Dec 262011
 

Flattr this!

Jag läste ett inlägg på IDG om att LibreOffice växer i offentlig sektor. Detta kanske inte är så konstigt dels eftersom OpenOffice inte har kommit med någon ny version på ett år och för att Novell som är stort bland företagslösningar är ett av företagen bakom LibO. Offentlig sektor har dessutom krav på sig att sänka kostnader och på öppenhet. Så långt är det inga konstigheter.

Det är kommentarerna jag blir fundersam över. Som vanligt på IDG blir tonläget högt. Det jag reagerar på är två saker:

 

Jämföra kontorsprogram

Artiklar av den här typen utmynnar alltid i jämförelser mellan OOo/LibO och MS Office där MS Office ses som den självklara standarden och OOo/LibO döms ut eftersom det inte fungerar som MS Office.

Jag har använt OOo/LibO i många år och har aldrig känt mig sviken av programmet, men är inte heller mer fanatisk än att jag ser de brister som finns. Jag har genom åren rapporterat flera buggar och skrivit många sura buggkommentarer. MS Office är ett mer moget och välpolerat projekt. OOo/LibO lider av samma sjuka som många andra öppna källkodsprojekt: utvecklarna satsar på att utveckla funktioner och mindre på gränssnitt och användarvänlighet. Jag anser å andra sidan att MS Office lider av samma sjuka som många slutna källkodsprojekt: man lägger till onödiga funktioner som säljargument och produkten blir nedtyngd och oöverskådlig.

I korthet anser jag att Writer är bättre än MS Word. Calc+Base motsvarar Excel, även om programmen är olika. Impress är sämre än Powerpoint och Draw gör vad det ska, men inte mer.

 

Ett villospår…

Sådana jämförelser är dock meningslösa och ett villospår. Den som trivs att arbeta i MS Office eller har behov av överdådet av funktioner ska givetvis skaffa programmet och använda det. Det borde vara självklart att var och en skulle kunna välja det program man trivs bäst i och inte vara tvungen att arbeta i ett visst program.

Missvisande jämförelser mellan program tar fokus från vad det egentligen handlar om: filformat.

 

ODF

Det finns ett öppet, ISO-certifierat filformat, ODF, som alla som vill kan använda. Eftersom standarden är öppen kan alla kontorsprogram använda den. ODF är plattformsoberoende vilket betyder att filer ser likadana ut i Linux, Windows, Mac och BSD. ODF-filer kan öppnas och sparas i alla operativsystem.

Microsoft använder ett eget filformat som man visserligen lyckats muta sig till en ISO-stämpel för, men som inte är plattformsoberoende utan bara fungerar fullt ut i Windows och som i den version Microsoft lanserar har proprietära delar som gör att inget annat program kan använda det. Detta filformat är därför ingen standard utan ett företags försök att skaffa sig monopol.

MS Office har uselt stöd för ODF. Microsoft vill givetvis inte att dokument ska gå att byta mellan operativsystem eller olika kontorsprogram. Det skulle leda till att fler inte skulle vilja betala för ett dyrt och omodernt operativsystem med ett lika dyrt kontorspaket när man kan göra samma saker i gratis operativsystem och fria kontorspaket. Det är på detta sätt man slipper konkurrens.

Notera att Microsoft aldrig tar upp filformat i sin reklam. Självklart vill man istället att användarnas fokus ska riktas mot mer eller mindre nödvändiga funktioner som finns i en ny version av MS Office och inte på om man kan öppna gamla officefiler, skicka filer till andra, om det man skapar i MS Office går att öppna på en annan dator eller i andra program, eller om ens arbete i praktiken tillhör Microsoft.

 

Vinnare

Vi konsumenter skulle bli de stora vinnarna om ODF slog igenom. Vi skulle kunna välja operativsystem och kontorsprogram.Vi skulle kunna välja mellan fria eller ofria operativsystem och mellan öppna och gratis kontorsprogram eller kosta på oss ofria alltefter tycke, smak och plånbok. Vi skulle göra valen själva och programvaruföretag skulle inte välja åt oss.

Valfriheten skulle leda till ökad konkurrens bland operativsystem och kontorsprogram. System och program skulle bli bättre och tillverkare skulle inte kunna bygga upp en dominerande position genom att stjäla användarnas arbete genom att låsa in det i ofria filformat.

Detta skulle leda till prispress och bättre produkter. Därför har jag svårt att ta kommentatorer som säger sig arbeta på företag och som förespråkar MS Office framför OOo/LibO på allvar. Det man egentligen säger är att man vill ha en dyr monopolprodukt framför produkter som konkurrensutsatts och därmed visat sin kvalitet. Man kan fråga sig vad det är för företag dessa kommentatorer arbetar på.

Även om ODF är en öppen standard är det viktigt att förstå att den lämnar plats för programföretag som inte vill licensiera sina program fritt utan hellre vill använda en proprietär licens. Den som anser att MS Office är det bästa kontorsprogrammet kommer att kunna använda det. Fördelen med ODF är att när man skickar filer till en kompis, kollega eller affärsbekant vet man att dokument ser likadana ut och fungerar.

Apr 112011
 

Flattr this!

ODF är det fria filformatet som är motorn i OpenOffice och flera andra kontorsprogram. En av fördelarna med ett fritt filformat är att det är möjligt att gå in och hacka i sina filer. Innehållet är inte kodat eller hemligt.

Jag har tidigare beskrivit hur man kan få till extremt höga sidnummer genom att hacka i sparade filer.

Jag hittade nyligen en blogg som berättar hur man får fotnotsavskiljare i annan färg än svart.

Fotnotsavskiljare är det lilla streck som skiljer fotnoter från huvudtexten. I Writer liksom i de flesta ordbehandlingsprogram är det svart. Det ska vi ändra på...

Denna funktion finns i ODF-formatet, men inte i OpenOffice. Det betyder att man förmodligen skulle kunna göra ett tillägg eller införa funktionen i OOo ganska enkelt. Som det nu är måste man in och hacka direkt i ODF-filen.

Kom ihåg att det är ett hack! Använd bara kopior på filer eller filer du inte är rädd om. Om man gör fel då man hackar direkt i ODF-filer kan det gå helt åt skogen och filen kanske inte längre går att öppna!

Gör så här!

1. Öppna din ordbehandlingsfil, som ska ha filändelsen .odt med ett komprimeringsverktyg som WinZip, WinRar eller likande. För den som inte vet det är ODF-filer i princip bara .zip-arkiv.

2. Överst i mappen har du en fil som heter styles.xml. Öppna den i ett anteckningsprogram. Jag använder Gedit i Linux.

3. Sök på ”style:footnote-sep”. Det är denna inställning som styr fotnotsavskiljaren. Det finns på tre ställen, i alla fall i min testfil. Strax efter förekomsterna finns texten: ”style:color=”#00000”. Det är denna sifferkod man ändrar för att få en annan färg på strecket.

Var försiktig då du hackar direkt i ODF-filer! Ändrar man fel saker kan filen bli förstörd.

Orange som föreslås i bloggen är: ”#FFA500”. Pröva också gärna ”#C22F2F” (rött) eller ”#ACCD8A” (grönt). Man kan variera i det oändliga. I längden blir det lättast om man har ett program där man kan testa färgkoder.

4. Spara filen styles.xml på samma ställe du hittade den. Stäng komprimeringsverktyget och öppna filen i OpenOffice som vanligt. Nu har fotnotsavskiljarna en märklig färg!

Orange fotnotsavkiljare, vad ska det vara bra för?!

Om man verkligen behöver denna funktion eller om det bara är onödigt lull-lull är en annan fråga. Det går att göra och det kan finnas lägen då man vill ha en annan färg på fotnotsavkiljaren.

Om man vill ha en fotnotsavkiljare i annan färg föreslår jag att man sparar ett ändrat dokument som en dokumentmall som man använder för nya dokument. Då slipper man hacka i ODF-filer varje gång man vill pynta.

Åter en gång: Ta det försiktigt då du hackar direkt i ODF-filer! Ändra bara på de saker som jag föreslår och lek inte med viktiga filer (och framför allt: skyll inte på mig om du ställer till det…)!

Nov 282010
 

Flattr this!

  • ODF är det format som OpenOffice använder för att spara filer. Det är öppet och väldokumenterat. Filformatet är skapat för att vara en standard och öka möjligheter till samarbete mellan olika kontorsprogram. Filer är framtidssäkra och man kan välja vilket program man vill använda. Filformatet är alltså inte knutet till OpenOffice utan vem som helst kan använda det. ODF är en ISO-standard. Valfrihet och framtidssäkring gynnar privatpersoner, företag och myndigheter. Det leder till lägre kostnader och samarbetsmöjligheter.
  • OOXML är det filformat som Microsoft Office använder. Det är också ett ISO-format. Det är visserligen dokumenterat, men innehåller hänvisningar och tillägg till proprietära delar som tar bort öppenheten. OOXML är ett Microsoftprojekt skapat för att gynna Microsofts intressen.

ODF-Alliance

Jag hittade nyligen detta intressanta dokument från ODF-alliance, en organisation bakom ODF, som ger en bakgrund till ODF och OOXML.

Dokumentet sammanfattar hur Microsoft lyckades kuppa igenom OOXML som en ISO-certifierad standard.

Microsoft skapade OOXML snabbt för att leva upp till de krav främst EU började framföra om att standardisera dokument. Microsofts såg till sina egna intressen, hur Micorosft Office fungerar och samarbetade inte med andra aktörer. OOXML blev ogenomtänkt och har stora brister. Det är skapat för att bevara MS Office marknadsposition, inte för att öka standardisering, valfrihet och samarbetsmöjligheter.

Microsoft fick till att börja med underkänt för OOXML. Därför introducerade man en ”Transitional” och en ”Strikt”  version av OOXML, där den strikta är den godkända standarden. Microsoft lovade att snabbt implementera den ”strikta” varianten av OOXML. Detta har man inte gjort utan man använder fortfarande ”Transitional”.

Därför råder det förvirring för hela OOXML-projektet. Inte ens Microsofts MS Office använder filformatet. Förutom Microsofts egna program finns det små förutsättningar att något annat program kan använda ”Transitional” formatet fullt ut, eftersom det är länkat till proprietära delar som ingen annan än Microsoft kan utnyttja. Hela tanken med standardisering är därmed borta och OOXML är ett dött filformat. OOXML är en ISO-standard ingen använder och förmodligen ingen kommer att använda.

Partsinlaga?

Om man vill kan man se dokumentet från ODF-Alliance som en partsinlaga och inte godta argumenten mot varför OOXML är ett dåligt filformat. Det är ju självklart att ODF-Alliance befordrar sitt eget filformat och kritiserar konkurrenter. Då kan man istället titta på tekniska aspekter av filformaten. Jag hittade denna blogg som jämför ODF och OOXML.

En så vanlig detalj som hur färg på bokstäver och textjustering kodas i XML filerna visar varför OOXML aldrig kan bli en standard. OOXML, eller rättare sagt MS Office, kodar färger på helt olika sätt beroende på vilken modul i MS Office man använder. Det är så de olika programmen i MS Office fungerar. De är skapade på olika sätt utan en tanke på att vara standardiserade.

Jag lånar en tabell från bloggen och markerar de tre olika sätt som OOXML kodar färg respektive justering beroende på vilket Microsoftprogram man använder. Notera att ODF använder samma kodning för färg och justering oberoende av OpenOfficemodul eller annat program man använder.

Felet med OOXML är att sådan variation för hur vanliga egenskaper kodas inte kan utgöra en standard. I begreppet standard ligger saker som standardisering och förenkling, inte att filformat är icke-standardiserade och att samma egenskaper kan kodas på olika sätt. Om inte förlorar ordet Standard sin mening.

Det innebär att det enda program som utan problem kan använda OOXML är just MS Office, det vill säga det program som råkar ha just de egenheter som gör att filer sparas på ett detta sätt. Om andra program ska använda OOXML fullt ut måste de vara uppbyggda på samma sätt som MS Office. Detta tillåter givetvis inte Microsoft. Därmed blir det i praktiken omöjligt för något annat program att fullt ut använda OOXML.

Detta och hundratals andra små egenheter med OOXML, är förklaringen till varför import/exportfiltren i OpenOffice och andra kontorsprogram har problem med att läsa och spara OOXML-filer. Det går helt enkelt inte att koda filerna på rätt sätt.

OOXML är ingen standard. Det är en inlåsningsstrategi.

Detta är skillnaden mellan ett öppet standardiserat filformat som ODF och ett ”öppet” icke-standardiserat filformat som OOXML!

Mar 222010
 

Flattr this!

OpenOffice Writer har en begränsning vad gäller sidnummer. Ett dokument kan inte börja med ett sidnummer högre än 9999. Om man försöker ställa in ett högre sidnummer får man ett mystiskt felmeddelande.

Är det sidorna i min självbiografi som spillt över?

Om man börjar på sidan 9999 kan man fortsätta att skriva. Sidnumren löper på som vanligt även efter sidan 10 000.

Kapitel 2 i min självbiografi kommer att börja på sidan 52315 (OBS Absolut inget skämt!). Hur löser man detta?

Som så många gånger går det lura OpenOffice. Den här gången måste vi trixa riktigt avancerat. Sanningen å säga går det i slutänden inte att lösa problemet.

För att börja ett dokument på ett sidnummer högre än 9999 gör man så här:

Spara ner dokumentet du vill numrera. Öppna det med ett arkivverktyg till exempel Winzip i Windows eller Arkivhanteraren i Linux. Leta reda på filen content.xml. Detta dokument innehåller större delen av ditt dokument med inställningar.

Så här ser dina OpenOffice filer ut inifrån. ODF-formatet är egentligen zip-filer. Filen content.xml innehåller det mesta av dokumentet.

Öppna content.xml i ett program som kan redigera xml-filer. I Ubuntu använde jag gedit. Jag tror notepad i Windows duger.

Leta reda på ”Style page number” och dess värde.

Värdet för Style page number anger vilken sida dokumentet börjar på. I mitt fall 9999. Normalt sett börjar dokument med sidan 1. Jag har censurerat några rader. De är själva texten i dokumentet.

I ett dokument som börjar på sidan 1 är detta värde 1. Ändra värdet till det sidnummer du vill börja på. I mitt fall 52315.

Jag ändrar värdet till det sidnummer jag vill att dokumentet ska börja på. I mitt fall 52315.

Spara och stäng Arkivverktyget.

Öppna nu dokumentet i Writer. Tyvärr fungerade inte tricket fullt ut. Det absolut högsta sidnummer som ett dokument kan börja på är 32 767 (vad annars?).

Det högsta nummer man kan starta ett dokument på i Writer är 32767. Detta verkar inte gå att komma runt.

Därefter kan man fortsätta skriva och sidorna numreras som de ska.

Man kan skriva mer än 32767 sidor i ett dokument. Frågan är hur långt ett dokument kan bli...

Eftersom jag inte kan få sidnumren rätt har jag bestämt att lägga ner min självbiografi. Det känns litet bittert efter femton års oavbrutet skrivande, dag som natt, att behöva ge upp på grund av en bugg i OpenOffice. På sätt och vis kanske det trots allt är bäst. Jag borde först skaffa mig ett liv innan jag skriver om det.

Vad det absolut maximala sidnumret i Writer är vet jag inte. Jag har inte sett någon dokumentation om det. Det skulle vara roligt onödigt vetande att känna till. En annan fråga om man arbetar med så stora dokument är vad som knasar ut först: Datorn, OpenOffice eller man själv.

Övningen kan synas meningslös. Det är ytterst få dokument som är i behov av att börja på sidnummer högre än 32767 eller ens 9999. Anledningen att jag skrev om det är för det första att det ibland är nyttigt att spekulera över evigheten. För det andra är det ett exempel på hur man genom det öppna ODF-filformatet har komplett tillgång till sina filer. Man kan med enkla medel ändra på nästan allt.

Det är du som äger dina dokument!

Jan 062010
 

Flattr this!

Det värsta som kan hända är om ens filer blir korrupta eller datorn kraschar när man arbetar i ett viktigt dokument. Jag råkade hitta den här sidan. Den tar upp i stort stort sett allt man kan göra för att återställa skadade OpenOffice filer och var man kan leta för att hitta förlorad data från OpenOffice filer. Sidan är guld värd då olyckan är framme. alla som använder OpenOffice borde bokmärka den!

OpenOffice är inte ömtåligare än andra kontorsprogram. Tvärtom. Fördelen med OpenOffice är att filer sparas i ett öppet, okodat format. Innehåll i dokument sparas komprimerat. sparade filer går att öppna med ett komprimeringsverktyg och en webbläsare. Program som använder proprietära format kodar som regel filer. Blir det fel på en sådan, är det ofta omöjligt att rädda innehållet.

Det finns saker man kan göra för att förebygga risken att förlora data om olyckan är framme.

1. Spara alltid i OpenOffices eget format, ODF. Det är bara med detta format som de inbyggda funktionerna för att rädda data fungerar. .doc är ett kodat format. Blir det fel på en sådan fil är den sannolikt förlorad för alltid.

2. Utnyttja OpenOffice system för säkerhetskopiering/automatspara. Inställningarna finns under Verktyg – Alternativ – Ladda/Spara – Allmänt. Man kan välja att bocka i Skapa alltid säkerhetskopia och/eller Spara återställningsinformation var … minut. Punkterna ersätter man med ett lämpligt tidsintervall.

Rödmarkeringarna visar var man kan ställa in för att ta säkerhetskopior och låta OOo spara automatiskt

Funktionerna arbetar på olika sätt. Säkerhetskopian skapas i mappen backup i din användarmapp. Den uppdateras när du själv sparar dokumentet. Backupen blir då den förra versionen du sparade. Om du väljer att automatiskt spara återställninsinformation, sparar OOo dokument med vissa tidsintervall. OOo skriver då över säkerhetskopian med den nya versionen. Ett litet irritationsmoment är att OOo hoppar till det ställa markören befinner sig. Man ska tänka igenom hur man arbetar då man ställer in funktionerna

  • Vill man kunna återställa tidigare versioner, bör man använda skapa säkerhetskopia men inte spara återställningsinformation.
  • Vill man kunna återställa dokument till senast möjliga tidpunkt, ska man bocka för spara återställningsinformation med en passande tidsintervall.

3. De flesta tillfällen då data förloras, beror enligt min erfarenhet inte på dåliga program eller dåliga datorer, utan på den mänskliga faktorn. Spara ofta. Spara varje gång du tar blicken från det du arbetar med. Spara och stäng ner program om du ska lämna din dator en längre stund.

Ta backuper som du sparar på annat ställe än på din hårddisk.

Undvik att gå in i Vilo- eller Vänteläge på en dator med OpenOffice (eller något annat program) öppet. Detta är att bjuda in till att de filer man arbetar med skadas. Spara istället och stäng ner program innan du låter datorn vila. Särskilt gäller detta för bärbara datorer där man ofta genom att stänga locket kan försätta datorn i Vänte- eller Viloläge. Beroende på datorns minneskapacitet, batterikapacitet, vilka program man arbetade i och ren otur, är det ofta bara en tidsfråga innan man förlorar data.

Dec 152009
 

Flattr this!

När man frågar IT ansvariga vad de betalar i IT-Kostnader tar de oftast stolt fram kvitton för inköpt programvara och licenser. De kan på kronan ange hur mycket pengar man spenderat.

Denna summa är fel. Kostnaden för program och licenser är inte det man har investerat i IT. Det är en avgift för att alls kunna göra affärer och kommunicera med omvärlden. Den erlagda avgiften ger inga konkurrensfördelar eller hjälper till att sälja firmans produkter.

Den verkliga kostnaden är det arbete medarbetare lagt ned för att skriva dokument, göra presentationer, dokumentmallar, kalkylark och databaser.

Det kan ta en stund att inse att detta är ett bättre sätt att räkna kostnader för IT. Då man gjort det kan man dra olika slutsatser.

Man kan konstatera att kostnaden för program och licenser är en mycket liten del av IT-kostnaden. Den stora kostnaden är den tid det tagit att skriva de dokument som säljer firmans produkter. Den lilla delkostnaden gör att man kommer till slutsatsen att man lika gärna kan fortsätta betala licenser för program. Det innebär i de flesta fall bland annat MS Office.

Man kan också dra slutsatsen att de stora kostnaderna för IT inte ska hämmas av att man använder program man inte har någon insyn i hur det fungerar under ytan. De dokument som utgör den egentliga investeringen, ska inte sparas i ett slutet och låst format. Man ska inte behöva betala licens för att få lov att läsa dokument man själv har skrivit. Licenser kan plötsligt upphöra eller förändras. Detta hände nyligen för MS Word 2003. Även om detta sägs vara en bugg, är det en del av systemet. Filformat och program ändras för att tvinga användare att betala och uppgradera. Du har ingen garanti på att du i framtiden kan komma åt vad du själv har skrivit.

Vilken slutsats man drar beror på vilken inställning man har till fri programvara. Hur man ser på fri programvara beror i sin tur på hur man ser på äganderätten till vad man själv har skapat. Är det inte så viktigt att äga det man skapat, betalar man licens så att någon annan avgör frågan åt en. Om man anser att äganderätt är central, väljer man program med öppen källkod och som sparar filer i fria filformat.

I ett litet större perspektiv är det inte så konstigt att filändelser som standard är dolda i Windows. Filändelser är de sista bokstäverna i filnamnet som markerar vilket format filen har, till exempel: .odt .doc .png .pdf och så vidare. Det är den viktigaste delen av filnamnet. Ändelsen avgör vem som äger filens innehåll. Microsoft vill dölja detta så att användare av MS Office inte ska reflektera för mycket över äganderätt och vad det innebär att betala licens för MS Office.

Nov 142009
 

Flattr this!

Min bloggkollega Urban Anjar har startat en ny trevlig blogg: Ubuntu från början. Där skriver han enkelt om datorer och fria program. han skriver till exempel om ordbehandlingsprogrammen AbiWord och OpenOffice som alternativ till dyra program. Urban Anjar har även haft en omröstning om bästa gratisprogrammet. Resultatet är ännu inte färdigt. Även TkJ skriver om att han då och då använder AbiWord och Openoffice  då han inte har tillräckligt med licenser för MS Office.

Det är jättebra att öppna program diskuteras. På så sätt sprids kunskap. Ofta brukar diskussioner om öppna kontorsprogram sluta i jämförelser med det som många uppfattar som det enda alternativet: MS Office.

Sådana diskussioner är överspelade. OpenOffice, AbiWord och KOffice är fullvuxna program. Det finns dock starka intressen som vill att vårt fokus ska ligga på om ett enskilt program har en viss funktion, som knappast någon använder, eller inte.

Det som istället borde diskuteras är istället om något de flesta inte ägnar en tanke: filformat.

Under de senaste åren har flera företag utvecklat det öppna filformatet ODF till en ISO-standard. Det används i OpenOffice och stöds bland annat av AbiWord och KOffice. Att formatet är öppet innebär att dokumentationen är tillgänglig. Alla som använder standarden kan utveckla fullt stöd för det. Filer går att öppna i alla program som stödjer formatet. Ett företag kan inte göra så att filer bara kan öppnas med deras program. Filer sparas som komprimerade dokument. De går att öppna med ett zip-program och en webbläsare. Man har tillgång till innehållet i sina dokument utan att installera ett kontorsprogram. Allt sammantaget gör att filformatet är framtidssäkert. De filer man sparar idag kommer att gå att öppna om flera år med många program.

Microsoft har å sin sida lanserat sitt OOXML-format. Det är det format som ”används” (se nedan) i MS Office 2007. Tekniskt liknar det ODF-formatet. Microsoft har lyckats att mer eller mindre kuppa igenom det som ISO-standard. Att Microsoft utvecklat en öppen ISO-standard låter väldigt bra.

Det är kanske till och med är litet för bra. Dokumentationen över OOXML är ytterst komplicerad. Standarden ska stödja Microsofts alla äldre filformat med varianter och buggar. Sammanlagt är dokumentationen på över 6000 sidor. I praktiken innebär det att inget annat programvaruföretag kan utveckla program för standarden.

Ännu bättre blir det sedan det kommit fram att Microsoft inte använder sitt eget format. Filer sparade i MS Office 2007 har nämligen proprietära tillägg som inte är öppna. Därmed hindrar man effektivt alla andra programföretag att nå kompatibilitet med MS Office, även om de skulle lägga ner åratal för att anpassa sig till det ”öppna” OOXML-formatet. Ett filformat som kuppats igenom, med en så snårig dokumentation att ett enda företag kan använda det, men som inte ens används av det företaget, ska kallas för vad det är: Kalkon!

Kontorsprogram eller kalkon?

Kontorsprogram eller kalkon?

Det är så här man låser in kunder och hindrar dem från att gå över till alternativ. De hemliga tilläggen till OOXML kommer att förändras då Microsoft släpper nya versioner av Office. Man tvingar då företag, offentlig sektor och privatpersoner att uppgradera för att få kompatibilitet mellan nya och gamla filer. Så säljer man program en gång till!

Microsoft påstår att man stödjer ODF. Också detta gör man litet för bra. Det är sant att man i senaste servicepaketet till Office 2007 infört stöd för ODF. Det är lika sant att Calcfiler blir förstörda om man sparar dem i Excel. Detta är givetvis för att avskräcka kunder att välja alternativ till MS Office.

Var och en måste avgöra om man ska man fortsätta gynna ett monopolliknande företag och låsa in sig med ännu ett lås. Sparade filer kommer inte att vara framtidssäkra och man kommer att ha stora problem med att använda andra program eller filer skapade i annat än MS Office. För detta betalar samhället smått astronomiska belopp i licensavgifter till Microsoft.

Alternativet är att gå över till program som stödjer ODF. När man har gjort det kan man börja gräla om vilket program man vill använda. Jag kan använda KWord. Min kollega OpenOffice. Någon annan använder AbiWord. Vi kan byta filer när vi vill. Vi kan arbeta i Linux Mac eller Windows. Vem vet, kanske en dag det till och med blir möjligt att använda MS Office!

Detta är den fråga alla borde besvara när de väljer kontorsprogram!

Filformat är komplicerade. Det finns mängder med inlagor från alla parter. Att det är förvirrat och svårt beror givetvis på att enorma summor pengar står på spel. Office är Microsofts mjölkko som man vill fortsätta mjölka. Därför finns det starka intressen för att fokus ska flyttas till andra saker än filformat. Den som vill läsa mer kan börja med Wikipedia och länka sig vidare därifrån:

OM ODF

OM OOXML

Okt 232009
 

Flattr this!

1899 skaldade Verner von Heidenstam:

”Det är skam, det är fläck på Sveriges banér

att medborgarrätt heter pengar.”

Han skrev för att driva på kampen för allmän och lika rösträtt. Antal röster man hade beräknades efter hur rik man var.

2009 skriver CryingFreeman om att man i en statlig rapport har man kommit fram till att:

”Mer likvärdiga konkurrensvillkor på programmarknaden skulle kunna uppnås genom krav på enbart öppen källkod i offentliga upphandlingar”.

Crying Freemans inlägg är en reaktion på att ordföranden i Microsofts partnerförening, Valentino Berti, har skrivit ett brev till infrastrukturminister Åsa Torstensson i vilket han sågar rapporten. CryingFreeman underkänner Valentino Bertis argument.

Det finns flera bottnar i skillnaderna mellan öppen och proprietär programvara som blir tydliga i Berti Valentinos argument.

De bygger i slutänden på undergångsvisionen: ”Om offentlig sektor gick över till att enbart använda öppen källkod skulle det skapa kaos i näringslivet. Det skulle skada både it-industrin och den offentliga it-verksamheten […]”

Naturligtvis kommer inte kaos att utbryta om man väljer att sluta köpa program från Microsoft. Om företag använder proprietära program för att de tror att de kan tjäna mer pengar har jag inget att säga om. I offentlig verksamhet borde öppen programvara vara en självklarhet. Varför det?

Myndigheters beslut och andra offentliga handlingar sparas ofta som datafiler. Genom att använda öppen källkod kan man genom fria program gratis ta del av och kontrollera vad som beslutats. I slutänden är detta kärnan i den svenska offentlighetsprincipen och i att vara medborgare.

Format för hur datafiler lagras har ändrats. Vem kan idag öppna tjugo år gamla filer utan problem? Hur ska historiker och samhällsvetare kunna studera vad svenska myndigheter beslutar idag om hundra år?

Fria filformat är i allmänhet enkelt uppbyggda. Dokumentationen är öppen. Hur filer är sparade är ingen hemlighet. Så långt som möjligt är filformat därmed framtidssäkrade.

Proprietära program sparar oftast filer i ett hemligt format. Filformatet är en del av affärsidéen. Kunden ska vara tvungen att använda programmet man säljer för att kunna arbeta med sina dokument. Om inte detta räcker gör man med jämna mellanrum förändringar i det hemliga sättet att spara filer. Nya filer kan sedan inte öppnas av gamla program. Man tvingar kunden att uppgradera för stora pengar. Microsoft Office 2007 är typexemplet.

Med hemliga filformat som byts ut vart femte år är vi nästan garanterade att inga offentliga handlingar kommer att gå att läsa om några decennier.

Proprietära program kostar pengar. Att man vid Högskolor och Universitet vill att uppgifter lämnas in som datafiler sparade i Microsofts proprietära format medför att studenter måste investera i datorprogram de inte behöver. Det finns fullgoda fria och gratis alternativ man borde använda istället. De studenter som inte vill, eller har råd, att köpa Microsofts program får svårt att klara kurserna. Den svenska traditionen med fri utbildning för alla undermineras.

Valentino Berti värnar om demokratin när han vill begränsa inflytandet från förespråkare för öppen källkod. Dessa få fanatiker har fått alldelses för stort inflytande. Att någon alls lyssnar på dem bygger på, som han själv så träffande formulerar det, att: ”De flesta har väldigt lite kunskap om it.” Så länge okunskapen består kan Microsoft fortsätta att tjäna pengar.

Vad är det för demokrati man vill värna? Den bygger på att bara de med Microsoftprogram ska kunna ta del av myndigheters beslut och handlingar. Dessa blir efter några år automatiskt hemligstämplade då Microsoft bestämmer att det är dags att uppgradera. De som inte använder Microsoftprogram ska ha det svårt att skaffa sig en högre utbildning och därmed chansen att nå ledande positioner i samhället.

Man köper sig medborgarrätt genom att betala licensavgift till Microsoft.

Heidenstams dikt är lika aktuell 2009 som 1899.

Okt 152009
 

Flattr this!

Vad gör man om man börjat använda OpenOffice men har en massa MS Office-filer i datorn? Man kan givetvis öppna filerna en och en och spara om dem i OpenOffice formatet ODF. ODF är det format man bör använda då man arbetar i OpenOffice. ODF har fördelar som att filer går att öppna i en webbläsare och att de går att öppna i många program. Filerna blir dessutom betydligt mindre än MS Office filer.

Man kan på ett smart sätt göra det enkelt för sig och konvertera alla sina MS Office filer på en gång.

Jag har en mapp med MS Word dokument, .doc filer, jag vill konvertera. Den ligger på mitt skrivbord. Jag kallar mappen Test. Klicka på bilderna för att förstora dem!

Innehållet i mappen Test, MS Office filer i formatet .doc

Innehållet i mappen Test, MS Office filer i formatet .doc

Gör så här:

Gå in på menyn Arkiv – Guider – Dokumentkonverteraren…

I det första fönstret ställer du in vilken typ av filer du vill konvertera. Man kan välja filer från Staroffice eller Microsoft Office. Jag vill konvertera MS Word filer och ställer in som på bilden. Klicka på Nästa.

Ställ in filtyper du vill konvertera!

Ställ in filtyper du vill konvertera!

I nästa fönster ställer du in vilka mappar du vill konvertera dokumenten i. Du kan konvertera alla dokument på din dator. Man kan även konvertera malldokument. Jag föreslår att man tar det försiktigt och konverterar mapp för mapp, åtminstone i början. Jag avmarkerar därför malldokument och bläddrar fram mappen Test. Man kan välja var man vill ha de konverterade dokumentkopiorna. Jag väljer samma mapp. Inställningarna blir som på bilden. Klicka på Nästa

Ställ in vilka filer du vill konvertera, ange sökvägar och mappar, eller konvertera all filer på datorn med en gång!

Ställ in vilka filer du vill konvertera, ange sökvägar och mappar, eller konvertera alla filer på datorn med en gång!

Man får en sista varning. Kontrollera att allt är rätt. Klicka på konvertera.

Man får en sista varning. Kontrollera dina inställningar noga!

Man får en sista varning. Kontrollera dina inställningar noga!

Några sekunder senare får du följande rapport.

man får en slutrapport. Eftersom jag använder Openoffice gick allt bra!

Man får en slutrapport. Eftersom jag använder Openoffice gick allt bra!

När jag nu öppnar min mapp har jag kvar de gamla MS Word dokumenten, .doc filer. Förutom dem har jag nya dokument i ODF formatet, som kallas .odt i Writer. Det är de konverterade filerna jag ska arbeta med. De gamla MS Wordfilerna kan jag kasta då jag kontrollerat att jag kan öppna .odt filerna i Open Office.

Slutresultatet. Det finns nya ODF filer i mappen test. använd dessa då du arbetar i OpenOffice!

Slutresultatet. Det finns nya ODF filer i mappen test. använd dessa då du arbetar i OpenOffice!

Aug 082009
 

Flattr this!

Många använder öppen programvara för att den är gratis. Andra använder öppen programvara för att den är bra. När jag får fundera en stund blir det tyngsta skälet för att jag använder öppen programvara äganderätt.

Jag ska förklara vad jag menar. De texter jag skrev på min dator för 15 år sedan kan jag idag knappt öppna. De program jag använde då finns inte längre. Mina filer går inte att öppna i nya program. Program brukar spara dokument i speciella format. Det är den lilla ändelsen med en punkt och några bokstäver sist i filnamnet. Filformat kan vara speciellt för ett program som gör att man bara kan öppna filerna med just det programmet. Det gör att man blir låst vid det programmet. Man kan verkligen fråga sig om det är jag eller det datorprogram jag använde för 15 år sedan som äger min text.

Så fungerar det inte i det OpenOffice med öppen källkod. När man sparar ett dokument i OpenOffice kodar man det inte till ett filformat utan man trycker egentligen bara ihop, komprimerar, dokumentet.

Jag ska visa vad jag menar. Om du inte vill testa på någon viktig fil så skriv in litet stycke text i ett nytt OpenOfficedokument och spara det till exempel på skrivbordet. Kalla det test.

  1. Byt namn på den från test.odt till test.zip. Beroende på vilket operativsystem du använder gör du på litet olika sätt. Ofta högerklickar man på filen och får upp en meny.
  2. Dubbelklicka på .zip-filen. Om du har ett komprimeringsprogram som det fria 7zip http://www.7-zip.org/ öppnas filen.
  3. Dubbelklicka på filen content.xml, trolleri…

Om allt fungerar öppnas dokumentet i din webbläsare. Inte särskilt snyggt och med en massa kryptiska tillägg. De andra filerna i .zip arkivet innehåller information om format och inställningar. Man kan byta tillbaka filändelsen från .zip till .odt så öppnas dokumentet som vanligt i OpenOffice.

Det är kul att kunna imponera på folk genom att göra det svårt för sig och öppna dokument i arkivprogram och webbläsare. Har man någon nytta av det?

Om OpenOffice skulle krascha kan det här vara sista utvägen att rädda skadade filer som inte går att öppna på annat sätt. Testa metoden innan du slänger filer som verkar vara totalförstörda.

Den stora nyttan heter äganderätt. Det är jag som äger mitt dokument. Jag kan öppna det bara jag har ett komprimeringsprogram och en webbläsare. Om OpenOffice läggs ner kan jag fortfarande öppna mina filer.

Man kan aldrig vara säker på vad som händer i framtiden. Jag tror dock att jag har större chans att om 15 år öppna de texter jag skriver idag i OpenOffice än vad jag har att öppna de filer som jag skrev för 15 år sedan. .zip och .xml är stora universella format som kommer att finnas kvar och vara bakåtkompatibla under lång tid.

Det är jag som äger mina dokument!