne och har de flesta program man behöver

Distributionen fungerar riktigt bra, men marknadsföringen är ännu bättre:

 

 

 

Reklamen har lett till att Justin Bieber Linux har blivit största operativsystem på Öland där pingstpastor Gren har delat ut gratis USB-minnen med Biebian för att snabbt boota sin församling.

 

Betyg: 4,5/5. Det är lätt att tycka om Biebian! Jag hoppas utvecklarna snart släpper en ny version med uppdaterade programversioner, men å andra sidan måste de kanske då också uppdatera Justin Bieber? Han kommer inte att förbli en bildfager yngling, utan är snart en medelålders gubbe med ölmage. Det gäller alltså att köra hårt med Biebian innan det är för sent!

 

Hannah Montana Linux

Jag visste inte heller vad Hannah Montana var, om man använder Linux lär man sig nya saker hela tiden.

Hannah Montana Linux bygger på en litet äldre version av Kubuntu och erbjuder egna ikoner och skrivbordsbakgrund. Kanske är arbetsmiljön litet för puttenuttig för min smak.

 

Skrivbordet i Hannah Montana Linux är poppigt i lila

 

Till Hannah Montana Linux medföljer en speciell uppsättning ikoner som ytterligare förgyller ens vardag. Men varför står det Ubuntu nere till vänster? En klar miss av utvecklarna!

 

Betyg: 3/5. Litet åldersstiget Kubuntu, litet småmissar och kanske litet för poppigt för genomsnittsanvändaren.

 

Ubuntu Satanic Edition

Detta är nog den mest seriösa av de tre distributionerna. Satanic Edition bygger på Ubuntu men med egna ikoner och andra utsmyckningar samt hårdrock (djävulen har den bästa musiken och operativsystemet!).

 

Då man startar Ubuntu Satanic Edition får man en vision av sin framtid

 

 

Även Ubuntu Satanic Edition har egna ikoner som ger den rätta känslan

 

 

OpenOffice blir mörkt, men det finns tips för hur man kan fixa det, bland annat här på bloggen

 

Den nuvarande versionen bygger på Ubuntu 11.04 och enligt hemsidan verkar det som om utvecklarna fått nog på grund av Ubuntus nya skrivbordsmiljö Unity. Kanske debatterar man om man ska använda Gnome-(s)hell eller forka Unity och utveckla ett eget Disunity?

Betyg: Dra åt h-lv-t-!

 

Detta är som sagt litet speciella distributioner, kanske inte alltför seriöst menade, men roliga att ta del av. De visar på sitt sätt styrkan med ett fritt operativsystem. Man kan påverka hur ens arbetsmiljö ska se ut och bestämma hur ens dator ska fungera.

Apr 222012
 

Flattr this!

Med jämna mellanrum snubblar man över den här typen av artiklar där Linux döms ut som operativsystem på skrivbordsdatorer. Någon stackare har testat Linux och blivit grymt besviken. Är Linux värdelöst?

 

Starka argument?

I just den här artikeln tar recensenten till exempel upp:

 

iOS

Han tycker att det är en katastrof att inte kunna synkronisera sin iOS i Linux. Detta är dock knappast Linux fel. iOS, liksom alla Apples produkter, är byggd för att låsa in användare och tvinga dem att köpa från samma tillverkare för att allt ska fungera. Tillverkaren kan på så sätt hålla priserna uppe. Denna tanke strider mot allt Linux står för och man kan inte lasta Linux för att inte bryta mot lagen och hacka slutna proprietära system. Klagomålen borde inte riktas mot Linux utan till Apple.

Man borde snarast gratulera recensenten till att han på egen hand har upptäckt (utan att förstå det) ett av de knep som tillverkare tillämpar för att låsa in kunder. Detta är ett av de starkaste argumenten för fria operativsystem.

 

MS Office

Visst kan det upplevas som en katastrof att inte få MS Office att fungera i Linux. Jag har själv inte använt MS Office annat än på lånedatorer de sista sex åren och jag känner ingen saknad utan lättnad. Jag undrar vad recensenten gör i MS Office som han inte kan göra i LibreOffice? Han ger inga exempel och verkar inte vara någon avancerad användare.

Att små ODF-filer är större än MS OOXML-filer är ett dåligt argument eftersom stora ODF-filer är mindre än motsvarande OOXML-filer.

Med OOXML är man hänvisad till Microsoft Office och Windows, eftersom inget annat program eller operativsystem kan vara 100% kompatibelt med OOXML. Genom licensreglerna för MS Office avsäger man sig äganderätten till sitt arbete, vilket borde vara en betydligt större fråga och mer värt för företag än några tiotal MB hårddiskutrymme.

Argumentet om diskutrymme är egentligen ännu märkligare eftersom Microsoft Office kräver mycket större hårddiskutrymme än OOo/LibO. MS Office Home/Student kräver 3 GB…

 

 

…Medan LibreOffice kräver 1,5 GB.

 

 

MS Office innehåller då endast tre applikationer medan LibO innehåller fem. Mellanskillnaden, 1,5 GB, är en livstids produktion av kontorsdokument, oavsett filtyp.

En nivå till är att en Linuxinstallation i sig är betydligt mindre än en Windowsinstallation. I Linux har jag aldrig lyckats skrämma upp min systempartition till mer än 9GB hur mycket program jag än installerat (jag kör ibland Puppy Linux från en gammal 256MB minnessticka, men det räknas väl inte…). Windows tror jag inte går att få så litet, ens som rent system. Därtill kommer alla program…

 

Wine

Jag håller med recensenten att Wine som används i Linux för att köra Windowsprogram är svårt att få att fungera. Det bästa är att låta bli det och använda de program som finns för Linux. Wine fyller en uppgift och man kan visst köra Windowsprogram i Linux. Gör man det mycket är mitt råd att göra det i Windows istället för att lägga ner energi på att få saker att nätt och jämnt fungera i Linux. Varför ska man installera ett operativsystem om man bara kör program avsedda för ett annat?

 

Mediaspelare

Grundtanken i Linux och fri programvara är annorlunda än i proprietära system. I fria system ser man mer till funktion och resultat än till programmens logotype. Är Internet bättre i IE? Låter musik bättre i en viss mediaspelare? Är filmer mer spännande? Recensenten klagar på att han inte tycker om en viss mediaspelare, det är bara att byta och hoppas på att musiken låter bättre.

 

Hur dåligt är Linux?

Recensionens essens är att Linux är dåligt eftersom det inte är en gratiskopia av Windows. Detta är ingen svaghet utan en styrka. Linux gör saker annorlunda och oftast bättre än Windows. Om man inte accepterar att saker kan vara annorlunda är det bättre att fortsätta använda Windows.

Jag tycker faktiskt litet synd om dem som testar Linux med inställningen att allt ska se ut och fungera som i Windows, men gratis. De har förlorat förmågan att tänka nytt.