Då jag skrev om hur man byter färger i OOo fick jag en fråga i en kommentar om det går att få OOo och speciellt Writer att se ut som en distraktionsfri textbehandlare som Dark Room eller PyRoom. Det går hur bra som helst.

Gör så här:

Gå in under Verktyg – Alternativ – OpenOffice.org – Visning. Det kan vara lämpligt att spara dina inställningar med knappen Spara innan du sätter igång.

För att få ett Dark Room gör du dessa ändringar (Utgångsvärden i parentes för de som glömt spara sina inställningar):

Dokumentbakgrund – Svart (Automatisk)

Textinramningar – Avmarkerat (Markerat)

Bakgrund för tillämpning – Svart (Automatisk)

Teckenfärg – Grönt 8 (Automatisk)

Man kan behöva trixa litet mer med färgval för andra funktioner beroende på vad det är man jobbar med. Bäst fungerar det i Writer. I Draw är det svårt att arbeta med ritningar.

Sedan stänger man dialogrutan. Writer och hela OOo förvandlas till en distraktionsfri kontorssvit. För att slutföra väljer du Visa – Helskärm. Det enda som stör nu är en knapp du går tillbaka till vanlig visning med. Den kan man flytta till ett hörn av arbetsytan. Du kan utföra de flesta viktiga kommandon i Writer med tangentbordsgenvägar. Writer blir distraktionsfri (och snygg?) men behåller alla funktioner.

Jag använder sällan kalkylark i Calc. När jag gör det vill jag ha roligt.

Ett kul bus om du ska skicka ett kalkylark till en kompis är att missbruka Calcs system för felmeddelanden.

Gör så här:

1. Öppna Calcfilen. Markera några celler eller markera hela kalkylarket (CTRL+a).

2. Gå till menyn: Data validitet…

3. Ställ in fliken Kriterier på ett ovanligt värde, till exempel Tid.

4. Ställ in fliken Felmeddelande med Varning, Rubrik och Felmeddelande på lämpligt sätt. Klicka på OK.

5. Spara och skicka filen.

6. Varje gång din stackars kompis skriver in ett värde i en förgiftad cell poppar felmeddelandet upp.

7. Det enda problem jag upptäckt med buset är att jag inte har så många kompisar att skicka kalkylark till längre…

Som vanligt måste man vara beredd att ta ansvar för bus man hittar på. Det man själv tycker är skoj kan skrämma livet ur andra!

Ett modernt sätt att ge dokument en personlig anstrykning är att använda små figurer med ansiktsuttryck, så kallade Smileys. Genom att installera tillägget AutoTextEmotiKons kan man göra det i OpenOffice.

För att se hela listan med ikoner man kan använda går man in på menyn Redigera – Autotext… man kan alternativt ge tangentkombinationen CTRL+F3. Det är en stor samling ikoner man kan välja mellan. Det går att infoga ikoner direkt från listan man får upp.

Jag har skrivit om hur man använder anteckningar i Writer här. Anteckningar är ”post-it lappar” utanför skrivytan där man lämnar kommentarer.

Det är ju tyvärr så att alla inte ser, eller låtsas se, kommentarer man lämnar i all välmening. Därför kan man lämna kommentarer på post-it lappar i själva texten. De kan ingen missa! För att göra det krävs litet förarbete.

1. Öppna ett tomt Writer dokument.

2. Gå in på menyn Visa – Verktygsrader – Teckning. Du får upp en ny verktygsrad nere till vänster.

3. Klicka på Textverktyget.

4. Dra upp en ruta lagom stor för en post-it lapp i dokumentet. Skriv några bokstäver (om du inte gör det försvinner rutan).

5. Klicka på rutans ram så att den markeras. Högerklicka. Nu kan du välja flera saker:

Område: välj färg skrafferering, genomskinlighet, skugga med mera. Det finns oändligt med möjligheter.

Linje: Bestäm om rutan ska ha en ram och hur den ska se ut.

5. När lappen ser ut som du vill att den ska se ut raderar du bokstäverna du skrev under punkt 4. Lappar ska vara färggranna och tomma. Meddelanden skriver du då du använder lappen.

6. Gör om moment 3-5 tills du har tillräcklig med post-it lappar i glada färger. Du kan ta bort eller lägga till lappar senare.

7. Nu ska vi spara post-it lapparna så de går att använda i alla dokument. Klicka på knappen Galleri eller menyn Verktyg – Galleri. Ditt Gallleri med Clipart öppnas, det är väl ganska fullt?

8. Klicka på knappen Nytt tema… Klicka OK. Döp om den nya mappen Nytt tema som skapades genom att högerklicka på den. Jag kallar min Klisterlappar. Öppna mappen i Galleriet.

9. Det här kan vara litet trixigt! Klicka på en av dina klisterlappar. Du ska se åtta handtag. Håll musknappen nedtryckt någon sekund tills ramen runt lappen förändras. Då drar och släpper du den i mappen Klisterlappar i Galleriet. Du kan behöva öva litet innan du får in rätta knycken! Lapparna kopieras dit. När allt är kopierat kan du stänga Writerdokumentet. Post-it lapparna finns nu sparade i Galleriet. Du behöver inte spara dokumentet.

10. Nu ska post-it lapparna användas! Öppna ett textdokument du vill kommentera i Writer.

11. Öppna Galleriet och mappen Klisterlappar.

12. Dra och släpp en post-it lapp där du vill lämna en kommentar. De går att flytta utan att den underliggande texten påverkas.

13. Skriv din kommentar på post-it lappen. Du kan formatera texten på menyn Format – Tecken.

Nu har du lämnat tydliga kommentarer ingen kan missa!

Antag att du har blivit fruktansvärt trött på hur knappen för kommandot Spara ser ut i OpenOffice.

Du har hittat en vacker bild som du hellre vill ha som ikon.

Gör så här:

Klicka på nedpilen längst till höger på verktygsraden. Välj Anpassa verktygsrad…
Välj Spara i listan till vänster. Klicka på knappen Kommando… till höger. Välj Ändra ikon…

I den nya dialogrutan väljer du Importera och bläddrar fram bilden du vill använda. Klicka på öppna i det nya fönstret och bilden importeras.

Klicka nu på OK. Nu har Spara knappen ett nytt fräscht utseende!

Ärligt talat blev det inte så bra…

För att få tillbaka den ursprungliga knappen Klickar du på nedpilen till höger på verktygsraden. Välj Anpassa verktygsrad… Välj Spara i listan till vänster. Klicka på knappen Kommando… till höger. Välj Återställ standardkommando. Nu är allt sig likt igen.

Med denna lilla meningslösa guide vill jag visa på ett av alla de sätt man kan skräddarsy OpenOffice.

Sista veckan har jag ägnat åt att forska och inte haft tid att blogga. Jag har bland annat suttit i Uppsala Universitetsbibliotek och läst baron Jacob Adlerbeths dagbok. Den har fått mig att fundera om konsten att blogga och att jämföra hans tid med vår.

Jacob Adlerbeth (1785-1844) var Götiska förbundets starke man. Han är en omstridd person. Han och Götiska förbundet har tillskrivits märkliga egenskaper. Konstigt nog är det få som skrivit om honom som har läst hans dagbok.

Dagboken består av 1000-tals handskrivna sidor. Den täcker åren 1809 till 1826. De senare årens anteckningar brändes efter hans död för att inga skandaler skulle avslöjas.

I dagboken möter man en jovial man med starka kulturintressen. Adlerbeth umgås vänskapligt med alla han träffar, från Kronprinsen till skjutsbönder. Han umgicks med tidens intellektuella. Han var god vän med Erik Gustaf Geijer, Jöns Jacob Berzelius och Esaias Tegnér. Han var chef för Erik Johan Stagnelius och Carl Jonas Love Almqvist. Adlerbeths dagbok är huvudkällan för det lilla vi vet om den stackars försupne Stagnelius. Adlerbeth ger ögonblicksbilder av honom som när han påträffas ”full i en rännsten”.

Varje dag inleds med en väderraport. Sverige var agrart. Vädret var avgörande för landets välstånd. Adlerbeth var en god lantjunkare.  Efter det redovisar Adlerbeth vad han gör under dagen, vilka han träffar och vilka brev han får.

Adlerbeth brinner för arkeologi och fornforskning. Många dagboksanteckningar handlar om fornforskning. Så fort han får syn på en ”ättebacke” (gravhög) måste han stega upp den eller sticka med käppen för att se om han hittar några ben. Adlerbeth var en stor mecenat för fornforskning. Han bekostade forskningsresor och dokumentation av fornlämningar. Särskilt fornforskaren Johan Haquin Wallman och Adlerbeth utvecklade ett nära samarbete.

Det slår mig hur lik Adlerbeths dagbok är en modern blogg. Han fokuserar på vissa ämnen som fornforskning, litteratur och musik men gör noteringar när han ser något ovanligt. Dagboken följer hans dagliga förehavanden. Den följer ett mönster. Liknande strukturer ser man på många bloggar.

Ibland skriver han kanske istället twittringar som: ”En plågsam mag-krämpa botades snart med malörtsbrännvin.” Andra gånger gör han övergripande betraktelser över världens tillstånd. Särskilt kritisk kan Adlerbeth vara mot statens kulturpolitik och hur illa landets få genier behandlas. ”Dessutom påminde jag, huru föga en vetenskapsman inom vårt land af Staten hade att påräkna, hvarvid Tholanders armod och B. Höijers förbigående af Högmark, åberopades.”

Dagboken ger, liksom nutida bloggar, en bild av samhället och hur enskilda människor upplever världen. Skillnaden är givetvis att Adlerbeths dagbok var privat medan bloggar skrivs för att vara offentliga. Det litet märkliga är att Adlerbeths dagbok numera är offentlig. Vem som helst kan läsa den. Adlerbeths dagbok är skriven på vanligt papper. Bloggar skrivs i datorer. Kommer man om 200 år att kunna läsa vad vi tänkte och tyckte? Kommer vår tid av publikt liv på Internet i eftervärldens ögon att framstå som privat och hemlighetsfull?

Vissa saker är tyvärr likadana idag som på Adlerbeths tid. SJ har återinfört inrikespass. På Adlerbeths tid hade staten stenhård koll på vem som åkte vart. Det var brottsligt att resa utan pass. För att ta mig från Skåne till Uppsala för att forska var jag tvungen att visa legitimation för hotfulla konduktörer som fått statens tillstånd att agera extrapoliser. Jag hotades med att bli avslängd från tåget eller bötfällas om jag inte visade legitimation.

Adlerbeth tillhörde generationen som startade 200 års liberalisering med revolutionen och konstitutionen år 1809. Han var involverad i skrivandet av Fornminnesförordningen från 1828 vars idéer fortfarande styr lagstiftningen om fornlämningar. Han var med och reformerade skolväsendet och införandet av Folkskolan.

Att återinföra inrikespass är ett stort steg bakåt. Är 200 år av reformer, ökad medborgerlig frihet och liberalisering över? Under de senaste åren har staten ökat sin kontroll av medborgarna. Jag kände mig inte som en ansvarsfull medborgare utan som en förnedrad undersåte när jag beordrades att visa legitimation.

Både då det gäller fri programvara och i resten av livet är kreativitet och frihet bättre än licenser, kontroll och övervakning. Denna blogg är inte ämnad för politisk spekulation eller för att skriva om mitt arbete. Någon gång behöver jag, liksom baron Adlerbeth, skriva om övergripande frågor. Allt man gör är ihoplänkat. Det finns en anledning till att jag föredrar fria datorprogram.

Jag använder Writer i OpenOffice 90% av tiden jag arbetar med datorn. Jag har alltid haft svårt för siffror och matematik. Därför har jag nästan aldrig använt Kalkylprogram som Calc förrän jag insåg att de tråkiga databladen bara är en fasad för mer avancerade och bättre funktioner. Nu kan jag arbeta i Calc flera timmar i sträck!

De bästa funktionerna når man genom att skriva: =GAME(”StarWars”) i valfri cell. Calc kan vara litet tjurigt om man vill ha igång funktionen mer än en gång. Då måste man avsluta OpenOffice och börja om från början.

Andra avancerade funktioner når man genom att skriva =GAME() i valfri cell.

Man kan sedan skriva: =GAME(”Froggie”) i valfri cell.

Om man vill jobba ännu hårdare skriver man: =GAME(A2:C4;”TicTacToe”) i cell A1 och tryck ENTER.

För den som har läst Liftarens guide till galaxen rekommenderar jag att skriva: =ANTWORT(”Das Leben, das Universum und der ganze Rest”) i valfri cell och trycka ENTER. Om man inte läst boken så förstår man ingenting, men Calc har svaret på allt!

Om jag behöver muntras upp efter allt arbete skriver jag: =TTT() i valfri cell och trycker ENTER.

Om man vill se vilka som ligger bakom alla dessa fantastiska funktioner skriver man: =STARCALCTEAM() i valfri cell och tryck ENTER.

Calc är ett trevligt program med många avancerade funktioner!