Jun 232010
 

Flattr this!

I forna Östtyskland, DDR, kunde man köpa vilken bil som helst, bara det var en Trabant. Restaurangerna serverade all världens delikatesser, så länge det var kålsoppa. Valfriheten var obegränsad, bara man valde det enda alternativet. Kommunismens nackdel är att en styrd ekonomi inte innehåller något sätt att kvalitetskontrollera arbete eller produkter. Du kan sitta och sova på jobbet och lyfta samma lön som om du anstränger dig. Lönen kan i sin tur bara användas för att köpa icke-konkurrensutsatta produkter av tveksam kvalitet. Sådant sporrar inte framåtanda eller innovation.

På samma sätt fungerar en stor del av den svenska datormarknaden. Man kan välja mellan Windows 7, Windows 7 och Windows 7 som operativsystem. Genom att Microsoft har en nästan totalt dominerande ställning och är garanterat att sälja sina system oavsett hur de fungerar, har man slagit av på tempot. Resultatet har blivit att vi konsumenter är tvungna att betala för ett dåligt operativsystem som vi kanske inte ens vill ha då vi köper ny dator.

En bekant till mig köpte nyligen en bärbar HP-Compaqdator av standardmodell på Siba. Jag ställde upp för att fixa till den, installera program och se till så att allt fungerade. Som bekant finns Windows 7 förinstallerat på nya datorer. Min vän ville testa Linux Ubuntu i en dualboot. Arbetet med datorn var mer frustrerande och svårare än jag trodde. Det har fått mig att fundera över varför elektronikkedjor säljer datorer med förinstallerat Windows.

Jag kan förstå argument för att en dator säljs med ett förinstallerat system. Det minskar (förmodligen) piratkopiering. Det innebär (i teorin) att supportbehovet minskar eftersom kunden får en fungerande(?) apparat med sig hem.

Jag har ännu mer förståelse för argumenten mot att man bara kan köpa datorer med förinstallerat system enligt DDR-modellen. Alla vill inte använda Windows. Man kanske redan har en licens och vill inte lägga pengar på en licens man inte behöver. Efter flera dagars arbete med att få ordning på datorn ifrågasätter jag dessutom varför man just valt Windows som förinstallerat system. Windows 7 är dåligt och svårarbetat.

Windows och jag

Jag är ganska fingerfärdig med datorer. Jag kunde en hel del om Windows XP. Därefter köpte jag tyvärr en dator med Windows Vista. Det var rena katastrofen, DDR strax innan muren föll. Det fick mig att överge Windows. Numera använder jag Linux. Jag har en dator med en liten Windows 7 partition. Den startas kanske en gång var fjortonde dag för spel. Ska man spela spel är Windows överlägset Linux. För allt annat använder jag Linux.

Jag har tappat en del kunskaper om Windows. Det gör att jag är bättre än en ren nybörjare, men långt ifrån en Windowsspecialist. Att en dator med förinstallerat system ska vara enkel att få igång passar mig. Eftersom jag arbetar i andra system än Windows gör att jag har sett andra lösningar och kan värdera olika hur pass bra de fungerar. Så här gick datorfixandet:

Att fixa en dator…

Första starten. Allt gick bra. Uppdateringar/omstart/uppdateringar/omstart/uppdateringar osv i gammal god Windowstradition, inget nytt sedan XP. Jag passade på att bränna ut Recoveryskivor. Därefter började jag installera min väns program. Installation/omstart/installation/omstart osv i gammal god Windowstradition.

Plötsligt började saker gå fel, riktigt fel. Varje gång jag startade om Förbereddes skrivbordet. Då datorn tuggat igång hade en ny användarmapp skapats. Detta har jag aldrig varit med om. Aha! Tänkte jag. Lika bra att avsluta och testa Recoveryfunktionen. Det kan ändå vara bra att göra så att den fungerar.

Sagt och gjort. Efter två timmar var det åter dags för uppdateringar/omstart/uppdateringar/omstart/installation/omstart/installation/omstart osv i gammal god Windowstradition.

En halv dag senare var Windows fixat. Nu var det dags att fixa dualbooten med Ubuntu. Installationen vägrade att hosta igång. Jag kollade hårddisken. Stort problem. Hårddisken på 500GB hade 4 primära partitioner. System (Win 7 boot), Windows 7 (C:), Recoverypartition (den jag nyss använt), samt HP Tools (innehåller verktyg för BIOS). Med fyra primära partitioner går det inte att skapa en utökad partition med logiska enheter för Ubuntu. Det skulle gå att ta bort Recoverypartitionen. Även med utbrända skivor är det bättre att ha en extra möjlighet om saker går fel. Jag ville inte riskera min väns dator. Därför sökte jag andra lösningar. Dumt…

Jag hittade något i Windows diskverktyg att man kan förvandla disken till en sk dynamisk enhet som kan hålla fler än fyra partitioner. Dumt nog gjorde jag detta. Informationen var kort och undermålig. Allt gick bra tills dess jag skulle börja installera Ubuntu. Linux kan inte läsa dynamiska enheter korrekt.

Nu ville jag ha tillbaka disken till standardenhet. Det går inte att göra i Windows! En ny återställning? Recoveryn på disken död pga att den var en dynamisk enhet. Fick göra den med skivorna.

Två timmar senare var datorn återställd. Som tur var hade disken formaterats och disken var åter en standardenhet. Puh! Nu blev det åter uppdateringar/omstart/uppdateringar/omstart/installation/omstart/installation/omstart osv i gammal god Windowstradition. en halv dag senare var Windows fixat.

Nja, det var ett 64-bitars system. Ett av min väns 32-bitars program gick inte att installera. Det är ett program hon använder för sitt arbete. Frågade artigt på tillverkarens hemsida om hur man gör. Fick svaret att enda lösningen är att uppdatera till en ny 64-bitars licens för x tusen kronor. Så f-n heller! Surfade på diverse mer eller mindre skumma sidor för datorentusiaster för att hitta en lösning. Efter några timmar hittade jag ett hack som fungerade. Hacket är lagligt och tillverkaren måste ha känt till det, ville man bara lura på mig en ny licens och sno mina pengar?

Ubuntu

Efter att ha sovit på saken (berättelsen har hittills utspelat sig under två dagar som i huvudsak tillbringades med den nyinköpta datorn och dess förinstallerade system.) bestämde jag mig för att ge upp vanlig installation och istället köra Wubi, Ubuntu inne i Windows. Inte det bästa, men bättre än inget.

Nu bröt solen fram. Efter tjugo minuter var Ubuntu installerat. Tjugo minuter senare var alla program och uppdateringar installerade. Efter ytterligare tjugo minuter var allt (Compiz, kuben, tillägg i OpenOffice, Plugins i Firefox och Gimp etc) fixat. Sammanlagt en timme och en omstart för att få igång grafikdrivisar och uppdaterad kärna. Jämför med två dagar för att få det förinstallerade Windows 7 att fungera!

Nu kan man jämföra Windows 7 med Ubuntu på datorn. Ubuntu tar 25 sekunder att starta från listan över operativsystem till inloggningsskärm. Efter inknackning av lösenord tar det ytterligare cirka 10 sekunder innan allt är igång. Windows är installerat så att inget lösenord ges. Efter 1 minut 35 sekunder är det grafiska igång. efter ytterligare cirka 30 sekunder går det att börja jobba. Hade villkoren varit lika hade Windows tagit upp mot 2,5 minuter på sig.

Ubuntu installerar man från 1 CD-skiva. Då ingår de viktigaste programmen. Man kan börja jobba direkt medan man installerar mer program i bakgrunden. Recoveryskivorna för Windows 7 behövde 4 DVD-skivor(!). Efter installation finns få program. De som finns är demoversioner samt skräpprogram HP skickar med. Man får mer ut av en Ubuntu CD än 4 Windows DVD skivor.

Användarvänlighet

Är inte Linux för datornördar? Windows är enkelt nog för vanlige Svensson. Nja, så är det inte. Windows 7 har ett uselt gränssnitt. Om man vill göra något med systemet ska man hitta Kontrollpanelen (ett fönster). Kontrollpanelen är gömd i i den överlastade Windowsmenyn (ett fönster) och inget man hittar intuitivt. Där finns flera huvudkategorier och mängder med underkategorier (nya fönster). Etiketterna är skrivna på av datornördar på babyspråk för att få idioter att fatta att de ska ge f-n i att röra något. De är otekniska, svårbegripliga och intetsägande. Man får gissa vad som döljs under valen. Efter att ha öppnat en fem sex fönster kanske man hittar det man letade efter. Annars får man börja om. Varje fönster har max en eller ett par funktioner. Det blir många fönster…

Om man lyckas hitta Kontrollpanelen i Windowsmenyn kommer man hit. Var ändrar man skärmsläckare? Att göra det är inte nördigt utan något som de flesta "vanliga" datoranvändare någon gång vill. Finns inställningarna under Utseende anpassing, Ändra tema eller kanske under Byt skrivbordsbakgrund?

Aha! Här är det. Man måste gå in under Huvudrubriken Anpassning (Som av någon anledning byter namn från Utseende och anpassning från Kontrollpanelen). Därunder hittar man inställningarna för skärmsläckare. Det tog bara ett tiotal felklick för att komma hit.

I val av skärmsläckare frångår Microsoft sin östtyska filosofi. Man har hela 4-5 skärmsläckare att välja bland. För vana Windowsanvändare blir ett sådant överflöd av valmöjligheter lätt förvirrande och borde tas bort.

Ubuntu administreras från tre menyer. Dessa har logiska namn som ”Program” (Program) ”Platser” (Genvägar till diskar, mappar etc). System (allt som har med systemet att göra). Varje post har ett enda fönster. Fönstren har vid behov flikar. Man kan ställa in allt som rör en viss sak i ett enda fönster.

Menysystemet i Ubuntu. Alla Program, genvägar och inställningar är lätt åtkomliga från tre menyer. Inställningarna för skärmsläckaren hittar man på någon sekund

Inställningarna för skärmsläckaren är inte nördiga. Med några enkla grepp har man flera hundra skärmsläckare att välja bland. Jämför detta med de magra möjligheterna i Windows

Ytterligare en sak som talar emot Windows för hemanvändning är att det är osäkert. Man rekommenderas omgående att installera antivirusprogram. Man måste ha brandvägg. Man bör installera ett, helst flera antimalwareprogram. I Linux är risken att få in illasinnad kod nästan obefintlig. Du behöver varken antivirusprogram eller brandvägg vid normal användning.

Slutsatsen är att Windows är ett svårinstallerat (till och med när det är förinstallerat) underpresterande, och riskabelt system. Dessutom är det dyrt. En Windows 7 licens kostar upp mot 1000 kronor, i detta fall cirka 20% av datorns pris. Ubuntu och alla medföljande program är gratis. Windows är olämpligt för hemanvändare.

Att Microsofts produkter inte håller måttet framgår av hur det gått för Microsofts webbläsare Internet Explorer. Efter att med osunda metoder i stort sett dödat konkurrensen och bundlat IE med Windows, hade IE 2003 95% av marknaden för webbläsare. Då slog man i östtysk anda av på tempot. IE blev allt sämre. Den som testar en annan webbläsare inser efter 30 sekunder att alternativen är överlägsna. Numera har IE rasat till en 50%-ig marknadsandel. Även detta är en alldeles för stor andel i förhållande IE:s kvalitet. Har man som konsument möjlighet att göra riktiga val skulle användningen både av Windows och Internet Explorer sjunka som stenar.

Support

Support då? Windows är ju ett så enkelt system som det är lätt att få support på.

Jag ringde HP för att fråga om HP-Tools, partitonering, om hur jag sätter upp en dualboot med Linux, detaljer om hur Recoveryfunktionen fungerar och om jag kunde få köpa en extra uppsättning installationsskivor. Det blev ett surrealistiskt samtal. Jag kopplades mellan två HP-människor. Det enda de var överens om var att jag inte kunde köpa extra installationsskivor. Ingen av dem visste hur deras dator var partitionerad. Den ene ifrågasatte varför man partitionerar en dator på ett så dumt sätt. Jag höll med och sa att det var för att få svar på det jag ringt. Ingen av dem visste vad HP-Tools var. HP-människorna sprang och frågade andra HP-människor i HP-huset om vad HP-Tools var. De återkom med flera fantasifulla förslag som alla var fel.

Linux var ett rött skynke. När jag sa att jag ville installera Linux i dualboot, blev de arga och anklagade mig för att vara datorspecialist (Det är visst ett skällsord i HP-huset…). Deras datorer är inte avsedda för datorspecialister. Jag frågade om de inte vill ha mig som kund och om jag kunde lämna tillbaka datorn. Då lugnade sig HP-människorna något.

Efter en timme ledsnade jag. Jag frågade HP-människorna om de kunde ringa upp mig då de tagit reda på hur deras datorer fungerar. De lovade att höra av sig omgående. Efter några dagar ringde de upp och bekräftade i stort de saker jag själv redan sett. Nästa gång HP söker folk till supporten ska jag söka. Jag har mycket att tillföra (trots att jag inte är datorspecialist)!

Slutsatser

Elektronikkedjorna borde ta konsekvensen av detta. Att tvinga på kunder ett dyrt, underpresterande och krångligt operativsystem i DDR-anda är förkastligt.

Istället borde man göra något av detta:

1. Sluta sälja datorer med förinstallerade system.

2. Om dator med förinstallerat system efterfrågas av kunder, ska man erbjuda datorer med bättre system än Windows. Ubuntu, LinuxMint och OpenSuse är tre exempel på fullgoda Linuxalternativ utvecklade för skrivbordsdatorer. Enkel information om systemen ska finnas i butikerna. Med Linux kommer priset på datorn att sjunka med upp mot 1000 kronor och man får en mer lättarbetad, snabbare och säkrare maskin. Eftersom HP inte kan ge support på Windows, blir supporten på Linux i alla fall inte sämre.

3. Om man säljer en dator med Windows förinstallerat, sluta sälj den med skräpprogram! Windows får plats på en DVD-skiva. Resten är saker som kunden inte efterfrågar och i de flesta fall inte vill ha. Man kan enkelt lägga ut länkar på skrivbordet till demoversioner och gratisprogram så att användaren själv kan välja vad han/hon behöver.

Konkurrensverket och andra myndigheter som säger sig måna om konsumenternas bästa, borde granska det sunda i att man säljer datorer med förinstallerade dåliga och dyra operativsystem. Genom osunda affärsmetoder har en stor del av den svenska datormarknaden hamnat i en östtysk situation med bristande kvalitet som följd. Bara genom att konkurrensutsätta marknaden och upphäva DDR-systemet, kan vi få tillgång till bättre och billigare datorer. Även Microsoft skulle vinna på det. Man skulle åter bli tvungen att börja tänka och utveckla sina produkter, inte bara låsa in användare och sabotera för konkurrenter.

Jan 222010
 

Flattr this!

Jag skrev för ett tag sedan om Py Room, ett ordbehandlingsprogram för seriösa skribenter. Py Room finns ännu så länge bara för Linux.

Jag hittade nyligen motsvarande program för Windows. Dark Room. Det går att ladda hem här. Det är gratis. I ärlighetens namn är det inte mycket att betala för, rent bokstavligt.

Programmets prestanda är nämligen smått enastående. Det är 48 kB i en zipfil att ladda hem. Uppackat tar programmet hela 148kB! Av detta får man en fullt fungerande texteditor med mycket basala ordbehandlingsfunktioner.

Programmet behöver inte installeras utan körs direkt från den uppackade mappen. Det innebär att man kan köra programmet från ett USB-minne eller liknande lagringsmedium. Filer sparas i .txt-format. Dessa kan öppnas av i stort sett alla ordbehandlingsprogram och texteditorer.

I Dark Room är det du och din text, inte kommandon och bling som räknas. De störande menyerna kan man enkelt ta bort.

Ladda hem och unna dig en udda skrivupplevelse!

Dec 122009
 

Flattr this!

I en bloggkommentar fick jag rådet att skaffa programmet Registry Mechanic för att kunna ställa in Windows 7 på ett acceptabelt sätt. Rådet var välmenat. Registry Mechanic är säkert ett utmärkt program. Tack, men nej tack!

Datorvärlden är underlig. Man förväntas köpa ett operativsystem som har så stora brister att man måste köpa tilläggsprogram. De mest välkända sådana är antivirusprogram. Dessa program hjälper en inte att utföra något arbete. Deras enda syfte är att täppa till brister i operativsystemet.

Ett ytterligare lager av meningslöshet är datorskribenter som ägnar sig åt att betygsätta antivurusprogram, fixprogram och andra nonsensprogram.

Kommentaren har fått mig ännu mer fundersam än jag var i inlägget som ledde till kommentaren. Är det så att Windows har fått sin dominerande ställning genom att vara uselt istället för att vara bra? Om Windows skulle försvinna skulle programmerare som fixar fixar åt Windows vara tvungna att börja utveckla riktiga program. Datorskribenter skulle bli tvungna att börja skriva om hur man använder datorn på riktigt, istället för att sätta en 4 i betyg för att ett antimalwareprogram har en blå knapp.

Blå knapp

Jag tror inte alla skulle klara omställningen. Därför stöttar stora delar av datorvärlden Windows. Ju sämre det blir, desto fler tillfällen att tjäna enkla pengar.

Kommentaren har fått mig att inse följande:

1. Windows är svårare än Linux. Att starta och köra Windows 7 är en fröjd. Om man vill ändra något under skalet är det alldeles för svårt. Att behöva köpa tilläggsprogram för att göra enkla justeringar är heltokigt. Windows med kringprodukter överlever så länge folk inte vill lära sig något om datorer. Skalet för Windows blir med varje version allt mer infantilt. Samtidigt får man allt mindre möjlighet att styra själv. Måste man vara datorokunnig för att kunna använda en dator?

2. Linux har taggigare yta. Man måste in i en terminal eller inställningsfil för att ändra saker. I princip går allt att ändra. Man vinner oerhört mycket på detta. Man jobbar effektivare och trivs med sin arbetsmiljö. Under den taggiga ytan är Linux ett enklare system som är möjligt att fixa till på egen hand.

3. Registry Mechanic kostar 29.95 €. Det är drygt 300 kronor. Då får jag lov att använda programmet i ett år. Tillsammans med några andra nonsensprogram kommer man upp i en driftskostnad på ett par tusenlappar per år för en Windowsmaskin. Det är nästan vad en ny dator kostar. Då har man inte ens börjat jobba. Det är absurt att betala 300 kronor om året för att rätta till en inställning i Windows som inte ska finnas där från början. Det är så man tjänar pengar på undermåliga produkter.

4. Världens programmerare behöver ekonomisk hjälp. Jag kommer därför att sätta in 300 kronor till utvecklarna av OpenOffice. Programmet är visserligen gratis. Genom att betala samma summa som för ett nonsensprogram, markerar jag att jag hellre stöttar utveckling av riktiga program än av nonsens.

5. 99% av allt arbete sköter jag numera i Linux. För 0 kronor slipper jag de dumheter som finns i andra delar av datorvärlden på grund av att ett enda företag fått ett de facto monopol genom att utveckla tillräckligt dåliga produkter!

Dec 102009
 

Flattr this!

Jag fick för någon vecka sedan en kommentar på bloggen om att MS Office startar snabbare än OpenOffice. Jag har under den senaste månaden lagt märke till underliga saker i mitt nya Windows 7. Kommentaren och underligheterna har gjort mig fundersam.

MS Office har alltid startat snabbt. Det beror på att Windows läser in processer för MS Office då operativsystemet startar. Att det tar extra tid att starta Windows och att processerna tar plats i minnet, tänker man inte på då man startar programmet.

Dessa egenskaper har definitivt byggts på i Windows 7. Min betaversion av MS Office 2010 startar blixtsnabbt. Det är snabbare än lättviktaren AbiWord! Att ett tungt program som MS Office startar så snabbt är mycket imponerande. Microsoft har definitivt optimerat Windows 7 för sina egna program.

Gimp

Andra program som OpenOffice, Abiword, GIMP, Firefox och Inkscape är inte alls lika snabba. Det kan ta mer än 30 sekunder innan jag kan börja arbeta. Det tar mycket längre tid att starta dem än i mitt Ubuntusystem på samma dator. De är långsammare att starta än i Vista eller XP. I användarfora för OpenOffice är det sedan någon månad gott om trådar där folk klagar på försämrad prestanda och funktionalitet i Windows 7. Det är fler än jag som märkt försämringar.

En recension av Windows 7 i Full Circle Magazine bekräftar mina iakttagelser. Författaren gör samma bedömning av Windows 7 som jag. Windows 7 är en förbättring jämfört med Vista, men inget supersystem. Det intressanta är detta stycke:

”As for application speed, 7 is lightning quick for Microsoft apps but not for others. Windows Explorer will open so fast you’d better not look away after clicking or you’ll miss it. Ditto for Microsoft works. Now move on to OpenOffice, Firefox, Quicken, or any non-MS product and you’ll get a shock. You’re going to have to wait. Quite often these products won’t boot any quicker than under XP or Vista. MS claims this is a safety feature to make sure the apps won’t compromise the OS, but after a couple of uses it should become apparent that I do want this program to open and I do trust it.” Full Circle Magazine 31 s. 21 (Min fetstil).

Full Circle Magazine handlar om Ubuntu. Författaren har en kritisk inställning till Windows och Microsoft. Dessvärre lämnar han inga referenser. Detta hade varit mycket värdefullt.

Testen av program stämmer med mina erfarenheter. Det nya är uppgiften att Microsoft har byggt in spärrar i Windows 7 mot viss programvara. Jag hittar inget om detta i hjälpen i Windows 7, på Microsofts webbsida, eller på ett halvdussin Windowsfora jag besökt. Jag har ställt frågor på dessa och även hos Full Circle Magazine. Jag har dock inte fått några tillfredsställande svar.

varning

Enda rimliga förklaringen till att de öppna program jag använder presterar dåligt i Windows, är att Microsoft faktiskt har byggt in en ”säkerhets”spärr mot dem. Microsoft tillåter generellt mer i Windows från egna program än från andras.

Firefox är större än Explorer och har över 40% av marknaden för webbläsare. OpenOffice börjar närma sig 15% av världsmarknaden för kontorsprogram. Detta är hot mot Microsoft. Genom att få program från konkurrenter att prestera sämre genom spärrar i Windows, vill man återta marknadsandelar. Man passar på att klämma åt program med öppen källkod. På så sätt vill Microsoft få användare att betala stora licenspengar.

Microsoft har ansatts från konkurrensmyndigheter för att öppna upp Windows för till exempel webbläsare. Det har man gjort. Om användare konstaterar att den enda webbläsare som fungerar riktigt bra är Explorer, har Microsoft de facto kringgått kraven genom att sabotera konkurrenternas program.

Med de program jag använder är Windows 7 en rejäl försämring jämfört med XP och till och med Vista. Varför ska man behöva bli besviken när man investerat i ett nytt operativsystem? Ska man bara kunna använda MS Office och MS Internet Explorer? Är de underligheter jag noterat ännu en metod från Microsoft att låsa in användare?

Frågan om Microsoft byggt in spärrar mot konkurrerande program måste undersökas närmare!

Nov 222009
 

Flattr this!

För att se vilka nyheter som kommer i MS Office 2010 installerade jag den betaversion som Microsoft sedan någon vecka har gjort tillgänglig. En rolig detalj var att det dök upp två smileys, en sur och en glad i meddelandefältet. Då man klickar på en av dem kan man skicka synpunkter till Microsoft. Det är bra att lyssna på sina användare.

Då man klickar på en smiley öppnas ett meddelandefönster. En skärmbild tas automatiskt, även om man inte arbetar i MS Office. Man kan visserligen välja att skicka meddelandet utan bild, eller ta en ny. Att ta en skärmdump på min dator borde emellertid vara min ensak. Det är inte OK att anse att det jag jobbar med är OK att skicka iväg.

Att skicka information till Microsoft. Att jag använder OpenOffice som syns på skärmdumpen är ingen hemlighet

Att skicka information till Microsoft. Att jag hellre använder OpenOffice, som syns på skärmdumpen, är ingen hemlighet

Ännu bättre blir det om man läser det finstilta: ”Send a smile also automatically collects the file location of all processes running on your computer. File location may include user names and other personal information.

Varför måste jag redovisa vilka andra program jag har på min dator om jag testar en betaversion av MS Office? Funktionen är lika klåfingrig som Office Diagnostics, en del av hjälpsystemet, i MS Office 2007, där ens dator kartläggs och informationen skickas iväg till Microsoft. Microsoft anser dessutom att de behöver personuppgifter om mig för att kunna färdigutveckla MS Office. På svenska kallar man denna typ av program för spionprogram.

Ännu bättre blir det om man inte läser det finstilta. Om man klickar på länken ”Microsoft Send-a-Smile Privacy Statement” på bilden, är den död. Det finns därmed ingen möjlighet att kontrollera vad som sänds eller hur informationen kommer att användas. Som Microsofts produkter brukar fungera hade informationen säkert varit minimal och fokuserat på vilka juridiska skyldigheter jag har mot Microsoft.

Frågan är om det är lagligt att samla in information med ett spionprogram på detta sätt. Kanske ligger det något i ryktena om Microsofts samarbete med NSA med syfte att spionera på användare. Konspirationsteoretiskt lagda bloggkollegor har de senaste dagarna skrivit om detta här, här och här.

Jag hade med ord kunnat beskriva hur jag tyckte det var att testa MS Office 2010 och vilka önskemål jag har på slutversionen. Jag hade kunnat posta en buggrapport om jag sprungit in i något som inte fungerat. Detta är Microsoft inte intresserat av. Det man vill är att samla in information om mig och min dator. Det är så Microsoft lyssnar på sina användare!

Vad tyckte jag om MS Office 2010? Det är som MS Office 2007, men med mer glas(s). Skillnaderna är små. Designen är smidig och strömlinjeformad. Den smälter väl in i Windows 7. Nya funktioner är att man ska kunna arbeta direkt i molnet (så att Microsoft/NSA kan scanna ens dokument?). Man kan även välja om man vill spara i ODT eller i Microsofts eget kalkonformat OOXML. Det har man gjort för att komma runt konkurrenslagar. Frågan är dock om ODT-stödet är lika dåligt som i MS Office 2007.

Frågan är hur pass bakåtkompatibla nyheterna är med äldre Windowsversioner som XP och med äldre versioner av MS Office. Strategin är säkert att via MS Office 2010 tvinga de som sitter med äldre datorer och mjukvara att köpa nytt. I annat fall kommer de att få problem med att skicka och ta emot filer. ODT stöds till exempel inte av äldre MS Officeversioner. Microsoft kan därmed använda ett öppet filformat för att marknadsföra sina slutna produkter.

MS Office 2010 kommer säkert att kräva mer av datorn än tidigare officepaket. En ny dator innebär oftast Microsoftskatt, det vill säga en licens för Windows 7. Först i kombination med Windows 7 får man sannolikt full funktionalitet för MS Office 2010. På det sättet går Windows och MS Office hand i hand för att låsa in användare och tvinga dem att investera i sådant de inte behöver.

Du behöver i själva verket varken Windows eller MS Office!

Nov 152009
 

Flattr this!

Många tror att pdf är ett universellt format som alla kan använda.

Det är en sanning med modifikation. Det finns många varianter av pdf-formatet. En del är proprietära. Andra är ISO-standarder. En tredje grupp är öppna. För många är pdf liktydigt med Adobe Reader. Adobe är ett av de företag som utvecklar proprietära varianter av pdf-formatet som bara stöds fullt ut av deras egna program.

På grund av de många varianterna och proprietära inslag, blir det allt oftare problem med pdf-filer. Detta märks i användarfora där det allt oftare diskuteras svårigheter att spara eller öppna pdf-filer. Ett bra universellt format har försvagats.

Ett sätt att motverka detta är att i första hand välja pdf-läsare och verktyg med öppen källkod som använder öppna standarder. Dokumentationen är öppen och det finns inga hemliga delar av pdf-formatet som bara vissa program klarar av att hantera.

En bra sida för att se vilka öppna pdf-läsare det finns för det operativsystem man använder är pdfreaders.org. Man får automatiskt upp en lista på de öppna läsare som finns att tillgå. Man vill även sprida information om och öka användningen av öppna pdf-läsare. Det finns mycket intressant att läsa om pdf-formatet på sidan!

Nov 122009
 

Flattr this!

För att få lov att köpa en ny dator på Elgiganten i somras var jag tvungen att betala Microsoftskatt, en OEM-licens för Windows Vista. Med detta följde erbjudandet att för en modest summa på 156.7200 (sic!) kronor få uppgradera till Windows 7. Eftersom jag trodde att jag har behov att ha Windows på en dator nappade jag på erbjudandet. 156.7200 kronor är trots allt billigt för att slippa straffexercisen i Vista!

Nu har jag fått Windows 7. Jag instämmer med vad mängder av datorskribenter skrivit. Windows 7 är ett Vista som fungerar. Det är Microsofts bästa operativsystem någonsin!

Jag vill också dela med mig av några tankar jag fått då jag installerat och kört Windows 7.

Många har skrivit om den fantastiska installationsupplevelsen i Windows 7. Jag förstår inte varför. Det tog lika lång tid som vanligt att få igång en dator i Windows, 1-2 dagars arbete med skivor, nedladdningar, lösenord, installationskoder och omstarter. Jag menar en färdig dator med program. Att jag slapp tycka ENTER några gånger då systemet installerades gör varken till eller ifrån. Själva systeminstallationen tar ungefär lika lång tid som vanligt. Windows 7 sparade dumt nog alla program från Vista. Eftersom de inte fungerar efter uppgraderingen är funktionen feltänkt. De måste rensas manuellt efter uppgradering och installeras på nytt. Allt sammantaget är installationsupplevelsen sämre än i äldre Windowsversioner.

Automatisk uppdatering av drivrutiner fungerade inte. förmodligen för att jag betalat för litet Microsoftskatt, bara en OEM-licens. Jag fick hämta hem allt från PackardBells hemsida efter att ha fipplat med 20-siffriga koder. Drivrutiner till skrivare, scanner med mera fick jag också trixa med själv. De är säkert för gamla. Det är nog en uppmaning från Microsoft att det är dags att köpa nytt. Antivirus, brandvägg och antispywareprogram är ett måste. Det tog flera timmar och mängder med omstarter för att få det basala på plats.

Windows har ambitionen att vara Det Enda Operativsystemet. Därför kvaddades startalternativen för Ubuntu, det Linuxsystem jag använder på datorn. Jag lyckades inte återskapa Ubuntus starthanterare. Det blev att installera om Ubuntu. Det tog ungefär en timme för att få ett system med alla program, spel och filer på plats. Efter en(!) omstart hade jag alla drivrutiner och uppdateringar. Det är vad jag kallar installationsupplevelse!

Win 7 är snabbare och bättre än Vista, men knappast rappare än XP. Ibland ställer sig Windows 7 och tuggar precis som Vista. Jag undrar hur pass stor skillnaden egentligen är mellan dem. Problemen finns kvar men är mindre. Windows 7 är fortfarande segt. Windows 7 ligger på alla sätt efter Ubuntu. När jag kör OpenOffice, Gimp, Inkscape, Firefox, Opera, Thunderbird och AbiWord fungerar de nästan lika bra som i Ubuntu, men långsammare.

Då jag köpte datorn följde det med gratisprogram som Photoshop Elements och Microsoft Works. Programmen försvann vid uppgraderingen. Varför ska jag betala för program jag inte får lov att använda om jag uppgraderar operativsystem, genom samma firma som tillverkat datorn? Jag vet inte vem jag ska skylla på, Microsoft, PackardBell eller Elgiganten. Med alla licenser och avtal man klickar igenom för att få lov att använda en Windowsdator, är det märkligt att man inte ens vet vem man ska vända sig till. Kundens rättigheter kommer alltid i andra hand. Tänk om jag hade varit dum nog att använda Microsoft Works. Det har ett helt eget filformat. Då hade jag nu inte kunnat öppna en enda fil!

En bra detalj är att man kan ta bort Internet Explorer! Varför Microsoft alls skickar med möget är en gåta. Ta bort är rätta ordet. Man kryssar i en ruta så att ikonen inte visas. Explorer går inte att avinstallera. Kryssad eller okryssad, det krävs lika stort utrymme på hårddisken. Tack för det Microsoft!

Egentliga nyheter får man leta efter. Det finns inget nytänkande för hur man gör saker snabbare och bättre. Det är sorgligt när man blåst upp en docka som en enastående nyhet. Det Microsoft gjort är att implementera andras lösningar. Man har knaprat ifatt litet av försprånget till Mac och Linux. När datorskribenter mellan raderna antyder hur litet nytänkande det finns i Windows 7, kommer den bästa kommentaren: ”Det är bra att Windows är sig likt, då känner folk igen sig!” Med sådan logik kan man fråga sig varför man alls ska uppgradera. Jag jobbar inte snabbare i Windows 7 än vad jag gjorde i Windows XP och förmodligen inte heller i Windows 95. När jag gick över från Windows till Ubuntu upplevde jag ett lyft i effektivitet. När jag växlar från Ubuntu till Windows 7 dras tempot ner.

I rättvisans namn ska sägas att under de första månaderna med Linux hade jag stora problem. Det finns en tröskel för Linux. När man har kommit över den förstår man sin dator och vad som händer under skalet. Numera har jag mycket sällan problem. Det är en befrielse jämfört med Windows. Hade jag haft så mycket strul med en Linuxdistribution, som jag har haft med installation och inkörning med Windows 7, hade jag slängt ut den. Varför skriver så få datorskribenter om det orimliga att lägga ner 1-2 arbetsdagar för att få en fungerande dator, när det finns system som gör samma sak på under timmen?

Det Windowsbehov jag har är att få igång min scanner. Den fungerar inte i Linux. Det sköter jag i Linux via en virtualbox med Windows XP. Det enda jag egentligen använder ”riktiga” Windows till, är spel. Linux är klart sämre på detta. Det blir några timmars spel i Windows per vecka. Det är då som att gå in i ett kuriosakabinett. Jag måste uppdatera antivirusprogram. Jag får diverse varningar. Uppdateringar laddas ner hipp som happ och omstarter beordras i tid och otid. Min favorit är UAC som plongar och blinkar men inte gör någon som helst nytta. En skoj gimmick!

Ännu en gång har en Microsoftprodukt höjts till skyarna. Som vanligt den bästa någonsin. Ännu en gång har jag blivit besviken. Var Microsoftskatten på 156.7200 ännu en onödig pålaga?

Kejsaren är naken!

Okt 252009
 

Flattr this!

OpenOffice brukar ibland framställas som en kontorssvit för den fattige. Ett av skälen är att det ingår mycket litet Clipart, bilder man kan använda i dokument.

Det beror på att OpenOffices affärsidé är att programmet laddas ner gratis från Internet. Nedladdningen får inte svälla ut. Grafik tar stort utrymme. Därför har man utelämnat Clipart.

Det är enkelt att skaffa sig en enorm mängd Clipart i OpenOffice. All denna Clipart är fri och kan fritt användas i så många dokument man vill. I den här guiden förklarar jag hur man gör.

Guiden är skriven för OpenOffice i Ubuntu Linux. Med vissa förändringar bör den fungera i andra Linuxdistributioner. Den fungerar med några ändringar i Windows. Sist i guiden beskriver jag vad man då måste ändra och saker man bör tänka på. Guiden är enkel, men den tar en stund att genomföra. Eftersom man behöver ladda ner ganska mycket från Internet rekommenderar jag att man har en anslutning med relativt hög kapacitet. En del moment kräver mycket av datorn och tar rejält med tid. När allt är på plats har man en Clipartsamling på många tusen bilder!

Det var ganska svårt att lista ut hur man får allt på plats. Guiden är därför i nuläget något experimentell. Kom gärna med förslag hur jag kan förbättra den!

1. Se till att OpenOffice är helt avstängt, inklusive snabbstarten. Öppna Synaptic. Skriv in openclipart i sökfältet. Högerklicka på paketet som heter openclipart välj Markera för installation. Synaptic markerar ytterligare paket. Klicka på Verkställ och installera. Det tar en stund. När allt är installerat stänger du Synaptic.

2. Öppna OpenOffice Writer. Gå in på menyn Verktyg och välj Galleri. Galleriet för Clipart öppnas. Om du vill använda Clipart  drar du bilden från galleriet till dokumentet. Ibland blir Cliparten som hämtades i steg 1 automatiskt installerad och ibland inte. Jag har inte lyckats hitta vad som styr detta. Om jag kommer på det uppdaterar jag guiden. Sannolikt har det att göra med vilken version och vilka delar av OpenOffice man har installerade. Om det finns massor med Clipart, som på bilden under punkt 7 i ditt galleri, behöver du inte göra mer. Om det ser ut som på bilden härunder, med bara litet tillgänglig Clipart, så fortsätt guiden. Nästa steg blir då att hitta bilderna vi laddade hem i steg 1. (Klicka på bilderna för att förstora dem!)

Galleriet för Clipart. Genom att klicka på den markerade knappen i verktygsraden kan man öppna och stänga fönstret

Galleriet för Clipart. Genom att klicka på den markerade knappen i verktygsraden kan man öppna och stänga fönstret

3. Klicka på knappen Nytt tema… i Gallerifönstret.

4. Klicka på fliken Filer i dialogrutan som öppnas. Det ska se ut som på bilden.

Här lägger man till mer Clipart

Här lägger man till mer Clipart

5. Klicka på Sök filer… Ett fönster öppnas. Klicka på Filsystem i vänsterkolumnen. Då ska det se ut ungefär som på bilden. Du är inne i root.

Så här ser det ut i root. Där ska man inte ändra saker i onödan. Följ bara min beskrivning!

Så här ser det ut i root. Där ska man inte ändra saker i onödan. Följ bara min beskrivning!

Leta reda på mappen /usr/share/openclipart/png som du öppnar. Det kan bli problem med clipart i SVG-format. SUN:s OpenOffice hanterar inte SVG. Go-oo med varianter (Linux) sägs hantera SVG. Detta verkar inte vara helt korrekt. Processen gick flera gånger i stå för mig i Ubuntu. Därför rekommenderar jag att man bara importerar filerna i PNG format. Mappen kan vara litet svår att hitta om man inte brukar vara inne i rootkatalogen. Det ska se ut som på bilden. Klicka på OK. Notera att sökvägen syns överst på bilden.

När du är här har du kommit rätt. Sökvägen står högst upp på bilden

När du är här har du kommit rätt. Sökvägen står högst upp på bilden

6. OpenOffice går tillbaka till den första dialogrutan och läser in filer. Det tar en stund…

7. När detta är klart kan du göra på tre olika sätt:

a. Klicka på Lägg till alla. Detta lägger till all Clipart. Det blir väldigt många bilder!

b. Sätt a tar en stund. Du kan göra den stegvis och med urval. Gå in i en undermapp med motiv du är intresserad av och klicka på Välj alla. Då importeras dessa bilder. Du kan sedan byta namn på Nytt tema i Galleriet för Clipart till något passande. Upprepa processen tills du har den clipart du önskar installerad.

b. Välj i listan enskilda bilder du vill installera. Man kan välja att förhandsvisa Clipart i rutan till höger genom att bocka för rutan intill. För de bilder du vill ha klickar du på Lägg till. Om man installerar enskilda bilder kan man återkomma och hämta mer.

Välja allt eller enstaka bilder. Clipart kan förhandsgranskas i rutan

Välja allt eller enstaka bilder. Clipart kan förhandsgranskas i rutan

När du är klar klickar du på OK. Det kan ta en lång stund för OpenOffice att läsa in bilderna, särskilt om du valt att lägga till alla bilder.

Om man använder en annan Linuxdistribution bör man i första hand söka efter motsvarande openclipart paket i sin pakethanterare. Sedan installerar man på motsvarande sätt. Sökvägar kan vara annorlunda. Om det inte finns någon Clipart i förrådet så försök gör som för Windows.

I Windows laddar man ner openclipart från Internet. Man laddar ner paketet i ett komprimerat format, .zip är lättast. Packa upp paketet på ett bra ställe (se tipsen nedan). Man hoppar in på punkt 2 i guiden. Under punkt 5 bläddrar man fram den uppackade mappen istället. Därefter fungerar allt likadant.

Glödlampa

Några tips:

  • Cliparten ligger kvar i originalmappen antingen i /usr/share/openclipart i Ubuntu eller i den uppackade mappen i Windows. OpenOffice länkar till denna. Det innebär att den måste ligga kvar på samma ställe som då man installerade Cliparten i punkt 5 och 6. I Ubuntu låter man bli att avinstallera paketet openclipart. I Windows lägger man mappen i Mina dokument eller där den är skyddad direkt då den packats upp. Det är mindre bra att lägga den direkt på skrivbordet.
  • Om man avinstallerar paketet openclipart i Ubuntu, eller tar bort den uppackade mappen i Windows, avinstallerar man Cliparten.
  • Att installera Clipart kräver en del av datorn. Var beredd på att vissa saker kan ta tid.
  • Lägg ner litet tid för att bekanta dig med Galleriet för Clipart. Det finns flera möjligheter för att sortera och visa bilder! Om man modifierar min guide kan man även lägga till egna bilder.

Gubbe

Om detta inte är nog med Clipart kan man störta iväg till OpenOffices hemsida för Tillägg. Där finns massor med fri Clipart. En del av denna Clipart har speciell och ganska smal tematik som kan vara mycket användbar inom specifika områden. De flesta av dessa filer installerar man som tillägg. Därefter fungerar de som vanliga Clipartbilder.

Det tog mig ganska mycket tid att lista ut hur man installerar Clipart i olika operativsystem. Det är inte säkert att jag lyckats reda ut allt. Om du stöter på problem är jag därför tacksam om du skriver en kommentar så ändrar jag i guiden om det skulle behövas!

Okt 212009
 

Flattr this!

När jag besöker Universitetsbiblioteket eller min gamla institution i Lund, ser jag många studenter som sitter och arbetar med sina datorer. Av startljuden att döma kör i stort sett alla Windows, någon enstaka Mac. Ibland skymtar jag en skärm och då är det oftast MS Office som är igång. En student som använder MS Office på en Windowsdator har spenderat minst 1000 kronor, även med studentrabatter, för att bara börja jobba.

Programvaruföretag är smarta. Man ger studenter rabatter. På så sätt vill man att de förblir kunder den dag de börjar jobba och tjänar pengar. Då försvinner givetvis rabatterna. Som student kan man tycka att man gjort ett kap när man får ett dyrt officepaket till halva priset. I själva verket är man ett offer för en reklamkampanj.

Det verkar vara få studenter som ens känner till att det finns fullgoda fria alternativ till dyra program. Här är en lista över program jag använder och som är utmärkta för studier:

Kontorsprogram: OpenOffice (För enkel ordbehandling använder jag ofta AbiWord)

Referenshanterare: Zotero

Punktgrafik: Gimp

Vektorgrafik: Inkscape

Webbläsare: Firefox (Ofta använder jag Opera, som visserligen inte är ett fritt program, men gratis att ladda ner och använda)

E-post: Thunderbird

Alla finns till Windows. De är gratis att ladda ner, installera och använda.

Är inte fria program sämre än betalprogram? Det varierar givetvis från fall till fall. Firefox är överlägset Internet Explorer. Zotero är bättre än EndNote. Gimp tycker jag är 80-85% så bra som Photoshop. Vad jag menar med det är att riktiga proffs kanske inte kan arbeta fullt ut i Gimp. För hemanvändare och studenter räcker Gimp mer än väl. Skillnaden är 12.000 kronor. Det är mycket falukorv, snabbmakaroner och ketchup!

En annan faktor är äganderätt. I OpenOffice sparas dina dokument i en komprimerad fil. Du kan öppna filen utan programmet. Licens och programuppbyggnad gör att du har full tillgång till din sparade fil och programmets källkod. Det är du som äger ditt arbete.

I MS Office sparas dina filer i ett kodat format. Licensen du godkänner då du installerar ger dig begränsad rätt att använda programmet. Du har inte tillgång till källkoden. Din rätt kan dras in eller förändras. Om du slutar använda programmet har du små möjligheter att öppna dina filer. Vem är det som äger ditt arbete?

När man köper en dator följer ofta ett Windowssystem från Microsoft med. Microsoft är vad Nike är inom sportindustrin. Att använda en dator ska förknippas med Microsoft. Att sporta eller att se på sport ska förknippas med Nike. Windows är inte gratis. Flera hundralappar av priset för datorn är för operativsystemet. Vad är det man betalar för? Windows XP är bra men föråldrat. Windows Vista är kort och gott uselt. Windows 7 kommer enligt rapporterna att bli Microsofts bästa och dyraste operativsystem någonsin. Det är tack vare sin monopolliknande marknadsposition som Microsoft kan fortsätta att sälja föråldrade och dåliga operativsystem för enorma pengar. Man kan överväga om man inte kan använda ett annat system. Av en del datorförsäljare kan man få tillbaka pengar om man säger ifrån och väljer att inte installera Windows. Tyvärr har inte alla denna självklara service.

Linux är ett modernt och superstabilt operativsystem. Det finns flera lättanvända varianter som är gratis att använda. Alla program i min lista finns för Linux. Om man redan använder några av dem i Windows är det ett litet steg att gå över till Linux.

Jag tycker att alla studenter ska tänka igenom vilka program och vilket operativsystem de använder. Jag tycker också att det vilar ett ansvar på Universitet och Högskolor. Jag kan till exempel inte förstå varför Universitetsbiblioteket och min gamla institution har MS Office installerat på alla sina datorer, medan OpenOffice inte finns på en enda. Man borde uppmuntra studenter att använda fria program. Förutom att spara pengar lär man dem att tänka och att bli kritiska konsumenter som inte lär sig att automatiskt gynna dåliga monopolalternativ.

Om någon icke-student läst mitt inlägg, ta i så fall gärna en titt på vad CryingFreeman skriver om öppen källkod!