Mar 312014
 

flattr this!

För den som behärskar engelska (eller tyska eller franska) finns här en bra introduktion till AOO/LO Writer speciellt riktad mot studenter. Som student använder man ofta ordbehandlingsprogram för att att skriva uppsatser eller papers och man använder funktioner som Innehållsförteckning, fotnoter, kapitelnumrering med mera. Eftersom det är fler än studenter som använder sådana saker har många nytta av guiden.

Guiden börjar med grundläggande saker, men går igenom det mesta man behöver för att skriva en snygg uppsats och få så mycket hjälp som möjligt av Writer.

Guiden är gratis och finns att ladda ner i flera olika format: PDF, .odt och .txt.

Jag tycker det är synd att det inte finns någon liknande guide på svenska. Ett lämpligt projekt för en god pedagog med tid över som vill sprida fri programvara!

Sep 122013
 

flattr this!

En del tror att Linux bara är till för kodknackande nördar och att det saknas program vanliga program. Detta stämmer inte och det finns ett stort utbud av utmärkta program för vanliga användare.

 

Eftersom Linux bygger på öppen källkod är programmen gratis och man får lov att installera dem på hur många datorer man vill och fritt sprida dem vidare. Man slipper krångla med hopplösa licenser och att läsa det finstilta om vad man får och inte får göra.

 

För ordbehandling finns bland annat:

 

Apache OpenOffice Writer

Gamla OpenOffice med ny huvudman, Apache Foundation. Ett komplett och avancerat kontorspaket med ordbehandling, kalkyl, databas, teckning och presentationsmoduler. Man kan göra mer saker än man kan drömma om.

 

AOO 4 finns ännu inte på svenska men har ett smidigt verktygsfält till höger

AOO 4 finns ännu inte på svenska men har ett smidigt verktygsfält till höger. Writer kan allt man behöver och mycket mer!

 

Fördelar: Stabilt och kraftfullt. OOo har funnits länge och koden är väl beprövad

Nackdelar: Senaste versionen (AOO 4) finns inte på svenska

 

LibreOffice Writer

Resultatet av ett uppror bland OpenOfficeutvecklare. I stort sett samma program som AOO. Det som skiljer är att LO tar det de vill från AOO och lägger till egna funktioner. Det innebär att skillnaderna kommer att växa mellan projekten.

 

LibreOffice Writer är i stort sett samma program som AOO Writer. Verktygsfältet finns för den som vill experimentera

LibreOffice Writer är i stort sett samma program som AOO Writer. Verktygsfältet finns för den som vill experimentera

 

Fördelar: Högt utvecklingstempo, återfinns som standard i de flesta Linuxdistributioner och därmed enkelt att installera om det inte finns från start

Nackdelar: Nya versioner kan vara pinsamt buggiga

 

AbiWord

Gnomeprojektets ordbehandlingsprogram. Om man inte vill ha ett komplett kontorspaket med moduler man aldrig använder är AbiWord ett bra alternativ. Det har tillräckligt med funktioner för de allra flesta. Om man tycker att man snubblar över alla specialare i AOO och LO Writer ska man ta en titt på AbiWord!

 

AbiWord är ett snabbt, smidigt och enkelt ordbehandlingsprogram som har alla de vanligaste funktionerna

AbiWord är ett snabbt, smidigt och enkelt ordbehandlingsprogram som har alla de vanligaste funktionerna

 

Fördelar: Liten och smidig ordbehandlare som dock är förvånansvärt kraftfull och kompetent

Nackdelar: Utvecklingen verkar för närvarande gå litet på sparlåga.

 

Calligra Words

KDE-projektets ordbehandlingsprogram. Kan installeras enskilt eller som del av ett stort kontorspaket, nästan lika avancerat som AOO och LO. För den som vill ha en litet mindre men specialiserat ordbehandlingsprogram finns Calligra Author som vänder sig speciellt till författare

 

Calligra Words är ett trevligt program som tyvärr känns litet ofärdigt

Calligra Words är ett trevligt program som tyvärr känns litet ofärdigt

 

 

Calligra Author ser nästan exakt identiskt ut med Calligra Words och skillnaderna är ganska små. Det hade varit roligt om Author (och varför inte Calligra Words) fortsatte utvecklas speciellt för författare!

Calligra Author ser nästan exakt likadant ut som Calligra Words. Det hade varit roligt om Author (och varför inte Calligra Words) fortsatte utvecklas speciellt för författare!

 

Fördelar: Viss inriktning mot layout och den som arbetar mycket med bilder i texter ska ta sig en titt. Stark integration med andra delar av Calligras kontorsprogram. Nytänkande vad gäller arbetsmiljö med verktygsfält till höger. Calligra Author kan fungera bra för skribenter med speciella krav. Helt integrerat i skrivbordsmiljön KDE

Nackdelar: Känns delvis ofärdigt och har brister. Dålig dokumentation. Blir en stor installation om man inte kör KDE

 

FocusWriter

Ett annorlunda ordbehandlingsprogram. Saknar många funktioner men är specialiserat på just skrivande. Jag tror att FocusWriter är suveränt antingen för den som vill skriva enkla snabba saker (som det här blogginlägget) eller för den som vill skriva seriöst och inte vill distraheras av 2 miljoner onödiga funktioner. Alla andra bör leta någon annanstans.

 

FocusWriter är snyggast i klassen! Det är enkelt att få till en vacker arbetsmiljö. FocusWriter fungerar kanske bäst för enkel eller avancerad ordbehandling. Allt däremellan gör man kanske bättre i andra program

FocusWriter är snyggast i klassen! Det är enkelt att få till en vacker arbetsmiljö. FocusWriter fungerar nog bäst för enkel eller avancerad ordbehandling. Allt däremellan gör man kanske bättre i andra program

 

Fördelar: Snabbt och enkelt. Har flera roliga och användbara specialfunktioner. Snyggast i klassen!

Nackdelar: Den som behöver tabeller, sätta in bilder, skriva ut textsidor som ser vettiga ut eller göra grundläggande layout ska välja ett annat program

 

LyX

LyX är inget riktigt ordbehandlingsprogram utan en dokumentprocessor. Vad skillnaden består i är svårt att förklara. Enkelt förklarat arbetar man på en högre nivå med separat inskrivning av text och layout. Texten skriver man själv och datorn tar hand om layouten. Bygger på LaTeX.

 

Jag har gått över till LyX för allt litet mer avancerat skrivarbete. För den som skriver mycket och akademiskt är LyX ett mycket bra val. Mina böcker har blivit mycket bättre!

Jag har gått över till LyX för allt litet mer avancerat skrivarbete. För den som skriver mycket och akademiskt och inte har något emot att lära sig svåra saker är LyX ett mycket bra val. Mina böcker har blivit mycket bättre!

 

Fördelar: Resulterar i mycket snygga PDF-filer. Mycket flexibelt och kraftfullt

Nackdelar: Svårt att lära sig. Dålig kompatibilitet med vanliga ordbehandlingsprogram

 

Texteditorer

Program som Kate, Gedit med flera är i första hand framtagna för programmering. De är dock även förvånansvärt kompetenta ordbehandlingsprogram. Sparar som regel i .txt format som kan öppnas av många program.

 

Texteditorn Kate kan användas till det mesta. Det här är en litteraturlista i BiBTex för LyX. Man kan dock också skriva vanliga texter

Texteditorn Kate kan användas till det mesta. Det här är en litteraturlista i BiBTeX-format för LyX. Man kan dock också skriva vanliga texter och texteditorer har smarta specialfunktioner man kan ha stor nytta av som skribent

 

Fördelar: Många specialfunktioner, snabba och enkla

Nackdelar: Saknar många av kontorsprogrammens tyngre funktioner

 

Varför ska man välja?

Om man kör en någorlunda stor Linuxdistribution bör de flesta programmen finnas att installera från pakethanterare eller programcentral. Ett undantag är AOO där man som regel får ladda ner installationsfiler.

Alla program har sina för- och nackdelar och passar bra för olika användare. Eftersom programmen är gratis är det bara att prova sig fram tills man hittar rätt för sitt eget sätt att arbeta.

Det finns ännu fler ordbehandlingsprogram för den som letar. Exempel är minimala texteditorer liknande FocusWriter där det finns flera alternativ.

Eftersom de riktiga ordbehandlingsprogrammen (inte LyX och vissa texteditorer) använder filformatet ODF (filändelsen .odt för textfiler) kan man växla mellan program och använda olika för olika delar av arbetsprocessen. Man kan anteckna i FocusWriter, skriva i AOO eller LO Writer och fixa layout i Calligra Words. Det är detta som är tanken med ODF. Det är ett öppet standardformat alla program kan använda om utvecklarna vill. Det gör att vi som användare kan välja vilket verktyg vi vill använda.

Det man ska se upp med är att tillämpningen av ODF skiljer sig åt mellan program och man blir ofta av med layout och en del specialfunktioner då man växlar mellan program.

 

Bara Linux?

Nästan alla dessa program finns för andra operativsystem som Windows och MAC. Då får man som regel ladda ner och installera programmen från respektive hemsida. Det gör att man kan ta med sig sitt arbete då man byter dator och att man kan fortsätta arbeta med sina filer i sitt favoritprogram.

Flera av programmen går också att köra från ett USB-minne till exempel i PortableApps. Man kan ta med sig kontoret i fickan!

 

 

Mar 212013
 

flattr this!

Jag läste en intressant bloggpost från en Microsoftmedarbetare om arbetet bakom gränssnittet i MS Office. En intressant sak var vilka kommandon folk använder i MS Word. De fem kommandona:

  • Klistra in
  • Spara
  • Kopiera
  • Ångra
  • Fetstil

utförda på olika sätt (tangentbordsgenväg, från meny, verktygsknapp etc) utgör 32% av alla kommandon som ges i MS Word och sannolikt också i alla andra ordbehandlingsprogram.

Jag gjorde ett test och använde bara dessa funktioner i ett dokument. Det gick bättre än jag trodde. Testa själv! Man blir förvånad hur mycket man kan göra med dessa fem kommandon och hur litet man använder andra kommandon.

I de flesta situationer skulle dessa funktioner vara fullt tillräckliga i verktygsraden och förslagsvis kunna nås med snabbkommandon som CTRL+1, CTRL+2 osv eller varför inte 1, 2, 3 osv? Då hade man fått upp tempot rejält på skrivandet och sluppit fundera över hur man får till saker och leta efter funktionerna bland dussintals knappar och alternativ.

 

Min nya verktygsrad i LibreOffice! Nu hittar jag det jag behöver och slipper leta bland saker jag aldrig använder

Min nya verktygsrad i LibreOffice! Nu hittar jag det jag behöver och slipper leta bland saker jag aldrig använder

 

En annan intressant sak i bloggposten var konstaterandet att de allra flesta använder mindre än 10% av alla funktioner i MS Word. Om jag vore programmakare skulle jag vara besviken över att ingen vill ha allt jag klurat ut!

Bloggposten är som sagt intressant och berättar om arbetet bakom designen av MS Word. Den väckte många tankar hos mig.

 

Vilka funktioner behövs?

Behöver man mer än de fem basfunktionerna?

Jag har insett att jag knappt behöver något avancerat ordbehandlingsprogram, utan klarar mig utmärkt med FocusWriter för 90% av allt jag skriver (bland annat det här blogginlägget). Redan FocusWriter har många funktioner jag aldrig använder. Det går snabbare att arbeta i FocusWriter än i traditionella ordbehandlingsprogram och jag har de saker som behövs för att skriva en text, men inte saker som jag ändå aldrig använder. FocusWriter är helt enkelt bättre.

För avancerade texter som böcker använder jag LyX, en LaTeXbaserad dokumentprocessor som skiljer mellan innehåll och formatering. Förutom att knacka in text gör jag nästan bara enkla saker, snarlika basfunktionerna (kopierar, klistrar in, ångrar, sparar och markerar rubriker=fetstil) och låter LyX fixa layouten. Det är ett utmärkt sätt att jobba! Mina texter blir vackrare än vad något ordbehandlingsprogram kan producera och jag kan fokusera på vad jag skriver inte hur jag gör det.

Varför ska man krångla till skrivande?

 

Vilka funktioner behövs inte?

Undersökningen visade att de fem vanliga funktionerna används mycket oftare än allt annat. De övriga 68% av alla kommandon är splittrade mellan ett mycket stort antal funktioner. Alla gör sina egna små specialare!

Ordbehandlingsprogram har blivit en diversehandel. Man förväntar sig att det ska finnas tusentals funktioner som man aldrig använder eller ens hört talas om. Någon gång ibland gör man något mer avancerat, men det är ytterst sällan man verkligen testar gränserna.

Kanske vore det bättre att kontorsprogram byggdes upp modulärt med en liten kärna på vilken man vid behov kunde lägga till funktioner. LaTeX fungerar på det sättet.

 

Blir ordbehandlingsprogram bättre?

Om en programmakare lyckas klämma in ytterligare 10 funktioner som en halv promille av användarna någon gång använder, är det en förbättring? Nya funktioner betyder nya buggar och segare program som drabbar alla användare.

Eftersom många förmodligen i stort sett är nöjda med de fem basfunktionerna är det inte lätt att förbättra ordbehandlingsprogram. Nya specialfunktioner används av få och ju mer saker man hänger på desto mer växer risken att man gömmer de fem basfunktionerna bland skräp ingen har nytta av.

 

Tjäna pengar

Eftersom programmakare som Microsoft måste sälja nya Officepaket vartannat år måste man hitta på andra säljargument än att peta in nya funktioner:

  • Hemliga filformat. Dessa försvårar samarbete med andra program och gör att gamla filer inte fungerar som de ska då man inför nya format. Användare tvingas uppgradera utan att få någonting för pengarna.
  • Nytt gränssnitt. Insikter om hur användarna arbetar var viktiga för att Microsoft införde ribbongränssnittet. Visst kan ett gränssnitt göra att man lättare hittar vanliga funktioner, men de fem basfunktionerna är lika lätta eller lättare att hitta i andra ordbehandlingsprogram som i MS Word.

Ett nytt gränssnitt behöver inte vara bättre än ett gammalt, men man kan man tjäna pengar på att skola om användare. Användarna får inget mervärde.

  • Ta betalt för basfunktioner

I nyaste MS Office 2013 är standard att spara dokument (den näst mest använda funktionen) i Skydrive, Microsofts molntjänst. Man får några GB ”gratis”. Eftersom man måste köpa MS Office kan man diskutera om de verkligen är gratis, eller en betaltjänst. Målet är att kunder ska köpa mer utrymme och spara fler filer. Detta har fördelar som att man kan kartlägga hur användare arbetar och scanna innehållet i dokument och sälja riktad reklam. Eftersom hårddiskutrymme är billigt får man stor avkastning på en liten investering.

I praktiken tar man betalt för basfunktionen ”Spara” som varit gratis i alla ordbehandlingsprogram sedan det blev möjligt att skriva på en dator. ”Spara” är nog den enda av de fem vanliga funktionerna som går att avgiftsbelägga effektivt, men man kan kanske tänka sig att varje gång man använder fetstil läggs en krona på licenskostnaden. Det är mycket utstuderat att börja ta betalt för basfunktioner!

Inte heller här får kunder något mervärde. Man är tvungen att betala för något som tidigare varit gratis, vilket är en rejäl försämring.

 

Max 10%

Alla kontorsprogram har brister. Gör man avancerade saker är det bättre att använda specialprogram: avancerade uträkningar gör man bättre i ett databasprogram än i ett kalkylprogram, layouta böcker bättre i InDesign eller LyX/LaTeX än i ett ordbehandlingsprogram, rita gör man bättre i GIMP och Inkscape än i kontorsprogrammens ritmodul.

Kanske lever kontorsprogram på att det finns extremt få avancerade användare. Att använda 10% av funktionerna kan vara en maxgräns. Använder man mer blir bristerna i kontorsprogram och ordbehandlingsprogram uppenbara och ens arbetsflöde tar skada. Ens arbete går snabbare och når nya höjder om man byter till specialprogram. Detta kan vara skälet till att nästan inga användare använder mer än 10% av funktionerna i ordbehandlingsprogram. De som försökt har slagit huvudet i taket och går över till andra program.

Kontorsprogram och särskilt ordbehandlingsprogram är till för på sin höjd medelmåttiga användare. Att det finns tusentals funktioner är falska säljargument eftersom medelmåttiga användare aldrig använder saker som kapitelvis bildnumrering i samlingsdokument, flera index eller hyperlänkar i innehållsförteckningar.

Sanningen kan vara att programmakare som gör kontorsprogram inte vill ha avancerade användare som inser bristerna och som därmed får incitament att byta till program som passar deras behov bättre.

 

Varför betala?

  • Många klarar sig med de fem basfunktionerna.
  • Avancerade användare växer ifrån ordbehandlingsprogram.
  • = Ingen behöver ordbehandlingsprogram i kontorspaket.

Det finns ingen anledning att betala för något man inte behöver. Bland gratisalternativen finns:

  • Minimala ordbehandlare och enkla texteditorer som FocusWriter. De har de fem basfunktionerna (och mycket mer). De är snabba, ytterst stabila och sparar oftast i vettiga filformat.
  • Det finns gratis kontorspaket som ApacheOpenOffice och LibreOffice för den som känner sig behöva tryggheten i ett kontorspaket.
  • Man kan använda gratis kontorsprogram på nätet som GoogleDocs. Det finns givetvis en integritetsaspekt.

Den som på sin höjd gör medelmåttiga saker i ordbehandlingsprogram och växlar över till något enklare kommer att tycka att arbetet går ovanligt snabbt.

Den som gör avancerade saker gör det som måste göras i gratisprogram och investerar sin tid och sina pengar i avancerade verktyg för allt annat.

Ordbehandlingsprogram i kontorspaket är skräcködlor.

 

Vi diskuterar fel saker

Varför diskuterar vi funktioner i ordbehandlingsprogram som i stort sett ingen behöver, vill ha, eller använder? Varför jämförs alltid kontorspaket utifrån meningslösa funktioner?

Borde vi inte istället debattera hur vi gör dokument tidsbeständiga? Att de ska gå att öppna på vilken dator som helst? Att man ska kunna arbeta med sina dokument i olika program? Är det jag som äger mitt arbete, eller hyr jag det bara så länge jag betalar en dusör till rätt firma? Det vi borde diskutera är filformat och synen på äganderätt och inte vad man hypotetiskt kan göra i olika program, men som ingen gör.

Jag undrar också om funktionen att skriva stringent och formulera sig vackert finns kvar? Eller har texters innehåll underordnats mer eller mindre vansinniga låtsasfunktioner som vi ändå inte klarar av att använda?

 

 

Aug 032010
 

flattr this!

Med jämna mellanrum kan man läsa funderingar om att ordbehandlingsprogram är föråldrade eller till och med döda. Senast var det bloggkollegan Urban Anjar som tyckte till. Man ska inte lägga någon omsorg på det man skriver. En enkel molnbaserad ordbehandlingsmodul i en webbläsare räcker. Texter är så begränsade att de inte behöver lämna datorn. Att skicka det man skriver som pdf-filer räcker. Att läsa på skärm är bättre än att läsa på papper. Ny teknik gör gamla sätt att skriva och läsa överflödiga.

Den typen av funderingar är en alltför ytlig analys. Det är inte ordbehandlingsprogram som är på väg att dö, utan det skrivna ordet.

  • Vi skiljer allt mindre på tal- och skriftspråk. Vi talar på samma sätt som vi skriver. Vi ”sväljer” inte ordslut och använder ”fina” skriftord då vi pratar. Vi talar som böcker. Vi har inte längre ett ”finspråk” då vi skriver och ett talspråk då vi pratar. Allt uttrycks med ett och samma svaga skriftspråk.
  • En överkonsumtion av text. Allt ska vara snabbt tillgängligt, förklarat, enkelt paketerat. Det som inte kan skrivas i ett SMS är alltför tankekrävande för att skrivas eller läsas alls.
  • Ordblindhet. Folk som läser skärmtext kan hålla ungefär 25 rader text i huvudet. Sedan rasar logiska resonemang, språkbruk och struktur samman. I akademiska uppsatser kan en författare plädera för en idé överst på en sida. På sidans nedre hälft argumenterar han emot sig själv. Detta hade inte hänt om man skrivit ut och läst texten på papper.
  • Ordbajseri. Böcker blir allt längre. En skräpdeckare kan vara 500-600 sidor lång. Det är lika mycket som litterära mästerverk som Brott och Straff, Bergtagen eller Krig och Fred, böcker som kan förändra ens liv. Intrigen i en deckare räcker kanske för 100 sidors spänningsfylld läsning, aldrig 500. Jag orkar ofta inte läsa ny litteratur på grund av meningslöst pladder. Det är för lätt att skriva ord på dator, ord man inte skriver ut, läser igenom, eller värderar.
  • Vi klarar inte av att läsa och ta till oss avancerade, mångbottnade texter med språklig frasering och nyansering. Poesi är en i det närmaste död konstform. Likaså skönlitteratur som poesi. Läs denna lilla passage av Nobelpristagaren Halldór Laxness om fattiga syskon på Island:

”De voro sju och begåvo sig långt bort från hemmet, två söner drunknade i ett fjärran hav, en son och en dotter begåvo sig till det där avlägsna landet, Amerika, som är längre bort än döden, kanske är dock intet avstånd större än det, som skiljer fattiga anhöriga i samma land: två döttrar gifte sig i fiskeläget, den ena är änka med en stor barnhop, den andra försörjs av socknen, hon gifte sig med en bröstsjuk.”

Läs, läs högt, läs om, känn rytmen (trots att det är en översättning)! Detta är en skriven text. En eländets poesi som fångar en värld på några rader. Jag är övertygad om att Laxness skrev länge, skrev om, läste, läste om, läste högt, lät andra läsa innan han fick ordning på orden. Han hade inte klarat det med en pdf-fil på en bildskärm. Passagen har fastnat i mig, trots att det är över tio år sedan jag läste den första gången.

Vår extrema skriftkultur har lett till att det skrivna ordet har devalverats. Det är inte ordbehandlingsprogrammen som håller på att dö. Det är ordbehandlingen.

Jag behåller hellre min dödsdömda ordbehandlare än förflackar det skrivna ordet med än mer exotiska hjälpmedel. Efter drygt tjugo år börjar jag komma underfund hur jag bör arbeta för att klara av att använda ett ordbehandlingsprogram. Till och med ett ordbehandlingsprogram är ibland för mycket. Jag skriver avancerade tankar med penna. Ord man formar fysiskt får en annan tyngd än ord som formas genom tangenttryck. Det bästa skrivverktyget är en gammaldags blyertspenna. Den behöver tid att vässas då och då. På samma sätt som man vässar tankar. Den tiden och den eftertanken har inte alla då de sitter framför ett tangentbord och en bildskärm.

Jun 032010
 

flattr this!

Under sista veckan har jag testat ett program med det osannolika namnet Kabikaboo. Jag vet inte riktigt hur jag ska klassificera det eller beskriva det. I grunden är det ett stödprogram för författare. Man kan hålla ordning på handling, karaktärer och platser man använder i en text. Framför allt rör detta skönlitterära texter. Man gör det i trådade anteckningar. Man kan fritt lägga till och ta bort anteckningar och bygga avancerade träd med relationer som stöd för intrig och handling. Anteckningarna syns i flikar. Parallellt med detta arbetar man på texten i en hyfsat bra ordbehandlare. Det finns svensk rättstavning och en del andra funktioner. Detta trots att programmet inte är översatt till svenska. Kabikaboo kan inte mäta sig med Writer eller andra tunga ordbehandlingsprogram, men har tillräckligt med verktyg för enkel ordbehandling. Avsikten är att man ska skriva sin text med hjälp av stödfunktionerna. Formatera och putsa texten gör man efteråt i andra program.

På startskärmen är det uppenbart att Kabikaboo är avsett för författare. Tänk vad Shakespeare hade kunnat göra med Kabikaboo...

Man kan dock använda Kabikaboo som ett rent anteckningsprogram eller som stöd för projektplanering. De trådade anteckningarna kommer väl till pass. Jag brukar anteckna massor med citat från böcker, artiklar och arkivhandlingar i anteckningsprogram som Tomboy eller Zotero. Kabikaboo är minst lika bra för att hålla reda på anteckningar. Trådvyn gör det möjligt att samla anteckningar på ett smart och överskådligt sätt. Man kan bygga upp sina noteringar i ett forskningsprojekt nästan på samma sätt som en skönlitterär författare håller reda på sina strukturer.

Så här använder jag Kabikaboo. Jag för in uppgifter från arkivhandlingar jag arbetar med inför en artikel. Med Kabikaboo kan jag koppla samman anteckningarna och strukturera arbetet

Kabikaboo är ett udda verktyg som är roligt att arbeta med. Det har en säregen och anpassningsbar struktur som gör det användbart för många områden. Det finns för Linux och Windows. I Linux bör man i första hand installera från sin pakethanterare. Om inte Kabikaboo finns där kan man ladda ner lämpligt paket från projektets hemsida. För Windows laddar man ner och installerar från hemsidan.

Ett tips om man börjar använda Kabikaboo är att se till att man bockar för Autosave (spara automatiskt) och/eller Save on exit (spara vid avslut) på menyn File (Arkiv). Annars måste man se till att spara sina anteckningar manuellt. Det är lät att glömma. Särskilt som andra anteckningsprogram som Tomboy och Zotero har funktionen som standard. Jag gjorde själv det misstaget och förlorade flera anteckningar.

Läs mer här!

Maj 302010
 

flattr this!

Jag har tidigare skrivit om mina äventyr som gratistestare av MS Office här och här.‭ ‬Nu har jag kommit så långt att jag börjat arbeta i Word.‭ ‬När man kommit över allt krångel vid installation och att konvertera filer är det tveklöst så att Word är ett kompetent program.‭ ‬Det hanterar genomgående texter på ett bra,‭ ‬snabbt och smidigt sätt.‭ ‬Jag har testat programmet genom att använda det på samma sätt som jag använder Writer‭; genom ‬att skriva långa,‭ ‬komplicerade och avancerade akademiska texter på svenska och engelska.‭ ‬Jag har arbetat med ett par artiklar i Word och andra i Writer.‭ ‬Det har varit instruktivt att arbeta med programmen parallellt.‭ ‬I stort är mina intryck av Word oförändrade sedan jag testade det i julas.‭ ‬Nu har jag dock haft tid att fördjupa mig.‭

Allmänt intryck

Word:‭ ‬Smidigt och snabbt.‭ ‬Gör ofta saker snabbare än Writer.‭ ‬Gränssnittet är ovant och klumpigt.‭ ‬MSO är det enda kontorsprogram som använder Ribbon.‭ ‬Det är ingen höjdare.‭ ‬Det finns mycket små möjligheter att ändra bland menyer och knappar.‭ ‬Det hade varit väldigt bra om man kunde.‭ ‬Nu tar knappfältet för formatmallar upp en stor del av startvyn.‭ ‬Eftersom dessa inte fungerar hade det varit bra att kunna ta bort dem för mig och lägga in till exempel kontrollerna för Zotero istället.‭
Writer:‭ ‬Litet klumpigt och oslipat.‭ ‬Gör ibland saker litet avigt.‭ ‬Menyerna är överlastade och svåra att hitta i.‭ ‬Mycket goda möjligheter att ändra menyer och knappar. När man skriver mycket är detta mer värdefullt än man kan tro.
Vinnare:‭ ‬Båda programmen är överlastade.‭ ‬Nya idéer om gränssnitt och hur ordbehandling på dator ska gå till behövs.‭ ‬Att Writer och Word är överlastade har lett till att jag sista året har gått över till AbiWord då jag skriver enkla texter som den här.‭ ‬Det går snabbare än i Writer/Word.‭ ‬Det är ett underbetyg åt hur användarvänligheten under senare år har utvecklats i stora kontorsprogram.‭

Funktionalitet

Både Writer och Word har massor av funktioner.‭ ‬Vilket program som har flest vet jag inte och det beror säkert på hur man räknar.‭ ‬Word har kanske litet mer från start.‭ ‬I Writer kan man å andra sidan komplettera med tillägg som ger funktioner Word helt saknar.‭ ‬Båda programmen har allt man kan önska sig och mer därtill.‭ ‬Det finns saker som är bättre i det ena programmet än i det andra.‭ Det känns meningslöst att göra upp en lång lista och jämföra funktion för funktion.‭
I allmänhet går många saker snabbare att göra i Word.‭ ‬Saker görs mer eller mindre automatiskt genom enkla knapptryck.‭ ‬Å andra sidan har man bättre detaljkontroll och styrning i Writer.‭ ‬Det går snabbare att arbeta i Word,‭ ‬men man får problem om man vill detaljstyra eller göra på ett annat sätt än Word bestämt.‭ ‬I Writer kan saker ta litet längre tid och vara besvärliga att få till.‭ ‬Man har å andra sidan större möjligheter att utforma dokument exakt som man vill ha dem.‭
Ett exempel är om man vill ha ett avsnitt av en text i två spalter.‭ ‬I MSO markerar man texten,‭ ‬går till fliken Sidlayout och klickar på en knapp med rätt antal spalter.‭ ‬I en dold meny finns ‭ ‬några inställningsalternativ.‭ Enkelheten gör att inlärningströskeln blir låg och nya användare, som jag, kan snabbt göra ganska avancerade saker. Inlärningströskeln är betydligt lägre än i Writer, som tar ett tag att komma underfund med.

Att få till spalter i en del av ett Worddokument är föredömligt enkelt. Markera texten och klicka på en knapp...

‬I Writer måste man först gå till:‭ ‬Infoga‭ ‬-‭ ‬Område.‭ ‬Därefter måste man under fliken kolumner välja hur många kolumner man vill ha,‭ ‬samt manuellt sätta ett avstånd mellan dem.‭ ‬Det tar tid och är inte intuitivt.

För att göra samma sak i Writer måste man infoga ett område. Man måste ställa in saker manuellt som görs automatiskt i Word. Detta är en klumpigare lösning. Lägg dock märke till de andra flikarna i bildens överkant! Under dem finns massor med inställningsmöjligheter för området. Sådana saknas eller är svåra att få till i Word

Är då Word att föredra‭? ‬Mitt svar är nej.‭ ‬När man börjar utforska flikarna för Områden i Writer finns betydligt fler och exaktare inställningsmöjligheter än i Word.‭ ‬Det är jag som bestämmer hur dokumentet ska se ut och inte programmet.‭ ‬Denna känsla är en stor skillnad mellan programmen.‭ ‬Skillnaden beror på designval.‭ ‬Sådana skillnader är mer djupgående än om en viss funktion finns eller inte finns. När man kommit över inlärningströskeln i Writer har man både en bättre förståelse för hur dokument är uppbyggda och större möjligheter att utforma dem.

Hjälpsystem

Word: Inbyggda hjälpen kaotisk och överlastad.‭ ‬Ingen manual tillgänglig.‭ ‬Åtminstone engelskspråkiga forum finns.‭ Dessa har jag inte hunnit utforska. ‬För övrigt förstår jag att det finns en stor marknad för betald support/utbildning och böcker. ‭

Writer: Inbyggda hjälpen enkel och bra.‭ ‬Det finns bra support på forum och bloggar.‭ ‬Möjlighet att ladda ner kompletta manualer och all tänkbar information om programmet är en stor fördel.‭ ‬Källkod och utveckling är öppen och transparent.‭ ‬Information kan vara svårtillgänglig och på engelska.‭
Vinnare:‭ ‬För den som klarar att söka hjälp på egen hand är Writer bättre.‭

Språk

Word: Bra svensk rättstavning.‭ Språkkontrollen är usel.‭ ‬Ur språkvårdande synpunkt borde den tas bort. Kontrollen är påträngande och dum.‭ ‬Då jag öppnar en stor fil får jag efter några minuter ett meddelande om att det är alldeles för många språkfel.‭ ‬Vid en kontroll finns det i stort sett inget att rätta till.‭ ‬Extra språk kostar pengar.‭

Writer: Samma kvalitet,‭ ‬men långsammare.‭ ‬Basal språkkontroll som gör det den ska, men inte mer.‭ ‬Extra språkpaket gratis.
Vinnare:‭ ‬Writer.‭ ‬Word har gått för långt.‭ ‬Skribenter invaggas i falsk trygghet. Kontrollerna är onödiga och felaktiga. Gratis språkpaket i Writer är ett stort plus.‭ ‬Den dag man behöver rättstava latin eller spanska inser man vad extra språkpaket är värda.‭

Funktioner för stora‭ (‬tråkiga‭) ‬och avancerade akademiska texter

Word: Stort minus för obegripliga och oanvändbara formatmallar.‭ ‬Jag slutade använda dem och skapade dokumentmallar i Writer som jag förde över och fixade till.‭ ‬Detta,‭ ‬om något,‭ ‬visar hur värdelösa formatmallarna i Word är.‭ ‬De är till för att snabbt smycka dokument,‭ ‬inte för att strukturera dem.‭ ‬Att de är glassiga att använda gör dem egentligen bara ännu pinsammare. De typsnitt och textstorlekar som är valda i standardmallarna är oanvändbara.‭ ‬Det är en gåta att ingen på Microsoft känner till att brödtext i litet sans serif-typsnitt är nästintill oläsbart.‭ ‬Att ändra de bifogade malalrna är omständligt och komplicerat.‭ ‬

Word saknar fungerande samlingsdokument.‭ ‬Det innebär att det är svårt att strukturera och hålla koll på stora manuskript.

Zotero är undangömt.‭ ‬1000‭ ‬referenser‭=‬2000‭ ‬extra musklick.‭ ‬Man borde ha möjlighet att flytta runt menyfält och knappar.‭ ‬En enda layout passar inte alla‭!

Word har å andra sidan bra layoutvy.‭ ‬Möjligheten att dela fönster är också bra.‭ ‬

Writer‭: Samlingsdokument och suveräna formatmallar underlättar arbetet mycket.‭ ‬Brister i index,‭ ‬slutnoter och även i samlingsdokument är minus.‭ ‬Om man ska använda dem måste man inse att det finns begränsningar som man måste ta till avancerade knep för att komma runt.‭ Eftersom Writer passar så bra för akademiskt skrivande tycker jag att dessa brister är allvarliga.

Navigatorn är bättre än någon av vyerna i Word‭, även om jag gärna hade haft Words layoutvy också‭‬.‭ ‬

Bättre integration med Zotero.‭
Vinnare:‭ ‬Writer bättre i grund.‭ ‬Word är klart bättre på vissa saker,‭ ‬men saknar specialverktyg för att hantera stora och tunga akademiska texter.‭ ‬Det är för avancerade, långa texter Writer är som bäst.‭ ‬För enkla texter och ostrukturerat skrivande är Word bättre. Särskilt om man snabbt vill ha ett “vackert” dokument och tycker att Microsofts formatmallar fyller det kriteriet.

Finesser=saker som inte är nödvändiga, men bra att ha…

Word: Spara dokument med första meningen som titel.‭ ‬Smidig sök och ersätt.‭ ‬Smidig ordräkning.
Writer: Ordkomplettering,‭ ‬tillägg,‭ ‬hybridpdf.‭
Vinnare:‭ ‬Båda programmen har många bra finesser.‭ ‬Writers är nyttigare,‭ ‬Words smidigare.‭ ‬Jag ger Writer ett litet försteg. Det allra bästa hade varit om man kunde kombinera båda programmens finesser.

Sammanfattning

Writer och Word är två väldigt olika program.‭ ‬Jag håller inte med dem som menar att OOo är en gratisklon av MSO.‭
Word är fint slipat,‭ ‬snabbt,‭ ‬smidigt och elegant.‭ ‬Programmet löser saker automatiskt med dig i baksätet.‭ ‬Det är väldigt enkelt att göra de flesta saker. Å andra sidan sker det automatiskt och ibland saknar man kontroll på hur programmet utformar dokument.

Writer har bättre grundläggande funktioner, särskilt om man arbetar med stora komplicerade dokument.‭ ‬Programmet är inte särskilt elegant.‭ ‬Det kan brista i detaljer.‭ ‬För att göra till och med ganska enkla saker måste du pilla i opedagogiska menyer och dialogrutor. När du väl har lärt dig det är det du som bestämmer över hur dokumentet ska se ut.
Är Word bättre än Writer‭?
Jag blir inte riktigt klok på Word.‭ ‬Syftet med ett tungt ordbehandlingsprogram för mig är att få stöd med stora tunga och komplicerade texter.‭ ‬En text på mer än tjugo sidor är svår att arbeta med i Word.‭ ‬Någonstans där börjar man glömma vad man skrivit i olika delar av dokument. Det är då man inser vad hjälpmedel som Samlingsdokument och Navigatorn betyder. Det är enklare att få till korta, snygga dokument än i Writer.‭ ‬Där finns det å andra sidan andra program som fyller samma funktion. Jag skrev till exempel den här texten i AbiWord.

Jag börjar bli klar med min utvärdering av MSO. Nästa inlägg i ämnet blir nog det sista. Där kommer jag att sammanfatta mina intryck under min testperiod!

Jan 122010
 

flattr this!

LIX, eller Läsbarhetsindex, är ett enkelt sätt att räkna ut hur pass svår en text är. LIX baseras på en matematisk formel, som väger in ord per mening och hur långa ord man använder. Ju högre LIX-tal en text har, desto mer svårläst är den. LIX kan synas vara ett trubbigt redskap, men ger god fingervisning om en text. Skönlitterära texter brukar ha ett LIX-tal under 40. Facktexter ligger högre. Över LIX-tal på 60 är texten mycket svårläst. Läs mer i Wikipedia.

Att beräkna LIX-tal kan vara ett värdefullt redskap om man skriver för en målgrupp, eller som ett sätt att kontrollera hur man skriver. Om man skriver en avhandling blir LIX-talet högt. Vill man skriva för barn bör LIX-talet hållas lågt.

Det går att räkna ut LIX-tal i OpenOffice. Man gör det genom att installera ett av två tillägg: Magenta LIX eller Linguist. Tyvärr är inget översatt till svenska. De är dock enkla att använda.

Linguist installeras i en egen meny. Magenta Lix lägger sig som ett kommando i menyn Redskap efter installation. Tilläggen är markerade med rött.

Magenta LIX är ett enkelt tillägg. Det finns i menyn Verktyg. Det ger en enkel statistik över dokumentet, inklusive LIX-tal.

Magenta LIX ger enkel dokumentstatistik. Det framgår av bilden att tillägget kommer från Danmark. LIX-talet på 47 gör texten ganska jobbig att läsa.

Linguist är ett mer avancerat redskap. Det installeras i en egen meny. I menyn har man fyra val:

1. List Unrecognized Words – Alla ord som inte känns igen av OOo:s rättstavning listas i ett eget nytt dokument. Ett bra redskap om man snabbt vill lägga till ord i sin ordlista.

List Unrecognized Words visar alla ord OOo inte känner igen i sin ordlista. Eftersom jag ofta skriver med gammalstavning blir det många ord som inte känns igen...

2. Complete Wordlist (Alphabetical) – Listar alla ord som används i dokumentet i ett nytt dokument. Dessutom anges hur många gånger ord förekommer. En bra funktion om man vill studera vilka ord man använder. Det kan hjälpa en att variera sitt språk.

Complete Wordlist (Alphabetical) visar alla ord man använder i dokumentet i alfabetisk ordning. Återigen blir det mycket rödpenna för min gammalstavning.

3. Sort Words on Frequency – Samma som förra funktionen, men nu sorteras orden efter hur många gånger de förekommer i texten.

Sort Words on Frequency sorterar ord efter hur ofta de förekommer. Det kan vara en bra hjälp för att upptäcka sina språkliga egenheter

4. Statistics: Ger grundläggande läsbarhetsstatistik inklusive LIX-tal.

Statistics ger grundläggande dokumentinformation, inklusive LIX-tal. Mitt LIX-tal på 43 hamnar ungefär rätt. Texten jag arbetar på är en inte alltför avancerad facktext.

    Nov 252009
     

    flattr this!

    En av trösklarna i Writer är att lära sig arbeta med formatmallar. Formatmallar är förutbestämda regler för hur något ska se ut. Det kan vara tecken, stycken, sidor eller hela dokument.

    Formatmallar når du genom knappen formatmallar och formatering.

    Klicka på denna knapp för att använda formatmallar

    Klicka på denna knapp för att använda formatmallar

    Då öppnas en stor dialogruta med massor av val. Jag har alltid min öppen och förankrad till höger om arbetsytan.

    I detta fönster kan du styra allt som rör ditt dokuments utseende. 1 = Här finns mallar för stycken, tecken, ramar, sidor och listor. 2 = Högerklicka på en formatmall och välj ändra. Där kan man sedan styra exakt hur man vill att formatmallen ska se ut

    I detta fönster kan du styra allt som rör ditt dokuments utseende. 1 = Här finns mallar för stycken, tecken, ramar, sidor och listor. 2 = Högerklicka på en formatmall och välj ändra. Där styr man hur formatmallen ska se ut in i minsta detalj.

    Den dag man inser att Writer är designat runt formatmallar börjar man jobba med programmet – inte mot det. Att Writer är designat med formatmallar i centrum är en stor del bakom att Writer är den bästa ordbehandlare man kan använda för akademiska, välstrukturerade texter. Man får otroligt mycket hjälp av programmet.

    Det bästa sättet att styra formatmallar är att använda malldokument. De sparas som dokument med förkortningen .ott i filnamnet. Malldokument bestämmer hur alla formatmallar i dokumentet ser ut. De styr i princip allt: från typsnitt, radavstånd, teckenstorlek, rubriksättning till hur innehållsförteckningen ska se ut. Man slipper att ändra layouten manuellt. Malldokument går dessutom att återanvända. Alla dokument man startar i ett visst malldokument kommer att se likadana ut. Det innebär att om man väl fått till en dokumentmall man är nöjd med, behöver man aldrig mer tänka på layout. Allt sköts automatiskt. Detta sparar otroligt mycket tid för en akademiskt inriktad skribent som är mer intresserad av innehåll än layout.


    Formatmallar och malldokument är ett så stort område att jag inte kan förklara allt i ett blogginlägg. Läs Writers inbyggda hjälp eller i OpenOffice manual istället. Jag lovar att det är väl spenderad tid.


    För den som inte orkar göra det länkar jag till en dokumentmall jag lagt upp och som jag använder för många av mina akademiska texter.

    Dokumentmallen är väldigt enkel. Den är gjord för att skriva in text snabbt, enkelt och överskådligt. Det viktiga är innehållet. Då texten är klar redigeras den så att den blir snyggare.

    Så här ser text och rubriker ut i dokumentmallen Uppsatsmall

    Så här ser text och rubriker ut i dokumentmallen Enkel uppsatsmall

    På bilden syns de tre rubriknivåer jag använder, brödtexten och hur en innehållsförteckning ser ut. Texten ska synas bra på skärmen. Därför använder jag 1,5 i radavstånd. Extra radavstånd är även bra när man skriver ut och vill kommentera text med rödpenna.  Jag vill kunna arbeta överallt och skicka dokument utan problem. Därför använder jag enkla typsnitt som finns på alla datorer. Arial och Times. I Linux kan man använda Liberation Sans och Serif som är kloner av Arial och Times.


    Att dokumentmallen är enkel gör att den är lätt att studera för den som vill lära sig mer om formatmallar. Gå in och titta på de olika styckeformaten Rubrik 1-3 och brödtext i fönstret för formatmallar. Vad händer då du ändrar bland inställningarna? Det gör du genom att högerklicka på ett styckeformat, till exempel rubrik 1 och välja ändra.


    En annan sak du kan titta på är hur Writer hanterar rubriker under Verktyg – Kapitelnumrering. Jag har skalat bort nästan allt som går att skala bort, kapitelnumrering, indrag och alla rubriknivåer över tre. Allt ska som sagt vara så enkelt som möjligt i mallen.


    Ändra vad du vill i dokumentmallen. Då du är nöjd sparar du den under Arkiv – Dokumentmall – Spara. Du kan därefter gå in på Arkiv – Dokumentmall – Administrera. Öppna mappen Mina mallar. Högerklicka på formatmallen Enkel uppsatsmall och välj Definiera som standardmall. Nästa gång du startar Writer kommer du direkt att börja skriva i dokumentmallen. Alla dina texter ser från och med nu likadana ut. Du kan koncentrera dig på innehållet istället för att kämpa med layouten.Givetvis kan du byta mall eller ändra mallen senare om du vill att texten ska se annorlunda ut.


    Hör med din institution om de har färdiga dokumentmallar för hur uppsatser ska se ut. De är i så fall anpassade för din utbildning och så som institutionen vill att en uppsats ska se ut. Kom ihåg att du kan använda MS Office mallar rakt av i OpenOffice. Konvertera dem till ODT-filformat innan du börjar skriva.

    Nov 152009
     

    flattr this!

    Jag har skrivit om hur man använder anteckningar i Writer här. Anteckningar är ”post-it lappar” utanför skrivytan där man lämnar kommentarer.

    Det är ju tyvärr så att alla inte ser, eller låtsas se, kommentarer man lämnar i all välmening. Därför kan man lämna kommentarer på post-it lappar i själva texten. De kan ingen missa! För att göra det krävs litet förarbete.

    1. Öppna ett tomt Writer dokument.

    2. Gå in på menyn Visa – Verktygsrader – Teckning. Du får upp en ny verktygsrad nere till vänster.

    Verktygsraden Teckning längst ner till vänster. Textverktyget är markerat

    Verktygsraden Teckning längst ner till vänster. Textverktyget är markerat

    3. Klicka på Textverktyget.

    4. Dra upp en ruta lagom stor för en post-it lapp i dokumentet. Skriv några bokstäver (om du inte gör det försvinner rutan).

    5. Klicka på rutans ram så att den markeras. Högerklicka. Nu kan du välja flera saker:

    Område: välj färg skrafferering, genomskinlighet, skugga med mera. Det finns oändligt med möjligheter.

    Linje: Bestäm om rutan ska ha en ram och hur den ska se ut.

    5. När lappen ser ut som du vill att den ska se ut raderar du bokstäverna du skrev under punkt 4. Lappar ska vara färggranna och tomma. Meddelanden skriver du då du använder lappen.

    6. Gör om moment 3-5 tills du har tillräcklig med post-it lappar i glada färger. Du kan ta bort eller lägga till lappar senare.

    Här är några exempel på post-it lappar. Är man inte nöjd är det bara att göa nya!

    Här är några exempel på post-it lappar. Är man inte nöjd gör man nya!

    7. Nu ska vi spara post-it lapparna så de går att använda i alla dokument. Klicka på knappen Galleri eller menyn Verktyg – Galleri. Ditt Gallleri med Clipart öppnas, det är väl ganska fullt?

    8. Klicka på knappen Nytt tema… Klicka OK. Döp om den nya mappen Nytt tema som skapades genom att högerklicka på den. Jag kallar min Klisterlappar. Öppna mappen i Galleriet.

    Kopiera post-it lapparna till galleriet. då kan du använda dem i alla dokument

    Kopiera post-it lapparna till Galleriet. Då kan du använda dem i alla dokument

    9. Det här kan vara litet trixigt! Klicka på en av dina klisterlappar. Du ska se åtta handtag. Håll musknappen nedtryckt någon sekund tills ramen runt lappen förändras. Då drar och släpper du den i mappen Klisterlappar i Galleriet. Du kan behöva öva litet innan du får in rätta knycken! Lapparna kopieras dit. När allt är kopierat kan du stänga Writerdokumentet. Post-it lapparna finns nu sparade i Galleriet. Du behöver inte spara dokumentet.

    10. Nu ska post-it lapparna användas! Öppna ett textdokument du vill kommentera i Writer.

    11. Öppna Galleriet och mappen Klisterlappar.

    12. Dra och släpp en post-it lapp där du vill lämna en kommentar. De går att flytta utan att den underliggande texten påverkas.

    13. Skriv din kommentar på post-it lappen. Du kan formatera texten på menyn Format – Tecken.

    Missar man denna kommentar är man duktig!

    Missar man denna kommentar är man duktig!

    Nu har du lämnat tydliga kommentarer ingen kan missa!

    Nov 022009
     

    flattr this!

    Jag anser att OpenOffice Writer är det bästa program man kan använda för att skriva stora strukturerade dokument som doktorsavhandlingar och akademiska texter. Writer har avancerade funktioner som andra ordbehandlingsprogram saknar. Faktum är att Writer blir bättre ju mer text man matar det med. OpenOffice kan vara kantigt på ytan. Ju bättre man lär känna Writer, desto fler avancerade funktioner hittar man.

    Writer är tillräckligt kraftfullt för att hantera dokument på många hundra sidor. I en handledning rekommenderar SUN, företaget bakom OpenOffice, att man bör arbeta med stora projekt i ett enda dokument. Jag håller inte riktigt med.

    För böcker och stora dokument lägger jag alltid upp samlingsdokument. Varje kapitel blir ett underdokument.

    I Navigatorn har man överblick över alla rubriknivåer. Här är ett stort bokmanus. Varje huvudkapitel finns i ett eget underdpokument. Rödmarkeringen visar att det är ett stort dokument Writer håller koll på.

    I Navigatorn har man överblick över alla rubriknivåer. Här är ett stort bokmanus. Varje huvudkapitel finns i ett eget underdokument. Rödmarkeringen visar att det är ett stort dokument Writer håller koll på enkelt och stabilt.

    I samlingsdokument finns titelsida, innehållsförteckning, index och bildförteckning. I samlingsdokument kan man bläddra och söka i alla underdokument.

    I Samlingsdokumentet finns innehållsförteckningen. Man uppdaterar den allteftersom man skriver. Det gör att man alltid har en god överblick och alltid kan skriva ut eller spara som pdf och sidnummer och rubriker blir rätt.

    I Samlingsdokumentet finns innehållsförteckningen. Man uppdaterar den allteftersom man skriver. Det gör att man alltid har en god överblick och alltid kan skriva ut eller spara som pdf och sidnummer och rubriker blir rätt.

    I Navigatorn bläddrar man enkelt bland rubriker, anteckningar, bokmärken, bilder, referenser, tabeller med mera. Man kan söka i alla underdokument. Då man vill börja skriva öppnar man underdokument inifrån samlingsdokumentet. Samlingsdokument gör att dokument på många hundra sidor blir lätta att handskas med och är överskådliga.

    Navigatorn är ett av de Writers kraftfullaste redskap. Med den får man överblick över nästan allt till och med i mycket stora dokument.

    Navigatorn är ett av de kraftfullaste redskapen i Writer. Man har överblick över nästan allt, till och med i mycket stora dokument.

    En fördel är att samlingsdokument underlättar samarbete. Var och en i gruppen får helt enkelt ansvar för ett underdokument. Risken blir därmed liten för att man går in på varandras områden. Samtidigt kan man hela tiden se helheten i samlingsdokumentet.

    Då texten börjar bli klar är det nog en god idé att sammanföra underdokument till ett enda stort dokument. Samlingsdokument kan inte referera fullt ut mellan sig. Figurnumreringar, index och referenslista kan vara svåra att få ordning på i separata dokument.

    Ordbehandlingsprogram är inte det bästa verktyget för layout. Writer har mycket av det som krävs. Det finns emellertid saker som saknas. Även om det finns författare som använder Writer rakt igenom i sitt bokskrivande, är det att pressa Writer. Jag använder hellre program som Adobe InDesign för layout.

    Den som skriver på en bok och vill testa Writer råder jag att läsa kapitlet om samlingsdokument i manualen till OpenOffice noga. Experimentera med att skapa samlingsdokument tills du får kläm på det. Man bör även ha gott grepp om hur olika formatmallar fungerar.