Apr 162016
 

Flattr this!

I Linux kan man snabbt kolla upp kalendern i terminalen med kommandot cal. Man får fram aktuell månad med dagens datum markerat.

 

Kommandot cal visar aktuell månad med dagens datum markerat

Kommandot cal visar aktuell månad med dagens datum markerat

 

Man kan utveckla kommandot med flaggor till exempel cal -3 som kalendern för tre månader runt aktuellt datum.

 

Terminal 2

 

En ovanligt nyttig funktion för någon som lever i det förgångna är att man kan visa kalendern för länge sedan. cal 1836 visar till exempel kalendern för år 1836.

 

cal 1836 visar kalendern för år 1836

cal 1836 visar kalendern för år 1836

 

Detta är en utmärkt hjälp för min forskning om Sven Nilssons besök i London sommaren 1836. Kalendern visar veckodagar och i kombination med Nilssons dagböcker kan man se hur veckodagar påverkade hans studier. Nilsson besökte British Museum lördagen den 30 juli.

 

cal juli

cal juli 1836 visar kalendern över juli månad 1836

 

Nilsson fick ingen hjälp eftersom alla tjänstemän var lediga. Han förstod inte att andra skulle vilja tillbringa sina lördagar med annat än vetenskapliga efterforskningar. I sin dagbok varnade han andra besökare:

Observeras: Gå aldrig till Brit. Museum någon lördag; där träffas ingen embetsman der; blott skärande käringar och snäsiga vaktmästare

cal är ett nyttigt kommando för en arkeologihistoriker!

Nov 222015
 

Flattr this!

Jag har nu avslutat nästan tio års forskning genom boken Baronens tårar Arkeologi och passion i Götiska förbundet. Boken handlar om arkeologins historia under tidigt 1800-tal och ger nya perspektiv på det famösa Götiska förbundet med berömda medlemmar som Esaias Tegnér, Erik Gustaf Geijer och Jacob Adlerbeth.

Ett snabbt sätt att förstå vad boken handlar om är att läsa baksidestexten:

Götiska förbundet var en brokig skara festglada stollar, skalder och patrioter under tidigt 1800-tal. Forntiden var en förlorad Guldålder och bröderna hade en plikt att fornforska och kartlägga de gamla göternas bedrifter.

Göterna undersökte och spekulerade. De skapade stenåldern, grävde ut jättegravar och reste land och rike runt för att dokumentera fornlämningar, fridlysa och värna. De skrev lagar och gav namn. Förbundet var Sveriges första arkeologiska sällskap. Man förvandlade förlegad antikvarianism till vetenskaplig arkeologi.

I centrum fanns Skriftvårdare Jacob Adlerbeth (1785–1844), den vänfaste Redlige Rolf. Adlerbeth var förbundets själ och hjärta. Han bekostade resor, granskade avhandlingar och såg till att böcker om arkeologi blev tryckta. Forntiden var hans passion och han var motorn i svensk arkeologi.

Påvel Nicklasson är docent i arkeologi vid Lunds universitet och visar hur Adlerbeth och hans bröder skapade arkeologi ur sorg och bedrövelse när:

All vanhelgd på en gång inbröt i den sämsta metallens Ålder.

Omslag och baksida. Andy Warhol möter Jacob Adlerbeth!

Omslag och baksida. Andy Warhol möter Jacob Adlerbeth!

 

I boken berättar jag om hur stenåldern blev till, om en halländsk jättegrav, om hur den utfattige Pehr Wilhelm Tholander löste kilskriftens gåta samt varför Götiska förbundets skriftvårdare, Jacob Adlerbeth, satsade allt på arkeologi.

Det blev många vackra sidor skriva i LyX

Det blev många vackra sidor skrivna i LyX

Boken är på 400 sidor, inbunden i A4-format och utgiven i Arkeologiska institutionen i Lunds skriftserie. Illustrationerna är i färg och svartvitt. Troligen är det den bästa bok som skrivits.

 

Fri programvara

En förutsättning för att genomföra ett sådant här mångårigt forskningsprojekt är de datorprogram man använder. Jag har uteslutande använt fri programvara. Enda undantaget är omslaget som ett proffs hjälpte mig med i InDesign. Fri programvara är bred och finns för alla arbetsuppgifter.

Mina huvudprogram har varit:

  • OpenOffice Writer. Jag började skriva några kapitel i OpenOffice ordbehandlingsprogram. LibreOffice är arvtagaren till OOo och kan allt.
  • LyX blev något år in i projektet mitt skrivprogram. Det är överlägset alla ordbehandlingsprogram för den här typen av projekt. Jag har kunnat skicka kollegor snyggt typsatta utkast under arbetets gång och möjligheterna till kontroll, anteckningar och design är oslagbara. Tryckeriet tog min PDF-fil rakt av så i praktiken har jag använt ett och samma program från idé till färdig bok. Det är ett fruktansvärt effektivt sätt att arbeta eftersom man bara behöver lära sig ett program. Om jag hade använt ett ordbehandlingsprogram hade jag fått sätta boken i ett annat program och jag hade inte alls haft samma kontroll. LyX är det program jag som akademisk skribent letat efter!
  • Kile och Gummi. LyX är ibland inte det bästa programmet då man vill arbeta med layout och testa LaTeX-kod. Jag föredrar rena LaTeX-redigerare för att kunna pilla med kodning. Då allt stämmer kopierar jag över koden till LyX. Kile har massvis med funktioner medan Gummi har fördelen att de ändringar omedelbart och automatiskt uppdateras i PDF:en. Det är suveränt då man arbetar med grafik och layout. Givetvis hade jag kunnat använda en ren LaTeX-redigerare för hela projektet. Jag tycker dock att den extra hjälpen i LyX med mallar, automatiska inställningar och enkelhet är värdefulla och sparar mycket tid.
  • Jag har använt GIMP för all bildredigering. GIMP är lite speciellt och inte lika avancerat som till exempel Photoshop. Det duger dock förträffligt till att beskära, rotera, göra bilder ljusare eller mörkare med mera. Lär man sig GIMP kan man bearbeta bilder snäppet under proffsnivå och det är fullt tillräckligt för alla utom proffs.
  • FocusWriter. Ibland vill man göra en snabb anteckning, en lista på böcker man ska kolla upp eller bara testa en idé i skrift. FocusWriter är superbt för sådana saker. Man slipper krånglet i vanliga ordbehandlingsprogram och kan fokusera på vad man skriver. Detta blogginlägg är skrivet i FocusWriter.

Alla dessa fantastiska program kostar tillsammans 0 kr. Givetvis kan (och bör) man skänka en slant till utvecklarna så att de inte ledsnar.

Programmen har snurrat i Linux. Jag har oftast använt Kubuntu. KDE är den bästa skrivbordsmiljön om man arbetar avancerat på en dator. Framför allt uppskattar jag filhanteraren Dolphin där man kan installera tillägg. Ett sådant som jag verkligen använt är KDE service menu PDF. Med hjälp av det kan man konvertera, komprimera och trixa med PDF-filer i högerklicksmenyn istället för att antingen använda långsamma specialprogram eller ge krångliga terminalkommandon. Tillägget har sparat många timmars arbete.

Sammanlagd kostnad för operativsystem: 0 kr. Givetvis kan (och bör) man skänka en slant också till sin favoritdistribution så att den kan leva vidare.

 

Varför fri programvara?

Fri programvara har varit en förutsättning för ett långt och invecklat projekt. Jag har inte haft ett enda problem med filformat eller med att öppna gamla filer. Tio år gamla filer har hängt med i alla uppdateringar av LyX och går utmärkt att kompilera till PDF. Jag förväntar mig att kunna öppna och kompilera filerna om tio år om jag skulle vilja ge ut en andra upplaga.

Filformatet ODF i FocusWriter gör att jag kan öppna textfiler i vilket ordbehandlingsprogram som helst.

Det enda problem jag haft var med omslaget som gjordes av ett proffs i InDesign. Jag kunde inte öppna filerna utan fick tala om vad jag ville ha gjort. Jag tvivlar på att filen kommer att gå att öppna om tio år. Adobe är alldeles för girigt för det.

 

Alternativ?

Hade jag arbetat i Windows hade Windows kostat att uppdatera och hålla i skick med antivirusprogram och annat trams. Jag hade i princip kunnat använda samma eller motsvarande program men fått arbeta mer med underhåll och uppdateringar i ett långsammare och sämre system.

Hade jag valt att använda proprietära program hade jag fått betala tusenlappar för ett ordbehandlingsprogram. Under tio år hade jag säkert varit tvungen att betala flera gånger i takt med nya programversioner. Program som Photoshop och InDesign för bildbehandling och sättning hade kostat ännu mer.

Det hade även kunnat bli problem med tryckeriet som förvisso använder Adobes produkter, men där versionsnummer kan vara avgörande om en fil går att öppna eller ser likadan ut hos dem som hos mig.

Jag har kunnat behålla datorer längre än vad som hade varit möjligt med proprietära program. LyX/LaTeX kräver minimalt med datorkraft. Proprietära program och operativsystem har som affärsidé att man ska köpa ny dator ofta eftersom man då ska tvingas betala för operativsystemet en gång till. Den besparingen har jag använt för att köpa stor skärm, extra hårddiskar, skön stol och annan kringutrustning. Jag har det mycket bekvämt då jag arbetar. Min stationära dator, som jag skriver mest på, är snart ett decennium gammal och fungerar utmärkt.

Den springande punkten är att slutresultatet inte hade blivit bättre med proprietära program och operativsystem. Jag hade förhoppningsvis nått samma mål men med mer arbete och större kostnader. Varför ska man krångla till det för sig?

Proprietära filformat hade inneburit att jag när som helst inte hade kunnat öppna mina filer eller varit tvungen att köpa den senaste programversionen för att komma åt vad jag skrivit. Då ett program uppdaterar sitt filformat hade jag kunnat få problem med något annat program och varit tvungen att uppdatera. Sådana problem är vardagsmat för mina kollegor som skryter med sina nya dyra program och nya datorer, men som inte kommer åt vad de skrev för tio år sedan.

För den som vill läsa om arkeologi i Götiska förbundet eller se vad man kan åstadkomma med fri programvara kan köpa en bok genom att kontakta mig på bloggen!

Apr 012015
 

Flattr this!

jag bläddrade igenom den engelske geologen William Bucklands (1784–1856) Bridgewater Treatises från 1836 såg jag plötsligt att Buckland på en av sina tidslinjer har placerat in en visserligen otydlig, men fullt igenkänlig pingvin, snarlik Tux, maskoten för Linux. Han har placerat den Tuxliknande varelsen i kritperioden, det vill säga samtidigt med sköldpaddor, krokodiler och dinosaurier.

 

En del av en tidslinje i William Bucklands Bridgewater Treatises från 1836. Det går med litet god vilja att urskilja en pingvin, Tux, symbolen för Linux(?!) bland dinosaurier och andra urtidsjur

 

Man ska inte ta Bucklands kronologi alltför bokstavligt. Geologi var ett nytt ämne och man hade få dinosauriefossil att tillgå och inga egentliga begrepp om jordens ålder. Trots det är pingvinen intressant.

Pingvinen i sig behöver ju inte kopplas till Linux. En mycket intressant omständighet är dock att Ada Lovelace, Lord Byrons dotter (1815–1852), bara några veckor tidigare hade besökt Gideon Mantells (1790–1852) fossilmuseum i Brighton. Ada Lovelace var en framstående matematiker och en av de viktigaste tidiga pionjärerna inom datorkunskap. Mantell, dåtidens främste dinosaurforskare, var god vän med Buckland och det kan vara han som är länken mellan Ada Lovelace, datorer, pingviner, Tux och kritaperioden.

Frågan är komplex och berör både geologi och teknikhistoria. Kanske har vi förstått delar av jordens historia, datorforskningen under 1800-talet och Linux fel?

Sep 082014
 

Flattr this!

I helgen var jag på mitt livs första spelmansstämma i Slaka utanför Linköping. Anledningen var ett boksläpp: Källan i Slaka en bok om svensk folkmusik av Marie Länne Persson. Boken handlar om melodier, visor och ballader insamlade av den östgötske antikvarien Johan Haquin Wallman (1792–1853) som var präst i Slaka.

En knapp jag fick som minne av min första spelmansstämma

jag fick en knapp som minne av mitt livs första spelmansstämma

Det spelades och sjöngs och det var fantastiskt att höra gamla visor och melodier få liv.

Spelmän

Jag varken spelar eller sjunger, utan höll en ljugarbänk där jag berättade om Wallman och hans tid. Jag har skrivit den hittills enda biografin om Wallman och passar bra på ljugarbänken.

Jag har också skrivit ett kapitel i den nya boken som handlar om hur Wallman och hans vänner i Götiska förbundet Jacob Adlerbeth och Esaias Tegnér engagerade sig i skapandet av en nationalhymn och hur deras ansträngningar gett eko i vår nationalsång Du gamla du fria.

Den som vill ha boken Källan i Slaka en bok om svensk folkmusik kan kontakta Marie Länne Persson via hennes blogg om Slakamusiken.

Mar 222014
 

Flattr this!

För ett par år sedan skrev jag om ordleken Sator Arepo Tenet Opera Rotas.

Nu har jag hittat den i ett sammanhang där jag allt av minst trodde den skulle finnas, i Lundaprofessor Sven Nilssons dagbok från 1836!

Sven Nilsson (1787–1883) är en av de största vetenskapsmän vi har haft i Sverige. Han förnyade zoologin, geologin, paleontologin och arkeologin. Han var urtypen för en seriös vetenskapsman som inte ägnade sig åt vidskepelse, trams och ordlekar. Trots det finns ordleken i hans anteckningsbok!

En så kallad Djävulens fyrkant med den magiska besvärjelsen SATOR AREPO TENET OPERA ROTAS i professor Sven Nilssons dagbok från 1836

En så kallad Djävulens fyrkant med den magiska besvärjelsen SATOR AREPO TENET OPERA ROTAS i professor Sven Nilssons dagbok från 1836

Nilsson var 1836 på sin första längre utlandsresa till England och Frankrike. Formeln användes ibland av resenärer som en skyddsbesvärjelse. Nilssons formel är inte daterad, men han kan ha skrivit ner den den nittonde juli, samma dag han anlände till London efter en svår överfart från Hamburg under vilken landkrabban Nilsson var utslagen av sjösjuka och besättningen på båten drivit med honom och kallat honom ”Schweinische Kerl”. Ett svårt slag för den egocentriske professor Nilsson. Metropolen London var okänd mark och den sjösjuke Nilsson behövde förvisso all hjälp han kunde få.

För att öka mystiken har Nilsson ritat formeln uppochner och lagt till en egen ordlek eller besvärjelse:

Otto Tenet Mappam Madidam

Nilsson kan ha tänkt på den latinska hexametern Otto tenet mulum, madidam mappam tenet Anna (Otto håller mulåsnan, Anna håller det våta tyget) där varje ord bildar ett palindrom. Nilssons ordlek betyder ordagrant: Otto håller det våta tyget.

Till och med en seriös vetenskapsman som Sven Nilsson kunde hemfalla åt skrock och magi. Kanske är skillnaden mellan vetenskap och ovetenskap ibland liten!

Jag har skrivit en artikel om Sven Nilssons resa 1836 som går att ladda ner här.

 

 

Sep 052012
 

Flattr this!

Det har alltid varit viktigt för författare att noga välja sina ord.

År 1819 publicerade Carl Georg Brunius och Johan Gustaf Liljegren första delen av avhandlingen Nordiska Fornlemningar som innehåller beskrivningar av fornlämningar och fornfynd. Det kanske inte är den bästa bok som skrivits om arkeologi, men långt ifrån den sämsta.

Boken fick dock snabbt dåligt rykte. Ryktet grundlades av en recension i Swensk Literatur-Tidning i vilken en viss Schröter dömde ut boken och ansåg att den var utan plan, virrig och värdelös.

Det som gjorde Herr Schröter mest upprörd var Brunius och Liljegrens beskrivning av hällristningar i Tanum i Bohuslän. I Nordiska Fornlemningar kan man läsa att:

 

På våra bergtaflor föreställes, […] stridsmäns styrka med breda skuldror och tjocka vador, lättsinnighet med priaper

 

Det finns en bild av en hällristning:

 

 

Brunius och Liljegren tolkade ristningen på detta sätt:

 

1. och 2.,Tvänne kämpar i envige, med hvardera sin följesven. […]

3. torde vara en plogman […]

4. en lättsinnig åskådare […]

 

Sentida arkeologer skulle nog tycka att denna tolkning i stort sett är gångbar.

Stackars Schröter fick emellertid en sexchock och dundrade över att åskådaren som ser de priapförsedda kämparna är ”lättsinnig” och att författarna därmed:

 

utrönt denne åskådares moraliska egenskaper.

 

Lättsinne kan förstås på olika sätt. Krigsmän kan strida modigt och lätta till sinnes. Någon som tycker om att se karlar med priaper kan vara lättsinnig och omoralisk.

Schröter avslutade sin recension med att:

 

detta arbete icke i det minsta har bidragit till utwidgandet af wåra kunskaper om Nordens Archäologi, utan kanske snarare hindrar utvecklandet af dess studium, då det wisar det från en löjlig sida.

 

Trots den negativa recensionen gick det bra för både Brunius och Liljegren. Brunius efterträdde några år senare Esaias Tegnér som professor i grekiska i Lund och är nog bäst ihågkommen för att han renoverade Domkyrkan. Liljegren fortsatte med arkeologin och blev år 1826 riksantikvarie.

 

Fotnot

Jag vill inte förklara vad den antika termen priaper betyder då jag kan framstå som lättsinnig. Den som inte ved vad priaper är kan söka information via denna länk. I detta fall säger 1000 bilder mer än ett kort ord. Klicka på länken på egen risk, innehållet kan chockera än idag!

 

 

Jul 312012
 

Flattr this!

här i OS-tider kan det vara värt att fundera över hur man idrottade förr i tiden.

Universiteten var under tidigt 1800-tal viktiga utbildningscentra för andlig och kroppslig fostran. Man började fasa ut universitetens dansmästarna till förmån för fäktmästare. Anledningen var att man plötsligt ansåg att det var omanligt att dansa. Detta är svårt att förstå eftersom alla studenter var män och därmed fanns det bara manliga danspartners.

 

Pehr Henrik Ling

I Lund blev skalden Pehr Henrik Ling, den svenska gymnastikens fader, fäktmästare. Hans vänner kallade honom: ”en lika besynnerlig som snillrik man”. Alla andra ansåg att han hade en skruv lös. Han blev medlem i Götiska förbundet och hamnade omgående i gräl om på vems tomt Asken Ygdrasil hade vuxit.

Medan grälen pågick i Götiska förbundet blev gymnastik ett stående inslag för universitetsstudenterna. Bilden visar hur det gick till. Lings egen bygelhäst finns bevarad på Kulturen i Lund.

 

Bild i instruktionsbok från sent 1700-tal om hur man hanterar en bygelhäst. Lägg märke till att hatten alltid måste sitta kvar!

 

 

Idrottsskador

Idrottsskador var långt ifrån okända. Antikvitetsintendenten Nils Henrik Sjöborg fick på 1820-talet svåra smärtor i vänstra knäet och fick gå med kryckor: ”jag ådrog mig [skadorna] under julnöjen, genom solo-dans, gymnastik, balanceringar och slika upptåg”. Dessa aktiviteter hade han ägnat sig åt tio år tidigare då han hade varit professor i Historia i Lund. Om han hade levt idag hade han säkert fått sitt onda knä erkänt som arbetsskada. På 1800-talet fick han släpa sig fram med kryckor.

 

Exercis

Bilden på bygelhästen visar att gymnastik hade sitt ursprung i militära övningar. En uppskattad träning bland studenter var militärexercis. Studenterna var visserligen frikallade från militärtjänstgöring och behövde inte riskera livet under Sveriges fälttåg under Napoleonkrigen, men vapenövningarna kunde kombineras med alkohol och diverse upptåg och blev därmed ett roligt avbrott i studierna.

Akademiker, alkohol och skarpladdade vapen är givetvis en livsfarlig kombination. Den blivande prästen och arkeologen, Uppsalastudenten Johan Haquin Wallman lyckades med konststycket att skjuta sig själv, en stor bedrift när man betänker hur otympliga dåtidens musköter var: ”Jag har nu i 14 dagar varit sängliggande. För så lång tid sen skjöt jag i våda ett stort bösseskott i min vänstra arm”.

Man kan fråga sig om dagens idrottande med elitsatsningar, doping och enorma pengar är sundare än de gymnastiska övningar man bedrev under tidigt 1800-tal.

Jul 012012
 

Flattr this!

Nu har årets bok precis kommit ut. Det är artikelsamlingen Att återupptäcka det glömda Aktuell forskning om forntidens förflutna i Norden som jag tillsammans med en kollega är redaktör för.

Baksidestexten säger det mesta om vad boken handlar om:

I oktober 2010 träffades arkeologer, medeltidsarkeologer, historiker, idéhistoriker, etnologer, latinare och religionshistoriker i Lund för att diskutera arkeologins historia. Symposiet blev grund för denna artikelsamling.

I boken beskriver forskare hur idéer, människor, platser, fornlämningar och fornfynd har format synen på det förflutna: Hur har metoder uppstått och spridits? Vad fanns innan arkeologin och vem skapade den, forskare, kufar eller kungligheter? Vad visar våra museer? Hur har arkeologer, lokalbefolkning och myndigheter mötts?

Arkeologi handlar om forntiden, men speglar också alltid samtiden.

Man framkastade med en godsinnad och sjelfbehaglig naivitet de djerfvaste och vidunderligaste hypotheser om nordens fornålder.

L. F. Rääf 1845

 

Boken innehåller 20 artiklar som belyser arkeologins historia från 1600-talet och framåt. Det finns biografiska porträtt av mer eller mindre kända forskare och personer ur arkeologihistorien. I andra artiklar beskrivs hur fornlämningar som Kiviksgraven och Uppsala högar format vår syn på det förgångna eller använts i för olika syften i nutid. Det finns artiklar som beskriver hur museer har använt arkeologiska fynd i sina utställningar. Det finns även artiklar som tar upp Medeltidsarkeologins historia och nordiska arkeologer som varit verksamma i Grekland.

Bokens omslag blev lyckat! Det som inte syns på bilden är att ryggen är textil och att titeln är präglad i guld. Bilden stämmer dock inte helt överens med hur omslaget ser ut efter tryckeriet justeringar. Klicka på bilden för förstoring!

 

Jag bidrar med 1,5 artiklar. Dels beskriver jag i en artikel hur våra föreställningar om forntiden formades av tyska idealistiska filosofer och poeter som Novalis, Friedrich Schelling och bröderna Schlegel.

Dels skriver jag tillsammans med en kollega om hur Erik Gustaf Geijer, Johan Henrik Schröder och Fredrik Wilhelm Gumaelius reste till Västergötland 1827 för att studera gånggrifter. Erik Gustaf Geijer ritade av flera fornlämningar och hans teckningar har inte tidigare varit kända utan legat opublicerade i Uppsala universitetsbibliotek.

Av speciellt intresse är att jag gjort layouten med fria program (utom omslaget som är gjort av en designer i InDesign) i Linux. Jag har givetvis använt mitt favoritprogram LyX. Förutom LyX har jag använt program somGIMP, Inkscape och PDFMod.

Då man tar emot artiklar från många författare är dessa skrivna i olika ordbehandlingsprogram och sparade i olika filformat. LibreOffice är då mycket användbart. LibO klarar av att öppna de flesta mystiska filformat och man kan spara om filerna till det format man önskar. LibO har stöd för filformat som kommersiella program har slutat att stödja. Man kan till och med exportera textfiler till LaTeX, vilket underlättar om man arbetar i LyX.

Mina två senaste böcker står nu med på LyX wiki som böcker som producerats med programmet, bläddra till längst ner på sidan! Jag har skrivit om den första boken här och här. LyX är det bästa program jag har hittat för att skriva och producera akademiska böcker.

Boken finns snart att köpa på Arkeologiböcker.se Detta är den bästa nätbokhandeln för den som är intresserad av arkeologi med en stor andel av nya svenska böcker, men hemsidan är tämligen bedrövlig. Titlarna går inte att söka på nätet utan bara då man är inne på hemsidan.

Den som vill ha något att läsa på sin semester direkt kan också kontakta mig via bloggen.

Mar 182012
 

Flattr this!

Ett av de få sätt som finns för att spåra tankeutbyte från förr i tiden är bevarade brevväxlingar. Genom sådana får man insikt i vilka problem forskare ställdes inför, hur de resonerade för att lösa dem och hur akademiker umgicks.

En sådan brevväxling är den mellan den svenske riksantikvarien Carl Birger Rutström (1758–1826) och den danske professorn i Litteraturhistoria och chefen för universitetsbiblioteket i Köpenhamn Rasmus Nyerup (1759–1829).

Rutström och Nyerup höll varandra underrättade om kulturella tilldragelser i respektive land. De bytte böcker och diskuterade sina specialområden fornforskning och norrön litteratur.

Förutom detta delade de ett stort intresse för god mat och bytte recept. Rutström avslöjade bland annat sitt recept på dillkött. För den som vill laga mat som på 1820-talet publicerar jag här Riksantikvarie Rutströms recept:

 

Dillkött

Härtill till tages hälst framfjerdedelen af ett får lam eller en kalf, bringbenen ihugges här och där, på det köttstycket måste blifva böjligt; och om bringan är stor, kan bakbenet bortskäras. Sedan lägges köttet i kokkärlet och så mycket vatten tillslås att intet mera under kokningen behöfver tillspädas; litet salt ilägges; och så snart köttet väl uppsjudit, borttages skummet. Då lägges, till en framdel af kött, en god handfull grön dill, som är väl ränsad från ogräs – i brist af grön dill tages torkad, då de grofva stjelkarna medfölja; ty torkade hysa de den starkaste dillsmaken. Nu saltas äfven köttet efter smak, och kokas sedan med lock på jämn eld, tills det blifver mört, då icke stort mera spad bör återstå, än det som gifves till köttet – Det anrättas då på sitt fat och öfver strös med fin grön dill, spadet silas upp uti en skål och gifves, jemte ättika, vid bordet till köttet.

Mat är också kultur!

Man kan undra hur många sådan här vetenskapliga tankeutbyten som kommer att finnas bevarade från vår tid med e-post och telefonsamtal som främsta kommunikationskanaler.

Mar 112012
 

Flattr this!

Jag har fått frågor om vad det latinska citatet i detta inlägg betyder.

 

Iamque opus exegi, quod nec Iovis ira nec

ignis nec poterit ferrum nec edax abolere vetustas.

 

Det är en passage från den femtonde sången av Ovidius Metamorphoser där Ovidius berömmer sig för sitt mästerverk och filosoferar över hur en författare genom sitt verk vinner odödlighet.

I den första svenska översättningen från 1820 av Gudmund Göran Adlerbeth lyder en längre passage så här. Det är de två första verserna som citerats ovan på latin:

 

Och nu till ända jag fört ett verk som Jupiters vrede,

eld och jern och tidernas våld ej kunna förstöra.

När den dag instundar, hvars makt sig sträcker allena

Öfver min kropp och sluter ett lif hvars ålder är oviss,

Skall dock min bättre del, beständigt försäkrad mot döden

Sväfva i stjernornas rymd. Utplånas skall aldrig mitt minne

Och så vidt kring jorden som Rom utsträcker sin spira,

Skall jag af kommande folk bli läst och lefva i Ryktets

Munn, om Skaldernas spådom är sann, i eviga sekler.

 

Det är en mästerlig översättning som metriskt ibland nästan överträffar originalet. Som vanligt med poesi måste man läsa högt för att känna språkets rätta rytm.

Gudmund Jöran Adlerbeth var en av upplysningstidens stora skalder och översättare. Hans bildning och kulturella intressen ledde till att han blev den nyinstiftade Vitterhetsakademiens förste sekreterare. Han var god vän med Gustav III och blev en av författarna till 1809 års konstitution.

För Adlerbeth fick Ovidius sång dubbel innebörd. I september 1818 hittade man honom död, förmodligen av hjärtinfarkt, i biblioteket på sitt gods Ramsjöholm utanför Huskvarna. På skrivbordet låg den avslutade översättningen och ett brev med lyckönskningar från den store Esaias Tegnér till hans arbete.

Gudmund Jöran Adlerbeths son, Götiska förbundets skriftvårdare, Jacob Adlerbeth tog det som en helig uppgift att ge ut sin älskade faders översättning, ett åtagande som nästan drev honom i konkurs. Två år senare gick Metamorphoserna i svensk översättning i tryck. Ovidius text hade dubbel mening även för Jacob Adlerbeth:

 

Den 15te boken af min sal. faders öfversättning från Ovidii Metamorphoser, lästes med djup beundran. Sångens betydningsfulla slut framkallade åter tårar.

 

Det kanske inte bara är författare utan även översättare som kan vinna odödlighet genom sina verk.