BiBTeX är det program som hanterar referenser i LyX och LaTeX som standard.

Det mesta fungerar, men BiBTeX är gammalt och har ibland märkliga inställningar och funktioner.

En sådan är att ord med stora bokstäver i början får små bokstäver, förutom i inledningsordet.

De markerade begynnelsebokstäverna ska vara stora, men de blir små i LyX...

Detta även om man knackat in stora bokstäver i sin BiBTeX-databas.

...Trots att titeln är inskriven som den ska i BiBTeX-databasen med stora bokstäver

Denna ”funktion” kan verkligen driva en till vansinne.

Det finns två sätt att få tillbaka de stora bokstäverna:

1. Sätta ut klamrar runt alla stora bokstäver i BiBTeX-databasen.

Detta gör att BiBTeX undantar dessa från sina knasiga regler och skriver dem från sin behandling och skriver dem som de är tänkta.

Denna lösning är omständlig. För att ändra en databas med många hundra titlar krävs mycket arbete och om man glömmer det för en enda titel blir ens litteraturlista inkonsekvent.

2. Ändra i BiBTeX-stilen

Hur ens litteraturlista ser ut styrs av inställningsfiler i BiBTeX som har en ändelse på .sty. Det är egentligen vanliga textfiler som man kan öppna i vilken texteditor som helst. I exemplet använder jag stilen sweplnat.sty, en av de vanligaste stilarna då man skriver på svenska.

BiBTeX har ett eget programmeringsspråk. Lär man sig det kan man ändra alla inställningar för hur ens litteraturlista ska se ut. Språket är emellertid svårt och man ska inte ändra saker som man inte vet vad de gör i .sty-filen.

För att ändra så att BiBTeX skriver titlar som de ska se ut, det vill säga som de är inskrivna i BiBTEX-databasen med små och stora bokstäver, letar man upp denna passage i .sty-filen:

och ändrar den så här:

Spara och kompilera om litteraturlistan.

Denna metod har fördelen att alla titlar i litteraturlistan påverkas, alla titlar som är inskrivna med stora bokstäver i BiBTeX-databasen kommer att få det i litteraturlistan. Nackdelen är att man får hålla reda på sin ändring så att man inte bryter mot eventuella regler man fått för sin artikel/bok genom modifieringen i .sty-filen.

Om man gör på något av sätten ska titeln se ut som den ska i litteraturlistan.

Jag har ganska ofta behov av att visualisera händelseförlopp på tidslinjer. Jag har tidigare skrivit om hur man kan göra detta i Zotero, Calc och Writer. Jag har hittat paketet chronology som gör det möjligt även i LyX/LaTeX

På paketets hemsida finns en PDF-fil man kan ladda ner för att se möjligheterna. Jag ger ett exempel på en tidslinje jag börjat arbeta på.

Tidslinjerna är ganska enkla och man kan göra mer avancerade saker i andra program och importera bilder till LaTeX. Det har dock sina fördelar att göra tidslinjer direkt i LyX och LaTeX.

Nu har utvecklarna av dokumentprocessorn LyX släppt version 2.0.2 av programmet.

Som vanligt innehåller en ny version av LyX inte bara många buggfixar utan även nya och förbättrade funktioner.

Man kan ladda ner den nya versionen här om du bygger från källkod eller färdiga paket för Windows och MAC här.

Idag avslutar jag min lilla serie om hur jag skrev min första bok med dokumentprocessorn LyX. Här och här finns de tidigare inläggen.

Oavsett vilka verktyg man väljer att använda är den avgörande frågan:

Hur bra blev det?

Eftersom Adobe InDesign är det program som är särklassigt marknadsledande på att sätta böcker måste man jämföra program som vill göra samma uppgifter med det. Jag skulle vilja säga att vem som helst klarar av att göra en 90% så snygg layout i LyX (LaTeX) som ett proffs klarar i InDesign.

Det blev många vackra sidor i boken

90% är otroligt bra. Särskilt om man inte kan någonting om layout. Samma okunskap i InDesign leder till katastrof. Det är inget program för amatörer. De fulaste böcker jag sett är de som redigerats av någon som fuskat i InDesign, gått vilse bland alla möjligheter och saknat grundläggande kunskap om layout och typografi. Böcker satta i LyX/LaTeX kan se litet menlöst standardiserade ut. De är aldrig fula eller bryter mot layoutmässiga och typografiska grundregler. Det gör dem lätta att läsa och ta till sig. Akademiska texter strävar sällan efter att vinna designpris och 90% av InDesigns kapacitet räcker och blir över för att sätta akademiska böcker.

En av styrkorna i LyX är att bilder och tabeller hamnar rätt och sätts automatiskt

Om man lär sig mer LaTeX och lägger ner tid på att slipa detaljer i layouten vill jag påstå att man kan få en akademisk bok minst lika snygg i LyX som i InDesign.Det är dessutom mindre arbete och betydligt enklare att få snyggt resultat för en amatör om man accepterar att LyX gör val om typsnitt och sättning åt en. I InDesign måste man pilla med sida för sida. Jag är mycket nöjd med slutresultatet och flera kollegor har berömt bokens layout och frågat vem som gjort den. När jag berättat att det är jag själv som gjort den i ett gratis program som heter LyX har de blivit överraskade.

Med en del pyssel kan man få till snygga specialsidor som till exempel för olika delar av boken

Jag har redan fått i uppdrag att redigera en ytterligare bok i LyX så jag kan väl med visst fog kalla mig proffs på LyX.

LyX mot InDesign

I tidigare bokprojekt har jag skrivit texten i ett ordbehandlingsprogram och då den börjat bli klar fört över allt till InDesign där jag antingen själv gjort jobbet eller betalat någon annan att göra det. Det är så mina kollegor arbetar med sina böcker. Därför är det intressant att jämföra LyX och InDesign.

InDesign är ett proffsverktyg som ger enorma möjligheter att styra layouter. För ett proffs är InDesign lättarbetat och smidigt. Det finns saker som LyX inte klarar och där InDesign nästan är oersättligt. Jag använde InDesign i Windows XP i en virtualbox i Linux för att göra omslaget. Där kommer programmet till sin rätt. Rent tekniskt hade det gått att använda Scribus, Inkscape eller GIMP i Linux och sparat arbetet som PDF. Valet av program styrdes av att tryckeriet förväntade sig att få en öppen InDesign-fil för slutjusteringar. Det hade varit mycket besvärligare och mer arbete för mig och tryckeriet om jag hade propsat på att göra arbetet själv och det hade varit stor risk att det hade blivit fel.

Ett av de många omslag jag testade. Tryckeriet behöver en öppen InDesgnfil för att justera omvik och ryggbredd

InDesign arbetar med att det man ser på skärmen är så den färdiga trycksaken kommer att se ut. LyX arbetar med att man markerar saker på olika sätt och låter programmet sköta layouten efter förutbestämda parametrar. Båda sätten att arbeta har för- och nackdelar. InDesign är enklare för avancerade layouter och för den som vill peta i varenda detalj. LyX är bättre på att ta hand om stora textmängder och automatiserar många saker som är pilliga i InDesign. Man kan även använda LyX rakt igenom ett helt projekt, vilket är mycket värdefullt.

I InDesign har full tillgång till alla typsnitt man har på datorn medan man i LyX som standard bara har tillgång till ett mindre antal. InDesign är därför det trollspö en duktig typograf med tillgång till många typsnitt vill använda. Typsnitten i LyX är dock av högsta kvalitet och de olika varianter av text- och rubriktypnitt man kan välja mellan är tillräckliga. Jag använde faktiskt bara två typsnitt: Ett på omslaget och ett för texten. Det finns ytterligare typsnitt i illustrationer, men dessa gjordes i andra program och importerades som bilder. En akademisk bok förlorar i allmänhet på att man använder alltför många typsnitt och därför var de få typsnitten i LyX ingen stor nackdel. Titta förresten i din bokhylla och räkna hur många typsnitt som finns i en pocketbok eller roman.

Man kan genom att använda XeTeX få tillgång till alla systemteckensnitt även i LyX, men detta har jag inte provat skarpt än.

LyX och InDesign överlappar, men är också olika. LyX är ett kraftfullt verktyg för att skriva text med automatiserad layout. InDesign är ett klent verktyg för att producera text, men har obegränsade möjligheter för layout. För att skriva en akademisk bok, eller en bok med mycket text, väljer jag LyX. För att göra omslag, reklamblad, illustrerad katalog eller böcker med många bilder eller en bok där alla sidor ska se olika ut väljer jag InDesign.

LyX är bättre än InDesign på många saker. Den mest uppenbara är att skriva, slipa och sätta stora mängder akademiskt text. Det hade jag absolut inte velat göra i InDesign där arbetsgången är att först skriva texten i ett ordbehandlingsprogram och sedan föra över allt till InDesign. Många saker som index, litteraturlista och korsreferenser måste göras om i InDesign. Det är extra arbete som kräver ett proffs om resultatet ska bli bra. I LyX klarar man som akademisk skribent allting själv och boken växer fram bit för bit i en och samma fil. man har fullständig kontroll över sitt arbete samtidigt som det blir satt i en snygg layout.

En annan uppenbar skillnad är att LyX är gratis och finns för alla stora operativsystem medan InDesign kostar en halv förmögenhet och inte finns för Linux. Eftersom LyX egentligen är ett bättre verktyg för akademiska skribent finns det ingen anledning att lägga forskningsanslagen på att skaffa InDesign. Skänk istället en slant till LyX så att programmet blir ännu bättre!

Sammanfattning

LyX är ett fantastiskt program som alla som menar allvar med sitt skrivande borde prova! Den tid man lägger ner på att lära sig programmet har man igen under arbetsprocessen. Ska man skriva ett examensarbete på en akademisk utbildning och inte är rädd att lära nytt och tycker att man har tid att misslyckas en del i början för att få ett snyggt slutresultat, är LyX perfekt. Om man brukar skriva akademiska texter, rapporter eller strukturerade texter är LyX bättre än ordbehandlingsprogram. Jag tror att LyX skulle fungera även för skönlitterära författare.

Mitt största problem var att få till en tryckfärdig PDF. Man bör kontakta sitt tryckeri tidigt och be att få prova filer och utskrifter så att man vet att saker fungerar och inte behöver göra om saker på slutet. Omvägen via Postscript och Distiller löste mina problem, men tryckerier har olika utrustning och inställningar så det som fungerar på ett tryckeri behöver inte fungera på nästa.

Om man inte använder LyX för att göra tryckoriginal försvinner problemet och man kan använda de inbyggda funktionerna för att få ut förstklassiga PDF-filer. Sådana utskrifter är mycket snyggare än vad något ordbehandlingsprogram kan åstadkomma.

Ett litet nedslående faktum är att jag var tvungen att använda Adobes program och därför inte riktigt klarade av att genomföra ett bokprojekt helt i Linux. Det är svårt att ersätta Adobe Distiller då man ska framställa en tryckfärdig PDF och Adobe InDesign är svårslaget då man ska göra omslag eller specialsidor. Tryckeriet förväntar sig dessutom att man som kund använder dessa program och vill ha filer i dem för att kunna trycka ens arbete.

Idag fortsätter jag skriva om hur det var att producera en bok i dokumentprocessorn LyX. Det första inlägget finns här. I ett kommande inlägg knyter jag ihop mina tankar om hur LyX och Linux fungerar som plattform för att producera böcker.

Idag skriver jag om en del av de problem jag stötte på. Det är genom problem man hittar sina egna och programvarans begränsningar och möjligheter. Därför ska man inte bara se problem som något negativt utan också som en utmaning.

Problem i LyX

BiBTeX

Jag vet att jag förmodligen retar upp många när jag skriver att det absolut sämsta i LyX och LaTeX är BiBTeX, referenssystemet. Det kanske duger för naturvetare och andra som behöver ett standardiserat och fyrkantigt referenssystem som egentligen bara fungerar på engelska och där det finns färdiga mallar för de tidskrifter man skriver för. Där är BiBTeX fullt tillräckligt och jag förstår att många som använder BiBTeX på det sättet uppskattar systemet.

Det tar ett bra tag innan man någorlunda lär sig behärska kodningen i BiBTeX

För en humanist är BiBTeX ett h-te. Man arbetar med referenser på ett helt annat sätt än naturvetare: översättningar, udda publikationer, upplagor, versioner, olika språk, etc. BiBteX är gammalt och klarar knappt av UTF-8 kodning och man får problem med svenska tecken. Jag fick lägga ner dagar på att rätta till saker som såg hemska ut. Hur mycket arbete jag än lade ner blev det inte bra.

Det ligger mycket frustration och många arbetstimmar bakom den färdiga litteraturlistan i boken

Ett tag funderade jag på att skippa BiBTeX och sköta referenserna manuellt, ett riktigt hästjobb i en bok på nästan 500 sidor. Om man jämför med till exempel Zotero som jag använder i LibreOffice ligger BiBTeX långt efter. BiBTeX måste bli bättre för att LyX (och LaTeX) ska passa fler användare. Hade det inte varit för LyZ, ett Firefoxtillägg som gör att man kan importera poster till BiBTeX och LyX från Zotero, hade jag förmodligen gett upp.

Index

Andra saker som ställde till det litet var indexystemet som inte heller klarar av svenska tecken utan omvägar.

För att få Rääf att fastna i personregistret (Idx) behövs en trollformel ingen dödlig begriper... Så blir det när program är skapade för engelsk teckenuppsättning

Väl färdigt blev personregistret snyggt och användbart

Bilder

En sak som ställde till det i layoutarbetet var bildsidor där LaTeX har alldeles för konservativa grundinställningar. Där fick jag experimentera och ta fram egna inställningar. De mer liberala inställningarna gör det lättare att sätta böcker med bilder och är nu mina standardinställningar.

Till tryckeriet…

Efter flera års ensamt skrivande blev jag till sist klar med min bok. Då det blev dags att trycka den sprang jag in i nya problem.

En sak som inte fungerade var överföringen av filer till tryckeriet. Ett tag såg det riktigt mörkt ut och jag började tvivla på mitt programval.

Tryckeribranschen är uppbyggd kring Adobes produkter och andra program och filformat gör sig inte besvär. De fina PDF:er som jag enkelt gjorde i LyX dög inte som tryckoriginal. Istället fick jag gå en omväg, spara som Postscript i LyX och därefter förvandla postscriptfilen till en PDF-fil med tryckeriets inställningar i Adobe Distiller. Detta var jag tvungen att göra på en Windowsdator i mitt fall Windows XP i en Virtualbox.

Det gick alltså inte att använda LyX och Linux hela vägen till tryckoriginal. Det program som LyX använder för att göra PDF-filer är PS2PDF. Dokumentationen för hur man förvandlar LyX/LaTeX filer till tryckoriginal är dålig och väldigt avancerad. Man bör kunna knacka in tryckeriets PDF-inställningar för Adobe Distiller i LyX omvandlingsfilter, men för att det ska bli rätt krävs stora kunskaper, mycket tid och möjlighet att experimentera med tryckeriets utrustning, vilket de flesta författare inte har. Eftersom tryckerier inte förstår något annat än Adobes produkter, ska man inte räkna på hjälp därifrån.

Jag ser detta som ett viktigt område att förbättra i Linux. Adobe borde inte ha monopol på bokframställning och om LyX/LaTeX ska kunna användas av större delar av bok- och tryckeribranschen måste det vara enklare att framställa tryckoriginal. I nuläget är det bara att skaffa sig Adobe Acrobat och Distiller eller lägga ner dagar på RTFM och experiment. Därmed måste man arbeta åtminstone en stund i Windows eller Mac.

LyX eller LaTeX?

Något jag funderade på längs vägen var varför jag använder LyX och inte laTeX.

LyX bygger på LaTeX. Allt man kan göra i LyX kan man göra i LaTeX. Varför ska man då använda LyX? Vore det inte bättre att använda en smidig LaTeX redigerare som Kile eller TexMaker? Skillnaderna är inte jättestora mellan dessa program och LyX. Även i dessa får man bra hjälp med LaTeX-kodning, malldokument och vanliga kommandon. Om man väljer en enklare LaTeX redigerare blir skillnaderna större och man måste kunna mer LaTeX.

LyX är för den som vill skriva. Vem vill börja en bok om fornforskning på 1820-talet med trollformeln \begin{document}? LyX gör att man nästan klarar sig utan att kunna LaTeX-kod och kan börja skriva direkt.

I en LaTeXredigerare har man dock större möjligheter att påverka sitt dokument direkt än i LyX. Om man vill arbeta mer med layouten är en LaTeX-redigerare snäppet bättre än LyX.

En nackdel med LyX jämfört med LaTeX är att LyX sparar i ett eget filformat som inte är kompatibelt med LaTeX och heller inte mellan olika versioner av LyX. Det kommer därför sannolikt att bli problem att öppna och redigera gamla LyXfiler om några år. LaTeX sparar dokument som vanliga textfiler och de går att öppna med vilket ordbehandlingsprogram eller redigerare som helst och är sannolikt i det närmaste tidssäkrade.

När man blir mer avancerad i LyX lär man sig LaTeX och man kan skriva vissa saker i LaTeX och lägga in dessa i LyX.

Det är möjligt att jag kommer att testa en LaTeX-redigerare framöver. Det känns dock som att LyX har allt och mer därtill som jag behöver och fungerar på ett sätt som passar mitt sätt att arbeta.

Fortsättning följer…

I nästa inlägg ger jag några sammanfattande funderingar om att använda LyX och Linux för att producera böcker.

För ett tag sedan avslutade jag mitt första bokprojekt i vilket jag använt dokumentprocessorn LyX.

Hur pass bra är LyX? Går det att använda för att framställa böcker i Linux?

Jag tänkte skriva om mina erfarenheter, positiva som negativa om att använda LyX. Det blir nog minst två inlägg, ett idag och ett om några dagar. Jag har även arbetat i Linux som operativsystem. LyX i sig finns för Linux, Windows och MAC så man kan använda det system man vill. Frågan för mig som föredrar Linux blir litet större; går det att använda fri programvara för att producera böcker? MAC räknas väl som OS nummer ett för bokdesign och i stort sett samma program finns i Windows. Linux brukar inte ses som ett system för bokproduktion.

De texter jag skriver är tunga akademiska texter inom humaniora. Min senaste bok heter Att aldrig vandra vill Johan Haquin Wallman Sveriges förste arkeolog och är en biografi över fornforskaren Johan Haquin Wallman (1792–1853) och behandlar därutöver fornforskning och arkeologi under 1800-talets första decennier. Boken är på nästan 500 stora sidor. Det blir stora textsjok med en och annan bild.

LYX och LaTeX, som LyX bygger på, används framför allt av naturvetare som arbetar med matematiska formler och har ett litet annat sätt att skriva jämfört med en humanist. Därför var det ett experiment från min sida att testa LyX och ingen av mina kollegor hade hört talas om programmet eller hade använt LaTeX för att skriva något. Jag var ren nybörjare i LyX/LaTeX och hade aldrig använt något liknande program.

Jag har tidigare skrivit ett tiotal böcker. Jag skrev dem i ordbehandlingsprogram och de sattes i Pagemaker eller InDesign. Jag har satt några böcker själv och räknar mig som en hyfsat duktig amatör på InDesign. Eftersom Adobe InDesign saknas i Linux är frågan om man klarar att genomföra ett stort och ganska avancerat bokprojekt i Linux ända fram tills det man lämnar en tryckfärdig fil till tryckeriet. I tryckeribranschen är det Adobes program som gäller.

Hur pass bra är LyX? Är det värt att slänga ut ordbehandlingsprogrammet för att använda en dokumentprocessor för den som skriver mycket? Hur pass bra blir layouten? Kan man sätta en bok utan InDesign? Det är dessa frågor jag ska försöka besvara i det här och nästa inlägg.

Allmänt

LyX är svårt. Det går visserligen snabbt att komma igång och man kan börja skriva direkt. Om man ändrar på en detalj fungerar plötsligt ingenting. LaTeX-koder och felmeddelanden är obegripliga. Då man ska förvandla sin text till PDF kan man plötsligt få 572 obegripliga fel om man råkat ge fel kommando. En gång hade jag råkat sätta ett ” tecken fel och det tog en halv dag att reda ut.  Det tar tid att lära sig förstå vad som händer och tolka felmeddelanden och åtgärda dem. Man blir inte hyperproduktiv med detsamma i LyX. Det är också lätt att tappa sugen som nybörjare.

Tricket är att börja tänka både stort och smått:

Stort = Låt LyX ta hand om det man inte begriper, det vill säga layout och formatering.

Smått = Ta själv hand om det lilla du begriper (och är den ende som begriper), din text.

LyX kräver en hel del läsning av manualer och sökning av information på Nätet. Standardinställningar i malldokumenten räcker en bit, men så fort man vill göra något eget har man som nybörjare flera timmars arbete framför sig, särskilt om man måste fördjupa sig i LaTeX-kodning. Många saker som är enkelt i ett ordbehandlingsprogram är svårt i LyX. Å andra sidan sköts många saker som är omöjliga i ett ordbehandlingsprogram automatiskt i LyX. Man ska räkna med att det tar tid att lära sig LyX och jag är långt ifrån fullärd efter att ha använt programmet ett par år.

Svårigheten ligger till stor del i att LyX och LaTeX inte är WYSIWYG (What You See Is What You Get) som de flesta ordbehandlingsprogram, utan WYSIWYM (What You See Is What You Mean). I ordbehandlingsprogram är man van vid att utskriften ser likadan ut som skärmbilden. Så är det inte i LyX. När man skriver fokuserar man på innehållet och layouten blir en egen process. Det man skriver har mycket litet att göra med textens färdiga utseendet. Man låter LyX sätta texten som man får ut snygg och färdig i en PDF-fil, åtminstone i teorin. Det tar ett tag att vänja sig vid det nya arbetssättet.

Själva skrivandet i LyX är otroligt lätt. Det är som att skriva i ett anteckningsprogram där resultatet blir otroligt snyggt.

Arbetsytan i LyX ser ut som ett anteckningsprogram. Man kan lätt bli lurad av enkelheten. Förutom att vara enkelt är det färgerna vilsamma för ögonen.

Man behöver inte bry sig om formateringar eller fixa med layout medan man skriver. Det fixar LyX!

LyX har inga problem att förvandla den enkla texten till snygga sidor. Tabeller formateras automatiskt.

Man behöver inte heller fundera på bildsättning. LyX fixar det automatiskt.

Jag har vant mig vid den enkla arbetsytan i LyX och tycker att vanliga ordbehandlingsprogram är lätt förvirrande och plottriga med knappar och inställningsmöjligheter.

Jämfört med rena LaTex-editorer har LyX fördelen att man (nästan) slipper se den bakomliggande LaTeX-koden. Det gör det enklare att fokusera på texten.

LyX gömmer som grund LaTeX-koden. Åtminstone jag blir störd av att kursiverade ord föregås av emph och att radmatningar markeras med \. Särskilt opassande är det när man skriver ett avsnitt om den store Esaias Tegnér, det blir liksom opoetiskt... Se ovan hur samma passage ser ut i LyX!

Det finns många smarta detaljer i LyX jämfört med ordbehandlingsprogram. Där måste man markera ett ord eller textavsnitt och sedan göra den kursiv medan man i LyX bara ställer markören i ett ord och klickar på en knapp för att göra ordet kursivt. Det sparar mycket tid.

Det räcker att ställa markören i ett ord och klicka på en knapp för att hela ordet ska bli kursivt, smart och sparar tid!

Man kan inte av misstag göra flera blanksteg mellan ord eller flera radmatningar mellan stycken. De tas bort automatiskt.

En annan bra sak är Outlinern där man kan visa och bläddra mellan rubriker i Innehållsförteckningen, referenser, indexposter, korsreferenser, fotnoter, bilder med mera. Det gör det lätt att navigera och administrera en text på flera hundra sidor.

Outlinern i LyX är väldigt bra och gör att man snabbt kan bläddra i stora dokument

Vad är bra med LyX?

Ett komplett program

Den absolut största fördelen med LyX är att man kan använda programmet under ett helt projekt, från första anteckningen till färdig bok. Även om LyX är svårt ska det jämföras med att lära sig ett ordbehandlingsprogram, lämna över filer för redigering i InDesign eller lära sig InDesign och göra arbetet själv och ha ett eller flera stödprogram för anteckningar etc. Med ett sådant perspektiv blir LyX inte så svårt och tidsödande eftersom man bara behöver lära sig ett enda program istället för flera.

LyX har många saker under ett tak: ordbehandling, layout, referenshantering, index, kommentarer med mera. Man behöver i princip inget annat program för att skriva en bok, även en mycket avancerad sådan. Man får automatiskt hjälp med saker som Innehållsförteckning, Figurlista och Tabellista. Sådana saker är viktiga för att texten ska förbli strukturerad.

LyX fixar automatiskt Innehållsförteckning i flera nivåer...

Struktur

LyX och laTeX bygger på att man markerar text på det sätt man vill formatera den. Därmed uppmuntrar LyX till strukturerat skrivande vilket i bästa fall leder till att man även tänker strukturerat, vilket är mycket svårare än de flesta tror. Man håller reda på rubriker, underrubriker, korsreferenser, litteraturlista och brödtext. Arbetssätet i LyX passar därför nog bäst för akademiskt skrivande, där struktur sägs vara en dygd, men jag tror dock att även skönlitterära skribenter skulle kunna ha stor nytta av LyX för att hålla reda på karaktärer och händelser och att programmet kan hjälpa till med att hålla samman ett ramverk. Fokus ligger på texten och genom funktioner som korsreferenser, underdokument och olika typer av anteckningar och kommentarer kan man bearbeta sin text.

Snålt

LyX är resurssnålt. Det behöver bara några tiotal MB RAM-minne även då man arbetar med stora projekt.

LyX med flera stora okument öppna behöver under 50 MB RAM-minne!

Ordbehandlingsprogram behöver flera hundra MB RAM-minne. På en modern ny dator kanske detta inte spelar någon roll. På en äldre dator är skillnaden stor. LyX är ett rappt och spänstigt program som är roligt att arbeta i.

Användarstöd

LyX har en e-postlista för support. Där håller skickliga användare till som delar med sig av sin kunskap utan divafasoner. På listan deltar även utvecklarna. Jag har sällan använt ett så avancerat program med så vänlig och professionell inställning och hjälpsamhet från utvecklare och avancerade användare. I början är alla nybörjare i LyX och behöver hjälp för att klara enkla saker. Jag tror inte jag hade klarat av att få ihop min bok och komma igenom alla nybörjarfel utan hjälpen från e-postlistan.

Fortsättning följer…

Idag har jag skrivit positivt om LyX. Det är lätt att tycka om ett bra program som LyX som har många finesser och som gör tunga funktioner enkla.

I nästa inlägg kommer jag att ta upp de problem och svårigheter som jag stötte på. LyX var inte en dans på rosor varje dag…

För ett tag sedan skrev jag om hur man bygger LyX från källkod i Ubuntu. Eftersom jag gått över till Debianbaserade Linuxdistributioner måste jag bygga min LyX på ett litet annorlunda sätt.

Egentligen är det (nästan) helt onödigt att bygga ett program som LyX i Debian. Om man snabbt vill ha den senaste versionen är det bara att tillfälligt aktivera testing (eller unstable) och uppgradera LyX via pakethanteraren. Det brukar inte ta många dagar innan en ny version av LyX finns där. LyX har i stort sett samma beroenden version för version så risken att något ska gå sönder om man drar in LyX från Testing är minimal.

Den som använder Debian på skrivbordet är ofta ganska händig och vill ibland bygga program själv. Även om guiden på sätt och vis är onödig har den därför ett visst nördvärde.

För grunder i hur man bygger hänvisar jag till min guide för Ubuntu.

Se först till att du har förråden för källkod aktiverade. Av någon anledning kör bygget i Debian fast redan med första kommandot:

sudo apt-get build-dep lyx

Man får svaret att det inte finns något paket. Därför måste man göra på ett annat sätt i Debian än i Ubuntu. Eftersom Debiananvändare förmodligen är ganska händiga kortar jag ner instruktionen.

1. Ladda ner senaste LyX källkodspaketet från LyX hemsida och packa upp.

2. som root:

apt-get install zlib1g-dev libqt4-dev pkg-config

3. cd i terminalen till mappen du packade upp källkodspaketet i. Därefter i tur och ordning:

./configure

make

4. Som root:

make install

Tänk på att du måste installera Texlive med mera för att LyX ska fungera! Dessa följer inte med automatiskt när man bygger och installerar utanför pakethanteraren.

Man kan ange versionssuffix för installationen så att man kan ha flera versioner installerade parallellt, se mitt inlägg om hur man bygger i Ubuntu.

En nackdel med LyX är att programmet använder ett eget filformat. Filerna går därför inte att ändra i något annat program än just LyX.

Eftersom LyX är ett ovanligt program är det nästan säkert att det inte finns installerat på offentliga datorer eller datorer man får låna.

Det innebär att det kan vara svårt att modifiera sina LyX-filer i sista minuten inför ett möte eller deadline.

Detta går att komma runt genom att installera Portable LyX på ett USB-minne och köra LyX från det.

Även om det enligt sidan är en tidig version fungerar det precis som det ska för mig då jag testar mina filer.

Man kan antingen installera portable LyX via en .exe fil om man kör Windows. För oss som inte använder Windows packar man upp programmet från ett arkiv. LyX på USB-minnet är för Windows och går därför bara att köra på Windowsdatorer, vilket inte behöver vara en stor nackdel då de flesta datorer trots allt har Windows som OS. Man kopierar sina LyX-filer till samma USB-minne och är färdig att ge sig iväg.

Om man är riktigt smart installerar man Portable Apps med andra program på samma USB-minne och får ett komplett kontor.

Grundinställningarna för bildplacering i LyX och LaTeX är ganska konservativa. De fastställdes för ett par decennier sedan då det var ganska ovanligt att det fanns många stora bilder i böcker.

Eftersom LaTeX och därmed LyX mest används av naturvetare där man sällan skriver artiklar och böcker med många figurer räcker grundinställningarna långt.

För den som använder LyX istället för InDesign för att redigera böcker med många bilder är grundinställningarna hopplösa. De gör att bilder hamnar på egna sidor då man kompilerar sin PDF, även när det finns gott om plats för att ha både text och bilder på samma sida.

Med grundinställningarna knuffar en stor bild bort texten och bilden blir ensam på sidan, även om det hade fått plats en del text

Det blir inte alls snyggt och hålla på att pussla med bildstorlekar för att tillfredsställa LaTeX parametrar är inte alls roligt.

Lösningen är att man ändrar grundinställningarna. Värdena styrs av en serie parametrar som går att ändra.

Efter en del sökande i litteratur och på Nätet har jag hittat inställningar som passar för mig.

% Justeringar för bildplacering
% Påverkar ALLA sidor
\renewcommand{\topfraction}{0.9}
\renewcommand{\bottomfraction}{0.8}
% Paramatrar för textsidor (inte flottesidor)
\setcounter{topnumber}{2}
\setcounter{bottomnumber}{2}
\setcounter{totalnumber}{4}
% Parametrar för sidor med 2-kolumner
\setcounter{dbltopnumber}{2}
\renewcommand{\dbltopfraction}{0.9}
% Värde som styr minsta tillåtna text med bilder
\renewcommand{\textfraction}{0.07}
% Värden för sidor med flottar
\renewcommand{\floatpagefraction}{0.7}
\renewcommand{\dblfloatpagefraction}{0.7}

Dessa värden fungerar utmärkt för mig att redigera böcker med gott om bilder i olika storlekar och former.

Om man vet vad man gör och vill detaljstyra kan man ändra värdena efter eget huvud. Några saker ska man tänka på. Värdet för floatpagefraction måste vara mindre än värdet för topfraction. Värdet för \setcounter{totalnumber} kan man minska från 4 till 2 eller 3 beroende på vilken typ av bilder man har. Värdet styr hur många figurflottar som maximalt får finnas på en sida. 3 är värdet i grundinställningarna.

Om man lägger in dessa rader i LaTeX-ingressen (Preamblen) får man betydligt liberalare och mer lättarbetade inställningar för bildplacering.

Med de ändrade inställningarna blir resultatet som man väntar sig att en boksida ska se ut

Man kan lägga in stora bilder på en sida utan att texten förskjuts till sidan efter.

Inställningarna fungerar utmärkt i LyX. Eftersom LyX bygger på LaTeX fungerar de ändrade inställningarna där med.

LyXgänget har precis släppt en buggfixversion av LyX, LyX 2.0.1.

Man har inte släppt någon ny version sedan i våras så man har hunnit göra en lång rad buggfixar och förbättringar. Det innebär små förbättringar över hela linjen, alltifrån det svenska språkstödet till bredare och stabilare funktioner. Alla förändringar finns listade här.

När jag installerade den nya buggfixversionen funderade jag över vilka buggar jag sprungit på i LyX. LyX är ett stort och svårt program och jag har självklart inte använt alla LaTeX-paket och specialkommandon som finns. Det finns säkert funktioner och delar av programmet som kan göras bättre.

LyX 2.0 har dock kraschat tre gånger för mig under många hundra timmars användning sedan i våras. Två gånger var då jag använde den nya avancerade sökfunktionen och en gång tror jag det var mer vajsing på datorn än på LyX. Att jag kan komma ihåg antal kraschar visar hur ovanligt det är att LyX kraschar eller beter sig underligt.

Jag har dock aldrig förlorat arbete i LyX. Då det kraschat har det nödsparat de öppna filerna och allt har återskapats då jag startat om programmet.

LyX är ett superstabilt program mycket lämpat för den som arbetar med avancerade och komplicerade texter. Dessutom blir resultatet mycket snyggare än med ordbehandlingsprogram. För mig har LyX blivit det viktigaste programmet och det program jag använder mest.

Ladda ner LyX från hemsidan. Inom några dagar brukar det finnas installationfiler för Windows och Mac. I Linux får man bygga själv tills ens distribution hinner ikapp. Jag förklarar hur man gör det i Ubuntu här.

Om du inte vet vad LyX är så läs vad jag tidigare skrivit om programmet. Eftersom jag numera använder LyX mer än OpenOffice/LibreOffice kommer jag att skriva mer om LyX framöver.